På stan med Henke

En snabb dusch efter joggingturen med Effie, sen är det dags för att shoppa loss med sonen. Stackarn, han trodde att han hade fått "en dag på stan med mamma" i födelsedagspresent, utan att något skulle ingå. Det hade väl just varit en fin present!

Tanken var ju den, att vi skulle gå på stan en dag tillsammans och köpa lite kläder åt Henke, så det är det vi ska göra nu. Ut till bilen och styra kosan mot Östermalm, för att hämta Henke då.

Vi tar oss till Tuna Park och börjar med att äta en sen lunch. Skönt, det är bara vi där i princip. Inga stojande ungar eller fnittrande fjortisar. Så gott med mat nu!

Det har aldrig varit lätt att handla kläder med Henke. Idag är inget undantag. Det blir ett linne, tre kalsonger och ett par solglasögon. Mm, kan just se hur min son glider fram i sin Cheva i den munderingen.... :)

Vi tar även en tur ner till city och går ett varv längs Kungsgatan. Nu är det min tur att shoppa loss. Jag går in på Body Store och kommer ut åtskilliga hundringar fattigare, med ett stort, nöjt leende på läpparna. Sådärja! Känns bra!

Hemma igen, så är det datorn och Simba som gäller. Varför ska jag ändra på den rutinen?! Nu ska jag bara ta det lugnt och lada batterierna, inför morgondagen med Takida och tjejgänget, (läs pantertanter på drift). :)

Sotaren kommer

Varje gång jag har ställt väckarklockan, så nog vaknar jag innan den ringer. Slår aldrig fel! Idag vaknar jag dessutom redan klockan sex och ska egentligen inte gå upp förrän sju. Typiskt! Jag gosar en stund med Simba, innan jag går upp och gör frukost.

Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.

Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.

Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.

Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.

När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.

När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.

Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.

Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!

Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.

Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!

Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.

Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.

Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.

Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.

Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.

Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.

Dagen innan nyårsafton

Dagen innan nyårsaftonen brukar vara en enda lång transportsträcka till själva nyårsaftonen, dvs om du inte har någon att dela denna långa dag med. Jag gör mitt bästa för att sova länge, men hur länge kan man sova om man har lagt sig före halv tio?!

Simba har pussat ock krafsat på mig sedan länge, så jag ger upp och går upp vid nio. Kroppen protesterar fortfarande över joggingturen jag tog i förrgår. Det tar tid att återhämta sig, när man kommer upp i femtioårsåldern. Suck!

Det är härligt väder ute, med sol och klar himmel. Det är några enstaka minusgrader och jag ser att det är frost i gräset utanför. Hm, kanske skulle gå ut en sväng idag, även om mitt knä säger något annat. Kanske kan göra en kompromiss och bara gå till Ica Stenby.

I brist på något annat att göra, så tar jag fram verktygslådan och börjar med att göra hål för sophållarkorgen på insidan av skåpdörren. Dessvärre, så kollar jag inte om korgen sitter bra innan, så jag får bita i det sura äpplet och göra två nya hål. Shit happens!

Jag hämtar in mitt cykellyse, för att byta batterier. Sist jag cyklade till Borsökna, så såg jag inte mycket framför mig, så det kan nog vara en bra idé. Dessvärre, så har jag inga sådana batterier hemma. Dags för en tur till Ica Stenby!

Det är fortfarande lite overkligt för mig, att jag har så nära till affären. När jag ändå ska dit, så passar jag på att ta med mig den lilla insamling jag har. Känns bra att kunna bli av med den, när det passar mig och inte bara när sopbilen kommer.

När jag kommer hem, så inser jag att jag är hur rastlös som helst. Vad sjutton ska jag göra nu då?! Inte lätt att det ta det lugnt, som man säger att man ska göra. Hinner knappt tänka tanken innan mamma ringer. "-Ska du med på stan?" Klart att jag ska!

Vi parkerar på Åhléns och går in direkt från parkeringshuset. Vi kollar lite på gardiner, men går snart vidare. Vår mission är först och främst att lämna tillbaka den "gardinkappa" till sjal, mamma har köpt för dyra pengar på Sisters.

Vi går till Cityhuset och den guldsmedsaffär, som ligger i början på den gallerian. Jag fick ett fint set med armband och halsband från mamma och Lillis, när de var i Kina. Armbandet har gått sönder och jag skulle så gärna vilja få det lagat.

Det är några kunder före oss, så vi hinner gå omkring och titta lite. Jag har redan frågat på en annan guldsmed och de kunde inget göra. Nu är det vår tur och de fixar armbandet på mindre än en minut och vill inte ha en spänn för arbetet. Tack säger jag!

Mamma är sugen på en cerice dunboa, som de har i skylten, men tyvärr kan de inte sälja den, så vi går vidare. Vi kollar även in på en del skoaffärer, men kommer fram till att vi faktiskt har skor hemma. Tråkigt, men sant!

Resten av vår tur i city, består mest av att vi letar efter någon form av pälsboa, som mamma ska ha runt axlarna på sin nyårsklänning. Dessvärre, är de flesta pälsbollar vi springer för bara kragar eller muffar. Var finns flärden och stilen?!

Parkeringstiden går ut och vi bestämmer oss för att åka vidare till Tuna Park. Efter ett snabbt besök på Bolaget, för att handla skumpa, så åker vi vidare till Tuna Park. Nu ska vi fanimej hitta en svandunsboa till mamma!

Det är inte det lättaste att hitta en dunboa, så vi håller oss till planen att ta min sjal, som jag hade till bröllopsklänningen. Den är ljungfärgad och går bra till mammas svarta fodralklänning. Hur som helst, så är det kul att bara gå omkring och titta utan att stressa.

På väg hem, så föreslår mamma att vi ska köpa thaimat och ta lite vin hemma hos dem. Hur svårt är det att bestämma sig för?! Vi stannar till på Gilbergavägen och köper med oss mat.

När mamma dukar fram maten, så inser jag att jag inte har ätit någon lunch. Ja, om vi inte ska vi räkna med en apelsin och fyra julskumtomtar, så... Nu är jag riktigt hungrig! Mums!

Tänk, så enkelt det är att vara lite impulsiv, när jag har flyttat in till stan! Nu går det en buss i halvtimmen hem, så det blir ju inte speciellt komplicerat, när det är dags att åka hemåt. Nice!

Nu sitter jag här och mumsar på överblivna dessertostar och dricker lite mer rödvin, med en gosig katt i knät. Inte helt fel!

Besök på Tuna Park

Solen skiner och det blåser inte lika mycket längre, även om det friskar i lite emellanåt. Jag har inget inbokat förrän på eftermiddagen, så jag bestämmer mig för att ta en promenad till Tuna Park. Jo då, visst skulle jag kunna ta bilen, men jag behöver få lite luft och motion.

Mitt främsta syfte med besöket på Tuna Park, är att försöka hitta en fin klänning till kommande fester. Först är det nyår och sen är det 50-årsfest. Får se om jag kan hitta en klänning, som kan passa vid båda tillfällena.

Ullis och Marre är också på väg till Tuna Park, så vi bestämmer att de ska höra av sig när de är där. De har fått hjälp av Eija med att se efter Hailey, så de ska ut i mellandagsrean och se vad de kan hitta.

Jag är ångande varm, när jag kommer in på Tuna Park. Blir till att lägga halsduken i väskan och att knäppa upp jackan. Skönt att kunna ta det lugnt och strosa bland butikerna utan stress. Jag kan se att många av de jag möter, ser väldigt stressade ut.

Så har jag hittat min känning. Den bara hänger där och ropar på mig. Provrummet nästa! Ja men, den sitter ju bra och den passar mig även i stil. Hm, jag lägger nog undan den först, så att jag kan visa Ullis hur den ser ut, innan jag slår till.

Jag hinner knappt ur affären, innan Ullis ringer. Vi träffas och kramar om varandra. De ska titta runt lite och se om de kan sätta sprätt på lite presentkort.

När jag visar Ullis och Marre klänningen, så tycker de direkt att den "är jag". Ja men så bra då! Kassan nästa! Ibland kan det gå himla lätt att hitta något och då är det väl bara att tacka och ta emot.

Härligt, nu hinner jag lagom hem tills det är dags att åka till Frida, en nyfunnen vän från Bälgviken. Hon har också flyttat in till stan och vi har bestämt att jag ska komma hem till henne, för att se den nya lägenheten på Köpmangatan. Kul!

Juldagen

Jaha, så var det juldagen då. Det gick ju bra, det där med att fira jul också. Självklart saknade jag Johnny, men lilla Hailey hade enmansshow, så ingen hade en chans att deppa ihop. Underbar julafton med mycket skratt och värme. Precis som det ska vara!

Det är inte så mycket julstämning kvar, när det är närmare tio grader varmt ute. Solen skiner, trots allt, så man får väl göra det bästa av saken och gå ut på en stärkande promenad. Kronskogen nästa.

I motionsspåren är det geggigt och jag blir blöt ända in på fötterna, men vad gör det. Idag tar jag lite andra spår, för att utforska skogen lite mer. Jag har lite svårt att få ihop hur alla bostadsområden hänger ihop, nu när man kommer från ett annat håll.

Rätt som det är, så är jag framme vid djurparkens inhägnade ägor och får se ett och annat djur på håll, helt gratis. Efter ytterligare några minuters gång, så ser jag skyltarna till Tuna Park. Tänk så mycket närmare det är till allt, när man inte åker bilvägen.

Solen skiner blekt genom grenverket i skogen och den gröna mossan på stenarna och de gamla trädstammarna lyser så där magiskt. Jag går sakta fram och försöker ta in allt det fina i skogen. Tänk vad jag ska njuta här i vår, om jag redan nu tycker att det är så vackert!

På hemväg, så passerar jag den stora eken, ni vet den som jag likande vid livets träd i ett tidigare inlägg. Jag ser mig omkring, för att försäkra mig om att ingen är i närheten. Sen går jag fram till den mäktiga eken och lutar ryggen mot den uråldriga stammen. Jag blundar och bara njuter en stund.

När jag kommer hem, så är mina skor och byxben helt blöta och leriga. Det blir till att krypa ur allt det geggia, direkt innanför dörren. Ett konststycke, om jag samtidigt ska undvika att synas ut genom alla fönstren. Från hallen, kliver jag direkt in i duschen.

Jag lyxar till det lite med att prova den cocosdoftande hudvårdsserien, jag fick igår av tjejerna. Mm, det är body wash, body scrub och body butter, allt ljuvligt doftande av cocos. Nu skulle jag ha haft en Malibu också, så skulle det vara fulländat.

Lyxen slutar inte där. Jag är hembjuden till Karin och Thomas i kväll och de kommer vid fyratiden och hämtar mig. Vi börjar med att ta en liten promenad runt i den nyare delen av Borsökna, innan vi kommer in i deras fina hem för att ta en glögg.

Karin har hittat ett nytt recept på en spännande gratäng, som ska serveras till julskinkan. Supergott! Till det ett gott rödvin. Kan man ha det bättre?!

Efter maten, så sätter vi oss i soffan och äter efterrätt och dricker kaffe. Pust, vad mätt jag är! Konstigt nog, så slinker det ner lite glass med persikohalvor ändå.

Klockan bara rusar iväg och jag inser att det är dags för mig att ringa efter en taxi. Ute har stormen Dagmar dragit igång med full styrka. Thomas får ge sig ut på altanen och ta rätt på lite grejor, som har blåst omkring.

När vi sitter och väntar på att taxin ska komma, så säger Karin, "-Men jag glömde ju att ta fram ostbrickan!". Jag måste säga att jag är ganska glad för det. Magen har fullt upp med att processa allt det goda den har fått under kvällen, så nu får det vara bra ett tag.

Tänk vad lyckligt lottad jag är, som har så mycket fina och omtänksamma vänner omkring mig! Jag ägnar min underbara lilla familj några tankar också, innan jag släcker sänglampan. Simba ligger tätt intill och spinner högt. Jag ligger där och ler för mig själv i mörkret.

På upptäcksfärd i Kronskogen

Idag har jag bestämt mig för att jag ska prioritera att komma ut på en skön promenad. Det blir ju mörkt så himla tidigt om dagarna nu, så man hinner ju knappt ut innan det är skymning.

Jag passar på att fråga ett par grannar om hur jag ska gå genom skogen, för att komma till Tuna Park. De säger, att det finns väldigt många stigar och att det är lätt att gå vilse. De föreslår att jag ska ta asfaltsvägen genom Stenby, förbi Stenby gård, för att hitta rätt första gången.

Är det någon som tror på, att jag tar den vägen? Nej, precis! Givetvis, så tar jag den krångliga vägen genom Kronskogen. Det var ju därför jag ville ut och gå, för att komma ut i skogen. Dessutom är det väl bättre, att gå den vägen medan det är ljust. Sagt och gjort, jag tar skogsvägen.

Som grannarna sa, så finns det otroligt många stigar och motionsspår att välja på. Jag låter magkänslan bestämma. Jag menar, hur svårt kan det vara?! Man hör ju trafiken från stora vägen till och med. Enda problemet är att alla stigar är belagda med en tjock isskorpa.

Jag slås direkt av hur vackert det är i skogen. Stora, gamla ekar och bitvis hagmark. Det måste vara otroligt vackert här på våren, då ekarna blommar. Svårt att tro, att det här är precis vägg i vägg med ett stort bostadsområde....

Snart kommer jag fram till ett ställe, där ekarna är extra gamla och knotiga. Jag ger efter för mitt infall och går fram och kramar om en av de största ekarna. Snabbt tittar jag mig omkring, så att ingen har sett mig. Pust, ingen där!

Det sägs ju att riktigt gamla träd kan ge energi, om man just kramar dem. Det sägs ju också att tron kan förflytta berg, så då finns det väl inget att fundera på. Faktum är att, på mina promenader runt omkring i Bälgviken, så kramade jag också de gamla ekarna ibland.

Om ni har sett filmen Avatar, så förstår ni vad jag menar, när jag tänker på livets träd. På samma sätt som i filmen, så hoppas jag nu att kunna känna av Johnnys energi i den här gamla eken....

Jag kommer fram vid campingen bakom Tuna Park. Det tog ganska precis en halvtimme, så då är det väl ca. 3 km hit då. Lagom promenix för att gå och shoppa.

Det är lugnt och skönt inne på Tuna Park, eftersom klockan bara är runt ett. Det är typ jag och alla pensionärer, som är ute och shoppar. Härligt att kunna strosa runt utan stress. Nu ska jag försöka att hitta någon present till Hailey, som fyller ett på fredag.

Efter en stunds letande, så hittar jag det jag söker. Kul! Hoppas bara att Hailey tycker det också! Jag passar även på att gå in på Kjell & Co, för att köpa en lampkontakt och en fördelningsdosa. Bra, nu kan jag kanske få upp en lampa till.

Hem tar jag stora gångvägen, för att se om den är kortare. Jag passerar Stenby gård och slås av det vackra i hagarna runtomkring....

Jag känner att det kommer att bli så bra, det här med Stenby. Här kommer jag att kunna gå, cykla eller springa och njuta av naturen, utan att bli ledsen för att Johnny inte är med. Det här är obruten mark för mig och Johnny. Nytt och fräscht!

På håll ser jag mitt ljusinlindade päronträd och blir varm om hjärtat. Det har redan börjat skymma. Magen knorrar, så det är väl dags att äta lite mat, när jag kommer in. Kommer att smaka bra, så här efter min fina upptäcksfärd.

Lördag med fart

Det ringer på ytterdörren och jag står i duschen. Attans! Jag ropar högt att jag står i duschen, så att det ska höras ut. Undrar vem det kan vara.

Så ringer mobilen. Den har jag i alla fall inom räckhåll. Det är Lillis, som står utanför och undrar om jag är hemma i alla fall. Jag ber honom att använda den nyckel jag har gett dem, så att han kan komma in, fast jag fortfarande står i duschen.

Lillis har åkt ut för att han behöver titta till husbilen, som står på min uppfart. Vilken tur att det finns en portion kvar av äppelpaj och marsansås att bjuda på till kaffet då.

Jag har bestämt med Ullis att komma och hämta henne, så fort jag är klar. Vi ska ha en shoppingdag på Tuna Park. Jag behöver hjälp med att hitta något snyggt i klädväg till kvällens tjejfest. Ullis är bra som smakråd och hon tycker dessutom att det är kul att få stajla morsan lite.

Redan i första affären, så hittar jag både jeans och top. Sitter som en smäck! Trots det, så måste vi ju bara gå runt i alla affärerna, för att försäkra oss om att det inte finns något ännu snyggare i någon annan affär. Det gör det inte, så klart!

Det tar på krafterna att shoppa, så vi äter lunch på wook-stället på Tuna Park. Väl tilltagna portioner, som går ner med hull och hår, både för mig och för Ullis. Härligt! Känns inte som att jag behöver äta mer idag nu, men jag vet redan att det blir hämtpizza på tjejfesten.

Efter lunchen, så går vi runt i alla affärer, som har barnkläder. Nu är det Haileys tur att få något snyggt. Det är ju så kul att köpa barnkläder! Vi hittar två långärmade klänningar i lite rockig stil, med matchande strumpbyxor till. Klockrent!

Nu är det bara skor kvar till mig, innan jag är klar för kvällens övning. Jag har köpt ett par svarta stuprörsjeans och då kan jag ju inte ha några av mina gamla skor till. Jag har siktet inställt på ett par tuffa, svarta kängor.

När vi lämnar Tuna Park, så har jag lagt undan ett par kängor. Ullis var inte riktigt nöjd med mitt skoval, så hon föreslår att vi ska kolla vad de har på Sko-kanonen också, innan vi ger upp. Det blir stressigt, för vi har bara en kvart på oss innan de stänger.

Vi kramas och tackar varandra för en mysig Ullis- och mammadag. Alltid lika trevligt! När jag åker från Skiftinge, så inser jag att det kommer att bli superstressigt för mig att hinna förbi Tuna Park, för att lösa ut kängorna jag har lagt undan där.

Klockan börjar närma sig halv fem och jag ska vara uppfrächad, ombytt och partyklar redan vid halv sex. Undrar hur den ekvationen kommer att gå ihop?!

Jodå, fem i halv sex är jag piffad och klar för avfärd. De nya kläderna och skorna blev så bra, som jag hade tänkt. Hoppas bara inte att jag får huvudvärk nu, när jag har stressat som en bäver hela dagen. Jag tar några djupa andetag, innan jag kliver in i Totte och Nillas bil.

Hemma hos Carina blir vi tolv glada partytjejer. Vi hämtar pizza och ser till att magen får sitt, innan dansandet drar igång. Det är så kul att få släppa loss lite och dansa tillsammans med härliga tjejkompisar. Stackars grannar bara! Tur att vi ska vidare ut efter elva.

Ullis och Marre är också på partyhumör. De har fått barnvakt över natten, så de ringer mig och undrar om vi kan göra sällskap ut sen. Självklart! Jag frågar Carina om det är OK att de kommer över på vår förfest och det är helt OK. Kul!

För en gångs skull, så blir det lika kul när vi kommer ut sen. Det är inte så mycket folk på på krogen, så vi lyckas hålla ihop hela kvällen. Vi håller oss i baren, där de spelar 80-talshits. Det går vi igång på och börjar dansa även där, fast det egentligen inte finns något dansgolv. Spela roll då?!

Vi skuttar omkring och ylar till den bekanta musiken och har skitkul! Vi blir även fotade av någon fotograf, så vi kanske kommer med i någon gratistidning. Hemska tanke!

Vi hämtar våra ytterkläder i garderoben, en stund innan krogen stänger. Skönt att slippa trängseln och de där sista, desperata raggningsförsöken. Vi är INTE intresserade! Fatta det!

Ullis har kollat med Henke om han kan skjutsa hem oss alla och det kan han. Är ju alltid bra att kunna tjäna en liten extra slant. Ullis och Marre får åka hem först till Skiftinge och vi andra får vänta tills Henke är tillbaka.

Det tar sin lilla tid innan Henke är tillbaka. Några av tjejerna är hungriga, så vi går till torget för att köpa något hos korvmojen. Fötterna värker i de nya kängorna, men det är det värt!

Fy vad rörigt det är på torget, så här straxt efter att alla krogar har stängt. Flera polisbilar är där och dessutom en ambulans. Tur att man inte är ute så ofta. Ska bli skönt att komma hem nu, även om det blir till ensamheten.

Klockan är halv fyra, när jag släcker lampan och säger godnatt till Simba. Kors vad sent det blev! Jag har inte tagit någon sömn- eller insomningstablett, eftersom det blev så sent. Tycker att jag borde kunna somna ändå, efter den här dagen och kvällen, men icke, sa Nicke.

Fredag och lite vila

Nu har vi målat och målat i flera dagar. I går kväll gav jag inte upp förrän ljuset började svika och jag inte såg ordentligt. Inte direkt kul, men det ska bli så himla skönt när det är klart.

Det blir i alla fall som ett helt nytt hus, lite modernare så där. Bort med de grälla färgerna och in med lite mildare toner! Kan knappt vänta tills det är dags att piffa till det med nya blommor och sånt!

Nu har vi nästan målat klart allt på framsidan och gavlarna, men då har vi ju inte ens börjat tänka på fönster och dörrar. Det kommer definitivt att bli ett jättelyft när vi har gjort det klart. Vi får väl se hur långt vi hinner och hur mycket ork som finns kvar. Det kan ju hända att vi bestämmer oss för att helt enkelt spara det till nästa år.

Vid lunchtid är det sista av den grå färgen slut och vi blir helt enkelt tvungna att åka in till stan för att köpa mer färg. Sen har dessutom inköpslistan vuxit till sig, så det är dags även för en tur till Willy's. Måste vara rekord denna veckan! Det här är första gången vi åker in till stan sen i lördags. Nästan lite lappsjuke-varning!

Väl inne i stan så stannar vi till vid Spicy Hot och köper med oss varsin portion mat. Mums! Det är också något av ett rekord, för vi har inte köpt med oss mat hem eller ätit ute på väldigt länge. Känns som att vi behöver lyxa till det lite ikväll när vi har varit så duktiga.

Vi åker vidare till Färghuset och köper fem nya liter av den grå färgen. Shit, vad dyrt det är med färg! Den vita, som är obruten är lite "billigare" och kostar bara ca. 1.550:- för tio liter. Den grå, som är bruten kostar 983:- för en femliters-dunk. Man kan ju undra vad färgen är gjord av egentligen?!

På Willy's fyller vi nästan en vagn, eftersom det är så pass mycket som saknas hemma. Där får man i alla fall skapligt mycket för pengarna, om man köper det som de är billiga på. Den här gången står inte regnet som spön i backen när vi går ut i alla fall. Det har gjort det de två senaste gångerna vi har varit där och jag trodde nästan att det var dags i dag igen, eftersom himlen är mörk som bara den.

Nu är det nästan dags att åka hem, bara ett kort stopp vid Tuna Park först och fylla på ölförrådet. Så himla gott med en kall pilsner i skuggan när det är fint väder! Sen har jag nästan svårt att åka ut med båten utan att ha några kalla öl med i kylväskan. Med andra ord, bra att ha en platta hemma!

Nu sitter vi alltså här framför våra kära datorer igen, efter att ha fyllt på i kylskåp och frys. Någon mera målning blir det inte idag, eftersom regnet formligen hänger i luften och då är det ju dumt att chansa. Lite välbehövlig vila alltså! Funderar på om vi ska öppna någon god flaska vin till hämtmaten sen. Tror att det får bli så!