Som förälder känner man sig väldigt maklös. Ullis är idag 23 år och lever sitt eget liv tillsammans med sin sambo, Marre och deras sex månaders lilla flicka Hailey.
Då är det svårt att komma inklampande i deras liv och försöka göra något för att hjälpa dem. Det man kan göra rent konkret är väl då i så fall att hjälpa dem att ta hand om Hailey ibland, så att de orkar med problemen som Anorexian orsakar i vardagen och att bara finnas där om de behöver hjälp.
Om mindre än en vecka så ska vi åka till Turkiet allihop. Jag och Johnny har bjudit med mina barn och deras respektive för att fira min 50-års dag. Min mamma och hennes man, Lillis följer med också. Självklart så funderar man ju över hur det kommer att bli därnere med Ullis och hennes sjukdom. Hoppas bara att vi kan få en härlig vecka tillsammans utan att monstret i hennes kropp får ta alltför stor plats.
Ullis bloggar också om sin sjukdom och skriver så gott som dagligen för att få ur sig hemska tankar och för att kanske kunna hjälpa någon annan i samma situation. Gå gärna in och läs hennes blogg för att se vad som rör sig i huvudet hos en som styrs av ett monster som heter Anorexia.
