Mitt skadeskjutna hjärta börjar så sakteliga att vakna till liv igen. Sen finns det ju sår, som aldrig kommer att läka. Det finns dessutom en kammare i mitt hjärta, som förevigt kommer att vara reserverad för Johnny. Även om han inte finns mer, så kommer han att leva kvar i mitt hjärta.
Våren har nog gjort sitt och det är väl bra. Äntligen börjar jag känna mig som en levande kvinna igen. Mitt sargade självförtroende börjar återhämta sig och jag kan åter gå med högt huvud, oavsett situation. Jag tror på mig själv igen!
Jag ser fram emot de äventyr, som väntar mig därute i livet. Det är dags att ta tag i mitt liv nu och se till att det händer kul saker. Ingen annan än jag kan göra det åt mig. Se upp därute! Lena is back!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar