Tråkig torsdag med snöblask

Tror att jag har lagt ner flera timmar på att försöka förstå mig på det här med olika datafiler till Outlook idag. Jag har ju lyckats med konststycket att samla tre olika mailfiler i Outlook. Nu är det bara det att en av dessa tre filer har upphört, i och med att jag har bytt internetleverantör.

Envis som jag är, så kan jag ju inte bara ge upp. Det är "trial and error", som gäller. Nu har jag gjort allt från att deleta fel datafil, till att få in dubbla kalendrar. Tror att jag ger upp i alla fall, innan den giltiga datafilen försvinner igen. Vete fasen hur jag gjorde för att få den tillbaka, men nu så.

Tanken är att jag ska städa på förmiddagen, men jag hittar hela tiden nya saker, som jag ska göra först. Just när jag har greppat dammvippan, så ringer Ullis och är pratsugen. Saved by the bell!

Ullis berättar att Hailey är sjuk igen. Det är visserligen bara lite feber och förkylning, men hon är ofta sjuk den lilla stackaren. Ingen i deras familj har sovit en blund inatt, så Ullis låter väldigt trött.

Nej, nu måste jag sätta fart med städningen, om jag ska hinna klart innan jag ska till Lillis. Jag har lovat att hjälpa honom att skriva ett dokument i Word, så jag ska åka till hans företag ProForge vid tvåtiden.

Egentligen, så skulle jag ha velat komma ut en stund i skogen på förmiddagen, men regnet öser ju ner, så det känns inte så värst lockande. Nog för att jag har regnkläder, men om jag nu inte känner för det, så kan jag väl använda tiden till något annat.

Två minuter över två, kliver jag in hos Lillis på hans kontor. Han har börjat på ett Worddokument, men inser att det tar för lång tid med "pekfingervalsen". Han blev lite impad, när han såg hur fort jag kan skriva. Jag kan inte heller någon fingersättning, men jag har ju ändå vanan att skriva fort.

En halvtimme senare, är jag på väg hemåt igen. Fy vilken tråkig dag det är idag! Regntunga skyar och snöblask. Samtidigt, så kan jag ju vara tacksam över att det inte kommer någon snö. Nu slipper jag ju att skotta i Bälgviken.

Tankarna börja snurra kring Johnny och hans bryska avsked, när jag sitter i bilen. Jag ser hans sargade kropp framför mig. Det är obduktionsprotokollet, som spökar igen. Ändå tror jag att det är bra att jag har läst det. Nu vet jag hur det gick till. Det enda som plågar mig är varför och hade jag kunnat förhindra det.

När jag kommer hem igen, så börjar jag mecka med en takspot, för att skingra tankarna. Rätt så intressant i alla fall, att försöka förstå sig på det där med lamparmaturer och elektriska kopplingar. Inget jag har ägnat mig mycket åt förut, men när jag väl börjar, så är det ju ganska logiskt.

Logiskt eller ej, den här förb**** lampan går bara inte att få upp i taket. Den är gjord för att skruvas upp direkt i taket, men i taket sitter det en krok. Jag provar till och med att skruva bort locket till kontakten i taket, men det går bara inte. Damn!

Lillis kommer förbi och hämtar fler flyttkartonger och plastbackar. Mamma har börjat att packa och det behövs fler kartonger. Vad bra, då får jag lite mer plats i förrådet! Lillis erbjuder sin hjälp med lampan, men jag tackar nej, för jag vet ju att jag redan har provat allt.

Jag spikar upp en tavla till i vardagsrummet. Det blev fint! Sen väljer jag att vänta med att borra för hållarna till de nya gardinerna. Egentligen hade jag velat ha det klart, innan tjejerna kommer på lunch i morgon, men jag lägger band på mig själv och inser att det bara är dumt att hetsa.

Inga-Lisa, som var här i tisdags förra veckan tillsammans med Karin W, ringer och undrar om vi ska promenera någon dag tillsammans. Absolut! Inga Lisa bor i närheten av Stenby och man kan gena genom skogen till hennes hus. Vi bestämmer att gå en promenad på måndag, om nu vädret så tillåter.

Efter att jag har ätit upp det sista av Westernpannan, så tar jag med mig pantflaskor och burkar till Ica Stenby, eller Ica Supermarket, som det heter numera, för att handla det sista till morgondagen. Det har fryst på ute och jag går som om jag hade gjort något stort i byxan, för att inte halka omkull.

Många tycker att det är tråkigt att handla, men jag njuter av att gå mellan hyllorna och titta. Jo, jag har också en lista på det jag behöver, men jag tycker i alla fall att det är kul att gå och titta också. Men vet ju aldrig om man kan hitta något fynd, eller få uppslag till någon god maträtt.

Nu tror jag att allt inför morgondagens lunchbesök är förberett. Det ska bli jättekul att få träffa tjejerna igen och att få höra det senaste från Swedbank IT, från mina fd arbetskamrater. Hoppas bara att jag får sova mer än jag fick inatt.

På promenad med mamma och Effie

Jag har ju, genom olika media, försökt att sälja lite prylar, som jag inte blev av med på loppisen. För att få plats hemma, så har jag till och med försökt att skänka bort en fräsch tjock-TV och tillhörande TV-möbel. Henke tingade TV:n, men möbeln var det banne mig, tydligen omöjligt, att ens skänka bort.

Mitt sista drag, gällande TV-möbeln, var att fråga mina Facebookkompisar, om någon ville ha den. Då nappade Micke, en släkting till barnens pappa. Vi bestämde, i går kväll, att han skulle komma och hämta den, vid elvatiden idag. Det är därför jag går upp redan innan nio och gör mig klar.

Straxt innan Micke kommer, så ringer jag mamma och kollar läget. Det är Lillis, som svarar och han berättar att de har tänkt att komma över med Effie och göra mig sällskap på en promenad i Kronskogen. I samma andetag, säger Lillis att han har fullt upp med att följa alla sportevenemang på TV, så det blir nog bara mamma och Effie, som kommer.

Micke och hans fru, (tror de är gifta), kommer och hämtar TV-möbeln. De tycker att det är jättefint här och de hade ingen aning om att det fanns dessa hus, mitt emellan Stenby och Råbergstorp. De blir jättenöjda med TV-möbeln och ber mig komma och hälsa på i sommar, vid deras sommarställe i Sundbyholm. Absolut!

Klockan hinner bli närmare två, innan mamma och Effie dyker upp. När jag frågar mamma om hon hade svimmat eller, så berättar hon att dörrarna till bilen hade fryst och att det var därför det tog lite extra tid. Nu får vi se om vi hinner runt, innan det blir mörkt.

Eftersom mamma inte är lika rörlig längre, så får hon bestämma om vi ska ta 5 eller 2½ km-rundan. Det blir 5:an, fast i mammas takt då. Inga problem! Jag tar hand om Effie, som är duktig på att dra i kopplet. Ska bli kul, att få visa mamma din fina skogen.

Solen lyser svagt igenom dismolnen. Det känns snarare som vår i luften, än vinter. Bladknopparna, på en del buskar i skogen, har redan börjat att bli feta. Hoppas att de klarar sig till våren, för än är det långt dit. Mamma tycker att det är fint i skogen.

När vi går längs med hägnen till Parken Zoo, så ser vi två geparder, eller möjligen snöleoparder. Svårt att veta, vad som är vad, så här på håll. Häftigt i alla fall, att kunna få en smygtitt på dessa underbara djur.

Jag trodde verkligen, att det skulle vara mer skräpigt i skogen, här i stan. Både mamma och jag blir positivt överraskade av, att det är så rent och fint efter motionsspåren. Jodå, en och annan ölburk ligger det i dikena, men det gör det även ute i Bälgviken.

Det har redan börjat skymma på, när vi kommer tillbaka från promenaden i skogen. Jag hjälper mamma, att bära ner några flyttkartonger, från mitt förråd till bilen. Nu är det deras tur att börja packa, inför deras flytt i februari. Ska bli spännande!

Det blir fiskbullar i dillsås, med potatis och rivna morötter, till kvällsmat. Jag måste ju se till att äta ur förråden av konserver, som inte får plats i något skåp. Ingen speciellt kul lördagsmat, men helt OK.

Nu ska jag se till att bänka mig i tid i TV-soffan, för att se på nästa del av The Voice Sverige.

Måndag och flyttkartonger

Mina ångestladdade drömmar avbryts av en skarp signal. Är det telefonen som ringer? Ja, det är det och klockan är redan halv tio. När jag äntligen kommer underfund med hur jag ska göra för att svara, så är det ingen där. Shit!

Jag sover så tungt, när jag har tagit sömntabletter, så att det skulle kunna springa en elefanthjord genom sovrummet utan att jag vaknade. När jag har kravlat mig ur sängen, så ser jag att det är Lillis, som har ringt. Just ja, han skulle ju komma ut med nya flyttkartonger idag.

Efter mina morgonbestyr, så blir jag väldigt rastlös. Jag vet att jag har hur mycket som helst att göra, men jag kan inte börja ännu. Mamma ringer och säger att hon och Lillis kommer ut på eftermiddagen med flyttkartongerna. Skönt, då får jag något att ta tag i.

I väntan på att mamma och Lillis ska komma, så tar jag in några plastbackar från garaget och börjar packa. Inser nu att det kommer att gå åt hur många kartonger och backar som helst. Men det är väl så att jag får börja köra grejer, så fort jag har fått nyckeln. På så vis kan jag tömma kartonger och backar, så att jag får mer att packa i, inför stora flyttdagen.

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Hon är så himla gullig! Känns som att vi kan prata om allt. Jag lägger mig tillrätta i soffan, så att jag kan ligga ner och vila en stund medan vi pratar. Ska bli kul att bjuda över dem sen, i min nya lägenhet.

Jag ringer Henke och hör hur dags vi kan börja flytta på lördag. Vi kommer överens om att halv elva är en bra tid att börja. Henke säger att han kan fixa två kompisar till, som kan hjälpa till om jag vill och det vill jag. Gullegubben!

Jag pratar med Ullis en stund i telefon. Hon är, liksom jag, deppig. Vi kräks en stund i örat på varandra, sen blir allt lite lättare. Ge och ta. Sköt att vi kan prata om allt, även när det är tungt.

Trots pratstunden med Ullis, så känner jag mig inte riktigt OK. Jag slår en signal till Karin, men kommer precis på att hon inte är hemma. Ja ja, men då får jag väl försöka att packa lite istället då. Allt för att skingra mina jobbiga tankar.

Sista dagarna har det varit väldigt tungt. Jag tänker hela tiden på den där dagen, som inte borde få finnas. Jag ältar och ältar, men det var ju det hon sa, min beteendevetare, att jag skulle tillåta mig själv att älta. OK, då är det väl så då. Bara att låta det värka ut.

Mamma och Lillis har med sig en saffranslängd, som är supergod. Det blir tre skivor till kaffet och det blir min lunch. Förstår inte vart mina sunda matvanor har tagit vägen?! Skit samma, bara jag orkar vidare och mår bra!

Lillis hjälper mig att få ner sakerna från vinden, som jag ska ha med mig till Lagmansgatan. Det är bl a julsakerna. Ska bli mysigt att få ställa upp adventsljusstakarna i min nya lägenhet. Ser faktiskt fram emot att pynta och göra fint där.

När mamma och Lillis åker, så sätter jag fart med att packa i de nya flyttkartongerna. Känns riktigt skönt att få ta tag i allt. Jag känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Jag avslutar med att ringa Henke, för att höra om han kan komma ut på fredag och hjälpa mig att montera ner TV och dator. Nema problemas!

Min fina vän Karin ringer och vi pratar en lång stund. Men vad är det med oss tjejer?! Både jag, Ullis och Karin mår skit. Skönt i alla fall att vi kan hjälpa varandra att se ljuset, som ändå finns där någonstans.

Ullis har messat mig, medan jag pratade med Karin, om att de ska titta på en lägenhet i övre Nyfors i morgon. Vill jag följa med eller?! Jag bjuder in mig själv, helt enkelt. Spännande att se vad de tycker. Ullis har ju faktiskt gått i Björktorpsskolan en period, när vi bodde i samma kvarter, så hon känner för området.

När alla telefonsamtal är avslutade, så packar jag en stund till. Sen inser jag att jag har gjort mer än tillräckligt för dagen och kan unna mig en stund framför datorn. Simba är inte sen att hoppa upp i knät. Han vill ju vara med när jag bloggar.