Promenad med Effie

Mamma mår inte alls bra just nu. Hon har jätteont i nacken och det strålar ut i ena armen. Det är förmodligen en låsning och så har det blivit en muskelinflammation på grund av låsningen.

Hennes egen läkare har skickat henne till röntgen och bara skrivit ut Treo Comp. Nu ska hon alltså få vänta i två veckor på att läkaren granskar röntgenbilderna, innan hon får någon mer hjälp. Men vad är problemet?! Kan inte en läkare remittera akut till en naprapat eller kiropraktor?!

Hur som helst, så jag jag bestämt mig för att ta cykeln till Vilsta, för att hjälpa till och rasta Effie. Mamma har för ont, helt enkelt. Jag tar även med mig lite antiinflammatorisk medicin, som jag faktiskt tror är bättre än Treo Comp. Nej, jag har inte blivit läkare, men jag vet inte vad jag ska tycka om hennes läkare....

Effie blir helt till sig, när jag kommer på cykeln. Hon rusar ut och börjar skrika, när jag låser cykeln. Kul att man är välkommen! Mamma struttar fram och ger mig en kram. Hon ser helt dimmig ut på ögonen. Bort med Treo Comp NU!

Effie och jag ger oss av mot Vilstaskogen. Vi ska gå spåret, som är 5 km. Jag får rycka till hårt i kopplet, då hon försöker sig på att äta hästskit, när vi går förbi stallet i Vilsta. Kan inte fatta vad det är med hundar och hästskit!

Det är en mulen dag och det blåser rejält, så det blir till att hålla högt tempo, för att inte frysa. Inga problem! Effie skulle nog helst vilja springa. Vi nöjer oss ändå med att gå raskt. Hon drar ju en del, så då får hon lite extra belastning.

Det är blött i spåret, så det tar inte lång stund innan Effie är helt geggig under magen. Ja ja, det blir väl en välbehövlig dusch sen, när vi kommer hem igen då.

Djupt inne i skogen, så hör jag en korp. Jag härmar den, för jag vet att de brukar kunna svara. Effie stannar upp och tittar på mig, som om jag vore knäpp. Sen tittar hon mot himlen, för att se korpen. Hon fattar! Jag testar en gång till och hon gör likadant. He, he!

När vi kommer hem, så klär jag av mig det mesta och släpar in en motsträvig hund i duschhörnan. Mamma har sett till att vattnet är lagom varmt, så nu kan vi bara duscha på. I början ser Effie skräckslagen ut, men snart börjar hon att grymta, som hon gör när hon njuter.

Lillis kommer hem och kliver in i badrummet. Han skrattar gott åt att Effie står så snällt, medan jag duschar henne. Går ju jättebra!

Efter duschen, så är det bara att slå sig ner vid köksbordet. Lillis har köpt med sig Thaimat till oss alla och det smakar jättebra, efter den raska promenaden.

När vi har ätit klart, så dukar jag upp mina prylar, för att färga och noppa ögonbrynen på mamma. Hon blir jätteglad, för hon hade tänkt att fråga om vi inte kunde göra det idag, men glömde bort det. Kul att göra henne glad och speciellt nu, när hon mår så dåligt.

När jag beger mig hemåt igen, så lovar Lillis att komma förbi senare och hämta min bänkskiva, sidstycke och socklarna, som behöver sågas till. Perfekt, då kanske mitt köksskåp äntligen kan bli klart snart.

Henke har lovat att komma i eftermiddag och hjälpa mig att haka i gångjärnen på skåpluckan. Det klarar jag och Lillis, när vi provar, så jag messar Henke direkt och säger att det redan är klart. Han svarar att han gärna kommer förbi en sväng i alla fall. Kul!

Jag pratar en stund med Ullis i telefon. Hon lovar att hjälpa mig med smink i morgon. Jag ska ut med ett gäng tjejer. Vi ska först till Ölkultur. Sen blir det förmodligen Josef's och då vill man ju vara fin. Ullis tycker det är kul, att jag börjar repa mig från tragedin nu, så hon hjälper gärna mamma att bli fin. Tack lilla gumman!

Dagen innan nyårsafton

Dagen innan nyårsaftonen brukar vara en enda lång transportsträcka till själva nyårsaftonen, dvs om du inte har någon att dela denna långa dag med. Jag gör mitt bästa för att sova länge, men hur länge kan man sova om man har lagt sig före halv tio?!

Simba har pussat ock krafsat på mig sedan länge, så jag ger upp och går upp vid nio. Kroppen protesterar fortfarande över joggingturen jag tog i förrgår. Det tar tid att återhämta sig, när man kommer upp i femtioårsåldern. Suck!

Det är härligt väder ute, med sol och klar himmel. Det är några enstaka minusgrader och jag ser att det är frost i gräset utanför. Hm, kanske skulle gå ut en sväng idag, även om mitt knä säger något annat. Kanske kan göra en kompromiss och bara gå till Ica Stenby.

I brist på något annat att göra, så tar jag fram verktygslådan och börjar med att göra hål för sophållarkorgen på insidan av skåpdörren. Dessvärre, så kollar jag inte om korgen sitter bra innan, så jag får bita i det sura äpplet och göra två nya hål. Shit happens!

Jag hämtar in mitt cykellyse, för att byta batterier. Sist jag cyklade till Borsökna, så såg jag inte mycket framför mig, så det kan nog vara en bra idé. Dessvärre, så har jag inga sådana batterier hemma. Dags för en tur till Ica Stenby!

Det är fortfarande lite overkligt för mig, att jag har så nära till affären. När jag ändå ska dit, så passar jag på att ta med mig den lilla insamling jag har. Känns bra att kunna bli av med den, när det passar mig och inte bara när sopbilen kommer.

När jag kommer hem, så inser jag att jag är hur rastlös som helst. Vad sjutton ska jag göra nu då?! Inte lätt att det ta det lugnt, som man säger att man ska göra. Hinner knappt tänka tanken innan mamma ringer. "-Ska du med på stan?" Klart att jag ska!

Vi parkerar på Åhléns och går in direkt från parkeringshuset. Vi kollar lite på gardiner, men går snart vidare. Vår mission är först och främst att lämna tillbaka den "gardinkappa" till sjal, mamma har köpt för dyra pengar på Sisters.

Vi går till Cityhuset och den guldsmedsaffär, som ligger i början på den gallerian. Jag fick ett fint set med armband och halsband från mamma och Lillis, när de var i Kina. Armbandet har gått sönder och jag skulle så gärna vilja få det lagat.

Det är några kunder före oss, så vi hinner gå omkring och titta lite. Jag har redan frågat på en annan guldsmed och de kunde inget göra. Nu är det vår tur och de fixar armbandet på mindre än en minut och vill inte ha en spänn för arbetet. Tack säger jag!

Mamma är sugen på en cerice dunboa, som de har i skylten, men tyvärr kan de inte sälja den, så vi går vidare. Vi kollar även in på en del skoaffärer, men kommer fram till att vi faktiskt har skor hemma. Tråkigt, men sant!

Resten av vår tur i city, består mest av att vi letar efter någon form av pälsboa, som mamma ska ha runt axlarna på sin nyårsklänning. Dessvärre, är de flesta pälsbollar vi springer för bara kragar eller muffar. Var finns flärden och stilen?!

Parkeringstiden går ut och vi bestämmer oss för att åka vidare till Tuna Park. Efter ett snabbt besök på Bolaget, för att handla skumpa, så åker vi vidare till Tuna Park. Nu ska vi fanimej hitta en svandunsboa till mamma!

Det är inte det lättaste att hitta en dunboa, så vi håller oss till planen att ta min sjal, som jag hade till bröllopsklänningen. Den är ljungfärgad och går bra till mammas svarta fodralklänning. Hur som helst, så är det kul att bara gå omkring och titta utan att stressa.

På väg hem, så föreslår mamma att vi ska köpa thaimat och ta lite vin hemma hos dem. Hur svårt är det att bestämma sig för?! Vi stannar till på Gilbergavägen och köper med oss mat.

När mamma dukar fram maten, så inser jag att jag inte har ätit någon lunch. Ja, om vi inte ska vi räkna med en apelsin och fyra julskumtomtar, så... Nu är jag riktigt hungrig! Mums!

Tänk, så enkelt det är att vara lite impulsiv, när jag har flyttat in till stan! Nu går det en buss i halvtimmen hem, så det blir ju inte speciellt komplicerat, när det är dags att åka hemåt. Nice!

Nu sitter jag här och mumsar på överblivna dessertostar och dricker lite mer rödvin, med en gosig katt i knät. Inte helt fel!