tisdag 11 juli 2017

Danmark och hemfärd

Efter två dygn i Kiel så kändes det ganska lagom att åka vidare till Danmark. Vi tog sikte mot Fyn och en camping som heter Vejlby Fed Strand Camping. Kändes som om vi åkte ut i ingenstans. Där låg den plötsligt precis vid havsstranden....


Campingen var nästan full, eftersom det pågick en musikfestival någon mil därifrån. Vi blev därför tilldelade en plats långt från havet, men det gjorde ingenting eftersom det blåste kraftigt. Runt om oss hade säsongscamparna fullt party utanför sina förtält. Inte så att det störde, utan så där lite lagom.

Min kompis Lena och hennes man Gert dök upp sista dagen på campingen, som vi hade planerat. Kul att ses efter ca. sex år. Den kvällen var det vi som fick underhålla säsongarna. Mycket trevligt! Synd bara att vi var tvungna att åka vidare redan nästa dag, men vi ville ju inte missa Köpenhamn.

Vi hade redan tidigt tagit reda på att det skulle finnas ställplatser centralt i Köpenhamn, City Camp. De hade flyttat, så koordinaterna stämde inte. Ett telefonsamtal senare så var den fadäsen avklarad. Campingvärden på City Camp var supertrevlig och visade oss på kartan vart vi bara var tvungna att ta oss.

Vi lydde hans råd och tog cyklarna till en Street Food Market några kilometer därifrån. Strålande väder och ett gemytligt Köpenhamn. Kan det bli bättre än så....



Vi gjorde även ett besök i den beryktade fristaden Christiania....


Vi stannade en dag extra i Köpenhamn mot vad vi hade sagt från början. Vädret var ju strålande och det fanns så mycket att uppleva och se. Bara älskar den staden och dess gemytlighet.

Nästa dag regnade det och vi packade ihop och började åka mot bron och Malmö. Tänk att vi redan hade varit ute i två månader! Nu skulle vi ta oss till Omberg vid Vättern och möta upp med våra goda vänner Arto och Annika.

Precis när vi närmade oss ställplatsen i Omberg, så upphörde regnet och vi fick en underbar kväll. Precis som på beställning....



Vi hade mycket att prata om efter att inte ha träffats på över två månader. Kvällen tog slut alldeles för fort. Nästa dag skulle våra vänner åka neråt Kroatien med sin husbil och vi skulle vidare hem till Eskilstuna.

Det kändes konstigt att plötsligt vara i hemtrakter och att känna igen omgivningarna. Samtidigt som man har längtat efter att få träffa alla, så känns det som att det plötsligt finns en massa krav på en. Vi är inte längre anonyma på campingen. Skräckblandad förtjusning!

Nu står vi på en säsongsplats på Vilsta Camping. Känns sådär, men ändå skönt att ha en fast plats som vi kan återvända till för att kunna tvätta och för att kunna tömma toan, utan att behöva ligga någon till last. Vi kommer ändå inte att stå still här så mycket i sommar.

Det är många vi ska hälsa på och flacka omkring, så det här med bloggen får nog ligga nere under sommaren. Tror att jag har mer tid att skriva sen när vi ger oss ut på vårt stora äventyr - vår övervintring i Spanien och Portugal. Önskar härmed alla en riktigt skön sommar....


tisdag 4 juli 2017

Österrike del 2 + Tyskland

Äntligen har jag fått igång en ny dator och lyckats få hjälp med att rädda bilderna, som låg på den kraschade datorns hårddisk. Det är nu snart en månad sen jag skrev något på bloggen, men nu fortsätter jag där jag slutade.

Det blev inte Mondsee, som vi åkte vidare till. Däremot så blev det Wolfgangsee, som låg bättre till i förhållande till vår färd vidare. Underbart vacker alpsjö med flera campingar utmed stranden. Vi hamnade på Romantik Camp Wolfgangsee Lindenstrand, en enkel men väldigt vackert belägen liten familjecamping....


Givetvis tog vi cyklarna och började utforska omgivningarna redan nästa dag. Vårt första mål blev ena änden av den milslånga sjön, den pittoreska lilla byn St. Gilgen. När vi nästan var framme så började det att ösregna. Vår räddning undan regnet blev det här lilla caféet precis invid vattnet....


När regnet avtog kunde vi ta oss vidare in i byn och njuta av de fina husen och mysiga gatorna. När vi sedan lunchade på en restaurang, så började vi prata med ett par från Sydkorea. De var väldigt intresserade av det nordiska norrskenet och vi kunde tipsa dem om ett och annat om vårt vackra Sverige. Sen berättade de givetvis för oss om Sydkorea. Mycket intressant möte!

Nästa morgon var vädret bättre och vi cyklade till sjöns andra ände. Väldigt bra och vackra cykelvägar, som kantades av frodiga "midsommarängar" och ståtliga orkidéer. Hela tiden med det isblå vattnet och alperna i bakgrunden....


Byn i andra änden av sjön heter Strobl och var minst lika gemytlig som St. Gilgen....


Vi hade kollat på campingen om det skulle kunna gå att fiska i sjön. Jodå, det skulle det definitivt gå att göra. Bara att köpa fiskekort i skoaffären, (!) i Strobl. Båt kunde man hyra i sportaffären. Enligt uppgift så skulle det gå riktiga baddare till rödingar och andra laxfiskar i sjön, så vi var väldigt taggade.

Damen i skoaffären, där vi köpte fiskekortet, tipsade om att båt kanske var onödigt. Det skulle gå lika bra att fiska från stranden, så det gjorde vi. En underbar dag, trots att fiskelyckan inte var med oss....



Fyra underbara dagar vid Wolfgangsee, sedan var det dags att dra vidare in i Tyskland. Vi åkte ca. 20 mil och stannade på en ny ACSI-camping, Freiheitsinsel, vid floden Donaus strand. Låter vackert, men i själva verket så låg campingen på ett stort gärde mitt i ingenstans. Sen kunde man givetvis promenera fram och titta på Donau eller göra utflykter till Regensburg. Vi nöjde oss med en kort kvällspromenad och en god natts sömn.

En natt, sen vidare igen. Känns att vi börjar längta hemåt igen. Nästa stopp i närheten av Fulda, en usel, lutande ställplats utanför ACSI-campingen Knaus Campingpark, 10 EUR för typ ingenting. Vi fick inte ens nyttja toaletterna på campingen. Dock naturskönt område och god mat på en restaurang i närheten.

Där lyckades vi fånga den i området sällsynta och utrotningshotade Egyptiska Gåsen på bild....


En ståtlig svan var ovanligt poseringsvillig också....


Nästa morgon sa vi tack och hej och for vidare till Campingplatz Birkensee, straxt nedanför Hannover. Där började vi verkligen möta det svenska vädret, blåst och regn. Trots det så tog vi en härlig promenad i omgivningarna och njöt av de underbart bommande fläderbuskarna....


Två nätter blev vi kvar trots det trista vädret. Jag hade kollat upp att det skulle gå bra att betala campingvistelsen med kort, så jag blev väldigt förvånad när den manliga campingvärden ruskade på huvudet och nobbade mitt Master Card.

Ibland kan man förvåna sig själv och den här ordväxlingen blev just ett sådant tillfälle. På tyska lyckade jag få fram att jag hade fått OK från hans fru dagen innan och att MasterCard VISST skulle funka. Han berättade surt att de fick betala dyra avgifter och att det ibland dröjde fyra veckor innan pengarna fanns på kontot.

Inte mitt problem, spottade jag ur mig, fortfarande på tyska. Jag fortsatte och upplyste den otrevlige mannen om att var och varannan människa faktiskt har MasterCard, så nu skulle han vara så vänlig och ta emot mitt kort och det gjorde han också med handen knuten i fickan. Seger!

Nej, nu var jag trött på att behöva staka mig fram på tyska och hela tiden behöva leta efter orden långt bak i minnet. Trots hemlängtan, så hade vi bestämt att vi skulle hinna med ett par nätter i Kiel innan vi for vidare hemåt.

I Kiel ställde vi oss på en känd ställplats precis vid inloppet till Nordostsjökanalen. Mäktigt att se de stora fraktpråmarna passera precis intill.

Nästa dag tog vi cyklarna in till Kiels centrum. Nu fick Bosse och jag uppleva Kiel på det sätt vi hade velat göra i höstas, när olyckan var framme och Bosse bröt ryggen. Jag visade lasarettsområdet och hotellet där jag hade bott under den vecka Bosse fick tillbringa på lasarettet i Kiel.

Verkligheten kom lite ifatt oss där och vi funderade på var sitt håll på hur illa det hade kunde ha gått den där gången om inte Bosse hade haft sådan otrolig tur. Inga som helst men av ryggfrakturen. Helt otroligt! Det firade vi med att besöka Kiels eget mikrobryggeri....


Två mysiga dagar, fyllda med minnen och eftertanke, fick vi i Kiel. Sen skulle vi fara vidare till Danmark och möta upp med Lena, min en fd kollega från Swedbank It och hennes man Gert. Tror att det får bli en annan dag jag berättar om det, för nu är jag trötter. Natti, natti!