onsdag 7 november 2018

Turiscampo, Espiche och Luz

Förra onsdagen lättade vi ankar från Figueira i ösregn, för att söka oss ca. 1,5 mil till campingen Turiscampo. Där skulle vi möta upp med Lena och Gert Nordström. Lena och jag är fd kollegor från Swedbank It. Alltid lika kul att ses! Dessutom har de, som vi, flyttat permanent till husbil för att övervintra på sydliga breddgrader. Då har man alltid mycket att prata om.

Nyfikna, som vi är, gav vi oss redan nästa dag iväg på en upptäcktsfärd till den lilla byn Luz och stranden. SÅ vackert med alla klippstränder och regnbågsfärgade kullar....


Dessutom blev jag väldigt fascinerad av alla fossiler i sandstensklipporna....


....och vyerna, rent allmänt....



Högst upp på den regnbågsfärgade kullen så hade vi ju sett att det fanns ett torn, någon sorts landmärke. Självklart så var vi ju tvungna att ta oss dit. Sen, som vanligt så tog vi ju inte den lättaste vägen, utan rakt upp....



Regnet hängde i luften, men just därför så var färgerna över havet i kontrast med klipporna så himla vackert....



Hisnande stup ner till små, svårtillgängliga stränder....


Sen en välförtjänt lunch på en strandservering....


Nu har vi haft några trevliga kvällar med Lena och Gert. Dessutom har vi gottat oss på campingens spa med massage och fotbehandling. Härligt efter så lång tid utan sällskap och bekvämligheter.

Igår förmiddag tog vi en promenad ner i dalen, bakom campingen. Överrasande vackert med dessa vidder....


....och mäktiga korkekar....


Även här har jag lyckats få uppleva, för mig ovanliga fåglar - Blåskata. Efter lite googlande så hittade jag lite intressanta fakta om denna fågel. Det finns två arter - Östlig blåskata och Iberisk Blåskata, lånad bild....


Det spekulerades länge om varför arten bara finns i östra Asien och på Iberiska halvön. Luckan mellan bestånden är ju ganska avsevärd. Ett tag trodde man att det var portugisiska sjöfarare som hade fört med sig exemplar av fågeln från Kina till Portugal. År 2000 hittades dock fossila fynd av arten i Gibraltar, vilka var minst 40.0000 år gamla. DNA-studier har senare visat att de båda populationerna skildes åt för mer än en miljon år sedan. Intressant, tycker jag!

Igår ringde våra husbilsvänner Lena och Leif Carlén och undrade var vi var. Vi träffade dem förra vintern och har hållit kontakten sedan dess. Nu var de i Lagos och därför passade det perfekt att de tog sig till oss på campingen.

Alltid lika kul att ses igen. Ingen startsträcka där heller! Dessutom hade de ett par kompisar med sig i en annan husbil - Lotta och Thomas. Supertrevliga! Vi avslutade kvällen med ett gemensamt besök på den indiska restaurangen "Sunita´s Castle". Helt suveränt mottagande, bra priser och god mat!....


Vi har även försökt att boka bord på den populära restaurangen i Espiche, "The Grape Wine", några kvällar, men totalt fullbokat! Nu har vi äntligen lyckats, så på fredag ska vi dit och se om det var värt att vänta på.

måndag 29 oktober 2018

Mer Figueira

Det blev mycket riktigt så att vi stannade kvar ett tag till på Figueira Autocaravan Park. Där finns ju allt vi behöver, så vi stannar här tills på onsdag. Då har vi varit här i två veckor och känner oss väldigt nöjda med det.

Jag har med flit avvaktat med inlägg, för det blir lite av "eat-sleep-beach-repeat". Istället kommer jag att försöka återge guldkornen från våra utflykter.

Förra söndagen tog vi cyklarna för att bege oss de runt 15 kilometerna till Sagres, eller "Världens ände", som staden också kallas. Med tanke på att den ligger på Portugals syd-/västligaste hörn, så kan det tyckas vara lite fyndigt. Vi gick aldrig ut på självaste spetsen, men tog ändå ett kort på yttersta klippan med en del av fortet i förgrunden....


Våra värkande rumpor och ben ledde oss ganska snart ner till den fina stranden....


Där kunde vi vila i den varma sanden och även hinna med en lunch, innan det var dags för att trampa hemåt igen. Vi kunde båda konstatera, när vi kom hem igen, att det nog inte skulle bli någon mer cykling på ett tag. 15 kilometer är inte långt att cykla, men är terrängen så här kuperad så är det väldigt jobbigt, i alla fall om man har lika långt hem sen.

Vädret de närmsta dagarna var så där underbart, som man bara kan önska sig. Därför tillbringade vi så mycket tid vi kunde på vår närmsta lilla strand - Praia da Figueira. Vägen dit är ganska mysig med alla olivträd, som kantar stigen....


Själva byn Figueira är väldigt liten, men mysig med sina skiftande fasade och små gränder....


Vi hittade även en ganska nyöppnad pizzeria. Där har vi varit flera gånger....


Äter man pizza, så måste man också motionera. Träningskläder på och så gav vi oss ut på en liten, men väldigt kuperad upptäcktsfärd till en annan strand, lite längre bort....


Vilken härlig strand! Vild natur med klippor och grottor. Låt oss presentera Praia das Furnas...

 




Dessutom fick vi uppleva en hel koloni med klippsvalor. Inget man ser varje dag. Bilden är lånad....


Man kan ju lätt tro, när man ser bilderna, att vi bara har haft underbart väder hela tiden. Då kan jag berätta att det har regnat och blåst också. Väder blir alltid mer intensivt så här i närheten av havet. Sen har vi haft tur att de värsta skyfallen har inträffat på nätterna.

Blåsten däremot har pinat oss nu i några dagar, även om solen har tittat fram. En envis nordanvind med runt 20 m/s i byarna. Därför passade vi på att ta oss med bussen in till Lagos i lördags. En total kontrast med en turiststad jämfört med vår lilla by omgiven av vildmark. Skönt att sitta en stund och bara ta in allt.

För att komma undan blåsten en smula, så tog vi oss in lite längre i gränderna och hittade det här underbara stället - The Garden....




Eftersom vi redan hade ätit på ett annat ställe, så tänkte vi komma tillbaka och prova maten en annan dag. Dessvärre så skulle stället stänga för säsongen sista oktober, så det får väl helt enkelt bli ett annat år.

Nöjda i både kropp och själ, så tog vi sedan bussen tillbaka till Figueira och husbilen. Kan nog bli fler gånger.

Idag hade blåsten gett sig lite och vi bestämde oss för att gå ner till stranden. Precis när vi var klara för att gå, så fick jag syn på ett gäng örnar som svävade fram på himlen. De var så många och kom i sådan procession, så de såg ut som bombplan under inflygning.

Så häftigt att se runt hundra örnar på en och samma gång! De samlades i ett stort moln ovanför oss och cirkulerade i uppåtvindarna. Kan säga att vår kikare gick runt bland oss och våra grannar. Efter litet Googlande, så tror jag att vi kan ha sett Kejsarörn, men det kan kanske vara fel. En stor upplevelse var det i alla fall, som vi sent ska glömma! Lånad bild....


lördag 20 oktober 2018

Sines och Figueira

Som tur var så beslutade vi ganska snart att stanna ytterligare en natt i Coimbra. Kvällen i stan på konserten hade blivit sen och ovädret hade ställt till det utmed vägarna. En natt till för att vägarna skulle hinna röjas och vi kunde ladda våra batterier.

Nästa stopp var planerat till Lissabon. Vi hade fått tipset att stanna på en IKEA-parkering i en förort och sedan ta bussen in till stan. Lät ju busenkelt! När vi kom fram till IKEA, så visade det sig att det definitivt inte fanns någon parkering för husbilar. Bommat överallt och parkeringshus med 2, 20 i takhöjd. Trafiken runt IKEA var ju inte heller att föredra, så vi stannade helt enkelt till efter gatan och letade fram en ny ställplats ett par timmars resa söderut - till Sines vid kusten.

I ren frustration tog vi oss fram på de gropiga landsvägarna. Kändes stundvis som om både porslin och Bosse och jag bytte plats under färden. Vad ni än gör när om ni åker till Portugal - välj betalväg! Vet inte vad det kostar, men det måste definitivt vara värt pengarna!

Efter mil av fält med korkekar och dåliga vägar, så kom vi äntligen fram till Sines och en gratis ställplats med tömning och på fyllning. Ställplatsen var på en välbesökt parkering på ett större affärscentra med både mataffärer och annan shopping. Klockan var redan mycket, så vi bestämde oss för att utforska omgivningarna först nästa dag.

Regnet hade upphört på morgonen och vi gick de två kilometerna in till centrum av Sines....


Efter lite googlande, så förstod vi att det var här i Sines som Vasco da Gama föddes. En portugisisk upptäcktsresande, som upptäckte Indien....


Efter ytterligare lite efterforskningar på TripAdvisor, så hittade vi det här lilla lunchstället, där lokalbefolkningen verkade trivas. Det gjorde även vi....




Trots det mulna vädret, så fick vi några härliga vyer med oss från Sines....


Dessutom så hann vi med att shoppa lite. Jag hittade ett par schyssta jeans, en klänning och en blus i silkigt material. Bosse hittade en långärmad pikétröja och en stickad tröja. Allt detta gick på strax under 900 SEK!

I onsdags kom vi till den här härliga ställplatsen i Figueira, ca. två mil väster om Lagos. Här hittade vi även solen och värmen....


Självaste Maximilian från Idol vaktade infarten....


Vi hade hittat en ställplats, som i själva verket var som en enkel camping. Alla faciliteter som toaletter, dusch, el, tvättmaskin, tumlare, påfyllning av vatten och tömning. Allt väldigt enkelt och praktiskt ordnat, lite hippiestil. 7 EUR/natt + el. Vad mer kan man begära?!

Bakom oss står två bussar, som de unga ägarna har fogat samman och inrett som vandrarhem för veganer och yogafantaster. Inget direkt för oss, men häftigt satsat ändå. Verkar dessutom som att det går bra för dem. Om någon är mer intresserad, så heter de Conglobo och finns på FB.

Figueira är en liten by med mysiga gränder och underbara, vitkalkade hus....


Dessutom, till min stora förtjusning, trevliga katter...


Nästa dag promenerade vi ner till grannsamhället Salema. Trots lite mulet väder, en mycket mysig liten by precis vid havet. Mycket turister, restauranger och hotell....




....och mängder med katter....



Nästa dag hittade vi äntligen den där extra lilla kicken med Portugal - en nästan folktom strand. Dessutom så himla vackert! Tro det eller ej, men vi badade faktiskt med välbehag och då ska det tilläggas att vi båda är badkrukor....



I går kväll var vi på Figueiras enda restaurang - O Sapinho, ca. 100 meter från vår ställplats. Vi hade väl lite svala förhoppningar, just för att det var byns enda restaurang och därmed helt utan konkurrens. Gissa om vi blev positivt överraskade! Jag valde en lokalt fångad fisk och Bosse tog pepparstek. Båda superbra!

Just nu så har vi det så himla skönt, så vi stannar nog en vecka till på den här ställplatsen i Figueira. Kan faktiskt inte begära mer!

söndag 14 oktober 2018

Coimbra och mer oväder

Jodå, visst skakade bilen under natten och regnsmattret mot taket höll oss vakna stor del av natten. Men inget värre än så hände och vi stod fortfarande på fast mark på ställplatsen vid Viana do Castelo.

Vi tog oss en långpromenad på den milslånga stranden med regntunga skyar i bakgrunden....


Vi fantiserade om att havets spår i sanden skulle vara håret på sjöjungfrur, som varit uppe på stranden under ovädret....


Vädret skulle inte bli bättre, så vi bestämde oss för att åka vidare efter de tre nätterna, mot Coimbra. Dagen började inte så bra. Det fanns en liten fläck på parkeringen, där sanden var lös och förrädisk. Givetvis fastnade vi i den. Tre glada fransmän hjälpte oss att gunga loss husbilen. Merci!

De ca. tjugo milen tog oss runt tre och en halv timme att avverka. Inte konstigt med tanke på att vi väljer bort betalvägarna. Tusen rondeller, alla små byar med trafikljus och 30-sträckor. Ja, men det var värt det i alla fall. Vi får ju verkligen se landet under vår färd söderut.

Det blev en camping i Coimbra. Inget höjdarställe, men med hyggligt avstånd till centrum. Dessutom fick vi besök av den här lilla skönheten....


I stället för att ta bussen ner till stan, så tog vi en välbehövlig promenad på runt 5 km ner till stan. Vädret var fantastiskt och vi hade runt 27 grader i skuggan. Jag blir alltid fascinerad av växterna i omgivningarna. Här lirar kaktus och ricin i en skön blandning....


Vi ska inte tala om alla vackra, slitna fasader och gränder, men jag tänker inte trötta ut er med alla dessa foton. Dessutom går uppladdningen av korten så sakta, så jag håller på att få hjärtproblem. Några kort ska jag väl ändå få med....




Jag hade faktiskt en speciell orsak att komma till just Coimbra. Min morfar berättade ofta om hans och mormors resor, när de var i fyrtioårsåldern och när de besökte just Coimbra. Morfar började alltid gråta när han skulle berätta om hur fint de hade haft det.

Just därför hade jag tänkt att någon dag ska jag besöka hans Coimbra och tända ett ljus i någon av de gamla katedralerna, som staden fullkomligt vimlar av. Sagt och gjort! Sen tycker jag att charmen med att tända ett ljus försvinner lite, när de riktiga stearinljusen har ersatts av LED-ljus. Men, men....


Senare på ett litet torg, mitt inne bland alla dessa trånga gränder, hittade vi en mysig liten vinbutik. Blev ett glas utsökt lokalt rödvin för mig och en lokal IPA för Bosse. Verkligen njutbart med skön bluesmusik i bakgrunden....


På samma torg hittade vi en affisch på väggen om ett musikevent, som skulle gå av stapeln redan samma lördagskväll. I samma sekund så stannade en minibuss på torget och ett rockabilly-band klev ur och började lasta av sina instrument. Hmm... kanske skulle vi gå på det?

På promenaden hem till campingen, så bestämde vi oss för att vi skulle gå på konserten, senare på kvällen. Sen hann vi ju med att se lite mer av allt det vackra runt oss....



En del av de gamla husen blev vi förälskade i. Något att renovera, kanske....


Med värkande fötter och vader, efter den kuperade promenaden hem till campingen, hade vi ca. två timmar på oss att duscha och ladda om för vår planerade musikkväll på stan. Vädret förändrades snabbt och såg ut så här när vi väntade på taxin i receptionen....


....men skam den som tappar humöret....


Det blev en mycket intressant musikkväll. Låt oss kalla musikstilen för rockabilly/punk. Ett riktigt yrväder till kvinna med sitt band....


Dessvärre, upptäckte vi när vi tog taxin hem sen, att det hade varit yrväder även på utsidan av lokalen. Lite lätt lomhörda av den höga musiken, tog vi in allt kaos på gatorna på väg hem. Grenar och nedfallna träd kantade vägen tillbaka.

Det regnade fortfarande lite lätt, men vinden hade avtagit. Våra solstolar hade blåst omkull, men det är ju inget ovanligt. Klockan var runt halv två på natten, så vi slocknade ganska snart med ett leende på läpparna pga kvällens upplevelse.

I morse vaknade vi av att folk var i farten utanför husbilen. När vi tittade ut, så förstod vi varför....


Ett gigantiskt eukalyptusträd hade rasat över en husvagn, alldeles intill oss....


Vi måste ha haft änglavakt, helt enkelt! Dessutom så är vi väldigt nöjda över att vi valde att inte vara hemma i ovädret. Våra grannar berättade att det hade känts som om deras husbilar höll på att lyfta. Det var då vi rockade loss som bäst på stan, helt ovetandes om ovädret utanför. Vi hade ett eget oväder att beskåda....