torsdag 25 maj 2017

Ilirska Bistrica

Vi stannade totalt åtta nätter på Camping Village Simuni. Sen var det dags att åka vidare. Nu kände vi att vi hade haft sol, bad och härliga utflykter och nu ville vi gärna se något annat. Bye bye Medelhavet! Slovenien nästa!

Här står vi vid färjelägret och väntar på att lämna ön Pag...



Väldigt vackert med denna karga natur, men nu ville vi se något helt annat. Vi tog kustvägen upp mot Rijeka och vidare mot Slovenien. Vårt mål var en ställplats vi hade missat på nerresan, Grill Danilo i Ilirska Bistrica, halvvägs från Kroatien mot Postojna...


Vi hade åska hela vägen dit, men väl på plats så kikade solen fram så att vi kunde röka våra nyinköpta firrar. Supergott!...


På kvällen gick vi en stilla promenad in till det lilla samhället. Många fina gränder och fasader med en patina som inte går av för hackor. Det gamla mot det nya...



Det blev några partin Yatzy i husbilen på kvällen. Regnet smattrade på taket och det åskade så att hela bilen skakade. Mysigt, faktiskt!

På onsdagsmorgonen hade de elaka molnen dragit undan och solen sken igen. Restaurangägaren tittade förbi på eftermiddagen och undrade om vi ville se lite av Slovenien och givetvis tackade vi ja. Vi fick helt enkelt en privat guidning av sevärda platser runtomkring av en genuint vänlig slovensk farbror, (säkert inte mycket äldre än oss).

Först åkte vi genom den lilla byn, gata upp och gata ner. Vi åkte på gator där man inte trodde att bilar kunde ta sig fram. Vår "farbror" berättade med hög och klar stämma på något som skulle föreställa tyska. Engelska fanns inte på kartan. Trots allt så förstod vi varandra hyggligt.

Det rinner ett antal små bäckar med glasklart vatten genom den lilla byn. Vattnet kommer från en underjordisk sjö. Vi fick förklarat för oss att för ca. 100 år sedan så hade varje hus sin egen lilla kvarn, som drevs mha vattenkraft. Här stannade vi för att besöka en familj i ett av dessa fantastiska hus...


Ja, jag vet! Jag ser inte klok ut på bilden, men det kan haft en viss inverkan av en nyss intagen Slibovice á 43 %. Familjen visade stolt upp sin gamla sågverkstad, som också hade drivits med vattenkraft och vi hann hämta andan innan det var dags att åka vidare...


Vår "farbror" förde oss uppåt där vattnet kom ifrån. Dessvärre hade den lilla bäcken, som igår var full av vatten, sinat. Lite snopet, för han hade tänkt visa oss ett helt fantastiskt vattenfall. Nu var det tomt, bara mossa kvar...


Därför "lånade" jag en bild, som kan visa hur vackert det egentligen skulle ha varit...


Sen for vi vidare genom byn upp till en kulle där ett minnesmonument från andra världskriget hade uppförts. Den 17/5 1945 genomfördes ett väldigt blodigt slag just här. Ca. 5.000 soldater stupade. Kändes lite spooky att gå omkring och titta på monumenten...




Sista stoppet på vår lilla sightseeing blev vid en vacker sportfiskesjö. Vi fick komma in i klubbstugan och titta på de monster till fiskar som hade stoppats upp och numera prydde väggarna. Direkt så undrade vi om vi kunde köpa fiskekort till nästa dag och det skulle gå bra...


Sagt och gjort, idag laddade vi med fiskespön och matsäck och tog cyklarna för att hitta tillbaka till den lite hemliga sportfiskesjön. Det var inte jordens lättaste sak, kan jag meddela. Vi hade en grov karta över vägarna och försökte via den att hitta tillbaka till sjön vi hade besökt igår...


2 km rakt upp, sen 2 km rakt ner. Bromsarna gnisslade i nerförsbackarna, men naturen var så där underbart midsommarfräsch och näktergalarna spelade. Så passerade vi en gård där vi kanske kunde fråga hur vi skulle åka. Jag bromsade in.

Plötsligt dök det upp en jättelik Rothweilerliknande hund, som skällde ilsket och markerade att hit men inte längre. Jag klev av cykeln och stelnade till. Den hemska hunden gjorde ett utfall mot mig och satte tänderna i mitt smalben.

Hunden backade när jag skrek, men gjorde sig redo att återigen gå till anfall. Rest ragg och galen i blicken. Då kom husse och tog tag i situationen. Bosse hade inte sett vad som hänt, men förstod direkt att det inte var som det skulle när tårarna rann på mina kinder ikapp med blodet på mitt ben.

Jag blev totalt chockad över händelsen och jag tror att ägaren också blev det. Först lät det som om han skällde på oss på Slovenska. Sen när han sansat sig och kopplat besten, så kom resten av familjen ut och hjälpte till att tvätta och plåstra om mitt ben,..


När vi kom tillbaka till husbilen, så kände jag att det kanske vore klokt att besöka en läkare i alla fall. Vår goa "farbror" på restaurangen blev helt vansinnig när han fick höra vad som hänt. Han skjutsade oss till akutmottagningen och hjälpte oss så att jag fick träffa en läkare.

Det var en trevlig och kunnig läkare, som dessutom var suverän på engelska. Han tittade på mitt sår och jag fick förklara hur det hade gått till. Sen kontaktade han ett större sjukhus och fick veta att spruta mot Rabies eller stelkramp inte skulle behövas. Lättnad!!

Nu har vi precis bestämt oss för att dra vidare mot Österrike i morgon. Den där fiskesjön verkar inte vilja bli hittad, så vi släpper den. Svär lite inombords över att inte ha fått chansen att fånga en av dessa bestar som skulle finnas där.

lördag 20 maj 2017

Simuni

Under våra förflyttningar mellan de olika campingarna har vi sett flera överkörda ormar - en del riktigt stora, faktiskt. Det är ju då man frågar sig hur mycket orm det finns vid sidan av vägen, egentligen...


Det mest udda vi har sett på vägbanan var en kalkon, JAA en kalkon. Helt plötsligt dök det upp en stor fjäderboll framför husbilen och Bosse fick väja för att inte mosa den. Vi skrattade ganska gott några kilometer framöver.

När vi kom ut på ön Pag, så fick jag genast se flera av de vackra fåglarna, "Biätare. Två av dem höll på att krocka med oss när det lekte tafatt framför vindrutan. Bilden har jag "lånat"...


Nu har vi installerat oss ordentligt på Camping Village Simuni på ön Pag. Till och med våra hängmattor har kommit fram. Det tog en bra stund innan Bosse vågade lägga sig med hela sin tyngd. Man vet ju aldrig om snörena håller! Tyckte den här bilden var lite rolig med tanke på skuggorna...


Det vi lärde oss vid incheckningen var att man alltid ska fråga vilket pris man kan få utan ACSI-rabatten. Här skulle vi ha fått betala 15 EUR/dygn med ACSI och då fick vi bara välja de sämre platserna, långt från havet. Nu fick vi en A-plats vid havet med campingens egen rabatt och betalar ca. 14 EUR/natt. Helt suveränt då den här campingen är superbra!...


Som vanligt har vi gjort några utflykter med cyklarna. På den första hade vi tänkt oss att hitta tillbaka till en vingård vi såg på vägen hit. Bosse var skeptisk och sa att det var ju långt dit. Nej då, försäkrade jag, bara några kurvor bort.

Vi började cykla och det gick ganska kraftigt uppåt. Konditionen är ju inte på topp och solen brände oss svettiga. Bara någon kurva bort, kanske efter nästa då...


Men där är ju den där lilla byn där vi handlade på resan hit. Oj, är vi redan här! Måste ha tänkt fel. Vingården var nog långt innan. 7 km rakt upp på berget! Ja, vi fick ju lite välbehövlig motion i alla fall. Vin får vi köpa i affären.

En annan dag gick vi längs stranden till den lilla byn Simuni. Väldigt vackert med den vita klippstranden mot det turkosblå havet. En och annan naturist stötte vi på längs vår promenad. Verkade vara den sortens strand...


Snart kom vi in i välansade villakvarter. Alla husen hade sin egen lilla bad- och båtbrygga. Sen alla fina blommor på det...


Klockan började närma sig lunchtid, så vi tog sikte på en uteservering vi tyckte såg trevlig ut. Gissa om den var...



Didova Kuca är ett namn att lägga på minnet, dvs om man nu gillar den här stilen. Verkar som om ägarna inte bara är duktiga på mat, utan även keramik och tyg. Allt verkade hemgjort! På väggen utanför hängde små söta keramiktavlor...


Tillbaka på campingen igen, kunde vi lite senare avnjuta en av dessa underbara solnedgångar...



Nästa cykelutflykt vi gjorde gick åt andra hållet. Tyvärr lika förbaskat kuperat där, så vi valde en mindre väg som såg ut att gå lite mer längs med landskapet. Vips så hade vi hittat ytterligare en liten mysig grannby - Mandre. Där låg den här "lilla" pärlan till båt...


Längs strandpromenaden så såg jag dessa konstiga havsvarelser, ca. 30-35 cm höga. Har via Google och Facebook försökt att få fram vad det kan vara, men icke. Kanske någon som vet?...


Sen kunde vi ju absolut inte ta samma väg hem. Då blir det ju inte något spännande! Klart att vi ska ta den krångligaste vägen. Svettigt värre!...


Då får man ta sig en kall när man kommit hem till campingen igen...


Igår kväll var det fredag och då gick vi till en av strandrestaurangerna som faktiskt var öppen. (Det är det som är nackdelen med att resa under "off-season", inte mycket som har öppnat för säsongen.) Hur som haver, så hade vi en mycket trevlig kväll på det här stället vid den sk. "Salt Beach"...




På "Salt Beach" kunde man läsa om "Haloterapi", dvs saltterapi. Tidigt kom man på att salt har en väldigt positiv inverkan på immunförsvaret. Arbetarna i saltgruvorna råkade t ex aldrig ut för lungproblem. Lite kul och intressant läsning och förstås härliga svart/vita bilder...



Nu har solen tittat fram igen, efter en förmiddags regnande. Det var faktiskt ganska skönt med regn, med tanke på att vi har haft helt underbart väder här i Simuni. Solstolen nästa!

tisdag 16 maj 2017

Nin/Zaton/Zadar

Fredagskvällen i Nin/Zaton var väl sådär. En camping som ligger lite utanför allt och inte en restaurang öppen. Den kvällen misströstade vi lite, faktiskt. Sen tänkte vi på alla stackare i Sverige som tampas med kyla och bakslag. Då skämdes vi lite. När regnet började smattra på taket, plockade vi fram Yatzy och spelade ett parti.

På lördagen hade det goda humöret kommit tillbaka och vi bestämde oss för att ta bussen in till Zadar, nu när vi återigen hade chansen. Riktigt bra dag. Sol, värme, blått hav, ett sjudande folkvimmel och otroligt vackra gränder och byggnader i gamla stan...




Vi lunchade på en liten restaurang på en bakgata. Plötsligt dök dessa sköningar upp...


När vi frågade servitören om dessa hästhuvuden, så förklarade han att det är valkampanjer som pågår i hela staden. Lite skillnad från våra trista tal på Fristadstorget i Eskilstuna. De avslutade med att ge oss en redig "high-five" innan de drog vidare.

Vi strosade vidare i värmen på de blankslitna gatstenarna i gamla stan. I skuggan av en gammal klockstapel satt en ung kille och lirade blues på elgitarr och en trummaskin. Jätteduktig! Försökte filma för att få med ljudet, men solskenet gjorde skärmen på telefonen omöjlig att se på, så killen hamnade utanför bild. Gissa om vi skrattade åt eländet sen när vi tittade på filmen!...


Fem timmar senare kände vi oss nöjda med Zadar och tog bussen tillbaka till Nin. Där väntade våra cyklar vid busshållplatsen. Nu skulle vi besöka gamla delen av Nin, som också låg på en liten ö med ringmur runt. Lite Visbykänsla...



Vi svalkade oss med en glass och doppade fötterna i det kristallklara vattnet...



Plötsligt tjoade Bosse till. Det var en krabba som hade blivit lite nyfiken på hans tår. När man väl började titta, så kröp det små krabater lite överallt runtomkring våra fötter. Jag är också nyfiken...


Snart var det dags för lite kvällsmat och då valde vi en restaurang utanför de berömda kvarteren, alldeles vid brofästet. Gostionica Burel, en helt fantastisk restaurang. Bra priser, supergod mat - både fisk, fågel och kött och sist men inte minst trevlig personal. Sen utsikten vi hade från vårt bord...


Vi åt grillad makrill första kvällen vi var där. Genast fick vi besök av en charmig, röd liten kattkille. Bosse veknade ganska snart och slängde åt katten en rejäl bit fisk. Rätt som det var hörde vi ett konstigt hostande ljud från katten i häcken.

Katten hade tydligen satt fiskben i halsen och kämpade för att få loss dem. Han hostade och hostade med tungan ute. Men herregud, skulle katten kvävas?! Till slut avslutades kattens uppenbara problem med en rejäl host/spya. Sen försvann den som en avlöning mellan borden.

Våra närmsta bordsgrannar hade vid det här laget vänt sig helt om och tokstirrade på Bosse, som på knagglig engelska förklarade, "NOT ME, I´M OK! CAT!". Då började vi skratta allihop och det var svårt att sluta. De hade trott att Bosse behövde typ Heimlichmanövern, eller så.

Nästa dag, söndag, som var den sista dagen på camping Peros i Zaton, ägnade vi helt åt solande och badande vid stranden, som låg 300 meter från campingen. En tupplur på magen, sen var nattsömnen inte så god. Lakanen kändes som sandpapper.

I måndags lämnade vi Nin/Zaton för nya mål. Vi tog oss längs ensliga och slingriga vägar ut på den fina men karga ön Pag. Vi hade fått tips via Facebook och våra nya svenska husbilsvänner från Split, Lena och Roland. Deras fina bilder lockade oss att se stället, Camping Village Simuni.

fredag 12 maj 2017

Skradin

Ingen som är i närheten av Skradin får någonsin missa denna pärla till by! Vi hade bara ca. 5 km ner från berget, så var vi där. Vi stannade på en annan camping än vad vi hade tänkt - Camp Odmoriste Skradinske delicije Krka...


Den här campingen kostade lika lite som ACSI-campingen och var väldigt centralt belägen, 50 m till en toppenrestaurang - Tony´s, 150 m till närmsta affär och ca. 200 m. in till byns mysiga kärna. ACSI-campingen låg ca. 800 m. rakt upp på berget i ingenting.

Alla fasader i byn bar tydliga tecken av inbördeskriget för 25 år sedan. Vi kunde se kulhål i fasaderna och bombade tak. Riktigt kusligt med tanke på att folk i vår ålder hade varit med om och minns detta bittra krig.

Många hus var övergivna, men det som slog oss mest var hur mycket nybyggnation som pågick. En sönderbombad liten by under återuppbyggnad. Vi skämdes nästan för att vi gick och fotade allt.

Den här fasaden var lite representativ för många andra i byn. Det gulmålade området och de gröna fönsterluckorna, där bedrevs verksamhet eller där bodde folk. Resten av byggnaden lät man bara vara...





Vi tog oss ner till den fina marinan. Många barer, restauranger och caféer. Inne på en liten tvärgata hittade vi en helt underbar liten "Wine Garden". Där parkerade vi för ett glas vin och för att njuta av de underbara rosorna, som tävlade med rosmarinbuskarna om att dofta bäst...



En extra kul grej med stället var att de hade en riktigt gammal Pentamotor från Skövde, Sweden som prydnad. Bosse gick ju igång förstås...



Vi hade ju redan sett nationalparken, så nästa dag blev det en stund på stranden vid den isblå och iskalla sjön. Där satt vi och tittade på de fina båtarna som passerade fullastade med turister. Bosse trotsade kylan i vattnet och gick i till i alla fall, ja ni ser ju själva...


På eftermiddagen när vi kom tillbaka till campingen, så hade en skön snubbe från Schweiz släpat fram ett redigt alphorn...


Han spelade ett par låtar och förklarade sen att han alltid har den med sig när de är ute med husbilen. Varje år brukar det samlas ett hundratal entusiaster och ha någon sorts stämma därhemma i de schweiziska alperna. Häftigt, tyckte vi!

På kvällen gick vi ner till hamnen igen för att äntligen få äta helgrillad gris. Mums!...



Nästa dag hade vi som mål att ta oss upp till den gamla fästningen på höjden i byn. Utsikten därifrån var magnifik åt alla håll...




Sen tog vi oss ännu längre upp på berget, (någon som blir förvånad?). Där såg vi att vi hade gjort helt rätt i att välja den enklare campingen nära byn, istället för att slaviskt följa ACSI´s rekommendationer.

Sista kvällen i Skradin hade vi bokat bord på byns äldsta familjerestaurang, "Tony´s". Vi skulle äta "Peka", en traditionellt tillagad gryta i en stor grill under en metallklocka. Suveränt gott!...



Tre dagar i Skradin sen kände vi att vi hade tittat runt och upptäckt det mesta, som var värt att se. Jättemysig liten by, som är värd ett stopp!

Nu har vi just landat på en enkel camping ca. 15 km utanför Zadar. Närmsta samhälle heter Nin och ska vara en pärla att se. Vi håller tummarna för att det stämmer och laddar för en cykeltur.