söndag 31 juli 2011

Eländet fortsätter

Ja, nu menar jag målningen, alltså. Vi hade en välbehövlig vilodag igår, men då var det hur bra målarväder som helst. Då var det svårt att släppa tankarna från att vi missade en hel målardag. Sjukt!

Sen försöker jag ju att hålla lite koll på hur min dotter, Ullis mår också. Inte alltid helt lätt att få veta vad som rör sig i hennes tankar. Jag läser hennes blogg varje dag för att hänga med i svängarna. Där får man ju i alla fall lite insikt i vad som händer. Också sjukt!

Ringer jag, så blir det oftast fel. Det är för tidigt, för sent, eller mitt i maten. Ändå försöker jag på alla sätt att få Ullis att ringa mig i stället, när det passar henne, men då blir följden att hon inte ringer alls. Då blir jag givetvis orolig och ringer, självklart vid fel tillfälle.

Vet inte vad jag mer kan göra som mamma. Jag försöker att räcka ut min hand och säga att jag finns där, men det är precis som att det inte räknas. Alla andras händer är mer värda. I alla fall känns det så i mitt hjärta just nu. Tungt, tungt!

Som jag inledde, så är det alltså målning som står på dagens schema. Då får jag annat att tänka på och det tror jag är bra. Snart har vi målat allt det vita som hittills är tvättat. Ska bli riktigt kul att börja med det grå på knutar, vindskivor och fönster sen.

Tror inte att det blir så mycket mer bloggande idag än så här. Känns som att jag behöver den energin till annat just nu.

lördag 30 juli 2011

Bingo på nätet

Bingolotto blev på 1990-talet en stor framgång med Loket som programledare. Varje lördag satt gammal som ung framför tv:n med sina bingolotter. Numera har Bingolotto inte lika höga tittarsiffror men intresset för att spela bingo finns dock kvar hos svenska folket. De som spelar bingo har bara bytt tv:n mot datorn. Fler och fler svenskar sköter allt fler saker på internet. Spelbolagen var tidigt ute och lanserade flera tjänster och att spela bingo på nätet är något som har blivit en succé.

Jag har provat att spela bingo live några gånger, men numera spelar jag bara bingo på nätet ibland om jag känner suget. Jag har testat ett flertal olika bingosajter och de har alla varit bra. Det som tilltalar mig med att spela på nätet är att det finns så många olika varianter av bingospel att välja på. Du kan t ex spela klassisk bingo, variantbingo eller varför inte mönsterbingo. Det finns även massor av olika varianter av jackpottspel, varje bingosajt har sin egen variant.



I början var jag lite skeptiskt till att spela bingo på nätet och då var det tur att man på nästan alla bingosajter får några provspel gratis. Om du gillar att spela bingo och inte har provat att spela på nätet så har du missat en riktig bra upplevelse.

Grattis morfar!

Idag skulle min morfar ha fyllt 90 år om han hade levt. Han dog 30/11 2009, så det är ett tag sen nu. Trots det så tänker jag på honom nästan varje dag.

Vi hade väl inte så där nära kontakt de sista åren, men jag har ju mer eller mindre vuxit upp hos min mormor och morfar. Dessutom så tillbringade jag många av mina sommarlov hos dem i deras sommarstuga utanför Fagersta. Härliga minnen!

Nu är det ju så att morfar ligger i minneslunden, så jag åker inte gärna dit när jag vill "prata" med honom. Känns inte hundra att sätta en bukett blommor i en gemensam ställning och att stå mitt bland andra sörjande människor. Nej, morfar finns inte där, helt enkelt. Han finns i våra hjärtan och är där vi är.

Grattis, morfar!

fredag 29 juli 2011

Målningen fortsätter

Men det skulle ju regna idag! På Facebook ser jag flera vänner som skriver om att det regnar, men det måste vara närmare stan, för här är det i alla fall uppehåll. Jag som trodde att det skulle bli en välbehövlig vilodag från målningen idag.

Vädret är just nu perfekt för att måla, så efter frukosten är det jag som skyndar ut och börjar måla igen. Johnny kommer straxt efter och börjar måla han med. Idag är det framsidan som gäller och den är lite krångligare med alla fönster och konstiga skrymslen.

Allt går bra tills jag kommer till brädorna ovanför fönstret till grovköket. Där kan jag inte ställa någon stege, så jag får ta trädgårdsbordet och en liten trappstege uppe på det. Vingligt och bra! Saken blir ju inte bättre av att jag råkar på ett getingbo. Balansen blir ju inte bättre av att man har ett gäng ilskna getingar surrandes runt huvudet. Varför måste allt vara så besvärligt?!

Morgonen har inte börjat så bra, så tårarna kommer så fort det bär emot minsta lilla. Under frukosten pratade vi om vår katt, Simba och att han är gammal. Hur länge ska vi egentligen vänta innan vi avlivar honom?

Jag har tjutit som en gris, för han är ju som ett barn för oss. Det är det värsta med våra små fyrfota vänner, att man förr eller senare ställs inför det svåra beslutet. Nu kom vi i alla fall fram till att det får gå ett tag till, men jag vet att hans dagar nu är räknade.

Jag klarar mig trots all utan getingstick, så jag torkar tårarna och fortsätter. Jag lovar mig själv att det här ska bli absolut sista gången jag målar ett hus. Då flyttar jag hellre än att göra om det igen! Ändå har vi inte kommit till de riktigt trickiga delarna, men jag kanske är i bättre balans när vi kommer så långt.

Nu har vi just ätit lunch och sitter med en kopp kaffe framför varsin dator. Vi får se om det blir mer måla idag. Det ser ganska mulet ut runt omkring, så vi får ju avväga om det är värt risken att fortsätta och då riskera att det börjar regna på det nymålade.

Det är ju i alla fall fredag idag, även om jag inte längre känner någon större skillnad på veckodagarna. Ser i alla fall fram emot lite rödvin i kväll. Balsam för både kropp och själ, om ni frågar mig!

torsdag 28 juli 2011

Operation husmålning

Fyyy, vad det är tråkigt att måla. Det är ju i och för sig roligare än att tvätta huset, men ändå. Det blir ju inte bättre av att kroppen värker, heller. Enda ljuspunkten är i alla fall att gårdagens nackspärrsliknande värk har blivit aningens bättre.

Idag har vi hunnit med att måla fasaden vit på gaveln ut mot gatan och fasaden runt garagedörren. Johnny har varit snäll och tagit det på höjden, så att jag i alla fall har sluppit klättra på stege. Jag har haft ett gammalt trädgårdsbord och stått på för att nå upp till första avsatsen av fasaden, så har Johnny tagit allt ovanför inklusive insidan av vindskivor och undersidan av taköverhäng.

De spås ju regn till i morgon, så det är ju bra att vi har kommit igång ordentligt nu i alla fall. Tror dock att våra ömma kroppar kommer att behöva vila lite innan vi sätter fart igen. Synd bara att vi inte har hunnit börja med det grå på vindskivor och knutar. Jag är så spänd på hur det kommer att bli.

Det får nog bli allt för idag. Nu känner jag att det får bli en dusch och sen TV-soffan.

onsdag 27 juli 2011

Trött mormor

Som jag redan tidigare kunde förutsäga, så är jag glad, men helt slut idag. Vi har haft vårt barnbarn, Hailey här över natten. För att ändå försöka återge någorlunda vad som hände igår och under dygnet med Hailey, så lägger jag här ut några bilder och berättar lite kring dem.

Gårdagen inleddes med ett trevligt besök av mina goa pendlar- och arbetskamrater från tiden i Stockholm, Maria och Eva-Lena. De hade köpt två kiwibuskar till mig, en hon- och en hanbuske. Man skulle tydligen behöva ha det för att få kiwifrukter. Blir fint på vår pergola, när den väl blir klar.

Här sitter vi som bäst på altanen och kalasar på köttfärspaj med grönsallad och melon....


Lagom till kaffet kommer Ullis och Marre för att lämna Hailey. Vi hade kommit överens om det, eftersom jag vet att Maria och Eva-Lena gärna ville träffa både Ullis, Marre och Hailey.

Ullis och Marre är lite slitna och behöver avlastning, så när de har fikat tillsammans med oss på altanen, tackar de för sig och beger sig hemåt. Morfar Johnny rycker in när Hailey har tröttnat på oss skvallertanter på altanen och tar med henne på en liten prommis i vagnen.

En stund efter att Maria och Eva-Lena har åkt så är det dags för Haileys lunch, som består av någon hemmagjord grönsaksmix som Ullis har lämnat med. Inte helt lätt att pricka in skeden där den ska vara utan att själv gapa stort....


Dessutom hamnar det mesta utanför eller i haklappen....


Sen efter maten blir det ny blöja och sen en lekstund på pläden. Mormor kryper omkring med en konstig mojäng, som lyser och piper....


Här kommer en solstråle i sin gåstol. Den gillar hon verkligen! Gäller bara att hålla sig undan, så att man inte får hälsenorna avskurna och att plocka undan alla prydnadssaker inom räckhåll....


Simba är väldigt intressant för Hailey, så han håller sig undan. Så här glad ser han ut när Hailey håller låda på golvet nedanför. Snacka om att ge "onda ögat"....


Hela eftermiddagen och kvällen flyter på bra. Hailey är på ett strålande humör. Sen vill jag lova att hon säger ifrån när hon inte tycker det är kul längre. Gissa om den damen har röstresurser!

När hon har fått kvällens välling och det är sovdags, så vill hon definitivt inte sova i medhavd resesäng. Ullis och Marre har tipsat om att man kan låta henne ligga en stund, även om hon skriker högljutt, men det känns ju sådär. Man kan ju förstå att hon inte bara köper rakt av att ligga i en ny säng och dessutom i ett ovant rum.

Lilla Hailey skriker helt hysteriskt när vi har lagt henne i resesängen och vi blir tvungna att stänga både altandörrar och fönster för att inte grannarna ska ringa socialen. Det låter verkligen som om någon har satt en kniv i henne eller något i den stilen!

Vi ger snart upp och hämtar upp en rödgråten liten flicka, som blir överlycklig när hon får syn på TV'n. Japp, det var tydligen rätt medicin! Hon får helt enkelt sitta med oss och titta på TV. Efter en sista vällingslurk, så somnar hon helt utmattad i min famn och det är bara att lägga henne sen i hennes säng. Nu är klockan halv elva.

Vi gör kväll ganska snart efter att Hailey somnat och natten går ganska bra. Hailey vaknar till ett par gånger och skriker högljutt tills hon har fått nappen och blivit omstoppad igen. Vår katt avlöser Hailey genom att väcka oss lagom som vi har somnat om. Han är gammal och förmodligen senil, så det är bara att ge upp att försöka lära honom andra vanor.

När klockan är runt halv sex vaknar Hailey och vill ha sin morgonvälling. Torr blöja och sen sängen igen, trodde jag ja. Så fort jag närmar mig resesängen så blir Hailey helt hysterisk. Hon får helt enkelt följa med in till vår säng. Där ligger hon och snurrar runt som en propeller och sparkar oss i ansiktet tills Johnny lägger henne på sin mage. Så somnar de båda och sover sen som stockar. Tänkte först hämta kameran och fota dem, men då hade hon väl vaknat igen.

Vid halv niotiden vaknar vi alla igen och det är dags för frukost. Hailey äter med god aptit och sitter sedan och  följer med vad vi stoppar in i munnen. För att den lilla primadonnan sedan ska få en liten powernap, så tar vi vagnen och går en runda. Undrar vem som är tröttast, mormor eller Hailey....


På den blöta grusvägen träffar vi på en slingrig liten kamrat, en kopparorm som ligger och solar sig....


Vid tolvtiden får Hailey lunch och vi börjar därefter att plocka ihop alla grejer, som ska med i bilen hem till mammorna som väntar. Det är inte bara en pryl kan jag lova, men allt har varit väldigt användbart för att roa den lilla tjejen.

Väl tillbaka sen efter att ha lämnat Hailey, tar vi oss en välförtjänt eftermiddagslur. Tror det blir en tidig kväll ikväll för oss. Hoppas bara att Ullis och Marre har kunnat ladda batterierna nu.

måndag 25 juli 2011

Spartips Nr. 8

Tänk hur enkelt det är att bara sätta sig i bilen av gammal vana och åka iväg till det man ska göra! Man funderar aldrig så mycket över om det verkligen är nödvändigt att ta bilen eller inte. Nu har i alla fall vi fått börja att tänka om när det gäller användning av bilen, om vi ska klara att leva det liv vi nu lever.

Eftersom vi bor i Bälgviken, 1,8 mil söder om Eskilstuna, så blir det några mil om man bara ska åka in till stan på impuls så där. Vi har därför försökt att begränsa antalet resor in till stan till två i veckan. Borde inte vara något problem, tycker jag. Sen kan det ju givetvis variera från vecka till vecka. Inget är ju skrivet i sten! Måste man, så måste man!

Det handlar ju egentligen bara om planering och det är A och O när man bor en bit utanför stan, som vi gör. Vi skriver alltid lista över vad som har tagit slut och vad vi behöver handla. Då slipper man komma hem och konstatera att man har glömt hälften. Sen händer ju det i alla fall ibland, så är det ju.

Nu hade inte min planering varit sådär hundra denna gången och jag kände att jag skulle behöva åka in till i alla fall Skogstorp, som är närmaste mataffär, för att handla det allra nödvändigaste innan det är dags för nästa stora matinköp.

Då slog jag faktiskt hela fyra flugor i smällen. Jag tog helt sonika cykeln tur och retur till Skogstorp, 2,4 mil, och sparade både miljö och bensinpengar och fick dessutom en rejäl motionsrunda och en härlig naturupplevelse. Men hur gick det med maten då i sommarvärmen? Jo då, jag tog en chick liten kylväska och lade några frysklampar i. Den fick till och med plats på pakethållaren, så jag slapp ta cykelväskorna.


Nöjd med mig själv för dagens bedrift?? Mycket! ;)

Läget med pergolaplanerna

För er, som ev undrar vad som har blivit av våra planer med att bygga pergola, så kan jag berätta att planerna ligger lite på is just nu. Så här ser det ut för närvarande....


Allt är förberett och klart för att snickra till en pergola. Det är bara det att vi gärna vill avvakta målningen av huset. Det känns ju sådär att börja smälla upp en massa reglar mot fasaden innan den är ommålad.

Vi har till och med planterat en liten rabatt med underblommor. Man kan inte förstå att dessa "buskar" kommer från små ynka frön, som inte är större än ett pepparkorn. Det är fullt med knopp i underblommorna nu, så snart har vi en blomsterprakt som heter duga.

Måndag och mellandag

Idag är det lite av en mellandag när det gäller målningen av huset. Nu har vi tvättat så långt som vi hade tänkt innan vi börjar måla. Sen är det en vindskiva som Johnny ska byta ut delar av innan vi kan börja måla.


Jag har kuskat runt Lillsjön nu på morgonen och just nu står två fillimpor i ugnen. Om någon vill ha receptet på detta goda matbröd, så finns det i det här inlägget.

Sen har jag tänkt att redan nu börja förbereda lunchen med två av mina favorittjejer, fd pendlar- och jobbarkompisar, Maria och Eva-Lena, som kommer hit ut i morgon.


Trots att vi har det lite körigt med huset just nu, så lovade jag i ett svagt ögonblick att ta hand om Hailey en dag och även över natten. Det känns så jobbigt att bara se på när varken Ullis eller Marre mår bra. Då kan ett dygns barnvakt kanske hjälpa till att de kommer ifatt med sig själva.

Det är jättekul att ta hand om Hailey, men just nu skulle vi verkligen behöva all tid vi bara kan få till att få klart målningen. Nåja, vi får se det som en vilodag, även om jag vet att vi kommer att vara helt utpumpade när vi lämnar tillbaka den lilla prinsessan. Vi är ju inte vana, helt enkelt! Även om hon sover på natten, så kommer ju inte vi att göra det.

Johnny ska snart ut och klippa gräsmattan, som har återhämtat sig ordentligt nu efter allt regn vi har fått de senaste dygnen. Det måste ju vara snyggt när tjejerna kommer ut på lunch i morgon. Sen att det ser ut som hell i rabatterna, det får de ta med en nypa salt!


Tror i och för sig inte att de kommer att bry sig så mycket om hur det ser ut överallt, för jag har en liten joker i bakfickan. Ullis och Marre kommer ut med Hailey lagom till kaffet, så att Maria och Eva-Lena får träffa det lilla underverket. Fast nu är det ju ingen hemlis längre, eftersom jag vet att både Maria och Eva-Lena läser det här. Ja, ja....

söndag 24 juli 2011

Strul med stege

Vaknar vid åttatiden och är så stel i kroppen så att jag har svårt att komma ur sängen. Gårdagens flitiga tvättande av huset har satt sina spår. Skulle vara skönt att mjuka upp min stela kropp med en morgonpromenad, men när jag kommer ut i köket och tittar ut så regnar det för fullt.

Normalt ska det ju inte vara någon ursäkt att det regnar, men idag har jag banne mig ingen lust att ge mig ut i det blöta och grå. Nån måtta får det vara! Det blir väl träning nog att fortsätta med husmålningen sen när regner har blåst över.

Först efter lunch har det slutat att regna och solen tittar fram. Då är det bara att svida om till skitkläderna och sätta fart. Vi har tråkigt nog sparat det jobbigaste till sist, den högsta gaveln på huset och hela baksidan med altanräcket och allt.

Väl ute börjar vi dividera om hur vi på bästa sätt ska nå ändå upp till nocken på gaveln. Vi har ju bevisligen gjort det en gång tidigare, men då hade vi lånat en lite längre stege. Vår längsta stege är ungefär en meter för kort, riktigt retligt. Det är ju alltid skönt att slippa gå runt och försöka låna saker.

Jag ringer till Nilla och Totte, som vi vet har en lång rackare till stege och den får vi låna. Vi går dit direkt och konkar hem den under pust och stön. Jisses vad den är tung! Känns som om min rygg håller på att gå av någonstans eller så.

Sen var det det där med hur vi ska klara av att resa stegen mot husväggen utan att tappa balansen och att det går åt skogen. Som sagt, det var hiskeligt vad tung den är den här stegen! Jodå, vi får upp stegen på plats efter mycket slit, men vi undrar hur det ska gå och flytta omkring den sen när det blir dags för det. Det är bara att glömma, vi går helt enkelt och lämnar tillbaka den.

Vi kan inte komma på någon i närheten som vi kan fråga om en annan stege. Vi börjar misströsta, men så kommer jag på att jag skulle ju kunna lägga ut ett rop på hjälp till alla Bälgvikenvänner på Facebook. Sagt och gjort. Nu får vi se hur länge det dröjer innan någon nappar.

Efter ungefär en timme har en vänlig granne hört av sig och vi går bort till dem och kollar in stegen de har att låna ut. Kanon! Den är lite längre än den vi har och är lätt som en plätt. Vi får låna den tills vi är klara med målning och allt, så det känns superbra. Tack snälla Lena och Lasse!

Nu har vi tvättat klart den jobbigaste delen av huset och nu är det bara långsidan med altanen kvar. Vi låter det vara så länge som möjligt, tills vi har kommit igång och börjat måla de ytor som redan är tvättade. Allt för att slippa ha vinrankan ligga nere på marken och för att slippa röja altanen.

Nu känns det som att vi är riktigt på gång. Synd bara att vi är helt slut i kroppen efter all fasadtvätt. Känns som att vi behöver vila några dagar från allt och sen ta nya tag när krafterna har kommit tillbaka.

Digitala världen - en stressfaktor?

Nu är det snart fyra månader sen jag sa upp mig och så att säga "pensionerade" mig i förtid. Jag har fått distans till mitt stressiga och krävande yrkesliv i Stockholm och har förstått vad det gör med en människa att ha fyra timmars resväg varje dag.

Nu läser jag på Aftonbladets nätupplaga om en diskussion kring hur stressande det egentligen är att ständigt vara uppkopplad. Håller med om att det skulle vara jättetråkigt om det inte fanns varken datorer eller mobiler. Däremot så förstår jag att man kan bli superstressad av just dessa också.

När jag var som bäst uppe i karriären, så var jag under en period in och besökte den sk väggen. Jag var borta från jobbet under ca tre månader innan jag gradvis kunde komma tillbaka. Då var jag så himla stressad av inkommande mail, så att jag kunde inte ens höra Outlook-ljudet för inkommande mail utan att må riktigt dåligt.

Som det också står i artikeln, så är det väldigt viktigt att skilja på arbete och fritid, men det blir ju svårare och svårare när man har hemmadator och jobbmobil. Visst, det är du som bestämmer, men det är ändå svårt att dra gränserna. Dessutom kan ju folk ringa på din jobbmobil när den är på, oavsett om du har semester eller inte.

Nu när jag reflekterar över hur mitt nya liv har blivit, så här fyra månader senare, så inser jag att datorn trots allt är en av mina bästa vänner. Det gäller bara att man sätter vettiga gränser för sig själv, så att man även ger sig tid att komma ut i verkliga livet, naturen och att träffa andra människor.

Däremot så har jag dissat den avancerade jobbmobilen till fördel för en väldigt primitiv "bara-ringa-och-SMS:a-telefon". Jag har faktiskt inget till övers för alla glassiga mobiler, som man i princip kan göra allt på. Det hade jag inte ens när jag jobbade. Tyckte det bara var en löjlig statussymbol och leksak.

När man går ut på stan, så står och går folk överallt med sina mobiler. Men jag menar, lever de sitt liv genom mobilen, eller?! Jo, jag har också en mobil, men den använder jag till det som var tanken från början - att ringa med. Har vi verkligen så bråttom att kunna göra allt annat med mobilen, så att det inte kan vänta tills vi kommer hem eller till jobbet?!

Om man tänker den tanken, så kan man kanske bättre förstå att den digitala världen kan vara en källa till stress.

lördag 23 juli 2011

Flitig lördag

Äntligen kommer jag iväg på min morgonrunda igen. Regnet fullkomligen hänger i luften och jag får ett och annat stänk på mig innan jag kommer hem för en stadig frukost.

När jag går bort till odlingsbäddarna för att hämta lite sallad, så upptäcker jag att mangolden är totalt jämnad med marken, trots hönsnät och allt. Jag tror att jag blir helt galen på dessa rådjur! De har lyckats hitta en öppning i hönsnätet och bänt upp en öppning med sina små, osöta huvuden och pressat sig in i hela odlingsbädden. Det var den mangolden, det! Suck, I give up!


Idag har vi bestämt att vi ska köra igång med tvätt av huset inför kommande målning. Känns sådär med tanke på vädret, men å andra sidan, vad gör det att det regnar när vi ändå bara ska tvätta huset. Vore ju värre om vi hade tänkt börja måla.

Vi kör igång med gavlen ut mot gatan, garagedelen. Lite diskussion om vem som ska ta de högsta delarna, men Johnny gör det. Lite obra när vi båda är höjdrädda! Solen tittar fram och det blir genast lite trevligare.


Trots lite tjafs så är vi nu i full gång. Dagens mål är att hinna med halva huset. Tror att det är ganska realistiskt att hinna med det på en dag.


Efter lunch har vi fått ny energi och hinner med stor del av det vi har tänkt. Farstubron tar lite extra tid med sina staket och snickerier. Efter en paus med en kall öl i skuggan, så har vi snart gjort klart vårt dagsmål. Tjohoo!

Surt att konstatera, men en av vindskivorna är rutten i ena änden och behöver bytas ut. Det var något vi inte hade räknat med. Nåja, vi hade tur, för på vinden hittar Johnny en färdig vindskiva sen de byggde huset och det är "bara" att såga till och byta ut. Lätt som en plätt, eller i alla fall lättare än vi trodde från början.

När dagsetappen är klar så tar vi kväll och grillar var sin karréskiva och jag gör en supergod potatissallad till. Mums! Vi satsar på att ta resten av hustvätten i morgon och hoppas på att vädrets makter är med oss även då.

fredag 22 juli 2011

Fint besök

Som jag har berättat i tidigare inlägg, så kom alltså Ullis och Marre ut på eftermiddagen med Hailey idag. Vi hade lagt oss en stund för att vila lite middag och vaknar alltså av att det ringer på dörren. Ähum, vi orkar alltså inte festa en kväll utan att vara helt förstörda dagen efter. Nåja, vi har ju faktiskt åskovädret att skylla på till viss del också.

Johnny sätter på kaffet och jag ser till att lägga ut en mysig pläd till Hailey på altanen. Här kommer några söta kort på mormors lilla nysnaggade solstråle....


Mojsig pläd att gosa ner händerna i....


Dessvärre blir det stora tussar i nävarna på Hailey, men det tycker hon bara är kul....


Charmigt värre....


Men nu undrar jag vad som är på G....


Ullis och Marre är helt slut och ber oss om avlastning under ett dygn. Vi vet att det är lite för mycket just nu för dem med allt runt omkring, så vi är inte sena att svara ja på den frågan. Vi ser fram emot att få rå om lilla barnbarnet ett tag.

Fräschören efter ovädret

Tänk vad härligt det är att strosa omkring ute i trädgården efter ett sådant oväder som var i natt. Allt är som pånyttfött och fräscht och det känns som om man ser allt för första gången igen. Måste bara just därför få dela med mig av några härliga bilder jag just har varit ute och knäppt.

Brytbönorna står i full blom....


En squash är färdig att skördas....


....och fler skall det bli....


En blöt ringblomma i närstudie....


En vacker larv, som ska bli en vacker fjäril....


Det är larven till den ståtliga makaonfjärilen. Har inte tagit den här bilden själv....


Däremot så tog jag den här bilden av en makaonlarv, som hade parkerat sig på dillstjälken....


Sen lite bilder på mina favoritpelargoner....


....på altanen....


....och vackra blad i närstudie....


Den röda näckrosen i dammen är också en fröjd för ögat....

Trevlig torsdag

Idag har jag mycket att göra och det är bara kul saker, så det känns bra när jag kliver upp ur sängen. Det blir ingen morgonrunda idag. Dels så tror jag att min kropp behöver återhämta sig efter alla toktäningspass den senaste tiden, dels så måste jag sätta fart för att hinna hem till Karin Harich till klockan elva.

Karin och jag har jobbat tillsammans i Hållsta och även ett tag på Swedbank. Hon är en väldigt glad och härlig människa. Man får liksom en energiboost varje gång man träffar henne. Jag har varit på väg att hälsa på Karin så många gånger tidigare, men aldrig riktigt kommit mig för. Vi har trots allt hållit kontakten under åren via bl a Facebook....


Karin är gift med Thomas Wikman, som har varit min chef under några år när jag jobbade i Hållsta. Vi hade många givande samtal om livet i stort och smått och stöttade varandra i svåra situationer. Jag delade med mig av mina erfarenheter från min skilsmässa när Thomas lämnade sitt tidigare äktenskap. Med andra ord så är även Thomas en god vän, inte bara en fd chef....


Jag tar vägen förbi Fröslunda Tobak för att köpa en blomma till Karin och Thomas. Det är ju trots allt första gången jag kommer till deras hus i Borsökna och då kan det ju kännas bra att ha en blomma med sig i alla fall. Jag har en ide om att jag ska köpa solrosor, men det finns inga där. Däremot så finns det gul gerbera som ser exakt ut som solrosor, så det får bli tre sådana i en fin, liten bukett....


Jag hittar rätt redan vid första försöket till Karins och Thomas hus och parkerar bilen på gatan utanför. Thomas står och påtar i garaget och jag ser Karin genom fönstret. Det blir givetvis två bamsekramar när jag kliver in. Vilket hus de har! Så himla fint! Full nockhöjd i taket, stora öppna ytor, vackra marmorgolv, mm, mm..... Synd att jag inte tog några kort!

Karin och jag har så mycket att prata om. Thomas åker iväg och handlar så att vi kan prata bara vi två. Det känns att det har gått många år sedan vi riktigt pratade, för orden bara sprutar ur oss och tiden bara skenar iväg. Vi konstaterar båda två att vi har väldigt mycket att ge varandra och att vi bara måste träffas igen. Hoppas verkligen att det blir av bara. Jag är ju inte så bra på det där med att hålla kontakten med gamla vänner.

När jag åker från Karin och Thomas, så tar jag vägen över stan för att handla det vi behöver i matväg. Dessutom behöver jag in på bolaget för att handla en flaska bubbel till Per och Carina, som vi är bortbjudna till ikväll. När jag vänder hemåt igen, så tar jag vägen förbi Fröslunda Tobak och köper en likadan bukett med gerbera till även Per och Carina. Den var ju så himla fin!

Vilken lyx! Vi blir upphämtade hemma av Per, som hänger upp våra cyklar bak på bilen och kör oss till Skogstorp. Då har vi bara hemfärden att tänka på. Jag packar med regnjacka, eftersom vi har sett att prognosen för i natt inte ser så lovande ut.

Det blir kräftor, räkor i kräftlag och ädelostpaj. Allt är lika pyssligt och fint ordnat som vanligt hemma hos Per och Carina. Vi parkerar oss på deras trevliga altan under tak och går loss på det goda....


Medhavd kofta och jacka åker snart på, då det drar ihop sig till oväder. Vi vill trots allt sitta kvar och mysa under taket på altanen och Per fyrar på infravärme både högt och lågt. Så här glada och nöjda ser värdparet ut när vi har ätit klart....


Efter maten går vi ner i deras gillestuga och kör lite Xbox Kinekt, till deras dotter, Agnes stora förtjusning. Hon ligger till slut på golvet och bara vrider sig av skratt. Tror inte att vi är så bra på det där med Xbox Kinekt, men det bjuder vi på.

När vi sätter oss på altanen igen och mörkret börjar sänka sig över Skogstorp, ser vi blixtar som lyser upp himlen och hör avlägset muller. Hmm, bådar inte gott inför vår hemfärd på cykel. Åskan kommer närmare och närmare och snart är den precis över oss och det är då bara att avvakta tills det värsta har gått över innan vi kan trampa hemåt.

Klockan hinner bli en bra bit efter ett innan vi inser att regnet nog inte kommer att avta. Det är bara att svida om till regnställ och cykelhjälm och vända kosan hemåt. Känns ju sådär, men vi är ju snart hemma så det är bara att gilla läget. Vi lovar Per och Carina att messa när vi har kommit hem ordentligt.

Så här kul ser jag ut när vi kommer hem efter tolv kilometer i ösregn....


Sömnen blir inte så långvarig som vi önskar, då det brakar loss ett praktfullt åskväder under de tidiga morgontimmarna. Blixtarna och smällarna avlöser varandra och regnet bara vräker ner. Man känner sig lite liten där man ligger. Det bara fräser i klockradion och Johnny springer runt och drar ur kontakterna till datorer och TV.

Idag har vi egentligen tänkt att börja tvätta fasaden på huset, men jag tror att det får vänta tills i morgon. Vi är supertrötta och sega efter en trevlig kväll hos Per och Carina och sen ska Ullis, Marre och lilla Hailey komma ut på fika på eftermiddagen. Känns som att vi har lite annat att göra idag än att tvätta hus.

onsdag 20 juli 2011

Sliten onsdag

Klockan nio på morgonen ringer telefonen och på displayen ser jag ett konstigt nummer, 001000181. Jag svarar och hör en röst, som på bruten engelska säger att han ringer från Microsoft. Han påstår att vår dator är källa till en stor mängd virus. Det är svårt att höra vad han säger eftersom han har en stark indisk accent.

Lite smått förvirrad lämnar jag över luren till Johnny, eftersom jag inte förstår riktigt vad det är han vill. Johnny är ju den av oss som förstår sig bäst på datorer. Dessvärre verkar Johnny lika förvirrad som jag och medan han pratar slår det mig att det här måste ju bara vara en bluff. Tydligen har Johnny kommit på samma tanke, för han knäpper helt sonika av telefonen.

När vi sedan googlar på det konstiga telefonnumret, så visar det sig att våra misstankar var bekräftade. Det är tydligen ett gäng bedragare som ringer just vid den här tiden på morgonen och påstår sig vara från Microsoft. Vad de är ute efter verkar inte som att någon vet. Man får bara uppmaningen att avsluta samtalet och det var ju precis vad vi också gjorde.

Bara några minuter senare ringer telefonen igen och displayen visar på skyddat nummer. Johnny svarar och jag viskar åt honom att "- Säg, fuck off och lägg på!". Som tur är gör inte Johnny det för det är Ullis. Han lämnar över luren till mig.

Det visar sig att Ullis och Marre har fått hjälpa en närstående i nöd och de har varit vakna sedan fyratiden i morse. Personen har just somnat hos dem och de väntar nu på att anhöriga ska komma och hämta henne. Hemskt när det händer läskiga saker i ens närhet!

Vi hade ju planer på att cykla in till Ullis och Marre på eftermiddagen idag, men eftersom det här nu har hänt så bestämmer vi att de kommer ut till oss på fredag istället. Det blir bra det! Vi ska börja tvätta huset då inför målningen, men en kopp kaffe ska vi väl ändå hinna med.

Jag använder den här förmiddagen till att ha lite egenvård, som har varit lite eftersatt ett tag nu. Jag färgar ögonfransar och ögonbryn, jag tar ett fotbad och gör pedikyr och målar tånaglarna. Som avslutning epilerar jag hela benen så att det blir lena som en barnrumpa.

När jag är klar med min uppgradering, så frågar Johnny om jag kan klippa honom. Jag lovade ju i ett svagt ögonblick att jag skulle kunna göra det när hans frisör är på semester. Förr klippte jag honom jämt, men det slutade ofta med att vi blev osams för att jag var för noga och han blev för otålig. För husfridens skull bestämde vi då att han skulle börja gå hos en riktigt frisör.

Den här gången tar klippningen bara runt en halvtimme och det går riktigt bra. Sen måste jag ju erkänna att jag hela tiden går och sneglar på hans hår för att upptäcka de där små skavankerna, som man alltid ser när man har klippt någon. Jag är helt enkelt för noggrann. Skulle nog aldrig klara av att vara frisör. Nåja, Johnny är i alla fall nöjd, så då får väl jag också vara det!

Efter lunch förslår Johnny att vi ska ta en cykeltur på två mil, eftersom vi inte kommer iväg till Ullis och Marre. Vi ger oss iväg på cyklarna, men känner ganska snart att vi inte är så rappa i benen. Trodde först att det var jag som hade en dålig dag bara, men Johnny känner likadant och vi ger upp redan efter en mil.

Det har nog helt enkelt blivit för mycket av det goda, träningen alltså. Först cyklade vi ju en sjumilarunda för att sedan en dag senare springa en milrunda. Det kändes ju bra då, men nu säger alltså kroppen ifrån och vi är  helt enkelt böjda att lyssna och vila.

Nu ska jag snart börja förbereda kvällsmaten. Idag blir det omelett med svamp och potatis. Till det ska jag göra en grönsallad med mangold. Borde göra susen för trötta och slitna kroppar!

tisdag 19 juli 2011

Ett kort Stockholmsbesök

Straxt efter att jag hade skrivit gårdagens inlägg så ringde Ullis. Hon försäkrade igen att inget var fel och att de bara hade haft mycket omkring sig. Jag mumlade något om att jag tydligen ligger väldigt långt ner på deras priolista, men vi slätade snart över min irritation och pratade vidare i nästan två timmar. Skönt att vi är tillbaka i normala gängor igen, Ullis och jag!

Efter vårt samtal så började Johnny och jag diskutera husfärger igen. Nu har Johnny kommit på att han inte alls vill ha röda dörrar och fönsterfoder. Suck, jag som trodde att vi hade kommit fram till vad vi ville ha för färger på huset. Då är det bara att sätta sig igen och leka på datorn med olika alternativ och försöka hitta några nya färger som vi båda tycker om.

Johnny konstaterade senare på eftermiddagen igår att silverpriset har gått upp ganska mycket och att det kanske är läge att åka upp till Stockholm för att sälja de silvermynt jag har sparat under alla mina år i post- och bankkassa. Sagt och gjort, jag bokade genast in oss på tåget till idag.

När vi kom upp till Stockholm, så tog vi tunnelbanan direkt till samlaraffären på söder och sålde mina mynt. Sen åt vi lunch på stan, strosade planlöst ett tag innan vi köpte godis och dricka och tog tåget hem igen. Jag har ingen ro längre att gå i Stockholm. Jag blir bara stressad av allt folk på gatorna. Man blir knuffad och buffad på hela tiden.


På tåget hem var vi helt slut av att ha traskat runt på stan. Johnny funderade också över hur jobbigt det måste ha varit att ha pendlat i alla dessa år, för det är ju så himla tråkigt att sitta på ett tåg. Jodå, det kan jag ju skriva under på och jag är så lycklig över att slippa det numera, SÅÅ tacksam!


Innan vi åkte ut till Bälgviken, så tog vi vägen förbi färgaffären för att köpa målartvätt och fasadfärg. Nu har vi i alla fall bestämt oss för att JAA vi målar om huset i år och det blir vit fasad och ljusgrå knutar, vindskivor och fönsterfoder. Det där med röda dörrar och fönsterspröjs har vi övergett. Känns lite som en modegrej, tycker Johnny och jag håller faktiskt med när jag har fått fundera ett tag.

Nu väntar jag som bäst på att Ullis ska höra av sig och berätta om sitt besök hos sin sköterska. Hon går ju varannan vecka hos en sköterska för att få hjälp med sin ätstörning. Jag har ju redan hunnit läsa på Ullis blogg om hur det gick, men jag väntar i alla fall på att få höra hennes egna ord.

Sen får vi se om det blir som vi har tänkt till i morgon. När jag pratade med Ullis igår, så kom vi överens om att jag och Johnny skulle komma över och hälsa på. Vi längtar ju efter tjejerna och vi vill ju gärna se den där nya tanden som Hailey har fått. Vi har planer på att cykla in till dem, så att vi förenar nytta med nöje. Vi får väl se om vi har vädrets makter på vår sida eller om det blir bilen.

måndag 18 juli 2011

Oron fortsätter

Trots att Johnny och jag redde ut allt som hade blivit fel redan tidigt i lördags eftermiddag, så har jag sovit väldigt dåligt. Jag har legat vaken långa perioder och stirrat i taket och haft långa, envisa tankebanor om Ullis, trots att vi har rett ut allt, vi med.

Vi brukar ju höras av med jämna mellanrum och det brukar vara ganska jämnt fördelat vem det är som hör av sig. Nu har jag inte hört ett knyst sedan vi pratade sist i telefon och Ullis försäkrade då att allt bara var bra. Hon brukar ju dessutom skriva flera gånger varje dag, både på sin blogg och på Facebook. Nu har det varit helt tyst även där och då blir jag orolig. Dessa medier har ju fungerat lite som en säkerhetsventil för Ullis, precis som för mig.

Men varför är jag inte lika orolig för Henke då?! Han hör ju inte heller av sig speciellt ofta. Med Henke är det på ett helt annat sätt. Jag vet att han alltid hör av sig till mig när han är ledsen eller inte mår bra. Jag kan med andra ord tolka hans tystnad som att allt är OK. Med Ullis är det precis tvärt om. Varför måste det vara så?!

Jag kliver motvilligt ur sängen och ger mig ut i den fräscha morgonluften i hopp om att kunna skaka av mig nattens ångest, så att jag kan komma tillbaka in och sätta mig vid frukostbordet vid någorlunda gott humör. Det funkar inte!

Likt en zombie äter jag min frukost under tystnad. Johnny, som är en väldigt social människa, frågar givetvis vad som är fel och då brister det och jag går ut och sätter mig på altanen för att få vara ifred med mina tårar. Johnny förstår vad som är haken och låter mig vara, vilket jag verkligen uppskattar.

Jag går under hela dagen till och från och tittar på datorn om Ullis eller Marre har skrivit något på bloggen eller Facebook. Man brukar ju kunna få en hyfsad uppfattning om hur läget är därhemma genom att följa deras inlägg. Sjukt, men så är det! Jag önskar SÅÅ att det vore så mycket enklare att bara lyfta luren och fråga, men jag har ju lovat mig själv att låta dem vara ifred och vänta tills de hör av sig utan att jag tjatar. SÅÅ svårt att låta bli!

Så helt plötsligt dyker Marre upp på Facebook med en kommentar, "Haileys första tand har tittat fram! :)" Första reaktionen är förstås lycka och jag trycker utan att tänka på "gilla-knappen". Sen slår det mig hur fullkomligt fel det känns att få veta via Facebook att mitt lilla barnbarn har fått sin första tand. Borde det inte vara så att Ullis ringer och berättar en sån stor och glad nyhet för sin mamma, eller är det jag som har blivit gammal?!

Oron tilltar och det känns som om en hand kramar mitt hjärta i bröstet. Ullis har fortfarande inte hörts av eller synts till vare sig på blogg eller Facebook och nu är det redan måndag morgon. Vad har hänt?! Jag vet ju i och för sig att hennes pappa har kommit tillbaka från en tre veckors semester och att hon säkert är där en hel del, men jag kan känna i hela kroppen att allt inte står rätt till.

Johnny och jag ska åka in till stan idag för att köpa allt för att kunna börja måla huset. Tror nog att jag ska SMS:a Ullis i alla fall innan vi åker in, för att kolla om vi kan komma förbi på en kopp kaffe hos dem. Det är helt emot vad jag har lovat mig själv, men det kan bara inte hjälpas. Jag måste bara få veta att alla mår bra och att det förhoppningsvis bara är jag som har jagat upp mig själv. Det är väl inte straffbart i alla fall att man bryr sig?!

lördag 16 juli 2011

Irriterad lördag

I natt har faktiskt Simba varit ganska snäll, i alla fall mot mig. Vi har med andra ord fått sova ganska ostört inatt, även om både Johnny och jag har varit uppe med honom under natten. Jag ligger kvar en stund i sängen och undrar om jag verkligen ska orka med att gå min morgonrunda, men så blir det.

Alltid skönt att komma ut i friska luften innan frukost. Mitt humör har inte varit på topp de senaste två dagarna. Kan ha samband med sömnbrist och väder, men jag känner att det ligger något och pyr under ytan. Jag känner att tiden bara rinner iväg utan att man gör något vettigt av den, rastlös helt enkelt! Släpper det när jag kommer tillbaka och det är dags för frukost.

Vi har spanat in bra priser på rökt skinka på Hemköp, så vi har planer på att åka in och köpa på oss ett lager. Funderar dessutom på att titta in en sväng på Liedl, när vi ändå är i krokarna. Det har alltid tidigare tagit emot att handla just på Liedl. Fråga mig inte varför, men nu får jag väl svälja ner den känslan och ha ett öppet sinne.

Vi börjar med att titta in på Liedl och vi hittar faktiskt det mesta vi hade tänkt att köpa, även om vi inte hittar just cocosmjölk. Det är faktiskt helt fantastisk vilka bra priser de har på vissa av sina varor, men det gäller att man håller koll för de är faktiskt inte alls billiga på vissa av varorna. Gäller att vara prismedveten om man ska göra några fynd.

På väg hem i bilen sitter jag och funderar på ett kärt trätoämne, när ska vi egentligen måla om huset?! Vi har liksom tagit sats i flera månader nu. Ja, jag vet, det var ju ingen mening att börja innan vi åkte på min 50-årsresa. Däremot så skulle jag ha bestämt vilken färg vi skulle ha, så att i alla fall det hade varit klart när vi kom hem. Vi kanske dessutom skulle ha bestämt ett datum för när vi senast skulle börja måla.

Försiktigt tar jag upp ämnet i bilen. Jag vet att Johnny inte alls gillar att bli påmind om att vi måste sätta fart om vi ska hinna klart innan vi kommer in för långt på hösten, men jag måste ju ändå fråga. Jag säger "- Ska vi ta och sätta fart med husmålningen snart och se till att vi kommer in någon dag i nästa vecka till färgbutiken?" Johnny hör "Nu är det tamejfan dags att få tummen ur och börja måla om huset! Vad väntar vi på?!"

Ni kan ju tänka er själva hur det ämnet urartade, dessutom instängda i en bil där man inte har någonstans att ta vägen med sin irritation. Nåja, det var ju ändå något som hängde i luften, så då var det väl kanske lika bra att rensa densamma då. Det var den eftermiddagen det! Trots allt så var det skönt att reda ut begreppen och komma tillbaka på rätt köl igen.

Johnny och jag har alltmer sällan riktiga bråk. Däremot så brukar det vara lite småtjafs om saker ibland. Det här med att renovera och måla om är t ex ett typiskt sådant ämne som måste värka fram innan vi är överens om hur och när saker ska göras. Så här med lite distans till det hela, så är det nog bra i alla fall att vi tjafsar. Vi kommer alltid fram till något bra då.

För att riktigt få ut alla rester av stresshormon ur kroppen, så ger vi oss ut på en joggingtur, Johnny kör milen och jag nöjer mig med 5 km. Tar emot väldigt i början, men som väntat så känns det helt super efteråt. Finns inget bättre sätt att få tillbaka balansen i både kropp och själ!

Nu har vi i alla fall bestämt att JA vi ska måla om huset i en annan kulör. Det är inte så viktigt för Johnny exakt vilken färg det blir, så det är upp till mig att avgöra. Givetvis skulle Johnny protestera om det vore helt uppåt väggarna. Det handlar nog mer om att det blir jobbigare att byta kulör än att behålla den gamla, som jag är SÅÅ trött på. Man måste måla fler lager när man byter färg och dessutom ta ner stup- och hängrännorna. Men nu blir det alltså ny färg på huset, YES!!

Nu sitter vi här glada och nöjda igen. Vi har just avnjutit grillade italienska parmesankorvar, som var riktigt kryddiga. Potatisgratäng, grönsallad och rött vin till också. Tänk vad lite mat och dryck kan åstadkomma!

Nu ska vi snart förflytta oss in till vardagsrummet och TV:n. Blir nog lite opretentiöst med några avsnitt av Fringe eller något i den stilen. Allt för att runda av denna något irriterade lördag. Ser fram emot en konfliktfri söndag!

fredag 15 juli 2011

Inte min dag idag

Sitter här med en kopp älggräs/nässelte och försöker vakna till efter en timmes tupplur tillsammans med katten. Tror att den där cykelturen igår tog helt knäcken på mig. Inte har jag kunnat sova ordentligt i natt heller. Kan väl bli så efter att man har tömt kroppen på energi, tror jag.

Jag har försökt att göra lite nyttiga saker på förmiddagen, men sen gick luften ur mig helt. Den rökta skinkan, som har legat i kylskåpet och väntat ett tag, är nu skivad och infryst. I alla fall en bra sak gjord! När jag sen skulle koka svartvinbärsgelé, då tog krafterna helt slut. Den blev alldeles för geléig, så att den inte ens kunde rinna genom silduken. Morr! Jag som trodde att det vanligaste problemet när man kokar gelé är det motsatta, dvs att den blir för rinnig.


Att jag inte har kunnat sova ordentligt i natt, kan ju också bero på att det är fullmåne. Sen har vi en katt, som har blivit helt tossig. Tror att han har blivit senil eller något. Ungefär en gång i timmen, hela natten, skriker han hjärtskärnade tills man går upp med honom för att se vad han vill. Oftast vill han bara dricka vatten, äta eller gå på lådan. Han vill alltså bara ha sällskap när han gör det. Tur att han är söt också, annars vete gudarna vad jag hade gjort med honom!


Känner att det är fler saker som pockar på min uppmärksamhet idag. Tomatplantorna behöver stödjas upp och vattnas, men det får vänta. Orkar inte nu! Sen har jag i flera dagar tänkt ringa till supporten för Nordsjö Färgs hemsida. När jag äntligen tänkte ringa nu då, så hade den trådlösa telefonen laddat ur. Lysande! Man vill ju gärna sitta vid datorn när man ska få hjälp.

Innan vi for iväg på semester, så var jag inne på hemsidan för Nordsjö Färg och lekte med något som kallas "färgsättaren". Jag färgsatte en bild på ett hus med de färger vi har funderat på att måla om vårt hus i. När jag sen skulle gå in igen för att visa Johnny de olika alternativen jag sparat undan, ja då hade de gjort om hemsidan och varken de sparade filerna eller applikationen fanns kvar. Väldigt irriterande, måste jag säga!

Så här ser vårt hus ut idag....


Hade tänkt mig att måla om det med gräddfärgad fasad, nougatfärgade knutar och vindskivor och med mörkröda dörrar, fönsterspröjs och foder. Tror det kan bli riktigt snyggt, faktiskt! Är lite trött på våra lila knutar, som vi INTE har valt själva.

Nåja, det får bli en annan dag, för det verkar det inte riktigt vara min dag idag!

Casino på nätet

Jag vill ju inte påstå att jag är någon storspelare precis. Mina erfarenheter av spel sträcker sig till att ha stått bredvid spelbordet på krogen och ett besök på ett riktigt casino på en utlandssemester. Jag måste säga att ingen av dessa två erfarenheter lockar mig speciellt.

När jag och min man, Johnny var på Aruba för några år sedan, så kunde vi ju inte undvika att gå in på ett av de många casinona där. Man var ju i alla fall tvungen att bilda sig en egen uppfattning innan man kunde säga att det inte var något för oss, och det gjorde vi. Det var bullrigt, rökigt och helt enkelt motbjudande i allra högsta grad. En gång, aldrig mer!


Däremot kan det ibland vara kul att spela på nätet. Som alltid i spel, så är det A och O att vara påläst om regler och olika strategier. Roulette är ett bra exempel på spel där det finns väldigt många spelsystem och strategier för att maximera sina vinster, en del system är bra och andra är mindre bra. Så nu skulle jag vilja lära mig lite mer för att kunna spela på online casino.


Jag har hittat en bra sajt, svenskkasinoguide.com, som är en av de ledande casinoguiderna online för alla som vill lära sig mer om casino, poker, bingo och backgammon. Där finns också recensioner av olika spelbolag och casinon, så man slipper gå vilse i den djungeln. Det finns också länkar till gratis spel, så att man kan få prova lite innan man börjar i skarpt läge.

Lycka till!

torsdag 14 juli 2011

Jäder runt på cykel

Vi bestämde redan igår att vi skulle ta en rejäl cykeltur idag, eftersom det sedan ska bli sämre väder. Vid frukostbordet pratar vi om att kanske ta en runda som går via Älunda ut till Örsta, vidare mot Hällberga, Kjula och Jäder, för att sedan komma fram vid Sundbyholms travbana och hem igen. Så får det bli!

Johnny kollar cyklarna och sätter på cykelväskorna på sin cykel medan jag gör matsäck. Jag steker två kycklingfiléer i curry och tandoorikrydda och lite kokt potatis tillsammans med röd lök och grön paprika. En härlig röra, som jag sedan trycker ner i pitabröd. Jag tar med en burk med hot tacosås att hälla på sen också.

Tjugo över elva bär det iväg. Härlig dag, även om det blåser lite väl mycket för att cykla. Vi får tänka på att det blir bra träning, så känns det lättare. Låren riktigt svider i motvinden, för givetvis har vi motvind. Bara att trampa på och se glad ut!

När vi kommer in mot Hållsta, så svänger vi av mot Älunda. Trevligare att cykla lite mindre och slingriga vägar än att cykla på de större vägarna. Första vätskepausen blir vid vägskälet vid Örsta Handel, innan vi svänger in på Malmköpingsvägen in mot Eskilstunahållet.....


Nu blir det tät trafik ett tag på Malmköpingsvägen. På båda sidor har vi vajande sädesfält och det slår mig hur härligt det är att cykla när man känner alla dofter. Just nu känner jag en söt doft av kamomill. Vi passerar en och annan ladugård också och då kan jag lova att det inte luktar kamomill i alla fall.

Vi svänger av mot Hällberga och passerar snart Stenkvistaskolan. Nu ligger motvinden på och det är kämpigt. Gäller att tänka positiva tankar och att titta på allt vackert vi passerar, för att inte tappa sugen.

När vi kommer fram till Hällberga och svänger vidare mot Kjula, så kan jag lova att det stinker. Det är en grisfarm och det är bara till att hålla andan medan vi passerar. Det går helt enkelt inte att andas. Det gör nästan ont i luftvägarna av stanken.

Nästa stopp blir när vi har kommit fram till Kjula-rakan. Tänk att vatten kan smaka så gott....


Efter lite stretch av stela lårmuskler, så trampar vi vidare mot Kjula. Vinden har svängt, så att vi har motvind även nu. Härligt! Försöker att tänka på att om vinden håller samma riktning, så har vi i alla fall medvind när vi vänder hemåt.

Magen börjar knorra och påminna oss om att det snart är dags för lunch. Vi bestämmer oss för att trampa på ett tag till, så att vi kommer fram till Jäders kyrka. Där slår vi oss ner i gräset och kastar oss över våra lunchpaket, som smakar ljuvligt....


När vi sitter och mumsar som bäst, så tycker Johnny att han ser sin fd jobbarkompis, Pia i en bil som passerar. Johnny förklarar att Pia ska bo någonstans i krokarna, så det är ju inte helt omöjligt att det var Pia.

Det blir inget långt stopp. Vi svänger av mot Sundbyholm, in på en liten mindre asfaltsväg. Rätt som det är så tjoar Johnny till och säger "Tjenare Pia!". Där står hon med en ponny vid vägkanten. Vi stannar till och hälsar på både Pia och häst. Jag bara älskar hästar och blir givetvis tvungen att gnugga lite mule. Tror jag hälsade mer på hästen än på Pia. Sorry, Pia....


Det dröjer inte länge innan vi är framme vid Sundbyholmsvägen och kan svänga tillbaka in mot Eskilstuna igen. Känns att lunchen gjorde susen och att vi äntligen får lite medvind. Den här långa raksträckan över gärdena in mot stan brukar annars vara en mardröm om man har motvind, så vi får vara tacksamma.

Vi svänger in på Sundbystigen i Skiftinge. Vi hade först planer på att stanna till hos Ullis och Marre, som bor i Skiftinge, men de hade andra planer, så vi trampar vidare in mot stan. Nu börjar det kännas att vi har cyklat några mil. Min rumpa är inte kul nu, kan jag säga!

Jag har tagit med lite pengar så att vi kan köpa glass, så vi stannar till vid Liedl där Sundbystigen tar slut. Dessvärre har de inga lösa pinnglassar, så vi får ta oss vidare till Hemköp, som ligger alldeles bredvid. Där handlar vi varsin Dajmstrut och en Cola med socker, så att vi ska få tillräckligt med energi för att orka hem. Mmmm....

Kommer på, när vi trampar vidare, att jag har glömt att ta kort när vi pausade. Skulle tro att det är en ren välgärning att det inte blev fler kort på hemvägen, för nu är vi helt slut och bara kämpar för att orka hela vägen hem. Som tur är har vi fortsatt medvind, så det går hyfsat lätt ändå.

Sista stoppet innan vi kommer hem blir vid Skogstorpsskolan. Där slinker det ner några deciliter av den sockerstinna Colan. Blä, jag tycker egentligen inte om läsk med vanligt socker. Känns direkt som en beläggning på tänderna, men vad gör man när man så väl behöver sockret för att orka?!

Sista backarna innan vi kommer fram till Bälgvikens vägskäl känns som om de aldrig ska ta slut, men på något sätt så lyckas vi ändå ta oss uppför utan att behöva stanna. Hemmet och vila hägrar nu. Snart, snart!

När vi rullar in på uppfarten hemma, så har jag till och med svårt att kliva av cykeln utan att få kramp i låren. Cykeldatorn visar på ganska precis sju mil, så vi har rätt att känna oss trötta. Annars när vi ska ut och cykla lite längre, så brukar vi förbereda oss med att äta speciellt kolhydratrik mat, men igår åt vi utan att tänka på morgondagen och drack dessutom vin till maten.

Vi har ju planer på att någon gång cykla genom Sverige. Antar att vi får förbereda oss lite bättre då. Varje dagsetapp kommer ju då att vara ungefär som dagens tur, om det inte ska ta hela sommaren. Hmm... Ja, ja det får vi väl ta som det kommer. Nu ska vi i alla fall bara slappa resten av dagen!