Bergsvandring och musikkvällar i Albir

Som sjusovare vi är, så fick vi ställa klockan för att komma upp och göra oss klara i tid för avfärd kl. 11 till vår bergsvandring. På snirkliga och smala vägar klättrade bilarna upp till startpunkten för den här vandringen. Ibland undrade man hur bilen orkade ta sig upp, så brant var det.

Kjell och Solveig visade oss vägen upp till det första stället, där lederna skulle dela sig. Örjan, Ann, Bosse och Lena följde också med oss de 2,5 kilometerna i brant stigning. Alla pustade och svettades, men naturen var så vacker så vi glömde snart att det var jobbigt....

Här skulle Bosse och jag starta vår 9,9 km långa bergsvandring runt Puig Campana....

Lena var lite orolig för hur jag skulle klara den långa vandringen, i och med att jag redan var väldigt svettig och andfådd. Taggade som aldrig förr, vinkade vi i alla fall adjö till våra vänner, som nu skulle vända tillbaka till bilen och ta en fika....

Vi hade redan gått 2,5 km i sugande stigning i sällskap med de andra. Nu väntade 2 km ännu mer krävande vandring uppåt toppen. Tur att det var så vackert, så att vi kunde skylla på fotopaus emellanåt....

Ibland var det bara att erkänna att jag var tvungen att vila och hämta andan en stund....

När vi kom upp till nästa vägskäl, så hade vi bara gått 1,7 km. Det hade tagit oss över en timme att komma dit. Vi som hade beräknat att hela vandringen skulle ta runt två timmar....

Nåja, nu började i alla fall terrängen att plana ut lite och vi kunde vila ögonen på allt det vackra utan att snubbla....

Lite otur att solen inte ville vara med oss riktigt, med tanke på att korten skulle ha blivit dubbelt så bra. Här kan man ana Benidorms disiga silhuett i bakgrunden. I verkligheten var det riktigt mäktigt....

Nu började klättringen nedåt....

Egentligen var vi ganska glada över att solen inte tittade fram. Då hade vi nog tyckt att det var för varmt. Perfekt vandringsväder. Dessutom hela tiden allt det vackra runtomkring....

Här fick vi se baksidan av den berömda klyftan i Puig-toppen....

Vandringen tog oss drygt tre timmar. Från början trodde vi att vi skulle klara den på drygt två timmar, så vi fick ringa till Kjell och Solveig, som skulle hämta oss, för att signalera vår försening. Nu började dessutom fötterna och knäna att ömma.

När vi hade rundat Puig-toppen, så skulle det inte vara långt kvar till platsen där vi skulle bli hämtade....

Dessvärre hade vi tagit fel på hur långt det var kvar, så det var bara att traska på med ömmande fötter några kilometer till. Här har vi i alla fall kommit fram och kunde göra lite välbehövlig stretching....

Stort tack till Kjell och Solveig, som både skjutsade oss upp och hämtade oss när vi kom i mål. Vi hade inte klarat en meter till!

Stort tack även till Lena och Bosse, som hade brassat käk tills vi kom tillbaka till campingen. Köttfärssås och spagetti har nog aldrig smakat så gott!

Nästa dag hade vi stora svårigheter att ta oss ur våra sängar, men det var bara att bita ihop och gå iväg till boulen, som vi alltid spelar på torsdagarna. När boulen var klar, så hann vi precis bara duscha, äta och ta bussen till Albir.

Vi hade ju blivit bjudna hem till våra nya bofasta kompisar Sandra och Rickard. Där väntade drinkar och nya bekantskaper i deras fina lägenhet på höjden i Albir. Så här fin utsikt var det från deras takterrass....

Det här är deras lilla mops, Dexter, SÅÅ söt....

Redan för två veckor sedan hade vi bestämt med Sandra och Rickard att följa med dem på en ny jamsession. Den här gången skulle den vara på "The Church", en mysig bar i Albir. Efter drinkarna och innan musiken, så skulle det sitta bra med Asiatisk mat. Vi åkte till "Yaho", där de serverar obegränsat med mat och dryck för 13 EUR/pers. Vilket ställe!....

Proppmätta så åkte vi sedan vidare till "The Church"....

I fredags hade vi en väldigt lugn dag. Riktigt skönt, även om det är kul att träffa nya människor och upptäcka nya ställen. Dessutom var träningsvärken från vandringen väldigt besvärande för oss båda, så vi stannade hemma och tittade på en film.

På lördagen blev vi bjudna hem till Ann och Örjan på campingen på ett cavaparty....

Efter några härliga timmar i solen med goda vänner, så tog vi bussen till Albir igen. De här gången skulle vi gå ut och äta och sedan gå på en ny musikkväll. Vi hittade, via Tripadvisor, en superbra Argentinsk restaurang - "Caminito". Lite dyrt med spanska mått, men väldigt värt det. Här är förrätten, varm ost och rödkål....

Köttet ska vi inte prata om! Vilket kött! Jag ser lite trött ut, men jag får skylla på den begynnande förkylningen, som började göra sig påmind....

Den argentinska kyparen, som var väldigt trevlig, ville också vara med på bild. Lite suddig, men kul....

Efter den utsökta maten tog vi oss till "Most Wanted", baren där ett tributeband, "Route 66" skulle spela Rolling Stones. Den klarsynte kanske undrar om det var Axel Rose som sjöng....

Många olika stilar....

Bra musik och bra stämning....

En bra kväll, men jag började krokna och förkylningen tog ut sitt. En taxi hem, sen var det tack och god natt.

Idag har jag feber och ont i bihålorna. Bara att inse att man inte är tjugo längre.

Valentin´s Day och Rockfrossa

Vi såg till att få komma in på hotellet redan vid halv ett. Det gällde ju att få ut så mycket som möjligt av hotellvistelsen. Mycket trevligt rum inrett i afrikanskt tema. Dessvärre, så formligen stank rummet av parfym. Det gick inte att öppna fönstren, så tyvärr var det bara att gilla läget.

Det vi uppskattade mest av allt var att vi fick varsin dubbelsäng att fläska oss i. Lite skillnad från våra smala långbäddar i husbilen. Fick ingen bra bild, men jag tror att ni fattar känslan. För de som vill se bilder, så kan ni titta på hotellets hemsida: https://en.magicrockgardens.com/rooms/

På kvällen var det middagsbuffé och den var riktigt bra. Vi hängde på låset vid sju, så att vi hann ta för oss från orörda fat. När vi hade ätit klart, så vällde barnfamiljerna in och då var vi ganska nöjda med vårt beslut att gå tidigt....

I buffén ingick vin/öl på kran, ungefär som på kryssningsbufféer. Helt OK!

På frukostbuffén fanns det oändliga alternativ att välja på. Dessutom kunde man få sig ett glas utsökt cava om man ville och det ville vi.

Vi försökte att få sen utcheckning till kl. 15 istället för kl.12, men då skulle de ha en avgift på runt 20 EUR. Vi satsade istället på en läskande sangria, senare på stranden....

De två följande dagarna blev det bara softande vid husbilen. Kan behövas ibland också. Däremot så gick vi på en jamsession i söndags, efter tips från våra nya svenska vänner, Rick och Sandra från Albir. Vi tog bussen till ett jättehäftigt ställe i en gammal tågstation i L´Alfàs del Pi. Passade på att njuta lite av de blommande mandelträden på vägen dit....

Vilket ställe vi kom till! Folk i alla åldrar och spelglada musiker överallt. Sen ska vi inte tala om själva inredningen och stämningen. Låt mig presentera "La Estacion del Mar". Stor jamsession varje söndag, väl värt ett besök....

Stämningen blev ju inte sämre när Rick och Sandra dök upp lite senare. Rick var med och trummade några låtar med sina blått fluorescerande trumpinnar - coolt. Tyvärr inget bra kort på just det, så ni får hålla tillgodo med det här blixtrande kortet....

Efter supergoda hamburgare, så skulle Rick och Sandra tillbaka till Benidorm och "Daytona Rock" för ett gig med "The Jack", så vi liftade med dem tillbaka och följde med på spelningen. Fullt ös, som vanligt....

Bandet hade gjort nya T-shirts till försäljning för att fira sitt tioårsjubileum. Killen i mitten på bilden var jättenöjd när han fick bli fotograferad med bandet i sin nyinköpta T-shirt....

....och så här nöjd var jag över att få bli fotad med den coola basisten. Sen kan jag hålla med om att det inte var så snyggt med T-shirt över tunika, men den bjuder jag på....

Vi träffade även en kompis till Sandra och Rick - Rachel. Vi fann varandra ganska snart, även om det inte alltid var så lätt att hänga med i engelskan....

....och här lite bonusmaterial....

Rick och Sandra var tvungna att åka hem direkt efter spelningen, men vi följde med Rachel, som gärna ville visa lite av utelivet i Benidorm. Vi hamnade bl a på "Western Saloon", där Rachel kände de som spelade. Blev lite vild dans där. Svettigt värre....

Rachel tog oss även med till "Captain Morgans Bar", som är välkänd för alla engelsmän från realityserien "Benidorm". Och JAA, jag har ett enhörnings-diadem på mig och inget annat! Råkade av en händelse få med mig det från den där coola basisten i "The Jack"....

Nu har det varit väldigt lugnt för oss i ett par dagar. Välbehövligt, för i morgon ska vi gå en bergsvandring på ca. en mil. Våra husbilsvänner, Kjell och Solveig kom förbi och erbjöd att skjutsa oss. Vi tackar och bockar!!

Februari i Benidorm

Då Bosses förkylning och bihåleinflammation inte ville ge sig, så gick jag till apoteket och undrade om jag kunde köpa penicillin utan recept. Jodå, inget problem! Jag handlade slemlösande, halstabletter, nässpray och penicillin för dryga 24 EUR och utan recept. (!)

Nu är både Bosse och jag kurerade och därmed på banan igen. Sen hostas det runtomkring oss på campingen, så man blir lite orolig att bli smittad igen. En sakta promenad till gamla stan och en riktigt god Mojito i solen kan väl aldrig vara fel....

Sen ska vi ju inte prata om den GT de serverar på restaurangen på vår camping....

Nu låter det ju säkert som att vi bara gottar oss i drinkar, men faktiskt så äter vi ju ibland också. Här är vi på Tony Roma´s och äter gudomliga revbensspjäll. Förlåt för pirayavarningen, men det var så gott och jag bjuder på den....

Samma kväll, i söndags, så gick vi ner på stranden för att lyssna på ett tributeband till AC/DC på "Daytona Rock". Inte mycket folk, så vi var först lite misstänksamma, men bartendern sa att de skulle spela där mycket snart. Bandet vi väntade på hette JA/CK med samma typsnitt som AC/DC. Jodå, det verkade väl ändå ganska lovande.

Rätt som det var så kom en kille fram och frågade Bosse om vi var svenskar. Det visade sig att killen var trummis i bandet som just skulle inta scenen. Tro det eller ej, men Bosse kramade om honom och sa, FAAN vad häftigt! Lite pinsamt, men det bjuder vi på!

Trummisen i bandet "The Jack" heter Rick, egentligen Rickard, och vi blev även presenterade för hans fru Sandra. Här står vi på första parkett och njuter härlig musik från AC/DC, eller JA/CK, som bandet heter....

Vi satt ner och tog en sista öl efter spelningen med våra nya vänner Sandra och Rickard. De förklarade att de bor i Albir, bara ett stenkast från Benidorm och att de gärna skulle ta med oss på en jamkväll i Albir. Men kan det bli bättre?!

På måndagen tog vi det bara lugnt och tyckte att det var skönt. På tisdagen var det återigen dags för en omgång boule med våra vänner på campingen. Lika kul som vanligt att slänga lite käft och ha det gött....

Våra vänner, Janne och Anita från Öckerö, hade glömt tröja och ryggsäck vid boulebanan, så vi gjorde en utflykt till deras camping för att leverera de saknade persedlarna. Som tack för det fick vi baconinlindade dadlar med tillhörande drycker. Tack JANITA för en trevlig kväll.

Idag, onsdag hade vi bestämt oss för att dra ihop ett gäng till belgobaren "L`Abadia" på Avenida de Europa, där vi har varit flera gånger tidigare. Vi blev ett sällskap på sex personer. Även Janne kom med oss på slutet. Supertrevligt!....

På vägen hem så blev det himla kallt, bara runt 10 grader, (i och för sig ett I-landsproblem för oss övervintrare i Benidorm), så vi stannade till på ett ställe och beställde "Lumumba", en drink med cognac och varm choklad. Efter det var allas kinder rosenröda och vi kunde fortsätta färden hemåt till campingen....

Imorgon är det "Alla Hjärtans Dag" och vi har bokat oss ett hotellrum här i Benidorm. Dålig fantasi kanske några tänker, men för oss som bor året runt i husbil med långbäddar, så blir det en otrolig lyx att få var sin dubbelsäng att vräka oss i. Nu ser vi fram emot ett dygn med god mat, mycket kärlek och lite lyx. Kram till er alla!