Darrig onsdag

Skumt, men jag fortsätter att känna mig skakig och konstig i hela kroppen, även efter frukost. Trodde först att det var gårdagens känsloutbrott, som fortfarande spökade. Nu inser jag, att jag har trappat ner min medicinering lite för fort. Skit samma, bara jag kan bli mig själv igen snart!

Jag har lyckats få ordning på mina uppsvällda ögon och nu ser jag riktigt skaplig ut. Dags för en tur till IKEA med mamma då. Jag ska lämna tillbaka den sockel till köksskåpen, som jag köpte fel förut. Att det ska vara så förbaskat svårt att få tag i rätt saker!

Himlen är grå och det regnar hela vägen till Västerås och Erikslund. Enda fördelen med det, är att Effie kan sitta kvar i bilen, utan att det blir för varmt. Hon har lagt sig tillrätta i baksätet och ser ganska nöjd ut.

Vi börjar med att äta lunch, eftersom klockan redan börjar närma sig ett. Sen inser vi att vi inte har lust att gå runt på IKEA, utan vi går runt i gallerian och tittar i småaffärerna runtomkring IKEA istället. Ingen av oss har ju något speciellt att titta på.

Det tar inte lång stund, innan både mamma och jag tittar på varandra och säger, "- Orkar vi mer?!". Nej, det gör vi inte, så vi åker hem igen. Ja, ja, jag fick ju i alla fall min sockel tillbakalämnad och vi har fått oss en liten utflykt.

Hemma igen, så dröjer det inte länge innan det är dags för mig att åka ut till Borsökna. Det kommer en familj dit och ska köpa lite prylar, jag har annonserat ut på Blocket. Nu har jag dessutom sett till att Pingstkyrkan kommer och hämtar resten av prylarna på måndag.

Efter Borsökna, så åker jag och handlar mat. Jag känner mig jättekonstig, ungefär som en zombie, yr och lite lätt illamående. Kanske skulle ha trappat ner medicinen lite försiktigare då, men det är väl bara att ta smällen nu. Det går säkert över snart.

När jag kommer hem igen, så har jag flera vänner på chatten, som har hört av sig och vill prata. Kul, då får jag nog den här kvällen att gå också då. Jag känner mig så rastlös och ensam på kvällarna. Det är värst då jag vet att alla familjerna har fullt upp med sitt och man inte vill störa.

Nu tror jag, att det bara kan bli bättre och bättre. I morgon ska jag gå en sväng med Effie, medan mamma är hos sjukgymnasten. Sen ska Henke och jag shoppa lite kläder till honom, en försenad födelsedagspresent.

På fredag förmiddag blir det stallet och Dolcan. Fredagskvällen avslutar jag och bästa tjejgänget med en helkväll med bl a Takida. På lördag har vi ölprovning på Ölkultur med Belgiengänget. Misstänker att lördagskvällen inte slutar där.

Så ja, Lena! Fint så! Gäller att ta en dag i taget och att se framåt. Jo, jag vet ju det, men det är inte alltid så jäkla lätt att vara så där förståndig. Jag har ju inte riktigt det tålamodet då och känslorna bara rusar iväg med mig hela tiden.

Gäsp! Känner att det nog blir tidigt i säng ikväll, så det snart blir helg och kul.

Från läshörnan till puben

Efter en väldigt lat förmiddag, så åker jag in till Årby och hämtar Johnnys mamma, Doris. Hon ska komma över på en fika och se min nya lägenhet.

Vi fikar och pratar oavbrutet i nära på två timmar. Allt känns bra och otvunget. Sen känner vi ju båda, att det saknas en person, men det finns ju ingen som kan göra något åt. Dessutom, så vill jag ju inte känna så. Det här är MIN nya lägenhet!

När jag har skjutsat hem Doris igen, så blir jag lite rastlös. Efter en uppvärmd lunch, så funderar jag på vad jag ska göra resten av dagen. Jag ringer mamma och Lillis, för att höra om de behöver någon hjälp, men ingen svarar.

Det är då, som jag äntligen kommer mig för, att ta fram en bok. Tror inte att jag har läst en rad, sen jag slutade att jobba. Jag vet att jag började på senaste delen av "Grottbjörnens Folk", men att jag inte hade ro att fortsätta. Nu får jag läsa om de tre första kapitlen, för att minnas.

En kopp te, en mojsig pläd och några kuddar. Precis vad jag behöver, för att komma till ro och kunna börja läsa igen. Jag fullkomligen suger i mig vartenda ord. Vilken härlig känsla att komma igång med att läsa böcker igen!

Tre kapitel senare, så ringer telefonen. Jag håller på att snubbla raklång, när jag försöker trassla mig ur pläden, för att hinna upp och svara. Det är Nilla, som frågar om jag vill vara spontan och hänga med en sväng till någon pub, med henne och Totte.

Det tar mig två sekunder, att hinna fundera över vad jag ska svara. Självklart! Nog för att det var skönt att sitta och läsa, men jag tackar inte nej till muntert sällskap, bara så där. Absolut, jag tar bussen in om en halvtimme!

Jag kommer in till stan lite före Nilla och Totte, så jag föreslår att vi ska ses på Galaway Arms. Jag har inte ätit kvällsmat, så jag ska passa på att äta något lätt där, innan de kommer.

Jag beställer en bouillabaisse och en öl. Efter en stund, så blir jag anvisad till ett bord lite "Kalle bakom", men det gör inget. Puben är fullsatt ikväll, eftersom de ska ha någon form av Quiz, så jag får nog vara tacksam över att över huvudtaget få ett bord.

Medan jag väntar på maten och på Nilla och Totte, så träffar jag en av Johnnys och mina gamla kompisar, Peter Witt. Vi hinner prata en bra stund, innan mitt sällskap kommer. Men var är maten?!

Efter ett antal förfrågningar, så dyker äntligen min soppa upp. Dessvärre, så smakar den bara vatten. Nilla tycker att jag ska säga till, men själv är jag tveksam. Jag är lite mesig, när det kommer till att man ska klaga på saker.

Jag repar dock mod och tar sopptallriken med mig, tillbaka ut till baren. Kyparen förstår direkt och jag beställer en hamburgertallrik istället. Så gick det med min "lätta" kvällsmåltid.

Efter en alldeles för dåligt stekt hamburgare och ett alldeles för svårt quiz, så bestämmer vi oss för att gå vidare till någon annan pub. Vi vill ju ha lite musik och rörelse, inga knutar i hjärnan av svåra frågor. Det blir Grappa Bar.

Där kan vi umgås och sitta och prata, medan musiken spelar i bakgrunden. Precis som man vill ha det. Sen inser vi att klockan har rusat iväg och att det snart är dags att tänka på hemfärden. Speciellt jag, eftersom jag ska åka ut till stallet vid halv tio imorgon bitti.

Tottes son, Marcus kommer och hämtar oss med bilen. Tottes och Nillas dotter, Sanna är med och sitter och kvittrar glatt bredvid. När vi kommer hem till mig, så följer alla med in en snabbis, bara för att se hur jag har det.

Nu gäller det att jag snart kommer till ro och kan sova. Imorgon blir det nog en tuff dag i stallet. Ska bli jättespännande!

Dagen innan nyårsafton

Dagen innan nyårsaftonen brukar vara en enda lång transportsträcka till själva nyårsaftonen, dvs om du inte har någon att dela denna långa dag med. Jag gör mitt bästa för att sova länge, men hur länge kan man sova om man har lagt sig före halv tio?!

Simba har pussat ock krafsat på mig sedan länge, så jag ger upp och går upp vid nio. Kroppen protesterar fortfarande över joggingturen jag tog i förrgår. Det tar tid att återhämta sig, när man kommer upp i femtioårsåldern. Suck!

Det är härligt väder ute, med sol och klar himmel. Det är några enstaka minusgrader och jag ser att det är frost i gräset utanför. Hm, kanske skulle gå ut en sväng idag, även om mitt knä säger något annat. Kanske kan göra en kompromiss och bara gå till Ica Stenby.

I brist på något annat att göra, så tar jag fram verktygslådan och börjar med att göra hål för sophållarkorgen på insidan av skåpdörren. Dessvärre, så kollar jag inte om korgen sitter bra innan, så jag får bita i det sura äpplet och göra två nya hål. Shit happens!

Jag hämtar in mitt cykellyse, för att byta batterier. Sist jag cyklade till Borsökna, så såg jag inte mycket framför mig, så det kan nog vara en bra idé. Dessvärre, så har jag inga sådana batterier hemma. Dags för en tur till Ica Stenby!

Det är fortfarande lite overkligt för mig, att jag har så nära till affären. När jag ändå ska dit, så passar jag på att ta med mig den lilla insamling jag har. Känns bra att kunna bli av med den, när det passar mig och inte bara när sopbilen kommer.

När jag kommer hem, så inser jag att jag är hur rastlös som helst. Vad sjutton ska jag göra nu då?! Inte lätt att det ta det lugnt, som man säger att man ska göra. Hinner knappt tänka tanken innan mamma ringer. "-Ska du med på stan?" Klart att jag ska!

Vi parkerar på Åhléns och går in direkt från parkeringshuset. Vi kollar lite på gardiner, men går snart vidare. Vår mission är först och främst att lämna tillbaka den "gardinkappa" till sjal, mamma har köpt för dyra pengar på Sisters.

Vi går till Cityhuset och den guldsmedsaffär, som ligger i början på den gallerian. Jag fick ett fint set med armband och halsband från mamma och Lillis, när de var i Kina. Armbandet har gått sönder och jag skulle så gärna vilja få det lagat.

Det är några kunder före oss, så vi hinner gå omkring och titta lite. Jag har redan frågat på en annan guldsmed och de kunde inget göra. Nu är det vår tur och de fixar armbandet på mindre än en minut och vill inte ha en spänn för arbetet. Tack säger jag!

Mamma är sugen på en cerice dunboa, som de har i skylten, men tyvärr kan de inte sälja den, så vi går vidare. Vi kollar även in på en del skoaffärer, men kommer fram till att vi faktiskt har skor hemma. Tråkigt, men sant!

Resten av vår tur i city, består mest av att vi letar efter någon form av pälsboa, som mamma ska ha runt axlarna på sin nyårsklänning. Dessvärre, är de flesta pälsbollar vi springer för bara kragar eller muffar. Var finns flärden och stilen?!

Parkeringstiden går ut och vi bestämmer oss för att åka vidare till Tuna Park. Efter ett snabbt besök på Bolaget, för att handla skumpa, så åker vi vidare till Tuna Park. Nu ska vi fanimej hitta en svandunsboa till mamma!

Det är inte det lättaste att hitta en dunboa, så vi håller oss till planen att ta min sjal, som jag hade till bröllopsklänningen. Den är ljungfärgad och går bra till mammas svarta fodralklänning. Hur som helst, så är det kul att bara gå omkring och titta utan att stressa.

På väg hem, så föreslår mamma att vi ska köpa thaimat och ta lite vin hemma hos dem. Hur svårt är det att bestämma sig för?! Vi stannar till på Gilbergavägen och köper med oss mat.

När mamma dukar fram maten, så inser jag att jag inte har ätit någon lunch. Ja, om vi inte ska vi räkna med en apelsin och fyra julskumtomtar, så... Nu är jag riktigt hungrig! Mums!

Tänk, så enkelt det är att vara lite impulsiv, när jag har flyttat in till stan! Nu går det en buss i halvtimmen hem, så det blir ju inte speciellt komplicerat, när det är dags att åka hemåt. Nice!

Nu sitter jag här och mumsar på överblivna dessertostar och dricker lite mer rödvin, med en gosig katt i knät. Inte helt fel!

Blåsig och rastlös tisdag

Vid halv sjutiden på morgonen, när Simba åker ut, är det fortfarande vindstilla. Det är först när jag vaknar vid halv nio, som jag hör att det är ett fasligt blåsväder utanför. Stackars Simba! När jag öppnar altandörren, står han redan där och formligen pessar sig in, med ett anklagande "MIAOUUU!".

När jag sitter vid frukostbordet, så hör jag en duns från altanen. Det är det ihopfällda parasollet, som har blåst omkull. Jädrans vad det blåser alltså! Det är trots allt ganska varmt ute, så jag bestämmer mig för att ta en rask prommis runt Lillsjön, direkt efter frukosten.

Det är riktigt skönt ute, så jag är glad för att jag trotsade blåsten och kom ut. Jag har haft så ont i nacken och ryggen, de senaste dagarna, så det är skönt att röra på sig, för att försöka mjuka upp de stela musklerna.

Asparnas fina höstfärger gör mig glad och upprymd. Synd bara att jag inte har kameran med mig! Måste försöka att komma ihåg att fota lite mer än vad jag har gjort den sista tiden. Allt krut går åt till att skriva nu och det är väl i och för sig bra. Bilder hinner jag ta sen, tidsnog och när det känns rätt.

Idag har mamma och Lillis sin andra visning av huset i Borsökna. Förhoppningsvis är det också den sista. Jag ringer för att höra om de behöver någon hjälp med att piffa inför visningen, men mamma förklarar att de har tassat på tå sen i söndags, för att inte ställa till det.

Anna och Peter Witt ska komma över på fika i kväll, så jag bakar en "grön sockerkaka", en av mina favoritkakor. De är säkert hungriga också, eftersom de kommer direkt från jobbet, så jag tinar upp några skivor av "fenomenal fillimpa" också.

Fasligt vad sakta tiden går, när man går och väntar på att klockan ska bli fem. Jag har ingen större lust att göra något i trädgården heller, för det blåser ju så förbaskat. Mot husväggen är det nästan lä, så jag tar fram en dyna och sätter mig i solgasset medan kakan står i ugnen.

Rastlös till max! Nu har jag i alla fall en maskin tvätt att gå ut och hänga i det härliga torkvädret. Frågan är bara om tvätten kommer att hänga kvar tills den har torkat, eller om den blåser all världens väg. Måste bara komma ihåg att ta in den sen, när Anna och Peter har åkt hem igen.

Jag har väntat hela dagen på att mäklaren kanske ska höra av sig, men det har han inte. Känner mig lite besviken över det, för nu vill jag ju bara veta hur säljarna tog emot mitt bud. Jag vill ju veta NUU, hur det blir!

Jag sitter länge och bara "blippar" vid datorn. Har egentligen inget att titta på, men jag sitter ändå kvar. Till och med Simba har ledsnat på mig och har gått in och lagt sig i gästrummet i ren protest. Annars brukar han vara gjuten i mitt knä, när jag sitter vid datorn.

Efter många rastlösa vändor vid köksfönstret, så ser jag att Anna och Peter kommer i sin bil. Känner mig som en "riktig pensionär", som väntar på besök. Så fort jag har hört en bil utanför, så har jag varit framme vid fönstret och kikat. Skärpning, Lena!

När vi sätter oss vid köksbordet, så känns det som om tiden har stått stilla i de ca femton år vi inte har haft kontakt. Vi kommer direkt igång med samtalet och det rullar på utan att det blir någon pinsam tystnad. Nu springer tiden iväg, nu när jag inte vill det!

Precis när jag stänger dörren efter Anna och Peter, så ringer Ullis. Jag pratar en stund med henne om morgondagen. Vi ska äta lunch tillsammans, efter att hon har varit hos frissan och fått en ny frisyr. Ska bli kul att se hur det blir. Ullis är så glad och upprymd och då blir jag också glad.

Sen ringer jag till mamma, för att höra hur dagens visning har gått. Det har bara varit runt tio personer idag. Lite skillnad från i söndags, då det var 22 sällskap, ca 60 personer! Vore väl själva den, om det inte skulle bli någon av dessa, som slår till. Det kan ju inte bara har varit nyfikna besökare.

Nu när jag sitter här vid datorn igen, för att blogga, så slår det mig. Tvätten hänger kvar därute i mörkret, dvs om den nu hänger kvar efter dagens stormväder! Ja, ja, det tar jag i morgon. Att gå ut nu, det finns bara inte på kartan!

Skönt att ha något kul att se fram emot i morgon också! Alltså, nu pratar jag inte om tvätten. Givetvis så menar jag lunchen med Ullis. Ser fram emot den!

Rastis idag

Idag är det en sån där helvetes rastlös dag. Det bara kryper i kroppen och jag vet inte vad jag ska göra för att få stopp på det.

Efter frukost, hamnar jag vid datorn och blir sittandes där alldeles för länge. Vad fasen, halva dagen har ju gått! Jag rycker upp mig och gör mig i ordning. Marre har lovat att hon ska komma ut och måla, så jag måste ju vara klädd tills hon kommer i alla fall.

Ullis ringer och berättar att Hailey fortfarande har feber, men att det är bättre. Hon väljer ändå att stanna hemma med Hailey och det har jag full förståelse för.

Jag funderar på att hinna gå min morgonrunda innan Marre kommer, men det slår mig plötsligt att varför ringer jag inte till mamma och hör om hon vill komma ut och göra mig sällskap. Det vill hon, så jag väntar med min promenad tills hon kommer hit.

Marre och mamma kommer med bara några minuters mellanrum. Jag har förberett lunch till mig och Marre. Jag vet redan att mamma inte vill ha makaroner och köttbullar, men ändå frågar jag för att vara artig. Hon avböjer, men sitter med oss vid bordet medan vi äter. Jag var faktiskt riktigt hungrig!

Marre kör igång med målningen, men vi kommer snart fram till att jag kommer att behöva köpa mer grå färg. Nåja, den räcker ju till idag i alla fall. Får ta det sen efter begravningen. Känns inte så viktigt just nu i all fall.

Mamma, jag och Effie går en promenad runt Lillsjön. Jag hade först tänkt att vi skulle gå långa rundan, runt Larslund, men mamma säger att hon har ont och då blir det runt Lillsjön helt enkelt.

Det blir riktigt varmt i solen. Givetvis har jag en långärmad, svart tröja och ingenting under, så jag blir svettig direkt. Mamma knyter sin jacka runt midjan. Det finns inte mycket att prata om, men det gör ingenting. Det är ändå skönt med sällskap.

Jag berättar för mamma att jag har funderat på det där med att resa bort med dem under julen. Låter faktiskt riktigt lockande! Jag har redan pratat med Henke och Johanna och de säger att de kan vara kattvakt och att det ordnar sig. Ullis är också med på noterna, så nu gäller det bara att hitta en resa.

Julen har alltid varit lite helig för mig, när det gäller familjen. Jag har ibland varit lite sur på mamma och Lillis, när de har åkt iväg över julen, men samtidigt förstår jag att man ibland bara vill bort från allt. Tror att det är så jag kommer att känna i år.

Känns faktiskt inte helt fel att tänka sig en jul i solen, långt bort ifrån alla bekymmer! Tror att det kan skingra tankarna en aning. Julen kan vi ju alltid fira innan vi åker. Den behöver ju inte infalla precis den 24:e december. Vi får se vad det finns att få tag på, när det gäller solresor över julen.

Marre kämpar på med målningen, när mamma och jag kommer tillbaka. Hon är så gullig och omtänksam, min lilla svärdotter! Kunde inte ha fått bättre! Jag har bara lite svårt att luta mig tillbaka tillsammans med mamma, när Marre håller på och sliter. Det är återigen det där med att kunna ta emot hjälp. Suck!

Nu kommer jag på att jag ju har lovat mamma att färga och plocka ögonbrynen idag. Mamma säger att hon inte har velat fråga mig och egentligen hade tänkt att gå till salong för att få det gjort. Men hallå, jag har ju sagt att hon aldrig ska dra sig för att fråga! Jag lovar att säga ifrån, om jag inte vill eller orkar.

Det tar ju bara typ en kvart att göra, så det är väl självklart att jag gör det! Jag avslutar med att frisera brynen lite ned saxen, sen är vi nöjda, både mamma och jag. Det var verkligen välbehövligt!

Mamma och Effie far hemåt och jag går in en stund och ringer Ullis. Hailey är bättre, men Ullis är fruktansvärt rastis. Medan vi pratar, så svär hon till. Hon håller tydligen på med gardinstången samtidigt som vi pratar och det går käpprätt år skogen. Mer svordomar!

När jag har avslutat samtalet med Ullis, så går jag ut till Marre, som fortsätter att slita med målningen. Alltså, det känns inte bra det här, att bara sitta som en padda och se på när någon annan jobbar. Marre slår mig i skallen med hushållspappret och säger att det är det minsta hon kan göra för att hjälpa mig. Söta Marre!

När klockan börjar närma sig halv sex, så säger jag till Marre att det nog är dags satt ge upp målningen för idag. Jag lovar, hon var beredd att fortsätta! Det börjar bli rått och kallt ute, så jag känner att det är dags att avrunda för idag. Hon behövs bättre hemma  hos Ullis och Hailey nu.

Vi pratar en stund innan hon åker och jag känner att vi kommer varandra väldigt nära. Efter uppmaning från Ullis, så plockar jag ihop lite äpplen och passar även på att lämna med lite färska morötter och gröna bönor från landet. Jag följer med Marre till bilen och vinkar adjö.

Både skönt och inte, att bli själv igen. Jag är ju inte själv, jag har ju Simba. Han har varit lite tilltufsad idag, när det har varit "främmande" i huset. Det sprider sig en behaglig värme inombords, när jag lyfter upp honom i famnen. Han behöver mig och jag honom!

Först känner jag att jag inte har någon energi att skriva idag. Sen går det bara av farten. Hoppsan, jag har just skrivit en jäkla massa, utan att jag hade en aning om att det skulle komma. Där ser man!

Inser att morgondagen kommer att bli en enda lååång transportsträcka till dagen D, måndag. Jag både vill dit, men ändå inte. Jag vill ha ett avslut, men ändå inte. Då blir det ju sant, det jag inte vill ska vara sant!