Sotaren kommer

Varje gång jag har ställt väckarklockan, så nog vaknar jag innan den ringer. Slår aldrig fel! Idag vaknar jag dessutom redan klockan sex och ska egentligen inte gå upp förrän sju. Typiskt! Jag gosar en stund med Simba, innan jag går upp och gör frukost.

Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.

Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.

Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.

Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.

När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.

När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.

Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.

Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!

Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.

Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!

Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.

Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.

Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.

Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.

Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.

Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.

Rastis idag

Idag är det en sån där helvetes rastlös dag. Det bara kryper i kroppen och jag vet inte vad jag ska göra för att få stopp på det.

Efter frukost, hamnar jag vid datorn och blir sittandes där alldeles för länge. Vad fasen, halva dagen har ju gått! Jag rycker upp mig och gör mig i ordning. Marre har lovat att hon ska komma ut och måla, så jag måste ju vara klädd tills hon kommer i alla fall.

Ullis ringer och berättar att Hailey fortfarande har feber, men att det är bättre. Hon väljer ändå att stanna hemma med Hailey och det har jag full förståelse för.

Jag funderar på att hinna gå min morgonrunda innan Marre kommer, men det slår mig plötsligt att varför ringer jag inte till mamma och hör om hon vill komma ut och göra mig sällskap. Det vill hon, så jag väntar med min promenad tills hon kommer hit.

Marre och mamma kommer med bara några minuters mellanrum. Jag har förberett lunch till mig och Marre. Jag vet redan att mamma inte vill ha makaroner och köttbullar, men ändå frågar jag för att vara artig. Hon avböjer, men sitter med oss vid bordet medan vi äter. Jag var faktiskt riktigt hungrig!

Marre kör igång med målningen, men vi kommer snart fram till att jag kommer att behöva köpa mer grå färg. Nåja, den räcker ju till idag i alla fall. Får ta det sen efter begravningen. Känns inte så viktigt just nu i all fall.

Mamma, jag och Effie går en promenad runt Lillsjön. Jag hade först tänkt att vi skulle gå långa rundan, runt Larslund, men mamma säger att hon har ont och då blir det runt Lillsjön helt enkelt.

Det blir riktigt varmt i solen. Givetvis har jag en långärmad, svart tröja och ingenting under, så jag blir svettig direkt. Mamma knyter sin jacka runt midjan. Det finns inte mycket att prata om, men det gör ingenting. Det är ändå skönt med sällskap.

Jag berättar för mamma att jag har funderat på det där med att resa bort med dem under julen. Låter faktiskt riktigt lockande! Jag har redan pratat med Henke och Johanna och de säger att de kan vara kattvakt och att det ordnar sig. Ullis är också med på noterna, så nu gäller det bara att hitta en resa.

Julen har alltid varit lite helig för mig, när det gäller familjen. Jag har ibland varit lite sur på mamma och Lillis, när de har åkt iväg över julen, men samtidigt förstår jag att man ibland bara vill bort från allt. Tror att det är så jag kommer att känna i år.

Känns faktiskt inte helt fel att tänka sig en jul i solen, långt bort ifrån alla bekymmer! Tror att det kan skingra tankarna en aning. Julen kan vi ju alltid fira innan vi åker. Den behöver ju inte infalla precis den 24:e december. Vi får se vad det finns att få tag på, när det gäller solresor över julen.

Marre kämpar på med målningen, när mamma och jag kommer tillbaka. Hon är så gullig och omtänksam, min lilla svärdotter! Kunde inte ha fått bättre! Jag har bara lite svårt att luta mig tillbaka tillsammans med mamma, när Marre håller på och sliter. Det är återigen det där med att kunna ta emot hjälp. Suck!

Nu kommer jag på att jag ju har lovat mamma att färga och plocka ögonbrynen idag. Mamma säger att hon inte har velat fråga mig och egentligen hade tänkt att gå till salong för att få det gjort. Men hallå, jag har ju sagt att hon aldrig ska dra sig för att fråga! Jag lovar att säga ifrån, om jag inte vill eller orkar.

Det tar ju bara typ en kvart att göra, så det är väl självklart att jag gör det! Jag avslutar med att frisera brynen lite ned saxen, sen är vi nöjda, både mamma och jag. Det var verkligen välbehövligt!

Mamma och Effie far hemåt och jag går in en stund och ringer Ullis. Hailey är bättre, men Ullis är fruktansvärt rastis. Medan vi pratar, så svär hon till. Hon håller tydligen på med gardinstången samtidigt som vi pratar och det går käpprätt år skogen. Mer svordomar!

När jag har avslutat samtalet med Ullis, så går jag ut till Marre, som fortsätter att slita med målningen. Alltså, det känns inte bra det här, att bara sitta som en padda och se på när någon annan jobbar. Marre slår mig i skallen med hushållspappret och säger att det är det minsta hon kan göra för att hjälpa mig. Söta Marre!

När klockan börjar närma sig halv sex, så säger jag till Marre att det nog är dags satt ge upp målningen för idag. Jag lovar, hon var beredd att fortsätta! Det börjar bli rått och kallt ute, så jag känner att det är dags att avrunda för idag. Hon behövs bättre hemma  hos Ullis och Hailey nu.

Vi pratar en stund innan hon åker och jag känner att vi kommer varandra väldigt nära. Efter uppmaning från Ullis, så plockar jag ihop lite äpplen och passar även på att lämna med lite färska morötter och gröna bönor från landet. Jag följer med Marre till bilen och vinkar adjö.

Både skönt och inte, att bli själv igen. Jag är ju inte själv, jag har ju Simba. Han har varit lite tilltufsad idag, när det har varit "främmande" i huset. Det sprider sig en behaglig värme inombords, när jag lyfter upp honom i famnen. Han behöver mig och jag honom!

Först känner jag att jag inte har någon energi att skriva idag. Sen går det bara av farten. Hoppsan, jag har just skrivit en jäkla massa, utan att jag hade en aning om att det skulle komma. Där ser man!

Inser att morgondagen kommer att bli en enda lååång transportsträcka till dagen D, måndag. Jag både vill dit, men ändå inte. Jag vill ha ett avslut, men ändå inte. Då blir det ju sant, det jag inte vill ska vara sant!