söndag 14 oktober 2018

Coimbra och mer oväder

Jodå, visst skakade bilen under natten och regnsmattret mot taket höll oss vakna stor del av natten. Men inget värre än så hände och vi stod fortfarande på fast mark på ställplatsen vid Viana do Castelo.

Vi tog oss en långpromenad på den milslånga stranden med regntunga skyar i bakgrunden....


Vi fantiserade om att havets spår i sanden skulle vara håret på sjöjungfrur, som varit uppe på stranden under ovädret....


Vädret skulle inte bli bättre, så vi bestämde oss för att åka vidare efter de tre nätterna, mot Coimbra. Dagen började inte så bra. Det fanns en liten fläck på parkeringen, där sanden var lös och förrädisk. Givetvis fastnade vi i den. Tre glada fransmän hjälpte oss att gunga loss husbilen. Merci!

De ca. tjugo milen tog oss runt tre och en halv timme att avverka. Inte konstigt med tanke på att vi väljer bort betalvägarna. Tusen rondeller, alla små byar med trafikljus och 30-sträckor. Ja, men det var värt det i alla fall. Vi får ju verkligen se landet under vår färd söderut.

Det blev en camping i Coimbra. Inget höjdarställe, men med hyggligt avstånd till centrum. Dessutom fick vi besök av den här lilla skönheten....


I stället för att ta bussen ner till stan, så tog vi en välbehövlig promenad på runt 5 km ner till stan. Vädret var fantastiskt och vi hade runt 27 grader i skuggan. Jag blir alltid fascinerad av växterna i omgivningarna. Här lirar kaktus och ricin i en skön blandning....


Vi ska inte tala om alla vackra, slitna fasader och gränder, men jag tänker inte trötta ut er med alla dessa foton. Dessutom går uppladdningen av korten så sakta, så jag håller på att få hjärtproblem. Några kort ska jag väl ändå få med....




Jag hade faktiskt en speciell orsak att komma till just Coimbra. Min morfar berättade ofta om hans och mormors resor, när de var i fyrtioårsåldern och när de besökte just Coimbra. Morfar började alltid gråta när han skulle berätta om hur fint de hade haft det.

Just därför hade jag tänkt att någon dag ska jag besöka hans Coimbra och tända ett ljus i någon av de gamla katedralerna, som staden fullkomligt vimlar av. Sagt och gjort! Sen tycker jag att charmen med att tända ett ljus försvinner lite, när de riktiga stearinljusen har ersatts av LED-ljus. Men, men....


Senare på ett litet torg, mitt inne bland alla dessa trånga gränder, hittade vi en mysig liten vinbutik. Blev ett glas utsökt lokalt rödvin för mig och en lokal IPA för Bosse. Verkligen njutbart med skön bluesmusik i bakgrunden....


På samma torg hittade vi en affisch på väggen om ett musikevent, som skulle gå av stapeln redan samma lördagskväll. I samma sekund så stannade en minibuss på torget och ett rockabilly-band klev ur och började lasta av sina instrument. Hmm... kanske skulle vi gå på det?

På promenaden hem till campingen, så bestämde vi oss för att vi skulle gå på konserten, senare på kvällen. Sen hann vi ju med att se lite mer av allt det vackra runt oss....



En del av de gamla husen blev vi förälskade i. Något att renovera, kanske....


Med värkande fötter och vader, efter den kuperade promenaden hem till campingen, hade vi ca. två timmar på oss att duscha och ladda om för vår planerade musikkväll på stan. Vädret förändrades snabbt och såg ut så här när vi väntade på taxin i receptionen....


....men skam den som tappar humöret....


Det blev en mycket intressant musikkväll. Låt oss kalla musikstilen för rockabilly/punk. Ett riktigt yrväder till kvinna med sitt band....


Dessvärre, upptäckte vi när vi tog taxin hem sen, att det hade varit yrväder även på utsidan av lokalen. Lite lätt lomhörda av den höga musiken, tog vi in allt kaos på gatorna på väg hem. Grenar och nedfallna träd kantade vägen tillbaka.

Det regnade fortfarande lite lätt, men vinden hade avtagit. Våra solstolar hade blåst omkull, men det är ju inget ovanligt. Klockan var runt halv två på natten, så vi slocknade ganska snart med ett leende på läpparna pga kvällens upplevelse.

I morse vaknade vi av att folk var i farten utanför husbilen. När vi tittade ut, så förstod vi varför....


Ett gigantiskt eukalyptusträd hade rasat över en husvagn, alldeles intill oss....


Vi måste ha haft änglavakt, helt enkelt! Dessutom så är vi väldigt nöjda över att vi valde att inte vara hemma i ovädret. Våra grannar berättade att det hade känts som om deras husbilar höll på att lyfta. Det var då vi rockade loss som bäst på stan, helt ovetandes om ovädret utanför. Vi hade ett eget oväder att beskåda....


onsdag 10 oktober 2018

Vägen mot Portugal

Det var väldigt skönt att komma in på en camping efter tre veckor med bara enkla ställplatser. Vi behövde verkligen tvätta och vila. Sen gjorde det ju inget att det var väldigt vackert i omgivningarna....




....och det där med selfies är ju inte riktigt vår grej, men vi bjuder på den ....


Vi hade tänkt stanna en dag till, men väderprognosen såg så dyster ut att vi valde att åka vidare västerut, för att runda hörnet av nordvästra Spanien. Vi stannade på en ställplats vid en sömnig liten by - Navia. Vi vandrade runt i gränderna och tog in allt det vackra....



Redan nästa dag åkte vi vidare mot Santiago de Compostela - pilgrimsvandrarnas Mecka. På vägen dit häpnade vi mer och mer. Så otroligt vackert landskap med böljande gröna kullar, höga bergstoppar och lockande havsvikar. Skogar med eukalyptusträd och faktiskt förvånansvärt mycket inslag av björk.

Väl framme i Santiago de Compostela, så trasslade vi oss in på en parkering vid en sportanläggning för att sedan bege oss ner på stan. Vilken vacker stad och vilket folkvimmel. Pilgrimmer, övriga turister och lokalbefolkning i en härlig blandning. Vi verkligen njöt i fulla drag....


Vi kryssade runt i gränderna hela eftermiddagen och fotade hej vilt....




Nästa dag åkte vi vidare mot Portugal. Vägen som "Ulla-Bella" ledde oss från ställplatsen, ut på motorvägen, var minst sagt spännande. Ibland undrar jag om inte kärringen i Google Maps driver med oss! Smala vägar genom byar och 90-graders svängar med låga hustak på båda sidor. Det är ett under att vi har klarat oss utan skråmor på husbilen.

Så där tre timmar senare och ett antal varv i sista rondellen, för att komma rätt, så hittade vi äntligen fram till den här underbara ställplatsen invid den pittoreska byn Viana do Castelo. Tänk att vi kan stå helt gratis med den här härliga utsikten och med en strand och husbilsfaciliteter ca. 25 meter bort....


Igår njöt vi i solstolarna på stranden och på kvällen åt vi på en intilliggande, trevlig restaurang - varsin utsökt köttbit. Idag har vi gått de ca. 4 kilometerna in till stan. Även här mysiga gränder och byggnader....


Vi avslutade besöket i stan med att stanna till för en lunch på det här stället. 5.5 EUR/pers. för soppa, enkel varmrätt, bröd och vin. Jo, jag tackar....



Det har börjat blåsa och mulna på. Prognosen inför natten säger att det ska bli ett riktigt regnoväder med åska och byvindar. Vi får hoppas att vi står säkert på första parkett mot havet och att naturen istället bara bjuder på ett vackert skådespel över havet.

lördag 6 oktober 2018

San Sebastian

Ställplatsen vi hittade, nära centrum av San Sebastian, var egentligen en stor parkering till en gammal arena. Helt OK och med möjlighet att tömma toa och fylla på vatten - allt gratis. Redan samma eftermiddag gick vi neråt stan en sväng för att reka lite inför morgondagen.

Vi lade ganska snart märke till att befolkningen till stor del hade latinamerikanskt utseende, vilket förbryllade oss. Det finns ju inga geografiska kopplingar till Latinamerika, så varför?? Redan efter en snabb googling på Wikipedia, så hittade vi kopplingen. På 1700-talet så blomstrade staden när det baskiska handelskompaniet fick ensamrätt på handeln med Venezuela.

Nästa dag ägnade vi helt åt att kryssa genom de härliga gränderna och över de fina broarna. En och annan tapas slank det även ner till ett glas utsökt vin. Det var en ren njutning, hela staden....




Det fanns till och med en gigantisk sandstrand mitt i stan. Många badade och det var runt 24 grader varmt....


Vi gjorde även ett besök i den här maffiga katedralen....


Jag bara älskar dessa husfasader med sina smidesbalkonger....


Biblioteket....


Bosse brukar säga att när han börja hitta i en stad, så är det hög tid att dra vidare. Så blev det också. I fredags morse så slingrade vi oss vidare till en liten camping några mil väster om Santander - Caravaning Oyambre. Ska bli skönt att få tvätta och att vila lite, innan vi drar vidare på Spaniens nordkust.

onsdag 3 oktober 2018

Frankrike del 2

Vi stannade en natt till i Champtoceaux och tog en väldigt härlig promenad i omgivningarna. Det går många vandringsleder häromkring i "Val de Loire". Alltid lika svårt att återge på bild men....




Vi gick längs en led tills vi hamnade vid ett gammalt tullhus....


Sen var det bara att ta sig tillbaka, fast via andra intressanta stigar....



När vi kom tillbaka till husbilen igen, så var det lunch som gällde. Medan jag lagade maten, så knackade det på fönstret till förarhytten. Bosse visade vägen runt till ingången till vår bodel. En man i 80-års-åldern gestikulerade vilt och på franska, medans han försökte forcera myggnätet in i bodelen.

Lätt irriterad avbröt jag min matlagning och öppnade myggnätet. Bosse hade redan bestämt att det var att vi faktiskt råkade stå på två parkeringsrutor, som retade den gamle mannen. Därför avfärdade jag honom ganska bestämt med att "Je ne parle francais!!" och stängde dörren framför hans näsa.

Efter vår lunch, så gick Bosse ut och kunde konstatera följande....


Stackars farbrorn, han ville ju bara vara snäll och berätta att vi hade punktering!! Skämspaus a de luxe!

Nästa dag så var det alltså bara att ringa vår assistans. Lite roligt i det hela var att husbilen mittemot oss blev bortforslad av assistans pga problem med generatorn. Bosse gick ut och berättade för kvinnan i den tyska husbilen att vi skulle vara näst i kö och visade vårt tomma däck. Hon skrattade så att hon visade alla plomberna i tänderna, allt enligt Bosse.

Det tog runt en timme innan vår assistans kom - en riktigt charmig ung fransman med en så där härlig brytning engelska/franska. Jag njöt av samtalet, måste jag medge....


Han lotsade oss ca, 3,5 mil till staden Nantes, där vi skulle få hjälp. Vi fick först vänta ca, 2 timmar på att mekanikerna skulle få sin lunch. Sen kunde en annan kille konstatera att det var fel på själva fälgen. Vi skulle få vänta tills runt fem-sex innan vi kunde få hjälp. Bara att bita ihop och gilla läget.

Vi tog en promenad längs Loire, för att fördriva tiden. Förstås hamnade vi på lite baksidan av Nantes i slumkvarter, där blickarna riktades mot oss godtrogna turister. Dessvärre så tvingades vi gå samma väg tillbaka med samma blickar, fast då från andra hållet.

Sen kollade jag in en lämplig ställplats i närheten. Efter verkstadsnotan på ca. 3.000 SEK, så åkte vi vidare till nästa ställplats. Bosse lackade ur redan vid infarten pga inkompetent husbilsförare, som klämde sig in på insidan, så vi bestämde raskt att vi skulle ta oss vidare ca. 2 timmar för att komma till en annan ställplats.

Vi hade tur och allt gick som smort, trots mörkret. Nu hade vi alltså nått Rochefort, som ska vara en riktigt trevlig stad. Tyvärr orkade vi inte stanna och kolla in staden. Dessutom låg ställplatsen långt utanför själva stadskärnan. Vi längtar så efter riktigt värme och havet, så det var bara att nöta vidare.

Nu har vi i alla fall nått Spanien och San Sebastian efter många och röriga rondeller. Tror att vi stannar här i två nätter, så att vi hinner kolla in stan och vila lite. Får se vad morgondagen har att ge.

lördag 29 september 2018

Frankrike del 1

När vi lämnade Dinant, så passerade vi dessa ståtliga herrar och kunde inte låta bli att stanna till för att fota. Låt oss presentera några äkta Belgium Blue....


Tanken som slog oss straxt därpå var om vår utsökta köttbit i går kväll just var en av dessa hormonspäckade kreatur.

Från Dinant skulle vi sedan ta oss till den sömniga lilla franska byn Conte, några mil söder om staden Amiens. Återigen en gratis ställplats med möjlighet att tömma toa, vatten och att fylla vatten. Varför betalar man för dyra campingar egentligen?!

Som vi gör för det mesta, så tog vi en stilla promenad i omgivningarna. Så himla vackert och fridfullt....



Inne i själva byn hittade vi den här hemlighetsfulla kyrkan med otäcka demoner, som stod ut från fasaden i avskräckande syfte....


Redan nästa dag for vi vidare mot Le Mans, som är känt för Grand Prix-banan. Sen var själva staden väldigt mysig och inbjudande med sina katedraler, gamla kvarter och gränder....



Det blev två nätter i Le Mans för att vi skulle hinna med att se allt det fina och självklart 24-timmarsbanan....


Vi tog cyklarna de ca. 8,5 km till banan, så att Bosse kunde gotta sig de luxe på muséet....



Han log som en sol när han kom ut från utställningen....


På väg hem i den intensiva eftermiddagsrusningen, så hade vi turen att stöta på en typ "Bondens marknad" inne i stan på ett torg. Vi gick runt och smakade och tittade. Det blev lite chevré och en riktigt köttig korv, allt närproducerat....


Vid ställplatsen i Le Mans så var det många som rastade sina hundar på en gräsplätt. Vi satt på kvällen i husbilen och tittade på dessa människor med sina hundar. Jag blev lite extra intresserad av en man som såg ut att leta efter sin hunds bajs.

Rätt som det var, så kom en annan man i bil och parkerade framför oss. Han gick också omkring och letade i gräset med en påse i handen. Riktigt konstigt, tyckte jag! Ingen hund, men ändå letade hundskit. Det visade sig snart att det var kastanjer som alla letade efter. Hundskiten fick ligga!

Idag har vi åkt ca. 20 mil västerut och hamnat på en jättefin ställplats nära Nantes och med en utsikt över floden Loire. Vädret är underbart och det känns att vi börjar komma rejält söderut. Utsikten kan vi väl inte heller klaga på....


Precis som i Kroatien, så växer här cyklamen vilt....


Många härliga intryck på vår lilla promenad....



Rätt som det var så hörde vi sirener ovanför oss i riktning mot vår ställplats. Stängde vi av gasolen efter lunchen?? Ja, många tankar hann passera innan vi såg fyra brandmän komma in på promenadstigen. En herre med hund hade larmat. Han vågade inte passera de busiga fåren, som hade kommit på hur man kunde rymma från hagen.

Självklart började jag filma farsen, men fick ett stort "no-no-finger" av en brandman....


Såklart började jag ju filma igen, när de hade vänt oss ryggen. Dagens stora händelse ju för de tre starka brandmännen från den lilla byn Champtoceaux....


Det roliga i kråksången var att när de stolt släppte ner de två infångade fåren i hagen igen, så tog det ca. en sekund innan de hade rymt under stängslet igen. Verkligen något att tuta i sirenerna för. Gjorde i alla fall vår dag!