tisdag 31 januari 2012

Tisdag och diagnos för Ullis

Telefonen ringer ilsket och jag kliver yrvaken ur sängen, för att svara. Klockan är straxt efter åtta och jag är fortfarande lite lummig av sömntabletten.Vem sjutton ringer så här dags?!

Det är min beteendevetare, som undrar om jag skulle kunna komma kvart över elva i stället. Nej, men det går ju inte! Jag ska ju träffa Martina då. Säg nu inte att hon ställer in min tid, som jag har sett fram emot så länge! Det ordnar sig ändå, så jag får komma på eftermiddagen, som var bestämt sen länge. Puh!

Ingen mening att gå och lägga sig, för att sova igen, men jag kryper ändå tillbaka i sängen till en yrvaken Simba. Han kryper in under täcket och vi har pusskalas en stund. Jag är så glad över att Simba har börjat äta ordentligt igen. Märks att han är piggare och mår bättre nu.

Mina annonser på Facebook gav lite resultat igår och idag ska jag ta med mig en väska och en gammal slalomutrustning till stan. När jag ändå ska in till stan, för att luncha med Martina, så kan jag ju ta med mig prylarna i bilen.

Jag ser Martina redan på håll. Samma glada ansikte, som i alla tider. Vi blev kompisar på gymnasiet och fick senare barn samtidigt. Sen har vi inte umgåtts egentligen, sen jag skilde mig från mina barns far. Det blir ju lätt så, när man umgås parvis.

Ändå tar det inte många sekunder, innan vi är tillbaka på samma ställe, där vi slutade sist. Maten hinner nästan kallna, för att vi pratar så intensivt. Skönt att man kan prata om allt och att det inte bara är åt ett håll! Samma härliga Martina!

Som vanligt, så rusar klockan fram, när man har det trevligt och Martina måste tillbaka till jobbet. Min parkering går ut först om en timme, så jag tar tillfället i akt och dräller omkring lite på stan. Kan bli ganska dyrt, om man inte ser upp.

Kvart över två kliver jag in på rummet hos min beteendevetare. Nu är det ett par månader, sen vi sågs sist. Åh, vad det ska bli skönt, att få rensa hjärnan och få hjälp att sortera upp alla knäppa tankar!

Betydligt lättare i sinnet, efter mitt besök på vårdcentralen, kliver jag in i bilen och ringer Lillis. Han har lovat att hjälpa mig, att laga en köksstol, som har gått sönder. Klockan är efter tre och det är fortfarande ljust. Tänk, så fort det har blivit ljusare på eftermiddagarna.

Lillis limmar stolen och jag bankar upp ett par tavlor. Det händer något nytt här hemma, så gott som varje dag. Stolen måste limmas i flera omgångar, så den får torka till över natten och vi fortsätter i morgon. (Vi, sa svinskiten!)

Ullis ringer och berättar, att hon har varit hos sin nya läkare och fått en grundlig undersökning. Hon hade med sig en lång lista på symptom, som hon har känt till och från under alla år, sen hon var i tidiga tonåren. Hans diagnos blev utan tvekan Fibromyalgi.

Att få en sån diagnos, är ju inget man gör vågen över precis. Däremot, så är det ju himla skönt att äntligen få komma till en läkare, som kan tala om vad man har för fel och inte bara skriver ut lugnande och antidepressiva medel.

Nu var ju Ullis redan inställd på att det var Fibromyalgi, men hon ville ändå höra det från en läkare. Hon berättar vidare, att läkaren har gett henne en ny medicin, som ska påverka smärtcentrat i hjärnan, istället för alla andra mediciner mot ångest och depression.

Äntligen någon som lyssnar och förstår! Ullis har dessutom fått röntga sin höft idag, för att se om smärtorna därifrån kan bero på någon förslitning, eller om de kommer från hennes sjukdom. Tänk att hon har fått gå och vänta i över tio - elva år på att få den undersökningen!

Jag hoppar högt när det ringer på dörren. Det är en kille, som ska köpa ett par hantlar, en skivstång och några vikter. Vi går ut till bilen, där jag har allt i bagagen. Jag sträckte mig i ryggen igår, när jag bar ut de tunga sakerna till bilen, så nu får han lyfta ut dem utan min hjälp. Inga problem!

Efter kvällsmaten, så pratar jag en lång stund med Karin i telefon. Vi konstaterar, att vi båda mår lite bättre idag. Även Karin är väldigt engagerad i Ullis problem, så hon blir glad över att höra, att läkarbesöket gått bra. Det var också Karin, som tipsade om den bra läkaren. Tack, Karin!

Sen blir det ett telefonsamtal med Carina från Skogstorp också. Vi berättar om allt, som hänt sen sist och hör oss för om varandras barn. Som vanligt, så blir det mycket fniss och skratt under samtalet. Energikick!

Nu ska jag bara hålla lite koll på mina Facebookannonser, innan jag bänkar mig framför TV-nyheterna.

måndag 30 januari 2012

Den vackra kylan

Nej då, det blev inte av att städa igår heller. Därför sätter jag fart med det, direkt på förmiddagen idag. Det är ett strålande vackert vinterväder ute, så det skulle ju vara skönt, om jag hann ut en stund också.

Självklart hamnar jag vid datorn en stund också. Jag har fått dille på att lägga ut annonser på Facebook, på de saker jag ska sälja. Det är ju jättekul att köpslå. Sen hittar jag ju en del, som jag vill köpa också. Man kan ju göra riktiga fynd!

Igår blev jag av med det stora, tunga gymmet vi hade i garaget i Bälgviken. Nu har jag fått svar på en del andra annonser och ska ut till Bälgviken, idag igen, för att hämta hem lite fler prylar. Det är alltid lättare att sälja sakerna, om de finns i centrala Eskilstuna.

Bilen står kvar i Borsökna, efter middagen hos mamma igår, så jag tar en promenad ut dit. Underbart väder ute! Snön gnistrar och det är så där lagom kallt. Som tur är, så har jag kameran med mig. Så himla vackert i den bleka motsolen....


Till och med tistlarna är vackra, när de är frysta....


De frostnupna slånbären, sitter kvar längst upp i buskarna, till snöskatornas stora glädje....


Mina kinder är blossande röda av kylan, när jag kliver in i stugvärmen hemma hos mamma och Lillis. Där brinner det en härlig brasa i kaminen. Skönt att komma in en stund, innan det bär iväg till Bälgviken.

Lillis har nyss kommit hem, så han erbjuder mig att ta hans bil, som är varm. Min bil ser ut som en iglo, så jag behöver inte övertalas precis.

När jag åker vägen över gärdena mellan Hållsta och Bälgviken, så ligger dimslöjorna i vackra skikt över marken. Det är vattnet från Tandlaån, som det ryker om. Jag får skärpa mig, så att jag inte kör i diket, när jag tittar på allt det vackra.

När jag ändå är ute i huset, så passar jag även på att ta med lite andra prylar, som ska hem. Den 20/2 ska huset vara tömt, så att städfirman får några dagar på sig. Sen tar de nya ägarna över den 24/2. Vi skrev kontrakt igår.

Det är ett par, som är jämngamla med mina barn och de väntar sitt första barn. Känns kul att det blir en ny generation, som tar över. Känns lite symboliskt, som att livet ändå går vidare. Hoppas de kommer att trivas i vårt älskade hus.

Det är både skönt och sorgligt att lämna huset i Bälgviken. Det kan ju aldrig bli igen, vad det en gång har varit. Jag måste inse det och gå vidare, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag sänder Johnny mina tankar en stund, men han är ju inte där. Vad jag saknar dig!

Innan jag blir alltför ledsen, så plockar jag med mig det jag ska ha och skyndar tillbaka hem till mamma och Lillis. Där vankas det kaffe och macka, när jag kliver in igen. De skämmer bort mig! Det kanske jag i och för sig kan behöva. Ja, att få känna sig lite liten och att få komma hem till mamma och "pappa".

Jag har en tid att passa klockan sex, så jag tackar snart för mig och åker hem igen. Jag har köpt ett par gåstavar för en femtiolapp på Facebook och ska nu åka och hämta dem. Det var ett fynd!

Nu sitter jag här och dricker te och bevakar mina annonser på Facebook. Det är nästan beroendeframkallande! Å andra sidan, så är det ju inte bättre att bara häcka framför TV:n heller. Kan man dessutom bli av med lite saker, så är det ju toppen.

I morgon ska jag luncha tillsammans med Martina, en gammal kompis från gymnasietiden. Ser fram emot det!

söndag 29 januari 2012

Snärjig söndag

Det blev inget av med TV-soffan igår kväll. Jo, jag satte mig där och började sappa bland kanalerna, sen hade jag inte tillräckligt med ro i kroppen, för att sitta still. Jag häckade vid datorn istället, i stort sett hela kvällen. Rätt så konstigt, för där sitter man ju också still.

Nu har jag så sakteliga börjat vakna till liv, efter en orolig natt. Jag tog ingen medicin i går kväll och JA, jag har sovit dåligt.

Idag blir det full rulle, i princip hela dagen. Först ska jag se till att komma ut till Bälgviken. Eftersom jag har lagt ut mitt gamla hemmagym under "Bortskänkes", så har jag fått många intresserade. Det är dessutom en del andra saker, som ska säljas iväg också.

Städa står fortfarande på schemat, så vi får väl se om jag kan komma mig för att göra det idag. Kl. fem ska jag träffa mäklaren och husköparna, för att skriva kontrakt. Lite ovanligt att det sker på en söndag, men det var enda chansen innan månadsskiftet.

Efter kontraktsskrivningen, så ska jag hem till mamma på middag, igen. Vet inte om hon bedriver någon uppgödningskampanj eller nåt, men jag har snart gått upp alla kilona, så..... På tal om det, så borde jag försöka hinna med att få in någon promenad idag också.

Jag är lite orolig för Simba. Han äter så dåligt och jag tycker att han har magrat. Varken kycklingfilé eller tonfisk duger längre. Han kan ju inte äta vad som helst, för sina njurar. Vet inte riktigt vad jag skulle kunna locka honom med. Få se vad jag kan hitta i affären, som är lämplig mat för en gammal kräsen katt.

Har jag berättat att jag har myrinvasion här hemma? Vet inte om det beror på att jag har bankat i väggar och i trösklar, så de små krabaterna har vaknat till liv. Måste ju vara ganska ovanligt den här årstiden i alla fall. Föreningen är försäkrad via typ Anticimex, så jag ska vända mig dit, så fort det blir vardag igen.

Nej, nu ska jag väl se till att jag inte blir sittandes här alltför länge. Gäller att sätta fart, så jag hinner med allt idag.

lördag 28 januari 2012

Vilka dagar!

Vilka bra dagar det har varit nu! Jag har inte ens hunnit att blogga och då är det fullt upp, kan jag säga. Jag har helt enkelt försökt att vända på den negativa trenden och ha lite kul.

I torsdags kväll, var jag hemma hos Lena Forsman och åt tacopaj och drack fint rödvin. Vi hade köpt halvflaskor av tre olika fina viner. Lite kul, när man kan jämföra olika vinsorter. Riktigt gott, både paj och vin!

Efter maten, så drack vi kaffe och åt kladdkaka med grädde. Vi pratade och skrattade och tiden bara sprang iväg. Henke och Johanna kom och hämtade mig sen. Kanske dags för en ny botgöring, efter den här kvällen!

Igår, fredag, hade jag tänkt att städa, men jag hade helt enkelt inte lust. I stället, tog jag bilen och åkte ut till huset i Bälgviken. Jag behövde fota lite saker, som ska läggas ut på nätet, för att säljas. Skönt, att äntligen komma sig för med det!

Det kändes faktiskt helt OK, att vara själv i huset då. Å andra sidan, så var jag inte ensam hela tiden. En granne knackade på garagedörren och kom in en stund och pratade. Det slutade med, att Katrin fick med sig en träningsbänk hem.

Vet inte, om det var av torsdagskvällen, hemma hos Lena, jag fick ny energi, men jag kände mig i alla fall helt klart på bättre humör. Jag kom mig till och med för, att packa med mig lite saker från husest. Bl a så tog jag med mig lite trädgårdsredskap hem.

När jag kom hem på eftermiddagen, så ringde mamma och frågade om jag ville äta hos dem på kvällen. "-Ja tack!" Jag lovade att höra av mig, så fort jag hade visat köksmöblerna, för ett intresserat par.

Jag ledsnade på att vänta, när klockan började närma sig fem, så jag tog kontakt med de som skulle komma. "-Nej, vi har ångrat oss, så du behöver inte sitta och vänta på oss." "Nej, men så bra att jag inte fick veta det lite tidigare då!" Morr! (De bad faktiskt om ursäkt)

Det där med botgöring för torsdagskvällen, blev ju aldrig av. Jag satt ju stor del av eftermiddagen och bara väntade på de som skulle titta på köksmöblerna. (Jag kan ju få skylla på dem i alla fall) Därför bestämde jag mig för, att promenera med stavarna till mamma och Lillis.

En halvtimme senare, ringde jag på dörren och Effie skällde som tokig. Mamma stod i köket och fixade. Det var lasange och sallad på gång. Återigen en frosserikväll! Vi tre delade på hela formen med lasange, även om Effie fick vara med på ett hörn.

När jag hade tackat för mig och stod vid busshållplatsen och väntade, så hörde jag att det var karaoke i ett av grannhusen. Jag känner igen dem, som bor där. De har tidigare sagt åt mig, att komma och hälsa på. Därför gav jag snart efter för frestelsen, att gå dit och ringa på.

Där stod jag med mina stavar och i träningskläder och mössa. "-Nej, men vad kul! Kom in!" Där blev jag kvar till tretiden i natt. Pust! Kul, men varför kan man aldrig göra något med måtta?!

Som ni förstår, så har det varit en ganska lugn och seg dag idag. Ska nog se till att jag hamnar under fleecefiltarna i TV-soffan till kvällen.

torsdag 26 januari 2012

Botgöring

Tro det eller ej, men jag åt upp resten av tårtan i frysen, efter att mamma hade åkt hem igår. Jag blev så där himla sötsugen, så det gick bara inte att stå emot. Det är därför jag har planerat en riktigt lång promenad idag.
Det snöar lite lätt, när jag hämtar stavarna från förrådet och ger mig iväg. Det är trots allt riktigt skönt ute, eftersom det bara är några enstaka minusgrader. Solen ser ut att kunna bryta genom molntäcket snart.

Jag går vägen genom Stenby, fram till Stenby Gård och går under Västerleden, vidare mot Flacksta och S:t Eskils kyrkogård. Givetvis, så stannar jag till en stund vid minneslunden och försöker att prata med Johnny, men det är tvärtyst.

Lite besviken och tilltufsad, lommar jag vidare längs med Åsbyvägen, i riktning mot Borsökna. Det finns ingen riktig vägren att gå på, så det känns lite obehagligt att möta bilarna. När jag kommer upp på Åsbymon, så ser jag att det går mängder med stigar i skogen. längs med vägen. Perfekt!

Stigen jag går på, leder mig fram genom en ganska tät tall- och granskog. Marken är täckt av blåbärsris, så trots att snön börjar täcka marken, så har jag inga problem att se vart stigen går. På ett ställe växer de små granarna så tätt, att det känns som att gå i en korridor av barr. Häftigt!

Det måste ha varit den här stigen, som Johnny och hans mamma cyklade från Hällby, när de skulle till Borsöknabadet. Johnny brukade berätta om det, varje gång vi åkte den här vägen. Jag försöker att känna hur det kändes då för Johnny och Doris.

Medan jag går, så funderar jag över hur jag ska fortsätta min promenad, när jag kommer fram till Borsökna. Ska jag gå runt sjön, så att det blir lite längre, eller ska jag gå längs med stora vägen? Magen börjar knorra och jag känner mig lite sliten i benen. Med andra ord, så väljer jag att ta den lite kortare vägen.

När jag svänger in mot Faskunge, så kan jag givetvis inte motstå frestelsen att ta en ny, outforskad väg hem. Mamma berättade förut, att man skulle komma fram till Mesta skola, om man tog den här vägen. Kul med nya vägar!

Måste ha fattat fel, för nu står jag mitt på ett gärde och ser ingen stig. Däremot, så ser jag klart och tydligt Mesta skola, långt där framme. Jag får helt enkelt gå längs gärdeskanten och hoppa över ett par diken, innan jag kommer upp på vägen igen.

Efter drygt två timmars promenad, så är jag hemma igen. Nu känns det i höfterna, kan jag säga! Skönt ändå att jag tog mig runt, för jag känner att humöret fick sig en skjuts i rätt riktning, av den långa promenaden. Lite mat på det här så!

Nu ska jag ställa mig i duschen och göra mig i ordning, så att jag kan åka och handla. Sen hoppas jag att jag kan få skjuts av Henke, hem till Lena Forsman, som bjuder mig på Tacopaj och vin ikväll. Det ser jag fram emot!

onsdag 25 januari 2012

Besiktning och bubbel

Egentligen, så skulle jag ha behövt gå en riktigt lång promenad på förmiddagen idag, för jag moffade tårta igår, som om min sista dag var kommen. Skit samma, det var gott i alla fall!

Nej, idag blir det ingen promenad, för jag ska åka ut till Bälgviken, tillsammans med Henke. Spekulanterna har begärt en besiktning av huset och vi ska vara med. Visst är det lite spännande, men jag känner inte att jag har något att oroa mig för, egentligen.

Jag ringer till Henke en halvtimme tidigare och frågar om jag kan komma lite tidigare, för att hälsa på deras katt, Morgan. Absolut! Skönt, för jag går bara hemma och är rastlös.

Henke och Johanna står beredda med katten Morgan i hallen, när jag plingar på dörren. Det blir lite av pusskalas och Morgan verkar fundera över vad som är frågan, egentligen.

Det känns jätteskönt, att ha Henke med mig ut på besiktningen. Inte bara för att han kan bygg, utan även som psykologiskt stöd. Jag har ju haft lite svårt för att åka ut till huset själv nu, på sista tiden.

Besiktningsmannen är från Anticimex och verkar riktigt trevlig. Straxt därpå, så kommer killen i spekulantparet, tillsammans med pappa, svärfar och en rörmokare. Här ska vi inte missa något! Måste ändå säga att det aldrig kändes så.

Efter en stund, så dyker även mamman upp. Vi finner varandra direkt, mamman och jag, och pratar om gemensamma bekanta, så att jag håller på att missa hela besiktningen. Tur att Henke är med!

De har gått igenom hela huset, från grunden till vinden och hittar inget fel. Även om jag visste det redan från början, så känns det skönt att få ett kvitto på att jag säljer ett bra hus. Synd bara att jag inte kunde få ut det pris jag ville!

Även om de nu har lagt ett, som jag uttrycker det, skambud, så får jag ändå erkänna att jag gillar dem. De är unga och väntar sitt första barn. Så kul för Bälgviken, att det kommer en ny generation in i vårt hus! Helt plötsligt, så hör jag mig själv säga, att det där lämnar jag med, det där också.

Från att ha varit hatiskt inställd till de prutande spekulanterna, så känner jag att jag vill dem så väl. Känns så kul att det kommer en ung, ny familj till vårt hus. Kunde inte ha blivit bättre! Jag vill dem så väl , så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Tänk hur man kan förändras!

Dessutom, så ska det bli så himla skönt att få lämna över nyckeln till huset och känna att jag stänger dörren till den delen i mitt liv. Det blir så symboliskt! Nu kanske jag kan få lite lugn i sinnet, när jag slipper att ha huset att oroa mig för.

På väg hem, så åker jag vägen förbi Tuna Park och kan inte låta bli att köpa en flaska bubbel. Jag ringer mamma och frågar om hon vill göra mig sällskap att fira. Jag vet ju redan nu, att det blir affär. Vi kommer att skriva kontrakt den här veckan.

Lillis skjutsar hit mamma, som inte var sen att nappa på mitt erbjudande. Vi skålar i finaste kristallglasen. Skönt att kunna dela glädjen med mamma! Förutom att vara min mamma, så är hon en av mina bästa vänner!

Förutom glädjen, så finns det många mörka tankar kring dagens händelse också. Tur att jag har mamma att dela dessa tankar med! Även om vi har det mysigt och så, så blir det även en del djupdykningar i känslornas hav.

När klockan börjar närma sig halv elva, så ringer Lillis och undrar om inte mamma vill bli hämtad snart. Jag berättar att vi har blivit lite djupa, men att det nog kan vara läge att komma snart.

Jag kramar om mamma, innan hon kliver ut i mörkret och jag blir själv igen. Skönt att jag har bloggen kvar att ge mina sista tankar till, innan det är dags för sängen!

tisdag 24 januari 2012

Stavgångspromenad och linssoppa

Inga-Lisa kommer och möter mig, när hon får syn på mig på Liedls parkering. Vi har bestämt att vi ska göra sällskap på en promenad runt Vilsta. Till att börja med, visar Inga-Lisa mig hur jag genar genom skogen, för att komma hem till henne.

Vi pratar så intensivt, att jag knappt kommer ihåg nu vilken väg vi tog till Vilsta. Skumt! Det är i alla fall promenadvägen längs med Ekilstunaån, som vi går. Vi har mycket gemensamt att prata om, i och med att Inga-Lisa också har en tragisk händelse i bagaget.

Det är bara några få minusgrader ute och det är så skönt att få lite motion och dagsljus, även om det just nu kommer ner några snöflingor. Hästarna vid stallet i Vilsta vill hälsa, så vi stannar till vid hagen och jag bara måste pussa dem på mulen. Fina djur, hästar!

Jag berättar för Inga-Lisa om att mamma och Lillis ska flytta in i en lägenhet i Vilsta Herrgård. Målaren kommer ut från lägenheten, när vi går förbi och jag frågar om vi kan komma in och titta. Det går bra, bara vi tar av oss om fötterna, för nu är det städat och klart för inflyttning.

När vi har tagit oss runt hela promenaden och är tillbaka hemma hos Inga-Lisa, så går vi in. Jag får en rundvisning i deras mysiga hus, sen blir det rykande varm linssoppa och hembakade mackor till lunch. Riktigt gott! Tack Inga-Lisa!

Nu hittar jag ju vägen genom skogen, så det blir den vägen hem. Vi bor ju faktiskt väldigt nära varandra, om man går skogsvägen. Det blir nog fler promenader tillsammans. Då blir det min tur att visa Inga-Lisa vilken min favoritrunda är.

När jag kommer hem, så ringer jag Ullis och vi pratar en lång stund. Hailey skrattar högt i bakgrunden. Låter som om någon leker tittut med henne.

Efter samtalet med Ullis, så är det mammas tur att bli telefonterrad. Hon gäspar stort i örat på mig och berättar att hon är helt slut av allt packande. Nu är det ju ganska precis en vecka tills de kan börja flytta in i nya lägenheten.

Både mamma och Lillis är stressade över flytten och har svårt att sova på nätterna. Helt förståeligt, när man har bott i nästan tjugofem år på ett och samma ställe. De måste rensa och skiljas från många saker. Vi får väl ordna loppis sen i deras gamla hus.

Nu går jag bara och väntar på att få ett livstecken från en spekulant på mitt köksbord. Det var en tjej, som hörde av sig på Facebook igår och var väldigt intresserad. Skulle bara "kolla med gubben först". Hoppas att hon hör av sig i kväll igen, för det känns just nu lite väl trångt i vardagsrummet.

måndag 23 januari 2012

Frissan och nya köksmöbler

Det första jag gör idag efter frukost, är att ringa till Vårdcentralen, för att boka läkartid. Jag får en tid först den 7/2, eftersom det inte är akut. Bara att bita i det sura äpplet och vänta då. Nu har jag i alla fall tagit tag i min situation.

Det är alltid lika trevligt, att få slå sig ner i frisörstolen, hos Marie på Salong Style. Nu är det tio veckor sedan jag var där sist, så det ska bli riktigt skönt att få bli lite ompysslad. Medan slingorna "kokar" färdigt i torkhuven, så får jag en kopp kaffe och de senaste skvallertidningarna.

Nyfrissad och fin, så tar jag bilen till Mio, för att kolla in lamporna där. Inte mycket att ha. Däremot, så hittar jag en fin lampa på K-Rauta. Jag skulle in där, för att köpa spackel och lite annat smått och upptäckte då att de har massor av fina lampor.

När jag svänger in på parkeringen hemma, så ser jag att Lillis redan har kommit med bil och släpkärra. Han har bara väntat ett par minuter, så det är ingen fara. Vi byter bilar och jag går in till mig. Då hinner jag lagom få i mig lite lunch, innan Henke kommer.

Jag ringer till Ullis och pratar en stund. Hon mår fortfarande så där bra, som hon gjorde i lördags. Dessutom, har hon också tagit tjuren vid hornen och beställt tid hos en läkare, hon har fått tips om. Jag blir så glad, när hon berättar det.

Bordet är verkligen så fint, som det var på bilden. Tur att jag har Henke med mig, för det väger bly. Bordet och de sex stolarna får precis plats på släpkärran och allt går riktigt smidigt. Alla nöja och glada.

Nu har jag alltså en matsalsmöbel för mycket. Jag har satt ut en annons på Facebook, till att börja med. Får jag inget napp där, så blir det väl Blocket eller Tradera. Intresserad, någon....



söndag 22 januari 2012

Söndagsmiddag i Borsökna

Idag har jag inget att må dåligt över, i alla fall inget nytt. Ändå känner jag en oro i magen, när jag vaknar. Tänk att jag aldrig ska få känna mig riktigt glad, även om jag just nu har många saker att vara glad för. Det känns aldrig riktigt äkta.

Ska nog beställa tid hos min läkare på måndag, för att se om det finns något att göra, förutom att jag ska gå till min beteendevetare igen. Det kan ju vara så, att jag behöver öka på dosen av antidepressiva medicinen. Vi får väl se vad läkaren säger.

Jag bäddar rent i sängen och tvättar en maskin med lakan. Det är flera timmar kvar tills jag ska vara hos mamma och Lillis. De bjuder på middag idag och mamma och jag ska gå på promenad med Effie, medan Lillis lagar maten.

Rastlösheten plågar mig och jag spikar upp några tavlor, för att få tiden att gå. Då ringer mamma och frågar när jag har tänkt att gå. Jag svarar att jag kan gå direkt och mamma säger att hon och Effie ska möta mig. Toppen!

Innan jag går, så tittar jag en sväng på Facebook. Jag hittar en annons om en fin matsalsgrupp, som är till salu. Skulle ju vara perfekt för mig! Jag är lite trött på mina möbler och skulle gärna byta till något fräschare. Innan jag ger mig av mot Borsökna, så lägger jag ett bud....


Mamma och Effie möter upp i Mesta och vi tar vägen över skogen hem till dem. Jag tar över Effie och mamma får ta hand om mina stavar. Det är riktigt skönt ute.

Lillis står vid spisen, när vi kommer in. Det är lax med sherrysås på gång. Eftersom jag har en affär på gång på Facebook, så lånar jag datorn och loggar in. Jiiiha, jag har blivit med ny matsalsmöbel! Kul! Då vill det till att jag gör mig av med mina gamla möbler också då.

Efter den goda maten, så hjälper jag Lillis att komma igång lite med Facebook. Han har fått en vänförfrågan från ett par från Sydafrika. Mamma och Lillis gjorde en resa till Sydafrika för många år sedan och det är dessa människor, som nu har hittat dem på Facebook.

Mamma och Lillis tycker att det är jättehäftigt, att de har fått kontakt med dessa människor via Facebook. Kul, för mamma har varit väldigt skeptisk till Facebook, men nu är hon helt med på noterna. Jag hjälper dem att svara på meddelandet från Sydafrika.

Efter mycket god mat och trevlig samvaro, så ger jag mig iväg hemåt igen. Det tar runt en halvtimme att gå i rask takt genom Mesta och hem. Stavarna sitter inte i vägen i det hala väglaget. Det snöar lite lätt.

Nu ska jag ladda batterierna inför morgondagen, då jag först ska till frissan och fräscha till mig. Sen har Lillis lovat att låna ut bil och släpkärra, så att jag kan åka och hämta min nya matsalsgrupp. Henke har lovat att hjälpa mig att bära.

lördag 21 januari 2012

Toppen fredag och lördag

Igår fick jag erfara, vad det innebär att ha IP-telefoni, när den strular. Varken dator eller telefon på hela dagen. Tur att jag har mobil! Abstinens? Ja, det kan man väl lugnt säga. Då var det ju bra, att jag hade i princip hela dagen inbokad.

Först kom Henke hit vid elvatiden och hjälpte mig att mecka med lite saker, som behövde skruvas och borras. Sen åkte vi ut till Bälgviken, för att hämta lite fler saker från huset. Det var skönt att ha Henke med mig ut till huset. Det känns så jobbigt att vara själv där nu, när det är så tyst och tomt. Tack för hjälpen, gubben!

Avslutade gårdagen med en riktigt trevlig kväll med två av mina favorittjejer, Karin och Ann-Jeanette. Vi åt en trerätters på Brasserie Le Grand. Allt var mycket gott och vi skrattade oss genom hela middagen. Sen en sista runda på Bishop Arms. Toppenkväll!

Det känns heller inte helt fel, att vakna klockan nio idag och veta att jag och Ullis ska till Stockholm och shoppa loss. Inte ofta jag brukar studsa upp ur sängen, men idag gör jag det. Jag dansar till och med lite till radion, medan jag fixar frukost.

Jag lyckades sälja min digitalbox igår, via Blocket, så jag ska ha med den idag till Stockholm, där köparen finns. Boxen står i hallen, packad och klar, så att jag inte ska glömma den. För säkerhets skull ställer jag väskan på boxen också.

Lillis har lovat att skjutsa mig och Ullis till tågstationen, så att vi slipper tänka på bilen sen. Skönt att kunna kliva in i en varm bil och bara koppla av. Tack, Lillis!

När vi är halvvägs till Ullis, så skriker jag, "Jäklar!!". Gissa vad, jo jag har glömt digitalboxen hemma! Nu blir det bråttom, om vi ska hinna med tåget. Shit, shit! Just snyggt, om jag skulle komma till Stockholm utan boxen! Tur ändå, att jag kom på det nu.

Med fem minuters marginal, så kliver jag och Ullis in i tåget och hittar en bra plats på övre plan. Det ska bli så himla mysigt, att få rå om Ullis en hel dag och att få skämma bort henne lite. Hon är på ett strålande humör och har lite av en nystart, när det gäller att bekämpa sin lömska sjukdom.

Direkt efter att jag har sålt digitalboxen, så går vi till ett fik. Jag är hungrig och beställer en macka till kaffet och bannar mig själv, för att jag inte har tagit med någon banan. Ullis har nyligen ätit frukost och vill bara ha te. Jag moffar i mig en rykande varm bagel med fetaost och sallad. Mums!

Sen börjar vår shoppingrunda. Vi finkammar Gallerian, men det enda vi köper, är en väska till Ullis. Vi har inte riktigt kommit i stämning än, men Ullis är överlycklig för väskan. Jag bara älskar att göra henne glad! Hon har haft det så himla trassligt och jobbigt, så det är på tiden att hon får vara lite glad nu.

Nu börjar Ullis att vara hungrig också, så då går vi till Bamboo City, där de har buffé. Själv är jag inte så hungrig, efter den där maffiga mackan på Centralstationen, men jag kan nog klämma ner en tallrik eller två, i alla fall. Bara känslan att se Ullis äta med stor aptit och utan ångest!

Efter maten, hittar vi en bra klädaffär, precis intill Bamboo City. Där har de stor rea, som i alla andra affärer och Ullis hittar en fin långtröja. Nu har vi kommit igång och hittar snart en till bra affär. Där blir vi helt vilda, av allt fint de har och vi skrattar och har kul i provhytterna.

Både Ullis och jag är alltid svidande ärliga mot varandra, om hur vi ser ut i kläderna vi provar. Inget tassande på tå, här heller, precis som det ska vara! Då behöver man inte fundera så länge på vad man ska välja. Förresten, det är så billigt, så vi inte behöver välja. Vi tar det vi vill ha, helt enkelt!

Nu är vi törstiga, efter all den goda maten. Självklart går vi in på ett ställe, där de har lösviktsgodis också. Det blir varsin läsk och en redig påse med godis, som vi ska ha till hemresan, är det tänkt. Skit i hemresan, vi vill ha godis nu!

Vi vill dessutom inte åka hem, då det är tänkt. Vi har alldeles för kul och har kommit igång på allvar, så nu ringer vi de därhemma och ordnar med skjuts lite senare och bestämmer att vi tar ett senare tåg. Hoppas bara, att de förbokade biljetterna gäller på det senare tåget. Det visar sig.

Jag måste erkänna, att mitt val av skor idag inte var det smartaste, men det var ett medvetet val. Jag ville känna mig fin i mina höga kängor. Nu skulle jag kunna ge mycket för, att få ha mina ingångna gamla gympadojjor i stället, men vill man vara fin....

Vi köper med oss kaffe och mer läsk, att ha på tåget. Med fem minuters marginal, hittar vi två platser och slår oss ner. Fötterna värker och nu mår jag riktigt illa av all mat, godis och läsk, men vilken härlig dag vi har haft. Den sura tågmästaren godkänner motvilligt våra biljetter. Pust!

Ullis sitter och lyser med nya väskan framför sig. Jag känner mig glad ända in i själen, av att se henne så glad. Nu ska det trots allt bli skönt att komma hem. En kanna med rykande varmt te, en varm vetekudde runt nacken och en stund framför datorn, innan det är dags att krypa till sängs. Ibland är det härligt att leva!

torsdag 19 januari 2012

"Avsluta Johnny"

I natt har jag faktiskt sovit bra, men endast på grund av en insomningstablett. Det känns därför lite lättare att kliva ur sängen och börja med frukosten. Simba snurrar omkring mina ben i köket, så jag håller på att snubbla på honom.

En kort stund vid datorn, innan jag börjar göra mig klar för dagen. På den korta stunden, så hinner Simba lägga en jätteäcklig spya på datormusen och det skvätter ner på golvet. Jag som har så svårt för att ta rätt på varma, stinkande spyor! Jaha, där kom det en spya till på mattan i hallen. Underbart!

Precis när jag har börjat gurgla med Listerine, så ringer min mäklare. Hon berättar att köparna har accepterat att ha tillträdet redan i slutet av februari, men att de vill göra en besiktning först bara. På onsdag i nästa vecka blir det av. Sen ska det inte vara några problem. Jiihaa!

Nu ska jag äntligen ta tag i det där med att städa ordentligt efter att jag har plockat bort allt julpynt. När jag plockade bort granen och pyntet, så orkade jag inte städa. Nu ligger det plastbarr lite här och där, bland katthår och dammtussar. Ska bli skönt att damma ordentligt också, nu när det är lättare att komma åt överallt.

En minut för sent, kommer jag till den avtalade tiden på banken. Idag ska jag få hjälp att avsluta Johnnys konton och att se över mitt sparande. Jag känner mig helt tom inombords och försöker att inte bli ledsen, när vi går igenom allt.

Två timmar senare, ringer jag till Ullis. Vi har bestämt att jag ska komma över en stund, efter bankbesöket. Jag köper med mig mat, för jag har bara ätit frukost och det är redan eftermiddag. Ullis och Marre har redan ätit, så jag äter min sushi, medan Ullis dricker te. Marre och Hailey är inte hemma.

Mysigt att få en liten pratstund, bara Ullis och jag. Oftast är ju Hailey och Marre med och då blir det inte på samma sätt. Jag älskar alla mina tjejer, men ibland behöver man få sitta ifred med Ullis och bara vara.

Hon ser så tunn och sliten ut, min lilla gumma. Hon har haft värk i kroppen och har svårt att sova. Dessutom har Hailey en period nu, så hon har börjat vakna på nätterna igen och vill ha välling. Hon drömmer säkert en hel del. Ullis har trots allt ett jäklaranamma, som kan få vem som helst att blekna. Heja, Ullis! Du vinner!

Jag ringer mamma, så fort jag har kommit hem och berättar vad jag har gjort under dagen. Hon blir glad, när hon hör, att jag så gott som har sålt huset. Vi bestämmer, att jag ska komma hem till dem på söndag och äta middag. Det blir lax med sherrysås och grön sparris. Ett favoritrecept från en gammal kollega till mig, från tiden på Swedbank IT. Tack Patrik!

Medan jag pratar med mamma, så kommer jag på att jag glömde kassen från affären i bilen. IQ=fiskmås! Hoppas bara att inte tulpanerna och bananerna har tagit skada av kylan. Fast egentligen, vilken kyla?!

Medan jag har lite energi kvar, så passar jag på att få upp en fönsterlampa i vardagsrummet. Det blir ju så himla mörkt, när man har plockat undan adventsljusstakarna. Så där då....


Nu ska jag inte gör ett smack till, för nu känner jag mig helt utpumpad. Det var jobbigare än jag hade trott, att gå till banken och "avsluta Johnny".

onsdag 18 januari 2012

Belgienkompis och gardiner

Det känns lika tungt idag, när jag vaknar. Jag har sovit dålig och Simba har varit orolig och krånglat hela natten. Bara han inte håller på och blir sjuk! Skulle inte orka att han rycktes ifrån mig också nu. Jag tog aldrig någon sömnmedicin igår, så jag gör inte om det misstaget ikväll igen.

Jag kommer ändå igång rätt snart och ser även till att sminka mig och fixa till håret. Gäller ju att man ser skaplig ut, när man ska ner på stan. Dessutom, så står jag ut lite bättre med att titta mig själv i spegeln, när jag har fixat till mig.

Idag ska jag träffa Anitha, som jag ska dela rum med på Eskilstuna Ölkulturs Belgienresa. Spännande! Det gäller ju att man kan känna att det känns bra, när man ska sova i samma rum i fyra nätter. Hjälp, tänk om det är dubbelsäng med bara ett täcke!

Innan jag ger mig iväg, så ringer jag min mäklare. Jag har sovit/funderat på saken under natten och har nu bestämt mig för att godta spekulanternas sista bud, dvs om de till träder i slutet av februari och om jag får flyttstädningen av mäklaren.

Jodå, det ska väl gå att ordna. Mäklaren lovar att resonera med paret, som är intresserade av huset. Hon ska träffa dem i morgon, men hon är ganska säker på att de går med på mina krav om tillträde och flyttstädningen står hon för. Kalas!

Anitha och jag har stämt träff på Sveaplan och jag ser henne direkt. Hon ser mycket yngre ut, än jag trodde från början. Hon kan vara i min ålder, kanske. Vi går in till restaurangen och köper varsin macka och kaffe.

Vi berättar för varandra om vilka vi är och blir väldigt förtroliga direkt. Skönt med öppna människor! Vi har en hel del gemensamt och vi kommer fram till att jag till och med har ridit på hennes islandshäst. Nu ser jag verkligen fram emot Belgienresan!

Mamma ringer, när jag har kommit hem igen. Hon vill att jag ska göra henne sällskap till Vilsta, för att titta på allt nytt, som har hänt i lägenheten. Hela köket är klart och den nya fondtapeten är på plats. Det blir supersnyggt!

Mamma följer med mig in en stund, efter att hon har skjutsat hem mig. Jag måste ju visa hur det blev, när jag flyttade runt på lite taklampor. Nu har jag en bra lampa i vardagsrummet och i hallen. Däremot, så saknar jag fortfarande kökslapma. Det är så svårt att hitta någon jag gillar.

När mamma har åkt, så rinnger Ullis. Hon är uppåt värre och vi pratar en lång stund. Vi ska åka till Stockholm och shoppa på lördag. Vi ska ha en riktig mysdag, bara vi! Det var för övrigt Ullis födelsepresent från mig.

Efter en tidig kvällsmat, så får jag en plötslig lust att borra hålen för de återstående gardinkapporna. Gäller att smida medan järnet är varmt, så jag släpper allt annat och börja borra. Telefonen ringer, men jag svarar inte. Är helt inne i det jag gör och vill fortsätta med det. Sorry!

Självklart går inte allt utan hinder på vägen. Det är svårt att borra, så att det blir rakt och fint, men nu sitter fästena där i alla fall. Sen visar det sig att det behöver sys en kanal i kapporna. Hade jag inte alls räknat med. Känner att jag börjar bli både trött och grinig.

Men nu så....






Nu saknas det lite tavlor, en kökslampa och lite fräscha blommor. Sen är jag faktiskt klar! Ja, klar blir man väl aldrig, men....

tisdag 17 januari 2012

Besök på kyrkogården och lampbesvär

Jaha, men vad kul att åter vakna till en skitdag! Tårarna kommer direkt och jag undrar varför jag behövde vakna för. Känns inte som att något kan locka mig ur sängen idag, men jag har fel. Simba har just upptäckt att jag är vaken och kommer och stångar mig med blöt nos i ansiktet.

När jag tittar mig i badrumsspegeln, så ser jag en söndergråten och ynklig liten varelse, med veck efter kudden i hela ansiktet och risigt hår. Fy, nu måste jag ta tag idet här! Jag kan ju inte låta sorgen knäcka mig totalt. Det har ju gått så bra ett tag nu.

Jag tittar ut och ser att solen skiner från en klarblå himmel. Kanske vore stärkande med en riktigt lång promenad på förmiddagen. Ja, så får det bli! Då kanske jag kan undvika att ta Sobril mot ångesten, som annars skulle vara outhärdlig idag.

Det är superhalt ute idag. Det är som att allt är glaserat med ett tunt lager is. Stavarna halkar och jag går spänd som en fjäder, för att inte halka. Det här kommer säkert att kännas i hela kroppen i morgon.

Nu ska jag utforska resten av området mot Åsbyvägen, så jag tar närmaste vägen till gången under Västerleden. Nu passerar jag den där vackra hagen igen och kan ta det där kortet, som jag ångrade att jag inte tog sist. Tänk hur vackert det här kommer att vara i vår och sommar....


Jag halkar vidare, förbi fina gamla torp, bondgårdar och ödetomter. Tänk att det finns sån levande landsbygd på så nära håll! Jag låter nyfikenheten styra och stannar till här och där, för att titta närmare på saker jag ser. Skönt att inte ha någon stress!

Snart kan jag se Åsbyvägen. Vad snabbt det gick att ta sig hit! Det kan inte vara långt mellan Västerleden och Åsbyvägen.

På andra sidan Åsbyvägen ligger St Eskils kyrkogård och jag känner att jag måste gå in där. Jag dras mot det stillsamma lugn, som råder på en kyrkogård. Normalt brukar jag inte gilla att gå på kyrkogårdar, men idag känns det som att jag bara måste.

Jag går på en gångstig, runt hela kyrkogården. Det är väldigt vackert och jag blir rörd av de fina gravarna jag passerar. Längst in ligger en minneslund och lite mer naturnära gravarrangemang. Återigen blir jag rörd och jag låter tårarna rinna.

Nu styr jag stegen mot den minneslund, där Johnny ligger. Känner att jag måste gå dit och vara där en stund. Inte för att jag tror att han finns där, men ändå....

Det är bara jag där och jag behöver inte bry mig om min gråt, som bryter fram. Sakta går jag ett varv runt den fina dammen mitt i lunden. Det är som att jag har ett uppdämt behov av att sörja. Det har väl gått för bra, helt enkelt. Man måste kanske ha sin dagliga dos av sorgen, för att inte spricka.

Helt känslomässigt utmattad, börjar jag sakta gå därifrån. Jag kryssar in på småvägarna bland villakvarteren in Flacksta och hittar på så vis tillbaka till Kolstavägen. Det värsta har släppt nu, men jag känner ändå att jag behöver en liten omväg hem, så jag tar vägen genom de vackra ekhagarna vid Stenby hage.

Henke ringer, när jag är mitt i det vackra och vi pratar en stund. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap ut till huset i Bälgviken på fredag, för att hämta lite saker. Jag åker ogärna själv ut till huset längre. Det är jobbigt ändå.

Precis när vi har lagt på, så ringer min mäklare. Hon berättar att spekulanterna inte ger mer nu, men att de står fast vid sitt sista bud. Shit! Jag bollar lite med mäklaren om olika alternativ och jag ber att få tänka på saken. Allt har ju ett pris!

Jag hinner precis kliva in genom dörren, när min beteendevetare ringer. I morse tog jag kontakt, för att boka in en ny tid. Inser att jag verkligen skulle behöva det igen. Det känns så skönt att höra hennes vänliga röst. Det blir en tid först om två veckor, men skulle det dyka upp något återbud, så ringer hon direkt.

Tankarna på att jag eventuellt ska kunna sälja huset snart och att jag har fått en tid för samtal hos min beteendevetare, gör att jag känner mig mycket bättre till mods. Jag värmer på lite lunch och ringer mamma en stund.

Efter en snabb dusch, så bestämmer jag mig för att åka till lampaffären, för att hitta en ny kökslampa. Jag har gett upp det andra eländet. Nu ska jag banne mig shoppa mig en ny, fin kökslampa.

Man blir nästan matt av alla dessa lampor, som hänger i affären. Det måste ju vara tusentals och alla är tända! Känns lite som att man står på en upplyst scen eller nåt. Sen var det det där med beslutsångest då. Tror att det blir en tre, fyra varv innan jag har bestämt mig.

Det är inte helt lätt att få upp lampan i taket. Att det ska vara så trångt! Sen blir det ju inte bättre av att när jag väl har fått upp lampan, så tycker jag att den är ärligt ful. Suck! Bara att åka tillbaka med den då, men inte idag. Det orkar jag inte!

Jag pratar en lång stund med Inga-Lisa och det känns så skönt att prata med någon som verkligen förstår. Vi bestämmer att göra ett nytt försök med gemensam promenad. Det blir bra, det!

Tror att jag har hunnit prata med alla vänner och släktingar idag, men det har varit skönt idag. Alla är så snälla och frågar mig hur det är efter söndagens och måndagens djupdyk och idag kan jag svara utan att börja böla. Alltid något!

Envis, som jag är, så ger jag mig på att mecka med en av de gamla lamporna och får till slut upp den i kökstaket. Däremot, så finns det inga lämpliga glödlampor, så det får jag ordna med en annan dag. Nu måste jag ta kväll, känner jag.

En varm vetekudde på ömmande axlar och nacke, en kopp te, en katt i knät och så bloggen. Men då så!

måndag 16 januari 2012

Mår skit!

Jag som tyckte att jag mådde så himla bra igår kväll! Nej, man mår nog inte så bra, om man klämmer i sig det som är kvar i en vinbox och dessutom dricker whisky tills man mår illa.

Nu sitter jag här, bakis och skakis på en måndag. Ångesten har invaderat mig. Jag ställer in dagens planerade promenad med Inga-Lisa. Fy, vad jag skäms! Nu är det verkligen dags för en uppryckning, Lena!

Det kommer ett uppmuntrande mail, från en bekant i Bälgviken. Jag blir glad, men känner att det bara är högst tillfälligt. Karin och Inga-Lisa SMS:ar några kramar och jag inser att jag är så lyckligt lottad, som har så fina vänner kring mig. Tänk hur det skulle ha varit, om jag inte hade er!

Tror att jag ska gå och lägga mig en stund och dra täcket över huvudet.

söndag 15 januari 2012

Nya gardiner

Inte nog med att jag tog tjuren vid hornen och städade bort julen. Jag fick också tummen ur och började fålla och sätta upp de nya gardinerna. Jag är jättenöjd, så här långt....





Det som är kvar nu, är att borra hål för uppsättningen av tre kappor i vardagsrummet. Sen så....

Upptäcksfärd och tårar

Även om jag satte i mig allt fikabröd, som blev över från firandet av Ullis igår kväll, så känner jag ingen som helst ångest idag. Det var gott, helt enkelt! Sen inser jag ju att det kommer att få konsekvenser idag. Jag kan ju inte tillåta mig själv att fetta till mig och sen må dåligt över det. Jag har tillräckligt att må dåligt över ändå!

Det är mulet och några grader kallt, så jag bylsar på mig varma kläder, innan jag ger mig iväg. Nu ska jag ut på upptäcksfärd. Jag har alltid undrat hur det ser ut i det lantliga området mellan Västerleden och Åsbyvägen. Det ser alltid så fint och fridfullt ut med alla betande kossor där på somrarna.

Det blir stigen genom Kronskogen, genom de fina hagmarkerna, fram till Stenby Gård. I närheten av Stenby Gård, finns en gångtunnel under Västerleden. Så då, nu är jag på helt outforskad mark. Ska bli riktigt spännande!

Jag njuter av de vackra beteshagarna och försöker att ta in allt jag ser. Snart kommer jag fram till en liten by, som heter Kolsta. Helt underbara gamla timmerhus med snickarglädje. Där viker jag av, så att jag går mot Mesta. Jag kan ju inte ge mig till att gå ändå fram till Åsbyvägen, för då hinner det nog blir mörkt innan jag kommer hem igen.

Rätt som det är, så kommer jag in på en etapp av Sörmlandsleden. Tankarna går direkt till mina och Johnnys härliga vandringar på Sörmlandsleden. Plötsligt känns allt så där meningslöst och tomt. Varför går jag här själv?! Du skulle ha varit här med mig!

Jag kommer fram till en vacker plats, som är markerad som kulturminne...


Det är ett gravfält från yngre järnåldern, läser jag på skylten. Jag klättrar upp för alla stenarna, så att jag står högst upp på gravfältet. Jag vänder mig inåt och framkallar minnen av Johnny. Nu släpper jag loss klumpen i hjärtat och låter tårarna komma.

Tom i själen, vandrar jag vidare längs Sörmlandsleden. Nu bär det iväg in i en tät och gammal granskog. Helt otippat att det skulle finnas en sån härlig skog här. Det finns fler kulturminnen längs leden, men jag orkar inte titta på mer nu.

Leden tar mig ur skogen, vidare in i ett nytt gravfält. Det är så vackert med alla mossiga stenar och björkarna....


Jag befinner mig högst upp på gravfältet och kan få en bra uppfattning om vart jag är. Bra, då kommer jag fram där jag hade tänkt från början, vid Mesta Mellangård. Jag kan inte alla dessa namn bara så där, utan jag har kollat på kartan i efterhand.

Jag går över Gillbergaleden och tar en gångstig över höjden i gamla Mesta. Sen blir det bussvägen genom Lagersberg och snart är jag hemma igen.

Mamma ringer och ska bara höra att jag har kommit hem ordentligt. Jag berättade ju innan, att jag skulle gå på upptäcksfärd.

Jag berättar för mamma om att jag har varit ledsen och hon säger att jag inte ska söka upp dessa platser, som bara gör mig ledsen. Själv tror jag att det kan vara bra att släppa fram sin förtvivlan med jämna mellanrum. Dessutom sökte jag ju inte upp Sörmlandsleden. Den hittade mig!

Nej, idag är det ingen bra dag! Jag känner mig trasig inombords och undrar hur jag någonsin ska kunna bli lycklig igen. En del av mig är död. Jag känner mig för evigt dömd att vara ensam. Sen vet jag ju med förståndet att det inte är så, men vissa dagar känns allt bara så jävla meningslöst.

Nu ska jag nog ta tag i det där med att städa undan julen. Jag kommer nog inte undan längre, även om varje cell i min kropp skriker, "-JAG VILL INTE!" Dags att ta den där berömda tjuren vid hornen!

lördag 14 januari 2012

Ullis 24 år

Vi ska fira Ullis födelsedag här idag. Hon fyller 24 år, men det är inte förrän i morgon hon fyller, även om vi väljer att fira henne idag. Ullis ringde tidigare i veckan och undrade om vi kunde vara här, eftersom de har så rörigt hemma nu, inför kommande flytt. Självklart!

Det är en strålande dag ute idag, så mina planer på att baka något ändras snabbt till att gå till affären. Jag måste ju ändå dit och handla blommor och grattiskort. Men då så, då har jag ju tid för en promenad i Kronskogen, innan alla kommer.

På håll, ser jag två rådjur, som skuttar in i skogen. Hoppas att de inte blir lika besvärliga här, som de var i Bälgviken. Borde ju vara bättre i stan, tycker man. Fina djur att titta på, men hemska att bli drabbade av, när man odlar blommor och grönsaker.

Jag blir återigen fascinerad av att höra rytanden av stora kattdjur i skogen, från Parken Zoo. Undrar om Simba kommer att bli extra byxis, när han börjar att gå ut, om han får höra dessa stora katter ryta. Stackarn, han har det jobbigt ändå, med allt nytt.

Det blåser kallt ute, men jag har bylsat på mig rejält med kläder, så jag är helt genomsvettig, när jag kommer hem igen. Tur att jag har tid på mig att ta en dusch, innan alla kommer.

Mamma är först på plan och vi får vänta en stund på de övriga. När jag slår på kaffebryggaren, så slår jordfelsbrytaren ifrån och hela lägenheten blir strömlös. Konstigt att det blir sådana problem i en tämligen nybyggd lägenhet. Kanske är bryggaren, som börjar vara slut.

Hailey inleder med att illtjuta, när de sätter ner henne på golvet. Verkar som att hon är lite blyg för mamma. Krokodiltårarna rinner ner för hennes runda kinder. Hon har sin nya fina klänning på sig idag....


Som ni ser, så har jag granen och julpyntet kvar. Det får jag försöka att städa undan i morgon. Nu vill jag bara njuta av sällskapet och må bra. Undrar vad Henke försöker att säga? Hailey leker tittut med mig bakom blommorna. Mina fina....


Både Ullis och Marre har blivit blondiner, efter många år som svarthåriga....


När alla har åkt, så börjar jag med att försöka få dit listerna till duschdörrarna, som Ullis och Marre hade med sig. Hu, vad jobbigt det var att få till, men nu sitter de där. Skönt, då kanske man kan duscha, utan att vattnet rinner ut över hela badrumsgolvet då.

Nu hamnar jag vid datorn. Brukar bli så framåt eftermiddagen. Jag lägger in en annons på Blocket, för att försöka sälja min inspelningsbara digitalbox. Tyvärr, så kan jag ju inte använda den här. Det är så himla dumt att boxarna är är leverantörsberoende!

Nej men då så, då får jag väl vara nöjd med den här dagen då! TV-soffan nästa!

fredag 13 januari 2012

Lunchbesök

Idag får jag tre härliga tjejer på lunch. Det är Eva-Lena och Maria, två av mina fd pendlar- och arbetskamrater och Karin Harich. I kylen står grytbitar och bacon, som väntar på att bli en rykande varm paprikagryta.

Städa gjorde jag igår, så det är redan klart. Tycker att jag har oerhört mycket tid på mig, så jag tar det lugnt efter frukosten och hamnar vid datorn. Självklart sitter jag alldeles för länge och det blir stressigt på slutet. Varför blir jag inte förvånad?!

I solljuset, så upptäcker jag små söta kattspår på vardagsrumsgolvet. De slutar i min säng, i en kladdig fläck på mitt underlakan. Mindre sött då! Det är Simba, som har klivit i sin egen kiss i kattlådan. Fräscht! Fort fram med en trasa och i alla fall få bort spåren på golvet. Sängen får jag ta hand om senare.

Eva-Lena meddelar, att hon tyvärr inte kan komma ifrån. Det har kört ihop sig med jobbet. Synd, för det är ju alltid roligast, om alla kan komma. Men, men, det är inte så långt till nästa träff.

Karin är först hit. Hon har gått hela vägen från Borsökna och kliver in, söt som en sockertopp, i toppluva och vantar. Det tar inte lång stund, innan Maria plingar på. Hon har med sig en liten flyttpresent från henne och Eva-Lena....


Först, så tror jag att det är en burk med honung, men det är ett doftljus, "Sun & Sand", jo det passar mig precis. Sen ett litet gulligt kort med en kattunge. Jo då, visst känner de mig! Tack, tjejer! ...men visst ser det ut som honung?!

Som ni ser i bakgrunden, så har jag inte städat bort julen ännu. Det brukar vara tradition, att vi firar Ullis födelsedag först. Nu är ju Ullis vuxen och bor inte hemma längre, men i morgon ska vi faktiskt fira henne här hemma.

Vi äter, pratar och fikar. Känns som att tiden inte riktigt räcker till. När Maria ger sig av, för att återgå till jobbet, som väntar, så känns det som att vi inte har hunnit att prata om allt. Karin och jag är ju bortskämda med att ha all tid i världen, så det känns riktigt tråkigt, när Maria är tvungen att åka hem.

Jag ringer mamma och berättar om vår lunch. Vi har bestämt att vi ska göra sällskap till deras nya lägenhet på eftermiddagen, men nu säger mamma att de inte har hunnit få upp tapeten och då faller ju hela idéen. Det var ju tapeten vi var nyfikna på.

Sen ringer jag Ullis och hör hur det är. Hailey är frisk igen, men Ullis mår inget vidare. Hoppas att det löser sig tills i morgon, då vi ska fira hennes födelsedag! Min stackars lilla stumpa!

Under lunchen med tjejerna, så pratade vi bl a om, att jag har tänkt att börja arbeta lite smått igen. Några timmar i veckan bara, för att komma ut bland folk och få det där sociala. Karin tipsar mig om namn på kassachefen på Ica Supermarket.

Nu tar jag på mig tuppkammen och går raka vägen till Ica Supermarket och frågar efter kassachefen. Hon är inte där just nu, så jag ber att få prata med någon annan i stället. Jag får träffa biträdande butikschef, Stefan och får veta att de just har anställt två tjejer i januari, men att de redan nu kan se behovet av fler till sommaren.

Stefan frågar om jag har någon ansökan med mig, som jag kan lämna. "-Nej, inte med mig, men jag kan fixa! " "-Toppen, men nu kommer jag att vara ledig nästa vecka, så kom tillbaka om ett par veckor, så ska vi se vad som går att göra."

Ni som känner mig, förstår ju att jag galopperar hem och skriver ihop en ansökan på två röda och galopperar tillbaka till Stefan och lämnar in min ansökan. Jiiihaa! Äntligen har jag fått tummen ur! Inte för att jag längtar efter att börja jobba precis, men för att jag vet att jag behöver det, rent socialt.

Nu har jag mailat min ansökan till Ullis, för att få ett ärligt omdöme. Jag ställde frågan i mailet till Ullis, "Skulle du anställa mig?", och väntar nu på att få min dom. Ullis är alltid SÅÅ ärlig och det är jättebra.

Trevlig helg, gott folk!

torsdag 12 januari 2012

Tråkig torsdag med snöblask

Tror att jag har lagt ner flera timmar på att försöka förstå mig på det här med olika datafiler till Outlook idag. Jag har ju lyckats med konststycket att samla tre olika mailfiler i Outlook. Nu är det bara det att en av dessa tre filer har upphört, i och med att jag har bytt internetleverantör.

Envis som jag är, så kan jag ju inte bara ge upp. Det är "trial and error", som gäller. Nu har jag gjort allt från att deleta fel datafil, till att få in dubbla kalendrar. Tror att jag ger upp i alla fall, innan den giltiga datafilen försvinner igen. Vete fasen hur jag gjorde för att få den tillbaka, men nu så.

Tanken är att jag ska städa på förmiddagen, men jag hittar hela tiden nya saker, som jag ska göra först. Just när jag har greppat dammvippan, så ringer Ullis och är pratsugen. Saved by the bell!

Ullis berättar att Hailey är sjuk igen. Det är visserligen bara lite feber och förkylning, men hon är ofta sjuk den lilla stackaren. Ingen i deras familj har sovit en blund inatt, så Ullis låter väldigt trött.

Nej, nu måste jag sätta fart med städningen, om jag ska hinna klart innan jag ska till Lillis. Jag har lovat att hjälpa honom att skriva ett dokument i Word, så jag ska åka till hans företag ProForge vid tvåtiden.

Egentligen, så skulle jag ha velat komma ut en stund i skogen på förmiddagen, men regnet öser ju ner, så det känns inte så värst lockande. Nog för att jag har regnkläder, men om jag nu inte känner för det, så kan jag väl använda tiden till något annat.

Två minuter över två, kliver jag in hos Lillis på hans kontor. Han har börjat på ett Worddokument, men inser att det tar för lång tid med "pekfingervalsen". Han blev lite impad, när han såg hur fort jag kan skriva. Jag kan inte heller någon fingersättning, men jag har ju ändå vanan att skriva fort.

En halvtimme senare, är jag på väg hemåt igen. Fy vilken tråkig dag det är idag! Regntunga skyar och snöblask. Samtidigt, så kan jag ju vara tacksam över att det inte kommer någon snö. Nu slipper jag ju att skotta i Bälgviken.

Tankarna börja snurra kring Johnny och hans bryska avsked, när jag sitter i bilen. Jag ser hans sargade kropp framför mig. Det är obduktionsprotokollet, som spökar igen. Ändå tror jag att det är bra att jag har läst det. Nu vet jag hur det gick till. Det enda som plågar mig är varför och hade jag kunnat förhindra det.

När jag kommer hem igen, så börjar jag mecka med en takspot, för att skingra tankarna. Rätt så intressant i alla fall, att försöka förstå sig på det där med lamparmaturer och elektriska kopplingar. Inget jag har ägnat mig mycket åt förut, men när jag väl börjar, så är det ju ganska logiskt.

Logiskt eller ej, den här förb**** lampan går bara inte att få upp i taket. Den är gjord för att skruvas upp direkt i taket, men i taket sitter det en krok. Jag provar till och med att skruva bort locket till kontakten i taket, men det går bara inte. Damn!

Lillis kommer förbi och hämtar fler flyttkartonger och plastbackar. Mamma har börjat att packa och det behövs fler kartonger. Vad bra, då får jag lite mer plats i förrådet! Lillis erbjuder sin hjälp med lampan, men jag tackar nej, för jag vet ju att jag redan har provat allt.

Jag spikar upp en tavla till i vardagsrummet. Det blev fint! Sen väljer jag att vänta med att borra för hållarna till de nya gardinerna. Egentligen hade jag velat ha det klart, innan tjejerna kommer på lunch i morgon, men jag lägger band på mig själv och inser att det bara är dumt att hetsa.

Inga-Lisa, som var här i tisdags förra veckan tillsammans med Karin W, ringer och undrar om vi ska promenera någon dag tillsammans. Absolut! Inga Lisa bor i närheten av Stenby och man kan gena genom skogen till hennes hus. Vi bestämmer att gå en promenad på måndag, om nu vädret så tillåter.

Efter att jag har ätit upp det sista av Westernpannan, så tar jag med mig pantflaskor och burkar till Ica Stenby, eller Ica Supermarket, som det heter numera, för att handla det sista till morgondagen. Det har fryst på ute och jag går som om jag hade gjort något stort i byxan, för att inte halka omkull.

Många tycker att det är tråkigt att handla, men jag njuter av att gå mellan hyllorna och titta. Jo, jag har också en lista på det jag behöver, men jag tycker i alla fall att det är kul att gå och titta också. Men vet ju aldrig om man kan hitta något fynd, eller få uppslag till någon god maträtt.

Nu tror jag att allt inför morgondagens lunchbesök är förberett. Det ska bli jättekul att få träffa tjejerna igen och att få höra det senaste från Swedbank IT, från mina fd arbetskamrater. Hoppas bara att jag får sova mer än jag fick inatt.

onsdag 11 januari 2012

Promenad med Karin

Jag vaknar, helt ledbruten i hela kroppen, efter gårdagens övningar med borrmaskinen. Tur att jag inte fortsatte att borra klart i vardagsrummet också!

Idag ska jag åka till Karin i Borsökna och ta en stavgångspromenad. Karin ska få visa mig en av sina promenadvägar. Till min glädje, ser jag att solen håller på och bränner sig igenom molndiset och det ser ut att bli en härlig dag.

Karin står beredd, när jag kommer klockan elva. Jag lämnar bara in min väska i hallen, sen tar vi våra stavar och ger oss iväg. Vi går genom villaområdet i Borsökna, längs med sjön. Vi pratar hela tiden och solen ger oss en rejäl dos av ljusterapi.

Det är flera varmgrader ute idag och både Karin och jag blir varma och rödblommiga. Sen frestar det ju på flåset, att gå och prata hela tiden. Bra både för kroppen och knoppen!

När vi närmar oss nerfarten till Borsöknabadet, så slår det mig hur vackert det är med utsikten över sjön, när solen ger liv åt hela byn. Isen ligger på sjön och det ger ytterligare lugn åt bilden. Tur att jag har kameran med mig....


Efter ganska precis en timme, kommer vi tillbaka till Karin och Thomas hus. Nu vankas det tomat- och korvsoppa med fillimpa till. Smakar gott, efter dagens promenad! Tack, Karin!

Vi avrundar med kaffe i soffan. Karin öppnar en burk med havreflarn, men både jag och Karin avstår det söta. Det har varit lite mycket av den varan nu, under julen och alla högtidsdagarna.

Vi har lätt att prata om det mesta och tar båda tillfället i akt, att bolla olika funderingar med varandra. Det känns alltid skönt, att få en annan persons syn på saker ibland. Speciellt, om man vet, att det är ett ärligt svar man får tillbaka. Dessutom, känns det väldigt naturligt, att kunna öppna sig, om man får samma öppenhet tillbaka. Guld värt!

Vid tretiden, styr jag bilen hemåt igen. Jag känner mig lätt till sinnet, av den förtroliga pratstunden. Skönt, då kanske man inte behöver ligga och grubbla ikväll, eftersom jag redan har tömt mig på jobbiga tankar. Dessutom, så vet jag att Karin känner likadant. Vi hjälper varandra, helt enkelt!

Hemma igen, så ringer Ullis. Vi pratar en lång stund och sen känns det ännu bättre. Tror även att Ullis fick lite energi, av vår pratstund, hoppas jag. Min lilla skrutta!

Som jag lovade tidigare, så ringer jag mamma och berättar att jag är hemma igen. Hon och Lillis ska komma över en stund på eftermiddagen och ta en fika. De vill gärna se hur gardinerna i sovrummet blev. Sen är det nog resterna av morotskakan, som hägrar lite också. Henke och jag glömde ju faktiskt bort, att fika igår!

Gardinerna får godkänt och vi slår oss ned vid köksbordet, för att fika. Vi pratar lite om deras kommande flytt. Ska bli kul att få vara med och hjälpa till. Speciellt, eftersom jag var med dem på första visningen, då de tingade lägenheten.

Nu har jag hela kvällen framför mig och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet i alla fall att jag inte ska borra några hål för gardinhållare i alla fall. Det får vänta tills efter helgen, tror jag.

tisdag 10 januari 2012

Späckad dag

Jag ligger och drar mig, till en bit efter nio idag. Känns skönt att kunna sova ut, efter gårdagens tidiga morgon. Jag kan riktigt höra hur mina forna pendlarkompisar fnyser högt, när de läser det här, men nu är det nog ändå dags att kliva upp, om jag ska hinna göra någon vettig mat till Henke, som kommer hem på lunch idag.

När Henke kommer, har jag gjort en "Hot westernpanna" på älgfärs. Det är färs, tomater och bönor, som är basen, sen är det bacon och lite andra smaksättare, som skiljer den här rätten från vanlig chili con carne. Den blir god i alla fall och vi äter nygräddade minibaguetter till.

Henke har lovat att hjälpa mig borra i väggen, så att jag får upp en av biohögtalarna, ovanför TV:n. Jag gillar ju att göra saker själv, men det kändes lite darrigt att börja borra iden nya fina väggen. Sen har jag aldrig använt borrmaskinen själv.

Nu sitter den där, högtalaren. Härligt! Då kan jag kanske ta tag i det där med de sista tavlorna, som ska upp i vardagsrummet. Vi får se vad jag hinner med. Först av allt, ska jag i alla fall hämta mina nya gardiner, som har kommit med posten idag.

Henke får med sig en plastburk hem, med lite av maten. Jag byter om och sätter mig i bilen, för att handla och hämta det stora paketet på Ica Stenby. Vad spännande det ska bli!

Jag hinner knappt innanför dörren, innan jag börjar slita upp paketet. Jodå, gardinerna ser så fina ut, där de ligger i sina förpackningar. Nu ska jag bara se till att sätta upp gardinstängerna först.

Man ska ju aldrig tro, att någonting kan gå friktionsfritt! När jag försöker sätta i hållaren till gardinstången, i de befintliga fästena, så visar det sig att hållaren inte passar i fästet på väggen. Morr! Då får jag alltså borra hål i väggen och plugga, för att få dit hållarna.

Nu vet jag ju i alla fall hur borrmaskinen funkar, så hur svårt kan det vara?! Jag hittar en borr, som ser ut att vara av samma dimension som pluggen. Brrrr...., tvärstopp! Men vad i?! Första centimetrarna var gips, så det gick lätt, men nu tar det helt plötsligt stopp.

Mitt i den svettiga kampen mot väggen, så ringer mamma, för att höra hur det har gått med gardinerna. Känns i nacke och axlar att jag behöver en liten paus. Jag ber att få prata med Lillis sen, för att höra med honom, om han kan förstå vad som är fel.

Efter en stunds konsultation, så tar jag tjuren vid hornen och kör vidare. Den här gången är jag inte lika rädd för att ta i. Nu kommer jag igenom lagret med trä också. Det är ingen porös spånskiva i väggen. Nej, här har man slagit på stort och har hårt, massivt trä innanför gipsskivorna.

Åtta hål ska borras, för att jag ska bli klar med sovrummet. Svetten rinner och jag är helt rödblommig. Dammet från gips och träspån ryker kring mig, där jag står på trappstegen och kämpar. Kan själv!!

Så där då! Nu har jag strukit gardinlängderna och fått upp dem på stången. Nu återstår bara att få upp krokarna, så att jag kan sätta upp omtagen också. De behöver jag däremot inte plugga, för att få upp. Nu ska det det bli spännande att se hur allt ser ut....


Hallen är full av verktyg och kartonger och jag känner mig riktigt nöjd med att ha klarat av det här själv. Jodå, jag fick ju lov att fråga om hjälp, men jag slutförde det själv i alla fall....


Om man skulle ta en titt på gardinstängerna till vardagsrummet då. Neej!! Det är samma problem med de hållarna och jag blir tvungen att borra och plugga på samma sätt, för dem också. Där tappade jag sugen för idag, kan jag säga!

Shit! Nu kommer jag ju på att jag hade tänkt att baka fillimpa ikväll. Alternativet är att jag kliver upp tidigare i morgon bitti, men det känns inget lockande. Bara att sätta igång då! Det går ju ganska snabbt, om man bara sätter fart.


Jag har ju sagt till Karin, att jag ska ta med mig en fillimpa till henne imorgon. Vi ska gå ut och promenera tillsammans. Sen bjuder Karin på korvsoppa till lunch. Då tyckte jag att jag kunde bidra med en färsk fillimpa till soppan.

Nacken värker, när jag sätter in de två bakformarna i ugnen. Så då har jag 1½ timme på mig att blogga. Men, shit igen! I kylskåpet står 2 liter lingon, som jag tog ut från frysen igår. Tar jag inte rätt på dem idag, så får jag slänga dem och det vill jag ju inte. Gah!!

Det visar sig, att det är superenkelt att koka lingonsylt och det tar inte mer än högst en halvtimme att få ner i burkarna. Nu har jag bara disken att ta rätt på, dvs den som inte går in i diskmaskinen. En hel del, vid närmare koll.

När jag nästan är klar, så ringer Ullis och vill prata en stund. Skönt att få sätta sig en stund och vila svanken. Jag berättar om mitt jobb med gardinerna och säger att Ullis måste komma och inspektera sen. Det vill hon gärna.

Medan jag pratar med Ullis, så ställer jag in formen med vetekudden i mikron. Måste sätta mig en stund med varm kudde runt axlarna, för att lindra värken. Passar bra, när jag ska sitta och blogga. Nu känner jag hur huvudvärken kommer, efter allt slit idag, men det var det värt.

måndag 9 januari 2012

Sotaren kommer

Varje gång jag har ställt väckarklockan, så nog vaknar jag innan den ringer. Slår aldrig fel! Idag vaknar jag dessutom redan klockan sex och ska egentligen inte gå upp förrän sju. Typiskt! Jag gosar en stund med Simba, innan jag går upp och gör frukost.

Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.

Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.

Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.

Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.

När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.

När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.

Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.

Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!

Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.

Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!

Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.

Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.

Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.

Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.

Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.

Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.

söndag 8 januari 2012

Vilken dag!

Vilken härlig dag! Champagnefrukost eller dubbeldos av lyckopiller?! Nej då, jag har bara varit ute i skogen och promenerat omkring med kameran en stund.

Med risk för att bli tjatig, så måste jag bara säga hur mycket naturen betyder för mig! Om någon skulle fråga mig vad meningen med livet är, så skulle jag genast svara "-Att vara lycklig!", och jag blir lycklig av att kunna få ta del av allt det vackra, som faktiskt finns runt omkring oss.

När mamma och jag var ute i skogen igår, så såg vi en rätt så unik sak. Det var två olika trädsorter, som hade vuxit samman i stammen. Tyvärr, så hade jag inte kameran med då, så det är en av orsakerna till att jag ger mig ut i skogen idag igen. Här kommer några av bilderna jag tog.

Undrar om det här är genetiskt möjligt? En björk, som har vuxit samman med en gran....


När siktet väl är inställt på detta fenomen, så hittar jag ett exempel till. Här en ek, som har vuxit samman med en gran....


Jag går omkring och ler för mig själv i skogen och undrar om den här skogen är väldigt speciell, eller om det i själva verket är en ganska vanlig företeelse.

Snart är jag ute ur den täta barrskogen och kommer fram till de härliga hagarna med urgamla ekar och vackra hasselsnår....


Den bleka januarisolen riktigt förtrollar omgivningen....


En bjässe till ek vaktar ingången till hagen....


Såå vackert....


Även om det inte syns så bra på bilden, så porlar det en liten bäck här. Kan riktigt se hur Kabbelekan kommer att blomma där i vår....


....och här kan jag se blåsipporna blomma för fullt....


Här kan man sitta och njuta av härligheten....


Måste se till att ta med mig fika hit någon gång....


....eller kanske en korg med ost och vin....


Jag kommer in i djupa skogen igen och slås av skönheten i den här krokiga gamla eken....


....för att inte tala om den gröna mossan, som klär dess fot....


När jag står där och njuter av det vackra, bryts tystnaden av ett prassel. Det är ett rådjur, som passerar ett fåtal meter från där jag står. Fick ingen bild, men det var en fin upplevelse.

Jag fortsätter hemåt och kan inte låta bli att fota det här. "Mer kärlek åt folket", även om kan kan läsa något helt annat, vid en snabb titt....


Ha en fortsatt fin dag, kära vänner!