lördag 31 mars 2012

Premiär bakom disken på Ölkultur

Henke ringer, när jag fortfarande sitter i morgonrock vid datorn och dricker det sista av mitt morgonkaffe. Han och Theres vill komma över och fika. Absolut, bara jag får klä mig först!

De kliver in genom altandörren och vi äter glass med jordgubbssylt. Trevligt med en liten pratstund, så där helt apropå. De stannar inte länge, för de ska vidare och handla.

Idag ska jag jobba för första gången på E:a Ölkultur. Jag ska gå dubbelt med min kompis Anitha och lära mig hur allt fungerar i baren. Känns jättekul! Dags att börja göra sig iordning, för vi ska vara där redan kvart i tre.


Det blir rusning direkt, när Ölkultur slår upp sina portar. Det är bara Antiha och jag i baren än, så vi är två man kort. Rakt in i hetluften, men det känns helt OK. Folk är ju så himla glada och positiva. Snart är vi två personer till och allt bara flyter på.

Jag bara njuter hela kvällen, fram till tio, då puben stänger. Vi är klara vid halv elva och Anitha skjutsar mig hem. Det här kommer jag definitivt att vilja göra fler gånger! Vi får varsina två ölbiljetter, mat och dela på dricksen, men det är ju inte därför man är där. SÅÅ kul!

Nu känns det som att det är dags att sova på söta örat en stund. I morgon ska jag bjuda en kär vän på middag. Längtar så!

fredag 30 mars 2012

Spontant besök på Åbryggan

Det har varit en härlig förmiddag hos Dolcan i stallet. Jodå, hon har satt mig på prov idag, men det har gått över förväntan i alla fall. Som grädde på moset, så rymde de tre travhästarna från hagen och levde rövare på stallbacken, innan vi fick in dem i hagen igen.

Vilken härlig känsla, när man står omringad av fyra bångstyriga hästar och alla vill ha morötter på en gång. Tur att jag inte är rädd av mig! När man ser hur stora hästarna är, så inser man att det kan det hända saker. Skulle jag låta mig hindras av det, så vore det lika bra att lägga av direkt.

På väg hem, så svänger jag in hos mamma och Lillis i Vilsta. Mamma och Effie är på väg ut på en liten promenad, när jag svänger in på uppfarten, så jag följer med. Skönt att få röra lite på mina ömma sittknölar, efter dagens ridpass.

Hemma igen, så inser jag hur trött jag egentligen är. En välbehövlig dusch och sen en lur i soffan. Gäller att ladda batterierna, om jag ska orka ta mig till Åbryggan ikväll, för att titta på Martinas dotter Anna, som uppträder där ikväll.

Halv nio, så kliver jag in på Åbryggan och får direkt ögonkontakt med Martina och hennes man. Båda döttrarna är på plats och deras son kommer lite senare. Snacka om musikalisk familj! Härligt att se hur de knyts samman av deras gemensamma intresse.

Det är en ny erfarenhet, att besöka Åbryggan. Gemytligt litet ställe. Blandade åldrar på publiken och det blir en magisk stämning, när Anna börjar sjunga ackompanjerad av en kille på gitarr. Hon behärskar verkligen alla stilar av musik och gör det på ett fantastiskt sätt.

Jag vet inte om jag har börjat utsöndra någon form av hormon, men inom loppet av en timme, så har jag ett "frieri" och flera intressenter av motsatta könet. Jag känner mig smickrad, men mer än så blir det inte. Jag vill först se vad det kommer att bli av min nuvarande date.

Martina skjutsar mig hem vid tolvtiden och det känns precis lagom. Trodde aldrig att jag skulle orka ta mig ut ikväll, men jodå, det gick ju bra. Hoppas nu bara att jag får sova gott inatt, så att jag kan komma utvilad och fräsch till Ölkultur i morgon. Jag ska jobba i baren för första gången. Ser fram emot det!

Natti, natti! :)

torsdag 29 mars 2012

Lugn o fin!

Idag blir det nog nödvändigt att sova middag, efter att jag har varit i stallet. Natten har varit jättejobbig, igen! Vet inte om det kan vara en biverkning av att jag håller på och fasar ut min antidepressiva medicin, eller om det är gårdagskvällens SMS, som spökar.

Jag bara hatar att leva i ovisshet! Vet inte vart jag ska göra av alla känslor. Jag känner mig som kvinnan, som har gett "lugn o fin" ett nytt ansikte, NOT! Det är inte min starka sida då. Dessutom vill jag kunna vara med och påverka min situation, men just nu kan jag inte det. Bara att vänta. Morr!

Nu måste jag lägga på en rem, för jag ska ut till stallet och pyssla om bästa Dolcan några timmar. Då kanske jag får lite utlopp för mitt mest akuta gosbehov. Ähum, Simba blänger argt på mig! Jodå, vi ska också gosa sen.

onsdag 28 mars 2012

På stan med Ullis och Hailey

Eftersom det är utlovat regn på eftermiddagen, så speedar jag på och ger mig ut på en joggingtur, redan vid elvatiden. Det blir fem härliga kilometer i Kronskogen. Jag är bara tvungen att springa av mig alla känslor, som gör att jag nästan klättrar på väggarna.

Till och med backarna går bra och nu känner jag mig så där härligt utmattad och nöjd i hela kroppen. Efter det, lite stretching och en välbehövlig dusch. Sen ringer Ullis och undrar om jag är klar snart. Mm, ska bara fixa håret och sminka mig lite.

Ullis, jag och Hailey går tillsammans ner på stan. Än så länge, så ser det inte ut att bli något regn. Hailey somnar i vagnen, redan på väg ner till stan, men vaknar när vi stannar till på Body Shop. Det var inte lång stund hon sov, men det gör inget, för hon är glad som en lärka och charmar alla vi möter.

Hailey har varit för första gången på dagis idag på morgonen. Det gick hur bra som helst, att ta upp henne vid sju, även om hon är van att sova till runt tiotiden. Misstänker att hon kommer att slockna ganska tidigt ikväll, när hon har fått leka med barnen på dagis.

Jag hittar en supersnygg jeansjacka på Kapp Ahl och Ullis hejar på mig, att jag ska köpa den. Tvekar inte en sekund! Tycker Ullis att det är snyggt, då är det snyggt....

Hm, nu skulle jag ju "behöva" ett par nya jeans också, som passar till nya jackan. På Lindex hittar jag ett par baggy jeans och jag frågar Ullis om det skulle se klokt ut på mig. Ullis tycker absolut att jag ska prova dem, så då gör jag det....

Ullis blir nästan förbannad, när jeansen sitter som handsken. Hon skulle själv vilja ha samma modell, men hon får nog vänta några kilon till, innan det ser bra ut. Bra morot där! Wiii, vad kul, nu har jag köpt både jeans och jacka. Helekiperad inför helgen!

När vi kommer ut från 21:an, så vräker regnet ner. Toppen! Vi kryssar mellan affärerna och blir lite lagom blöta. Hailey sitter med tungan ute, för att liksom fånga regndropparna. Vi skrattar åt henne och hon skrattar med oss. Det luktar så där fräscht vårregn.

Nu är vi klara på stan och sätter oss på Kebabhuset. Hailey får en Risifrutti smoothie och jag äter en kebabsallad. Ullis har tänkt äta med Marre, när hon kommer hem, så hon sitter bara och tittar på, när vi äter.

Regnet har tilltagit, så Ullis ringer hem till Marre och ber henne komma och hämta oss med bilen. Jag bjuder Ullis och Marre på var sin kebabsallad att ta med hem, som tack för skjutsen.

Det slutar med att vi går in till mig och de äter sin mat där. Hailey får en macka och jag sätter på en kanna kaffe. Vi skrattar och har helmysigt. Typiskt tjejfniss! Till och med Hailey är med och fnissar, men nu är hon bra trött. Nu ska hon på allt, som hon vet är aj-aj, typ för att inte somna.

Simba vågar sig fram, när alla har gått. Han har suttit chockskadad under sängen, medan vi har skrattat och haft oss. Nu är det kisse och jag. Han sitter här i mitt knä, spinner och vill inget annat.

tisdag 27 mars 2012

Byggstrul och besök av Hailey

Äntligen har jag fått sova ordentligt en natt. Nacken och skulderbladen värker, efter gårdagens påtande i trädgården och av däckbytet. Gör inget! Jag är på bra humör i alla fall.

Jag ska se efter Hailey några timmar på eftermiddagen, medan Ullis och Marre storhandlar. Därför sätter jag fart att göra mig klar, så att jag hinner göra lite saker själv också, innan de kommer.

Det behövs ju handlas lite grejer till köksskåpen och sen behöver jag fylla på lite i kylskåpet också. Jag åker till Coop Forum, för där borde jag hitta allt under samma tak. Radion fyller bilen med rockklassiker och jag sjunger med.

Pyttsan! Byggavdelningen på Coop Forum är i princip tom. De håller tydligen på och bygger om. OK, men då åker jag väl till K-Rauta då, så kan jag handla maten på hemvägen.

Nehej, inte det! K-Rauta har inga socklar i bokfaner. Inte heller Bygg-Max eller Beijers, dit jag åker sen. Jäkla IKEA, som har slutat med sina kök i bok! Nu orkar jag inte kolla vidare, så jag lägger ner bygginköpet för den här gången.

Jag hinner precis packa in maten i kylskåpet och göra mig en rejäl köttbullsmacka av en dagsfärsk rågsiktkaka med rödbetssallad, innan Ullis och Marre kommer med Hailey. Hon är supersöt! Hon har en rosa klänning med svarta fåglar och rosa underkjol i tyll. Till det har hon prickiga strumpyxor, skrikrosa sneakers och svart skinnjacka.

Vi leker lite ute på uteplatsen, innan jag värmer på lunch till Hailey. Hon är så trött, så hon vill knappt äta. Då gör vi som så, att vi tar vagnen och går på en promenad. Då dröjer det inte länge, innan Hailey sover sött.

Jag tar en extra sväng, så att jag får lite motion också. Det är så skönt att gå på nysopade gångbanor och trottoarer. Solen skiner och vindarna är ljumma. Känslorna kryllar i kroppen och jag får behärska mig, så att jag inte skriker ut min glädje.

Så fort jag stannar med vagnen hemma, så vaknar Hailey. Det var inte lång stund hon sov. Blir nog annat sen, när hon börjar på dagis. På torsdag ska de börja med inskolningen. Jag tror att det blir kul för Hailey. Hon tycker om att vara bland andra barn.

Hailey trippar omkring i sina rosa sneakers i området och charmar alla hon möter. Hon går in till min granne och "hjälper" henne att rensa ogräs. Jag hämtar en banan, som mellis till Hailey.

Ullis och Marre kommer snart och hämtar sin lilla tjej. Nu har de kunnat storhandla i lugn och ro och jag har fått en mysig stund med mitt barnbarn. Win - win!

Ullis och jag bestämmer, att vi ska göra något tillsammans i morgon. Vi får se hur vädret blir. Det har ju ryktats om ett regnväder, som ska dra förbi under morgondagen.

Jaha, då var jag ensam igen då. Tankarna börjar direkt att snurra. Ena stunden är det sprudlande glädje och sen kommer en kall känsla, tänk om det inte är sant! Jag har en förmåga att övertolka allt, men jag tror och hoppas att det här kan vara början på något riktigt bra.

måndag 26 mars 2012

Däckbyte och ny bekantskap

Nu, när jag har tömt ur mig känslorna på bloggen, så känner jag mig lite mer alert. Hm, hur vore det om jag skulle ta tag i att skruva fast köksskåpen och sätta dit bänkskivan. Kan ju inte stå så där i evigheter.

Det går riktigt bra, när jag väl sätter igång. Kul att leka lite snickare. Jag hinner inte så långt, innan Henke ringer och frågar om jag vill ha hjälp med att byta till sommardäck på bilen. Det vill jag absolut, så jag avslutar det jag håller på med och kastar in däcken i bilen och åker till garaget.

Jag parkerar jämsides med Henkes bil och ser att hans nya tjej, Theres sitter i passagerarsätet. Spännande att få träffa henne! Hon kliver ur bilen och kommer fram och hälsar Söt tjej!

Bultarna på mina däck sitter som berg, så Henke håller på och sliter ihjäl sig. Till och med fälgkorset börjar ge vika. Inte ens tryckluften rår på bultarna.

Henke kommer på att det finns en hävstång i ett annat garage i närheten och åker iväg och hämtar det. Nu blir jag och Theres ensamma kvar och vi får prata själva en stund. Alltid svårt, när man inte vet vad man ska prata om. Henke är snart tillbaka och vi fortsätter med de envisa bultarna.

Henke visar mig hur man ska göra, så jag är med och byter de sista två däcken. Kul, men tungt. Skitig blir man dessutom. Nåja, det finns väl rengöringsmedel och vatten.

Som tack för hjälpen med däcken, så bjuder jag Henke och Theres på hämtmat. Vi äter, skrattar och har det bra i mitt kök tills klockan är närmare fyra. Då får Henke och Theres bråttom, för lilla Ängla 3 år ska hämtas på dagis.

Henke är stolt som en tupp och skiner som en sol. Jag är så glad för hans skull! Sen var ju Johanna en toppentjej också, men fungerar det inte, så är det väl bara så.

När jag ändå har skitiga kläder på mig, så fortsätter jag med monteringen av köksskåpen. Så där då! Nu är det bara att köpa sockel, silikon och sidstycke. Sen en sväng till IKEA, för att lämna tillbaka den felaktiga sockeln.

Nu är det slut på saker att göra och jag börjar känna mig trött igen. Det är bara det att, så fort jag sätter mig ner, så börjar tankarna på honom att snurra, som de gjorde hela natten till idag.

Det är nästan outhärdligt att inte kunna träffas, när det är det enda jag vill. Om jag säger som så, jag har INTE svart bälte i tålamod! Längtar till helgen, men det är ju för sjutton bara måndag!

Trötta reflektioner

Hu, vad trött jag är idag! Inte för den förlorade timmen pga sommartiden, utan för att jag har sovit så illa i natt. Jag låg och stirrade i taket i säkert en timme, innan jag släckte lampan. Sen har jag vridit och vänt på mig hela natten.

Tur att jag inte behöver ta mig till något arbete. Nu kan jag ta det lugnt och softa omkring i min morgonrock, så länge jag vill. Sen är ju inte det kul heller. Jag vill ju komma ut och göra något trevligt. Vi får väl se när jag vaknar till.

Nu är det snart ett år sedan jag slutade jobba. Lika länge har jag skrivit min blogg. Den har hjälpt mig genom den här svåra tiden. Jag har kunnat hantera sorgen, ilskan och hjälplösheten, genom att få ner mina tankar på pränt.

Bloggen är också en möjlighet för mig, att kunna gå tillbaka i tiden och bearbeta. Än så länge, så har jag bara läst enstaka inlägg från den tiden. Det tar emot, att gå igenom allt på en gång. Ändå vet jag, att jag kommer att göra det sen, för att liksom låta allt sjunka in, en gång för alla.

Livet har ju så sakteliga börja le igen. Jag kan lägga allt det trista bakom mig, även om det finns väl bevarat i en låst kammare i mitt hjärta. Mina sinnen börjar vakna upp, i takt med vårens framfart. Sen vet jag, att det kommer att bli bakslag, både för mig och för våren.


Nu är jag inte rädd längre. Jag tillåter mig själv att känna igen. Livet är alldeles för kort, för att gå omkring och hålla igen. Nu är det bara tiden, som sätter begränsningar. Det går ju inte rent tidsmässigt, att göra precis allt man vill.

Varje gång jag drabbas av åldersnoja, vilket i och för sig inte är alltför ofta, så tänker jag på min morfar. Han som blommade ut på nytt vid 85 års ålder. Då inser jag att det finns många fina år kvar, att fylla med härliga saker.

Sen får jag ett hugg i hjärtat och inser, att man vet inte ett dugg om vad som komma skall. Det här kan vara min sista dag i livet. Sen kan man ju inte gå omkring och leva som om varje dag vore den sista. Däremot, så försöker jag att hålla det i minnet, t ex vid de tillfällen jag tvekar inför om jag törs eller inte.

Tror att jag har förändrat hela min livssyn, efter den här tragedin. Jag tror och hoppas att jag är en mer ödmjuk och förlåtande människa nu. Sen har jag insett, att man inte kan gå omkring och styras av vad folk runtomkring ska tycka. Magkänsla!

Glädjen ska få mer utrymme i mitt liv framöver. Det har jag lovat mig själv.

söndag 25 mars 2012

Vårstädning och våfflor

Vaknar på ett strålande humör idag. Efter frukosten, jazzar jag omkring med Spotify på datorn. Härligt med all bra musik, som finns att lyssna på. Tur att det inte är lyhört här i huset!

Nu åker skrotjeansen på, för nu ska här röjas i min lilla trädgård. Grannarna är så flitiga ute, så jag har nästan fått dåligt samvete, men idag är det skillnad, för nu känner jag för en trädgårdsdag.

Solen gassar, men det är kallt i luften av den nordliga vinden. Jag håller mig varm av krattningen. Det råder en gemytlig stämning bland alla grannar, som är ute och vårstädar. Till och med Simba är med ute och myser i solskenet.

När gräsmattan är krattad, tar jag en välförtjänt paus på altanen. En banan och ett fjolligt SMS. Jag kan inte behärska mig! Jag mår så bra! Hoppas bara att det blir något bra av det här. Min magkänsla säger det i alla fall.

Efter pausen och fjollerierna, är det rabatterna och häcken, som ska rensas. Känner redan nu, hur ont i nacken jag kommer att få av den här dagen. Jag har jord upp till armbågarna och håret sitter uppsatt i en slarvig knut. Jag ser säkert helvild ut.

Mamma ringer och hör om jag vill komma till dem och äta våfflor på eftermiddagen. Ja, tack! Henke och jag åt ju våfflor redan i veckan, men idag är det ju faktiskt våffeldagen på riktigt.


Nu har jag ställt undan krattor och redskap för idag. Nu är det kyligt i luften. Man får ju inte glömma bort, att det faktiskt bara är 25:e mars. Än kan det komma flera bakslag.

Återigen, rockar jag loss med Spotify. Det är allt från HipHop, Elvis och Marilyn Manson. Härligt vild blandning! Jag känner mig så glad, men jag har ingen här att dela glädjen med. Nej då, jag är inte alls otålig! Inte alls!

lördag 24 mars 2012

Vårpromenad med Barbro

Underbart att vakna till en helt oplanerad dag. Mindre underbart att inse, att det blev lite väl mycket vin i går. Vi hade jättetrevligt hela kvällen, så då är det väl i och för sig värt det.

Det är minst lika härligt väder ute idag och här ligger jag som en utslagen padda och tycker synd om mig själv. Det får vi väl ta och ändra på. Upp och hoppa!

Barbro hör av sig på chatten, när jag dricker mitt morgonkaffe vid datorn. Hon undrar om vi ska gå en promenad sen. Jag förklarar att jag gärna gör det lite senare, men att jag först måste vakna till ordentligt.

Det blir en skön stund i solen på altanen. Man riktigt hör hur det fräser i min bleka hy av solens strålar. Grannarna påtar för fullt i sina täppor. Själv har jag inte riktigt fått lust att börja än, men jag känner att det är hög tid att sätta fart. Ja, det blir inte idag i alla fall!

Två kalla hotdogs med senap senare, så börjar jag att känna mig som en människa igen. Jag ringer till Barbro och säger att jag kan ta den där promenaden nu. Eftersom Barbro bor i Borsökna, så kommer vi överens om att mötas halvvägs, vid Mestaria.

Det blir lite av en upptäcksfärd tillsammans med Barbro. Vi går en sträcka på Sörmlandsleden, som ingen av oss har gått tidigare. Verkligen skönt att komma ut och röra på sig och få prata en stund.

Nej, men titta! Blåsipporna har slagit ut....


Tänk sen, när alla ek- och hasselhagar här i trakten kryllar av blåsippor och vitsippor. Då kommer det att vara så där otäckt vackert, så att det nästan gör ont. Picknick-varning!

Barbro njuter lika mycket av naturen, som jag. Kul att ha en till promenadkompis inom räckhåll, även om jag ibland föredrar att gå själv med mina tankar.

När det är dags att gå åt var sitt håll igen, blir vi stående en lång stund och bara pratar. Det bara ploppar upp nya saker hela tiden och ingen av oss vill gå. Koltrastarna visslar så vackert från skogen och det börjar bli lite rått i kvällsluften, när solen är på väg ner.

Nu knorrar min mage rejält och jag inser att jag kanske borde göra någon vettig kvällsmat. Pizza hade varit väldigt gott, men nej, inte pizza. Jag går till Ica Stenby, så får vi se vad det blir för gott. Orkar inte laga mat idag.

En halv grillad kyckling och en stor Fanta. Sen slinker det med en påse med smågodis också. Ska bli skönt att bara vara hemma med Simba och sitta och mysa. Sen kan jag inte riktigt rå för, att tankarna är på ett annat håll.

Härlig fredag

Igår var det en sån där fullmatad dag igen, så att jag aldrig hann blogga. Här kommer i alla fall ett sammandrag.

Det är en sån där underbar vårdag idag. Klarblå himmel och nästan helt vindstilla. Bra tajming att jag ska städa idag då. Jag har skjutit upp det så länge nu, så det är inte ett alternativ att skjuta på det igen. Nåja, det tar ju inte lång stund att dra runt ett varv med dammsugaren. Det får duga.

Carina kommer altanvägen, för jag sitter i solen och myser, när hon kommer. Hon har köpt med sig var sin låda med sushi. Mm, det ska bli gott! Tror inte att jag har ätit det sen i höstas. Vi sätter oss på altanen i solgasset och äter.

Det är länge sedan vi träffades, så vi har mycket att prata om. Känner nu hur jag har saknat Carina och våra samtal. Måste bli bättre på att hålla kontakten med mina gamla vänner. Det blir ju lätt så, när man träffar så många nya vänner.

Henke ringer och frågar om han kan komma förbi och äta. Han har ingen att luncha med, så självklart kan han komma med sin kebabrulle och göra oss sällskap här på altanen.

När Henke och Carina har åkt, så är det snart dags för mamma att komma. Jag har lovat att hjälpa henne att blåsa och fixa håret inför kvällen. Jag hinner lagom göra mig själv iordning, innan hon kommer.

Det tar inte lång stund att fixa mammas hår och hon åker hem igen. Nu väntar nästa besök. En spontan fika med han med stort H. Lite scaery. Tänk om det inte känns så där magiskt, som det gjorde i lördags! Det kan ju vara jag som har blåst upp spänningen.

Jag sitter i solen på altanen, när han kommer. Han ler och kliver upp på altanen, går direkt fram till mig och kramar om mig och ger mig en puss rakt på munnen. Wiii! Nu har ju grannarna garanterat något att prata om! So what?!

Vi dricker kaffe och äter glass. Frågorna haglar mellan oss och vi gör ett seriöst försök att lära känna varandra. Jag känner att jag sitter och ler hela tiden. Ser säkert urfånig ut, men jag bryr mig inte. Känslan från i lördags är tillbaka. Så härligt!

Jag får skjuts ner till Spakällan, där mamma väntar. Nu blir det bubbel i dubbel bemärkelse och massage. Livet är bra härligt emellanåt!


Nyknådade och med russinhud, går vi till Ölkultur, där Lillis sitter och väntar. Maten på Ölkultur har tagit slut, så vi nöjer oss med en öl, innan vi går vidare till Grappa. Där blir det riktigt god mat med vin till. Grappa har alltid serverat bra mat, när jag har varit där.

När det är dags att tänka på hemgång, så ringer vi Henke. Han är ute på stan och åker omkring med Micke och hans gula vrålåk. Häftigt, då får vi åka ståndsmässigt hem! Jag bara älskar det där motormullret!


Återigen, får grannarna något att skvallra om. Henke gasar nämligen till, precis utanför min lägenhet. Bra där! Nu ska det bli skönt att få krypa ner i sängen.

torsdag 22 mars 2012

Oskriven dag

Oj! Klockan är halv tio, när jag vaknar. Simba sitter snällt vid fotändan av sängen och väntar på de magiska orden, "Kom då, kisse!". Pusskalas!

Jag har, även denna natt, haft en orolig sömn, men det verkar ändå som att jag somnade om rejält, nu på morgonen. Vad bra, då kanske jag slipper börja gäspa redan på eftermiddagen.

Frukost, sen datorn. Louise har skickat meddelande på Faceboook, om att det inte blir något av med stallet idag. Hon känner sig inte riktigt kry. Det var nästan bra, ja inte att Louise mår dåligt, men för att jag känner mig lite för uppbokad just nu. Alla inbokade saker är kul, men ibland kan det bli för mycket på en gång.

Jag ringer till Anitha och kollar läget. Igår kom vi överens om att jag skulle komma ut till henne i Ribbingelund och gå en promenad och fika. Nu visar det sig att även Anitha mår lite risigt idag. Jaha, men helt plötsligt, så har jag en hel oskriven dag framför mig.

När jag har duschat och gjort mig iordning, så ringer jag Ullis. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap ner på stan och shoppa lite. Hailey behöver ett regnställ och jag "behöver" smink och lite annat krafs. Alltid bra att ha med Ullis. Då får man ärliga svar, när man frågar hur det ser ut.

Det är en underbar vårdag ute och jag bestämmer mig för att gå hem till Ullis. Jag genar genom Kronskogen och fåglarna håller konsert. Jag njuter av den ljumma skogsluften. Fjärilarna i magen börjar göra sig påminda igen.

Det tar precis 20 minuter och då vet jag att det är runt 2 km dit. Kan vara bra att veta, när jag ska hjälpa till att hämta Hailey på dagis sen. Jag ska vara med på en av inskolningsdagarna och det ser jag fram emot.

Vi har en jättemysig dag på stan, Ullis och jag. Hon hjälper mig att hitta de rätta sminkprylarna och vi hittar ett jättefint regnställ till Hailey. Sen slinker det ner ett par tuffa tygkängor i min shoppingpåse också. Vi avslutar med en sen lunch på Your Choice.

Jag stannar inte hemma lång stund, innan jag ger mig iväg till mamma och Lillis i Vilsta. Simba ser lite besviken ut, när jag i princip bara vänder i dörren. Vi tar igen det ikväll, kisse!

Lillis har just varit iväg och hämtat det nya vitrinskåpet, från Tumbo Möbler. Det väger bly, så Lillis ringer efter Henke och Micke, så att vi kan hjälpas åt att bära in åbäket. Snälla killar, som kan komma och hjälpa till med så kort varsel.

Lillis har dessutom investerat i en Kärcher fönstertvätt, vilken han vill demonstrera, innan jag åker hem igen. Häftig maskin! Den ska jag nog låna hem och tvätta mina skitiga fönster med.

Jag hinner precis hem, innan det ringer på dörren. Det är en kvinna, som ska köpa mammas Röllakanmattor, som jag har annonserat ut på Facebook. Mycket nu!

Efter mattförsäljningen, så landar jag vid datorn. Hjärtat far upp i halsgropen, när jag ser att han med stort H är online. Neej, jag ska inte starta någon chatt. Visa nu att du kan behärska dig! Fan, jag är inget vidare på det där med is i magen....

Hur som helst, så ser jag fram emot morgondagen. Först en sushilunch med Carina från Skogstorp. Sen blir det Spa-källan med mamma. Mmm, bubbel i glasen, bubbepool och massage. Efter det ska vi möta upp med Lillis på Ölkultur. Känns inte helt fel!

onsdag 21 mars 2012

Kalasväder och fullt ös

Idag ska det bli kalasväder och solen skiner redan med full styrka, när jag kliver ur sängen. De senaste dagarna, har jag haft lite svårt att sova en hel natt, men det har sin naturliga förklaring. Det är mycket som rör sig i min hjärna nu.

För att få lite bukt med mitt bubblande inre, så snör jag på mig löpardojjorna och ger mig ut på en långsam joggingrunda. Det blir cykelbanan mot Tuna Park, till att börja med. Där är det torrt och allt grus är bortsopat. Perfekt!

Straxt efter Stenby Gård, så hoppar jag till, när jag ser två loja huggormar, som ligger och solar sig i dikeskanten. Hoppsan, har dessa små raringar vaknat till liv redan?! Hm, det blir nog cykelbanan hem i stället för skogsstigen, som jag hade planerat från början.


När jag joggar genom tunneln under Västerleden och kommer upp mot Flacksta Gård, så hör jag lärkornas drillande över gärdet. Sen dröjer det inte länge, innan jag ser flera fjärilar. Solen steker i mitt svettiga ansikte. Nu är det banne mig vår på allvar!

Det hinner bli runt 7 km, innan jag är hemma igen. Helt slut, men ack så skönt! Nu har jag kunnat resonera med mina bubbliga vårkänslor och förvirrade tankar, under joggingrundan. Känns bättre nu. Lite mer kontrollerat.

Förutom endorfinkicken, så känner jag mig väldigt nöjd med att ha orkat runt. Jodå, jag fick lov att stanna ett par gånger under rundan, men ändå. Det kan ju bara bli bättre och bättre.

Efter en välbehövlig dusch, så tar jag bilen ut till mammas och Lillis hus i Borsökna. Jag har lagt ut säljannonser på Facebook på en del prylar, som blev över från loppisen. Nu ska jag hämta de saker, som folk har tingat. Ibland blir man förvånad över vad som går att sälja.

Sen bär det av till frissan. Egentligen skulle jag inte ha gått dit förrän om en vecka, men nu står jag inte ut med min utväxt och risiga hårtoppar längre, så jag har lyckats få en tid till idag istället.

Efter besöket hos frissan, så hinner jag lagom slänga i mig några uppvärmda köttbullar, innan det är dags att gå till Ica Stenby, för att leverera mammas panelgardiner till en köpare.

Efter det ska jag ta mig in till stan och gå på en föreläsning, som trädgårdsföreingen TRIM anordnar. Min nya kompis, Anitha kommer med också. Jag har lovat att hjälpa till med kaffeserveringen i pausen. Kul!

Fattar inte hur jag hann med att jobba förut! Nu är det snart ett år sedan jag slutade och jag ångrar det definitivt inte. Nu kan jag sysselsätta mig med de saker jag verkligen vill göra. Jiihaa!

tisdag 20 mars 2012

Sol i hjärtat och fjärilar i magen

Skitväder ute, men det gör mig inget, för jag har solsken i hjärtat och fjärilar i magen. Dessutom, så kommer bästaste Karin snart över på en kopp kaffe.

Jag är helt klart ute på osäker mark, men jag mår så bra. Ett känt citat från Allan Karlsson i boken 100-åringen, "Det är som det är och det blir som det blir!". Jodå, visst är det så!

Nu får det vara slut på gråt och tandagnisslan! Jag låter mig dras med och släpper alla bromsar. Varför ska jag hålla mig själv tillbaka?! Har ingen lust. Vill bara må bra och det gör jag nu.

Sen är jag plågsamt medveten om att jag är väldigt sårbar nu, men det må bära eller brista. Man måste ju våga se om tygen håller.


måndag 19 mars 2012

Tankekaos i natten

Klockan är 04:06 och jag är helt klarvaken. Jag vaknade vid tvåtiden och kunde bara inte somna om. Nu har jag gett upp och måste skriva av mig mina röriga tankar, innan jag gör ett nytt försök att sova.

Det har ju, på många sätt, varit en väldigt händelserik helg. Förmodligen är det alla nya intryck, som ligger och snurrar i min trötta hjärna. Det tar ju tid att sortera upp och förstå sig på alla olika känslor och tankar. Jag måste få bearbeta och reflektera.

Jag är så himla glad över att ha återknutit kontakten med gamla vänner och att jag dessutom har fått så många nya fina vänner. Även om jag lever ensam och inte jobbar, så har jag dagarna fyllda av härliga möten och samtal med alla dessa fantastiska människor.

Sen har jag fått så fin kontakt med min familj igen. Det sägs ju, att tragiska händelser ska förena och det kan jag ju bara skriva under på. Jag kan även skriva under på att uttrycket, "Inget ont, som inte har något gott med sig", stämmer.

En annan stort bidragande orsak till, att jag ligger sömnlös i natt är, att mitt tidigare skadade hjärta nu börjar att läka. Jag kan känna igen! Samtidigt, är jag livrädd för att bli sårad och därmed rädd för att släppa någon inpå livet igen, men jag känner att dessa spärrar börjar släppa så sakteliga. Muren börjar ge vika.

Det hände en ganska jobbig sak på loppisen igår. En av besökarna stod och bläddrade i en av Johnnys och mina gamla böcker. Då dök det upp ett papper i boken med Johnnys handstil. Den första tanken som slog mig var, att det kan vara ett avskedsbrev.

Ullis måste ha tänkt samma tanke, för blixtsnabbt slet hon pappret ur min hand. Hon ville skydda mig från det jobbiga. Sen hade jag redan hunnit läsa några lösryckta ord och konstaterat, att det förmodligen inte handlade om något avsked.

När första ruschen av loppisbesökare hade lagt sig, så gick jag undan och läste vad Johnny hade skrivit. Handstilen var ovanligt slarvig, för att vara av en person med Johnnys ordningssinne. Det var definitivt en text, som endast var avsedd för honom själv.

När jag hade läst klart, så insåg jag att det var Johnnys ångestframkallare, som han lite slarvigt hade klottrat ner på ett papper. En lista med fem konkreta punkter. Förmodligen, var det ett steg i en av de många självhjälpsböcker han läste, när han inte mådde bra.

Det slog mig, att här står jag och håller i koncentratet av Johnnys värsta mardrömmar. Han hade skrivit ner dem, för att på så sätt få dem ur sig. Av innehållet, så förstod jag också, att anteckningen var närmare tio år gammal. Jag kan förstå vilket helvete han måste ha haft med sig själv och sina jobbiga tankar, under alla år.

Det låter kanske väldigt vanvördigt, när jag berättar att jag sen slängde papperet i soppåsen, tillsammans med Haileys bajsblöja. För mig var det en starkt symbolisk handling, att jag nu tog bort Johnnys plågoris.

Mamma undrade förskräckt varför jag inte ville spara pappret. Jag svarade, med en för mig självklar motfråga, "-Varför ska JAG spara på Johnnys ångest?!"

Nu tror jag, att jag har sorterat upp och dokumenterat min nattmara. Summan av kardemumman är i alla fall, att jag är på väg tillbaka till det goda livet med stormsteg. Jag sitter här och ler fånigt för mig själv i mörkret.

Hoppas att jag kan sova nu, för Dolcan kommer att vilja ha hela min uppmärksamhet i morgon eftermiddag.

söndag 18 mars 2012

Seg loppisdag

Oj, vilken kväll det blev igår! Gick tillsammans med Anitha till Ölkultur och hamnade på Bishop's Arms, efter det sen. Måste säga, att jag hade jättekul! Sen att jag träffade en jättemysig nyskild kille, gjorde ju inte saken sämre.

Nu bannar jag mig själv för, att jag inte slutade med alkohol efter klockan tolv, som jag hade planerat. Idag, som vi ska ha loppis och allt! Men, men det är bara att bita i det sura äpplet och rycka upp sig.

Det står redan folk och väntar på att få komma in, när vi kommer ut till huset i Borsökna. Kul! Det blir rusning under första halvtimmen. Sen kommer det lite strövis med folk. Sista två timmarna, har vi inte mycket mer att göra än att dricka kaffe och äta kakor.

Jaha, då är det bara att packa ihop det som är kvar och ta reda på det mest värdefulla, innan vi ringer till Pingstkyrkan och ber dem komma och hämta allt. Nu orkar vi inte en loppis till. Det som är något av värde, kan vi ju sälja på Blocket eller Facebook.

Mamma och Lillis har varit barnvakt till Hailey, även denna söndag. De bjuder oss på kaffe och semla, när vi kommer dit. Det har gått jättebra med Hailey, så alla är nöjda och glada. Mamma berättar att Hailey har ätit lite dåligt, så hon klämmer i sig nästan en hel semla.

Nu är jag helt slut! Dels är det gårdagskvällen, som spökar och dels är det loppisen, som har sugit musten ur mig. Det blir till att göra kväll tidigt idag, för i morgon ska jag till stallet och Dolcan på eftermiddagen och då gäller det att ha krafterna i behåll.

lördag 17 mars 2012

Lena is back!

Mitt skadeskjutna hjärta börjar så sakteliga att vakna till liv igen. Sen finns det ju sår, som aldrig kommer att läka. Det finns dessutom en kammare i mitt hjärta, som förevigt kommer att vara reserverad för Johnny. Även om han inte finns mer, så kommer han att leva kvar i mitt hjärta.

Våren har nog gjort sitt och det är väl bra. Äntligen börjar jag känna mig som en levande kvinna igen. Mitt sargade självförtroende börjar återhämta sig och jag kan åter gå med högt huvud, oavsett situation. Jag tror på mig själv igen!

Jag ser fram emot de äventyr, som väntar mig därute i livet. Det är dags att ta tag i mitt liv nu och se till att det händer kul saker. Ingen annan än jag kan göra det åt mig. Se upp därute! Lena is back!

fredag 16 mars 2012

Promenad med Effie

Mamma mår inte alls bra just nu. Hon har jätteont i nacken och det strålar ut i ena armen. Det är förmodligen en låsning och så har det blivit en muskelinflammation på grund av låsningen.

Hennes egen läkare har skickat henne till röntgen och bara skrivit ut Treo Comp. Nu ska hon alltså få vänta i två veckor på att läkaren granskar röntgenbilderna, innan hon får någon mer hjälp. Men vad är problemet?! Kan inte en läkare remittera akut till en naprapat eller kiropraktor?!

Hur som helst, så jag jag bestämt mig för att ta cykeln till Vilsta, för att hjälpa till och rasta Effie. Mamma har för ont, helt enkelt. Jag tar även med mig lite antiinflammatorisk medicin, som jag faktiskt tror är bättre än Treo Comp. Nej, jag har inte blivit läkare, men jag vet inte vad jag ska tycka om hennes läkare....

Effie blir helt till sig, när jag kommer på cykeln. Hon rusar ut och börjar skrika, när jag låser cykeln. Kul att man är välkommen! Mamma struttar fram och ger mig en kram. Hon ser helt dimmig ut på ögonen. Bort med Treo Comp NU!

Effie och jag ger oss av mot Vilstaskogen. Vi ska gå spåret, som är 5 km. Jag får rycka till hårt i kopplet, då hon försöker sig på att äta hästskit, när vi går förbi stallet i Vilsta. Kan inte fatta vad det är med hundar och hästskit!

Det är en mulen dag och det blåser rejält, så det blir till att hålla högt tempo, för att inte frysa. Inga problem! Effie skulle nog helst vilja springa. Vi nöjer oss ändå med att gå raskt. Hon drar ju en del, så då får hon lite extra belastning.

Det är blött i spåret, så det tar inte lång stund innan Effie är helt geggig under magen. Ja ja, det blir väl en välbehövlig dusch sen, när vi kommer hem igen då.

Djupt inne i skogen, så hör jag en korp. Jag härmar den, för jag vet att de brukar kunna svara. Effie stannar upp och tittar på mig, som om jag vore knäpp. Sen tittar hon mot himlen, för att se korpen. Hon fattar! Jag testar en gång till och hon gör likadant. He, he!

När vi kommer hem, så klär jag av mig det mesta och släpar in en motsträvig hund i duschhörnan. Mamma har sett till att vattnet är lagom varmt, så nu kan vi bara duscha på. I början ser Effie skräckslagen ut, men snart börjar hon att grymta, som hon gör när hon njuter.

Lillis kommer hem och kliver in i badrummet. Han skrattar gott åt att Effie står så snällt, medan jag duschar henne. Går ju jättebra!

Efter duschen, så är det bara att slå sig ner vid köksbordet. Lillis har köpt med sig Thaimat till oss alla och det smakar jättebra, efter den raska promenaden.

När vi har ätit klart, så dukar jag upp mina prylar, för att färga och noppa ögonbrynen på mamma. Hon blir jätteglad, för hon hade tänkt att fråga om vi inte kunde göra det idag, men glömde bort det. Kul att göra henne glad och speciellt nu, när hon mår så dåligt.

När jag beger mig hemåt igen, så lovar Lillis att komma förbi senare och hämta min bänkskiva, sidstycke och socklarna, som behöver sågas till. Perfekt, då kanske mitt köksskåp äntligen kan bli klart snart.

Henke har lovat att komma i eftermiddag och hjälpa mig att haka i gångjärnen på skåpluckan. Det klarar jag och Lillis, när vi provar, så jag messar Henke direkt och säger att det redan är klart. Han svarar att han gärna kommer förbi en sväng i alla fall. Kul!

Jag pratar en stund med Ullis i telefon. Hon lovar att hjälpa mig med smink i morgon. Jag ska ut med ett gäng tjejer. Vi ska först till Ölkultur. Sen blir det förmodligen Josef's och då vill man ju vara fin. Ullis tycker det är kul, att jag börjar repa mig från tragedin nu, så hon hjälper gärna mamma att bli fin. Tack lilla gumman!

torsdag 15 mars 2012

Mer montering

Inspirerad av gårdagens montering av mammas och Lillis nya byrå, så ger jag mig på att montera mitt extra köksskåp. Jag fick ju ett skåp över, när jag satte in diskmaskin och det har jag nu tänkt att montera. Det har bara stått där i över tre månader.

Kroppen jämrar sig över gårdagens ansträngning med byrån, men det är bara att bita ihop och köra på. Det är ju bara träningsvärk och det sägs ju att ont skall med ont fördrivas. Revbenet känns bättre och bättre.

Nu känner jag mig så där himla duktig igen, när jag tar fram borrmaskinen och använder den som skruvdragare. Shit, jag börjar ju få snits på det här! Kul är det också, i alla fall när det går bra. Sen att jag är helt genomsvettig, det är en annan sak.

Allt går utan problem, tills jag packar upp den nya sockeln jag handlade på IKEA i måndags. Det är helt fel nyans på trä. Jag frågade efter bok, när jag beställde sockeln. Då sa tjejen på IKEA att de inte har bok, men att de har björk.

Jag trodde givetvis då, att det är björk jag redan har, men det var tydligen bok då. Lite fräckt att bara sluta tillverka grejer så där. Det är ju i alla fall bara te år sedan de byggde mitt kök. Nåja, jag får väl försöka att lösa det på något annat sätt.

Ytterligare en sak, som försvårar det hela, är att den nya bänkskivan är en cm tjockare. Det är också en grej, som IKEA bara har ändrat rakt av. Kul, det innebär alltså att jag måste sänka båda skåpen en cm och även såga av sockel och sidstycke lika mycket.

Tur att Lillis kan hjälpa till, att såga till det åt mig. Han har tydligen någon han känner, som kan fixa det. Sen har Henke lovat mig, att få dit dörren på skåpet. Om vi säger som så, jag och gångjärnen kom inte riktigt överens, så jag tar gärna emot hjälpen från Henke.

Så här snyggt ser det ut nu, utan bänkskiva....


Blir toppen med lite mer bänkyta. Jag är ju lite bortskämd från huset, där jag hade ungefär dubbelt så mycket bänkyta i köket.

Det har varit gråmulet och blåsigt hela dagen, så jag har lite dragit mig för att gå ut. Nu inser jag, att jag är så illa tvungen att gå till affären och handla kattmat. Vad bra, då kan jag passa på att sätta upp ett anslag om söndagens loppis också då. Ni kommer väl??

Lunch med Karin och byråmontering

Onsdag morgon och jodå, det känns lite bättre idag, både med revben och humör. Ändå känner jag mig håglös och kommer mig inte för att göra något mer, än att sitta vid datorn.

Då ringer Karin Harich och undrar om jag vill luncha med henne på Tuna Park. Jättegärna! Då kan jag ju ta en promenad dit och förena nytta med nöje.

Ullis ringer mig på vägen till Tuna Park. Hon berättar, att de nu har fått plats på det dagis de ville ha till Hailey. Först sa de, att det inte fanns några platser, men idag ringde de och sa att det finns en plats. Härligt!

Karin och jag träffas vid restaurangytan i Tuna Park vid tolvtiden. Karin kramar om mig hårt, så jag grimaserar lite av smärtan i revbenet. Det var det värt!

Vi äter, pratar och skrattar i närapå två timmar. Som vanligt, så flyger tiden iväg och jag ser redan fram emot nästa lunch. Nu blir det en promenad hem i snålblåsten igen.

Nu känner jag mig faktiskt lite piggare, när jag fick lov att fixa mig lite. Även om jag kan gå ut utan smink, så ser man mycket piggare ut med lite mascara i alla fall. Man kan ju i alla fall lura sig själv.

Jaha, då var det lika trist igen då. Jag går av och an, när jag inte sitter vid datorn och blippar. Jag ringer mamma, för att höra hur besöket på röntgen har gått. Hon var hos sin läkare i går och fick remiss till röntgen, för sina smärtor i ländrygg och nacke.

Mamma berättar att Lillis har varit till Jysk och köpt en byrå, som ska stå i badrummet. Han håller på att bli galen av alla delar och skruvar. Jag hör i bakgrunden, hur han grymtar och har sig. De undrar om jag har lust att hjälpa till. Absolut! Slänger mig på cykeln och tar sikte på Vilsta.

Lillis håller på och gör sig iordning. Han ska iväg och spela kort med några kompisar. I det ögonblicket, så bestämmer jag mig för, att byrån ska vara ihopskruvad och på plats, när han kommer hem. Precis vad jag behövde, en liten utmaning.

Även om det tar i princip hela kvällen, så går det ändå bra att få ihop alla delarna till en byrå. Dessutom, så känner jag nästan ingenting i revbenet. Det är bara när jag ger mig på att bära in byrån själv till badrummet, som jag känner av det lite.

Precis när jag har konkat in byrån till badrummet, så tappar jag greppet och byrån kraschar ned på toalettsitsen. Aj då! Byrån klarar sig utan skador, däremot så spricker toalocket, som är av plast. Ja ja, men det kan ju inte kosta många kronor att köpa ett nytt.

Nöjd med mitt dagsverke, så sätter jag mig på cykeln och far hemåt igen. Luften är ganska kylig, men jag har varma kläder, så det blir en skön kvällstur.

Hemma igen, så är jag ju lite nyfiken på vad som har hänt på Facebook och bloggen, så jag parkerar en stund vid datorn, även om det är ganska sent. Jag är helt enkelt inte trött ännu. Den uppfriskande cykelturen gjorde att jag piggnade till lite.

Det är inte många vänner online. De flesta har väl krupit till kojs. Munhuggs ändå med några pigga själar en stund. Sen funderar jag på att blogga om dagen, men så känner jag hur trött jag egentligen är. Det får helt enkelt vänta till i morgon. Därav detta inlägg i efterhand.

tisdag 13 mars 2012

Låg vårdag

Idag känns det som att jag har vaknat på helt fel sida. Även om smärtan i revbenet är bättre, så går jag bara omkring och suckar. Kan i och för sig ha något att göra med, att jag ställde mig på vågen idag.

Det är väl ett välkänt kvinnligt fenomen, att vågen kan förstöra en hel dag. I takt med att jag har mått bättre, så har aptiten ökat och då är det ju inte så konstigt, att jag kommer upp i min normalvikt. Sen skulle jag gärna ha stannat kvar på den lägre skalan då, men jag får väl var glad så länge det höll i sig.

En annan bidragande faktor till mitt låga humör, är nog det fina vädret och våren i sig. Ja, jag vet, det låter ju helt sjukt, men lugn, jag ska förklara, så gott jag nu kan.

Jo då, jag älskar också det fina vårvädret. Det som däremot inte är så kul, är att jag nu är ensam och inte har någon att dela det vackra med. Just bara därför, så ser man förälskade par överallt. Sen har jag alltid varit lite låg på våren. Bara för att alla andra är glada, så blir jag ledsen. Skumt!

För att riktigt grotta ner mig i träsket, så tar jag fram dammvippan och börjar städa. Kul? Nej, men väldigt nödvändigt! Det är ju trots allt skönt, när städningen är klar.

Jag gör mig en snabb lunch bestående av tre varma korvar med bröd. Sen bär det av ut i Kronskogen med stavarna. Det brukar vara bra med en promenad, när jag känner mig så här. Om inte annat, så kanske jag kan bränna några kalorier.

Nästan all is har försvunnit på stigarna, men däremot så är det ganska blött och geggigt på en del ställen. Det är trots allt skönt att gå min skogsrunda och låta tankarna löpa fritt. På ett ställe ser jag två nykläckta fjärilar, som värmer sig i solen....


Det är flera vänner, som har frågat om vi ska göra sällskap på promenaderna, men ibland känner jag, att jag bara måste vara själv. Idag är det en sån dag. Jag behöver sura färdigt och orkar inte vara trevlig.

Nu är jag hemma igen och det verkar inte som att promenaden har gjort så stor skillnad för mitt humör. Det är väl bara att bita ihop och hoppas att det blir en bättre dag i morgon.

måndag 12 mars 2012

En sväng till IKEA

När jag stiger ur sängen, straxt före åtta, så tittar jag ut och inser att det kommer att bli en helt fantastisk vårdag. Ja, det är ju inte riktigt vår än, i alla fall inte enligt almanackan då, men vem bryr sig. Bara det är soligt och skönt.

Mitt skadade revben gör sig extra påmint idag. Känns som att allt har svullnat. Självklart, så blir jag tvungen att nysa två gånger och det är inte skönt, kan jag meddela. Långt ifrån!

Trots det vackra vädret, så ska jag åka till IKEA idag med mamma och Lillis. Det är nog ett bra beslut, för då kommer det inte att vara så himla mycket folk. Det är inte riktigt min grej, att trängas bland en massa folk.

Vi kommer fram lite innan tolv och vi börjar med övervåningen, där de stora möblerna finns. Mamma och Lillis letar vitrinskåp och jag ska bara ha lite småsaker. Vi traskar ändå hela varvet runt och tittar på allt. Man blir nästan förvirrad av alla intryck och idéer på en gång.

Självklart, så äter vi lunch, innan vi plöjer varvet på nedervåningen. Det finns mycket gott att välja mellan på menyn, men jag står ändå fast vid mitt beslut om att äta köttbullar. Det är ju en klassiker på IKEA!

Det blir inget vitrinskåp på IKEA. Däremot, så slinker det ju ner en hel del annat i mammas och Lillis vagn. Själv lyckas jag faktiskt att hålla mig till de två saker jag hade tänkt att köpa. Inte ens några servetter eller ljus. Wow, nytt rekord!

När vi ändå är ute och åker, så tar vi vägen förbi Tumbo Möbler och går in där en sväng. Där hittar vi flera fina vitrinskåp, men vi bestämmer oss för att även titta på Sveaplan, innan de gör sitt val.

Som väntat, så hittar de inget finare eller med prisvärt skåp. Brukar ju bli så, att det första intrycket består. Sen är ju i alla fall jag funtad så, att jag i alla fall måste titta runt i alla andra affärer, så att jag inte hittar något bättre o/e billigare. Jobbigt eller kul? Döm själv!

Vi hinner även med en sväng till Jysk på hemvägen. De har ju ganska fina och prisvärda badrumsprylar, så mamma och Lillis kommer hem med en stor påse därifrån också.

Nu är vi alla helt slut, så nu åker vi raka spåret hem. De lämnar av mig på Lagmansgatan och far vidare till Vilsta. Solen gassar och vindarna är nästan ljumma. Härligt!

Jag hinner bara gosa en stund med Simba och ge honom mat, innan jag ringer till Ullis. De var ju och hämtade en ny katt igår och jag är så nyfiken på honom, så jag frågar om jag kan ta cykeln och komma över om en stund. Absolut!

Ullis och Marre har valt att ta sin nya katt från ett katthem. Han heter Ty och är runt året gammal. De ville ha en halvvuxen katt, så att de kunde se vilket psyke den har. Ty verkar fullkomligt trygg, även om deras gamla katt, Freaky, har gått omkring hela dagen och låtit som en gris.

När jag sätter mig i soffan, så hoppar han direkt upp i mitt knä och börjar gosa. Vilken härlig kattkille! Freaky sitter på en stol ute i köket och surar. Tar nog lite tid, innan han accepterar Ty fullt ut.

Jag ser till att cykla hem, innan det blir mörkt. För att prova en ny väg, i hopp att den ska var bättre och kortare, så svänger jag in på en stig i Kronskogen. Listigt Lena! Det är så geggigt och blött, så jag får lov att leda cykeln förbi det värsta. Givetvis hinner det nästan bli mörkt i skogen. Känns så där, måste jag erkänna.

Nu är jag i alla fall hemma i tryggheten igen. Verkar som att det gamla ordspråket håller, "Genvägar blir oftast senvägar".

söndag 11 mars 2012

Loppissöndag

Aj, aj! Kan knappt ta mig ur sängen idag och har till och med haft svårt att vända mig under natten. Av någon outgrundlig anledning, så snubblade jag över hundskålarna, hemma hos mamma och Lillis igår, när jag skulle titta efter taxin.

Jag ramlade handlöst, rakt ner i golvet och har förmodligen lyckats att spräcka ett revben. Har superont, när jag andas in, skrattar eller rör mig i största allmänhet. Tur att det finns bra smärtlindring!

Vi hade i alla fall trevligt tillsammans, när vi åt lite gott, drack vin och tittade på Mello-finalen. Alltid kul att vara fler, när man tittar på såna program. Det bästa jag vet, är att få klaga lite, så där med glimten i ögat. Det är ju tur att man är så himla perfekt själv!

Hemma igen, så hamnade jag vid datorn. Oops, råkade visst chatta med han, den där trevliga killen igen. Som Ullis sa till mig idag, "-Mamma, du borde ha alkolås på datorn!" Ja, jag är definitivt böjd att hålla med, men det vore ju inte lika kul dårå!

Nej men, då så! Kanske det vore dags att göra sig iordning och ta sig ut till Borsökna, för att fixa det sista inför dagens loppis. Kaffebryggare, termosar, kakor och muggar, check!

Fem i tolv, fullkomligen störtar det in folk. Det verkar vara en hel del loppisrävar, men också en del av grannarna i området. Kul att det blir sån respons! Nästan så att det blir stressigt ett tag, att hinna svara på alla frågor och ta betalt till höger och vänster.

Anstormningen blir kortvarig och snart sitter vi och rullar tummarna. Det kommer några strögäster, mest för att säga hej till mig. Sen är det lugna gatan fram till stängningsdags. Hm, vi har ju miljoner prylar kvar. Ser ut som att vi får ha en loppis till, nästa söndag.

Mamma och Lillis har varit barnvakt till Hailey, under loppisen. De bjuder nu dessutom på moussaka i sitt nya hem. Ska bli spännande att se hur det har gått för dem. Lite lagom utmaning, att både vara barnvakt och att laga mat.

Det blir jag och Henke, som kommer på middag. Ullis och Marre ska till ett katthem och hämta en ny kompis till sin Freaky, så de kommer inte. Vi får rå om Hailey en stund till, tills de har hämtat sin nya familjemedlem, Ty.

Hailey har varit jättesnäll och det har gått hur bra som helst för mamma och Lillis. De fullkomligen lyser av lycka. Kul att se hur betuttade de är i sitt lilla barnbarnsbarn. Blir nog fler gånger de kommer att vilja vara barnvakt.

Moussakan smakar ljuvligt, efter en dag med bara kakor och kaffe. Snudd på att vi gör slut på en dubbel sats på oss fyra personer. Marre hinner komma, innan maten är slut och hon får med sig en redig matlåda. Hailey och Effie har också varit med och smakat. Gott betyg från alla!

Nu ska jag bara ta det lugnt i kväll. Måste bara komma ihåg att meddela Louise, om att jag inte kan åka till stallet på tisdag. Det går ju inte med mitt ömma revben, hur gärna jag än skulle vilja.

lördag 10 mars 2012

Kärleksgrubblerier

Igår hade jag en liten dip i humöret, efter att jag hade varit och handlat. Jag kände mig så himla ensam, där i affären. På fredagar, går ju ofta folk och handlar parvis. Åtminstone, så såg jag turturduvor i alla hörn. Fy vad jobbigt, när man själv inte har någon att gå och mysa med!

På samma gång, så har jag ju kommit ganska långt på vägen, med att trivas i mitt eget sällskap. Jag har byggt upp ett eget hem och skapat min egen trivsel. Ändå kan jag känna mig så otroligt ensam och liten. Jag saknar ömheten från en människa, som älskar mig.

Jag slits mellan glädjen i att kunna göra vad som faller mig in, närhelst jag vill och saknaden efter närhet till en annan människa. Nu pratar jag inte rent fysisk närhet, utan bara känslan av att få älska och att bli älskad tillbaka.

Det är svårt att hitta balansen mellan att hålla sig sysselsatt med roliga saker och att fly undan. Ändå försöker jag att sakta upp och tänka efter varför jag vill göra det jag gör. På så vis, tror jag att jag kan få en hygglig balans i alla fall.

Mitt i alla bryderier, så känner jag att jag definitivt är på rätt väg. Jag ser till och med fram emot att få bli förälskad igen. Ändå så skrämmer mig tanken, på samma gång. Kan jag verkligen lita på en annan människa igen?!

Folk, jag pratar med om dessa känslor, säger att den dagen det händer, så händer det bara. Då kommer alla tvivel att vara bortblåsta. Det är inte heller frågan OM det händer, utan bara ATT det händer.

Ja, nog längtar jag efter det, alltid! Jag brukar tänka på min gamla morfar, som blev kär igen, när han hade fyllt 85 och varit änkling i ett år. De var som tonåringar och pratade i telefonen dygnet runt. Det är med andra ord aldrig för sent!

I väntan på att den dagen ska komma, så får jag väl fortsätta på inslagen bana, med att roa mig så mycket tygen bara håller. Ikväll ska jag hem till mamma och Lillis. Vi ska äta lite gott, dricka vin och titta på melodifinalen. Måste ju hålla utkik efter Karin och hennes döttrar, som är där ikväll.

fredag 9 mars 2012

Skulddrömmar och loppisstök

Även i natt, har Johnny hälsat på i mina drömmar och jag har även denna gång reagerat med ilska. Tror personligen att det handlar om, att jag håller på att släppa taget. Kan även ha något att göra med, att jag chattade med en trevlig kille i går kväll på Facebook.

En del, bl a jag själv, tror ju att de döda kan hälsa på i drömmar. Sen ligger det nog mycket sanning i, att det är mina egna tankar, som genererar drömmarna. Hur som helst, så kan jag omedvetet ha känt skuld, när jag chattade och Johnny kan ha varit svartsjuk. Bara att välja vad man tror på. Kombo kanske?

I väntan på att Lillis ska hämta fler loppisbord och att Ullis och Marre ska bli klara, så åker jag och tvättar bilen och handlar. Första gången jag körde in i den helautomatiska biltvätten, så tyckte jag att det var läskigt. Nu lutar jag mig bekvämt tillbaka med Rockklassiker på hög volym.

När jag har handlat färdigt på Willy's, så springer jag på Lena Forsman på parkeringen. Vi pratar en stund och jag berättar bl a om min dröm och gårdagens chatt. Precis när jag berättar om killen jag chattade med, så dyker han upp vid bilen bredvid. Snacka om tagen på bar gärning! Tror inte att jag rodnade...

På väg hem med matkassarna, så ringer Lillis och säger att han nu åker ut till Borsökna med de nya loppisborden. Bra, då kan jag åka ut och försätta med uppdukningen inför söndagens loppis. Ullis och Marre kommer ut så fort Hailey har sovit klart.

Nu börjar det faktiskt att likna en loppis. Jag tar några kort, så att jag kan lägga ut dem på Facebook, som smakprov. Hailey har hittat en vattenpistol och går omkring och dricker vatten ur den. Självklart, lånar vi alla pistolen och det blir lite vattenkrig.

Ullis och Marre har fyllt på med nya prylar, men har även mycket prylar med sig hem. Tänkt vad kul det är att gräva i andras grejer! Alltid hittar man något man vill ha. Själv har jag försökt, att lägga band på mig. Jag har banne mig inte plats med fler saker nu.

Just som jag skriver som bäst, så ringer min mobil. Det är min Belgienkompis, Anitha, som ringer och hör om jag vill följa med ut i morgon. Hade varit jättekul, men jag känner att jag behöver vara fräsch på söndag, då vi har loppisen. Man kan ju inte vara med på allt!

Däremot, så har Anitha två till förslag på utekvällar framöver. Perfekt, det bokar jag direkt in i kalendern! Jag hinner knappt tänka tanken, att det är långtråkigt, innan någon vän ringer och frågar om jag ska med. Vilken tur jag har, som har så omtänksamma vänner!

torsdag 8 mars 2012

Duka upp för loppisen

Natten har bjudit på riktigt verkliga drömmar. Den här gången är det Johnny, som kommer och hälsar på. Jag reagerar med ilska och skäller på honom. "-Kom för fasen inte hit nu, när jag äntligen har lyckats, att någorlunda komma på fötter igen!" Jag vaknar helt kallsvettig.

Förmiddagen blir slö, då jag inte har något speciellt inplanerat. Skönt att bara gå omkring och skrota i morgonrocken. Kaffe vid datorn.

När jag ändå har tid, så passar jag på att färga ögonbryn och ögonfransar. Sen fram med pincett och förstoringsspegel. Så där ja!

Lillis ringer och berättar, att han har hämtat loppisborden och att han kommer förbi och hämtar upp mig. Kul, då kan vi börja att duka upp, inför söndagens loppis. Jag ringer Henke och ber honom att komma ut och hjälpa till också.

Till en början, så känns det helt hopplöst att kunna bringa ordning i det kaos av prylar, som står samlade på golvet. Sen börjar jag med att försöka strukturera upp det hela. Tur att det är mitt paradnummer!

Det blir ett helt uterum med kläder, skor, dukar och gardiner. Inne i vardagsrummet blir det ett bord med väskor, ett med köks- och prydnadssaker, ett med leksaker, ett med elektronik.

Sen saknar vi två eller tre bord, för att kunna duka upp resten. Det får vi fixa i morgon, för nu böjar det bli mörkt och det finns ingen lampa i taket.

Min rygg känns väl så där, efter att ha burit ned en soffa och ett bord från övervåningen och efter att ha lyft en stor tjock-TV. Hoppas bara att det inte blir ryggskott av det. Skulle just vara snyggt!

I morgon, när vi har fått fler bord, så ska Ullis och Marre komma ut och hjälpa till att duka fram också. Tur att vi har börjat i tid, för det är miljoner prylar och mer kommer det från Ullis och Marre. Lillis har också mer, som ska fram från bo'n till loppisen.

Hoppas nu bara att det kommer tillräckligt med folk till loppisen! Som jag har tjatat på Facebook, så borde det i alla fall göra det. Sen krockar vår loppis med Trädgårdsmässan, men alla kan väl inte gå på den. Ja, det blir väl som det blir!

onsdag 7 mars 2012

På lunch hos Karin med Hailey

Halv nio går jag in till Hailey, för att kolla om hon vill komma upp och äta frukost. Jag har hört henne en stund, men hon har bara jollrat lite för sig själv. Hon ligger fortfarande i sovställning, men skiner upp när jag kommer in i rummet.

Så här go ser man ut, efter tretton timmars god sömn....


Dags för en redig grötfrukost då. Hm, jag har inget lämpligt bröd för en ettåring hemma, så det blir ett korvbröd med smör och ost. Jag har lite bryderier om att den lagrade prästosten ska vara för stark, men Hailey gillar den skarpt. Havregrynsgröt med lite lingonsylt och mjölk till också då.

Vid elvatiden kommer vi iväg på promenaden till Karin i Borsökna. Solen är varm, men det blåser isiga vindar, så jag får vända hem redan på parkeringen och byta jacka. Brrr!

När vi kliver in hos Karin, så är Hailey först lite blyg. Det släpper snart och vi sätter oss vid det i förväg dukade bordet. Här vankas det en härlig makaronipudding. Sen blir det en pinnglass för Hailey och kaffe med mörk choklad till Karin och mig. Vilket kalas....


Efter maten, så klär vi på oss och tar en promenad till lekparken. Hailey går själv hela vägen och vill absolut inte bli buren eller sitta i vagnen. Både jag och Karin blir riktigt imponerade av, att hon orkar gå hela vägen. Här har hon lyckats slita av ena vanten med munnen....


Det första Hailey går fram till i lekparken, är gunghästen på fjäder....


Kompisgungan är inte lika kul, så snart kommer tårarna....


Misstänker att Hailey är ganska trött, så nu bäddar jag ner henne i vagnen. Sen går Karin och jag en liten runda i Borsökna, så att hon får somna in. Det tar inte många minuter.

Precis när jag har tackat för oss och börjat promenera hemåt igen, så ringer Ullis och säger att de precis åker från Västerås. Det kommer att ta ungefär lika lång tid för dem att komma hem, som det tar för mig och Hailey, så det blir perfekt.

Hailey sover nästan hela vägen hem från Borsökna, så det är en nyvaken liten tjej, som mammorna möter. Vi går in och gör lite kaffe. Ullis och Marre berättar att de har haft det jättebra och de fullkomligen lyser av lycka. Härligt!

Nu har jag precis tagit en varm skön dusch och krupit in i morgonrocken. Ikväll ska jag bara lata mig. Det tar på krafterna att vara mormor, men det ger mycket bra energi tillbaka också. Känner mig supernöjd, även med den här dagen med Hailey.

tisdag 6 mars 2012

Heldag med Hailey

Rävsovning fram till nio. Helt klart godkänt, när jag la mig före elva! Gäller att ha all energi idag, när Hailey kommer. Jodå, jag har lite ont i sittknölarna, efter gårdagens ridtur, men det går över.

Jag hinner dra runt på snabeldraken ett slarvigt varv, innan tjejerna kommer. Hailey skiner som en sol. Det gör Ullis och Marre också. De firar fyra år idag och ska lyxa till det med både spa och restaurangbesök. Solen gassar, där jag sitter på altanen, när de lämnar Hailey.

Vi vinkar, både jag och Hailey, när mammorna åker. Det har faktiskt aldrig varit något problem, när de ska åka och det är ju skönt. Nu ska vi ha kul, jag och Hailey!

Vi börjar med lunch. Måste säga, att jag är lite imponerad av, att jag klarar av att fixa lunch till mig själv och äta samtidigt som Hailey. Blir korv med bröd, medan Hailey äter medhavd mat hemifrån. Tack Ullis!

Sen blir det bus! Gosedjuren på min säng, är det första Hailey ger sig på. Hälge och Nalle får vara med och mysa i fårskinnet....


Tur att jag hann skaka skinnet, innan de kom!

Ganska snart efter lunch, så klär vi på oss och ger oss iväg på en långpromenad. Passar bra, eftersom jag vet att Hailey är trött och behöver sova. Nytta med nöje, en bra kombo!

Det blir en rejäl promenad runt i Stenby, vidare runt Lagersbergsgården mot Vilsta. Mamma och Lillis är inte hemma, så vi fortsätter fram till Fröslunda och vidare hemåt. Vilket härligt vårväder! Hailey skrattar förtjust åt änderna, när vi går på bron över ån.

När vi kommer hem igen, så ställer jag bara vagnen på altanen och låter Hailey gå lite omkring i området. Även om hon är lite avvaktande ibland, så charmar hon alla grannar och vill gärna följa med in. Hon skrattar förtjust, när mina grannar ovanpå kommer med sina tre hundar. Pusskalas!

Tror att vi är ute runt tre timmar totalt, innan Hailey vill in. Då är det bråttom att få fram mat på bordet. Det är en bestämd liten tös det här. Härligt att se, vilken glupande aptit hon har.

Efter lite bus, så går vi in i badrummet och duschar tillsammans. Ullis tipsade om att Hailey älskar att duscha och då är det väl inget att snacka om. En härlig upplevelse att få duscha tillsammans med sitt barnbarn. Jag blir lite full i skratt, när hon närgånget måste undersöka hur mormor ser ut.

Nu märks det att lilla damen börjar tackla av. Inte konstigt, när vi har varit ute så länge. Borsta gaddarna och en pyjamas, sen är det dags för vällingflaskan i sängen. Enligt Ullis, så brukar hon somna direkt då.

När vällingen är slut, så inser jag att jag glömde att lägga nappen i sängen. Shit! Nu hör jag hur Hailey börjar gnälla och är inte alls med på att sova. Jag följer Ullis råd, att inte rusa in direkt, utan väntar istället och hoppas att hon kan somna ändå.

Nej men, då är det väl bara att göra en flaska välling till då, som Ullis också tipsade om. Några snyftningar senare, så sover vår lilla prinsessa som en klubbad oxe. Hm, undrar om jag törs gå in i datarummet och sätta mig en stund. Jo då, det går bra.

Jag chattar med både Nilla och Karin, medan Hailey sover tungt i resesängen bredvid. Det går ju faktiskt att stänga av ljudet på datorn. Själva knattrandet från tangentbordet, tror jag är sövande. Åtminstone, så börjar jag att känna mig trött.

Nu ser jag fram emot morgondagens promenad ut till Karin i Borsökna. Ska ta med mig Hailey dit och äta lunch och busa lite. Hoppas att det blir lika fint väder, som det har varit idag!

måndag 5 mars 2012

Måndag i stallets tecken

Idag, när jag får sova hur länge jag vill, så vaknar jag givetvis redan före sju och är helt klarvaken. Det noterar Simba direkt, så det är ingen idé att försöka rävsova. En stund kattgos, sen upp och göra frukost.

Det enda jag har inbokat idag, är att åka till stallet vid tre, så jag har en halv dag att bara lata mig. Sen finns det givetvis massor av saker, som jag borde göra. Vi får se vad jag får lust med. Nu blir det i alla fall en lugn stund framför datorn.

Jag får för mig att gå in på Blocket, för att titta efter någon annons om ridkläder. Nu när jag har tagit upp ridningen igen, så kan det ju vara bra att ha lite schyssta grejer också. Lite onödigt att köpa allt nytt.

Så är den bara där, en annons om ridbyxor och säkerhetsväst i min storlek. Jag svarar, att jag gärna vill komma och prova, innan jag bestämmer mig. I väntan på svar, så byter jag lakan och börjar sedan fundera på att få upp min stora brevlåda.

Jag känner mig superduktig, när jag drar fram skarvsladd och börjar borra i brevlådan med min borrmaskin. Sen lägger jag en betongplatta, som bas för brevlådan att stå på. Tar en bra stund, innan allt är på plats, men jag är stolt som en tupp, när jag står där och granskar resultatet. Bra jobbat, Lena!

När jag har plockat undan efter operation brevlåda, så får jag ett svar från Blocketannonsen, att jag kan komma efter klockan två. Det är i Strängnäs, så hur ska jag få ihop den ekvationen? Rent teoretiskt går det ju, men för säkerhets skull, så ringer jag Louise och säger att jag kan bli något sen.

Shit, jag behöver ju ta ut pengar också! Det blir vägen förbi uttagsautomaten i Fröslunda. Hur fasen ska jag hinna?! Jag kan ju säga, att jag tänjer lite på hastighetsbegränsningarna dårå.

Det går snabbt att ta sig till Strängnäs via E20. Dessvärre, så åker jag lite för länge på E20. Jag borde ha tagit av vid första avfarten mot Strängnäs. Nu får jag sitta och köra en lång stund, innan jag kommer in på gamla Strängnäsvägen. Finninge var det!

Efter lite snurrande på gator kors och tvärs, så hittar jag äntligen rätt. Pust! Jag ringer på och kliver in. Snabbt in på toa och prova ridbyxorna. Perfekt! Västen sen, hmm, rosa, men va fasen, det blir bra. Tack och hej!

När jag börjar närma mig Eskilstuna igen, så inser jag att jag kommer alldeles för tidigt. Här har jag alltså stressat som en bäver alldeles i onödan. Kanske inte förresten. Jag svänger in på ridsportaffären Jump In och handlar ridhandskar och hästgodis. Nu så!

Med tio minuter tillgodo, så ringer jag Louise och hon kommer ut och kliver in i bilen. Vi pratar hela vägen ut till stallet och idag ska vi ta oss till en närliggande äng och träna trav och galopp. Kul!

Mockningen går snabbt, i och med att vi hjälps åt båda två. Sen en redig portion med hö i varje box. Dags att hämta in Dolcan. Märks att hon börjar känna igen mig, för hon är betydligt mer avslappnad än hon var i lördags. Förmodligen är jag också det och då blir det ju en kedjereaktion.

Louise slår sig ner på marken, när vi kommer fram till ängen och försöker ge mig lite instruktioner om vad jag kan göra bättre. Det behöver jag massor av! Idag känns det mycket bättre, även om jag inte har full koll. Vi både travar och galopperar. Så kul och det går mycket bättre än i lördags.

Så fin tottis, även om bilden är från i lördags....


Det dröjer inte länge, innan både jag och Dolcan är genomsvettiga. Vi skrittar en stund, för att pusta ut, innan vi tar några varv till med galopp och trav. Helt underbart!

Nu är det dags att gå tillbaka till stallet, för att hinna ta in de andra hästarna och förbereda deras kraftfoder och pellets. Bra att vi åker ut vid olika tidpunkter, så att jag får lära mig hela kittet.

När vi åker hemåt igen, så börjar det att skymma på. Både jag och Louise sitter och gäspar stort i bilen. Trots det, så pratar vi oavbrutet om allt möjligt. Kul tjej! Även om hon skulle kunna var min dotter, så känner jag att vi klickar.

När jag har lämnat Louise i Hällberga och är på väg hem, så känner jag att det kommer en förvarning om ett migränanfall. Jag får flimmer i synfältet och jag är glad över att jag snart är hemma. Det var många år sedan jag kände av migrän. Kan ju vara frukten av dagens tidigare stress till Strängnäs, men det var SÅ värt det.

Nu har jag just duschat och tvättat håret. Ska bli skönt att få krypa ner i rena lakan sen. Ullis ringer och vi pratar lite om morgondagen. Jag ska ha Hailey över natten, för första gången sen jag flyttade till stan. Ullis och Marre firar fyra år tillsammans, så då är det väl klart att mormor finns där då.

söndag 4 mars 2012

Härlig söndag

Natten har varit orolig, med intensiva drömmar. Ibland vet jag inte om jag har drömt, eller om det verkligen har hänt. En känd biverkning av min medicin. Nu vet jag i alla fall, att det inte är sant. Jag har drömt om min morfar och han har varit död i över två år.

Jag var för trött för att stiga upp före åtta, då jag vaknade första gången. Nu vaknar jag med ett ryck och inser att klockan börjar närma sig nio. Jag har ju massor att fixa med, innan Anna Hall kommer med sin dotter Alice. Bara att ta sig i kragen och sätta fart.

Nu gäller det att prioritera bland det jag behöver göra. Jag inser, att jag inte kommer att hinna med allt, eftersom jag var så slö igår. Maten är viktigast, så jag börjar med att göra degen till pajskalet. Om jag nu inte skulle hinna dammsuga klart, så vore det ju inte hela världen.

Just när jag står där med händerna riktigt inkletade med pajdeg, så ringer det på min mobil. Jag lyckas svara genom att greppa telefonen med fingertopparna. Det är Anna, som berättar att även Alice har insjuknat nu och att hon därför måste stanna hemma.

Vi pratar en lång stund och sen säger vi att vi får boka in en annan dag snart, då alla kan följa med. Lite tråkigt nu, när jag var inställd på att få besök av bästa Anna, men vi tar igen det en annan dag, då det passar bättre.

Jag ringer Ullis och berättar om att Anna och Alice inte kommer idag. I samma andetag, säger jag att jag gärna tar Hailey i alla fall. Ullis och Marre har redan planerat in dagen, så det passar dem utmärkt. Win - win!

När jag har dammsugit av och fått ordning på pajen, så ringer jag till Ullis och säger att de kan komma med lilla gumman. Jag ringer även mamma och säger att de är välkomna över och äta paj vid halv två. Henke är inte lika intresserad, men säger att han kanske kommer.

Hailey har på sig sin nya klänning och sin nya skinnjacka Visst är hon tuff?!


Måste ju även knäppa upp jackan och visa den fina klänningen....


Mamma och Lillis har med sig en helt underbar tulpanbukett....


Vi äter paj och har det mysigt runt köksbordet. Även fast Hailey har fått mat precis innan, så vill hon gärna vara med och smaka pajen. Hon äter banne mig allt och dessutom med god aptit. Så underbart med barn som äter bra!

Mamma och Lillis blir inte långvariga, för de har Effie, som väntar i bilen. Då tar jag ut Hailey i vagnen och gör en riktigt långpromenad i det vackra vårvintervädret. Det dröjer inte lång stund, innan Hailey somnar sött med sin snuttis över ansiktet.

Vi är ute runt två timmar. Hailey vill inte gå in, när vi kommer hem, så vi är en stund på uteplatsen och på gården. Hon tycker det är jättekul att gå på grusgången och passar även på att charma grannarna, som går förbi.

När vi kommer in, så äter hon upp resten av sin mat med god aptit. Sen är det lekdags! Hon är på sitt bästa humör och vi leker lite tittut och nu-kommer-jag-och-tar-dig. Hon skrattar så där härligt. Vilken energikick!

Just som vi håller på och byter bajsblöja, så hör jag att att det knackar på altandörren. Det är mammorna, som har börjar sakna sin lilla tjej. Hailey har fått min mobil att hålla på med, så hon ligger still på golvet i badrummet, när jag springer och öppnar altandörren.

Vilken härlig dag det har varit! Jag känner verkligen, att jag har fått ny energi. Det är bra, för i morgon ska jag ut till stallet på eftermiddagen och då behöver jag all kraft, för att kunna pyssla om fina Dolcan. Ser fram emot det!

lördag 3 mars 2012

En spännande dag med Dolcan

Känner mig riktigt nöjd av att vakna före åtta, utan att ha ställt klockan. Jo, men det är ju sant, det är ju lätt att vakna i tid, när det är något kul man ska göra. Jag ska till stallet och Dolcan idag.

Kvart över tio är jag framme vid hästgården. Jag är tydligen först, så jag går in och börjar mocka. Så fridfullt att stå där i boxarna och göra fint till hästarna.

Det dröjer bara några minuter, innan Louise kommer. Vi hjälps åt med resten av mockningen och går sedan ut i hagen, för att hämta in Dolcan. Kommer nog att ta tid, innan jag slutar att bli hänförd av känslan att gå in i en hästhage. Skulle jag sluta att känna så, så är det nog dags att göra något annat.

Dolcan har rullat sig i lervällingen och är totalt ingrodd med lera. Hm, det sägs ju att lerinpackning är bra, men jag vet inte om det var menat för hästar då. Det blir att ta fram den hårda borsten idag.

Det blir ett moln av torkad lera runt Dolcan, när jag borstar henne. Host, host! Det till och med knastrar mellan tänderna, fast jag försöker att hålla munnen stängd, när jag borstar. Svårt, när man försöker att prata samtidigt!

Idag ska jag få känna lite på Dolcan i en paddock. Ska bli kul! Jag rider henne dit och Louise går bredvid. Vi går en stund på landsvägen, innan vi är framme. Vi möts av flera andra goa hästar, som går i hagarna runt gården.

Jaha, då gäller det nu då. Jag ska trava runt i paddocken och kanske även ta ett och annat galoppsteg. Wiii! Dolcan är inte sen, att svara på mina tryck med skänklarna och mina smackanden. Det är lite värre med min balans. Jag skrattar och känner mig ovanligt dum.

Louise säger att jag ska luta mig mer bakåt och trycka ner hälarna, men då känns det ju som att jag tappar balansen. Hm, får nog öva mer på det där. Mycket nyttigt! Dessutom blir jag alldeles lealös i benen. Jag som brukar hålla igång, men det är helt andra muskler, som får jobba när man rider.

Louise tar av Dolcan sadeln, medan jag vilar en stund. Hon får springa av sig ordentligt i paddocken, innan Louise longerar henne en stund. Vilken vacker häst! Måste erkänna att jag sa fel och frågade Louise om hon jonglerade. Lite svårt med en häst dårå, men....


Snart är det dags för en tur i sadeln igen och Louise tar fram sadeln, medan jag håller Dolcan. Sen händer det något helt oväntat. Dolcan blir helt vettskrämd av något. Borde inte vara sadeln, men det är då det händer. Hon ryggar tillbaka och sliter sig lös.

Louise hamnar bakom Dolcan och riskerar att bli både trampad och kickad. Fy så hemskt, men som tur är, så slutar det lyckligt. När Louise får fatt i Dolcan, så är hon forfarande helt spattig och kickar lite då och då. Vi gör båda vad vi kan, för att försöka lugna henne. Stackars totto!

Louise ringer sin kille och ber honom att komma och hämta sadeln. Vi kommer att gå hem med Dolcan, som behöver lugna ner sig. Själv är jag bara tacksam för, att jag inte satt i sadeln när hon blev skrämd. Vete gudarna hur det hade slutat!

Både jag och Louise är helt slut, när vi sitter i bilen på väg hem. Inte för att det har varit så fysiskt ansträngande, men det tar ju på krafterna, när det händer såna där saker, som vi just har upplevt. Trots det, så ser jag fram emot nästa dag i stallet. Vi bestämmer att vi ses på måndag igen.

Nu sitter jag här och är lycklig över att ha bloggat om dagen. Jag är inte lika lycklig över, att jag inte har städat eller förberett pajfyllningen till i morgon. Det hinner jag. Har ju hela natten på mig!

Fredagsshopping och invigning av Vilsta

Det är fredag morgon och jag vaknar med värk i höger hand. Hm, undrar varför? När jag kliver ur sängen, så känner jag att det inte bara är i handen det värker. Då förstår jag att det beror på långpromenaden med Effie igår. Höger hand värker, för att hon drog så dant i kopplet.

När jag dricker mitt morgonkaffe vid datorn, så hittar jag en tjej på Facebook, som säljer begagnade barnkläder i Haileys storlek. Hon bor i Roxnäs, så jag bestämmer mig för att åka dit och titta på kläderna.

Efter lite snurrande på smågatorna i Roxnäs, så hittar jag äntligen rätt. Jag får komma in och gräva runt i en hel låda med fina tjejkläder. En full plastkasse för 220:- blir resultatet. Jag ringer Ullis direkt ute i bilen sen och frågar om jag kan komma förbi. De ska precis åka till Ikea, så det får bli en annan dag.

På väg hem, så passerar jag Stens choklad, där de säljer lösviktsgodis till bra pris. Men då så, istället för att åka förbi, så svänger jag in där och kommer ut igen sen med en redig godispåse. Bra Lena! Fin lunch, eller inte!

När jag har parkerat bilen hemma igen, så är det snart dags att ge mig av till Fröslunda vårdcentral. Jag har en tid hos min beteendevetare idag. Solen gassar, så jag bestämmer mig för att promenera dit. Då kanske jag kan mjuka upp mina värkande lårmuskler.

Besöket hos Anna blir kort. Jag mår ju så mycket bättre nu och känner att jag har kravlat mig upp från den där senaste svackan. Istället för att boka in en ny tid, så bestämmer vi att jag ska höra av mig, om jag känner att jag behöver komma dit. Anna får en rejäl kram, innan jag går. Kan ju faktiskt vara sista gången vi ses.

Hemma igen, så går jag åter loss på godispåsen. Nu mår jag riktigt illa. Jag ringer mamma och hör om de är hemma i Borsökna och det är de. Jag tar bilen dit, för jag känner mig lite rastlös.

Effie möter mig med en socka i munnen och är helt till sig. Stackarn, nu tror hon väl att vi ska ut på långpromenad igen. Inte idag, vännen! Tror dessutom inte, att matte tycker det är så kul, att behöva duscha dig varje dag.

Mamma och Lillis ska sova över första natten i Vilsta ikväll och de försöker att packa med sig det de behöver. Jag känner mig mest i vägen, så jag packar in lite i min bil och kör vägen förbi Vilsta, innan jag åker hem igen. Vi bestämmer, att vi ska ses lite senare i kväll i Vilsta.

Mamma var väldigt tydlig med att jag inte skulle ta bilen till Vilsta, så nu tar jag fram cykeln ur förrådet,  pumpar däcken och kollar lysena. Förutom att det har varit en härlig vårlik dag, så förstärks vårkänslorna ytterligare av en långsam cykeltur på grusiga cykelbanor.

Just som vi har skålat i "Gula Änkan", så ringer min mobil. Det är Louise, som undrar om jag vill komma ut med henne till stallet i morgon. Utan att fundera alltför mycket, så säger jag att det vill jag väldigt gärna. Louise föreslår att jag ska rida i paddocken och det låter spännande.

Härligt att kunna cykla hem, utan att frysa häcken av sig. Nu blir det sängen, så att jag kommer upp i tid, för att åka till stallet.

torsdag 1 mars 2012

Lerig långpromenad och TRIM

Som planerat, åker jag ut till Borsökna och hämtar Effie. Hon blir överlycklig och möter mig en raggsocka i munnen. Hennes sätt att visa, att hon är glad. Mamma är också glad över att få möjlighet att fortsätta med flyttstöket, utan att behöva tänka på att Effie behöver rastas.

Det är över fem grader varmt ute, men solen har ännu inte lyckats bryta igenom molnen. Rutten för promenaden är inte färdig, så jag funderar medan vi går. Vi börjar i alla fall att ta oss genom Lagersberg, vidare ut genom Lagersbergs Gård.

Det är fruktansvärt geggigt på gångstigen och grusvägen. Ser redan nu att Effie kommer att behöva en dusch, efter den här promenaden. Vi fortsätter upp på höjden i gamla Mesta och korsar sedan Gillbergaleden och tar oss in på gravfältet vid Mesta Mellangård.

Gravfältet är inhägnat och därför törs jag släppa Effie lös. Hon riktigt skrattar, där hon springer och utforskar allt. Härlig känsla att se henne så glad. Hon stannar med jämna mellanrum, för att se om jag är med. Dessutom kommer hon på mitt kommando, så det verkar ju lovande för resten av promenaden.

Vi sneddar genom skogen och kommer snart fram till Kolsta. Där viker vi in på en liten sträcka av Sörmlandsleden. Jag gick där häromdagen, fast åt andra hållet. Nu bryter solen genom molnen och jag bara måste fota en lerig Effie, när vi kommer upp på den mossbeklädda höjden....


Jag riktigt njuter av varje sekund. Här kan jag verkligen ta in allt runtomkring mig. Ingen stress och inga krav. Bara jag och en överlycklig hund, som verkar avguda mig.

Snart är vi framme vid minneslunden vid S:t Eskils kyrkogård. Jag hade nog i bakhuvudet, att vår promenad skulle gå åt det hållet. Jag vill ju att Johnny ska få träffa Effie och tvärtom.

Vi blir inte långvariga vid minneslunden. Nu bär det av mot Flacksta, så att vi kommer via Kolstavägen fram till Stenby Gård. Där kan vi vika in i skogen igen och Effie får åter springa lös. Hon bara älskar det!

Vi möter en kvinna med en hund och jag ropar, "-HIT!". Effie lyder mig och jag kan tillfälligt koppla henne. Vad bra! Nu vet jag att jag kan lita på henne och då får hon gå lös nästa hela vägen hem.

Både jag och Effie ser ut som ett par lergubbar, när vi kommer hem igen. Vi har varit ute i runt 2½ timmar och promenerat och det börjar kännas i benen. Jag tjudrar Effie på altanen och går in för att hämta en skål med vatten till henne.

När jag kommer ut till mamma med en lerig Effie, så är det bara att ta in henne i duschen direkt. Det är inget som mamma brukar behöva göra med Effie, så jag hjälper henne att få in den motsträviga hunden i duschen och att sedan hålla henne still, medan mamma duschar bort det värsta.

Nu har jag gott om tid på mig att duscha och göra mig klar, inför medlemsmötet med TRIM, trädgårds- och må-bra-föreningen, jag nyligen har gått med i. Vi ska vara hemma hos en av medlemmarna ikväll och fika, prata och byta fröer, lökar och småplantor.

Själv tar jag med mig övervintrade lökar av röd Oxalis och en påse frön av Underblomma. Jag vet att det kommer att vara försäljning av bl a av hemlagad marmelad, så jag tar bussen till Fröslunda, för att ta ut lite kontanter.

När jag kliver in hos Lotta och Per, så blir jag helt betagen av deras fina vindsvåning. De har byggt den själva, från då den bara var en vanlig vind med förråd. Så himla fin!

Nu sitter jag här med två nya plantor av chili, några lökar och tomatfrön. Jag har dessutom hittat flera nya vänner. Vilka härliga människor! Ser redan fram emot nästa möte och kommande trädgårdsresa och vårmarknad.