tisdag 11 juli 2017

Danmark och hemfärd

Efter två dygn i Kiel så kändes det ganska lagom att åka vidare till Danmark. Vi tog sikte mot Fyn och en camping som heter Vejlby Fed Strand Camping. Kändes som om vi åkte ut i ingenstans. Där låg den plötsligt precis vid havsstranden....


Campingen var nästan full, eftersom det pågick en musikfestival någon mil därifrån. Vi blev därför tilldelade en plats långt från havet, men det gjorde ingenting eftersom det blåste kraftigt. Runt om oss hade säsongscamparna fullt party utanför sina förtält. Inte så att det störde, utan så där lite lagom.

Min kompis Lena och hennes man Gert dök upp sista dagen på campingen, som vi hade planerat. Kul att ses efter ca. sex år. Den kvällen var det vi som fick underhålla säsongarna. Mycket trevligt! Synd bara att vi var tvungna att åka vidare redan nästa dag, men vi ville ju inte missa Köpenhamn.

Vi hade redan tidigt tagit reda på att det skulle finnas ställplatser centralt i Köpenhamn, City Camp. De hade flyttat, så koordinaterna stämde inte. Ett telefonsamtal senare så var den fadäsen avklarad. Campingvärden på City Camp var supertrevlig och visade oss på kartan vart vi bara var tvungna att ta oss.

Vi lydde hans råd och tog cyklarna till en Street Food Market några kilometer därifrån. Strålande väder och ett gemytligt Köpenhamn. Kan det bli bättre än så....



Vi gjorde även ett besök i den beryktade fristaden Christiania....


Vi stannade en dag extra i Köpenhamn mot vad vi hade sagt från början. Vädret var ju strålande och det fanns så mycket att uppleva och se. Bara älskar den staden och dess gemytlighet.

Nästa dag regnade det och vi packade ihop och började åka mot bron och Malmö. Tänk att vi redan hade varit ute i två månader! Nu skulle vi ta oss till Omberg vid Vättern och möta upp med våra goda vänner Arto och Annika.

Precis när vi närmade oss ställplatsen i Omberg, så upphörde regnet och vi fick en underbar kväll. Precis som på beställning....



Vi hade mycket att prata om efter att inte ha träffats på över två månader. Kvällen tog slut alldeles för fort. Nästa dag skulle våra vänner åka neråt Kroatien med sin husbil och vi skulle vidare hem till Eskilstuna.

Det kändes konstigt att plötsligt vara i hemtrakter och att känna igen omgivningarna. Samtidigt som man har längtat efter att få träffa alla, så känns det som att det plötsligt finns en massa krav på en. Vi är inte längre anonyma på campingen. Skräckblandad förtjusning!

Nu står vi på en säsongsplats på Vilsta Camping. Känns sådär, men ändå skönt att ha en fast plats som vi kan återvända till för att kunna tvätta och för att kunna tömma toan, utan att behöva ligga någon till last. Vi kommer ändå inte att stå still här så mycket i sommar.

Det är många vi ska hälsa på och flacka omkring, så det här med bloggen får nog ligga nere under sommaren. Tror att jag har mer tid att skriva sen när vi ger oss ut på vårt stora äventyr - vår övervintring i Spanien och Portugal. Önskar härmed alla en riktigt skön sommar....


tisdag 4 juli 2017

Österrike del 2 + Tyskland

Äntligen har jag fått igång en ny dator och lyckats få hjälp med att rädda bilderna, som låg på den kraschade datorns hårddisk. Det är nu snart en månad sen jag skrev något på bloggen, men nu fortsätter jag där jag slutade.

Det blev inte Mondsee, som vi åkte vidare till. Däremot så blev det Wolfgangsee, som låg bättre till i förhållande till vår färd vidare. Underbart vacker alpsjö med flera campingar utmed stranden. Vi hamnade på Romantik Camp Wolfgangsee Lindenstrand, en enkel men väldigt vackert belägen liten familjecamping....


Givetvis tog vi cyklarna och började utforska omgivningarna redan nästa dag. Vårt första mål blev ena änden av den milslånga sjön, den pittoreska lilla byn St. Gilgen. När vi nästan var framme så började det att ösregna. Vår räddning undan regnet blev det här lilla caféet precis invid vattnet....


När regnet avtog kunde vi ta oss vidare in i byn och njuta av de fina husen och mysiga gatorna. När vi sedan lunchade på en restaurang, så började vi prata med ett par från Sydkorea. De var väldigt intresserade av det nordiska norrskenet och vi kunde tipsa dem om ett och annat om vårt vackra Sverige. Sen berättade de givetvis för oss om Sydkorea. Mycket intressant möte!

Nästa morgon var vädret bättre och vi cyklade till sjöns andra ände. Väldigt bra och vackra cykelvägar, som kantades av frodiga "midsommarängar" och ståtliga orkidéer. Hela tiden med det isblå vattnet och alperna i bakgrunden....


Byn i andra änden av sjön heter Strobl och var minst lika gemytlig som St. Gilgen....


Vi hade kollat på campingen om det skulle kunna gå att fiska i sjön. Jodå, det skulle det definitivt gå att göra. Bara att köpa fiskekort i skoaffären, (!) i Strobl. Båt kunde man hyra i sportaffären. Enligt uppgift så skulle det gå riktiga baddare till rödingar och andra laxfiskar i sjön, så vi var väldigt taggade.

Damen i skoaffären, där vi köpte fiskekortet, tipsade om att båt kanske var onödigt. Det skulle gå lika bra att fiska från stranden, så det gjorde vi. En underbar dag, trots att fiskelyckan inte var med oss....



Fyra underbara dagar vid Wolfgangsee, sedan var det dags att dra vidare in i Tyskland. Vi åkte ca. 20 mil och stannade på en ny ACSI-camping, Freiheitsinsel, vid floden Donaus strand. Låter vackert, men i själva verket så låg campingen på ett stort gärde mitt i ingenstans. Sen kunde man givetvis promenera fram och titta på Donau eller göra utflykter till Regensburg. Vi nöjde oss med en kort kvällspromenad och en god natts sömn.

En natt, sen vidare igen. Känns att vi börjar längta hemåt igen. Nästa stopp i närheten av Fulda, en usel, lutande ställplats utanför ACSI-campingen Knaus Campingpark, 10 EUR för typ ingenting. Vi fick inte ens nyttja toaletterna på campingen. Dock naturskönt område och god mat på en restaurang i närheten.

Där lyckades vi fånga den i området sällsynta och utrotningshotade Egyptiska Gåsen på bild....


En ståtlig svan var ovanligt poseringsvillig också....


Nästa morgon sa vi tack och hej och for vidare till Campingplatz Birkensee, straxt nedanför Hannover. Där började vi verkligen möta det svenska vädret, blåst och regn. Trots det så tog vi en härlig promenad i omgivningarna och njöt av de underbart bommande fläderbuskarna....


Två nätter blev vi kvar trots det trista vädret. Jag hade kollat upp att det skulle gå bra att betala campingvistelsen med kort, så jag blev väldigt förvånad när den manliga campingvärden ruskade på huvudet och nobbade mitt Master Card.

Ibland kan man förvåna sig själv och den här ordväxlingen blev just ett sådant tillfälle. På tyska lyckade jag få fram att jag hade fått OK från hans fru dagen innan och att MasterCard VISST skulle funka. Han berättade surt att de fick betala dyra avgifter och att det ibland dröjde fyra veckor innan pengarna fanns på kontot.

Inte mitt problem, spottade jag ur mig, fortfarande på tyska. Jag fortsatte och upplyste den otrevlige mannen om att var och varannan människa faktiskt har MasterCard, så nu skulle han vara så vänlig och ta emot mitt kort och det gjorde han också med handen knuten i fickan. Seger!

Nej, nu var jag trött på att behöva staka mig fram på tyska och hela tiden behöva leta efter orden långt bak i minnet. Trots hemlängtan, så hade vi bestämt att vi skulle hinna med ett par nätter i Kiel innan vi for vidare hemåt.

I Kiel ställde vi oss på en känd ställplats precis vid inloppet till Nordostsjökanalen. Mäktigt att se de stora fraktpråmarna passera precis intill.

Nästa dag tog vi cyklarna in till Kiels centrum. Nu fick Bosse och jag uppleva Kiel på det sätt vi hade velat göra i höstas, när olyckan var framme och Bosse bröt ryggen. Jag visade lasarettsområdet och hotellet där jag hade bott under den vecka Bosse fick tillbringa på lasarettet i Kiel.

Verkligheten kom lite ifatt oss där och vi funderade på var sitt håll på hur illa det hade kunde ha gått den där gången om inte Bosse hade haft sådan otrolig tur. Inga som helst men av ryggfrakturen. Helt otroligt! Det firade vi med att besöka Kiels eget mikrobryggeri....


Två mysiga dagar, fyllda med minnen och eftertanke, fick vi i Kiel. Sen skulle vi fara vidare till Danmark och möta upp med Lena, min en fd kollega från Swedbank It och hennes man Gert. Tror att det får bli en annan dag jag berättar om det, för nu är jag trötter. Natti, natti!

onsdag 7 juni 2017

Datorhaveri

Just när jag kommit till ro och hittat rätt inspiration för att skriva ett inlägg, så kraschar datorn! Suck!

Visst, jag kan skriva via mobilen också, men jag vill ju gärna ha ett tangentbord. Dessutom blir det krångligare att ladda upp bilder från Bosses mobil.

Jag får helt enkelt spara på mig alla intryck och skriva av mig när vi kommer till Sverige om ca. två veckor och har skaffat en ny dator.

Trist som attan, men så är det! Over and out!

torsdag 25 maj 2017

Ilirska Bistrica

Vi stannade totalt åtta nätter på Camping Village Simuni. Sen var det dags att åka vidare. Nu kände vi att vi hade haft sol, bad och härliga utflykter och nu ville vi gärna se något annat. Bye bye Medelhavet! Slovenien nästa!

Här står vi vid färjelägret och väntar på att lämna ön Pag...



Väldigt vackert med denna karga natur, men nu ville vi se något helt annat. Vi tog kustvägen upp mot Rijeka och vidare mot Slovenien. Vårt mål var en ställplats vi hade missat på nerresan, Grill Danilo i Ilirska Bistrica, halvvägs från Kroatien mot Postojna...


Vi hade åska hela vägen dit, men väl på plats så kikade solen fram så att vi kunde röka våra nyinköpta firrar. Supergott!...


På kvällen gick vi en stilla promenad in till det lilla samhället. Många fina gränder och fasader med en patina som inte går av för hackor. Det gamla mot det nya...



Det blev några partin Yatzy i husbilen på kvällen. Regnet smattrade på taket och det åskade så att hela bilen skakade. Mysigt, faktiskt!

På onsdagsmorgonen hade de elaka molnen dragit undan och solen sken igen. Restaurangägaren tittade förbi på eftermiddagen och undrade om vi ville se lite av Slovenien och givetvis tackade vi ja. Vi fick helt enkelt en privat guidning av sevärda platser runtomkring av en genuint vänlig slovensk farbror, (säkert inte mycket äldre än oss).

Först åkte vi genom den lilla byn, gata upp och gata ner. Vi åkte på gator där man inte trodde att bilar kunde ta sig fram. Vår "farbror" berättade med hög och klar stämma på något som skulle föreställa tyska. Engelska fanns inte på kartan. Trots allt så förstod vi varandra hyggligt.

Det rinner ett antal små bäckar med glasklart vatten genom den lilla byn. Vattnet kommer från en underjordisk sjö. Vi fick förklarat för oss att för ca. 100 år sedan så hade varje hus sin egen lilla kvarn, som drevs mha vattenkraft. Här stannade vi för att besöka en familj i ett av dessa fantastiska hus...


Ja, jag vet! Jag ser inte klok ut på bilden, men det kan haft en viss inverkan av en nyss intagen Slibovice á 43 %. Familjen visade stolt upp sin gamla sågverkstad, som också hade drivits med vattenkraft och vi hann hämta andan innan det var dags att åka vidare...


Vår "farbror" förde oss uppåt där vattnet kom ifrån. Dessvärre hade den lilla bäcken, som igår var full av vatten, sinat. Lite snopet, för han hade tänkt visa oss ett helt fantastiskt vattenfall. Nu var det tomt, bara mossa kvar...


Därför "lånade" jag en bild, som kan visa hur vackert det egentligen skulle ha varit...


Sen for vi vidare genom byn upp till en kulle där ett minnesmonument från andra världskriget hade uppförts. Den 17/5 1945 genomfördes ett väldigt blodigt slag just här. Ca. 5.000 soldater stupade. Kändes lite spooky att gå omkring och titta på monumenten...




Sista stoppet på vår lilla sightseeing blev vid en vacker sportfiskesjö. Vi fick komma in i klubbstugan och titta på de monster till fiskar som hade stoppats upp och numera prydde väggarna. Direkt så undrade vi om vi kunde köpa fiskekort till nästa dag och det skulle gå bra...


Sagt och gjort, idag laddade vi med fiskespön och matsäck och tog cyklarna för att hitta tillbaka till den lite hemliga sportfiskesjön. Det var inte jordens lättaste sak, kan jag meddela. Vi hade en grov karta över vägarna och försökte via den att hitta tillbaka till sjön vi hade besökt igår...


2 km rakt upp, sen 2 km rakt ner. Bromsarna gnisslade i nerförsbackarna, men naturen var så där underbart midsommarfräsch och näktergalarna spelade. Så passerade vi en gård där vi kanske kunde fråga hur vi skulle åka. Jag bromsade in.

Plötsligt dök det upp en jättelik Rothweilerliknande hund, som skällde ilsket och markerade att hit men inte längre. Jag klev av cykeln och stelnade till. Den hemska hunden gjorde ett utfall mot mig och satte tänderna i mitt smalben.

Hunden backade när jag skrek, men gjorde sig redo att återigen gå till anfall. Rest ragg och galen i blicken. Då kom husse och tog tag i situationen. Bosse hade inte sett vad som hänt, men förstod direkt att det inte var som det skulle när tårarna rann på mina kinder ikapp med blodet på mitt ben.

Jag blev totalt chockad över händelsen och jag tror att ägaren också blev det. Först lät det som om han skällde på oss på Slovenska. Sen när han sansat sig och kopplat besten, så kom resten av familjen ut och hjälpte till att tvätta och plåstra om mitt ben,..


När vi kom tillbaka till husbilen, så kände jag att det kanske vore klokt att besöka en läkare i alla fall. Vår goa "farbror" på restaurangen blev helt vansinnig när han fick höra vad som hänt. Han skjutsade oss till akutmottagningen och hjälpte oss så att jag fick träffa en läkare.

Det var en trevlig och kunnig läkare, som dessutom var suverän på engelska. Han tittade på mitt sår och jag fick förklara hur det hade gått till. Sen kontaktade han ett större sjukhus och fick veta att spruta mot Rabies eller stelkramp inte skulle behövas. Lättnad!!

Nu har vi precis bestämt oss för att dra vidare mot Österrike i morgon. Den där fiskesjön verkar inte vilja bli hittad, så vi släpper den. Svär lite inombords över att inte ha fått chansen att fånga en av dessa bestar som skulle finnas där.

lördag 20 maj 2017

Simuni

Under våra förflyttningar mellan de olika campingarna har vi sett flera överkörda ormar - en del riktigt stora, faktiskt. Det är ju då man frågar sig hur mycket orm det finns vid sidan av vägen, egentligen...


Det mest udda vi har sett på vägbanan var en kalkon, JAA en kalkon. Helt plötsligt dök det upp en stor fjäderboll framför husbilen och Bosse fick väja för att inte mosa den. Vi skrattade ganska gott några kilometer framöver.

När vi kom ut på ön Pag, så fick jag genast se flera av de vackra fåglarna, "Biätare. Två av dem höll på att krocka med oss när det lekte tafatt framför vindrutan. Bilden har jag "lånat"...


Nu har vi installerat oss ordentligt på Camping Village Simuni på ön Pag. Till och med våra hängmattor har kommit fram. Det tog en bra stund innan Bosse vågade lägga sig med hela sin tyngd. Man vet ju aldrig om snörena håller! Tyckte den här bilden var lite rolig med tanke på skuggorna...


Det vi lärde oss vid incheckningen var att man alltid ska fråga vilket pris man kan få utan ACSI-rabatten. Här skulle vi ha fått betala 15 EUR/dygn med ACSI och då fick vi bara välja de sämre platserna, långt från havet. Nu fick vi en A-plats vid havet med campingens egen rabatt och betalar ca. 14 EUR/natt. Helt suveränt då den här campingen är superbra!...


Som vanligt har vi gjort några utflykter med cyklarna. På den första hade vi tänkt oss att hitta tillbaka till en vingård vi såg på vägen hit. Bosse var skeptisk och sa att det var ju långt dit. Nej då, försäkrade jag, bara några kurvor bort.

Vi började cykla och det gick ganska kraftigt uppåt. Konditionen är ju inte på topp och solen brände oss svettiga. Bara någon kurva bort, kanske efter nästa då...


Men där är ju den där lilla byn där vi handlade på resan hit. Oj, är vi redan här! Måste ha tänkt fel. Vingården var nog långt innan. 7 km rakt upp på berget! Ja, vi fick ju lite välbehövlig motion i alla fall. Vin får vi köpa i affären.

En annan dag gick vi längs stranden till den lilla byn Simuni. Väldigt vackert med den vita klippstranden mot det turkosblå havet. En och annan naturist stötte vi på längs vår promenad. Verkade vara den sortens strand...


Snart kom vi in i välansade villakvarter. Alla husen hade sin egen lilla bad- och båtbrygga. Sen alla fina blommor på det...


Klockan började närma sig lunchtid, så vi tog sikte på en uteservering vi tyckte såg trevlig ut. Gissa om den var...



Didova Kuca är ett namn att lägga på minnet, dvs om man nu gillar den här stilen. Verkar som om ägarna inte bara är duktiga på mat, utan även keramik och tyg. Allt verkade hemgjort! På väggen utanför hängde små söta keramiktavlor...


Tillbaka på campingen igen, kunde vi lite senare avnjuta en av dessa underbara solnedgångar...



Nästa cykelutflykt vi gjorde gick åt andra hållet. Tyvärr lika förbaskat kuperat där, så vi valde en mindre väg som såg ut att gå lite mer längs med landskapet. Vips så hade vi hittat ytterligare en liten mysig grannby - Mandre. Där låg den här "lilla" pärlan till båt...


Längs strandpromenaden så såg jag dessa konstiga havsvarelser, ca. 30-35 cm höga. Har via Google och Facebook försökt att få fram vad det kan vara, men icke. Kanske någon som vet?...


Sen kunde vi ju absolut inte ta samma väg hem. Då blir det ju inte något spännande! Klart att vi ska ta den krångligaste vägen. Svettigt värre!...


Då får man ta sig en kall när man kommit hem till campingen igen...


Igår kväll var det fredag och då gick vi till en av strandrestaurangerna som faktiskt var öppen. (Det är det som är nackdelen med att resa under "off-season", inte mycket som har öppnat för säsongen.) Hur som haver, så hade vi en mycket trevlig kväll på det här stället vid den sk. "Salt Beach"...




På "Salt Beach" kunde man läsa om "Haloterapi", dvs saltterapi. Tidigt kom man på att salt har en väldigt positiv inverkan på immunförsvaret. Arbetarna i saltgruvorna råkade t ex aldrig ut för lungproblem. Lite kul och intressant läsning och förstås härliga svart/vita bilder...



Nu har solen tittat fram igen, efter en förmiddags regnande. Det var faktiskt ganska skönt med regn, med tanke på att vi har haft helt underbart väder här i Simuni. Solstolen nästa!