Mamma mår inte alls bra just nu. Hon har jätteont i nacken och det strålar ut i ena armen. Det är förmodligen en låsning och så har det blivit en muskelinflammation på grund av låsningen.
Hennes egen läkare har skickat henne till röntgen och bara skrivit ut Treo Comp. Nu ska hon alltså få vänta i två veckor på att läkaren granskar röntgenbilderna, innan hon får någon mer hjälp. Men vad är problemet?! Kan inte en läkare remittera akut till en naprapat eller kiropraktor?!
Hur som helst, så jag jag bestämt mig för att ta cykeln till Vilsta, för att hjälpa till och rasta Effie. Mamma har för ont, helt enkelt. Jag tar även med mig lite antiinflammatorisk medicin, som jag faktiskt tror är bättre än Treo Comp. Nej, jag har inte blivit läkare, men jag vet inte vad jag ska tycka om hennes läkare....
Effie blir helt till sig, när jag kommer på cykeln. Hon rusar ut och börjar skrika, när jag låser cykeln. Kul att man är välkommen! Mamma struttar fram och ger mig en kram. Hon ser helt dimmig ut på ögonen. Bort med Treo Comp NU!
Effie och jag ger oss av mot Vilstaskogen. Vi ska gå spåret, som är 5 km. Jag får rycka till hårt i kopplet, då hon försöker sig på att äta hästskit, när vi går förbi stallet i Vilsta. Kan inte fatta vad det är med hundar och hästskit!
Det är en mulen dag och det blåser rejält, så det blir till att hålla högt tempo, för att inte frysa. Inga problem! Effie skulle nog helst vilja springa. Vi nöjer oss ändå med att gå raskt. Hon drar ju en del, så då får hon lite extra belastning.
Det är blött i spåret, så det tar inte lång stund innan Effie är helt geggig under magen. Ja ja, det blir väl en välbehövlig dusch sen, när vi kommer hem igen då.
Djupt inne i skogen, så hör jag en korp. Jag härmar den, för jag vet att de brukar kunna svara. Effie stannar upp och tittar på mig, som om jag vore knäpp. Sen tittar hon mot himlen, för att se korpen. Hon fattar! Jag testar en gång till och hon gör likadant. He, he!
När vi kommer hem, så klär jag av mig det mesta och släpar in en motsträvig hund i duschhörnan. Mamma har sett till att vattnet är lagom varmt, så nu kan vi bara duscha på. I början ser Effie skräckslagen ut, men snart börjar hon att grymta, som hon gör när hon njuter.
Lillis kommer hem och kliver in i badrummet. Han skrattar gott åt att Effie står så snällt, medan jag duschar henne. Går ju jättebra!
Efter duschen, så är det bara att slå sig ner vid köksbordet. Lillis har köpt med sig Thaimat till oss alla och det smakar jättebra, efter den raska promenaden.
När vi har ätit klart, så dukar jag upp mina prylar, för att färga och noppa ögonbrynen på mamma. Hon blir jätteglad, för hon hade tänkt att fråga om vi inte kunde göra det idag, men glömde bort det. Kul att göra henne glad och speciellt nu, när hon mår så dåligt.
När jag beger mig hemåt igen, så lovar Lillis att komma förbi senare och hämta min bänkskiva, sidstycke och socklarna, som behöver sågas till. Perfekt, då kanske mitt köksskåp äntligen kan bli klart snart.
Henke har lovat att komma i eftermiddag och hjälpa mig att haka i gångjärnen på skåpluckan. Det klarar jag och Lillis, när vi provar, så jag messar Henke direkt och säger att det redan är klart. Han svarar att han gärna kommer förbi en sväng i alla fall. Kul!
Jag pratar en stund med Ullis i telefon. Hon lovar att hjälpa mig med smink i morgon. Jag ska ut med ett gäng tjejer. Vi ska först till Ölkultur. Sen blir det förmodligen Josef's och då vill man ju vara fin. Ullis tycker det är kul, att jag börjar repa mig från tragedin nu, så hon hjälper gärna mamma att bli fin. Tack lilla gumman!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar