fredag 27 september 2019

Vägen till Kroatien och värmen

Vi vaknade till ett ösregn på måndagsmorgonen i München. Trots det så hade sömnen varit god. Dagens resmål skulle bli på en parkering i Österrike, intill en affär. Det gick lika lätt att ta sig ur München, som det hade varit att ta sig in. Snart var vi inne i Österrike.

Vår EasyGo-box plingade på fint, när vi tuffade fram på de Österrikiska motorvägarna. Förra gången vi var i Österrike, så hade jag glömt att koppla mitt bankkort till boxen, så den funkade inte alls och vi var tvungna att skaffa oss en Österrikisk box. Visst, man kan absolut åka på icke-betalvägar i Österrike, men nu var ju vädret uruselt och vi ville bara ta oss fram.

Efter ca. två timmar visade oss Google Maps in på en trång gata och in på en bakgård till ett hyreshus. Vi såg affären, vars parkering vi var ute efter, genom staketet runt hyreshuset. Nedrans "Ulla-Bella"! Nu hade hon minsann ställt till det för oss. Nåja, det var ju "bara" att lägga i backen och trassla oss tillbaka ut på gatan igen, mellan soptunnor och malplacerade stolpar.

Allt gick bra och vi kunde koppla av och gå in i affären och handla. För säkerhets skull, så frågade jag kassörskan om vi kunde stå där vi stod över natten. Hon var mycket trevlig, men dock väldigt osäker på om vi kunde stå där.

Vi chansade inte. Dessutom, vad skulle vi göra i husbilen hela eftermiddagen och kvällen, när regnet öste ner där utanför? Vi tog ett nytt beslut och hamnade efter ytterligare några mil på en liten camping invid floden Drau, i närheten av Spittal an der Drau. Jag blev så full i skratt när jag checkade in. Campingvärden och hela stället påminde om "Pang i bygget".

När vi vaknade nästa morgon, så hade regnet slutat och det var runt 20 grader varmt och vindstilla....



Jag hade sett på Goolge Maps att det skulle finnas en bergbana i närheten, så vi bestämde oss raskt för att ta en promenad dit. Vädret var helt underbart och vi fick möjlighet att ta in allt det vackra, när vi gick i sakta mak efter floden....


När vi trodde att vi var framme, så visade det sig att just den bergbanestationen var nedlagd. Det var bara att traska tillbaka till bron, där vi kom ifrån och ta oss ytterligare några kilometer på andra sidan floden. Det gjorde oss ingenting i det vackra vädret....


Det var med en gnutta dödsångest, som jag tittade ut över vyerna, när vi satt i den lilla kabinen. Bosse valde att inte titta nedåt. Tror att det var klokt gjort....


Rutorna var alldeles immiga i den lilla kabinen, när vi klev ur på toppen. Självklart skulle det ju tas ett kort med höjden angiven i bakgrunden....


Det vi inte tänkte på, var att där Bosse så käckt hade intagit sin "Kapten Morgan-ställning, var en reklampelare för en åkattraktion. Vips så hade Bosse fått en gratisbiljett, som naturligtvis var tvunget att nyttjas. Själv valde jag att filma kalaset, vilket också var klokt gjort....


Han kunde i alla fall uppbringa ett leende, så där när allt var över....


Då vi är ganska kassa på selfies, så fick vi hjälp att ta det här kortet....


Vi satt länge uppe på toppen och njöt av solen och de fantastiska vyerna....


Sen var det ju det där med nerresan också. Vi hade i och för sig dopat oss med var sin öl, så det skulle nog gå bra. Faktum var att det inte var lika läskigt som resan upp, bara lite....


Nästa morgon hade regnet kommit tillbaka och det var inte alls lika trevligt. Resmålet för dagen skulle bli en ställplats i Slovenien, så vi satte fart direkt efter frukost. Vi bestämde oss för att ta betalvägarna.

Minnen från vår senaste resa genom Slovenien var att det skulle sitta snälla små tanter i hytter och ta betalt efter motorvägarna. Sanningen var en helt annan! Vi hann väl passera några betalstationer innan vi fattade att vi hade behövt införskaffa en speciell GoBox. Illa kvickt tog vi oss av motorvägen och ställde in GPS-en att leda oss fram utan vägtullar. Hoppas att vi slipper dyra böter i efterhand bara!

Regnet fortsatte att ösa ner, så vi tog beslutet att bara köra genom Slovenien och ta de sista milen fram till Kroatien och campingen i Pula. Dessvärre blev vi visade långt åt helskotta av "Ulla-Bella, för att undvika vägtullarna och det tog lite på humöret.

När vi väl hade passerat alla bergen och byarna, så började solen titta fram. Snart var vi framme vid campingen och vi kunde checka in. Kalasställe för 18 EUR/natt med ACSI. Här blir vi nu tills 6/10, då campingen stänger för säsongen....


Beskrivning

måndag 23 september 2019

München

I söndags morse startade vi med Google Maps inställt på en gratisparkering i centrala München. Att åka in i storstäder med husbilen är inte riktigt vår grej, men med tungan rätt i mun och lite is i magen så skulle det nog gå bra, bestämde vi oss för.

Det gjorde det också. Trafiken på ringleden genom München går inte fortare än 60km/h, så det kändes tryggt och bra. Innan vi hade hittat till gatan där vi skulle parkera, så blev det lite trångt bland alla personbilar, som stod parkerade på båda sidor efter gatan. Vi hade tur och knep den sista stora platsen.

Klockan var bara vid tvåtiden, så Bosse plockade ner cyklarna och så trampade vi iväg till de mer centrala delarna. Där hittade vi raskt fram till Hofbräuhaus, som alla andra turister....


Ljudnivån och värmen därinne var nästintill olidlig, även om stämningen var på topp. Vi hade turen att hitta två lediga platser utomhus och då kändes allt genast lite bättre. När sedan en kypare tog vår beställning nästan direkt, så kunde det ju knappast bli bättre. Men det blev ännu bättre när vi fick in varsin öl....


När vi sedan fick in varsin "shweinhachse mit knödel und sauerkraut, blev Bosse så här glad, eller så kanske det var huggtänderna som höll på att växa ut. Svårt att säga vilket....


Det kom ett gäng med tio amerikanska turister, som hade svårt att hitta ett tillräckligt stort bord för sällskapet. Eftersom jag och Bosse satt vid ett sådant bord, så erbjöd vi dem vårat bord och sa att vi kunde ta två andra platser vid ett annat bord. De blev så glada och tacksamma att de undrade om de kunde få bjuda på nästa omgång öl och det fick de.

Våra magar var rätt så stinna efter all öl och mat, när vi tog oss genom de stimmiga lokalerna för att komma ut i friska luften igen. Det fick bli en liten promenad i sakta mak genom stan för att få bukt med våra "surkålsmagar".

På väg hem hittade vi stället där Bosse blev stoppad av en polis för ca. sex år sedan. Vi cyklade då hem efter ett besök på just Hofbräuhaus. Mörkret hade lagt sig och Bosse hade inget framlyse på sin cykel. Det kostade honom 20 EUR, som han hade fått av sin mamma som en "bra-i-ha-peng", innan vi åkte hemifrån. Den här gången gick det fint....


Vi somnade tidigt i husbilen efter allt frossande.

lördag 21 september 2019

Tredje gången gillt

Vi har haft en underbar sommar, trots att det "bara" har varit en vanlig svensk sommar. Vädret betyder inte alltid allt. Vi har hunnit träffa både familj och vänner, tycker vi. Sen kanske man alltid skulle ha kunna ha gjort mer. Skulle förmodligen kunna tapetsera hela bloggen med roliga och gulliga kort, men nu ska jag försöka att inrikta mig på vår kommande resa.

Det var så här det började den 16/9 i Omberg, där vi alltid inleder och avslutar våra resor med en övernattning....


Det är sällan vi åker mer än 25 - 30 mil, så det blev perfekt att ta den andra natten i Malmö. Här hittade vi en en central parkering, där man fick betala 15:-/tim 9 -18. Dessvärre tänkte jag inte på att vi sällan vaknar frivilligt före kl. 09, så det var bara att ställa klockan, för att slänga i några kronor till....


Det vi heller inte hade tänkt på var att vi ställt oss under träd, som både gav ifrån sig diverse frukter och fågelbajs. Nåja, allting kanske inte blir helt perfekt. Däremot så blev kvällen på Malmö Brygghus bra. Här gottar vi oss med vi varsin suröl, som ska vara bra om man behöver hjälp med att smälta en kraftig måltid....


I onsdags tog vi oss över Öresundsbron med Mön som nästa mål. Vi hade kollat in ett fint hotellerbjudande om övernattning med fint rum, middag och frukost för ett bra pris. Tanken var att vi skulle besöka Möns Klint, där vi har varit tidigare och bara älskade. Dessvärre blåste det smådjävlar och sen var det alldeles för långt till Möns Klint från hotellet, som låg väldigt off, kan jag säga. Trots det så tog vi en välbehövlig promenad i snålblåsten och hittade det där speciella....



Middagen på hotellet Prästkilde var helt gudomlig, så det gjorde inte så mycket att vi inte fick se Möns Klint. Dessutom var sängarna och kuddarna ljuvliga, så vi sov som två små barn hela natten.

Efter en härlig hotellfrukost, så åkte vi vidare mot Rödby och färjan, som skulle ta oss till Tyskland och ut i Europa. Lite gränshandel på Border Shop och vips så hade vi hamnat på en ställplats nära

Beskrivning

Lübeck....


BeskrivningL

Det som blev lite speciellt på ställplatsen i Lübeck, var att vi helt ändrade våra resplaner. Vi hade ju tidigare sagt att vi skulle åka tillbaka till Portugal och gå efter en handritad karta vi fått från en bartender i Coimbra förra året....



Ju mer vi tittade på kartan, desto mer blev vi överens om att vi egentligen ville ta oss till Kroatien istället. Fråga mig inte hur det blev så, men det är ju lite som vi är. Underbart när inget sitter fast och man snabbt kan komma överens om en ny rutt. Det är ju lite det husbilslivet handlar om. Portugal finns ju kvar och får nog vänta lite.

Genast så letade jag upp en ny ställplats i mer östlig riktning och den här gången blev det utanför Berlin. Här fick vi möjlighet att testa våra nyinköpta elcyklar. Tro det eller ej, men vi hamnade på ett ölcafé....


Gick som en dans att hitta med hjälp av Google Maps och "Ulla-Bella", som vi kallar rösten. Däremot, när vi skulle ta oss hem igen i mörkret, så spelade oss "Ulla-Bella" en del spratt. Tror att det kan ha att göra med dålig mottagning. Av tidigare erfarenheter så är Tyskland inget höjdarland när det gäller mobilmottagning.

Idag har vi tagit oss till en bra ställplats 25 mil norr om München. Här har vi återigen testat våra nya elcyklar och de funkar riktigt bra. Tack Lena och Gert, som vi köpte cyklarna av....


....och vi hittade även här något att fukta våra törstande strupar med....


Morgondagens rutt bär till München.