söndag 6 oktober 2019

Koper och Venedig

Det var med lite vemod, som vi lämnade campingen i Stoja på Pulahalvön. Vi fick åtta underbara dagar med sol och bad. Nu ösregnade det, så det var egentligen inte alls något svårt beslut att bryta upp och fara vidare. Vi fick ändå en sista  fin solnedgång i onsdags....


Infarten till ställplatsen i Koper hade kunnat bli lite besvärlig, om vi inte hade upptäckt att vi skulle passera en viadukt med 2,70 m i totalhöjd, (vi är 3,15 m). Blev till att ta ett snabbt beslut om var vi skulle svänga av.

Inte så lyckat, för vi hamnade på motorvägen, återigen utan transponder. Tur att det bara var en passage vi hann passera, innan vi kunde svänga av och hitta en annan lämpligare infart till ställplatsen.

När vi hade installerat oss och fått lite mat i magarna, så gick vi till ett stort affärscenter intill. Vi shoppade loss i tre timmar och gjorde bra klädfynd. Vad sägs om två fina skjortor, en T-shirt och 3-pack kallingar till Bosse och en kjol med top till mig, för ca. 650:-.

Den intilliggande motorvägen väckte oss tidigt nästa dag. Då passade vi på att besöka den stora vintillverkaren VinaKoper, med tillhörande butik, som låg bara ett stenkast från ställplatsen. Där fick vi prova olika viner och även äppelmust. När man hade bestämt sig, så var det bara att tanka upp den mängd man ville ha från bensinpumpsliknande automater....


Vad sägs om tre liter chardonnay, tre liter rött av någon slovensk druva jag inte känner till och tre liter äppelmust för 22 EUR?! Bosse var nöjd i alla fall....


Vi lämnade vinet i husbilen och tog sedan en rejäl promenad in till gamla stan och strosade i de fina gränderna. Av en slump, så hamnade vi på en vegetarisk restaurang för att äta lunch. Normalt brukar inte jag vilja ha veggomat, men det här smakade underbart....


Miljön och personalen i den lilla restaurangen var helmysiga och vi blev väldigt trevligt bemötta av en ung tjej, som förklarade menyn på engelska för oss....


Det jag hängde upp mig på, när vi gick sen, var att alla tjejerna satt utanför och rökte till kaffet. Kändes lite malplacerat, med tanke på den hälsosamma och klimatsmarta maten....


Koper är en väldigt trevlig och levande hamnstad, väl värt ett besök. Stegräknaren i mobilen visade att vi hade gått nära en mil den dagen och vi somnade ganska enkelt den kvällen, trots bruset från motorvägen.

Nästa morgon skulle vi ta oss till Venedig. Vi bestämde oss för att ta motorvägen i Italien, eftersom man betalar vägavgifterna med biljett och inget krångel, men krångel blev det.

Vid första stationen skulle vi få en biljett ur en automat. Varken Bosse eller jag förstod hur vi skulle få ut den satans biljetten. Det fanns en stor, röd knapp att trycka på, typ en sån för nödstopp. Alternativet var att trycka på en mindre, men också röd knapp.

Visade sig vara till supporten, som tålmodigt bad Bosse att trycka på den stora, röda knappen. Finns liksom en inbyggd rädsla för sådana knappar. I vår fantasi, så skulle den knappen stänga ner typ hela betalstationen, eller något i den stilen. Bara att tacka supporten och åka vidare, innan folk i kön bakom oss skulle börja tuta åt de tröga turisterna.

Vi kom fram till Venedig på lördagen vid lunchtid. Väderappen hade lovat sämre väder på söndagen, så vi satsade på att hinna besöka Venedig redan på lördagen. Ställplatsen låg 300 m från båten, som skulle ta oss ut till ön. För 10 EUR/pers. ToR tog vi oss väldigt smidigt in mitt i smeten, så att säga....



Förväntningarna på Venedig var väldigt höga, så vi var rädda för att bli besvikna. Vädret visade sig från sin bästa sida och vi njöt i fulla drag utmed kanalerna, som inte luktade illa, vilket vi hade hört innan....


Ingen guide, ingen stress. Det bästa var nog att stå på en av de vackra broarna och bara titta på den intensiva trafiken på huvudkanalen....


Men åkte ni inte gondol då?! Nej, det räckte med att titta på spektaklet....


Självklart åt vi en äkta italiensk pizza och drack Chianti till....


Många gränder och steg senare, så var det dags att gå mot båten, som skulle ta oss tillbaka till ställplatsen på fastlandet. Trötta och supernöjda!....


2 kommentarer:

Ing-Britt Kristensen sa...

Härlig berättelse

Lena sa...

Tack! Ja, vi njuter så mycket vi orkar! 😉

Skicka en kommentar