fredag 30 november 2018

Almerimar

När vi lämnade La Cala de Mijas, så var vårt första mål att hitta en mack som sålde propangasol. Det tog ett tag innan vi hittade rätt, men jätteskönt när vi väl hade lyckats. Nu hade vi inga problem längre.

Istället för att åka tillbaka till campingar och restauranger vi varit vid tidigare, så valde vi att stanna vid Almerimar. Lite lagom avstånd att förflytta sig. Vi hittade en välskött ställplats nära havet för 10 EUR/natt och 3,5 EUR för el - Pedro´s caravanning. Det blev billigare ju längre man stannade....


Vi tog cyklarna för att utforska vad som fanns runtomkring. Ganska snart så hittade vi en annan ställplats vid marinan, i samma prisklass. Fint, men väldigt utsatt för vind, där på piren. Därför valde vi att stå kvar på vår plats och att senare ta cyklarna in till marinan, när lördagskvällen skulle ta fart....




Vi hamnade på Mario´s, en trevlig bar med discjockey, som spelade härlig musik från 80-talet. Folk dansade och det dröjde inte länge innan vi också gjorde det. Går ju inte att sitta still till dessa låtar. Det var där på Mario´s vi började prata med ett trevligt engelskt par i vår ålder - Lyn och Andy.

De berättade att de stod i hamnen med en 39 fots katamaran sedan sex veckor. Bosse har alltid varit intresserad av båtar och speciellt katamaraner, så när Lyn och Andy hörde det så bjöd de in oss att besöka dem i hamnen någon dag.

På söndagen blåste det full storm och vi var väldigt nöjda med vårt beslut att stå kvar på Pedro´s ställplats. Blev till att tillbringa hela dagen i husbilen igen. Däremot så flyttade vi till marinan redan på måndagen, eftersom vädret hade vänt helt och det var soligt och vindstilla....


Bosse passade på att fota det vackra runt oss. Han gjorde ett roligt kort med kikaren och mobilen. Vem behöver dyra objektiv?!....


Efter att vi hade installerat oss på nya ställplatsen i marinan, så gick vi för att söka rätt på Lyn och Andy. Tog inte så lång stund att hitta deras stora fina katamaran. Bosse sken som en sol när vi klev ombord på landgången.




Vi blev väldigt imponerade av ytorna, tekniken och alla bekvämligheter som fanns på deras båt. De berättade om att de i princip var självförsörjande när det gäller el och vatten. De hade till exempel legat för ankar utanför Mallorca en längre tid utan att betala ett enda öre.

Självklart bjöd vi in Lyn och Andy till att besöka vår husbil också. De kom till oss på tisdagen och vi visade runt. Sen blev det lite cava i solen och när det blev kallt på eftermiddagen, så flyttade vi in i husbilen. Vi hade så himla mycket att prata om och allt var så trevligt, så vi avslutade inte kvällen förrän en bra bit efter midnatt. Då hade vi blivit inbjudna till en dag ute på havet tillsammans med dem i deras katamaran.

På onsdagen tog vi det bara lugnt. Hade ju blivit så sent på kvällen innan. Lunch fick bli en enkel tapas på en bar i närheten. Lyxigt att bara behöva betala för drycken och tapas ingår. Jag tog en halv kyckling med pommes....


Vi gick och handlade på den fina Mercadona-affären i närheten. Såg dessa små stackare i en kyldisk. Är tydligen en spansk delikatess runt jul....


Sen fick vi njuta av en magnifik solnedång....


I torsdags förmiddag klev vi ombord på den maffiga katamaranen igen. Solen sken från klarblå himmel och inte en vindpust. Perfekt för mig, som lätt kan bli lite sjösjuk. Däremot så var det ju inget väder för att segla. Imponerande hur Lyn och Andy, under strikt ordning, kunde förflytta den stora båten ut ur hamnen....



Väl ute på havet så kunde vi njuta av vädret och Andy kopplade på autopiloten. Så himla vackert att se kustlinjen med bergen och de snöklädda topparna i Sierra Nevada i bakgrunden. Kunde inte ha blivit bättre....






Efter fem magiska timmar på Medelhavet med Lyn och Andy, så började det bli kallt och det var dags att ta oss tillbaka till hamnen. Vilken upplevelse! Tack snälla Lyn och Andy!

Nu har vi varit här i Almerimar i sammanlagt sju dagar. Förmodligen kommer vi att stanna ett tag till. Vi ska ju inte vara i Benidorm förrän 10/12, så det gäller att inte åka för tidigt. Vi sitter ju definitivt inte i sjön här i Almerimar. Här finns bra barer, restauranger och mataffärer. Dessutom så är det väldigt vackert....


söndag 25 november 2018

La Cala de Mijas

När vi nu ligger på el, så passar jag på att blogga ifatt det jag ligger efter. Så här kommer ett inlägg till....

Efter de två dagarna i Ronda, så bestämde vi oss för att ta oss ner till kusten och Medelhavet igen. I bergen skulle det bara bli kallt och regnigt, så det var inget att tänka på att stanna kvar där.

Färden över bergen var väldigt vacker, trots regnet. Lite läskigt var det ibland, med tanke på att den smala vägbanan lätt kan frysa på. Vi var så högt, så att ibland åkte vi bokstavligen genom de regnfyllda molnen. Vi stannade till på en parkering för att riktigt kunna ta in allt det vackra....



Jag försökte att njuta av vyerna och de mulliga pinjeträdsskogarna på vägen ner, men de snirklande serpentinvägarna gjorde mig helt svettig i handflatorna. Även om Bosse är en lugn och duktig förare, så känns det alltid värre att sitta bredvid. Blev ju inte bättre av att vi passerade en nyligen kraschad bil, som just blev bärgad.

Kändes som en evighet innan vi hade tagit oss de drygt åtta milen ner till havet och La Cala de Mijas. Vi hade valt en stor gratis ställplats, som vi besökte på vår förra resa. Där har man nära till allt man behöver, ja inte el då, men ändå....


Sen var ju inte vädret bättre då, även om det var skönt att ha kommit ner till havet igen. Vi fick uppleva ett riktigt åskväder....


I början var det mysigt, men efter ett dygn utan att ha kunnat kliva utanför bilen, så blir man lätt lite retlig och rastlös....


....men man brukar ju säga, att efter regn kommer solsken....


Nästa dag var vädret bättre och vi kunde ta oss ner till strandpromenaden och havet, även om vi hade paraplyerna i beredskap. Riktigt mäktigt att titta på de vilda vågorna och de vackra färgerna....


När solen äntligen tittade fram igen, så passade vi på att njuta i våra solstolar. Dessutom så tog vi en promenad för att hitta en tvättautomat och en ny gasoltub. Tvättplanerna gick i lås på det här stället, som tydligen har filialer lite överallt. Perfekt!....


Det där med att hitta ny gasol var värre. Vi ville ju gärna ha propan, eftersom den vanligare butangasolen både är smutsigare och fryser när temperaturen börjar gå ner mot nollan. Typiskt när vi nu låg på en ställplats utan el. Då måste vi ju ha gasol till både kylskåp och värme.

Det blev ju inte bättre av att regnandet bara fortsatte i flera dagar. Vi blev återigen instängda i en råkall husbil utan varmvatten. Det var då vi kom på den ljusa idén att ta in på hotell ett par nätter. Efter lite letande på nätet, så hittade vi ett erbjudande på det fyrstjärniga Grand Hotell i närheten. För 65 EUR/natt fick vi både frukost- och kvällsbuffé. Inte illa....



Vi njöt i fulla drag av lyxen och fullkomligen frossade oss igenom de två dagarna på hotellet. Utvilade, proppmätta och glada återvände vi till husbilen, nu med siktet inställt på att åka vidare och köpa ny gasol på någon mack.

Hela sex dagar var vi i La Cala de Mijas. Tack för den här gången!

Uppdatering Ronda

Som jag utlovade i förra inlägget, så kommer här de foton jag inte kunde lägga upp. Med andra ord, så ligger vi nu på el och datorn har åter fått "strömming".

Vägen mot Ronda var en ren njutning bland de böljande kullarna....


Nästan så att man kunde se tjuren Ferdinand under sin korkek....


Regnet hängde i luften när vi började närma oss Ronda....


Ställplatsen i Ronda var både välordnad och vackert belägen....


Eftersom regnet var hotande nära, så valde vi en restaurang precis runt knuten. Vi blev inte besvikna, kan jag lova. Det här ska föreställa fläskfilé. Skulle inte vilja möta den grisen, som hade så här stor filé....


Nästa dag tog vi oss till gamla delen av Ronda och därmed de berömda utsiktsplatserna. Den passande bakgrundsmusiken fick vi på köpet, då det stod en kvinna och spelade fiol på platsen....


Det är svårt att återge de hisnande stupen, men väl värt ett försök. Kan tala om att det kittlade i magen när jag hängde ut på balkongen för att ta den här filmsnutten....


Jag skulle kunna lägga upp hur många kort som helst, men känner att jag får behärska mig lite och välja endast guldkornen....



Här fick jag en föreläsning på spanska om de romerska lämningarna och de arabiska baden. Den gamle mannen älskade dessutom skandinaviska kvinnor, sa han i mitt öra. Jag bad Bosse lite diskret om hjälp, när han blev lite väl närgången. Tack och hej....

Vi hade tänk besöka de arabiska baden, men museet var stängt för restaurering. En storm hade nyligen dragit fram över Ronda och förstört mycket av lämningarna....




 Vi tog oss långt in i gränderna bakom allt ståhej på turiststråken. Mycket fint att upptäcka....





På väg hem till husbilen, så träffade vi på den här kelgrisen. Så den här dagen fick jag en rejäl dos av kattgos....



För att knyta ihop berättelsen om Ronda, så kan sägas att det finns mycket att se och den gamla staden är väl värt ett besök.

onsdag 21 november 2018

Ronda

Vägen från Jerez de la Frontera till Ronda gick genom vackra bergslandskap och förbi sagolikt turkosa sjöar. Hade tänkt lägga upp en hel del vackra kort, men eftersom vi inte ligger på el nu, så kan jag inte komma åt de verktyg jag behöver i Blogger. Med andra ord så skriver jag det här inlägget på telefonen och det är "pekfingervalsen a de Luxe".

Ställplatsen vi hade sett ut i Ronda, var både vackert belägen och välordnad. För 10 EUR/dygn så hade vi både tömning och färskvatten, gångavstånd till stan och bra restaurang runt knuten.

Vi strosade länge i den gama delen av Ronda. Turistfälla? Jaa, men man kan också gå lite utanför allt såhej och upptäcka att det genuina.

På en utsiktsplats blev jag uppvaktad av en gammal, tandlös kavaljer. Han höll mig tätt intill och berättade på eldig spanska om allt vi såg och hur mycket han älskade just skandinaviska kvinnor. Jag hade lite svårt att hänga med i hans berättelse, delvis på grund av den inte alls så angenäma andedräkten och sen för att han började bli lite väl närgången. Jag signalerade "hjälp!" till Bosse, som hade fullt upp med att fota det hela.

De små gränderna bakom alla turiststråken hade mycket sevärt att erbjuda. Vi hittade dessutom en tapasbar, där vi kunde luncha för 5 EUR.

Jag har såå många kort jag skulle vilja lägga upp, men nu begränsas jag tyvärr av att jag använder mobilversionen av Blogger. Däremot så kommer jag att lägga upp allt när vi återigen kan få en elplats.

Nu har vi hamnat på en stor gratis ställplats i Cala de Mijas, i närheten av Malaga. Det regnar och det regnar, men ändå har vi det ombonat och bra i vår bil. Nära till affärer och restauranger, tillgång till både tömning och färskvatten.

Återkommer som sagt med både kort och mer beskrivande skildringar när vi står på el igen.

onsdag 14 november 2018

Spanien nästa!

Fredagskvällen på den omskrivna restaurangen i Espiche, "The Grape Wine", blev trevlig. Vi var fyra par som gick dit för att äta. Mycket trevligt bemötande av serveringspersonalen, men däremot så blev själva maten och miljön ingen större partyhöjare. Kan vara så där ibland med kända ställen.

På lördagen blev vi bjudna på lunch hos Lotta och Tomas, tillsammans med paret Carlén. Supergott småplock med varm gubbröra på hårt bröd, varma rullar av lufttorkad skinka och chevre, sen en Gammeldansk och öl till det. Kan det bli bättre?!

Bosse och jag avslutade eftermiddagen med att nyttja bastu, hammam och bubbelpool på campingen. Perfekt med tanke på att vädret var sådär. När vi satt i bubbelpoolen, så kom vi överens om att vi nog skulle åka vidare in i Spanien nästa dag.

Efter att ha tagit farväl av våra vänner på söndagsmorgonen, så checkade vi ut och åkte de runt tio milen in i Spanien. Vi hade sett ut en ställplats i hamnen i Ayamonte. Lite krångligt att komma in på parkeringen med bommar och registrering av pass, men väldigt trevligt läge nära stan....


Det vi lade märke till direkt, med tanke på att vi hade kommit in i Spanien, var att alla kvinnor blev väldigt högljudda med spruckna röster. Inget vi hade upplevt under tiden i Portugal. Sen blev jag lite full i skratt åt dessa små spanska tanter med touperat hår, som alltid ska tränga sig före i affären. Lite spännande när det bara är 3 km från Portugal....


Ayamonte var en liten mysig stad med många fina affärer och restauranger. Dessutom kunde ställplatsen för 10 EUR erbjuda gratis dusch och möjlighet till tvättmaskiner. Kan rekommenderas! Sen trodde vi ju att vi skulle kunna åka till gasoldepån på måndagen och fylla på den svenska gasolflaskan, men då var det fiesta i Ayamonte och därmed var allt tvärstängt. Japp, vi löser det på annat sätt!

När vi åkte vidare sen, så tog vi beslutet att inte åka in i Sevilla denna gång. Vi har ju varit där två gånger redan och den hetsiga trafiken och de krångliga rondellerna lockade oss inte speciellt. Vi ställde istället in Google Maps på en ställplats i Jerez de la Frontera, som hade fått jättefina omdömen.

På vägen till Jerez, så lade vi märke till enorma fält med bomullsplanteringar. Trodde faktiskt bara att man odlade bomull på varmare breddgrader, som i Afrika. Å andra sidan så är vi ju inte så långt ifrån Afrika. Lite kul i alla fall att se i verkligheten.

Vi fick ett jättefint emottagande av killen i receptionen på ställplatsen i Jerez. Han hjälpte oss att hitta en bra plats och förklarade på bra bra engelska att det ingick el, dusch, wifi, tömning av toa och påfyllning av vatten i de 15 EUR vi betalade för platsen. Sen fick vi var sitt glas med den för staden berömda sherryn.

Idag har vi gjort staden Jerez. Vi fick en del tips av killen i receptionen, bl a så skulle det finnas en bra bodega ca. 5 km från ställplatsen. Måste säga att det blev lite av Lasse Åbergs "Sällskapsresan", när Sven Melander med polare letade efter "Pepes Bodega". Vi gick och vi gick. Sen när vi äntligen kom fram, så skulle de snart stänga och de ville dessutom ha 15 EUR/person för att komma in. Vi tog i alla fall ett kort på själva gubben - Tio Pepe....


Det var det där med siestan som sabbade våra planer med bodegan "Tio Pepe". Det där med siesta är också väldigt utpräglat just i Spanien. Det mesta är verkligen stängt mellan kl. 14 - 17. Bara restauranger och barer är öppna. Med andra ord, så var det ju bara att gilla läget och hitta något bra ställe att luncha på. Det gjorde vi verkligen! Alla bord var bokade, men vi fick ändå ett bord och kunde på uppleva flamenco på nära håll....


Det där med att det onda alltid för något gott med sig, stämde verkligen i det här fallet. Besvikelsen över siestan på bodegan, byttes ut mot lyckan av att ha fått se den känslosamma dansen och sången bland tårögda Jerez-bor. Dessutom fick vi möjlighet att smaka den berömda sherryn i genuin miljö....



Efter flamencon så strosade vi länge i de pittoreska gränderna i Jerez. Jag fotade katter....



....och Bosse hann med att ringa barnbarnet Ebba, som fyller 8 år idag. Grattis Ebba!....


En bra dag, trots ömmande fötter och ben, men i morgon åker vi vidare mot Ronda.