Inför Belgien

Hela dagen har varit ett enda virrvarr. Trevligt besök tidigt i morse. Sen städa, handla, tanka bilen, osv. Nu känner jag mig lite lätt utmattad. Ändå har jag inte fått ner packningen i resväskan ännu. Hur svårt kan det vara?!

Eftersom jag som vanligt slarvade med lunchen idag, så var jag tokhungrig nu ikväll. Jag handlade hem köttfärs, för att kunna göra köttfärssås och spagetti. Gisses, vad sugen jag var på det! Måste ha varit evigheter sen jag gjorde. Nu finns det dessutom ett par portioner kvar till Johanna, som ska bo här när jag är borta.

Nu är det mesta klart och jag känner bara att jag måste skriva några sista rader på bloggen. Det blir ju ett uppehåll på minst fem dagar nu, så det gäller att knyta ihop säcken ordentligt. Stackars Anitha! Hon kommer att få ta emot mycket nu, när jag inte kan blogga på ett tag.

Ja, det ska bli jättekul att åka till Bryssel med 53 glada Ölkulturare! Sen ser jag också fram emot att ta en välbehövlig paus i dejtingträsket, vilket resan också innebär. Känner att jag är ganska förvirrad nu och inte riktigt vet vad som är rätt eller fel, eller vad som känns bra eller dåligt.

Ändå känner jag att jag har haft himla kul en period nu. Ja, med mitt eget hjärta som insats då, men det har ju faktiskt gått över förväntan. Man kan ju inte bli kär i varenda människa som flörtar med en! Det har jag lärt mig nu i alla fall.

Flera av mina vänner skojar och säger, att nu kommer jag väl hem med en belgare. Nej, det får vi väl evigt hoppas att jag inte gör! Skulle väl vara lite väl struligt. Skulle faktiskt vara skönt om jag kunde dra in tentaklerna en smula nu och bara vara.

Förkylningen är väl sisådär. Jag sov dåligt i natt, eftersom jag låg och hostade en stund på småtimmarna. Min röst är sprucken och jag känner av mina bihålor. För att mota Olle i grind, så har jag nu hällt upp en redig whisky.

På radion skrålar Rockklassiker och jag börjar känna glädjen komma krypandes, (läs whiskyn börjar ta). Fasiken vad kul det ska bli i dagarna fem. Tror att Anitha och jag kommer att vara ett riktigt radarpar i Bryssel! Jag menar, vad kan gå fel?!

Med dessa rader pausar jag nu alltså bloggen några dagar framöver. Lovar att jag kommer att ha mycket skojsigt att blogga om, när jag är tillbaka. Förhoppningsvis en del kort också.

Trevlig Valborg alla fina vänner!

Låter stort när katten skiter!

Nu ska jag försöka att sova en stund. Är lite svårt, när man har spring i benen och inte kan göra något åt saken pga förkylningen. Ett sätt är ju att skriva på bloggen och det är just det jag gör nu!

Mycket och intensiv chatt har det varit ikväll! Ser fram emot en trevlig förmiddag imorgon, dvs om nu inget oförutsett skulle inträffa. Peppar, peppar.... En sak har jag i alla fall lärt mig - "Det låter stort när katten skiter!"

Godnatt alla goa vänner!

Spring Pride 2012

Jaha, då var det gjort då! Jag har anmält mig till Spring Pride 2012 i Eskilstuna. Inte för att jag är gay, men jag har en dotter som är det, plus att flera av mina vänner är det. Sammantaget, så tycker jag att dessa människor lever ut och har sån otrolig livslust. Härliga och ärliga människor!

Genom att gå med i paraden, så visar jag min respekt för alla HBT-människor. Jag menar, måste man dela in folk i speciella fack? Räcker det inte med att man älskar människor?! För mig är det i alla fall så. Sen att den man bli kär i, är av samma kön, so what?!

Vill du göra som jag och visa ditt stöd, så är en enkel väg att gå med i den här gruppen på Facebook. Då får du inbjudan till alla roliga evenemang som är på G. Glöm inte att man inte måste vara HBT för att vara med! Mer kärlek åt folket!

Väntans tider

Förkylningen har krupit längre in i bihålorna och jag har fått en irriterande snuva. Det positiva är, att jag inte har någon feber och att jag inte har ont i halsen längre.

Jag hinner precis börja med frukosten, när jag får ett SMS. Ja, men så trevligt då! Blir ev en spännande fika idag på eftermiddagen. Ett till SMS. Det är Karin, som är ute på morgonpromenad och är pratsugen. Vi pratar allvar, skrattar och bubblar en bra stund. Bra start på morgonen!

Sen fick jag även svar på mitt långa brev, igår kväll. Fast egentligen blev jag ju inte speciellt mycket klokare av det. Verkar i alla fall som att vi kommer att ses efter Belgienresan, för att prata om oss. Känner att jag blir helt svettig, när jag tänker på det. Vi får väl se vad som blir av eller inte.

Nu sitter jag här i alla fall och bara väntar och väntar. Hur blev det så här? Måste försöka att fokusera på andra saker, men det är lättare sagt än gjort. Jag har ju egentligen hur mycket som helst att göra, men jag har ingen lust. Jag måste ju i alla fall klä mig och göra mig iordning, ifall jag får besök i eftermiddag.

Förkyld och otålig

Vaknar genomförkyld! Shit, hur ska det bli nu, när jag ska till Belgien på fredag?! Den där lilla flerpen i svalget, är totalt förstorad och jag har svårt att svälja. Ingen feber, men känner mig allmänt mosig och har huvudvärk. Wonderful!

Jag går upp och gör frukost, för att få något i mig i alla fall. Sen datorn med kaffet, förstås. Känns så där. Inga kioskvältare på FB heller. Nej, jag tar nog och kryper tillbaka till sängen igen.

Simba gör mig sällskap och ligger så där härligt sked med mig. Hög mysfaktor! Hans silkiga päls värmer mig och det känns mysigt, eftersom jag fryser. Kan det vara febern, som är på väg upp? Än så länge, så visar i alla fall inte termometern på några onormala värden.

Jag vaknar igen framåt tolv. Simba ligger fortfarande klistrad mot min kropp. Lilla gubben, vad du är mysig! Jag pratar med mamma en stund i telefon och får beklaga mig lite. Skönt att få vara lite liten ibland!

Till lunch äter jag en portion med nudlar, direkt ur kastrullen vid datorn. Ja, men va fasen, jag orkar ju inget annat och vem borde bry sig egentligen?! På så sätt, är det rätt så skönt att vara singel. Man gör lite som man vill, men man är också jäkligt ensam, när det gäller.

Efter en varm och lång dusch och lite mascara, så känner jag mig genast piggare. Ja, det var nog ångorna från Cillit Bang, som gjorde susen, när jag kombinerade duschen med att göra rent i duschhörnan. Skulle inte tro att det var speciellt nyttigt att andas in dessa ångor, men nu känner jag mig bättre från förkylningen i alla fall.

Ja, men då så! Då kanske man skulle ta bilen in till stan och uträtta lite ärenden. Jag behöver handla mat och ta ut lite Euro, inför resan på fredag. Det finns inte i värdeförrådet, (ursäkta ett IT-skämt), att jag inte kan åka, om det så ska bli pga Alvedon och whisky!

I min skalle håller det på att formas ett mail till en av mina sk dejter. Vill ha! Sen vet jag inte om han är på samma planet, men vafasen! Livet är för kort för att bara gå omkring och undra hur fasen det ska bli. Jag är och har alltid varit en väldigt otålig människa, både på gott och ont.

Jag försöker att låta bli, men neeej, jag kan inte. Skickar iväg en typ A4:a med vad jag känner och hoppas på att det är besvarat. Kan verka ganska desperat, men nej det är det definitivt inte. Jag känner bara att jag inte orkar gå och vänta i onödan på fel svar. Livet är för kort för att bara hålla på med konstiga spel och lekar! Ärlighet, framför allt, inte fegspel!

Samtidigt blir jag så jäkla trött på mig själv. Varför kan jag aldrig vänta på besked?! Jo, men det kan jag tala om. Jag har inte hela livet på mig och det gäller att ha det bra här och nu! Tänker inte be om ursäkt för det!!

Efter en bra dag i stallet

Sitter här och softar framför datorn med Spotify, nyduschad och med blött hår. Det har varit en underbar dag i stallet med Antiha och Dolcan. Vi hann med en kopp kaffe i solgasset på altanen, innan Anitha var tvungen att åka hemåt igen.

I vanlig ordning, så blev det ju lite sisådär med att komma ihåg lunchen idag. En banan på stående fot är ju inte mycket att hänga i julgranen då. Därför gjorde jag en djupdykning i frysen nu i kväll och hittade då ett par hamburgare och bröd.

Shit, ingen dressing! Vänta det finns ju rödbetssallad. Kanske kan vara gott som dressing. Så här i efterhand, kan jag ju säga att det var sådär. Tänk er en köttbullsmacka, men att det ändå är en hamburgare med cheddarost, saltgurka, senap och ketchup. Vet inte, jag...

Känner att tiden fram till fredag och Belgienresan minskar med stormsteg. Ändå känner jag mig helt handlingsförlamad och får ingenting vettigt gjort. Nåja, jag har ju i alla fall varit ute i förrådet och hämtat in resväskan och även kollat upp hur många kilo vi får ha med oss i bagage.

Känner att jag skulle behöva röra på mig i morgon. Får se om det blir en joggingtur eller vad det blir. Har alldeles för mycket spring i kroppen och det måste jag se till att hålla i schack. Dessutom efter de där köttbullsmackorna/hamburgarna, så....

På väg till stallet

Det blev tyvärr inget besök igår kväll. Lika bra det, kanske! Känner att jag är ute på lite väl djupt vatten här, men jag kan ju i och för sig simma, så vadå. Två vuxna människor!

Nu ska jag bara göra mig i ordning, så kommer Anitha och hämtar mig. Vi ska åka ut till stallet och Dolcan tillsammans. Anitha är lite sugen på att vara medryttare, hon med, så vi får se om de gillar varandra, Antiha och Dolcan.

Först nu, har jag börjat inse att det faktiskt är på fredag vi åker till Bryssel med Ölkultur. Det är ju bara fem dagar vi ska vara där, men det är ju lik förbaskat en hel del packande och planering, som måste göras. Tror banne mig att jag har lite resfeber!

Nej, nu måste jag sätta fart och se till att jag får med mig morötterna till Dolcan!

Dagen efter kvällen före

Oj, oj, oj! Idag blir det till att ta det lilla lugna. Jag får väl skylla på Anitha, som hade med sig drycken till knytkalaset. Sen att jag vann en flaska rödvin, gjorde ju inte saken bättre. Kul hade vi i alla fall. Som vanligt med Antiha!

Jag är våldsamt stel i nacken idag, vilket nog kan härledas till gårdagens yviga buggturer. Jag är ingen bugg- eller turdanstjej, men är det en sån fest man hamnar på, så får man väl bjuda till lite extra. Undrar bara hur många jag trampade på tårna eller smällde till med armbågarna?!

Jag har just ätit frukost och nu känner jag att sängen ropar på mig igen. Det är ju inget vidare väder ute, så det känns ändå ganska OK. Mamma ringde för en stund sen och undrade om jag vill komma och äta chili, men jag tackade nej och sa att jag bara ska vara hemma och slicka såren idag.

Skickade ett stolligt SMS i natt, när jag kom hem vid tvåtiden. Tvärtyst ända tills nu, när det kommer ett lika stolligt SMS tillbaka. Hm, kan bli så att jag får besök ikväll. Kanske skulle ta och vila en stund nu då, så att jag är pigg och fräsch till ikväll.

Galen kväll på Bishops

Frida, en kompis från Bälgviken, och jag träffas vid fyrasnåret på Ölkultur, för att äta en bit och ta några öl tillsammans. Med Frida blir det aldrig långsamt. Hon är också singel, så vi pratar om den härliga sommaren, som vi har framför oss och hur kul vi kommer att ha.

Trots Fridas sällskap, så är det inget riktigt drag på Ölkultur, så jag bestämmer mig för att gå vidare till Bishops. Det snöblandade regnet riktigt vräker ner. Tur att man har en kapuschong att skydda håret med!

Frida hade inte planerat för någon utekväll, så vi kramas och säger hejdå och jag fortsätter ensam till Bishops. Känns helt OK, för det är säkert en massa människor där, som jag känner.

Dessvärre är det lite av öken inne på Bishops också. Inte ett känt ansikte, så långt ögat når. Nåja, jag får väl inte ge upp direkt, så jag beställer in min Westons och sätter mig i baren. Kännes verkligen inte OK, att sitta där helt ensam, men jag vill ju inte heller sitta själv hemma.

Efter en stund, så kommer det fram två tjejer till baren. De skojar med bartendern och ska beställa mer att dricka. Båda är rätt så förfriskade, men verkar ha riktigt kul tillsammans. Jag blir snart inblandad i deras galna samtal med bartendern.

Jag har sett två av tjejerna här på Bishops tidigare och jag vet att de är ett par. Deras kompis frågar om jag väntar på någon och jag får då lov att erkänna, att jag sitter här själv och har skittråkigt. "- Men vad sjutton, kom och sätt dig hos oss då!!". Hm, ja kanske det, tänker jag.

Måste ju säga att det var längesedan jag skrattade så mycket under en kväll. Nej, det var det ju i och för sig inte då, när jag tänker på förra helgen. Hur som helst, vi har skitkul. Jaha, tre nya kompisar då!

Lite senare, så dyker det upp två tjejer till. Men vänta nu, vadå tjejer?! Ser ju nästan ut som..... Ja, det är två transor! Mina nya vänner berättar snabbt historien bakom dessa två divor, som glider in på Bishops och slår sig ner vid vårt bord.

Ha, ha, ha.... Blickarna från alla män i puben är helt obetalbara! Typ, ska man titta eller inte och var ska man titta?! Sen transornas överdrivet kvinnliga gester och diviga prat på det. Så jävla underbart!

Trots alla skratt och härliga människor, så går jag ensam iväg till Josefs. Jag vet egentligen inte varför eller vad jag förväntar mig att hitta där. Det regnar fortfarande helt sanslöst, så det blir en rask promenad med kapuschongen neddragen till näsan.

Om det var öken på Bishops, när jag kom dit, så är det dammig öken på Josefs. Jag försöker att ringa en chattvän, men jag blir genast borttryckt. Just ja, han har ju familj, så det kanske inte är så bra att ringa så där mitt i natten. Usch, måste hålla mig borta från gifta män!

Ove, en av inventerierna på Ölkultur kommer fram och frågar om jag vill sitta hos honom och hans vänner. Gulle dig, Ove! Det blir trots allt en trevlig avslutning på kvällen. Jag dansar lite och pratar med nya människor.

Vid ettiden ger jag upp och tar en taxi hem. Nu ska det bli skönt att komma i säng! Jag ligger och ler en stund i mörkret åt den galna kvällen med flatorna och transorna. Sen kommer John Blund och suddar ut mitt leende.

Återseende på Växtriket

Som jag skrev i ett tidigare inlägg, vet inte om jag utsöndrar någon sorts hormon, men jag har en jäkla förmåga att stöta ihop med nyskilda män, eller män i största allmänhet just nu. Härligt ja, men kan bli lite rörigt också.

Som jag skrev i morse, så åkte jag till Växtriket, för att handla lite blommor till mina urnor. Mitt bland alla krukor och plantor, så springer jag ihop med en gammal klasskompis från gymnasiet. Kul! Vi har inte pratat på så där runt 30 år. Skrämmande, men sant!

På en halvtimme lyckas vi berätta om vad vi har gjort de senaste trettio åren, som på en speed-date. Sen var det ju inte en date från min sida då, bara ett kärt återseende. Ändå blev jag inviterad att hälsa på i den stora, ensamma villan. Jo jag tackar jag! Vi får väl se, hur det blir med den saken då! ;)

Självklart, så mår jag ju toppen av att bli så uppvaktad, men som jag skrev tidigare, så kan det ju bli lite rörigt också. Jag har ju en jäkla förmåga att blanda ihop känslor med lust, om jag så säger, så det gäller att hålla huvudet kallt.

Hemma igen, så ger jag mig i kast med att byta jord på de övervintrade pellisarna och oxalisen. Det är kallt och ogästvänligt ute, men jag härdar ut och lyckas bli klar med det jag har planerat. Nu ska jag in och förbereda lite för Marias besök i kväll.

Maria och hennes sambo Peter har hjälpt mig med att deklarera, både för mig och Johnny. Som Maria sa, jag hade säkert klarat av det själv, men jag har bara inte haft orken. Då tackar man och tar emot, när det finns goa vänner som kan hjälpa till. Tack!

Maria och jag har alltid kunnat prata om allt. Ikväll utgör inget undantag. Även om jag förmodligen ger ett ganska förvirrat intryck, så vet jag att Maria förstår. Det är inte så jäkla lätt, att helt plötsligt stå där som singel igen och att samtidigt ha en sorg att hantera.

Nu sitter jag här vid datorn igen och spelar en skön Spotify-lista, som jag har kapat från Lena Jonsson-Fyhr. Kul att det är så pass öppet i Spotify. Då får man bra musiktips från andra FB-vänner.

Har chattat med en gammal tjejkompis från gymnasiet, som numera bor i Oslo. Vi försöker att boka in en helg, då jag kan komma till henne och göra Oslo. Låter väl inte helt fel! Kanske finns någon trevlig gut där, som har väntat på mig i hela sitt liv. Skärp dig nu, Lena!

Nu ska jag snart gå och knyta mig, om jag ska orka göra Eskilstuna osäkert under dagarna två. I morgon, fredag, blir det Ölkultur med några härliga tjejkompisar. På lördag blir det knytis i Slottsskolans matsal med musik av bandet "Bara ben".

Känner redan hur trött jag kommer att vara på söndag, men det är väl smällar man får ta!

Morgonreflektion

Sitter här vid datorn och sörplar på mitt morgonkaffe. Utanför fönstret skiner solen och det är full aktivitet på kolonilotterna. Det är turbanprydda herrar med haremsbyxor från Råbergstorp, som är i full fart med att så årets grönsaker. Ska bli kul att följa deras arbete under en säsong.

Kaffet är snart slut och jag känner, att mina krafter börjar så sakteliga återkomma. Blev sent igår kväll, framför datorn. Kul chatt! Sånt piggar alltid upp, men det har ju en tendens att bli lite sent på dygnet då. När man väl kommer i säng, så är det inte alltid så lätt att somna heller.

Idag har jag bestämt att sätta lite fart på uteplatsen. Jag har ju fått hem mina övervintrade pelargoner och oxalis, så det första blir väl att byta jord på dem och se till att de får lite omvårdnad. Sen ska jag nog åka och köpa lite fina blommor att pryda urnorna med.

Kroppen värker efter gårdagen aktiviteter. Jag hade ju dampanfall och lufsade runt milspåret med Effie, innan jag åkte till stallet och "brottades" med en busig Dolcan. Mina ben känns som Zebulon Macahans ser ut. Det har dessutom dykt upp en massa blåmärken på smalbenen, men det är det värt.

Nej, men då kanske jag skulle slita mig från datorn en stund nu då och göra mig i ordning, så jag kan sätta fart med dagens trädgårdsprojekt.

Unicycling 4 love

Det har varit en helt underbar dag. Först gröna milen i Vilsta med Effie. Sen stallet med Louise och Dolcan på eftermiddagen. Måste medge att det känns i kroppen! Fasen, jag är ju inte tjugo längre, även om jag tror det ibland. Sen tror jag i och för sig, att jag har bättre kondition nu än då.

Nu sitter jag här nyduschad, nyäten och kollar av allt som har hänt på datorn under dagen. Nej då, ingen abstinens! Bara lite....

När jag kollar av mailen, så ligger det ett mail från en okänd kille i inkorgen. Ja ja, lycksökare, tänker jag. Ändå läser jag mailet och jag blir så glad. Det är en ung kille, som cyklar på enhjuling genom Europa tillsammans med sin tjejkompis.

De sprider ett budskap om kärlek genom att cykla och att genomföra "Free hugs manifestationer". De har fått nog av våld och elände! Kolla in deras video! Jag ler fortfarande! Så jävla skönt!

Jag är väl medveten om att det skulle ha kunnat vara ett virus, eller nåt skumt, men jag känner att jag bara måste föra det här vidare. Helt i linje med vad jag förespråkar. Han hade hittat min blogg och frågade om jag ville sprida hans budskap. Gärna! :)

Det som är lite synd bara, är att de inte kommer att passera Eskilstuna, så jag får väl se till att ta mig till Västerås den 30/7, som ligger närmast i resplanen. Jag ska försöka att få med mig cykeln dit, övernatta och sedan cykla med dem till Arboga. Någon mer som känner sig lockad att hänga på?!

Här är lite fler länkar:
Facebook: http://www.facebook.com/pages/Unicycling-4-love/151590651610086
Hemsida: www.unicycling4love.com

Kom igen nu vänner! Nog finns det väl någon, som känner som jag och vill vara med och sprida lite värme i denna kalla verklighet?!

Moraklocka på vift

Städdillet fortsätter även idag och jag ger mig på att göra rent i avloppet till handfatet i badrummet. Blä, säger jag bara! Normalt hade jag kräkts tarmarna ur mig, men nu måste jag ju. Jag kämpar fortfarande mot kräkreflexerna.

För att få bukt med kräkreflexerna, så rattar jag in Rockklassiker på datorn och rockar loss. Jag har mer och mer börjat lyssna på den radiostationen. Kanske en del av min fjortisrevolt! Bjuder jag på!

Lite svagt i bakgrunden, så hör jag att det knackar på altandörren. Det är Lillis och Henke, som har varit snälla och kört hem mina älskade pelargoner och oxalis, från sin vintervila i Borsökna. Nu är det dags att plantera om dem och se till att de får det tillräckligt varmt om nätterna.

Mina tankar rör sig kring det spännande mötet i söndags. Riktigt nice! Sen får vi se vad det blir av det. Kanske inget mer än just bara en flirt, men då är det väl så. Två fjolliga SMS och två glada gubbar till svar. Men va fasen! Kan du inte bättre?! Nej, jag veeet! Det är ju jag, som är lite het på gröten bara, men ändå.

Äntligen tar jag tag i det där med att beställa tid för service på bilen. Dessutom behöver jag byta bromsklossar och kolla upp AC:n. Kan bli en dyr historia, men jag tror att Arreflods Bilreparationer AB kan vara ett prisvärt alternativ. Har i alla fall varit så tidigare.

Vid fyratiden ger jag mig iväg till Borsökna, för att sälja mammas och Lillis frysbox. Sen är det ett par, som ska köpa moraklockan också, men de kommer först lite senare.

Det är så konstigt, för jag får ett SMS, där en Johan börjar fråga om måtten på moraklockan och han  försöker även att pruta en hel del. Jag kopplar SMS:et direkt till det par, som snart ska komma och hämta klockan och frågar därför om han inte har pratat med sin fru. Vi har ju redan gjort upp om priset!

Ute i Borsökna, så möter jag och Lillis upp med paret, som ska hämta klockan. Jag är lite förvånad över att de kunde komma så snabbt i och med att de skulle till Stockholm först, enligt SMS:et från Johan. När jag för det på tal, så ser de ut som om jag vore knäpp eller nåt.

När de sedan betalar, så ger de det tidigare avtalade priset, utan att tveka. Jag blinkar till Lillis och tänker att det gav nog resultat, att jag frontade honom mot hans frus bud. Konstiga människor, som bjuder kors och tvärs utan att prata med varandra!

När jag kommer hem igen, så kollar jag återigen igenom SMS:en från Johan, som ville pruta på moraklockan. Men shit! Verkar ju som att det är en helt annan spekulant och här har jag dragit upp att jag hade en deal med hans fru!

Utan att tveka, så ringer jag upp numret bakom SMS:en och frågar om det är honom jag har sålt klockan till. En förvånad röst svarar nej. Visar sig att mannen bakom SMS:en är en helt annan spekulant och att han inte ens har en fru. Jag skrattar hysteriskt och ber om ursäkt. Tänk så det kan bli!

Nu ska Simba och jag festa vidare på andra halvan av den grillade kycklingen. Party, party! ;)

Röjarmåndag

Idag kommer Pingstkyrkans Second Hand och hämtar resterna av loppisen, så det blir inte direkt någon sovmorgon. Jag måste ju se till att ta mig till Borsökna, för att packa det sista. Ska bli skönt att få iväg allt, även om det känns lite synd, att inte allt har gått att sälja.

Mamma kommer också till huset, för att titta så att inga saker åker till Pingstkyrkan av misstag. Jag skrattar gott åt mamma, när hon börjar riva i sakerna och blir nostalgisk. Om hon inte lägger band på sig, så har hon hälften med sig hem igen.

Efter Pingstkyrkans insats, så åker jag och kör bilen igenom en automattvätt. Sen avslutar jag med att dammsuga bilen invändigt och att torka rent sparklådorna. Men så där då! Kommer säkert att börja regna snart!

Hemma igen, så finns det nu ingen återvändo längre. Nu ska här städas! Jag har alltför länge skjutit upp städningen till fördel för andra trevligare aktiviteter, men nu känner jag att det inte är roligt längre. Nu känner jag riktigt för att vända upp och ner på hela lägenheten.

Från tanke till handling är ju inte riktigt samma sak då, men jag byter i alla fall rent i sängen, dammar och dammsuger. Sen tar jag rätt på travarna med reklam på köksbordet. Jag måste se till att skaffa en skylt med, "Ingen reklam tack!".

Just ja, man kanske skulle ta och äta något till lunch också! Blir en tallrik med yoghurt och två makrillsmackor. Snabbt och gott! Efterrätten består av ett fjolligt SMS. Efter tre sekunder får jag tillbaka ett lika fjolligt SMS. Hi, hi....

När jag ändå är i stöten, så passar jag på att bära ut lite grejer till förrådet. Sjukt hur hemmablind man kan bli! Min säng i gästrummet har fått fungera som någon sorts avstjälpningsplats för överblivna saker, men nu är det slut med det!

När jag går ut på altanen och skakar fårskinnen, så blir jag bedrövad av att se hur vissna lökväxterna i urnorna ser ut. Hm, måste ta tag i det där med blommorna också. Kanske får ta en sväng till någon plantskola och köpa lite färgklickar till uteplatsen.

Städrycket avslutas med, att jag tar med mig återvinningen och går till Ica Stenby. Nu är det riktigt kyligt i luften och det kommer några enstaka regnstänk. Jag fryser till och med om händerna.

Väl inne i värmen på Ica, så går jag några vändor runt delikatessdisken. Grillad kyckling är ju oslagbart, när man är hungrig och bara vill äta NU. Först hade jag tänkt vara duktig och laga mat, men hur kul är det när man är själv?!

Det slutar med att jag kommer hem med en hel grillad kyckling. Simba börjar direkt att sniffa på påsen. Han har redan förstått vad som är på G och börjar jama ivrigt. Nu ska vi ha fest, Simba och jag!

Spännande!

Jag hoppar högt i sängen, av att jag får ett SMS vid niotiden. Skulle nog ha behövt sova några timmar till, med tanke på att jag inte kom i säng förrän vid fyratiden i morse. Jag var så uppe i varv och behövde blogga ur mig lite, för att kunna sova.

Det är ett mycket oväntat, men också väldigt kul SMS jag får. Hm, kanske inte är tillbaka på ruta ett i alla fall då! Så där fyrtio SMS senare, så går jag på magkänslan och åker iväg på ett spännande möte. Förstår inte hur allt plötsligt blev så spännande igen!

Nu känns det som att jag behöver vila i en vecka, eller något i den stilen. Sen har jag haft så himla mycket kul i helgen, så jag sitter bara och ler för mig själv hela tiden. Tror att jag ska gå och lägga mig snart och nypa mig själv i armen lite.

Ölprovning på Ölkultur

Jodå, jag är rätt så anbekommen av gårdagens konsert och pubbeskök. Jag försöker att få i mig en vettig frukost, sen sängen igen. Sen ringer Ullis och frågar om de kan komma och duscha hemma hos mig. De håller på att bila upp golvet i deras vattenskadade badrum, så det är självklart att de får komma hem till mig och duscha.

Grejen är den att jag ligger och sover, när de knackar på och kliver in. Ullis vet hur det är fatt med mig, så hon stänger dörren till sovrummet och så försöker de att sköta sitt duschande så gott det går. Självklart har jag redan vaknat till och försöker att skärpa till mig.

När Ullis, Marre och Hailey har duschat klart och åkt hem igen, så inser jag att det kanske kan vara läge för att komma igång och göra sig i ordning. Det är ju mindre än tre timmar, innan jag ska vara på Ölkultur och delta i ölprovningen inför Belgienresan.

Vid halv tre, sitter jag på Kebabhuset och försöker få ner en kebabsallad med cola. Måste ju ha något i magen innan ölprovningen!

Efter några timmars ölprovning, så känns det som att jag har kommit igång igen. Nu gäller det bara att komma fram till vart jag och Anitha ska gå sen. Efter att ha bestämt oss för att göra en blixtvisit på Åbryggan, så fastnar vi i eftermiddagssolen på en parkbänk invid ån. Riktigt nice!

Det är inget tempo på Åbryggan, när vi kommer dit, så vi bestämmer raskt att gå tillbaka till Ölkultur. Där finns det åtminstone lite välkända ansikten att sitta och tjabba med.

Jodå, det blir självklart Bishops efter Ölkultur. Sen gör Antita och jag även ett gästspel på Josefs, innan vi går tillbaka till Bishops. Lite tamt med folk ikväll.

Anitha går hemåt runt halv ett. Själv stannar jag kvar på Bishops och jag vet egentligen inte varför. Vet egentligen inte vem eller vad jag väntar på. Rätt så patetiskt egentligen! Bjuder jag på!

När jag äntligen bestämmer mig för att ge upp och gå hemåt, så har givetvis nattbussarna slutat att gå. Så praktiskt! Precis när jag har beställt en taxi, så ser jag Henke och Micke glida förbi i Mickes schyssta gula Dodge. Självklart ringer jag och ber dem att vända, för att hämta upp mig.

Ja men då så, då får jag uppleva "Eskilstuna by night" från baksätet. Självklart blir jag serverad en burköl till det. Vad gulliga ni är killar, som låter morsan hänga med i baksätet några varv! Kan inte hjälpas, men jag tycker att det känns häftigt att sitta med i en muskelbil av denna kalibern.

Nu är det banne mig natti, natti. Har en känsla av att jag kommer att sova länge i morgon!

Helkväll med Takida

Skitig, blöt och stelfrusen, kliver jag in i värmen hemma hos mamma. Jag har varit ute i stallet och pysslat om Dolcan, på förmiddagen. Nu ska det bli riktigt gott med en kopp kaffe och macka.

Jag känner att mungiporna pekar uppåt och att jag bara babblar om Dolcan hela tiden. Det är ju så kul, det här med att jag har återupptagit ridningen igen. Hästar är så härliga varelser!

Nehej, om man skulle ta och pallra sig hemåt då. Ska jag hinna förvandla mig från stalltjej till rocktjej, så är det hög tid att sätta fart. Undrar om det var till kvart över fem eller sex vi hade bord på Grappa?

När jag kommer hem, så har jag två meddelanden på svararen. Det är Karin, som undrar om jag behöver skjuts ner på stan. Ja, det skulle ju vara toppen, men vadå om fyrtio minuter?! Hjälp! Här sitter jag med blött hår i morgonrock och osminkad.

Ett glas vin och en turbosminkning senare, så springer jag över en lerig gräsmatta, för att hinna med bussen ner till stan. Paraplyet som jag har köpt på ICA vänder sig ut och in. Toppen! Håret spretar åt alla håll, men jag hinner i alla fall med bussen.

Exakt kvart över fem kliver jag in på Grappa och sätter mig ner vid bordet. Pust! En fördrink och en djupdykning i menyn. Känner att det här kommer att bli en toppenkväll, trots den litet panikartade början.

Efter en riktigt god middag och Irish Coffe, ger vi oss ut i regnet för att gå mot Lokomotivet och Takidakonserten. Regnet bara öser ner och ICA-Stigs paraply har nog sett sina bästa dagar. Ja men visst, det är ju kanske så här man får den rätta rockarlooken då.

Konserten är helt magisk och vi rockar loss i publikhavet. När Karin frågade i höstas, om jag ville följa med på Takida, så sa jag, "-Ja, hon är ju bra!". Nu vet jag att det är en svensk rockgrupp av hög kaliber. Så jäkla bra!

Våra Takidabiljetter ger oss gratis efterfest på Brasserie Le Grand, men vi vänder nästan i dörren. Herre gud, så mycket smått! Vi går vidare till Bishops Arms i stället. Där är det i alla fall lite mer varierat i åldrarna och man slipper känna sig som om hemmet har brunnit.

Vi blir kvar på Bishops tills de stänger och de får nästan kasta ut oss. Vi har så sjukt roligt, så vi nästan vägrar att gå hem. Jag har skrattat så mycket under kvällen, så jag har nästan kramp i magen. Tack ni underbara tjejer!

Nu är det morgon och inte lika kul då. Tänk att jag ska på ölprovning på Ölkultur, om mindre än fem timmar. Undrar om jag kan ladda om tills dess. Jodå, det ska jag nog se till att göra. Har en känsla av att även denna kväll kommer att bli oförglömlig.

På stan med Henke

En snabb dusch efter joggingturen med Effie, sen är det dags för att shoppa loss med sonen. Stackarn, han trodde att han hade fått "en dag på stan med mamma" i födelsedagspresent, utan att något skulle ingå. Det hade väl just varit en fin present!

Tanken var ju den, att vi skulle gå på stan en dag tillsammans och köpa lite kläder åt Henke, så det är det vi ska göra nu. Ut till bilen och styra kosan mot Östermalm, för att hämta Henke då.

Vi tar oss till Tuna Park och börjar med att äta en sen lunch. Skönt, det är bara vi där i princip. Inga stojande ungar eller fnittrande fjortisar. Så gott med mat nu!

Det har aldrig varit lätt att handla kläder med Henke. Idag är inget undantag. Det blir ett linne, tre kalsonger och ett par solglasögon. Mm, kan just se hur min son glider fram i sin Cheva i den munderingen.... :)

Vi tar även en tur ner till city och går ett varv längs Kungsgatan. Nu är det min tur att shoppa loss. Jag går in på Body Store och kommer ut åtskilliga hundringar fattigare, med ett stort, nöjt leende på läpparna. Sådärja! Känns bra!

Hemma igen, så är det datorn och Simba som gäller. Varför ska jag ändra på den rutinen?! Nu ska jag bara ta det lugnt och lada batterierna, inför morgondagen med Takida och tjejgänget, (läs pantertanter på drift). :)

En skön runda med Effie

Vaknar utsövd, för en gångs skull och känner mig på bra humör. Ute skiner solen från en klarblå himmel och det ser ut att vara helt vindstilla. Men då så! En bra dag på G!

Egentligen, skulle jag behöva sno runt med dammsugaren ett varv, men jag känner att jag inte har lust och då blir det så. Vad spelar det för roll att jag har lite dammråttor i hörnen?! Nu vill jag ut i det fina vädret! Det har högre prio, helt enkelt!

Mamma ska till sin sjukgymnast idag och jag har lovat att se efter Effie under tiden. Faktum är att jag har tänkt ta en riktigt lång promenad med henne. Både Effie och jag behöver röra på gummfläsket!

Tio i tolv kommer mamma och lämnar Effie. Jag sitter ombytt i träningskläder i solen på altanen och väntar, så jag har bara att låsa och så ger vi oss iväg.

Det känns så där lätt i kroppen idag, så jag börjar att jogga lite lätt. Effie hänger med och ser ut att trivas med tempot. Vi tar oss genom Lagersberg, för att sedan vika av mot Mesta Hage. Där springer vi på ett oemotståndligt gäng med doftvioler....

Sen bär det av in i hagarna med gravfält, så att Effie kan få springa lös. Hon blir så lycklig, när jag släpper henne, nästan skrattar.

Vi tar oss vidare på gångstigar och via en del av Sörmlandsleden, längs med Åsbymon. Av någon anledning, så känner jag, att vi är på väg mot minneslunden. Inte så konstigt, det är Johnnys födelsedag idag, så jag känner att jag vill gå dit.

Mäktigt att gå genom gravfälten på Åsbymon. Man kan riktigt känna historiens vingslag. Effie viftar glatt på svansen och springer omkring och liksom ler. Jag joggar en stund och går en stund. Inget tvång, bara lyssna på kroppen och själen. Underbart!

När vi kommer upp på Åsbyvägen, så kopplar jag Effie och vi springer sista vägen fram till minneslunden. Tycker att jag knappt har styrfart, men Effie kommer lite efter. Hm, är det jag som är pigg, eller hunden som är slö?!

Framme i minneslunden, går vi ett varv och tittar på allt det fina....

Så mycket blommor! Själv har jag inget med mig, mer än mina varma tårar och mitt blödande hjärta. Trodde att jag hade gått vidare, men jag sitter en lång stund invid dammen och gråter. Effie tittar på mig med sorgsna ögon.

Hemvägen via Stenby Gård består mest av jogging, liksom för att förlösa den förlamande sorgen. Skönt!

Darrig onsdag

Skumt, men jag fortsätter att känna mig skakig och konstig i hela kroppen, även efter frukost. Trodde först att det var gårdagens känsloutbrott, som fortfarande spökade. Nu inser jag, att jag har trappat ner min medicinering lite för fort. Skit samma, bara jag kan bli mig själv igen snart!

Jag har lyckats få ordning på mina uppsvällda ögon och nu ser jag riktigt skaplig ut. Dags för en tur till IKEA med mamma då. Jag ska lämna tillbaka den sockel till köksskåpen, som jag köpte fel förut. Att det ska vara så förbaskat svårt att få tag i rätt saker!

Himlen är grå och det regnar hela vägen till Västerås och Erikslund. Enda fördelen med det, är att Effie kan sitta kvar i bilen, utan att det blir för varmt. Hon har lagt sig tillrätta i baksätet och ser ganska nöjd ut.

Vi börjar med att äta lunch, eftersom klockan redan börjar närma sig ett. Sen inser vi att vi inte har lust att gå runt på IKEA, utan vi går runt i gallerian och tittar i småaffärerna runtomkring IKEA istället. Ingen av oss har ju något speciellt att titta på.

Det tar inte lång stund, innan både mamma och jag tittar på varandra och säger, "- Orkar vi mer?!". Nej, det gör vi inte, så vi åker hem igen. Ja, ja, jag fick ju i alla fall min sockel tillbakalämnad och vi har fått oss en liten utflykt.

Hemma igen, så dröjer det inte länge innan det är dags för mig att åka ut till Borsökna. Det kommer en familj dit och ska köpa lite prylar, jag har annonserat ut på Blocket. Nu har jag dessutom sett till att Pingstkyrkan kommer och hämtar resten av prylarna på måndag.

Efter Borsökna, så åker jag och handlar mat. Jag känner mig jättekonstig, ungefär som en zombie, yr och lite lätt illamående. Kanske skulle ha trappat ner medicinen lite försiktigare då, men det är väl bara att ta smällen nu. Det går säkert över snart.

När jag kommer hem igen, så har jag flera vänner på chatten, som har hört av sig och vill prata. Kul, då får jag nog den här kvällen att gå också då. Jag känner mig så rastlös och ensam på kvällarna. Det är värst då jag vet att alla familjerna har fullt upp med sitt och man inte vill störa.

Nu tror jag, att det bara kan bli bättre och bättre. I morgon ska jag gå en sväng med Effie, medan mamma är hos sjukgymnasten. Sen ska Henke och jag shoppa lite kläder till honom, en försenad födelsedagspresent.

På fredag förmiddag blir det stallet och Dolcan. Fredagskvällen avslutar jag och bästa tjejgänget med en helkväll med bl a Takida. På lördag har vi ölprovning på Ölkultur med Belgiengänget. Misstänker att lördagskvällen inte slutar där.

Så ja, Lena! Fint så! Gäller att ta en dag i taget och att se framåt. Jo, jag vet ju det, men det är inte alltid så jäkla lätt att vara så där förståndig. Jag har ju inte riktigt det tålamodet då och känslorna bara rusar iväg med mig hela tiden.

Gäsp! Känner att det nog blir tidigt i säng ikväll, så det snart blir helg och kul.

Strömavbrott och förtvivlan

Jodå, jag har överlevt natten, även om allt kändes totalt värdelöst igår. Från att ha varit flitigt uppvaktad från både höger och vänster, så är jag nu bara jävligt ensam och liten igen. Åtminstone grät jag som ett barn igår, hejdlöst och förtvivlat.

Rätt som det var, så blev allt bara tyst och svart igår. Strömavbrott! Uppslukad av min egen förtvivlan, så fick jag det till att det var Johnny, som hade hört mina snyftningar och kommit för att trösta. Rysningar längs ryggraden.

Jag letade fram ljus och tändstickor och kunde samtidigt konstatera att strömavbrottet verkade gälla hela området. Totalt nersläckt överallt. Lite creapy, faktiskt! Fler ljus, en pläd i soffan att krypa in under och gråta en stund till.

När jag lugnat ner mig igen, så släckte jag ner alla ljus i lägenheten och gick in i sovrummet, för att försöka sova.  Det enda ljus som fick brinna, var det i fönstret, Johnnys ljus. Jag kramade om ljuset med händerna och frågade högt med tårarna rinnande, "- Johnny, varför lämnade du mig ensam?!"

Nu sitter jag här med ögonlock tjocka som fläsksvålar. Snyggt! Mina händer skakar och det känns som att magen går inåt. Oj, jag åt visst inget igår mer än frukost! Kanske dags att göra det nu då.

Dags att rycka upp mig och piffa till mig lite. Mamma och jag ska åka till IKEA på förmiddagen. Det blir nog en lagom aktivitet för idag.

Faaan!

Hej och hå, här svänger det snabbt! Kanske inte världens bästa tillfälle att skriva då, men jag måste bara för att överleva natten!

Ja, jag har det mesta att skylla mig själv, men vad fan gör man inte för att överleva! Allt är definitivt inte guld som glimmar! Dessutom har väl alla vuxna människor ett eget ansvar att säga nej i tid, eller att avstå helt. Fan vad det gör ont!!

Visst, jag har varit medveten om att jag har spelat på en hög nivå med mitt hjärta som insats, tyvärr, men vafan!! Jodå, det finns ju en hel värld kvar därute, många grodor kvar att kyssa, men det känns så jävla jobbigt att behöva ut där igen...

Lägger mig med ett jävligt sargat hjärta ikväll....

Härlig Påsk!

Som jag skrev tidigare, så har jag haft en härlig påskhelg med flera nya och nygamla möten. Sen har jag givetvis haft lite mys med familjen också.

Bl a så var jag hemma hos mina barns pappa och hans sambo och åt påskmiddag. Känns bra att kunna sitta och ha trevligt tillsammans, efter alla bittra år. Tack Sven och Marie, för att jag fick ha det trevligt tillsammans med er, våra barn och barnbarn.

Henke hämtade mig i sin fina Cheva, så jag fick känna på hur det känns att glida fram på gatorna med nervevade sidorutor och musiken på full volym....

Det kändes som att lungorna skulle komma ur bröstet, när Henke drog på basen för fulla muggar. Mina nyfriserade lockar var det inte mycket kvar av när vi kom fram, men det var det värt!

Sista dygnet har jag haft mitt barnbarn, Hailey här. Vi har haft det jättemysigt, trots att Hailey har haft hög feber. Vi skulle egentligen ha gått till Haileys dagis idag, men det blev det inget av, i och med att hon hade feber.

Lite bra dag att sitta inne och mysa idag, när regnet bara öser ner. Vi började dagen med att duscha tillsammans och tvätta håret på Hailey. Hon bara älskar att duscha, så det var så mysigt.

Henke och hans nya tjej, Theres kom över på en bit mat idag. Då passade Henke på att "låna" min digitalkamera. Här kommer ett litet axplock från det.

Febrig Hailey med mosad banan i handen....

Den stora trösten i närbild, och nu är det Haileys tröst jag menar, (inte min)....

Påskblomman på köksbordet i närbild....

Theres ville inte vara med på bild, så hon viftar hotfullt med gaffeln åt fotografen....

Feberglansiga ögon och snorig, men ack så söt....

Coolt, vindruvor har jag aldrig smakat....

....men så gott var det ju inte då! Ryyys....

Nu sitter jag här och måste erkänna, att jag är lite slut efter den här helgen. Jodå, det har varit jättetrevligt på alla sätt och vis, men man orkar ju inte att hålla igång på samma sätt som tidigare. Får se till att öva lite mer, så kanske orken kommer tillbaka - eller inte.

Jag har ett liv igen!

Oj, oj vilket tempo mitt liv har nu! Hinner ju inte ens blogga och då är det illa, må jag säga! Sen är det väl ett gott tecken på, att jag verkligen har ett liv igen och det är ju positivt.

Jag tänker inte skriva ifatt påsken. Jag tänker bara säga att det har varit en helt sjukt kul och spännande helg, på många olika sätt. Nya bekantskaper och återknuten bekantskap efter 35 år.

Nu får vi se vart allt bär iväg. Känner att det är lite fullt i min skalle och mitt hjärta just nu och jag behöver stanna upp ett tag och sortera upp både tankar och känslor.

Skriver inte mer än så här idag, för snart kommer mitt lilla barnbarn, som ska sova kvar här över natten.

Kul kväll på Ölkultur

Oj vilken kväll det blev igår! Har egentligen inte tid, men här kommer några rader i alla fall.

Piffad och klar, sätter jag mig i Lillis bil. Det föll sig så bra, att han var i närheten och kan därmed ge mig skjuts ner till Ölkultur. Ibland ska man ha tur! Tack, Lillis!

Barbro, Jarmo och deras grannar är redan på plats. Kul att träffa ytterligare nya människor! Förutom stammisarna, så är det många gamla arbetskamrater till mig på plats i kväll. Så härligt familjär stämning! Känns som att alla känner alla.

Vi äter, dricker öl och har trevligt. Rätt som det är, så ser jag att Jarmo börjar skruva på sig och ta sig i nacken. Hm, han ser ut att ha samma nackproblem som jag. Stackare! Jag blinkar åt Barbro och frågar om det är OK, att jag knådar hennes sambo i nacken en stund.

Först blir Jarmo lite överrumplad och stel, när jag ställer mig bakom honom och börjar knåda hans ömma axlar och nacke. Sen känner jag att han mjuknar och bara njuter. Några i gänget vid bordet bakom börjar jubla och skriker, "- När är det min tur då?!".

Det slutar med att jag knådar ett helt gäng av både damer och herrar. Vi skrattar hjärtligt åt den något udda situationen på Ölkultur. Någon i gänget, som ska med på Belgienresan med Ölkultur, tycker att jag borde dela rum med honom i stället för med Anita. Joråsåattöh.....

När Ölkultur stänger vid tio, så går vi vidare till Bishop´s arms. Kvällen är ju bara barnet och vi har så kul. Masserandet av nackar fortsätter även där och vi skrattar gott åt folk, som undrar vad vi håller på med. Jag får dessutom matnyttiga råd av en äkta massör, som lägger sig i mitt knådande. Ha, ha...

Klockan tolv stänger även Bishops och det är dags att gå till bussen. Nej, regnet bara öser ner, när jag kommer ut! Typiskt! Jag provar att ringa Henke. Jodå, han kommer snart, fast han precis hade gått och lagt sig. Tack min snälla son, för att du ser till att din galna mamma kommer hem säkert!

Nu är det långfredag och jag måste se till att rycka upp mig en aning. Ikväll ska jag bjuda Karin och Thomas och mamma och Lillis på en enkel vinprovning och en smarrig middag. Vi ska vara hemma hos mamma och Lillis, då de inte kan ta med hunden hem till mig.

Ensam är INTE stark!

Många av mina vänner, som har följt och stöttat mig genom den här livskrisen, säger att jag är så stark. Ja, jovisst är jag stark, men jag är också väldigt bräcklig, sårbar och liten.

Idag är en sån där dag, när jag känner mig fruktansvärt ensam och övergiven. Sen är det ju givetvis inte så, men ibland överrumplas jag bara av den känslan. Då är det bra, att kunna skriva av sig på bloggen.

Jag har ju öppnat upp en ny del i mitt liv. Jag har börjat dejta igen. Både härligt och skrämmande! Härligt för att få ett kvitto på att man fortfarande duger och skrämmande för att jag blottar mig för andra människor igen och därmed kan bli rejält sårad.

En annan jobbig sak med att dejta, är att jag alldeles för lätt rusar i väg med mina känslor. Nej, jag är inte desperat, långt därifrån. Däremot, så har jag ett uppdämt behov av att få älska och att bli älskad. Det är ju inte det första en dejt tänker på då.

Mitt hjärta är så oroligt och värker. Jag vet inte vad jag ska tro. Min otålighet plågar mig och jag kämpar emot, för att inte blotta mig alltför mycket. Min Ullis sa några kloka ord till mig häromdagen, "- Mamma, kör hårt, men var rädd om hjärtat på vägen!" Hon är SÅ klok, mitt lilla hjärta!

Men hur gör man då, för att vara rädd om hjärtat? Jag måste ju öppna hjärtat, för att kunna släppa in någon annan människa. Kanske skulle korta tyglarna en aning och försöka att inte låta otåligheten segra. Lättare sagt än gjort, när jag bara skriker efter ömhet och närhet.

Fan, varför kan jag inte träffa någon människa, som fungerar som jag?! Allt skulle vara så mycket enklare då och jag skulle slippa dessa plågsamma kvällar av väntan och kval. Jag vet, jag måste nog tagga ner lite, om jag inte ska skrämma slag på folk.

Ikväll ska jag till Ölkultur och träffa Barbro, hennes sambo och deras grannar. Kan säkert bli kul. Däremot, så kommer jag nog inte att få träffa den jag helst av allt skulle vilja träffa. Det får bli en annan gång, men det känns så svårt att bara vänta.

Bakis onsdag

Känner mig nästan bakis, när jag vaknar idag. Ändå har jag inte druckit någon alkohol. Nej, det är nog symptom på att jag håller på och fasar ut min antidepressiva medicin. Skakig och yrslig, inget kul!

Däremot, så tror jag och hoppas att det kommer att kännas bättre att vara "äkta". Tror att jag kommer att klara det nu. Det är tur att medicinen finns, när man så väl behöver den, men nu känner jag att jag vill kunna känna allt rakt av.

För att liksom "mota Olle i grind", så svidar jag om till löpartajtsen och ger mig ut på en härlig joggingrunda på ca. 7 km. Enda störningsmomentet är, att jag har lagt in ett gäng annonser på Blocket och att det därför ringer ett par gånger under rundan.

Utmattad, svettig och nollställd, så ställer jag mig i duschen och kopplar av. Underbart! Sen lite mascara, innan jag sätter mig i bilen och styr kosan mot Sigge, stans bästa massageterapeut. Jag har haft ont i nacke och bröstrygg ett tag nu, så det ska bli skönt att få bli lite knådad.

Jag är lite väl tidig, så jag tar en sväng in på Åhléns, för att få tiden att gå. Yes! Jag hittar en sån där bra bordsspegel, som jag har letat efter. Check!

Sigge konstaterar att jag har några låsningar och ropar in Peter Skoog, som avbryter sin lunchrast och offrar sig en minut på mina låsningar i bröstrygg och nacke. Knak och brak, sen ska det vara bra! Tack, Sigge och Peter!

Efter massagen, så åker jag direkt ut till mammas och Lillis hus i Borsökna. Jag har spekulanter på lite av sakerna där. Lite kul att sälja prylar, faktiskt!

Jag svänger förbi hos mamma och Lillis på en fika, efter Borsökna. Det blir ett par smarriga mackor med påskskinka och stark senap till kaffet. Sen ringer Ullis och vill att vi ska åka till Tuna Park. Absolut!

I vanlig ordning, när Ullis är med, så hittar jag kläder jag vill köpa. Inget att fundera på! Det blir ett par baggy-brallor i samma modell som jeansen, jag köpte häromdagen. Så skön modell! Hailey får ett äpple att tugga på, medan vi går varvet runt i Tuna Park.

Vi gör även ett besök på Sveaplan, innan det är dags att åka hemåt. Hailey börjar titta i kors och behöver hem till sängen. Det märks att dagis tar en hel del energi.

Innan jag åker hem, så tar jag vägen förbi ICA Stenby och köper en halv grillad kyckling. Nu kommer Simba att bli överlycklig. Jag har varit borta större delen av dagen, så det blir lite plåster på såren.

Trött stalldag

Klockan är sju och jag inser att det bara har blivit ca tre - fyra timmars orolig sömn inatt. Jag satt alldeles för länge vid datorn igår kväll och chattade. Det är ju roligare, än att sitta själv och titta på TV i alla fall. Igår blev det en ovanligt lång och spännande chatt.

Det går bara inte att somna om, så jag biter i det sura äpplet, går upp och gör iordning frukost. Jag är så trött, så det bara snurrar i huvudet. Ja, ja, jag behöver ju inte åka iväg till något jobb i alla fall. Nu har jag bara tiden på Blodcentralen, kl 10 att passa.

Tur att ridkläderna är nytvättade, för jag ligger och tappar blod ombytt och klar, för att kunna åka direkt ut till stallet. Jag är så ivrig att komma iväg till stallet, så jag glömmer till och med att fika på Blodcentralen. Raka spåret till Hällberga, för att hämta Louise.

Dolcan är ovanligt stissig idag, när Louise och jag hjälps åt att borsta av henne. Hon kan bara inte stå still och håller nästan på att tränga upp Louise mot boxväggen. Hur vi än bär oss åt, så är hon orolig och bara kastar sig av och an.

Efter en stund, så kommer Louise fram till att Dolcan förmodligen har ont. Hon reagerar på ett ställe på magen, där sadelhjorden ska sitta. Vi ändrar raskt dagens ridplaner, till att bara ta en promenad med Dolcan. Kan vara skönt i det vackra vårvädret.

Dolcan är så mysig och går och buffar mig med mulen på handen och i huvudet. Jag pussar henne, så fort jag kommer åt. Sen passerar det en bil med hästsläp och Dolcan blir skrämd. Det går bra och vi fortsätter vår promenad.

Lite längre fram, så möter vi en slamsugningsbil. Jag leder Dolcan lite vid sidan av vägen och väntar på att bilen ska passera. Bredvid chauffören sitter en jättestor typ gråhund. När han får syn på Dolcan, så börjar han skälla ilsket och gör utfall mot vindrutan. Självklart blir Dolcan rädd, men det går bra även denna gång.

Vi råkar inte ut för några fler incidenter och kan njuta av stillheten i landskapet och lärksången runt gärdena. Snön ligger kvar i norrlägena och det blir kallt, så fort vi kommer in i skuggan. Vi har varit ute i runt en timme, så nu ska det bli skönt att komma hem till stugvärmen och lite mat.

Ullis ringer på min mobil, på väg hem. Hon är uppriven över att de måste renovera deras badrum, vilket kommer att ta 5-6 veckor. Det har börjat läcka vatten i taket hos grannen under, så det är inget att välja på. Hyresvärden erbjuder inget annat boende, utan bara tillgång till toa och dusch i en annan byggnad. Lite obra, när man har småbarn!

Nu sitter jag här med blött hår och har just ätit upp de sista resterna från lördagens festmåltid. Jag är så trött, så jag skulle kunna lägga mig nu, men det går ju inte, för då vaknar jag ju så där tidigt bara. Det blir allt till att hålla mig vaken i några timmar till i alla fall.

Gröna milen i Vilsta

Jag har precis hunnit äta frukost, när telefonen ringer. Det är ett okänt mobilnummer på nummerpresentatören. Vem kan det vara då?

Jag svarar med hes morgonröst och det är min massör, som ringer återbud till dagens tid. Neeej! Jag som har sett fram emot den tiden så dant. Nåja, jag får ju komma redan på onsdag, så då får jag väl ändå vara nöjd.

Jaha, det är inte mycket som har blivit, som det var tänkt, de senaste dagarna. Hm, vad ska jag göra idag då? Det är ju soligt ute, även om det blåser kallt, så jag kanske skulle ta och "kidnappa" Effie, för en promenad i Vilstaskogen. Så får det bli!

Effie står och trycker nosen mot fönstret i entrédörren, när jag kör in på uppfarten. Mamma har sagt till henne, "- Lelle kommer snart!". Hon har suttit där och väntat sedan dess. Nu tjuter hon, när jag plingar på och går in.

Jag tar med mig visselpipan, för idag har jag tänkt, att jag ska prova att låta henne löpa fritt i skogen. Det brukar inte vara så mycket folk i spåren, så här mitt på dagen. Jag är övertygad om att jag kan ha tillräcklig pli på henne.

Så fort vi har kommit in en bit i skogen, så kopplar jag lös henne. Hon riktigt skrattar, när hon får springa av sig. Hon håller hela tiden koll på, att jag är med. Sen provar jag att ropa henne till mig och att hon får gå fot. Går ju riktigt bra!

Vi provar även att låta henne sitta och stanna kvar, medan jag går iväg en bit. Först har hon svårt att stanna kvar tills jag ropar, men då får hon bastning och vi provar igen. Hon blir överlycklig sen, när hon har varit duktig och får beröm. Kul!

Det blir gröna milspåret i Vilstaskogen. Nog för att det blåser snålt, men jag har precis lagom mycket kläder, så det gör ingenting. Jag njuter av skogen och samlar energi. Känner att jag nästan svävar fram och går omkring och ler.

Jag pratar hela tiden med Effie och hon viftar på svansen till svar. Korparna leker ovanför våra huvuden och småfåglarna håller konsert i den djupa skogen. Bitvis ser jag spår efter vildsvinens framfart. Hoppas att vi inte möter någon best!

Rätt som det är, så sätter Effie av i full galopp framåt. Hon har fått syn på en en lös Golden Retriever längre fram i spåret. Jag blåser i pipan utan resultat. Då tar jag fram min strängaste röst och ryter STANNA, HIIT! Tvärstopp och så kommer en skamsen vovve krypandes tillbaka. Duktig hund!

Nu vet jag att jag kan ha henne lös, utan att för den skull riksera att hon drar iväg. Hon får därför gå lös hela vägen hem. Mamma och Lillis står i fönstret och tittar, när vi närmar oss. De är förvånade över, att hon går så fint fot utan koppel.

Mamma bjuder på gulaschsoppa och macka. Mums! Sen tar vi en kopp kaffe på det. Jag passar på att fota mammas två överkast, som ska säljas. Jag har tänkt lägga ut annonser på Facebook, till att börja med. Funkar inte det, så blir det väl Blocket.

Nu har jag precis kommit hem och tagit en varm dusch. Fy vad kulen man blir efter en långpromenad, om man inte duschar direkt. För att riktigt få upp värmen, så sätter jag mig med fotbad vid datorn.

I morgon ska jag lämna blod på morgonen. Sen ska jag till stallet med Louise. Ja, vi får väl se om det blir ändringar i planerna, för det har ju varit lite så de sista dagarna. Nej, jag är inte bitter.... ;)

Härlig söndag

Mm, vad skönt det är att vakna fräsch, fast man  har varit ute och haft kul. Självklart är jag trött och seg, men jag mår så himla bra. Frukost, sen bara sitta och slöa i morgonrocken med en kopp starkt kaffe och med neddragna rullgardiner. Life is good!

SMS:ar med Honom och det känns i varenda fiber i kroppen. Han är sjuk, men vi får se om vi kan få till en träff nu i veckan. Känns som att det vore läge för det nu. Vi har haft lite oflyt, om jag säger så, men den som väntar på något gott.....

Barbro ringer och tackar för middagen och utekvällen igår. Ja, vi hade faktiskt jättetrevligt! Måste vi snart göra om! Vi kommer överens om att vi ska ta en promenad sen, lite senare på eftermiddagen.

Jag pratar en lång stund med Ullis. Hon har fått feber och mår sådär. Vi pratar länge om allt och inget, men vi är rörande överens om att vi har kommit varandra så mycket närmare. Me like!

När Barbro ringer på dörren, så har det just börjat snöa och blåsa småspik. Typiskt, men vi trotsar vädret och drar på oss mössa, pannband och vantar. Kronskogen nästa!

Vi hinner inte långt, innan solen bryter fram och våren åter gör entré. Det ångar om mig, för jag valde att ta min täckjacka. Bättre det, än att frysa i alla fall! Mössa, pannband och vantar åker av och vi riktigt njuter av vår promenad i solen.

Barbro ska vidare, så hon vill inte komma in på kaffe. Vi prelbokar istället skärtorsdagen på Ölkultur. Ett lysande tillfälle att få lära känna hennes sambo och hennes grannar, som just har blivit medlemmar.

Jag rockar loss med Spotify, efter att Barbro har åkt hem. Hm, det är ju söndag, men jag känner en rejäl partystämning. Om jag skulle äta resterna från middagen igår och skölja ner med ett glas rött? Inte mycket att fundera på!

Fasen, nu snöar det igen! Gör inget när man känner glädjen i kroppen och jag har bara kul att se fram emot. Inser nu, att jag verkligen har gått vidare. Det har gått snabbt, men vadå? Livet är för kort, för att man ska köra fast!

Improviserad kväll med Barbro

Jag hinner precis hem, efter att ha handlat all mat inför eftermiddagens middag, när min efterlängtade middagsgäst ringer och lämnar återbud. Han är riktigt mosig och känner sig inte alls i form. Urtrist, men vad gör man?!

Jag som var stressad att hinna städa i tid och att få all mat klar, samtidigt som jag vill se så fin ut som möjligt. Luften bara går ur mig. Självklart kan han inte rå för det, men jag har ju längtat så! Nu känns det som att inget spelar någon roll längre.

Jag gör en snabb inventering över vilka alternativ jag har. Jag vill ju inte sitta här själv ikväll och jag måste ju ändå tillaga maten. Då slår det mig, att det vore ju inte helt fel att höra av sig till Barbro. Vår senaste date blev ju inställd pga sjukdom, men nu kanske det funkar.

Barbro blir glad och kan komma med kort varsel. Jag erbjuder mig att hämta henne vid femtiden och det passar bra. Jodå, det går ju bussar, men det är ett himla tråkigt väder ute, så det känns bra att kunna erbjuda skjuts.

Det blir stekt fläskytterfilé med kantarellsås och potatisgratin. Till förrätt har jag förberett tunnbrödsrulle med pepparrotsost och hamburgerkött. Dagen till ära, så blir det en flaska Tommasi Ripasso. Mums!

Först kändes allt nattsvart, men när jag kom på att jag kunde ringa till Barbro, så kändes allt roligt igen. Hon är dessutom intresserad av att bli medlem i Eskilstuna Ölkultur, så vi bestämmer att gå vidare dit sen, efter maten.

Vi pratar öppenhjärtigt om allt och tiden bara rusar iväg. Vi inser att vi måste börja röra oss mot stan snart, om vi inte ska missa hela uppträdandet på Ölkultur. Jag ringer Henke och undrar om han kan skjutsa oss. Inga problem!

Det är fullt ös på Ölkultur, när vi kommer dit. Jag hjälper Barbro att registrera sig, sin sambo och ett par grannar, som nya medlemmar. Kul, då kan vi gå dit tillsammans sen allihop!

Det känns inte som att vi har fått nog, när Ölkultur stänger, så vi går vidare till Bishops Arm's. Där är det också fullt drag, men vi hittar i alla fall ett ståbord, där vi kan stå och prata och dricka.

Både Barbro och jag slås av hur många jämnåriga kompisar vi har träffat ikväll. Alla verkar ha haft problem med någon separation, eller liknande. Kan det vara så att folk går igenom en kris i femtioårsåldern, när barnen flyger ut?

Hur som helst, så har vi haft en väldigt trevlig kväll. Jag ringer Henke, som även ser till att skjutsa oss hem. Om vårt tillstånd och vädret så tillåter, så lovar vi varandra att gå en promenad tillsammans i morgon.