fredag 11 oktober 2019

Gardasjön och vägen till Frankrike

Nästa morgon var det mulet och det skulle regna i Venedig, men vi var ju så nöjda av gårdagen, så vi sörjde inte att det var dags att dra vidare. Gardasjön nästa.

Det blev en ACSI-camping i närheten av Peschiera del Garda, den södra delen av Lago di Garda. Ovanligt många tyska barnfamiljer på campingen. Kanske någon form av höstlov i Tyskland, vad vet jag. Vi behövde ju ändå stanna till ett tag för att tvätta och landa lite, så det var bara att gilla läget med allt stoj runtomkring oss.

Det första vi gjorde, efter att vi hade installerat oss, var att gå ner till sjön, som ska vara SÅÅ fantastisk. Måste säga att det blev lite av ett antiklimax. Vi har ju sett så många härliga sjöar i framför allt Österrike, men även i sydtyskland. Dessutom var det lite disigt, så att vi inte såg alla bergen i bakgrunden....


Skam den som ger sig i första taget! Nästa dag tog vi cyklarna och såg oss omkring lite mer. Lite klarare och varmare väder....


Sen kan ju lite medhavd förplägnad pigga upp lite också....


Via TripAdvisor hittade vi en fin restaurang till kvällen. Otroligt fint kött! Bosse valde tryffel till sin filé och jag valde tre sorters peppar. Länge sedan jag åt så gott kött och vilka bjässar till köttbitar....


Vackra gränder fanns det här med....


På väg hem, så snubblade vi över en supermysig bar, där vi redan på väg till restaurangen hade lagt märke till att de spelade skön musik i stil med Louis Armstrong. Självklart tittade vi in och beställde varsin sängfösare. Bartendern var fantastiskt duktig och allt bara stämde....


Nästa dag åkte vi vidare. Inte mot Comosjön, som först var tanken, utan mot kusten och Medelhavet. Vi behövde få tillbaka värmen, som vi hade haft i Kroatien. Det blev en gratis ställplats i närheten av Celle Ligure, fortfarande i Italien.

När vi körde av motorvägen och passerade en sista betalstation, så missade jag att vi skulle ha svängt höger direkt. Nåja, "Ulla-Bella" ledde raskt om oss på ett annat sätt. Panik var vad jag upplevde, när jag såg att den kringliga och branta vägen uppåt skyltade om att maxbredd var 2 m. Vår bil är 2,30! Bosse tog det lugnt och sa att det har vi klarat förut.

Jag kan säga att jag gnisslade tänder och hade svår handsvett innan vi hade tagit oss fram och klarat oss utan att skrapa i vägräcken eller backspeglar på parkerade bilar. En och annan gren hade väl touchat taket, men det gick bra.

Byn nere vid havet var mysig....




Fanns en liten strand, fast det mesta var stängt....


Vi passade på att handla mat i en liten butik inne i byn. Jag skulle bl a ha purjolök och lyckades hitta en spänstig liten rackare. Det var med nöd och näppe jag kunde låta bli att skrika NEEJ, när killen i butiken böjde den fina purjolöken, för att den skulle passa i en plastpåse....


Trots närheten till motorvägen, så sov vi riktigt bra på ställplatsen, som komiskt nog hette Natta. Nästa dag ville vi vidare, så vi tog oss återigen ut på motorvägen. Den här gången skulle vi passera Monaco och de berömda städerna Nice och Cannes.

Dessvärre var det milslånga köer, beroende på flera inträffade bilolyckor. Vi fick brottas med långtradare på båda sidor och fräcka motorcyklister, som vinglade fram både på vägrenen och mellan filerna. Helt sjukt farligt!

Inte såg vi något vackert eller häftigt heller av de berömda städerna. Det enda som kunde vittna om att vi passerade flärden, var att vi blev omkörda av ett antal Ferraris och Lamborghinis.

Campingen vi hade sett ut i närheten av Frejus St Rafael var fullbelagd av cyklister. Det formligen kryllade av cyklister på vägen dit. Tydligen så var det något cykellopp, som gick av stapeln precis när vi kom.

Bara att köra vidare till nästa ställe. Det är vi lyckliga för idag, kan jag lova. Från all hets och stress, så har vi hamnat på en jättemysig camping. Vi har en stor och bra plats med bara ca. 100 m till stranden och havet. Här stannar vi nog ett tag...


0 kommentarer:

Skicka en kommentar