Det mest udda vi har sett på vägbanan var en kalkon, JAA en kalkon. Helt plötsligt dök det upp en stor fjäderboll framför husbilen och Bosse fick väja för att inte mosa den. Vi skrattade ganska gott några kilometer framöver.
När vi kom ut på ön Pag, så fick jag genast se flera av de vackra fåglarna, "Biätare. Två av dem höll på att krocka med oss när det lekte tafatt framför vindrutan. Bilden har jag "lånat"...
Nu har vi installerat oss ordentligt på Camping Village Simuni på ön Pag. Till och med våra hängmattor har kommit fram. Det tog en bra stund innan Bosse vågade lägga sig med hela sin tyngd. Man vet ju aldrig om snörena håller! Tyckte den här bilden var lite rolig med tanke på skuggorna...
Det vi lärde oss vid incheckningen var att man alltid ska fråga vilket pris man kan få utan ACSI-rabatten. Här skulle vi ha fått betala 15 EUR/dygn med ACSI och då fick vi bara välja de sämre platserna, långt från havet. Nu fick vi en A-plats vid havet med campingens egen rabatt och betalar ca. 14 EUR/natt. Helt suveränt då den här campingen är superbra!...
Som vanligt har vi gjort några utflykter med cyklarna. På den första hade vi tänkt oss att hitta tillbaka till en vingård vi såg på vägen hit. Bosse var skeptisk och sa att det var ju långt dit. Nej då, försäkrade jag, bara några kurvor bort.
Vi började cykla och det gick ganska kraftigt uppåt. Konditionen är ju inte på topp och solen brände oss svettiga. Bara någon kurva bort, kanske efter nästa då...
Men där är ju den där lilla byn där vi handlade på resan hit. Oj, är vi redan här! Måste ha tänkt fel. Vingården var nog långt innan. 7 km rakt upp på berget! Ja, vi fick ju lite välbehövlig motion i alla fall. Vin får vi köpa i affären.
En annan dag gick vi längs stranden till den lilla byn Simuni. Väldigt vackert med den vita klippstranden mot det turkosblå havet. En och annan naturist stötte vi på längs vår promenad. Verkade vara den sortens strand...
Snart kom vi in i välansade villakvarter. Alla husen hade sin egen lilla bad- och båtbrygga. Sen alla fina blommor på det...
Klockan började närma sig lunchtid, så vi tog sikte på en uteservering vi tyckte såg trevlig ut. Gissa om den var...
Didova Kuca är ett namn att lägga på minnet, dvs om man nu gillar den här stilen. Verkar som om ägarna inte bara är duktiga på mat, utan även keramik och tyg. Allt verkade hemgjort! På väggen utanför hängde små söta keramiktavlor...
Tillbaka på campingen igen, kunde vi lite senare avnjuta en av dessa underbara solnedgångar...
Nästa cykelutflykt vi gjorde gick åt andra hållet. Tyvärr lika förbaskat kuperat där, så vi valde en mindre väg som såg ut att gå lite mer längs med landskapet. Vips så hade vi hittat ytterligare en liten mysig grannby - Mandre. Där låg den här "lilla" pärlan till båt...
Längs strandpromenaden så såg jag dessa konstiga havsvarelser, ca. 30-35 cm höga. Har via Google och Facebook försökt att få fram vad det kan vara, men icke. Kanske någon som vet?...
Sen kunde vi ju absolut inte ta samma väg hem. Då blir det ju inte något spännande! Klart att vi ska ta den krångligaste vägen. Svettigt värre!...
Då får man ta sig en kall när man kommit hem till campingen igen...
Igår kväll var det fredag och då gick vi till en av strandrestaurangerna som faktiskt var öppen. (Det är det som är nackdelen med att resa under "off-season", inte mycket som har öppnat för säsongen.) Hur som haver, så hade vi en mycket trevlig kväll på det här stället vid den sk. "Salt Beach"...
På "Salt Beach" kunde man läsa om "Haloterapi", dvs saltterapi. Tidigt kom man på att salt har en väldigt positiv inverkan på immunförsvaret. Arbetarna i saltgruvorna råkade t ex aldrig ut för lungproblem. Lite kul och intressant läsning och förstås härliga svart/vita bilder...
Nu har solen tittat fram igen, efter en förmiddags regnande. Det var faktiskt ganska skönt med regn, med tanke på att vi har haft helt underbart väder här i Simuni. Solstolen nästa!
