torsdag 25 januari 2018

Sjukstuga och besök från Sverige

Hej och hå vad tiden rusar iväg! Har helt enkelt varken haft tid eller ork att blogga på ett tag. Först hade Bosse en envis bihåleinflammation. Lagom som Bosse började känna sig frisk, så åkte jag på en riktig skrällhosta med tillhörande feber. Så typiskt när Bosses syster och man skulle komma ner hit en vecka och hälsa på oss! Ipren och Strepsil fick hålla det värsta i schack.

I lördags kom alltså Maria och Arre vid lunchtid med bussen från flygplatsen och vi mötte upp vid busshållplatsen. Vädret visade sig från sin bästa sida med hela 23 grader i skuggan, klarblå himmel och vindstilla. Så istället för att gå till deras hotell så blev det tapas på ett café efter strandpromenaden. Gäller ju att ha rätt prioritering ibland....


Bosse och jag hade varit lite oroliga för om vädret skulle vara med oss under veckan med Maria och Arre, men de fick bästa möjliga väder man kan tänka sig. Inte illa med tanke på att januari faktiskt ska föreställa en av de sämsta vintermånaderna i Benidorm....


Vi har strosat längs stranden i badkläder och lapat sol. Däremot så är havet alldeles för kallt för att bada i. Sen finns det alltid några friskusar som ligger i och simmar. Till den skaran hörde definitivt inte någon av oss. Varför ska man frysa när man kan gå in på en bargata i gamla stan och njuta i solen med paraplydrinkar?!....


Tiden går ju som bekant väldigt fort när man har kul, så Marias och Arres dagar i Benidorm gick med raketfart. Här sitter vi på en känd spare ribs-restaurang, Pinocchio och gör sista natten med gänget....


Efter de gigantiska portionerna med revben, så var det ingen som orkade något annat än att ta sig hemåt. Var nog dessutom lika bra, eftersom bussen till flygplatsen skulle gå ganska tidigt på morgonen nästa dag.

Medan de sitter på planet hem, så kan vi summera att det har varit några intensiva och trevliga dagar med underbart väder och mycket skratt. Så här ser vädret ut idag och det gör inte ett dugg. Nu ska jag kurera hostan och bara ta det lugnt några dagar. Tack för besöket!....


onsdag 10 januari 2018

Ålder är verkligen bara en siffra!

I torsdags blev vi tillfrågade av våra nya vänner från Öckerö om vi ville följa med till Benidorm Palace för en galamiddag och show. Vi hade pratat om det tidigare, men då sagt att vi inte skulle gå. Säkert bara dyrt och fjolligt. Efter en snabb överläggning mellan fyra ögon, så sa vi att vi är på. Vi skulle inte ångra oss! Här är vi allihop....


Riktigt bra mat och full fart på scenen från kl. 20 - 01:30. Håll i hatten! Vi fick inte fota själva, så här kommer två "lånade" bilder....



Många av våra nära och kära därhemma har haft funderingar över att vi bara umgås med folk som är i pensionsåldern och äldre. "Ni blir ju gamla i förtid ju!" Nä, skulle inte tro det! De flesta av våra campingvänner är mellan 65 - 80 år och många har någon form av krämpa eller sjukdom. Däremot så är det inget som helst fel på livsglädjen.

Dagen efter showen så var det premiär för oss i Boulevärlden. Samma goa vänner som vi såg showen med på Benidorm Palace undrade om vi ville vara med och spela. Vi berättade att vi hade ett bocciaset, men se plastklot fick man inte ha. Vi fick helt enkelt låna klot av de andra. Kul att få lära sig de riktiga reglerna....


Under tiden vi spelade så dök det upp ett norskt par, som tydligen hade stått här på campingen i många år och kände de flesta i sällskapet. Simsalabim så var vi inbjudna till ett champagneparty hos norrmännen. Vilka sköna människor!

Dessvärre så började Bosse känna sig lite krasslig, så vi fick helt enkelt tacka för oss och gå hem. Visade sig vara en rejäl förkylning med bihåleinflammation som var på väg. Bara att bädda ner gubben och ta det lugnt.

Nu har vi legat lågt i några dagar och Bosse är på bättringsvägen. Flera av våra vänner har hört av sig och tittat förbi för att höra hur Bosse mår. Man blir nästan rörd över hur de bryr sig fast de själva kanske inte mår så himla bra med tanke på diverse ålderskrämpor. Men som sagt livsgnistan är det inget som helst fel på! Sådana människor görs inte längre!

Idag blev vi riktigt överraskade när vi satt i förtältet och slappade. Lena och Bosse, som vi träffade innan jul här på campingen, hade kommit tillbaka efter sin resa ner till Gibraltar. "Vi har kommit hem igen!", som de uttryckte sig. Ska bli kul att hänga lite med dem igen och få höra hur de har haft det.

Nu hoppas jag av hela mitt hjärta att Bosse kryar på sig. Just nu ligger han och sussar på söta örat, så det blir återigen en lugn hemmakväll. Faktiskt så tror jag att det är precis vad vi båda behöver just nu. Vi orkar inte hålla samma tempo som "gamlingarna"!

onsdag 3 januari 2018

Prospero año nuevo

På juldagen och annandagen tog vi det bara lugnt och slappade i solen på campingen. På onsdagen hade vi ledsnat på att bara ligga still, så vi gick en rask promenad längs den smalspåriga järnvägen i riktning mot gamla stan och järnvägsstationen. Vi försöker alltid hitta nya vägar.

När vi sedan vände ner på gatan mot Ponientestranden, så hittade vi helt oväntat ett belgiskt ölcafé - Stamcafé Mario. Vilken lycka för oss ölnördar! Ölutbudet på de flesta barer och restauranger här handlar mestadels om slätstruken ljus lager. Dubbel lycka när vi sedan såg att den belgiska ölen kostade endast några kronor över vad den kostar hemma på bolaget och då satt vi ändå på en bar och blev serverade....



Träningspasset avklarat....


När vi kom hem till campingen så hade tomten vid entrén säckat ihop....


På torsdagen kände vi oss redo för en ny promenad och gick då åt andra hållet, mot Albir. En käck liten promenad på 5,5 km i enkel riktning. Det blåste och solen gick i moln, så vad kan då smaka bättre än en Irish Coffe på ett mysigt litet ställe längs strandpromenaden....



I horisonten lockade oss den vita klippan i Calpe. Dit ska vi ta oss någon gång och vandra....


Följande dagar fram till nyårsafton tog vi det mestadels bara lugnt för att ladda batterierna inför nyårsafton. På torsdagskvällen innan nyår gick vi ändå ut på en bra restaurang i Torreta, Paradiso, tillsammans med två av våra svenska vänner på Campingen. God mat, dryck och mycket skratt, som det ofta blir med campingfolket här. Kort och gott en härlig kväll med Janne och Anita från Öckerö.

Nyårsaftonen blev en väldigt lyckad tillställning. Vi firade tillsammans med ett tjugotal svenskar från campingarna runtomkring på en välbesökt och populär kinakrog i närheten, Mandarin. Buffé med både färsk hummer, allsköns skaldjur, traditionell kinamat, desserter och all form av alkohol du kan önska dig....


Det var toppenmat, skumpa, bra musik och dans fram till tolvslaget. Jag skulle kunna visa ett antal roliga videos från dansgolvet, men jag tror faktiskt att jag avstår. Vi hade i alla fall väldigt kul, om jag säger så. Hela kalaset med ALLT inkluderat kostade 45 EUR/person, vilket är väldigt billigt för en nyårskväll.

Nyårsdagen hade vi ingen lust att göra någon egen mat, så vi tog oss upp på restauranggatan i Torreta och slabbade i oss en väldigt fettdrypande brunch. Efter det gick vi ner till standpromenaden för att få en kaffe och cognac i solskenet....


Bosse tyckte det var väldigt kul att det hängde en haj ovanför mitt huvud. Vet inte vad han syftade på riktigt. Tydligen ser jag ut som en haj när jag ligger på rygg och snarkar på nätterna. Bosse ligger lite på minus efter det....


Idag bestämde vi oss för att ta cyklarna till La Cala, som ligger en halvtimmes cykelväg från oss. Där ställde vi cyklarna och tog oss upp på vandringsleden över berget fram till stranden vid Torres. Många fina vyer efter vägen och toppenfint väder med ca. 24 grader i skuggan....


I havsviken nedanför oss fanns en nudiststrand, men vi behöll kläderna på och vandrade vidare....


Ska inte plåga er med en massa bilder på hav och himmel. Däremot så hittade vi ett mandelträd som hade börjat blomma och det doftade helt underbart. Lite dålig skärpa, men jag tror budskapet går fram ändå, VÅÅR....


När vi kom fram till stranden vid Torres, så käkade vi lunch på den nya campingen som ligger där....


Efter en timmes välbehövlig vila, så var det bara att ta våra stumma ben och vandra hela vägen hem igen. Den här gången tog vi lite andra stigar, som var lite mer krävande och som ledde oss fram till lite andra vyer.

På ett ställe kändes det direkt att vi hade kommit lite på avvägar. Vi kunde se ett antal bilar parkerade med bara ensamma män. På ett ställe stod en man i badrock lutad mot en klippa och snart kunde man se ett annat manshuvud dyka upp över klippkanten framför honom. Ooops förlåt att vi störde!

Raskt och lite lätt generade vandrade vi vidare för att senare hamna på bergskullen precis innan byn La Cala, där vi hade ställt våra cyklar. Branta trappor ledde oss vidare upp till det restaurerade vakttornet från runt 1530-talet....



Med en något skakig video så ska jag försöka att återge den helt underbara utsikten....


På darriga ben, så var det bara att sätta sig på cyklarna sen och trampa den backiga vägen hem. Det blev totalt en timmes cykling i kombo med tre timmars svetting vandring över berget mellan La Cala och Torres. Härlig dag!