måndag 25 mars 2019

Från Calpe till Oropesa

Nu när vi hade förlängt vår vistelse i Calpe, så kunde vi ju ta oss tid att utforska allt lite närmare. Bland annat så hittade vi en stig runt saltsjön, där flamingorna håller till. Vi smög oss riktigt nära, men mobilkameran duger ändå inte till att ta på så långt håll....


Vi fick dock en frän bild, när fåglarna skulle lyfta. Färgerna sitter ju tydligen mest på vingarna....


När vi rundat den lilla saltsjön, så hittade vi en informationstavla, som berättade historien om klippan och saltsjön. Tydligen så har klippan, I´fach, som den heter, varit en ö för två miljoner år sedan. Sedan bildades den lilla sjön av att sand blåste in och bildade land, där idag de stora hotellen ligger....


I torsdags fick vi besök av Sandra och Rick från Albir. Jättemysigt att få hänga med dem en hel dag i lugn och ro och utan hög musik i bakgrunden. Vi lunchade på ett toppenmysigt ställe i utkanten av Calpe - Bar Grizzly....


Superbra mat och trevligt bemötande. Sandras och Ricks söta, lilla mops Dexter var också med och vi poserade tillsammans i knäet på grizzlybjörnen vid entrén....


Proppmätta tog vi en långsam promenad tillbaka till campingen och tog en kaffe utanför vår husbil....


Samma dag kom även våra husbilsvänner Carlén till campingen. Kul att stråla samman igen! Det firade vi nästa dag med att gå tillbaka till Grizzlys och äta deras fantastiska megaburgare. Bosse tog ribs, eftersom han hade ätit burgaren dagen innan. Båda rätterna det absolut bästa i sin klass....


Klart att Lena och jag skulle posera i knäet på nallen också....


Vi gick sakta tillbaka till campingen och njöt av utsikten över havet....


I lördags checkade vi ut från Calpe och tog sikte på en liten camping, tio mil norr om Valencia - Camping Didota - Oropesa del Mar. Våra andra husbilsvänner från Benidorm, Bosse och Lena hade lagt ut kort på Facebook från stället och det såg så himla mysigt ut.

Lena och Bosse väntade med mat när vi kom. Smaskig fläskfilé med Peka potatisgratäng är inget man tackar nej till! Tack snälla vänner för ett varmt mottagande!

Här har vi fått en stor och fin plats med sol i princip hela dagen....


När jag läste omdömena i appen Park4Night, så blev campingen helt nerskriven. Många hade tydligen försökt att komma in med för stora bilar eller husvagnar. I övrigt tycker jag att vi fick allt man kan begära och lite till för 13,5 EUR/natt med ACSI-rabatten.

Har man sedan 50 meter ner till havet, så kan man ju inte klaga heller....


Idag har Lena och Bosse åkt vidare. Kul att vi ändå hann få ett par kvällar tillsammans. Sen dröjer det nog inte så länge innan vi ses igen på ett annat ställe. Brukar vara så med goa husbilsvänner.

Efter frukosten idag, så tog vi på oss badkläder och gick en lång och skön promenad längs stranden. Vi svängde in mot land och hamnade vid ett naturskyddsområde, som var någon typ av våtmark. Vi möttes av ett nästan öronbedövande knorrande från alla lekande grodor....




Vi såg också många spår efter vildsvin. Inte lika kul! Med höga röster och klappande i händerna, så trasslade vi oss ur området och kom in i lite mer bebyggda områden. Efter lunchen sen, så nöjde vi oss med en stilla promenad inom campingområdet. Där finns det i alla fall inga vildsvin!

söndag 17 mars 2019

Calpe

Idag har vi stått en vecka på en bra och prisvärd ställplats/camping i Calpe - "Mediterraneo" . Meningen var att vi skulle rulla vidare imorgon, men vi har istället förlängt vår vistelse här med några dagar, kanske en vecka. Allt här är så lugnt och skönt och framför allt vackert. Vi vill helt enkelt inte lämna stället.


Det första vi gjorde, när vi kom hit i söndags, var att gå till gamla stan och titta på den berömda trappan och de fina husmålningarna....




Sen ska vi ju inte glömma alla flamingos, som går och letar mat i den lilla insjön i utkanten av stan. Dessvärre var de för långt borta för att synas på några bilder.

Det vi har pratat om hela tiden, när det gäller Calpe, var att vi skulle ta oss upp på den 332 meter höga klippan. Redan på måndagen så tog vi cyklarna för att se var vandringsleden började. Sen kunde vi ju inte låta bli att gå den första etappen, lite för att se hur jobbigt det skulle bli....


Som ni ser på bilden, så var ju inte min klädsel helt anpassad till en bergsvandring, men en liten bit till bara. Utsikten var makalös redan på de här blygsamma höjderna....


Vi gick igenom tunneln, som ledde oss till de mer krävande partierna på vandringsleden. Där någonstans, så insåg vi båda att sömmarna i min kjol inte skulle hålla, om vi skulle fortsätta....


Dessutom var klockan redan eftermiddag, så det var bara att knalla ner igen och satsa på en annan dag, när vi skulle vara mer förberedda. En sista titt på utsikten bara, innan vi gick ner....


På vägen ner såg vi vårt älskade Benidorm i horisonten. Lite som ett sakta avsked....


I tisdags fyllde Bosse år och då blev det cava redan tidigt på dagen. Jag menar, det är väl aldrig fel med cava när solen skiner....


Som lunch åt vi lite tapas på strandpromenaden. Efterrätt fick bli en läskande Margarita. Som man kan utläsa av Bosses tjocka tröja, så blåste det satan hela dagen....


Dagen till ära, så hade jag bokat bord på en lite finare fiskrestaurant till kvällen. "Capri", som stället hette, hade fått en gaffel i "The Fork", som ska vara typ som "Michelinguiden". Skulle nog bli bra.

Vi blev emottagna av ett helt hov med stiliga kypare, som alla hade svarta latexhandskar. Lite fulla i skratt blev vi allt. Dessutom så var det nästintill bara vi där. Alltid för tidigt ute!  En Mojito som fördrink kanske skulle kunna lätta upp stämningen....


Trots det stela första intrycket, så var de jättetrevliga och hjälpte oss att hitta rätt i menyn. Tyvärr så lyckade de även att övertala oss att välja ett passande vin, som kostade 27 EUR - inte lika kul.Till förrätt beställde vi en gemensam tallrik med små havskräftor. Det var så gott så att vi glömde att ta bilder.

Bosse beställde piggvar till varmrätt....


.... och jag valde grillad tonfisk....


Allt var gudomligt gott, utom det dyra vinet, som smakade lite åt gummimatta eller lukten av varm dammsugare. Sen känner man sig lite stel när kyparen iakttar minsta rörelse. Som exempel, så skulle jag ta på mig min kofta, då det blev lite kallt om axlarna och vips, så kommer det en liten kypare med svarta latexhandskar och hjälper till. Sen ska vi ju inte tala om, när Bosse försökte fylla på vinet själv....

Sammantaget var vi väldigt nöjda, men stället var lite väl flott för vår stil. Man får nästan tvångstankar att göra något allvarligt etikettsbrott.

Nästa dag, så gick vi bara i sakta mak längs strandpromenaden. Allt här sker i ett mycket lugnare tempo än i Benidorm och inga skräniga "fyllskallar" på strandbarerna. Bara vackert och välskött och många fina affärer....



I torsdags, så var det äntligen dags för oss att besegra klippan, som vi så länge har pratat om. Redan före tolv nådde vi fram till stället, där vi vände förra gången. Kändes som att både kläder och väder var bättre den här gången....


Här fick man varning om att stigen upp till toppen är "muy peligroso"....


Självklart gick vi vidare, även om det sög i magen när man tittade ut över havet och stupen utan skyddsräcken....



Överallt runtomkring oss så skränade häckande havstrutar. Sköna och vackra fåglar, som inte var speciellt rädda av sig heller....


Stenarna på stigen var blankslitna av alla vandrare, så det gällde att hålla sig i de kedjor, som fanns på en del ställen. Det hade kunnat sluta illa för Bosse, när ena fästet till en kedja helt plötsligt lossnade, men allt gick bra och vi traskade vidare uppåt toppen. Här hittade jag en härlig vy över Calpe, lite utanför leden....



Sista biten var jättejobbig. Kan säga att jag var väldigt nöjd över att inte ha kjolen på mig då! ....


Vilken känsla att äntligen stå däruppe! Alla stenar var fulla av fågelskit, men det var inget vi brydde oss om då. Däremot så var vi väldigt nöjda över att inte ha tagit med någon macka eller frukt att äta däruppe. Tänk er själva att kladda med besudlade händer. Salmonella säger jag bara....


"Bajshulligan" i närstudie....


Vi hjälptes åt att fota varandra där på monumentet. Nöjda? JAA ....


Utsikt? JAA....


Sen var det ju "bara" vägen ner kvar då. Vi var lite inställda på att den skulle vara jobbigare, i och med att det var så halt på stenarna. Tvärt emot, så var det faktiskt enklare. Man kunde liksom åka kana på baken på de svåraste ställena. Dessutom hade ju den värsta höjdskräcken gått över.

Här en vy från tunneln, när vi var halvvägs nere....


Det tog oss tre timmar, allt som allt, med pauser och fotande. Vi hade säkert kunnat gå fortare, men vem fasen har bråttom?! Jättenöjda och med ömmande ben och fötter, somnade vi väldigt tidigt den kvällen.

Nästa dag hade vi lite svårt att gå i trappor utan att grina illa. Vi lyckades ändå ta oss iväg och handla. I övrigt gjorde vi inte många knop den dagen. Däremot så hittade jag ett musikevenemang, när jag satt och surfade runt på Facebook.

Vad brukar man säga? "Skiter björnen i skogen, eller?!" Självklart var vi där på lördagskvällen och hade jättekul. Tror inte att någon, som känner oss blir speciellt förvånad....



Idag har vi tagit det väldigt lugnt och bara njutit av det härliga vädret och det vackra runt om oss. Det har varit runt 25 grader varmt och folk har börjat bada i havet, dock inte vi. Som jag nämnde i början, så har vi nu förlängt vår Calpevistelse några dagar till. Vi har ju inte direkt bråttom härifrån! Livet leker!...



torsdag 7 mars 2019

"Sin City" tar på krafterna

Det har varit en intensiv period nu här i Benidorm. Det är mycket man vill hinna med och det är många man vill hinna träffa, innan vi åker härifrån i slutet av veckan. Sen kan man inte hinna med allt och alla, men jag kan säga att vi verkligen har gjort vårt bästa för att krama ur det sista ur Benidorm.

I fredags så bjöd våra namne, Lena och Bosse in oss spontan på grilldag på campingen. Alltid lika trevligt och lättsamt med dessa två....


Vi hjälptes åt att hacka, skära och grilla....


Härligt väder gör ju inte saken sämre. Rätt som det var, så kändes det direkt lite kallare i luften och en väldig dimma kom in över Benidorm. Stadens alla skrapor inhöljdes i en spöklik dimma, som snabbt rullade in från havet. Lite läskigt, faktiskt....



Nästa dag kom våra husbilsvänner Lena och Leif Carlén till Benidorm. Så fort de hade installerat sig på campingen, så knallade vi dit med cava och jordgubbar. Kul att ses igen! Det blev en trevlig middag lite senare på kvällen på det säkra kortet "Paradiso".

Vi trodde att Lena och Leif skulle vara trötta efter en lång dag i husbilen, men jodå, vi hann med att visa upp en del av nattlivet i Benidorm redan samma kväll. Bl a så var vi inne på den berömda "Morgan Tavern". Den har varit med i den engelska dokuserien "Benidorm". Här njuter vi av en riktigt bra Queen-tribute....



På söndagen ville vi gärna visa upp, det för oss nyupptäckta jamstället, "Estacion". Lite uppladdning hos oss i förtältet innan bussen till Albir....



Lena och Bosse följde med oss också och vi fick en jättetrevlig kväll. Här har vi en triss i Lenor....


I måndags så tog vi cyklarna till Albir med Lena och Leif, för att visa hur fint det är där. Benidorm i all ära, men Albir är ändå helt underbart. Det är lite som att jämföra äpplen med päron. Det blev lunch på "Goa" - en jättemysig café/restaurang precis vid stranden....



Mätta och nöjda, så cyklade vi vidare till Altea och gamla stan. Vilken mysig dag vi fick! På kvällen var vi helt utpumpade av cykelturen och alla intryck. Raggsockor och mysbyxor på och en film i husbilen, check!

I tisdags visade vi paret Carlén lite mer av utelivet i Benidorm. Här hänger vi och lyssnar på livemusik på "Western Saloon"....


Lena och Leif gick hem vid tiotiden, men jag och Bosse var inte lika listiga. Det var ju nu vi hade börjat komma i form, så vi gick vidare till ett ställe där det var bra musik att dansa till - "Red Lion". Jättekul att skaka loss till den suggestiva musiken.

Vid halv tolv-tiden, så började folk att placera ut stolar i utkanten på dansgolvet. Det skulle tydligen bli någon form av show. In kommer en naken kvinna med röda högklackade skor och en fjäderboa. Öh, skulle det bli striptease mån tro??

När showen drog igång, så tittade jag och Bosse på varandra och konstaterade i samförstånd, att den nakna kvinnan varken var attraktiv eller ung. Precis när vi hade dömt ut henne totalt, så började hon att trolla fram saker ur sitt underliv - lite som Carl Eijnar Häckner, fast inte ur näsan då. Bosse försökte att filma, men fick onda ögat av vakten, som sa att blixt fick man inte använda....


Bosse och jag stod och tittade med öppna munnar, medans hon trollade fram meterlånga flaggspel, sjalar och diverse prylar på löpande band ur sitt inre. Måste erkänna att det faktiskt var oväntat kul. Som final trollade hon fram ett paraply, även det ur snippan.

Efter showen blev det mer dans, så svetten lackade. Riktigt kul och tiden bara flög iväg. När klockan var halv tre, så var det dags för en ny show. Den här gången så kommer Musse och Mimmi Pigg in på varsin Segway-bräda och drar igång med en liveshow. Hade vi inte tappat hakorna innan, så gjorde vi det definitivt nu.

Bosse har tidigare sagt att någon gång i sitt liv, så skulle han vilja besöka en porrklubb. Typ en sak på hans "bucket list". Jag tror, eller rättare sagt, jag vet att han nu kan pricka av den! Gapskrattande tog vi oss sedan hem till campingen och insåg att den här kvällen var kulmen i "Sin City". Nu räcker det!

I går ägnade vi dagen åt att köpa presenter till våra tio barnbarn. Kan vara nog så, krävande efter en kväll som i tisdags. Senare på kvällen, så gick vi ut tillsammans med Lena, Bosse och Carléns och åt en underbart god smörstekt torsk på "Casa Jan". Kan verkligen rekommenderas!

Nu börjar våra krafter verkligen att vara på upphällningen. Vi vill ju så mycket och vill hinna med allt och alla, men någonstans så tar det ju bara stopp. Tanken var att vi skulle ha gått på ytterligare en jamsession ikväll, men vi har lagt ner det projektet och tar en välförtjänt softkväll i TV-soffan.

Det börjar dra ihop sig till att ta farväl av Benidorm och alla goa vänner här. På söndag börjar vi så sakteliga att åka norrut igen.