lördag 8 december 2018

Baños de Fortuna

Vi stannade en vecka i hamnen i Almerimar, så det blev totalt tio dagar i Almerimar. Allt vi ville ha fanns ju inom promenadavstånd, så vi hade ju inte direkt bråttom från stället. Dessutom har vädret varit helt fantastiskt.

En sak jag glömde nämna i förra inlägget var de stora fiskarna, som simmar bland båtarna i hamnen. Andy och Lyn, våra nya vänner, förklarade för oss att man INTE ska fiska eller äta dessa. Varför då då? De äter bajs!....


Efter att ha sagt adjö och på återseende till våra nyfunna vänner, så åkte vi vidare mot Murcia. Genom en grupp på Facebook så hade vi fått tipset om att de skulle kunna fylla svenska gasoltuber på en mack nära Aguilas.

Mycket riktigt så fick vi vår svenska tub fylld med propan och därmed försvann ytterligare ett problem, som hade tyngt våra axlar sedan vi missade gasoldepån i Ayamonte. Däremot så såg ställplatsen invid macken väldigt trist ut, så vi bestämde oss för att åka de sista fjorton milen fram till camping Fuente i Baños de Fortuna....


Vi fick tipset om campingen av paret Carlén, som vi bl a träffade i Lagos. Ett utmärkt ställe om man bara ska vara och softa. I receptionen visade jag mitt ACSI-kort, som skulle ge oss priset 15 EUR/dygn inkl. el. Kvinnan i receptionen förklarade att vi skulle tjäna på att betala normal taxa, 18 EUR utan ACSI och då få thermalbadet med i priset. Absolut!....


Nu har vi njutit varje dag i det 36-gradiga vattnet, som enligt vad vi har läst ska komma från en extra salthaltig källa. Verkar som att hela byn och campingen är uppbyggd kring det gamla romerska kurbadet.

Häromdagen tog vi cyklarna in till Fortuna, ca. 3 km, för att fylla på kylskåpet. Inget speciellt att se i den lilla byn, tyckte vi. Däremot så fick vi lite välbehövlig motion, istället för att bara ligga och fläska i poolen eller i solstolarna.

En dag när vi satt och myste i bubbelbadet, så såg vi en flock duvor som cirkulerade kring badet hela tiden. Vi hajade till eftersom de lyste i neonfärger när solen sken på dem. Har aldrig tidigare sett duvor i sådana färger, men efter en stunds googlande så kunde jag konstatera att de faktiskt finns. Ingen vidare bild, men....


....så därför kommer det en "lånad" bild också....


Duvorna vi såg var gulvita, gröngula, rödvita och allt i neonfärg. Ett tag så hade Bosse och jag en elak teori om att det var någon som hade sprayat duvorna i dessa färger inför den spanska självständighetsdagen, som inföll i torsdags. Nu vet vi bättre!

Måste dela med mig av en liten incident, som inträffade i bubbelbadet häromdagen. Bosse satt redan och bubblade i en liten avsats och jag simmade fram mot en annan liten avsats, som såg ledig ut. När jag backar in med rumpan, så känner jag att jag inte är ensam. En ung spanjor dyker upp ur bubblorna och jag börjar skrika. Han ser skräckslagen ut, men snart inser vi båda misstaget och börjar skratta hejdlöst, så där man bara kan göra när allt annat är för pinsamt. Det visade sig att jag hade satt mig på en spansk Neptunus. Nu vänder vi blad!

Idag har vi gjort en liten utflykt utanför campingen. Planen var att ta oss upp i bergen, som ligger bakom campingen. Där fick vi tji! Överallt satt skyltar som förklarade att det var naturskyddat område och tillträde förbjudet. Däremot så kom vi upp på den här lilla kullen....


För er som är lite extra intresserade, så är det ett rosépepparträd som syns till höger i bild.

Av en skylt vi passerade, så kunde vi förstå att det hade funnits ett romerskt bad i närheten. Därför blev det lite extra intressant när vi nådde toppen och hittade en övergiven utgrävning. Stället fullkomligen kryllade av gamla krukskärvor och jag har svårt att tro att de var nya. Spännande!....




På vägen ner sen så passerade vi dessa "vattenledningar", eller modernare akvedukter om man så vill. Verkar som att källan fortfarande existerar och att det lilla samhället lever på kurbad....


Idag är det lördag och vi känner att vi har sett det vi vill och vad som finns att se på detta ställe. Nu hägrar vår bokade plats och våra vänner i Benidorm. På måndag bär det av, så imorgon får det bli en städ- och tvättdag.

fredag 30 november 2018

Almerimar

När vi lämnade La Cala de Mijas, så var vårt första mål att hitta en mack som sålde propangasol. Det tog ett tag innan vi hittade rätt, men jätteskönt när vi väl hade lyckats. Nu hade vi inga problem längre.

Istället för att åka tillbaka till campingar och restauranger vi varit vid tidigare, så valde vi att stanna vid Almerimar. Lite lagom avstånd att förflytta sig. Vi hittade en välskött ställplats nära havet för 10 EUR/natt och 3,5 EUR för el - Pedro´s caravanning. Det blev billigare ju längre man stannade....


Vi tog cyklarna för att utforska vad som fanns runtomkring. Ganska snart så hittade vi en annan ställplats vid marinan, i samma prisklass. Fint, men väldigt utsatt för vind, där på piren. Därför valde vi att stå kvar på vår plats och att senare ta cyklarna in till marinan, när lördagskvällen skulle ta fart....




Vi hamnade på Mario´s, en trevlig bar med discjockey, som spelade härlig musik från 80-talet. Folk dansade och det dröjde inte länge innan vi också gjorde det. Går ju inte att sitta still till dessa låtar. Det var där på Mario´s vi började prata med ett trevligt engelskt par i vår ålder - Lyn och Andy.

De berättade att de stod i hamnen med en 39 fots katamaran sedan sex veckor. Bosse har alltid varit intresserad av båtar och speciellt katamaraner, så när Lyn och Andy hörde det så bjöd de in oss att besöka dem i hamnen någon dag.

På söndagen blåste det full storm och vi var väldigt nöjda med vårt beslut att stå kvar på Pedro´s ställplats. Blev till att tillbringa hela dagen i husbilen igen. Däremot så flyttade vi till marinan redan på måndagen, eftersom vädret hade vänt helt och det var soligt och vindstilla....


Bosse passade på att fota det vackra runt oss. Han gjorde ett roligt kort med kikaren och mobilen. Vem behöver dyra objektiv?!....


Efter att vi hade installerat oss på nya ställplatsen i marinan, så gick vi för att söka rätt på Lyn och Andy. Tog inte så lång stund att hitta deras stora fina katamaran. Bosse sken som en sol när vi klev ombord på landgången.




Vi blev väldigt imponerade av ytorna, tekniken och alla bekvämligheter som fanns på deras båt. De berättade om att de i princip var självförsörjande när det gäller el och vatten. De hade till exempel legat för ankar utanför Mallorca en längre tid utan att betala ett enda öre.

Självklart bjöd vi in Lyn och Andy till att besöka vår husbil också. De kom till oss på tisdagen och vi visade runt. Sen blev det lite cava i solen och när det blev kallt på eftermiddagen, så flyttade vi in i husbilen. Vi hade så himla mycket att prata om och allt var så trevligt, så vi avslutade inte kvällen förrän en bra bit efter midnatt. Då hade vi blivit inbjudna till en dag ute på havet tillsammans med dem i deras katamaran.

På onsdagen tog vi det bara lugnt. Hade ju blivit så sent på kvällen innan. Lunch fick bli en enkel tapas på en bar i närheten. Lyxigt att bara behöva betala för drycken och tapas ingår. Jag tog en halv kyckling med pommes....


Vi gick och handlade på den fina Mercadona-affären i närheten. Såg dessa små stackare i en kyldisk. Är tydligen en spansk delikatess runt jul....


Sen fick vi njuta av en magnifik solnedång....


I torsdags förmiddag klev vi ombord på den maffiga katamaranen igen. Solen sken från klarblå himmel och inte en vindpust. Perfekt för mig, som lätt kan bli lite sjösjuk. Däremot så var det ju inget väder för att segla. Imponerande hur Lyn och Andy, under strikt ordning, kunde förflytta den stora båten ut ur hamnen....



Väl ute på havet så kunde vi njuta av vädret och Andy kopplade på autopiloten. Så himla vackert att se kustlinjen med bergen och de snöklädda topparna i Sierra Nevada i bakgrunden. Kunde inte ha blivit bättre....






Efter fem magiska timmar på Medelhavet med Lyn och Andy, så började det bli kallt och det var dags att ta oss tillbaka till hamnen. Vilken upplevelse! Tack snälla Lyn och Andy!

Nu har vi varit här i Almerimar i sammanlagt sju dagar. Förmodligen kommer vi att stanna ett tag till. Vi ska ju inte vara i Benidorm förrän 10/12, så det gäller att inte åka för tidigt. Vi sitter ju definitivt inte i sjön här i Almerimar. Här finns bra barer, restauranger och mataffärer. Dessutom så är det väldigt vackert....


söndag 25 november 2018

La Cala de Mijas

När vi nu ligger på el, så passar jag på att blogga ifatt det jag ligger efter. Så här kommer ett inlägg till....

Efter de två dagarna i Ronda, så bestämde vi oss för att ta oss ner till kusten och Medelhavet igen. I bergen skulle det bara bli kallt och regnigt, så det var inget att tänka på att stanna kvar där.

Färden över bergen var väldigt vacker, trots regnet. Lite läskigt var det ibland, med tanke på att den smala vägbanan lätt kan frysa på. Vi var så högt, så att ibland åkte vi bokstavligen genom de regnfyllda molnen. Vi stannade till på en parkering för att riktigt kunna ta in allt det vackra....



Jag försökte att njuta av vyerna och de mulliga pinjeträdsskogarna på vägen ner, men de snirklande serpentinvägarna gjorde mig helt svettig i handflatorna. Även om Bosse är en lugn och duktig förare, så känns det alltid värre att sitta bredvid. Blev ju inte bättre av att vi passerade en nyligen kraschad bil, som just blev bärgad.

Kändes som en evighet innan vi hade tagit oss de drygt åtta milen ner till havet och La Cala de Mijas. Vi hade valt en stor gratis ställplats, som vi besökte på vår förra resa. Där har man nära till allt man behöver, ja inte el då, men ändå....


Sen var ju inte vädret bättre då, även om det var skönt att ha kommit ner till havet igen. Vi fick uppleva ett riktigt åskväder....


I början var det mysigt, men efter ett dygn utan att ha kunnat kliva utanför bilen, så blir man lätt lite retlig och rastlös....


....men man brukar ju säga, att efter regn kommer solsken....


Nästa dag var vädret bättre och vi kunde ta oss ner till strandpromenaden och havet, även om vi hade paraplyerna i beredskap. Riktigt mäktigt att titta på de vilda vågorna och de vackra färgerna....


När solen äntligen tittade fram igen, så passade vi på att njuta i våra solstolar. Dessutom så tog vi en promenad för att hitta en tvättautomat och en ny gasoltub. Tvättplanerna gick i lås på det här stället, som tydligen har filialer lite överallt. Perfekt!....


Det där med att hitta ny gasol var värre. Vi ville ju gärna ha propan, eftersom den vanligare butangasolen både är smutsigare och fryser när temperaturen börjar gå ner mot nollan. Typiskt när vi nu låg på en ställplats utan el. Då måste vi ju ha gasol till både kylskåp och värme.

Det blev ju inte bättre av att regnandet bara fortsatte i flera dagar. Vi blev återigen instängda i en råkall husbil utan varmvatten. Det var då vi kom på den ljusa idén att ta in på hotell ett par nätter. Efter lite letande på nätet, så hittade vi ett erbjudande på det fyrstjärniga Grand Hotell i närheten. För 65 EUR/natt fick vi både frukost- och kvällsbuffé. Inte illa....



Vi njöt i fulla drag av lyxen och fullkomligen frossade oss igenom de två dagarna på hotellet. Utvilade, proppmätta och glada återvände vi till husbilen, nu med siktet inställt på att åka vidare och köpa ny gasol på någon mack.

Hela sex dagar var vi i La Cala de Mijas. Tack för den här gången!

Uppdatering Ronda

Som jag utlovade i förra inlägget, så kommer här de foton jag inte kunde lägga upp. Med andra ord, så ligger vi nu på el och datorn har åter fått "strömming".

Vägen mot Ronda var en ren njutning bland de böljande kullarna....


Nästan så att man kunde se tjuren Ferdinand under sin korkek....


Regnet hängde i luften när vi började närma oss Ronda....


Ställplatsen i Ronda var både välordnad och vackert belägen....


Eftersom regnet var hotande nära, så valde vi en restaurang precis runt knuten. Vi blev inte besvikna, kan jag lova. Det här ska föreställa fläskfilé. Skulle inte vilja möta den grisen, som hade så här stor filé....


Nästa dag tog vi oss till gamla delen av Ronda och därmed de berömda utsiktsplatserna. Den passande bakgrundsmusiken fick vi på köpet, då det stod en kvinna och spelade fiol på platsen....


Det är svårt att återge de hisnande stupen, men väl värt ett försök. Kan tala om att det kittlade i magen när jag hängde ut på balkongen för att ta den här filmsnutten....


Jag skulle kunna lägga upp hur många kort som helst, men känner att jag får behärska mig lite och välja endast guldkornen....



Här fick jag en föreläsning på spanska om de romerska lämningarna och de arabiska baden. Den gamle mannen älskade dessutom skandinaviska kvinnor, sa han i mitt öra. Jag bad Bosse lite diskret om hjälp, när han blev lite väl närgången. Tack och hej....

Vi hade tänk besöka de arabiska baden, men museet var stängt för restaurering. En storm hade nyligen dragit fram över Ronda och förstört mycket av lämningarna....




 Vi tog oss långt in i gränderna bakom allt ståhej på turiststråken. Mycket fint att upptäcka....





På väg hem till husbilen, så träffade vi på den här kelgrisen. Så den här dagen fick jag en rejäl dos av kattgos....



För att knyta ihop berättelsen om Ronda, så kan sägas att det finns mycket att se och den gamla staden är väl värt ett besök.