söndag 15 mars 2020

Livet rullar vidare, trots Corona!

Förra lördagen så blev Bosse och jag och våra namne bjudna till våra norska vänner på campingen, Kate och Egil. De skulle ge sig av från campingen i början av kommande vecka, så de ville ha ett litet avslutsparty. Vilket kalas det blev! Cava, snittar, våfflor med brunost, hjortronsylt m.m....


Sen en Aperol Spritz till efterrätt. Snacka om att de skämde bort oss!....


Rick och Sandra hörde av sig på söndagskvällen och undrade om vi ville följa med dem på en spontan liten bilutflykt till Moraira, som är en liten by där Rick och "The Jack" brukar spela ibland. Klart att vi ville!

Vid lunchtid så tog vi plats i Rick och Sandras bil och styrde kosan de knappt fyra milen till Moraira. Kul att få se något annat och få hänga lite med våra Albirkompisar. Vägen till Moraira var väldigt kurvig i och med att vi valde att åka kustvägen förbi Calpe. Allt det vackra överskuggade mitt begynnande illamående.

Vi hade inte kunnat få bättre väder. Bara att njuta, strosa omkring och ta in allt det vackra....






Blev sen lunch på en fin fiskrestaurang....


Vi hann även med ett besök på "Saxo", där Rick brukar trumma ibland med sitt band....



Superhärligt ställe med livemusik och jam under bar himmel....



Tack snälla Rick och Sandra för att ni ville ta med oss!

Så blev det äntligen tisdag och våra föräldrar anlände med transferbussen. Alla trötta och slitna av den långa resedagen, men trots allt väldigt glada....



Så här fin utsikt fick de från balkongen på Hotel Brisa....


En snabb middag på hotellets restaurang, sen blev det natti natti.

Nästa dag sågs vi tidigt och tog en härlig promenad längs strandpromenaden. Rollatorerna var inget hinder för att gå längs vattenlinjen tillbaka. Härligt!....



Även kvällen var härlig och vacker. Alltså, dessa färger i skymningstimmen!....


Späckat program för våra föräldrar, så redan nästa dag tog vi taxi upp på berget och det berömda korset, för att njuta av den fantastiska utsikten. Vi var lite osäkra på om våra föräldrar skulle orka eller överhuvudtaget vilja gå den sista, rätt så krävande vägen upp till korset, med trappor och stenar. Men jodå, klart att de skulle!

Vi firade bedriften med lite cava och jordgubbar på korsets fundament....


Ytterligare en anledning till att fira var ju att Bosse fyllde år, dagen till ära. När vi skålade och hurrade, så började ett spanskt gäng att sjunga för Bosse. Så härliga och spontana människor! Här en fin bild på Bosse och hans föräldrar....


Sen var det ju det där med att ta sig ner också. Alltid jobbigare att gå nerför för folk med dåliga ben och knän....


....men vi tog det bara lugnt och fint och vips så var vi nere där taxin skulle hämta upp oss. Så här glada var vi då....


Redan på onsdag kväll bokade vi två tandempermobiler till föräldrarna. Bosse var ju givetvis tvungen att provköra och showa lite. No words needed!....


Funkade supersmidigt när vi skulle ta oss iväg ut och titta runt. Dessutom tror jag att båda herrarna tyckte att det var roligt att köra...


Här kom vi t ex iväg till en bra restaurang i slutet av strandpromenaden för att äta gott tillsammans. Bosses födelsedagsmiddag....


Vad kunde sen passa bättre än att slinka in på "Daytona Beach" för att visa våra föräldrar "The Jack" och hälsa på Rick och Sandra. Vissa trivdes bättre än andra och med en nyinköpt "The Jack" T-shirt.... (Ursäkta orienteringen på filmen, men jag lyckades inte vända den)


....och Bosse fick en grattiskram av Jonny, som är sångaren i "The Jack"....


På fredagen började vi få oroväckande info angående Coronaläget i Spanien och vad det skulle innebära i praktiken. Våra föräldrar passade på att se sig om lite på egen hand med sina permobiler medan vi kollade upp fakta. Bosses föräldrar doppade sig till och med i havet. Sen njöt vi tillsammans på balkongen med dem på kvällen....


På lördagen visste vi att alla barer och restauranger skulle stänga vid midnatt och att det skulle bli utegångsförbud. Hotellet skulle hålla restaurangen öppen för sina gäster, men förbjöd andra att komma in. Vips så hade vi förlorat möjligheten att kunna hälsa på dem.

Vi var ju inte sämre än att vi tog med oss lite ost och kex till hotellet och samlades på trottoaren utanför, innan utegångsförbudet och karantänen skulle träda i kraft....


Väldigt kuslig känsla när sedan polisen kom med en högtalarbil i släptåg. De uppmanade alla att gå hem och att inte gå ut i onödan. Rena rama krigszonen! Sen är det ju superbra att Spanien tar läget på allvar och isolerar alla, för att på så sätt få stopp på smittspridningen och att få koll på alla misstänkta fall.

Nu vet vi inte så mycket mer än att våra föräldrar har det bra på hotellet med frukost och restaurang och vacker utsikt. Som det ser ut nu, så kommer de att kunna flyga hem på fredag, som planerat. Sen vet vi ju inte vad som kan hända innan dess.

Här på campingen har vi vår egen karantän. Inga nya ekipage släpps in och vi får inte lämna campingen utan giltigt skäl. Många har flytt hemåt, men vi stannar och avvaktar utvecklingen och hoppas att vi kan börja vända hemåt som beräknat i slutet av april.

Vi håller oss uppdaterade på hela situationen via UD och gör vad vi kan för att den efterlängtade semestertrippen för våra föräldrar ska sluta som planerat. Vi mår alla bra och det går ingen nöd på någon. Däremot så är hela situationen väldigt overklig.

2 kommentarer:

Unknown sa...

Tack
Mycket intressant läsning
🤗

Lena sa...

Tackar! Ja, livet har just nu tagit en intressant vändning. Lite väl intressant, enligt mig.

Skicka en kommentar