Nu är det väldigt nära hem

Jodå, igår eftermiddag kom vi till Burg auf Fehrman i ett ihållande regn. Skönt att vi hade fyllt på matförrådet, så att vi slapp gå ut i ovädret.

Vi checkade helt enkelt bara in på ställplatsen Hintz, för 15 EUR och då ingår elen. Dusch/toa var man tvungen att betala 0,50 EUR för att överhuvudtaget komma in. Sen kostade duschen 1 EUR för 5 minuter. Känns lite konstigt att kalla ställplatsen för "All inclusive". Annars är stället rent, snyggt och lugnt.

Idag sken solen från klarblå himmel, när vi vaknade. Härligt efter allt regn! Efter att vi hade hamstrat på Nielsen Discount Scan Shop, så gick vi in till stan och shoppade lite kläder igen. Riktigt mysig stadskärna, men vi tog inga kort. Kanske lite blase på alla fina hus.

Nu har vi precis avnjutit hemgjorda hamburgare, tillredda på vår stekhäll i solen. Vi känner oss båda på ett väldigt bra humör. Kan bero på att vi bara har tio mil till båten, som ska ta oss hem till Sverige igen. Jodå, vi får väl krypa till korset och erkänna att vi faktiskt längtar hem nu.

I solskenet sitter vi och reflekterar över de dryga sju månader, som har passerat med en väldig fart. Tacksamhet är det första ordet som dyker upp hos oss båda - att vi har möjlighet att göra det vi gör och att vi fortfarande tycker att det är det bästa vi har gjort.

Det får knyta ihop säcken för den här gången. Tacka alla ni, som har följt med oss på vår resa. Nu tackar vi för oss och tar lite sommarledigt. Bloggen kommer tillbaka i höst, när vi ger oss ut igen, dvs om livet och hälsan tillåter oss att göra om vår Europa-luff ytterligare ett år. Önskar er alla en riktigt härlig sommar!

Belfort, Rheinau am Mannheim och Celle

Det dröjde inte länge innan Anna och Roger också dök upp i Belfort, som vi hade kommit överens om dagen innan. Vi stod just och stekte några kotletter på stekbordet till lunch. Känns väldigt lyxigt att stå på en gratis ställplats med både el och andra gratis faciliteter.

Efter lunchen, så gick vi tillsammans till det gamla fortet och njöt av det vackra vädret och av den fantastiska utsikten....

Gamla stan fick sig ett besök också, innan vi återvände till våra husbilar....

Sen satt vi länge och utbytte erfarenheter om det permanenta husbilsboendet. Mycket trevligt och intressant. Det blev många skratt och igenkännande nickar innan vi gav upp för kvällen. Nästa dag skulle vi båda åka vidare till olika mål, så det var kul att vi hann träffas igen.

Våra husbilsvänner från förra året, Ulla och Jörgen från Östersund, hörde av sig och ville träffas nästa dag. Dessvärre så stämde inte riktigt våra resplaner denna gången, även om vi var ganska nära. Lite tråkigt, men det kan vi säkert ta igen i Sverige i sommar.

Från Belfort åkte vi ganska snart in i Tyskland och hamnade i Rheinau, nära Mannheim på en gratis parkering vid en liten sjö. Vädret var fortfarande strålande och varmt, så vi gick en skön promenad runt sjön. Pilar och vide hade släppt sina frön, så det såg ut som att det hade snöat....

Runt i sjön gick en bana, där folk åkte wakeboard, lite som en skidlift, fast snabbare. Finns en likadan i Benidorm, men den har vi aldrig hunnit se "in action"....

Till kvällen hade vi spetsat oss på en restaurang, bara ett stenkast ifrån vår parkering. Den hade fått fina omdömen och skulle dessutom vara billig. Dessvärre så visade det sig sen, att den var stängd just de dagar vi skulle vara där. Jag gav en svidande recension på Google Maps, där jag bannade stället för att inte uppdatera sina öppettider på nätet. Sen blev det en hämtpizza i bilen och natti, natti.

Nästa morgon åkte vi ytterligare en bit norrut i Tyskland och hamnade på en gratis ställplats i Grünberg. Gissa om vi blev förvånade när vi insåg att vi hade stått på samma plats förra året. Gjorde ingenting, för Grünberg är en mycket gemytlig stad....

Ytterligare ett exempel på det gemytliga var det här, mitt ibland hyreshusen i bostadsområdet....

Vi hittade även en stig längs en liten kanal....

Vid en damm, så råkade vi hetsa upp den här killen. Kolla in hållningen och mördarblicken. Bosse gick så nära, så att svanen gjorde utkast med den långa halsen och försökte hugga i tårna. Då gick vi raskt vidare....

Efter två nätter i mysiga Grünberg, åkte vi drygt trettio mil norrut till en gratisparkering i Celle. Det är inte alltid apparna, för att hitta ställplatser, funkar klockrent. Först körde vi in på en trång gata, där det fanns ett tak på vänster sida, som endast var 2,10 m. högt upp. Vår bil är dryga 3 m. Vi löste det med att hålla så långt till höger och att sedan göra en riktigt vid högersväng. Det gick bra.

Nästa överraskning var att vi åkte in på en återvändsgata, där själva parkeringen skulle ligga efter kanalen. Det vara bara det att det var så trångt, så att våra 8 meter inte gick att vända mellan alla parkerade bilar. Publik sen på det. Bara att backa tillbaka och parkera längs med parkeringen och ta upp flera personbilsplatser. Frågår på det?!

Det var i alla fall vackert där med alla blommande körsbärsträd....

Sen kom regnet och vi fick tillbringa resten av eftermiddagen och kvällen i husbilen. Vissa dagar är inte kul, men efter regn kommer solsken, som man brukar säga.

Idag har det varit kalasfint väder, trots dystra prognoser. Bara att ge sig ut och upptäcka stan medans det går då....

Både Bosse och jag har ekiperat oss i de fina klädaffärerna. Riktigt mysig del i gamla stan! Sedan behövde vi handla mat också, i och med att det är söndag imorgon och allt är tvärstängt. En promenad till Lidl, så var den saken avklarad.

En bonus här är våra söta grannar - Herr und Frau Bisamråtta. Stora som bävrar, men med en rund råttsvans och jättetama till vår stora stora förtjusning....

Nu är regnet och kylan tillbaka och vi har åter låst in oss i husbilen och myst till det med värmeljus och tacos. Imorgon kommer vi att åka till Burg auf Fehmarn, som vi gillar skarpt.

Dole

Vägarna till Dole var jättefina och inte speciellt många rondeller. Känns väldigt onödigt att betala för att få åka på motorväg i Frankrike. Dessutom så tror jag att man missar en hel del av det vackra i Frankrike, om man bara åker på betalvägar.

Det vi inte riktigt hade räknat med, när vi kom fram till parkeringen, var att ett tivoli hade slagit upp sina portar inför påskhelgen och att de flesta platserna på parkeringen var upptagna av tivolifolkets husvagnar och långa ekipage. Vi hittade trots allt en bra plats och det kändes som att vi kunde samsas bra om de platser som fanns.

Vädret var helt underbart, så vi började med en promenad upp till gamla stan, bara några minuter från parkeringen....

Många gemytliga, små gränder och dessa fina stenhus med fönsterluckor....

Det tog inte lång stund innan vi hittade en butik, som var specialiserad på öl. Gissa om vi gick in! De här godingarna köpte vi med oss hem....

Nästa dag gick vi åt andra hållet, över en bro, dock inte denna....

....och utforskade en helt annan del av staden. Hela tiden med porlet och glittret från floden Le Doubs....

På långfredagen bestämde vi oss för att ta in på campingen - "Pasquier", som låg på en liten ö, precis intill vår parkering. Lika bra med tanke på tömningsmöjligheter och övriga bekvämligheter. 17 EUR/dygn med ACSI kändes helt OK över påskhelgen.

Det firade vi med lite vitlöksstekta räkor....

På kvällen gick vi upp till gamla stan igen. Fick förmånen att hälsa på en kärvänlig katt....

Jag hade sett att det fanns ett musikevenemang och vi såg fram emot att få avnjuta 80- och 90-tals vinyl på ett mysigt ställe i närheten. När vi kom dit, så stod det en stackars kille i ett bås med en handfull vinylskivor och försökte göra sig hörd. Stället var mer en fullsatt restaurang med folk som endast var intresserade av att få in sin mat. Vi gick därför vidare ganska snart och hamnade på den här, lite udda baren....

Vädret har varit helt underbart, på gränsen till åskvärme. Vi sökte oss därför ut till en mysig park, precis utanför campingen. Där kunde man sitta och plaska med fötterna i det svala och klara vattnet....

Det vi lärde oss från den utflykten var - ha aldrig picnic under en poppel, som håller på att slå ut. Skalen från bladknopparna färgar allt ilsket gult och klibbar fast på det mesta.

Staden Dole är känd för bl a annat vin, konst och musik. Pasteur, som uppfann bl a vaccin och vinets jäsningsprocess, är även en känd profil från staden. När vi strosade kring i gränderna, så sprang vi på den här målningen. Jaa, det är en målning på en helt kal och platt husvägg....

Bosse var helt övertygad om att det här var en skulptur i brons eller koppar. Det var först när han kom närmare, som det gick att se att det faktiskt också var en målning....

Magnoliorna har redan börjat blomma över här, men jag var ändå tvungen att fota den här skönheten med en kulturbyggnad i bakgrunden....

Vi tittade även ner i några skumma gränder, där det fanns en hälsokälla....

Staden kryllar av dessa katt-symboler i gatorna....

Ska vara någon form av turistled genom stan. Jag har försökt att fråga och googla om kattlegenden, men utan resultat. De flesta verkar livrädda när man frågar om de kan prata engelska. Blev hänvisad till turistbyrån, men den var ju givetvis stängd på påskdagen. Någon av er läsare som vet något om katterna, så är vi evigt tacksamma för om vi kan få ett svar.

Idag gick vi genom den här parken....

....för att till slut hamna i gamla stan igen. Tanken var att vi skulle sätta oss på något soligt café och ta en kall öl, men istället hamnade vi på den här vinbaren. Ägaren var en charmig "fransos" med en cigarr i mungipan. Han visade oss sitt glas med vin och vips så hade vi beställt var sitt likadant....

Bosse klippte huvudet av mig på kortet. Vet inte om det berodde på den smörige "fransosen", som gärna ville klappa lite extra på mitt, för honom exotisk svenska, blonda hår, eller om det bara var ett misstag. Bosse ser lite barsk ut här, men i själva verket var han väldigt nöjd med både vin och pressyltan vi fick som tilltugg....

På väg hem från stan, så fick vi återigen lite mysiga vyer....

....och mängder av gula vallmo....

Något annat vi har lagt märke till, ända sedan vi kom in i Frankrike, är att det är väldigt rent och snyggt och inget klotter. Synd bara att man inte kan språket....

Nu har vi just konstaterat att det endast är tio dagar tills vi är i Sverige igen. Gäller att förvalta dem väl. Imorgon åker vi till Belfort och möter upp med våra nya husbilsvänner Anna och Roger. Ska bli kul att hinna tjata lite till.

Från norra Spanien in i Frankrike

Vi hade tre saker kvar, som vi skulle göra innan vi lämnade Torredembarra. Den ena var att gå till bodegan och köpa vin. Då passade vi även på att ta en tapas och ett glas rött på delikatessaffären bredvid. Bodegan, "Cal Serafi" syns bakom Bosse i bakgrunden....

Den andra saken var att besöka en utsökt fiskrestaurang på strandpromenaden - Oxid. Regnet öste ner när vi skulle ta oss dit, men vad gjorde väl det när vår mat smakade underbart. Tyvärr inga foton, men kan rekommendera ett besök på "Oxid". Inget "fancy" ställe, men som sagt, maten....

Det sista vi hann med i Torredembarra var att göra ett andra besök på "Il Padrino", en annan favoritrestaurang i närheten av campingen. Återigen snuskigt stora portioner, men gott. Tittut!....

På lördagen packade vi ihop och åkte, men inte ut ur Spanien, som vi tidigare hade tänkt. Vi stannade till på en husbilscamping i Palamós, några mil från Girona. Vi hade, via bloggen, fått kontakt med ett svenskt par, som vi gärna ville svänga in och säga hej till.

Anna och Roger, som de hette var ett mycket trevligt par, dessutom någonstans i vår ålder. De hade precis som vi sålt allt och flyttat ut i sin husbil. Vi gjorde husesyn hos varandra och jämförde hur vi upplevde det liv vi har valt att leva. Vi hade väldigt mycket liknande erfarenheter, som det var kul att prata om. Anna bloggar också, https://boihusbil.se/.

Tyvärr tog vi inga kort och det blev bara en em/kväll. Sen kommer vi absolut att ses ute på vägarna någonstans under våra resor framöver, kanske även i Sverige.

Vi åkte vidare ut ur Spanien och nästa stopp blev ca, 25 mil norrut på en husbilscamping i södra Frankrike - "Aire de Camping Car Vias". En oas mitt i ingenstans. Kändes som att stå i någons trädgård, även om stället var ganska stort....

Vi grillade hamburgare och njöt i solen. Vi fick sällskap av väldigt tama höns, som försökte hoppa upp i mitt knä och sno min hamburgare.....

Efter de hade fått smaka, så tog de sig ett bad i en dammgrop. Sköna filurer....

Redan nästa dag åkte vi vidare. Vi tog sikte på Millau, som vi har hört ska vara ett vackert ställe. Vägarna kantades av fält med vallmo och andra blommor i uppsjö. Väldigt vackert!. Tyvärr ingen mening att försöka fota, eftersom framrutan var helt nerkletad med insekter.

På väg ner mot campingen i Millau, så var vi bara tvungna att stanna för att beundra utsikten....

Vi hade hittat en ACSI-camping för 12,90 EUR/natt, "Camping Larribal". Vackert belägen precis vid flodstranden. Även här fick vi sällskap av ett gäng änder och gäss, som också var väldigt tama. Man fick passa sig, så att inte fingrarna åkte med av bara farten....

Trots snålblåsten, så tog vi en cykeltur in till stadskärnan. Vi parkerade cyklarna och promenerade runt i de gamla gränderna....

Alltså dessa fönsterluckor i pastellfärger....

....och alla härliga stenfasader....

Däremot så var det inte så lätt att hitta en öppen restaurang, så där på tidig eftermiddag. Fick bli ett lite dyrare ställe på torget då. Bra mat, men priserna börjar likna Sveriges. Nåja, mätta och belåtna tog vi oss hemåt i god tid, för att undvika det kommande regnet.

Regnet kom och vi fick tillbringa resten av kvällen inne i bilen. Kvällsnöjet fick bli att titta ut en ny plats att stå på nästa dag. Sedan efter en film från Netflix, så somnade vi ovaggade av regnsmattret mot taket.

Det regnade även i morse, när vi vaknade. Tur att vi hade plockat undan och förberett det mesta inför avfärd. Molnen hängde över oss i Millaudalen och det kändes rätt så bra att åka vidare. Sen kan jag tänka mig att Millau är helt underbart när vädret bra. Kan nog bli ett återbesök ett annat år.

Dagsetappen gick på högplatån över Centralmassivet. Här var temperaturen betydligt under 10 grader och vi kunde se snötäckta toppar i horisonten. Vi var som högst uppe på 1100 möh. Slut på böljande vallmofält och ljusgröna lövträd. Kändes som att vi kastades tillbaka i tiden och att våren inte riktigt kommit igång.

Dagens mål blev en gratis husbilsparkering i den lilla och högt belägna byn Châteaugay. Vi gjorde mat i husbilen. Vågade inte chansa på något annat. Fortfarande snålblåst, men solen hann titta fram lite och gjorde att vår lilla tur i byn blev lite trevligare....

Här hade våren kommit lite längre med blommande syren....

....och blåregn....

Imorgon åker vi en ny etapp norrut och har tänkt stanna på en gratis ställplats i närheten av Dole, några mil sydöst om Dijon. Vi får hoppas på att trafik och vägar blir lika bra som de har varit hittills, trots att vi inte åker betalväg.

Nu känns det lagom att titta på en film, så att ögonen blir grusiga och vi kan få en härlig natts sömn.