Nya vyer uppåt bergen

Tiden i Stobrec gick väldigt fort. Solen sken, vi gjorde utflykter och vi träffade ytterligare ett väldigt trevligt svenskt par, Lena och Roland. Vi gjorde en en typ "sista natten med gänget" i fredgas på fiskrestaurangen Konoba Nikola, där Bosse och jag hade varit tidigare...

Efter tolv dagar på samma camping kände vi oss väldigt nöjda med allt och vi tackade och betalade för oss. Nu var GPS:en inställd på en liten trestjärnig camping vid nationalparken Krka. På vägen dit, ca. 8-9 mil, försökte vi att få påfyllning i våra svenska gasoltuber, men icke. Lite trist, men vi hade ju fortfarande tillräckligt med gasol kvar för att klara matlagningen.

Igår anlände vi till den lilla familjecampingen Camp Krka, som är ansluten till ACSI. Inget för de största husbilarna, men vi hittade ändå en skuggig plats under pinjeträden. Dusch, toaletter och disk-/tvättavdelning var i toppskick. WiFi fungerade hyfsat och de hade en egen restaurang. De hade dessutom en tempererad pool, där vi genast tog ett dopp. 14 EUR/natt med skatter och allt inräknat under lågsäsong. Inte illa!...

I natt har det åskat och regnat, men solen sken när vi tittade ut i morse. Perfekt väder för en cykelutflykt, ca. 3 km tillbaka mot stora vägen. Där hittade vi en affär där vi kunde fylla på matförrådet...

På väg hemåt igen, så hängde tunga regnmoln över oss och hotade med sin nederbörd. Vi klarade oss torrskodda hela vägen tillbaka och det var tur för baguetten, som satt i min cykelkorg. Gatan innan vår camping såg vi en skylt med "vino och oil". Vi svängde in och bad att få köpa en liter rödvin och en liter olivolja...

Vi fick ge 120 Kuna för olivoljan och 40 Kuna för vinet. Vi smakade allt till den medelhavslunch vi lite senare intog i husbilen. Bröd, olivolja och kryddost smakade underbart. Däremot så var rödvinet lite för sött, men vad sjutton, ändå lokalt producerat ju.

Efter en dusch så gick jag till receptionen för att boka en utflykt till den kända nationalparken Krka till morgondagen. Då fick jag veta att man varken kunde betala utflykt eller camping med kort. Ett stort minus, tycker vi. Däremot så kommer vi att kunna ta ut kontanter på en bankomat vid infarten till nationalparken.

Nu hoppas vi att morgondagen blir lyckad. Utflykten kostar oss 50 EUR/person. Då åker vi minibuss från campingen på morgonen och allt detta ingår: inträde till parken, en lättare lunch och vi får se allt som är värt att se i hela parken. Tycker det var ett ganska bra pris för en heldagsutflykt. Får skriva om hur det  blev senare.

Berget skall besegras!

Demonstrationståg i all ära, men nu är vi ju i Kroatien och då finns det annat annat att göra på 1:a maj. Vi bestämde oss redan i går kväll för att vi skulle vandra upp på berget bakom campingen.

Sagt och gjort, vi tog våra cyklar för att ta oss till början av vandringsleden. Bara det en mödosam cykling rakt upp i himlen. Här ställde vi våra cyklar för att vandra till stugan på toppen, som vi sett med kikaren...

Vi är ju inte speciellt vältränade, så andhämtningen tilltog ganska snart. Det var ju ändå ca. 400 m över havet vi skulle upp. Utsikten var fenomenal redan tidigt på vår vandring. Då passade vi på att pusta lite...

På en rastplats mitt under en fräscht grön ekskog, så tog vi en vattenpaus och lyssnade på de ivrigt spelande näktergalarna. Hade tänkt att ladda upp en video, men tyvärr så är internet inte tillräckligt snabbt för mina nerver, (idag heller).

Vi mötte en vandrare precis efter att vi hade lämnat rastplatsen. Han undrade vilken väg vi skulle ta. När vi berättade att vi skulle ta " Sv Junar", så sa han att den vägen är ganska brant. Vi skrattade och sa att vi har ju hela dagen på oss.

Snart började det att bli brant på allvar. Vi flåsade ikapp och funderade på var sitt håll hur i herrans namn vi skulle ta oss ner igen. Återigen lät vi utsikten trösta oss på vägen. Humöret var på topp...

Ett tag undrade vi om det var här vi skulle ha haft med oss linor och hakar för att ta oss fram. Några skrapade knän senare och lite djävlaranamma, så var vi uppe på högplatån. Där kunde man vandra ganska obehindrat sista vägen fram till den lilla stenbyggnaden, som var vårt mål.

Helt plötsligt så fanns det barnfamiljer med hundar i följe och vi undrade förstås hur de hade tagit sig upp. Sen förstod vi att det fanns en annan väg upp, som vi uttryckte det, "töntväg".

Utsikten på toppen var helt slående! Går inte riktigt att återge på kort, men jag kan ju alltid försöka...

En banan och lite vatten senare, så var det dags att bestämma vilken väg vi skulle ta tillbaka ner. Ja, inte blev det "töntvägen" förstår ju ni som känner oss. Det var tur att vi tog så många fina kort på uppvägen, för nu var det fullt fokus på var man satte ner foten och var man kunde hålla i sig. Måste erkänna att jag var lite grinfärdig vid ett tillfälle, när vi skulle runda ett stup.

Så här i efterhand så känns det grymt bra att vi valde den svåra vägen. Vi är riktigt stolt över att vi klarade det utan missöden - inte ens en blånagel. Däremot så förstod vi ju att träningsvärken i våra darrande ben skulle komma att bli djävulsk, men det var det värt.

Efter en välbehövlig dusch, så bestämde vi oss för att försöka hitta någon bra fiskrestaurang på kvällen. Man vill ju inte laga mat hemma varje dag! Så här gulliga var vi när vi promenerade längs strandpromenaden ...

...och återigen, så VET jag att vi är dåliga på selfies! Skuggan av kameran ska ju givetvis inte vara med!

...och en bra fiskrestaurang hittade vi! Kan verkligen rekommenderas!...

Nu är det för varmt för att blogga vidare. Får bli mer en annan dag...