Vidare mot Split

Nästa morgon var det mulet när vi vaknade. Perfekt dag att ta en rejäl promenad. Det är lätt att bli försutten när man är ute och åker. Sagt och gjort, efter frukost gav vi oss iväg.

Vi tog oss upp via branta smågator i den lilla byn. Rätt som det var kunde vägen bara sluta i en återvändsgata och sedan övergå i olivlund. Det var bara att knalla på och se vart vi hamnade. Små slingrande fårstigar. Är man intresserad av växtlighet, så var det riktigt kul. Minicyklamen ihop med backtimjan....

Är man inte så intresserad av växter, så kanske man får stå och vänta ibland....

Vi tog oss ytterligare högre upp, ut ur den fina byn Sveti Petar....

Alltid spännande att se vad som kommer bakom nästa krön. En figur från Star Wars eller....

Måhända om de har IPA på toppen av berget....

Nej, det verkar inte så....

 

När vi kom tillbaka ner till campingen, så köpte vi en knippe vildsparris av en snubbe vid vägkanten. Det blev med andra ord omelett med vildsparris till lunch.

Efter en stunds vila efter lunchen, spelade vi strandtennis. Riktigt kul, faktiskt!

Lagom till solnedgången tog vi en stilla promenad efter havet och kom in på fler små privatägda campingar efter havsstranden. Här hamnade vi i källaren hos en trevlig man som sålde vin, raki och olivolja...

Självklart fick vi smaka på allt...

10 Euro för en liter rödvin och en liter fikonbrännvin. Inte illa!

Nästa morgon åkte vi vidare mot nya mål runt Split. Kalasväder, så det var tur att vi inte skulle åka så långt. Vi stannade bara till för att handla lite mat och ta en glass. Annars åkte vi direkt till nästa camping, som ligger ca. 5 km söder om Split. Vackra vyer hela vägen...

 

Campingen, som heter Stobrec Split, var toppenfin och var rabatterad via Acsi. Bara att välja vilken plats vi ville ha vid havet. Superfina servicehus och alla pratar bra engelska. Allt detta för under 20 Euro. Självklart värt lite bubbel i solen...

Idag har vi varit ute på en långpromenad. Vi gick längs strandpromenaden...

... och hamnade i en marina för riktiga as till lyxbåtar...

Sen började molnen bygga upp sig i bakgrunden, så vi vände om hemåt för att äta lunch.

Mot värmen - igen!

Nästa dag hade vädret vänt. Blåsigt, kallt och regnigt. Brr! När regnet och blåsten lugnat ner sig en aning, tog vi tjuren vid hornen och klädde på oss för en långpromenad. Man kan ju inte bara sitta i förtältet och gnälla på vädret, även om det är lätt att ta till.

Vi hittade en markerad vandringsled utmed havsstranden. Riktigt skönt att komma ut i den friska luften, trots allt. Efter en stund blev vi lite nyfikna på ett område vid sidan av promenadstråket. Vi trasslade oss in mellan buskar och snår och hittade dessa makabra ting. Inget vi har arrangerat, bara låg sådär när vi hittade det. Fantasin började genast skena. Kanske dags att gå vidare....

Vi promenerade raskt medan vi diskuterade den läskiga väskan med skorna och getskelettet. Naturen runt om oss bestod mest av stenmurar, tallar, olivträd och fårskit. Helt plötsligt hade vi missat att titta på ledmarkeringen och vi visste inte riktigt åt vilket vi skulle gå. "Hur svårt kan det vara?!",undrade jag och pekade på att vi faktiskt hade havet straxt nedanför stigen vi gick på.

Ändå kändes det helt fel för oss båda. Det är då man tackar för telefonernas utveckling och att det finns GPS. Vi hade helt enkelt gått längst ut på en liten halvö och var på väg åt helt fel håll. Mörkret började lägga sig och det hängde hotande regnmoln i luften, men vi var snart hemma i värmen och tryggheten i husbilen. Skum promenad!

Nästa dag var lika blåsig och kall, men det kom bara enstaka regnstänk. Vi passade därför på att ta cyklarna in till Krk centrum, som låg ca. 2 km från campingen. Solen tittade fram och det blev helt underbart att strosa längs hamnpromenaden.

När vi kom tillbaka till campingen, så hade "hoppborgen" torkat i solskenet. Då passade vi på att packa ihop den, eftersom vi hade bestämt oss för att åka vidare söderut nästa dag. Skönt att det gick så pass smärtfritt i solskenet.

På kvällen tog vi våra fiskespön och gick ner till havet för att pröva vår fiskelycka. Vackert och rofyllt, men tyvärr så tyckte inte de kroatiska fiskarna om våra gäddrag, typ Atom m.fl. Kräsna värre!

Nästa dag kom vi iväg hyggligt tidigt mot nya mål söderut i Kroatien. Vi hade tittat ut en camping som verkade bra i en liten by som heter Tribanj. Jag var där för ca. 30 - 35 år sedan och tyckte att det skulle vara kul att återse den lilla byn.

Dessvärre var campingen helt öde och trist. Ingen fanns att få tag på i receptionen, så vi bestämde oss raskt för att åka vidare mot en annan lovade camping. Den hittade vi aldrig, trots koordinater inlagda på GPS'en. Suck!

Vägarna slingrade sig på ett halsbrytande sätt runt bergssidorna med havet på andra sidan nedanför hisnande stup. Som grädde på moset så blåste det kastbyar, som slet tag i bilen. Otäckt värre både för mig och för Bosse som körde. Här kommer ett litet smakprov på hur det kunde se ut....

(Hade först tänkt ladda upp ett filmklipp, men mina nerver klarade inte den dåliga wifi-uppkopplingen, så det fick bli en bild istället!)

Vid det här laget var vi båda trötta och griniga, så helt sonika så bestämde sig Bosse för att svänga av vid en skylt där han sett att det stod "Camp". Jag undrade om han verkligen tyckte att det var en bra idé att åka ner i den branta och smala backen, för det verkade vara ett lägenhetshotell, som hette "Camp", alltså ingen camping. Too late!

Japp, då satt vi där med vår 7,65 meter långa husbil nere i en gränd som var ungefär lika bred som bilen och fasansfullt brant med nivåskillnader och låga tak. Mardröm! Bara att ta tjuren vid hornen och försöka att backa upp samma väg. Lite lättare sagt än gjort.

Några hetsiga vinkningar senare och dirigerande från min sida, så lyckade Bosse trassla sig upp tillbaka till landsvägen. Lamellerna fick ta mycket stryk för att få upp den 4 ton tunga bilen ur den branta fällan. Det bolmade och luktade bränt, så vi blev helt förskräckta. Samtidigt var vi glada över att ha fått upp bilen utan en skråma, i alla fall inte på ytan.

Den kvällen sket vi helt enkelt i att försöka hitta någon camping. Vi stannade i en by, Starigrad-Paklenica, vid ett litet hotell alldeles invid havsstranden och frågade om vi kunde få övernatta på deras parkering. En genomtrevlig äldre man i receptionen sa att det fick vi. Han följde till och med ut för att dirigera oss rätt.

Vinden hade uppnått stormstyrka till kvällen och det kändes sådär att sitta i husbilen, som krängde och gungade i kastbyarna. Havet var rasande i blåsten och det blev som en dimma av piskat vatten i horisonten. Natten blev ganska lång. Jag låg och lyssnade länge på ovädret utanför och var livrädd för att det skulle komma någon gren eller tegelpanna flygandes genom taket på bilen.

Nästa morgon hade vinden mojnat. Vi tackade för oss och for vidare mot Zadar, där vi hade två tips på ställplats och camping med koordinater och allt. Den första campingen hade inte öppnat för säsongen och ställplatsen slutade helt sonika i en stenmur centralt inne i Zadar. Inget kul att försöka slingra sig ur dessa smala gator med en oändlig ström av trafik.

Ställde in GPSén på en tredje camping, den här gången tre mil söder om Zadar. Vi kom bara ca. 2,5 mil, sen tvärnitade vi för att vi båda såg skymten av en trevlig liten camping nere vid havet. Blev faktiskt en lyckosam impuls. Sveti Petar heter den lilla sömniga byn och campingen heter Filko.

Vi sitter fortfarande här, två dagar senare, solbrända och bara trivs. Solen skiner, blåsten har återgått till normal. Vi har hunnit tvätta en maskin med tvätt och torkat på ställning. Cyklarna har kommit till användning när vi har behövt handla i den lilla affären.

Ikväll har vi varit på en liten strandnära restaurang och ätit god mat och njutit av utsikten. Det toppade vi med en underbar solnedgång, innan vi kröp in i vår husbil för att göra kväller.

Mot värmen!

När vi lämnade Prag var det för att hitta en annan camping i Tjeckien, som skulle ha en egen fiskesjö, vandrings- och cykelleder. Lät ju jättelockande för oss som tycker om att fiska. Dessutom var vi inte riktigt färdiga med Tjeckien. Mycket vackert land och trevliga människor.

Väl framme vid Camping Chvalsiny, kunde vi konstatera att vi var mitt ute i den Tjeckiska klorofyllen. Endast en till husbil på campingen. Vi checkade in och fick veta att det var gratis att fiska, men att man då var tvungen att slänga tillbaka fisken. Dessutom var den sk sjön bara en liten damm, som dessutom skulle fungera som badplats.

Vi tog en stilla promenad ner till byn istället för att handla och för att besöka den lilla puben. Mycket vackra hus med en patina som skulle kunna få självaste Ernst att tappa andan. Alla vi mötte hälsade artigt och iakttog oss i smyg. Kände oss verkligen som exotiska främlingar i den lilla byn.

Hemma i husbilen sen dukade vi upp det lilla vi hade till en påskmiddag. Ja, vi hade ju inte sju sorters lax och sill, men lilla nubben hade vi införskaffat på båten till Kiel. Helt tillräckligt och kravlöst.

Nästa dag checkade vi ut och tackade för oss. På vägen därifrån så passerade vi en jättemysig liten by, Cesky Krumlov. Där såg vi att det fanns gott om trevliga ställplatser för husbilar mitt i byn. Hade varit att föredra, men gjort är gjort. Har noterat det till en annan gång. Helt klart ett smultronställe!

På vägen ut ur Tjeckien mot Österrike åkte vi mindre vägar genom bergslandskapet. Vägen följde en vacker liten flod, där fiskande män stod på rad. Vi blev riktigt sugna på att stanna och kasta ut, men alla parkeringsfickor var fullproppade med bilar, så det var bara att fortsätta.

I Tjeckien hade vi varit tvungna att införskaffa en speciell GoBox, en sorts transponder för att betala de motorvägsavgifter som krävs. Det krånglar till det hela i och med att vår husbil väger över 3,5 ton. Då blir vi klassade som lastbil/buss och allt blir mycket dyrare och krångligare.

När vi nu passerade gränsen in till Österrike, så visste vi att vår svenska GoBox skulle fungera. Första tre betalstationerna gick bra. Sen började transpondern att signalera att något var fel. Bara att ta sig till nästa betalstation och försöka att betala i efterskott. Det kan bli väldigt kostsamt annars.

På macken blev de väldigt förvånade över att vår svenska transponder överhuvudtaget hade fungerat i Österrike. Vi fick betala ca. 25 EUR för missade stationer och slapp med nöd och näppe att få böter. Sedan var det bara att skaffa en Österrikisk transponder och fortsätta. Österrike är definitivt inget bra land att köra en tung husbil i!

Vi hade först tänkt att stanna till i Österrike innan vi åkte vidare till värmen i Kroatien, men nu var vi lite irriterade på de dyra vägavgifterna och på det snöblandade regnet som alperna bjöd på, så vi bestämde oss för att försöka ta oss ända till Rijeka i Kroatien.

När vi passerade vägtullen in till Slovenien, så applåderade vi för att vi slapp införskaffa ytterligare en GoBox. Man fick helt enkelt bara betala vid varje station. Dessutom var de väldigt trevliga i biljettluckorna.

Vädret blev bara sämre och sämre i alperna. Dessutom började det bli mörkt. Därför bestämde vi oss för att försöka få övernatta på parkeringen till någon restaurang i någon bergsby i Slovenien. Vi hade kanske tre mil kvar till vårt dagsmål, men det var helt enkelt inte värt det.

I en sömnig liten bergsby i Slovenien, på gränsen till Kroatien, stannade vi till vid en enkel bar och frågade om vi kunde få övernatta på deras parkering och det fick vi. Regnet öste ner och vi kröp in i värmen på baren och tog varsin öl innan vi gjorde kväller i husbilen.

Nästa morgon strålade solen och äppelträden blommade vackert utanför fönstret. Ny dag, nya mål. När vi körde ut från parkeringen, kunde vi se att ortsborna satt och åt frukost på den lilla baren. Mysigt!

Det märktes tydligt på både sol, grönska och temperatur att vi hade kommit över på "rätt" sida om alperna. Nu skulle vi bara hitta en bra camping att stanna på, så att vi kunde njuta av det vackra vädret. Vårt beslut blev ön Krk, som ligger en bit söder om Rijeka.

Vilken camping! Allt kändes som att man var på ett lyxhotell. Det luktade parfym överallt och alla handfat och kranar sken i kapp med solen. Vi fick en plats med havsutsikt, el och vatten. Alla faciliteter på bekvämt avstånd. Jo, det kostade en hel del, ca. 33 EUR per natt, men det var det fasiken värt.

Nu har vi precis varit på campingens pizzeria och lunchat. Idag öser regnet ner och det blåser snålt. På väg hem till husbilen igen, så knipsade jag av ett par kvistar rosmarin i rabatten. Det blir kyckling stekt i rosmarin och vin till kvällsmat. Vi kommer nog att ligga kvar här ett par dagar till i alla fall. Ingen mening att ta oss längre söderut än. Det är samma skitväder där. Nu när vi har det så bekvämt.

Vi har dessutom haft möjlighet att prova vår nya "hoppborg", som vi kallar vårt nya uppblåsbara förtält. Vi passade på att slå upp det igår, när det var soligt och vindstilla. Känns superbra idag, när regnet piskar på taket och det blåser snålt. Nu har vi vår egen lilla pensionärskuvös!

Nu känns det som om en tupplur inte vore helt fel. Bosse ligger redan och snarkar......

1:a veckan på rull

Vi kom iväg redan 5/4 ur vår lägenhet i det vackra Björndammen. Planen var egentligen först till den 13/4. Inte för att vi på något vis vantrivdes, men vi ville bara iväg mot Europa, värmen och friheten. Våren började ju även ta fart i Björndammen och då kan det vara svårt att ta sig därifrån.

Efter ett antal "hejdå-middagar" med föräldrar och barn, så var vi äntligen på väg söderut. Vårt första stopp blev i Omberg nära Ödeshög. Där ligger ett vackert naturreservat på ett berg. Där upptäckte vi att det läckte färskvatten från vattenslangarna i badrummet och att gasolvärmen helt plötsligt slutade att fungera. Klart att inget ska gå smärtfritt! Värmen "självläkte" redan nästa dag. Skitskumt!

I Omberg bokade jag färja från Göteborg till Kiel - samma resa som vi gjorde i höstas då Bosse ramlade ur sängen och bröt ryggen. Nu bokade jag en hytt med två sängar på nedre plan. Eftersom vi hade ett dygn tillgodo innan färjan skulle avgå, så passade vi på att njuta ett Göteborg i vårskrud. Jisses vad vacker allt var! Vi strosade omkring i "Majorna" och hittade pittoreska kvarter.

Väl i Kiel, så körde vi ca. 4 timmar innan vi tog in på en camping för natten. Inte så varmt och soligt som vi hade trott, men helt ok. Vi tog en skön skogspromenad och kunde konstatera att trots regn och kyla, så hade våren kommit betydligt längre här.

Eftersom vädret inte kunde erbjuda oss så mycket, så gav vi oss iväg redan nästa morgon. Vi hamnade på en camping utanför Prag i Tjeckien. Tacka gudarna för att vi har en bra GPS och bra campingguide! Inget vidare att hamna mitt i kvällsrusningen.

Vi vaknade nästa morgon med ösregn smattrandes på taket. Mysigt, men kanske inte optimalt när vi skulle ta oss in till gamla stan i Prag. Nåja, varsitt paraply och bra kläder så var vi på väg på tåget. Sen blev det ju givetvis inget mer regn just för att vi hade bemödat oss med att ta med var sitt stort paraply.

Inledde vår Pragvandring med att ta en bit Prag-schinken och var sin öl på ett påskpyntat torg nära tågstationen. Full aktivitet överallt!

Efter ett kiss- och värmestopp på en varm bar, så gick vi över Karlsbron och tog oss upp på branterna till klostret. Vi hade goda minnen från ölresan till Prag och tågade raskt till samma bryggeri och hittade den goda IPA´n och de andra goda ölen.

Vi snurrade sen länge i centrum av Prag innan vi hittade nergången till den tunnelbana som skulle ta oss tillbaka till campingen. Ett äventyr bara det! Tur att man har mål i mun!

Väl hemma i husbilen igen, så började vi planera inför nästa stopp på vår resa. Efter lite funderande fram och tillbaka så kom vi fram till att vi inte ska ha så bråttom ut ur Tjeckien. Slutade med att vi bestämde oss för en camping halvvägs ner till Linz. Gäller att skynda långsamt när vi har så mycket tid.

Idag vaknade vi med strålande sol och fågelkvitter. På campingen klipper de redan gräset runt oss. Vi tog en promenad i en park i närheten och hade turen att snubbla över ett mikrobryggeri. Öl smakar väl aldrig så bra som när man har tänkt motionera och solen skiner.

Nu har vi precis fått i oss lite sen lunch. Faktum är att vi har suttit för första gången i våra nya campingstolar och riktigt njutit i solen. Lite trist att höra att snön vräker ner på er därhemma - eller inte. ;)

Ikväll ska vi nog gå tillbaka till bryggeriet och även pröva deras gastronomiska kunskaper. Tror inte att vi blir besvikna. Sneglade lite på de andra gästernas tallrikar när vi var där tidigare idag.

I morgon bär det av till en annan camping här i Tjeckien. Rapporterar vidare därifrån när vi har god kontakt på wifi och ström. GLAD PÅSK PÅ ER ALLA!

Sri Lanka

Ja, egentligen skulle vi ju ha åkt på en Karibienkryssning under november, men eftersom Bosse råkade ut för en olycka, så blev den semestern inställd. Vi har faktiskt sagt i efterhand att det kanske inte var meningen att vi skulle dit, eftersom vi länge hade en oroskänsla inför klädselkod och hur "fin" man måste vara på en kryssning. Kort och gott, så bestämde vi oss kvickt för att Sri Lanka nog skulle passa oss bättre.

Efter ca. 9,5 timmar i luften kom vi fram till underbara stränder och 30 - 32 grader i skuggan. Helt underbart! Trots det, så insåg vi ganska snart att vi inte skulle palla att bara ligga still och sola i två veckor, rastlösa som vi är. Vips så hade vi bokat in oss på en fyradagars rundtur i minibuss med ett annat par från samma hotell.

En lankesisk kille i fyrtioårsåldern, Kamal skulle bli vår chaufför på denna rundresa tillsammans med Bengt och Hjördis från Ängelholm. Jätteskönt att bara vara fyra passagerare i minibussen.Varmt, hetsig trafik, inga bilbälten - ja, det hade varit jättejobbigt med fler viljor och mindre utrymme i bilen. Tack Bengt och Hjördis för trevligt resesällskap!

Första stoppet var vid vad vi trodde skulle vara en elefantfarm. Nej, istället skulle vi RIDA elefant! Jag som hade lovat mig själv att ALDRIG mer rida elefant, efter upplevelsen i Thailand med båtshakar och blodiga sår på elefanterna. Skit också! Men det var bara att dra upp klänningen till midjan och sitta upp på den stackars elefanten och hålla god min. Förlåt alla djurrättsaktivister, men jag tror att dessa elefanter var väl behandlade. De hade i alla fall inga öppna sår....

Nästa stopp blev vid en örtträdgård, där man framställde olika mediciner av de olika växterna. Mycket intressant visning av trädgården av en mycket speciell, lankesisk "örtdoktor". Han blev jätteirriterad om vi inte lyssnade till 100%. Då kan ni ju tänka er hur det gick för lille Bo, som alltid hamnade på efterkälken. Att jag sedan lackade ur på den lille "örtdiktatorn" i efterföljande besök i butiken, kan vi ta en annan gång.

Nästa mål var den stora bergsstaden Kandy. Vi skulle se en föreställning med lankesisk folkdans. Kändes lite jobbigt att sitta på rad två med dundrande huvudvärk och trummor från helvetet som ackompanjemang till de akrobatiska danserna. Trots det en fin upplevelse, så här i efterhand.

Efter ett besök på ett snickeri och i en ädelstensaffär, åkte vi ytterligare en bit upp i bergen för att övernatta på första hotellet på vår rundresa. Jättefint hotell! Bra middag, frukost och en underbar utsikt. På altandörrarna varnades det för att apor kunde komma in och stjäla värdesaker. Lite kul!

Nästa dag skulle vi besöka den botaniska trädgården i Kandy. Mäktigt med alla stora träd och blommande buskar. Störst intryck på oss gjorde dock de "flygande hundarna", i alla fall tills vi upptäckte att marken där vi gick var täckt av "BAT SHIT"!

Efter trädgården tog oss vår chaufför till tågstationen i Kandy. Vi skulle tillbringa ca. 4,5 timmar på ett tåg, som går runt bergen för att komma till den högsta punkten på Sri Lanka. Öppna fönster och dörrar, folk överallt och ett evigt gnisslande och trummande - MEN såå vackert! Det var som att åka genom "Djungelboken".

Kamal kom och hämtade oss på stationen för ett besök på en tefabrik. Inte för att vi är några speciella tedrickande personer, men det var kul att i alla fall ha varit där. Sen ett besök i butiken förstås och självklart så köpte vi ju te. Blev grönt för mig, för det ska tydligen ha en viktminskande effekt. Vi får väl se......

Nästa hotell var väldigt vackert beläget vid ett vattenfall. Vi kunde avnjuta en härlig solnedgång med bruset och vattenstänket från vattenfallet i bakgrunden. En kall bira och middag på det så.....

Av en händelse, så passade Kamal på att besöka sitt familjehem på vägen till nästa mål. Riktigt intressant att få se hur en tvättäkta lankes av medelklass bor. Vi blev bjudna på te och kex. När vi sen frågade om vi kunde låna toaletten, så blev han lite besvärad. Dasset bestod av ett hål i golvet och man fick backa in för att kunna stänga dörren om sig. Händerna fick vi tvätta i en tvättbalja som råkade stå utanför dasset. Inga problem!

Nästa dag åkte vi i många timmar för att slutligen hamna på sydöstra sidan av Sri Lanka. Där besökte vi Yala nationalpark med jeep på skumpiga vägar. Vi fick den äldsta av jeepförarna och han gav sig fasen på att han skulle vara först till allt. Behöver jag säga mer?!

Vi såg elefanter, krokodiler, bufflar, m.m, men det var inte så fantastiskt som vi hade trott. Leoparden, som man skulle kunna se, hade tjurat ihop och gömt sig. Vår jeepförare var lyrisk varje gång han kunde stanna till för att visa oss påfåglar eller en och annan djungeltupp. Jippie, sa vi och blinkade lite i samförstånd.

Klockan fyra på morgonen startade vi nästa morgon från ett hotell som definitivt inte låg på topplistan. Däremot så hade de fantastiskt god mat. Efter en resa på ett par timmar i mörkret, så kom vi fram till södra delen, där ett valsafari väntade oss.

Havet låg blankt när vi lämnade hamnen. Ganska snart så började vågorna bygga upp sig och trotsa båtskrovet. Stackars Hjördis, som egentligen inte hade velat åka båt överhuvudtaget. Hon blev SÅÅ sjösjuk. Så blev många andra. Det spyddes hejvilt, rakt ut, över relingen och i de påsar som fanns. Själv klarade jag mig med nöd och näppe, eftersom jag tog sjösjukepiller redan i hamn. Jag tog två piller, så jag sov rätt så bra på återresan. Valarna blev bara en bisats, för man kunde knappt se dem mellan vågorna.

Efter sjösjukeresan stannade vi ganska snart på en härlig restaurang, precis vid stranden. Där åt vi "See food-tallrikar de luxe" till lunch. Kändes ganska skönt att få något gott i magen efter den hemska båtresan. Underbara stränder och "Stick fisherman" efter vägen till nästa stopp - en månstensgruva.

Trötta men väldigt nöjda hamnade vi återigen på hotellet i Negombo. Nu hade vi ytterligare en vecka kvar att slappa på stranden i solen. Riktigt nice!

Summa summarum - till Sri Lanka kommer vi nog att återvända. Finns ju både hus och lägenheter att hyra privat, så någon vinter framöver kommer vi nog att övervintra där. Underbart land!

Yes! Nu är vi på G!

Det är med skräckblandad förtjusning vi konstaterar att JAA, nu har vi sagt upp vår lägenhet i Björndammen. Jättefin lägenhet och vackra omgivningar, men ack så trist efter klockan tre på vintern. Det finns ju inte ens gatubelysning och vi har 3,5 mil in till Eskilstuna, om vi vill in och träffa släkt och vänner.

Men var tar vi vägen nu då? Ingenstans och överallt! Vi kommer att bo permanent i vår husbil från i mitten av april. Men är ni helt galna?!, finns det säkert folk som undrar. Jaa, och det är just det som känns så skönt - att vara galna tillsammans och våga prova allt vi funderar över.

Jo, många har ju säkert en trygghet i sitt boende, som en fast punkt. Men för oss sitter den fasta punkten i oss själva och vi flyttar runt med vårt lilla hem i miniformat. Därmed har vi ju inte sagt att vi kommer att lyckas, men nu kommer vi i alla fall att få veta hur det är.

Nu ska vi först iväg på en efterlängtad solsemester till Sri Lanka. När vi sen kommer hem blir det full fart med att sälja ut hela vårt bohag och att rusta husbilen med allt vi behöver. Det är mycket att ta reda på och fixa med innan vi kan ge oss iväg.

I mitten av april kommer vi att ta en första tur med husbilen ut i Europa, för att möta upp våren.Troligen kommer vi att åka ner till Kroatien. Vi har ju gjort en sådan resa med husbil för fyra år sedan. Då ville vi verkligen inte åka hem efter en månad. Nu kommer vi att kunna ha friheten att fortsätta längre ner söderut utan tidspress.

Sen har vi räknat med att åka hem till Sverige igen, när sommaren har gjort entré. Då kommer vi att ha gott om tid att umgås med släkt och vänner hela sommaren. Faktum är att vi redan har en hel del skoj inbokat till sommaren att se fram emot.

När sedan hösten kommer, har vi tänkt åka neråt södra Spanien för att övervintra i husbilen där. Tanken är att vi ska puttra fram lite lugnt och uppleva härliga saker på vägen ner. Enda stressen är att vi inte har vinterdäck och därmed måste åka söderut så fort vi märker att det blir vinter.

Visst låter det helt underbart?! Det roliga är också att jag har återfått kontakten med en gammal kollega från Swedbank IT, som har gjort precis det här för något år sedan. Hon, hennes man och katterna övervintrar just nu i sin husbil i Portugal. Tack Lena för alla goda tips och råd!

Nu ser vi först fram emot vår efterlängtade solsemester på Sri Lanka.