måndag 28 november 2011

Måndag och flyttkartonger

Mina ångestladdade drömmar avbryts av en skarp signal. Är det telefonen som ringer? Ja, det är det och klockan är redan halv tio. När jag äntligen kommer underfund med hur jag ska göra för att svara, så är det ingen där. Shit!

Jag sover så tungt, när jag har tagit sömntabletter, så att det skulle kunna springa en elefanthjord genom sovrummet utan att jag vaknade. När jag har kravlat mig ur sängen, så ser jag att det är Lillis, som har ringt. Just ja, han skulle ju komma ut med nya flyttkartonger idag.

Efter mina morgonbestyr, så blir jag väldigt rastlös. Jag vet att jag har hur mycket som helst att göra, men jag kan inte börja ännu. Mamma ringer och säger att hon och Lillis kommer ut på eftermiddagen med flyttkartongerna. Skönt, då får jag något att ta tag i.

I väntan på att mamma och Lillis ska komma, så tar jag in några plastbackar från garaget och börjar packa. Inser nu att det kommer att gå åt hur många kartonger och backar som helst. Men det är väl så att jag får börja köra grejer, så fort jag har fått nyckeln. På så vis kan jag tömma kartonger och backar, så att jag får mer att packa i, inför stora flyttdagen.

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Hon är så himla gullig! Känns som att vi kan prata om allt. Jag lägger mig tillrätta i soffan, så att jag kan ligga ner och vila en stund medan vi pratar. Ska bli kul att bjuda över dem sen, i min nya lägenhet.

Jag ringer Henke och hör hur dags vi kan börja flytta på lördag. Vi kommer överens om att halv elva är en bra tid att börja. Henke säger att han kan fixa två kompisar till, som kan hjälpa till om jag vill och det vill jag. Gullegubben!

Jag pratar med Ullis en stund i telefon. Hon är, liksom jag, deppig. Vi kräks en stund i örat på varandra, sen blir allt lite lättare. Ge och ta. Sköt att vi kan prata om allt, även när det är tungt.

Trots pratstunden med Ullis, så känner jag mig inte riktigt OK. Jag slår en signal till Karin, men kommer precis på att hon inte är hemma. Ja ja, men då får jag väl försöka att packa lite istället då. Allt för att skingra mina jobbiga tankar.

Sista dagarna har det varit väldigt tungt. Jag tänker hela tiden på den där dagen, som inte borde få finnas. Jag ältar och ältar, men det var ju det hon sa, min beteendevetare, att jag skulle tillåta mig själv att älta. OK, då är det väl så då. Bara att låta det värka ut.

Mamma och Lillis har med sig en saffranslängd, som är supergod. Det blir tre skivor till kaffet och det blir min lunch. Förstår inte vart mina sunda matvanor har tagit vägen?! Skit samma, bara jag orkar vidare och mår bra!

Lillis hjälper mig att få ner sakerna från vinden, som jag ska ha med mig till Lagmansgatan. Det är bl a julsakerna. Ska bli mysigt att få ställa upp adventsljusstakarna i min nya lägenhet. Ser faktiskt fram emot att pynta och göra fint där.

När mamma och Lillis åker, så sätter jag fart med att packa i de nya flyttkartongerna. Känns riktigt skönt att få ta tag i allt. Jag känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Jag avslutar med att ringa Henke, för att höra om han kan komma ut på fredag och hjälpa mig att montera ner TV och dator. Nema problemas!

Min fina vän Karin ringer och vi pratar en lång stund. Men vad är det med oss tjejer?! Både jag, Ullis och Karin mår skit. Skönt i alla fall att vi kan hjälpa varandra att se ljuset, som ändå finns där någonstans.

Ullis har messat mig, medan jag pratade med Karin, om att de ska titta på en lägenhet i övre Nyfors i morgon. Vill jag följa med eller?! Jag bjuder in mig själv, helt enkelt. Spännande att se vad de tycker. Ullis har ju faktiskt gått i Björktorpsskolan en period, när vi bodde i samma kvarter, så hon känner för området.

När alla telefonsamtal är avslutade, så packar jag en stund till. Sen inser jag att jag har gjort mer än tillräckligt för dagen och kan unna mig en stund framför datorn. Simba är inte sen att hoppa upp i knät. Han vill ju vara med när jag bloggar.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar