söndag 30 april 2017

Punka på väg till Split

Fredag morgon och regnet öser ner. Vinden skakar husbilen, så att man tror att den ska lätta från marken. Idag blir det en lång dag inomhus. Vi kan ju i alla fall glädja oss åt att den utlovade åskan inte blev av. Mycket musik, god mat och lite inomhuspyssel, så var klockan snart kväller.

Lördagen hade vi bestämt att vi skulle ta cyklarna de ca. 5 km in till Split centrum. Så blev det också. Bosse monterade cykelväskorna, så att vi skulle kunna handla på hemvägen. Vi försöker ju i det längsta undvika att ta husbilen när vi behöver handla.

Vi tog den snirkliga kustvägen inåt stan. Mycket fint att se på under färden...


Backe upp och backe ner. Plötsligt blev jag tvungen att bromsa in för en bil som var på väg att svänga ut framför oss mitt i nerförsbacken. Bakom mig hörde jag bara två intensiva däcktjut från Bosses cykel. Han höll på att köra in i baken på mig. Lite läskigt, men ingenting hände så vi fortsatte in på en fin liten grusväg längs olivlundar, planteringar och med havet i horisonten. Doften av rosmarin var intensiv...


Rätt som det var så hördes ett taktfast pysande från Bosses cykel. Skit också, punka! Till och med ytterslangen hade gått sönder på två ställen. Den häftiga inbromsningen hade slitit hål på däcket på två ställen. Kul, vi som har kommit ungefär halvvägs in till Split! Vi bestämde oss för att fortsätt in till stan.

Väl inne i Split så hittade vi en polisstation, där vi kunde fråga om var man kunde få hjälp att laga en cykelpunka. Inte precis rätt dag att få punka på. Dessutom är det inte så där vanligt med cyklar, så det var ännu ovanligare med en cykelverkstad.

Det enda vi kunde komma på var att ta oss till något större shoppingcenter för att kolla efter däck och innerslang. Men icke! Gata upp och gata ner. Till slut hade innerslangen på Bosses däck trasslat in sig i ekrarna, så att han fick bära bakdelen på cykeln för att ta sig framåt.

Vi hittade en bilverkstad, där Bosse fick låna en kniv så att han kunde skära loss innerslangen från ekrarna. En otrolig lättnad att i alla fall kunna leda cykeln fram. Ingenstans fanns det någon som kunde hjälpa oss. En öl lättade upp humöret tillräckligt för att ta oss vidare hemåt mot campingen.

Vi fick ju i alla fall se mycket av bostadsområdena i Split...


När magarna började knorra, så dök det passande nog upp en mataffär på vägen. Vi handlade lite lätt lunch, en IPA och några kalla korvar. Ja, vad gör väl det när vädret är med oss! Vi kände oss lite udda när vi kom och ledde våra cyklar in i ett grönområde och helt sonika satte oss i en trapp för att luncha...


Vi "storhandlade" vid ett annat shoppingcenter, där de inte heller hade några ytterslangar till cyklar. Däremot så hittade vi en innerslang och en hel del mat. Där kom cykelväskorna väl till pass. Utan att ljuga, så var det rätt så mysigt att gå och leda cyklarna de fem kilometerna hem. Bra motion!

I våran lilla bukt, precis innan campingen, stannade vi till och jag gick in på en skönhetssalong och beställde tid för att färga bryn och fransar. Kostar bara ca. 130 SEK, ungefär vad det kostar att köpa ett "gör-det-själv-kit" hemma. På tisdag blir det av...


Kvällen kom och det började blåsa igen. Trots det så tog vi oss ut för att se vad nattlivet i en förort till Split kunde ge. Det var i alla fall vackert i skymningen...


Vi hittade en pizzeria, där vi delade på en gudomligt god stenugnsbakad pizza. Sen var det natti, natti.

Idag har det varit totalt molnfritt och ca. 20 grader i skuggan. Helt underbart! Vi har tittat i kikaren mot bergen bakom campingen och funderar på att göra en vandring upp till toppen imorgon.

Känns lite taskigt att lägga upp den här bilden, när vi vet att ni har det så kallt hemma. Men vi önskar alla goa vänner, nära och kära en riktigt bra Valborg, trots allt...


Ja, jag vet!! Avtryckarfingret är med i bild!

torsdag 27 april 2017

Camping Stobrec Split

På eftermiddagen kom det en husbil från Sverige och parkerade nära oss. Bosse var inte sen att ta kontakt. Det var ett par från Östersund/Frösön, Ulla och Jörgen - jättetrevliga. Vi hade mycket att berätta för varandra om våra resor, så vi bjöd in till dem på kaffe på kvällen. Vi fick tipset om en Facebooksida - "Vi som ska till Kroatien med husvagn/husbil. Kul!

Nästa dag blåste det lika mycket, men luften var fortfarande ljum. Efter frukost bestämde vi oss för att gå en promenad åt andra hållet och se vad som fanns där. Vi stretade uppför branta gator och höll oss nära havet hela tiden...


Underbart att se hur den lilla byn nyttjar branterna...


Havets färger är helt underbara...


Vi hittade fram till en Konzum, som det heter här. Lite ost, oliver och rött vin, sen var en lunchpicnic på en bergskulle ett faktum. Utsikt över både hav och by - härligt...


När vi vände hemåt hamnade vi på ett café med en terrass mot havet. Vi kunde sitta och njuta av saltstänket från de blågröna vågorna...


På hemvägen njöt vi av gamla husfasader kombinerat med härliga bilvrak...


När vi kom tillbaka till husbilen mötte vi Ulla och Jörgen, som bjöd in oss till kvällen på lite vin. Supertrevligt att kunna dela med sig av dagens erfarenheter. Dessutom hade vi mycket gemensamt inom cafébranchen. Vi bytte adresser, så att vi kan höras av när det faller sig. Härligt par!

Idag bestämde vi oss för att ta bussen in till Split centrum. Smidigt och billigt. Vi lyckades kliva av så att vi hamnade mitt i marknaden och det gamla Split...



Härliga fasader och gränder...



För övrigt, så firar jag 5 underbara år idag med den här mannen...


Härifrån tog vi bussen tillbaka till campingen...


Nu sitter vi i husbilen med ett lätt regnsmatter på taket. Ikväll ska vi nog fira vår årsdag med en god middag på någon lokal restaurang.

tisdag 25 april 2017

Vidare mot Split

Nästa morgon var det mulet när vi vaknade. Perfekt dag att ta en rejäl promenad. Det är lätt att bli försutten när man är ute och åker. Sagt och gjort, efter frukost gav vi oss iväg.

Vi tog oss upp via branta smågator i den lilla byn. Rätt som det var kunde vägen bara sluta i en återvändsgata och sedan övergå i olivlund. Det var bara att knalla på och se vart vi hamnade. Små slingrande fårstigar. Är man intresserad av växtlighet, så var det riktigt kul. Minicyklamen ihop med backtimjan....


Är man inte så intresserad av växter, så kanske man får stå och vänta ibland....


Vi tog oss ytterligare högre upp, ut ur den fina byn Sveti Petar....


Alltid spännande att se vad som kommer bakom nästa krön. En figur från Star Wars eller....


Måhända om de har IPA på toppen av berget....


Nej, det verkar inte så....

 


När vi kom tillbaka ner till campingen, så köpte vi en knippe vildsparris av en snubbe vid vägkanten. Det blev med andra ord omelett med vildsparris till lunch.

Efter en stunds vila efter lunchen, spelade vi strandtennis. Riktigt kul, faktiskt!

Lagom till solnedgången tog vi en stilla promenad efter havet och kom in på fler små privatägda campingar efter havsstranden. Här hamnade vi i källaren hos en trevlig man som sålde vin, raki och olivolja...


Självklart fick vi smaka på allt...


10 Euro för en liter rödvin och en liter fikonbrännvin. Inte illa!

Nästa morgon åkte vi vidare mot nya mål runt Split. Kalasväder, så det var tur att vi inte skulle åka så långt. Vi stannade bara till för att handla lite mat och ta en glass. Annars åkte vi direkt till nästa camping, som ligger ca. 5 km söder om Split. Vackra vyer hela vägen...


 

Campingen, som heter Stobrec Split, var toppenfin och var rabatterad via Acsi. Bara att välja vilken plats vi ville ha vid havet. Superfina servicehus och alla pratar bra engelska. Allt detta för under 20 Euro. Självklart värt lite bubbel i solen...


Idag har vi varit ute på en långpromenad. Vi gick längs strandpromenaden...


... och hamnade i en marina för riktiga as till lyxbåtar...


Sen började molnen bygga upp sig i bakgrunden, så vi vände om hemåt för att äta lunch.

lördag 22 april 2017

Mot värmen - igen!

Nästa dag hade vädret vänt. Blåsigt, kallt och regnigt. Brr! När regnet och blåsten lugnat ner sig en aning, tog vi tjuren vid hornen och klädde på oss för en långpromenad. Man kan ju inte bara sitta i förtältet och gnälla på vädret, även om det är lätt att ta till.

Vi hittade en markerad vandringsled utmed havsstranden. Riktigt skönt att komma ut i den friska luften, trots allt. Efter en stund blev vi lite nyfikna på ett område vid sidan av promenadstråket. Vi trasslade oss in mellan buskar och snår och hittade dessa makabra ting. Inget vi har arrangerat, bara låg sådär när vi hittade det. Fantasin började genast skena. Kanske dags att gå vidare....


Vi promenerade raskt medan vi diskuterade den läskiga väskan med skorna och getskelettet. Naturen runt om oss bestod mest av stenmurar, tallar, olivträd och fårskit. Helt plötsligt hade vi missat att titta på ledmarkeringen och vi visste inte riktigt åt vilket vi skulle gå. "Hur svårt kan det vara?!",undrade jag och pekade på att vi faktiskt hade havet straxt nedanför stigen vi gick på.


Ändå kändes det helt fel för oss båda. Det är då man tackar för telefonernas utveckling och att det finns GPS. Vi hade helt enkelt gått längst ut på en liten halvö och var på väg åt helt fel håll. Mörkret började lägga sig och det hängde hotande regnmoln i luften, men vi var snart hemma i värmen och tryggheten i husbilen. Skum promenad!

Nästa dag var lika blåsig och kall, men det kom bara enstaka regnstänk. Vi passade därför på att ta cyklarna in till Krk centrum, som låg ca. 2 km från campingen. Solen tittade fram och det blev helt underbart att strosa längs hamnpromenaden.


När vi kom tillbaka till campingen, så hade "hoppborgen" torkat i solskenet. Då passade vi på att packa ihop den, eftersom vi hade bestämt oss för att åka vidare söderut nästa dag. Skönt att det gick så pass smärtfritt i solskenet.

På kvällen tog vi våra fiskespön och gick ner till havet för att pröva vår fiskelycka. Vackert och rofyllt, men tyvärr så tyckte inte de kroatiska fiskarna om våra gäddrag, typ Atom m.fl. Kräsna värre!


Nästa dag kom vi iväg hyggligt tidigt mot nya mål söderut i Kroatien. Vi hade tittat ut en camping som verkade bra i en liten by som heter Tribanj. Jag var där för ca. 30 - 35 år sedan och tyckte att det skulle vara kul att återse den lilla byn.

Dessvärre var campingen helt öde och trist. Ingen fanns att få tag på i receptionen, så vi bestämde oss raskt för att åka vidare mot en annan lovade camping. Den hittade vi aldrig, trots koordinater inlagda på GPS'en. Suck!

Vägarna slingrade sig på ett halsbrytande sätt runt bergssidorna med havet på andra sidan nedanför hisnande stup. Som grädde på moset så blåste det kastbyar, som slet tag i bilen. Otäckt värre både för mig och för Bosse som körde. Här kommer ett litet smakprov på hur det kunde se ut....

(Hade först tänkt ladda upp ett filmklipp, men mina nerver klarade inte den dåliga wifi-uppkopplingen, så det fick bli en bild istället!)

Vid det här laget var vi båda trötta och griniga, så helt sonika så bestämde sig Bosse för att svänga av vid en skylt där han sett att det stod "Camp". Jag undrade om han verkligen tyckte att det var en bra idé att åka ner i den branta och smala backen, för det verkade vara ett lägenhetshotell, som hette "Camp", alltså ingen camping. Too late!

Japp, då satt vi där med vår 7,65 meter långa husbil nere i en gränd som var ungefär lika bred som bilen och fasansfullt brant med nivåskillnader och låga tak. Mardröm! Bara att ta tjuren vid hornen och försöka att backa upp samma väg. Lite lättare sagt än gjort.

Några hetsiga vinkningar senare och dirigerande från min sida, så lyckade Bosse trassla sig upp tillbaka till landsvägen. Lamellerna fick ta mycket stryk för att få upp den 4 ton tunga bilen ur den branta fällan. Det bolmade och luktade bränt, så vi blev helt förskräckta. Samtidigt var vi glada över att ha fått upp bilen utan en skråma, i alla fall inte på ytan.

Den kvällen sket vi helt enkelt i att försöka hitta någon camping. Vi stannade i en by, Starigrad-Paklenica, vid ett litet hotell alldeles invid havsstranden och frågade om vi kunde få övernatta på deras parkering. En genomtrevlig äldre man i receptionen sa att det fick vi. Han följde till och med ut för att dirigera oss rätt.


Vinden hade uppnått stormstyrka till kvällen och det kändes sådär att sitta i husbilen, som krängde och gungade i kastbyarna. Havet var rasande i blåsten och det blev som en dimma av piskat vatten i horisonten. Natten blev ganska lång. Jag låg och lyssnade länge på ovädret utanför och var livrädd för att det skulle komma någon gren eller tegelpanna flygandes genom taket på bilen.

Nästa morgon hade vinden mojnat. Vi tackade för oss och for vidare mot Zadar, där vi hade två tips på ställplats och camping med koordinater och allt. Den första campingen hade inte öppnat för säsongen och ställplatsen slutade helt sonika i en stenmur centralt inne i Zadar. Inget kul att försöka slingra sig ur dessa smala gator med en oändlig ström av trafik.

Ställde in GPSén på en tredje camping, den här gången tre mil söder om Zadar. Vi kom bara ca. 2,5 mil, sen tvärnitade vi för att vi båda såg skymten av en trevlig liten camping nere vid havet. Blev faktiskt en lyckosam impuls. Sveti Petar heter den lilla sömniga byn och campingen heter Filko.


Vi sitter fortfarande här, två dagar senare, solbrända och bara trivs. Solen skiner, blåsten har återgått till normal. Vi har hunnit tvätta en maskin med tvätt och torkat på ställning. Cyklarna har kommit till användning när vi har behövt handla i den lilla affären.


Ikväll har vi varit på en liten strandnära restaurang och ätit god mat och njutit av utsikten. Det toppade vi med en underbar solnedgång, innan vi kröp in i vår husbil för att göra kväller.


tisdag 18 april 2017

Mot värmen!

När vi lämnade Prag var det för att hitta en annan camping i Tjeckien, som skulle ha en egen fiskesjö, vandrings- och cykelleder. Lät ju jättelockande för oss som tycker om att fiska. Dessutom var vi inte riktigt färdiga med Tjeckien. Mycket vackert land och trevliga människor.

Väl framme vid Camping Chvalsiny, kunde vi konstatera att vi var mitt ute i den Tjeckiska klorofyllen. Endast en till husbil på campingen. Vi checkade in och fick veta att det var gratis att fiska, men att man då var tvungen att slänga tillbaka fisken. Dessutom var den sk sjön bara en liten damm, som dessutom skulle fungera som badplats.


Vi tog en stilla promenad ner till byn istället för att handla och för att besöka den lilla puben. Mycket vackra hus med en patina som skulle kunna få självaste Ernst att tappa andan. Alla vi mötte hälsade artigt och iakttog oss i smyg. Kände oss verkligen som exotiska främlingar i den lilla byn.




Hemma i husbilen sen dukade vi upp det lilla vi hade till en påskmiddag. Ja, vi hade ju inte sju sorters lax och sill, men lilla nubben hade vi införskaffat på båten till Kiel. Helt tillräckligt och kravlöst.


Nästa dag checkade vi ut och tackade för oss. På vägen därifrån så passerade vi en jättemysig liten by, Cesky Krumlov. Där såg vi att det fanns gott om trevliga ställplatser för husbilar mitt i byn. Hade varit att föredra, men gjort är gjort. Har noterat det till en annan gång. Helt klart ett smultronställe!


På vägen ut ur Tjeckien mot Österrike åkte vi mindre vägar genom bergslandskapet. Vägen följde en vacker liten flod, där fiskande män stod på rad. Vi blev riktigt sugna på att stanna och kasta ut, men alla parkeringsfickor var fullproppade med bilar, så det var bara att fortsätta.

I Tjeckien hade vi varit tvungna att införskaffa en speciell GoBox, en sorts transponder för att betala de motorvägsavgifter som krävs. Det krånglar till det hela i och med att vår husbil väger över 3,5 ton. Då blir vi klassade som lastbil/buss och allt blir mycket dyrare och krångligare.

När vi nu passerade gränsen in till Österrike, så visste vi att vår svenska GoBox skulle fungera. Första tre betalstationerna gick bra. Sen började transpondern att signalera att något var fel. Bara att ta sig till nästa betalstation och försöka att betala i efterskott. Det kan bli väldigt kostsamt annars.

På macken blev de väldigt förvånade över att vår svenska transponder överhuvudtaget hade fungerat i Österrike. Vi fick betala ca. 25 EUR för missade stationer och slapp med nöd och näppe att få böter. Sedan var det bara att skaffa en Österrikisk transponder och fortsätta. Österrike är definitivt inget bra land att köra en tung husbil i!

Vi hade först tänkt att stanna till i Österrike innan vi åkte vidare till värmen i Kroatien, men nu var vi lite irriterade på de dyra vägavgifterna och på det snöblandade regnet som alperna bjöd på, så vi bestämde oss för att försöka ta oss ända till Rijeka i Kroatien.


När vi passerade vägtullen in till Slovenien, så applåderade vi för att vi slapp införskaffa ytterligare en GoBox. Man fick helt enkelt bara betala vid varje station. Dessutom var de väldigt trevliga i biljettluckorna.

Vädret blev bara sämre och sämre i alperna. Dessutom började det bli mörkt. Därför bestämde vi oss för att försöka få övernatta på parkeringen till någon restaurang i någon bergsby i Slovenien. Vi hade kanske tre mil kvar till vårt dagsmål, men det var helt enkelt inte värt det.

I en sömnig liten bergsby i Slovenien, på gränsen till Kroatien, stannade vi till vid en enkel bar och frågade om vi kunde få övernatta på deras parkering och det fick vi. Regnet öste ner och vi kröp in i värmen på baren och tog varsin öl innan vi gjorde kväller i husbilen.

Nästa morgon strålade solen och äppelträden blommade vackert utanför fönstret. Ny dag, nya mål. När vi körde ut från parkeringen, kunde vi se att ortsborna satt och åt frukost på den lilla baren. Mysigt!

Det märktes tydligt på både sol, grönska och temperatur att vi hade kommit över på "rätt" sida om alperna. Nu skulle vi bara hitta en bra camping att stanna på, så att vi kunde njuta av det vackra vädret. Vårt beslut blev ön Krk, som ligger en bit söder om Rijeka.


Vilken camping! Allt kändes som att man var på ett lyxhotell. Det luktade parfym överallt och alla handfat och kranar sken i kapp med solen. Vi fick en plats med havsutsikt, el och vatten. Alla faciliteter på bekvämt avstånd. Jo, det kostade en hel del, ca. 33 EUR per natt, men det var det fasiken värt.


Nu har vi precis varit på campingens pizzeria och lunchat. Idag öser regnet ner och det blåser snålt. På väg hem till husbilen igen, så knipsade jag av ett par kvistar rosmarin i rabatten. Det blir kyckling stekt i rosmarin och vin till kvällsmat. Vi kommer nog att ligga kvar här ett par dagar till i alla fall. Ingen mening att ta oss längre söderut än. Det är samma skitväder där. Nu när vi har det så bekvämt.

Vi har dessutom haft möjlighet att prova vår nya "hoppborg", som vi kallar vårt nya uppblåsbara förtält. Vi passade på att slå upp det igår, när det var soligt och vindstilla. Känns superbra idag, när regnet piskar på taket och det blåser snålt. Nu har vi vår egen lilla pensionärskuvös!


Nu känns det som om en tupplur inte vore helt fel. Bosse ligger redan och snarkar......