Fettisdag och mys med Henke

Idag har jag lovat, att hjälpa till och bära lite möbler med Lillis på förmiddagen. Jag ser till att göra mig klar i tid, men Lillis ringer och säger att han har blivit försenad. Då passar jag på att ringa till Johnnys mamma, Doris.

Hemskt, men jag tror att det har gått två månader, sen jag hörde av mig sist. Jag har helt enkelt inte orkat. Doris låter alltid så himla bräcklig och jag blir bara ledsen av att höra hur de lider. Min beteendevetare sa åt mig, att vänta med att ringa, tills jag har en bra dag och det har dröjt...

Doris och jag kommer i alla fall överens om, att jag ska hämta henne i morgon vid tolv. Då ska vi fika tillsammans här och jag får visa henne mitt nya hem. Tror att det är skönt för henne, att komma ut lite och få något annat att tänka på. David är dålig, så han orkar inte följa med.

Mamma kommer och hämtar mig sen och vi åker till lägenheten i Vilsta, där Lillis väntar med full släpkärra. De har tagit reda på en gammal kökssoffa och lackat om den. Tror till och med att jag har sovit i denna soffa, när jag var liten. Den har stått undanskuffad länge i ett förråd på Lillis företag. Nu är den omlackad i antikvitt och den blir jättefin i deras nya kök.

Mamma och jag åker till Åhléns, för att handla fyra fyrkantiga sittdynor, som ska ligga på sofflocket. Tyvärr, så blev det inte lika fint i verkligheten, som idén vi hade. Ja, ja, men de går ju att lämna tillbaka. Blir nog bättre med en hel dyna till hela locket.

Vi kör ett lass med möbler till, innan det är dags för en välförtjänt kaffepaus med var sin semla. Jag har hittills varit ståndaktig och avstått alla erbjudanden om semla, men idag är det ju fettisdag, så nu njuter jag av varje tugga.

När jag kommer hem igen, så inser jag att det ligger två upptinade kycklingfiléer i kylskåpet, som måste tillagas. Trots att jag nyss har ätit semla, så börjar det knorra i magen. Jag ringer Henke och undrar om han vill äta med mig och det vill han.

Jag börjar lite smått med maten, även om jag vet att Henke inte kommer förrän om en timme. Då ringer min vän Karin. Hon hostar och kraxar i telefon och jag är tacksam för att hon inte trotsade sin sjukdom och kom hit i lördags, på den planerade middagen. Hon har åkt på en otäck influensa.

Henke äter med god aptit och det värmer mitt modershjärta. Han säger att kycklingsåsen är en av hans favoriträtter, som han minns hemifrån. Min gullegubbe!

Ullis ringer och berättar att Hailey har ramlat och slagit upp läppen rejält. Dessutom har hon över 38 i feber. Stackars liten! Då får vi se, om de kan komma i morgon, när vi ska fika med Doris.

Efter maten sätter Henke och jag oss i soffan och jäser en stund. Mysigt att få rå om sonen en stund, alldeles för mig själv. Det är inte ofta, så det gäller att ta vara på de få tillfällen, som ges.

Henkes kompis, Micke ringer på Henkes mobil. Jag frågar om han är sugen på semla och säger att han kan köpa med sig semlor till sig själv och Henke, så bjuder jag. Själv avstår jag semla. Det räcker med en idag.

Det blir en trevlig fikastund och jag känner mig lyckligt lottad, som får sitta där och slänga käft i köket med Henke och hans kompis. Kul att de vill sitta här och fika med mig!

Nu funderar jag på, om jag ska titta på "House" sen och så får det bli sena nyheterna. Får nog bli så.

Sotaren kommer

Varje gång jag har ställt väckarklockan, så nog vaknar jag innan den ringer. Slår aldrig fel! Idag vaknar jag dessutom redan klockan sex och ska egentligen inte gå upp förrän sju. Typiskt! Jag gosar en stund med Simba, innan jag går upp och gör frukost.

Idag ska jag åka ut till Bälgviken, för att ta emot sotaren. Mamma och Effie ska följa med och göra mig sällskap, så mamma kommer och hämtar mig i deras bil. Skönt då får jag plats med lite saker från huset också.

Vi kommer ut vid halv tio och jag har gått om tid till att ställa upp stegen till sotaren och att sopa ur braskaminen. Sotaren kommer någon gång mellan tio och tolv. Tänk om vi får vänta här ända till tolv! I väntan på sotaren, så plockar jag ihop lite taklampor och tavlor, som jag inte har tagit hem än.

Micke, en kusin till barnens pappa, kommer. Jag har lovat, att han ska få titta på det som finns kvar från loppisen, innan jag lämnar det till Pingstkyrkan. Det känns bara kul att det kommer till användning och att man vet vem som får grejerna.

Medan Micke rotar runt i garaget, så packar jag och mamma in tavlorna i bilen. Nu kommer sotaren och klättrar upp på taket. Gud vilken fånig liten sotarmössa han har! Någon korsning mellan basker och platt kockmössa, fast svart då.

När sotaren ringer på dörren och jag öppnar, så har jag svårt att hålla mig för skratt. Jag försöker att inte titta på hans mössa och ber honom att stiga in. Han är supertrevlig och snart har jag glömt hans larviga mössa. Effie är duktig och skäller inte.

När både Micke och sotaren har åkt, så fryser både jag och mamma. Visst, jag har värmen på inne, även om den är kraftigt neddragen, men det är så kallt ute och i garaget. Nu kan vi i alla fall åka hemåt igen, med stolsvärmen på fullt ös.

Jag blir alltid nedstämd av att vara i huset och idag är inget undantag. Jo, det underlättar ju att ha sällskap, men det hjälper inte riktigt. Måtte jag snart kunna sälja huset, så att jag får ta ett farväl av det också. Vi åker hemåt under tystnad och stora gäspningar.

Innan vi åker hem, så ska vi ta vägen om Vilsta, för att titta hur långt de har kommit med mammas och Lillis lägenhet. Nästa vecka ska den städas ur och slutbesiktas, så allt måste komma på plats den här veckan. Spännande!

Lillis kommer också till Vilsta Herrgård och vi gör sällskap in. Det är fortfarande mycket som saknas, men nu börjar man kunna se hur fint det ska bli, när det är klart.

Efter titten i Vilsta, så kör vi hem till mig med tavlorna. Mamma hjälper mig att bära fram dem till dörren, sen far hon hemåt med Effie. Här ska bankas tavlor!

Trots att jag har mycket att stå i, så känner jag mig håglös, orkeslös och vemodig. Det är väl besöket i huset, som spökar i mitt huvud. Jag gör ändå mitt bästa med tavlorna och får i alla fall klart i sovrummet. Resten får nog vänta tills jag har städat undan julen.

Efter en snabb lunch, så börjar jag titta på taklamporna och dess kopplingar. Det är inte alla som passar med kontakter och fästen, så jag måste försöka att köpa lite prylar först. Luften går ur mig helt, när jag inte kommer vidare.

Som räddad av signalen, så ringer Ullis och frågar om vi kan ta ett varv på Tuna Park. Hailey har varit besvärlig på förmiddagen, men nu har hon sovit middag och är glad och trevlig igen. Ut i kylan igen då, för att skrapa rutorna på bilen och hämta Ullis och Hailey.

Det är nästan folktomt på Tuna Park. Jätteskönt att kunna gå i sakta mak och kryssa mellan affärerna. Hailey är på sitt bästa humör och flirtar med alla. Självklart, så hittar jag en supertuff klänning, som jag bara måste köpa till Hailey. Ullis hittar en lila tröja, både till sig och till Hailey. Allt är på rea, så det känns riktigt kul att gå där och fynda.

Klockan har passerat sex och vi har kommit vidare in till Coop Forum. Jag letar lampattiraljer, men det finns inte allt här heller. Hailey börjar ledsna och Ullis säger att det snart är dags för henne att sova för kvällen. Men då så, då far vi hemåt igen då.

Skönt att få rå om mina små tjejer, så här ibland. Nu kan det ju bli lite mer spontant, när jag bor inne i stan. Kanske skulle höra av mig till Henke en sväng sen också. Orkar nog inte ikväll, för det börjar kännas nu, att jag vaknade redan vid sex.

På promenad med mamma och Effie

Jag har ju, genom olika media, försökt att sälja lite prylar, som jag inte blev av med på loppisen. För att få plats hemma, så har jag till och med försökt att skänka bort en fräsch tjock-TV och tillhörande TV-möbel. Henke tingade TV:n, men möbeln var det banne mig, tydligen omöjligt, att ens skänka bort.

Mitt sista drag, gällande TV-möbeln, var att fråga mina Facebookkompisar, om någon ville ha den. Då nappade Micke, en släkting till barnens pappa. Vi bestämde, i går kväll, att han skulle komma och hämta den, vid elvatiden idag. Det är därför jag går upp redan innan nio och gör mig klar.

Straxt innan Micke kommer, så ringer jag mamma och kollar läget. Det är Lillis, som svarar och han berättar att de har tänkt att komma över med Effie och göra mig sällskap på en promenad i Kronskogen. I samma andetag, säger Lillis att han har fullt upp med att följa alla sportevenemang på TV, så det blir nog bara mamma och Effie, som kommer.

Micke och hans fru, (tror de är gifta), kommer och hämtar TV-möbeln. De tycker att det är jättefint här och de hade ingen aning om att det fanns dessa hus, mitt emellan Stenby och Råbergstorp. De blir jättenöjda med TV-möbeln och ber mig komma och hälsa på i sommar, vid deras sommarställe i Sundbyholm. Absolut!

Klockan hinner bli närmare två, innan mamma och Effie dyker upp. När jag frågar mamma om hon hade svimmat eller, så berättar hon att dörrarna till bilen hade fryst och att det var därför det tog lite extra tid. Nu får vi se om vi hinner runt, innan det blir mörkt.

Eftersom mamma inte är lika rörlig längre, så får hon bestämma om vi ska ta 5 eller 2½ km-rundan. Det blir 5:an, fast i mammas takt då. Inga problem! Jag tar hand om Effie, som är duktig på att dra i kopplet. Ska bli kul, att få visa mamma din fina skogen.

Solen lyser svagt igenom dismolnen. Det känns snarare som vår i luften, än vinter. Bladknopparna, på en del buskar i skogen, har redan börjat att bli feta. Hoppas att de klarar sig till våren, för än är det långt dit. Mamma tycker att det är fint i skogen.

När vi går längs med hägnen till Parken Zoo, så ser vi två geparder, eller möjligen snöleoparder. Svårt att veta, vad som är vad, så här på håll. Häftigt i alla fall, att kunna få en smygtitt på dessa underbara djur.

Jag trodde verkligen, att det skulle vara mer skräpigt i skogen, här i stan. Både mamma och jag blir positivt överraskade av, att det är så rent och fint efter motionsspåren. Jodå, en och annan ölburk ligger det i dikena, men det gör det även ute i Bälgviken.

Det har redan börjat skymma på, när vi kommer tillbaka från promenaden i skogen. Jag hjälper mamma, att bära ner några flyttkartonger, från mitt förråd till bilen. Nu är det deras tur att börja packa, inför deras flytt i februari. Ska bli spännande!

Det blir fiskbullar i dillsås, med potatis och rivna morötter, till kvällsmat. Jag måste ju se till att äta ur förråden av konserver, som inte får plats i något skåp. Ingen speciellt kul lördagsmat, men helt OK.

Nu ska jag se till att bänka mig i tid i TV-soffan, för att se på nästa del av The Voice Sverige.