söndag 22 oktober 2017

Mot Tarragona

Vi blev kvar hela fem dagar på camping Els Pins vid Malgrat del Mar. Det var så skönt att kunna glida omkring på våra cyklar och utforska de två byarna i närheten. Här kommer lite fina bilder från Blanes, den andra byn....





En kväll gick vi till en liten restaurang, som lokalbefolkningen verkade trivas extra bra på, Punta Riu. Krogens ägarinna såg ut som en av de falnade rosorna från vidderna, vi tidigare hade observerat på resan hit. Korrekt bemötande, bra mat och gott vin. Bosse valde kanin....


Idag är det söndag och vi har bestämt oss för att flytta oss ca. 15 mil söderut. Vi säger adjö till stranden vid Els Pins....


Eftersom vi har valt bort betalvägarna på GPS'en, så rundade vi Barcelona via bergen. Tror att det var ett klokt beslut. Dessutom så får man ju njuta av den otroligt vackra naturen och de små slitna byarna på vägen.

Vid tretiden kom vi fram till en ny liten pittoresk camping vid havet, ca. 2 mil norr om Tarragona. Som vanligt gjorde vi en liten promenad längs stranden för att upptäcka vad som finns närmast. Kan inte klaga....



Nu har vi precis grillat och slagit oss till ro. Klockan är halv åtta på kvällen och mörkret har precis lagt sig med en rosig kvällshimmel i väster. Jag börjar känna av den svala kvällen, där jag sitter vid campingbordet och skriver. Dags att gå in i värmen.

torsdag 19 oktober 2017

Reflektioner i regnet

Som sagt, idag regnar det och då har man lite tid över att fundera på vad vi har varit med om på resan hit. Hoppade ju liksom över det i och med att internet var så dåligt på vägen hit. Här kommer i alla fall lite high lights....


Vi körde i ganska rask takt ner mot Moseldalen, då vädret inte var det bästa på vägen ner. Här har vi stannat till i Koblenz, där Mosel och Rehn går samman. Mysig liten stad....


Eftersom vi valt att åka på småvägar, så var ju inte alltid gränserna på vår sida. Här säger skylten att fordon får vara max 2 m brett. Vår husbil är 2,30 m....


Bosse slog tvärnit och försökte vända med ett pärlband av bilar bakom oss. Då klev en bonde ur sin traktor och kom fram och försäkrade att det funkar. OK, bara att gilla läget då! Det blev jäkligt trångt, men det GICK!

Vi hade lite otur med vädret även i Moseldalen, så vi blev inte så länge där. Hittade i alla fall en hygglig ställplats så att vi kunde gå upp i byn på kvällen och prova lite viner....



Snart var vi inne i Frankrike. Som jag nämnde tidigare, så har vi valt att undvika betalvägar och då får man verkligen uppleva det vackra på vägen, även om det kan bli trångt ibland....


Våra husbilsvänner, Lena och Gert hörde av sig, när de såg att vi var i närheten. Därför gjorde vi en avstickare in i Tyskland igen, närmare bestämt till Bad Bellingen. Där fanns en fin kurbadanläggning, som vi givetvis provade.

Bosse är ju väldigt förtjust i att bada bastu, så vi betalade extra just för det. När vi kommer in så upptäcker vi att det är naturistområde, dvs man får inte ha kläder på sig i hela saunaavdelningen. Min första reaktion var att vända och få pengarna tillbaka, men Bosse sa att det skulle nog gå bra.

Allvarligt, det var snoppar och snippor både högt och lågt! Lite jobbigt att veta var man skulle titta. Till och med ute i trädgården, som hörde till saunaområdet, gick folk omkring som påfåglar och fullkomligt nakna. Nåja, tror att jag har hämtat mig nu.

Sen åkte vi tillbaka in i Frankrike igen och hamnade på en camping långt ute i ingenstans, Domaine De la Dombes. Vädret hade vänt och vi fick en underbar promenad och dag i den spännande aktivitetsparken som tillhörde campingen....

video




Nästa stopp blev i Alés, en skitmysig liten stad en bit upp i de franska bergen. Vi hittade en gratis ställplats precis intill centrum....



Som tur var åt vi en sen lunch inne i stan, för när vi gick tillbaka på kvällen sen hade staden helt bytt skepnad - bara narkomaner och uteliggare. Kändes inget trevligt, så vi gick hem till husbilen för en Yatzy istället.

Under de sista milen fram till nästa camping, som jag redan har berättat om, blev vi väldigt konfunderade. Mitt bland de hänförande vackra vyerna ute i ingenstans efter vägarna, både i Frankrike och i Spanien, så uppenbarade sig väldigt lättklädda kvinnor i högklackat. WTF?! Här?? Vart kommer de ifrån?? Tyvärr inga bilder. Tordes inte fota ifall vi skulle bli jagade av någon galen hallick. Bosse tutade i alla fall, till min stora förskräckelse!

Nu tror jag att jag är ifatt med bloggen, så hädanefter blir det förhoppningsvis färska upplevelser som levereras.

Camping Els Pins vid Malgrat de Mar

Nu har vi checkat in på en lugn och välskött liten camping 7,5 mil norr om Barcelona. Man kan höra vågornas brus från husbilen. Underbart! Vi passade på att njuta av solen och havet igår....


Vi tog cyklarna till närmsta by, Malgrat de Mar, och tittade runt i de pittoreska gränderna. Så himla mysigt med alla slitna fasader, men ändå ett sprudlande småstadsliv. Givetvis hängde det katalanska flaggor på var och varannan balkong med budskapet "Si!".

I princip hade varje butik sin egen bodega, dvs att man kan köpa vin direkt från tunna. Rioja Negra tyckte vi lät bra och köpte 1½ liter i en gammal plastflaska vi fick från butiken. Så här med facit i hand, så undrade vi båda två vem som senast hade halsat ur den flaskan, men men....


Sen en typisk Medelhavslunch på det lilla torget....


Nu var ju inte målet med vår cykeltur att bara njuta. Vi behövde även köpa en spansk gasoltub. Gick ju riktigt bra fast vi bara hade en pakethållare att lasta på. Blev till att leda cyklarna hela vägen hem....


Till kvällen hade jag sett fram emot att kunna se "Bonde söker fru". Funkade finfint ända tills åskvädret med stort Å rullade in. När det återstod fem minuter av programmet började det smälla på taket. Det var hagel stora som Mamma Scans köttbullar! Blixt och dunder från alla håll! Bara att dra ur alla ström- och antennkablar.

Mäktigt att få uppleva ljusfenomenet, men öronbedövande att höra hagelstormen mot taket och alla åsksmällar på nära håll. Hur skulle det gå med taket och solpanelerna. Skulle blixten slå ner på oss?! Ingen mening att fundera på det nu.

Under natten vaknade vi flera gånger av regn och åskväder som passerade, men inget i klass med det vi fick uppleva tidigare på kvällen. I morgon är en annan dag.

måndag 16 oktober 2017

Back on the road again!

Nu är vi äntligen på väg mot vår efterlängtade övervintring i Spanien! Vi har noga räknat varit på resande fot redan i sexton dagar, eftersom vi lämnade Eskilstuna och hemmaplan redan 1:a oktober.

Känns riktigt kul att komma igång med bloggandet igen. Internetuppkopplingen har varit väldigt svajjig på vägen ner, så därav inget bloggande förrän nu. Kanske kommer att skriva lite i efterhand om de roliga episoderna vi upplevde på vägen hit, men just nu kändes det bara viktigt att komma igång.

Nu är vi alltså redan i södra Frankrike med ca. 28 mil kvar till Barcelona. Igår kom vi till den här campingen och började leta ställplats. Med en 7,56 lång husbil, så krävs lite yta för att inte repa eller knöggla till bilen.

Bosse rattade och rattade och jag viftade och viftade. Våra närmsta grannar hade vänligheten att vända runt stolarna och låta sig roas av situationen. Jag måste berömma Bosse för att han inte körde över gubbjäkeln, som satt där och var så himla belåten över att ha fått sin husbil på plats.

Så här blev det till slut, lite på snedden....


Campingen kostade oss bara 15 EUR/natt, så vi bestämde oss för att stanna två nätter. Nära till havet, bra faciliteter och en stor badanläggning. Kunde väl inte bli bättre, tyckte vi då, trots de trånga och snåriga platserna.

Vädret var med oss även nästa morgon, ca. 21 grader och en molnfri himmel. Efter frukost tog vi oss en promenad in till byn och vidare ner mot stranden, för att kolla in omgivningarna. Nice att kunna vandra barfota i vågorna så här på höstkanten....


En snabb lunch och sen gick vi till badanläggningen för att sola och bada i poolerna. Allt var frid och fröjd tills vi skulle gå ner i vattnet. Då kom en näbbig liten badvakt och förkunnade att Bosses badshorts inte var OK. De pekade och sa att de var smutsiga. Bosse blev givetvis oxtokig och började ta av sig shortsen och frågade om det var bättre så. Häpp!

Efter en stunds tjafsande med de båda kvinnliga badvakterna, som dessutom var lite omskakade av Bosses nakenhet, kom vi fram till att det endast är tillåtet med badkläder av Lycra. Inget krav på dusch innan bad, bara Lycra. Fattar ingenting, faktiskt!

Nåja, vad är väl ett dopp i poolen när solen skiner och vi har det bra?! (Om sanningen ska fram så är jag fortfarande förbannad, men det låtsas vi inte om!)

Nu ska vi strax ta en välbehövlig dusch och knalla iväg till pizzerian i området. Vi håller tummarna för att det inte dyker upp några fler konstiga franska regler ikväll!

tisdag 11 juli 2017

Danmark och hemfärd

Efter två dygn i Kiel så kändes det ganska lagom att åka vidare till Danmark. Vi tog sikte mot Fyn och en camping som heter Vejlby Fed Strand Camping. Kändes som om vi åkte ut i ingenstans. Där låg den plötsligt precis vid havsstranden....


Campingen var nästan full, eftersom det pågick en musikfestival någon mil därifrån. Vi blev därför tilldelade en plats långt från havet, men det gjorde ingenting eftersom det blåste kraftigt. Runt om oss hade säsongscamparna fullt party utanför sina förtält. Inte så att det störde, utan så där lite lagom.

Min kompis Lena och hennes man Gert dök upp sista dagen på campingen, som vi hade planerat. Kul att ses efter ca. sex år. Den kvällen var det vi som fick underhålla säsongarna. Mycket trevligt! Synd bara att vi var tvungna att åka vidare redan nästa dag, men vi ville ju inte missa Köpenhamn.

Vi hade redan tidigt tagit reda på att det skulle finnas ställplatser centralt i Köpenhamn, City Camp. De hade flyttat, så koordinaterna stämde inte. Ett telefonsamtal senare så var den fadäsen avklarad. Campingvärden på City Camp var supertrevlig och visade oss på kartan vart vi bara var tvungna att ta oss.

Vi lydde hans råd och tog cyklarna till en Street Food Market några kilometer därifrån. Strålande väder och ett gemytligt Köpenhamn. Kan det bli bättre än så....



Vi gjorde även ett besök i den beryktade fristaden Christiania....


Vi stannade en dag extra i Köpenhamn mot vad vi hade sagt från början. Vädret var ju strålande och det fanns så mycket att uppleva och se. Bara älskar den staden och dess gemytlighet.

Nästa dag regnade det och vi packade ihop och började åka mot bron och Malmö. Tänk att vi redan hade varit ute i två månader! Nu skulle vi ta oss till Omberg vid Vättern och möta upp med våra goda vänner Arto och Annika.

Precis när vi närmade oss ställplatsen i Omberg, så upphörde regnet och vi fick en underbar kväll. Precis som på beställning....



Vi hade mycket att prata om efter att inte ha träffats på över två månader. Kvällen tog slut alldeles för fort. Nästa dag skulle våra vänner åka neråt Kroatien med sin husbil och vi skulle vidare hem till Eskilstuna.

Det kändes konstigt att plötsligt vara i hemtrakter och att känna igen omgivningarna. Samtidigt som man har längtat efter att få träffa alla, så känns det som att det plötsligt finns en massa krav på en. Vi är inte längre anonyma på campingen. Skräckblandad förtjusning!

Nu står vi på en säsongsplats på Vilsta Camping. Känns sådär, men ändå skönt att ha en fast plats som vi kan återvända till för att kunna tvätta och för att kunna tömma toan, utan att behöva ligga någon till last. Vi kommer ändå inte att stå still här så mycket i sommar.

Det är många vi ska hälsa på och flacka omkring, så det här med bloggen får nog ligga nere under sommaren. Tror att jag har mer tid att skriva sen när vi ger oss ut på vårt stora äventyr - vår övervintring i Spanien och Portugal. Önskar härmed alla en riktigt skön sommar....


tisdag 4 juli 2017

Österrike del 2 + Tyskland

Äntligen har jag fått igång en ny dator och lyckats få hjälp med att rädda bilderna, som låg på den kraschade datorns hårddisk. Det är nu snart en månad sen jag skrev något på bloggen, men nu fortsätter jag där jag slutade.

Det blev inte Mondsee, som vi åkte vidare till. Däremot så blev det Wolfgangsee, som låg bättre till i förhållande till vår färd vidare. Underbart vacker alpsjö med flera campingar utmed stranden. Vi hamnade på Romantik Camp Wolfgangsee Lindenstrand, en enkel men väldigt vackert belägen liten familjecamping....


Givetvis tog vi cyklarna och började utforska omgivningarna redan nästa dag. Vårt första mål blev ena änden av den milslånga sjön, den pittoreska lilla byn St. Gilgen. När vi nästan var framme så började det att ösregna. Vår räddning undan regnet blev det här lilla caféet precis invid vattnet....


När regnet avtog kunde vi ta oss vidare in i byn och njuta av de fina husen och mysiga gatorna. När vi sedan lunchade på en restaurang, så började vi prata med ett par från Sydkorea. De var väldigt intresserade av det nordiska norrskenet och vi kunde tipsa dem om ett och annat om vårt vackra Sverige. Sen berättade de givetvis för oss om Sydkorea. Mycket intressant möte!

Nästa morgon var vädret bättre och vi cyklade till sjöns andra ände. Väldigt bra och vackra cykelvägar, som kantades av frodiga "midsommarängar" och ståtliga orkidéer. Hela tiden med det isblå vattnet och alperna i bakgrunden....


Byn i andra änden av sjön heter Strobl och var minst lika gemytlig som St. Gilgen....


Vi hade kollat på campingen om det skulle kunna gå att fiska i sjön. Jodå, det skulle det definitivt gå att göra. Bara att köpa fiskekort i skoaffären, (!) i Strobl. Båt kunde man hyra i sportaffären. Enligt uppgift så skulle det gå riktiga baddare till rödingar och andra laxfiskar i sjön, så vi var väldigt taggade.

Damen i skoaffären, där vi köpte fiskekortet, tipsade om att båt kanske var onödigt. Det skulle gå lika bra att fiska från stranden, så det gjorde vi. En underbar dag, trots att fiskelyckan inte var med oss....



Fyra underbara dagar vid Wolfgangsee, sedan var det dags att dra vidare in i Tyskland. Vi åkte ca. 20 mil och stannade på en ny ACSI-camping, Freiheitsinsel, vid floden Donaus strand. Låter vackert, men i själva verket så låg campingen på ett stort gärde mitt i ingenstans. Sen kunde man givetvis promenera fram och titta på Donau eller göra utflykter till Regensburg. Vi nöjde oss med en kort kvällspromenad och en god natts sömn.

En natt, sen vidare igen. Känns att vi börjar längta hemåt igen. Nästa stopp i närheten av Fulda, en usel, lutande ställplats utanför ACSI-campingen Knaus Campingpark, 10 EUR för typ ingenting. Vi fick inte ens nyttja toaletterna på campingen. Dock naturskönt område och god mat på en restaurang i närheten.

Där lyckades vi fånga den i området sällsynta och utrotningshotade Egyptiska Gåsen på bild....


En ståtlig svan var ovanligt poseringsvillig också....


Nästa morgon sa vi tack och hej och for vidare till Campingplatz Birkensee, straxt nedanför Hannover. Där började vi verkligen möta det svenska vädret, blåst och regn. Trots det så tog vi en härlig promenad i omgivningarna och njöt av de underbart bommande fläderbuskarna....


Två nätter blev vi kvar trots det trista vädret. Jag hade kollat upp att det skulle gå bra att betala campingvistelsen med kort, så jag blev väldigt förvånad när den manliga campingvärden ruskade på huvudet och nobbade mitt Master Card.

Ibland kan man förvåna sig själv och den här ordväxlingen blev just ett sådant tillfälle. På tyska lyckade jag få fram att jag hade fått OK från hans fru dagen innan och att MasterCard VISST skulle funka. Han berättade surt att de fick betala dyra avgifter och att det ibland dröjde fyra veckor innan pengarna fanns på kontot.

Inte mitt problem, spottade jag ur mig, fortfarande på tyska. Jag fortsatte och upplyste den otrevlige mannen om att var och varannan människa faktiskt har MasterCard, så nu skulle han vara så vänlig och ta emot mitt kort och det gjorde han också med handen knuten i fickan. Seger!

Nej, nu var jag trött på att behöva staka mig fram på tyska och hela tiden behöva leta efter orden långt bak i minnet. Trots hemlängtan, så hade vi bestämt att vi skulle hinna med ett par nätter i Kiel innan vi for vidare hemåt.

I Kiel ställde vi oss på en känd ställplats precis vid inloppet till Nordostsjökanalen. Mäktigt att se de stora fraktpråmarna passera precis intill.

Nästa dag tog vi cyklarna in till Kiels centrum. Nu fick Bosse och jag uppleva Kiel på det sätt vi hade velat göra i höstas, när olyckan var framme och Bosse bröt ryggen. Jag visade lasarettsområdet och hotellet där jag hade bott under den vecka Bosse fick tillbringa på lasarettet i Kiel.

Verkligheten kom lite ifatt oss där och vi funderade på var sitt håll på hur illa det hade kunde ha gått den där gången om inte Bosse hade haft sådan otrolig tur. Inga som helst men av ryggfrakturen. Helt otroligt! Det firade vi med att besöka Kiels eget mikrobryggeri....


Två mysiga dagar, fyllda med minnen och eftertanke, fick vi i Kiel. Sen skulle vi fara vidare till Danmark och möta upp med Lena, min en fd kollega från Swedbank It och hennes man Gert. Tror att det får bli en annan dag jag berättar om det, för nu är jag trötter. Natti, natti!

onsdag 7 juni 2017

Datorhaveri

Just när jag kommit till ro och hittat rätt inspiration för att skriva ett inlägg, så kraschar datorn! Suck!

Visst, jag kan skriva via mobilen också, men jag vill ju gärna ha ett tangentbord. Dessutom blir det krångligare att ladda upp bilder från Bosses mobil.

Jag får helt enkelt spara på mig alla intryck och skriva av mig när vi kommer till Sverige om ca. två veckor och har skaffat en ny dator.

Trist som attan, men så är det! Over and out!