lördag 17 februari 2018

Valdevaqueros och dagstur till Tanger

Samma dag vi kom till Camping Valdevaqueros så kom det även en massa franska småbilar, typ Renault, pimpade i rallyestil. Det bara drösade in bilar till campingen och alla stugor intogs av franska engagerade ungdomar....


Vi gick omkring och tittade på spektaklet och njöt av musiken de spelade och den positiva stämningen de spred. När jag sedan Googlade på Bab el Raid, som dekalerna på bilarna skvallrade om, så fick vi veta att det är ett årligt välgörenhetsrally som går mellan Rochelle i Frankrike till Marrakech i Marocko. Imponerande!

Vi passade även på att gå en runda på vår lilla camping för att se vad stället hade att erbjuda. Utsikten var det i alla fall inget fel på....



När vi sedan kom hem för att laga mat, så visade det sig att gasolen tagit slut. Fantastiskt att det hände då och inte klockan tre på natten, som det brukar hända. Sen var det lite trist i och med att vi hade närmsta Repsol-mack på ungefär en mils avstånd. Nåja, fick bli en hamburgertallrik på campingens restaurang då....


Efter det så gick vi ner till stranden för att kolla in läget. Inte helt fel....


Bosse hittade den här lilla hjärtformade stenen i vågskvalpet på stranden och vi tog ett kort inför Alla Hjärtans Dag. Bättre än alla chokladaskar i hela världen....


Nästa dag så var vår mission att skaffa ny gasol. Ett tag så tänkte vi ta husbilen de ca. 9 kilometerna in till Tarifa för att byta gasoltuben, men så tittade vi på våra magar och bestämde raskt att vi nog skulle ta cyklarna.

Eftersom Bosses pakethållare var mindre, så fick det bli på min cykel vi fraktade tuben och eftersom jag inte nådde ner till pedalerna på Bosses cykel, så fick jag äran att cykla med gasoltuben. Inte helt enkelt, men säkert väldigt bra för både kropp och själ....


Vi hade även äran att stöta på den här snyggingen efter vägen. Kändes lite läskigt utan staket mellan oss och precis vid vägen, men han bara tittade på oss lite förstrött....


Solen sken även nästa dag och det var dessutom vindstilla. Därför passade vi på att ta en promenad ner till havet igen och de sanddyner som har bildats av sand som blåser över från Afrika. Så härligt att bara få strosa omkring i solskenet utan varken mål eller mening....



En del fricampar direkt vid stranden. Säkert härligt, men var sjutton tömmer de sin toa????


Snigelspår i sanddynerna....


.... och vrak på stranden....



Krokusarna har börjat blomma....


I fredags tog vi en guidad dagstur till Tanger i Marocko. Helt klart värt varenda peng! Vi hade aldrig tagit oss runt och tittat på allt själva. Först en rundtur i den moderna delen av Tanger. Sen ett stopp där Medelhavet och Atlanten möts, för att fota. Turistfälla - JA, men vackert....



Sen bussades vi vidare till ett ställe där man kunde få rida kamel om man vill, men NEJ TACK!....


Efter det så åkte vi vidare till en berömd grotta - Hercules cave. Jodå, grottor har vi ju sett förut, men just den här mynningen skulle likna konturerna av kontinenten Afrika. Själv tyckte jag att den ser ut som en skrikande gubbe....


Sen var det ju fint förstås med ljuset....


Efter grottbesöket så åkte vi tillbaka till Tanger för att besöka gamla stan - Medina. Otroligt många härliga gränder, palats och marknader, men tyvärr lite pressat tidsschema för att hinna fota allt det fina vi såg. Här kommer i alla fall ett axplock....




Katter fanns det överallt....


Självklart blev vi attackerade av alla gatuförsäljare. Lite jobbigt, faktiskt! Här håller Bosse just på att försöka förklara att vi nog inte skulle ha någon ametist....


Sen kunde vi inte motstå en blyg liten flicka, som ville sälja en ful liten skinn-kamel. Här förklarar hon att den bara kostar 2 EUR....


Lite fin var den väl i alla fall....


Äntligen blev det dags för lunch! Vi fick en typiskt marockansk måltid bestående av kaneldoftande soppa, kebabspett, kyckling med couscous, sen ett sött myntate med honungskaka till efterrätt. Allt var väldigt gott....



Ölen vi blev serverade hade vi aldrig provat tidigare och den var faktiskt väldigt bra både i smak och karkaktär....


Levande musik hade vi också. Gubbarna blev helt till sig i särkarna när jag filmade och flirtade flitigt med mig. Det var bara den äldre herren som spelade "upp-och-nervänd fiol" som kunde hålla masken....




Det finns miljoner saker att berätta och visa om miljonstaden Tanger, men det ska jag inte göra här och nu. Vi var väldigt nöjda med dagen och alla intryck när vi satt på båten tillbaka sen. Tror ändå inte att Marocko är riktigt vår grej. Vi kände oss lite obekväma i allt myller, alla försäljare och alla mystiska gränder. Känns ändå bra att ha gjort den här guidade dagsturen....




tisdag 13 februari 2018

Nya bekantskaper och ändrade resplaner

Det blev som vi sa och därmed stannade vi ytterligare en natt på Camping Reina Isabel i La Zubia ....


Vädret var strålande när vi vaknade, men det hade varit ca. 2 minusgrader under natten, så det kändes lite friskt när man skulle gå ut till servicehuset för att göra morgontoalett.

Efter alla morgonbestyr så gav vi oss ut i det lilla samhället La Zubia - en förort till Granada. Vi funderade en stund på om vi skulle ta den lokala bussen in till Granada, men det kändes inget lockande. Däremot så tyckte vi att det skulle bli kul att se vad lilla La Zubia hade att erbjuda.

TripAdvisor hade gett förslag på en trevlig pub i närheten, så vi började gå åt det hållet för att reka inför kvällen. Rätt som det var så klev vi rakt in i en pågående typ bakluckeloppis på en parkering. Mest en massa skräp, men kul ändå....


På marknaden fick vi idén om att vi skulle köpa oss en liten värmefläkt. Dumt att köra värmen på gasol när elen ändå ingick i dygnshyran. Sagt och gjort så tittade vi in i en liten elaffär på en tvärgata. Kändes ändå tryggare att köpa en ny fläkt istället för att fynda på marknaden.

När vi hade hittat den rekommenderade puben Zeppelin Bar, så kunde vi bara konstatera att de hade stängt för siesta. Nåja, vi skulle ju ändå inte dit förrän senare på kvällen. Däremot så skulle det ju ha smakat med en öl, så vi tittade in i närmsta lilla bar....


Manolo, barägaren berättade stolt på smattrande spanska om vad La Zubia hade att erbjuda i form av shopping, barer och restauranger. Det lilla jag hann uppfatta var att det skulle finnas ett prisvärt och bra matställe precis tvärs över gatan. Det började knorra lite i magarna, så vi betalade för oss och gick dit....


Vi hann bara snabbt läsa på skyltarna utanför innan dörren öppnades och vi blev nästan indragna av en pigg liten kvinna. Det visade sig vara en kvinna från Dominikanska Republiken, som hade öppnat ett litet matställe och jobbat sig fram i det lilla spanska samhället....


Maribel, som hon hette visade stolt upp sitt kök och lät oss smaka direkt från de olika grytorna som stod och puttrade. Precis som barägaren pratade Maribel så snabbt och exalterat så det gick bara att uppfatta vissa fraser. Trots det så gillade vi henne och maten skarpt, så vi beställde några olika rätter och tog med oss hem till bilen.

Mätta och belåtna så vilade vi lite middag innan det var dags att besöka den högt rankade puben Zeppelin Bar. När vi sedan kom dit till kvällen, så var stället helt fullt av högljudda och hippa spanjorer. Vi "gringos" fick tålmodigt sitta på uteplatsen och invänta ett ledigt bord.

Väl inne i värmen sedan hittade vi ett eget soffhörn där vi kunde boa in oss i....


 Fantastiskt stämning, atmosfär och musik. Ljudnivån var så pass hög av både musik och gestikulerande spanjorer, så vi satt helt enkelt bara och tittade på allt runt omkring oss....


Nästa morgon var det markfrost utanför bilen. Strålande sol och vackert, men nu längtade vi tillbaka ner till havet och värmen. Snart hade vi checkat ut och var på väg ner till Malaga. Vi hade spanat in en stor ställplats vid havet.

Dessvärre var de över hundra husbilsplaserna vid Area Malaga Beach redan belagda. Vi fick ett tips från ställplatsvärden att det nog skulle finnas plats vid La Cala de Mijas. Bara att ladda om GPS och rulla de fem milen söderut.

Först tyckte vi att parkeringen där husbilarna stod uppradade såg väldigt trist ut, men så fort vi hade installerat oss och kom ut i solen och värmen så kändes allt bättre. Gratis parkering, gratis färskvatten och latrintömning....


Sen skulle man tydligen ha anmält sig och fått ett tillstånd på den lokala polisstationen, men det struntade vi i, vilket de flesta andra också hade gjort. Tror inte att polisen skulle orka köra bort ca. 70 st husbilar, som ändå gynnade omkringliggande restauranger och affärer.

Nästa dag passade vi på att utforska omgivningarna, som vi brukar göra på alla ställen vi stannar på. Ner mot havet så hittade vi flera trevliga restauranger som vi hade att välja på. Vi stannade på ett trevligt engelskt ställe - The Times och åt en härlig tapastallrik till sen lunch....


När vi kom tillbaka till parkeringen så var det helt fullt med husbilar. Vi hade sett att det fanns flera svenska bilar, men ännu inte tagit kontakt. Bakom vår bil så såg vi ett svenskt par som satt och vinkade åt oss genom framrutan. Vi vinkade tillbaka och gick in till oss. Det gick inte många minuter innan det knackade på vår öppna dörr och ett glatt ansikte tittade in.

Så fort kan det gå att bli inbjuden till en granne när man rör sig bland campingfolk. De hade blivit så glada när de såg oss genom bilrutan och kunde konstatera att vi var i deras ålder. Micke, som han hette presenterade oss för sin fru An Jing. De berättade om deras fantastiska resor i östeuropa och i Asien. An är från Kina och träffade Micke när hon hjälpte till som tolk i Kina.

Vi fick höra de mest fantastiska berättelser av både Micke och An Jin under kvällen. Det som fastnade mest var nog att An hade haft en livs levande tiger som husdjur när hon var liten. Hennes pappa hade tagit hand om en övergiven tigerunge, kanske en av de sista i Kina, som An sen hade uppfostrat. Ascoolt!

Kvällen rusade på som det gör när man har trevligt. Vi såg till att bli vänner på Facebook, så att vi skulle kunna hålla kontakten på ett lätt sätt. Sen var det bara att bryta upp för att kunna åka vidare nästa dag. Här står de uppradade framför sin fina husbil tillsammans med Bosse och en annan granne....


På tal om fin husbil, så tyckte jag att Micke och An hade en ganska uppkäftig text på nummerplåten....


Nästa steg på vår resa var tänkt att bli hos min pappa, som sedan länge bor permanent i en urbanisation intill Manilva - Monte Vinas. Vi hade inte pratat med varandra på runt tio år för egentligen en struntsak. Nu hade jag tänkt ta kontakt och se om vi kunde ta upp kontakten igen.

För att inte utmana ödet alltför mycket så ringde jag och kollade läget först. Kanske skulle bli för mycket för honom om jag bara stod där vid dörren. Med darrig röst förklarade jag att vi var i närheten och tänkte komma och hälsa på. Kostade på mycket av min stolthet att ta den här kontakten, men vafasen jag är ju ändå hans enda dotter.

Tro det eller ej, men jag fick bara en kall avvisning till svar. "Det har varit så lugnt och skönt under de här åren, så jag tycker att det kan få fortsätta att vara så!" Men alltså på riktigt?? Jo, så var det. "Du får väl ha det så bra." Klick!

Besviken och chockad berättade jag för Bosse hur samtalet hade gått. Helt sanslöst! Nåja, då har jag ju i alla fall försökt att räcka ut en hand och tagit första steget....

Därför fick vi nu lite ändrade resplaner och svischade bara förbi avfarten upp mot Manilva, där jag så många gånger tidigare varit. Kändes jättekonstigt att se hur mycket som hade förändrats på de här åren.

När vi passerade Gibraltar så sa vi båda att vi struntar i att åka in där. Nu hägrade atlantkusten och en camping vi hade tittat ut i ACSI-katalogen. Det blev i alla fall ett kort på den berömda klippan genom bilrutan....


Fick även en härlig bild genom rutan när vi började närma oss Tarifa, spaniens absoluta sydspets. I bakgrunden ser man bergen på den afrikanska sidan av sundet. Sen alla fraktfartyg....


Nu har vi installerat oss på Camping Valdevaqueros....


....en lugn och fin plats med mycket grönska och närhet till havet. Nu ska vi stanna här några dagar och njuta av det fina vädret och se oss omkring. Får berätta mer en annan dag.

fredag 9 februari 2018

La Gruta och vidare mot Alhambra

Jo då, vi kom iväg som planerat till den där flotta spanska grottrestaurangen på kvällen i onsdags. För övrigt så heter den La Gruta och inget annat.

Som punktliga svenskar så kom vi en minut över åtta och stället öppnade åtta. Kypare och kockar verkade superstressade över att ha gäster så tidigt på kvällen. För att kockarna skulle hinna få fyr i grillen, så gav kyparen oss en liten guidad tur i vinkällare och alla grottrum. Helt fantastiskt....





Vi fick avsluta vandringen med att kolla in råvarorna kvällen hade att erbjuda. Inte illa....



Sen fick vi välja vin och det var inte helt lätt bland alla läckerheter vi just hade beskådat. Med lite hjälp från kyparen så valde vi en Rioja från 2005....


Halva nöjet var ju att titta på själva dekanteringen av vinet....


Bosse valde kalventrecote och jag valde en maffig tournedos. Vilket kött! Kan verkligen rekommenderas även om notan slutade på ca. 90 EUR. Då hade vi även hunnit gotta oss med espresso och varsin Cognac á la Carlos I. Tror inte att vi skulle ha kunnat få allt detta hemma i Sverige under den prislappen. Hur som helst, gott som attan!

Nästa dag hade vi bestämt oss för att ta lokalbussen in till närmsta stad för att handla och gå och mysa lite. Vi hamnade i Aguadulce. Vi tog oss ganska snart ner till havet för att äta lunch på enliten strandrestaurang. Det blev friterade ansjovisar och ett glas vitt på  Nuevo AmarrE D´AngelO....


Efter att ha handlat lite mat och annat gott så tog vi bussen tillbaka till campingen igen. Smidigt och billigt!

Det blev totalt tre nätter på Camping La Garrofa. Riktigt härlig liten pärla om man inte kräver för mycket lull-lull. Skulle kunna säga att den var lite typ hippie-stuk. Kommer gärna tillbaka om vi har vägarna förbi.

Idag, fredag drog vi vidare mot nya äventyr. Tanken var att vi skulle bege oss upp i bergen för att komma till Granada och Alhambra. Givetvis så körde vi fel det första vi gjorde. En liten omväg på ca. 3 mil. Får väl skylla på att jag spanade efter bergsgetter. Bosse fick äran att se två bockar som stångades precis innan vi skulle hitta rätt avfart. Måste ju skylla på något!

Vägen upp i bergen till Granada var helt fantastisk. Först passerade vi stället där Silver Dollar-filmerna har spelats in. Syns inte mycket på fotot men....


Vi låg hela tiden alldeles i kanten av nationalparken Sierra Nevada. Så vackert, men snön skrämde oss. Vi hade ju varken vinterdäck eller snökedjor. Utan att säga så mycket så njöt vi istället av utsikten och av att snön faktiskt inte låg på vägen....


Efter en fantastisk färd längs A92:an, så närmade vi oss de vackra omgivningarna kring bergsbyn Guadix. Klockan hade redan blivit mycket, så vi valde att inte svänga in där, vilket annars säkert hade varit väldigt mysigt. Vi njöt bara av utsikten genom bilrutan...



Här bor många i grottor. Lite svårt att fånga i farten men....



Efter en liten felnavigering, (igen!), så hamnade vi slutligen uppe vid palatset i Alhambra. Vi ställde oss på en parkering för bussar/husbilar. Svindyr även om det var utanför säsong. Bara att bita ihop och gå till ingången. Frågan var ju om vi skulle till krematoriet eller Alhambra....


Väl framme vid entrén, så visade det sig att vi skulle ha haft våra pass med oss av någon outgrundlig anledning. Japp, bara att mosa oss uppför den branta backen till parkeringen igen. Klockan började ju bli mycket, så jag ringde upp närmsta camping för att säkra en plats till kvällen innan vi gick ner till entrén igen.

Väl inne på området, ca. 28 EUR fattigare, så ställde vi in siktet på det omtalade palatset vi nu skulle få se. Väldigt mycket folk, trots icke säsong. Undrar då hur det är på sommaren när det är typ fyrtio grader varmt. Nåja, maffigt var det i alla fall. Här kommer ett litet axplock av alla de bilder vi tog....






Detaljstudie....



Hade vi haft hela dagen på oss, så hade vi säkert gått runt flera varv i trädgårdarna. Nu hade klockan blivit mycket och det var dags att ta oss till campingen och därmed värmen. Trots bra väder så var det riktigt kallt. Med facit i hand så kanske vi skulle ha tagit vinterjackorna på oss.

Vid sextiden så checkade vi in på Camping Reina Isabel, som för övrigt är en ACSI-campig. Istället för att betala 24,80 EUR, så betalade vi nu 19 EUR med strömmen inkluderad. Verkar vara en liten men bra camping. Vi bestämde ganska snart att vi stannar en natt till för att utforska omgivningarna runtomkring.