Ensam helg

Två hemska blåsor på hälarna har plågat mig ända sedan tvåtimmarspromenaden i torsdags. Jodå, det var riktigt skönt att gå i rask takt i två timmar, men mina fötter var inte riktigt med på noterna. Måste ha varit fel strumpor eller något.

Nu när blåsorna så gott som är borta, så har jag ingen bra anledning till att inte ge mig ut och motionera igen. Det får nog bli en skaplig runda idag. Speciellt efter den där flottiga pizzan igår. Får se om jag kombinerar motionen med en tur i svampskogen eller hur jag ska göra.

Bosse och hans äldsta dotter är i Stockholm med husbilen och upplever ett äventyr under helgen. Det är en present, som Bosse fick när han fyllde femtio. De ska paddla kajak, klättra i berg och krypa i grottor. Synd bara att inte vädret kunde vara med dem.

I går kväll, när jag var ensam hemma, så passade jag och Ullis på att gå ner till Ölkultur. Min vän Anitha, som jag inte har träffat på evigheter, skulle jobba i baren. På så vis kunde jag kombinera en mysig kväll med Ullis, pubbesök och ett kärt återseende med Anitha.

Efter Ölkultur gick vi vidare till Grappa Bar. Det var ju en väldigt fin kväll igår och dessutom lönehelg, så stället fullkomligt svämmade över av festsugna människor i alla åldrar. Trots det, så kunde jag snart konstatera att jag hellre hade tillbringat kvällen hemma, dvs om nu Bosse hade varit hemma. Pensionärsvarning eller bara förälskad?!

Nu sitter jag här med mitt morgonkaffe och undrar vad jag ska göra med den här dagen. Jodå, motionen är redan inbokad, men jag menar med resten av dagen. Bosse kommer inte hem förrän i morgon, så jag har en hel dag som jag ska fylla.

Dags att "sätta fartyg", som jag och Bosse brukar säga när vi menar "sätta fart", ett internskämt som härstammar från autokorrekt i mobilen. Det är så lätt att börja brodera ut texten i milslånga inlägg, men nu ska jag skärpa till mig och försöka få något vettigt gjort.

Tillträde och lunchdate

Även natten till idag har varit orolig. Det har varit både hemska och härliga drömmar, blandat i en enda röra. Jag har vaknat till och från och haft svårt att somna om. Drömmarna har varit så verkliga, så jag har legat och funderat på vad de betyder.

Klockan ringer vid åtta, så då är det bara att kliva upp och göra frukost. Idag ska jag ner till banken och lämna över nycklarna till mitt hus och få slutlikviden. Sen har jag ett möte inbokat med min bankkontakt, för att gå igenom min ekonomiska situation.

Det känns faktiskt bara bra att få det där med huset klart idag. Tror att jag sörjde ut all förtvivlan, då när jag och Lillis var ute i huset och tömde det sista från garaget. Nu känner jag en glädje i att få lämna nycklarna till det unga paret, som ska flytta in. Generationsbyte!

När mötena på banken är klara, så tar jag en långsam promenad till Nyfors och Thaistället Innovation. Jag ska äta lunch där med Anitha, min nyfunna kompis, som jag ska dela rum med på Belgienresan med Ölkultur. Vi hann ju aldrig prata i lördags, så nu har vi en date, bara Antiha och jag.

Jag är lite tidig, så jag slinker in på ICA och köper en rejäl påse med smågodis. Aldrig bra att handla, när man är hungrig! Självklart, så kan jag inte låta bli att moffa i mig några godisbitar innan lunchen.

Anitha står redan där och väntar, när jag närmar mig Innovation. Jag glufsar i mig några bitar godis till, innan jag är framme och kramar om henne. Snacka om att förstöra aptiten med godisen!

Vi sitter där och äter och pratar i närapå två timmar. Vi har jättemycket kul att prata om. Det är både gemensamma intressen och gemensamma bekanta. Tänk vad den här staden är liten, när man börjar nysta! Vi kommer i alla fram till att vi har en massa gemensamt kul framför oss.

Efter lunchen, så går jag två kvarter upp i över Nyfors och hälsar på Ullis. Hon har ringt under lunchen och undrat vart jag tog vägen, när jag blev så sen med Anitha. Mysigt att få en lite ensam stund med min älskade dotter!

Vi smaskar på min godispåse och jag börjar, inte helt oväntat, att må lite illa. Ullis har bakat matbröd och kommer med en halv, fortfarande varm, limpa och ger mig. Tack lilla vännen! Nu är jag trött på godiset, så jag lämnar kvar resten hos Ullis och Marre.

Innan jag gick på lunchen med Anitha, så var jag på Claes Ohlson och köpte mig ett par billiga läsglasögon. Ändå förvånansvärt snygga, måste jag säga. Däremot, så visar det sig att det är en spricka i ett av glasen, när jag ska visa dem för Ullis.

Vi gör sällskap ner på stan igen, så jag kan byta till ett par nya. Ullis ska köpa ett puder inne på Makeup Store, så jag följer med in. Då kommer en kvinna fram till mig och hälsar. Det är Annie, som jag jobbade ihop med på FB Data-tiden ute i Hållsta. Kul att träffas efter så många år!

Mina fötter värker efter promenaden till och från stan, så jag väljer att ta bussen hem från Ullis, även om det normalt skulle vara promenadavstånd. Jag valde att vara  fin idag, stället för praktisk och då blir resultatet värkande fötter, efter ett tag.

Simba möter mig i hallen och jag känner hur skönt det är att komma hem igen. Idag har jag varit på språng precis hela dagen, så nu ska jag bara sätta mig ner och ta det lugnt en stund.

Jag ringer mamma och berättar om dagens innehåll och hon frågar om jag ska komma över. Jag känner ändå, att jag nog ska vara hemma ikväll och försöka landa lite. Även om det är kul saker jag gör, så behöver man komma ifatt sig själv emellanåt.

Allvarligt talat, så är jag trött redan nu, så det blir nog en tidig kväll i säng. Lika bra det, för i morgon ska jag ha tre tjejkompisar här på paj och vin. Ska bli kul!

Seg söndag

Oj, oj, idag är det inte kul att vakna. Det blev alldeles för sent och mycket att dricka igår. Däremot, så hade jag verkligen en toppenkväll och då kan det väl vara värt, att man är lite seg nästa dag.

Det tar tid att komma igång, men snart står jag nyduschad och klädd och väntar på att Henke och Johanna ska komma. De har lovat att följa med mig till Bälgviken, för att träffa de nya husägarna. Det är alltid skönt att ha någon med.

När vi kommer till huset i Bälgviken, så har de nya ägarna redan kommit. De har skottat upp hela garageuppfarten och väntar nu på, att få titta på vad jag har att sälja till dem. Det är väl främst gräsklipparen, som jag kan sälja. Resten av prylarna lämnar jag bara kvar. I gengäld, så lovar de att slänga det de inte vill ha. Skönt!

Nu är det verkligen på allvar, tänker jag, när jag sitter i bilen och ser mitt hus för sista gången. Känns väldigt konstigt! Jag vinkar åt mina gamla grannar och de önskar mig lycka till med mitt nya liv. Jag kommer att sakna alla fina människor, här i byn.

Trots allt, så är det en stor lättnad jag känner också. Sorgen klarade jag av förut, när jag och Lillis var och tömde garaget. Då brast alla fördämningar och jag tillät mig själv att låta sorgen ta över, för en dag. Nu mår jag mycket bättre igen och ser till och med framåt en smula.

Vi stannar till i Skogstorp och äter varsin geggig pizza. Precis vad jag behöver, en dag som denna! Sen var inte blandningen av kebabkött, räkor, skinka och champinjoner, någon höjdare. Jag har ju ätit bättre pizzor här, om jag säger så.

Proppmätta, far vi vidare mot Stenby. Snön vräker ner och det blåser kraftigt. Känns som det blir soffläge, när jag kommer hem sen. Känner jag mig själv rätt, så blir det väl snarare datorläge. Same, same....

Ullis ringer på Henkes mobil, när vi nästan är hemma hos mig. Hon är väldigt upprörd över något. Det förstår man av Henkes snabba och hetsiga svar. Nu är både jag och Johanna jättenyfikna på vad som har hänt, när han avslutar samtalet.

Henke berättar, att Ullis bad honom att lyssna på ett ljud, för att sen kunna förklara vad det var som var fel. Sen glömde hon att berätta, att det var bilen, som lät. Henke fick lov att höja rösten, för att få Ullis att förklara lite bättre. När han förstod att det var bilen, som lät så illa, så bad han dem att ögonblickligen stänga av den.

Vore väl typiskt om det skulle hända Ullis och Marre något mer skit nu! Tankarna snurrar vilt i mitt huvud, kring det här med deras bil. Kan det fanimej aldrig ta slut på elände?! Känns som att vi alla skulle behöva en lugn period nu, ett bra tag framöver.

Ullis ringer ganska snart och berättarför mig, att det inte var något allvarligt med bilen, som Henke först trodde. Ljudet kom inte från motorn, så det är nog ingen större fara. Återstår dock att kolla vad det är, men det kan nog Henke ordna. Pust!

Ullis berättar också, att hon inte mår så bra. Hon är orolig, för att hon har fått blå naglar och händer och ögonen har blodsprängningar och är lite gula. Givetvis, blir jag också skitorolig. Ullis håller ju på och trappar upp sin nya medicin, så hon lovar att kolla upp, om det kan vara biverkningar.

En stund senare messar hon tillbaka, att det "bara" är normala biverkningar och inget att oroa sig för. Lättare sagt än gjort då, men OK då!

Som jag trodde, så blir det hela eftermiddagen och stor del av kvällen vid datorn. Tiden bara rusar iväg, när man sitter där och kollar runt. Så länge man även träffar folk "in real life", så är det väl ingen fara, tycker jag. I så fall är väl TV lika illa.

Jag har två nya kompisar på Facebook, sen igår. Vi fann ju varandra direkt, jag och Fridas härliga tjejkompisar. Kul att få lite nya bekantskaper också, även om jag har svårt att "underhålla" mina gamla vänner. Måste bli bättre på det där!

Som ett kvitto på det jag just skrev, så ringer Nilla. Vi pratar riktigt länge och det är som, att vi aldrig har varit ifrån varandra, fast vi inte har träffats ordentligt, på säkert tre månader. Noll startsträcka. Skönt med såna vänner! Däremot, så har vi väldigt svårt att få till en träff. Alla har fullt upp med sina liv, även jag.

Nu har jag i alla fall varit duktig och lagt upp ett sk evenemang på Facebook, om kommande flyttloppis. Vi är ju tre generationer i släkten, som har flyttat under en tvåmånadersperiod. Tänk vad mycket prylar det är då, som man vill göra sig av med, eller byta ut! Blir jättekul!

Nu ska jag försöka komma i säng i tid, så att jag kan vakna pigg, positiv och utvilad i morgon.

Alla Hjärtans Dag

Ja ha, då var det Alla Hjärtans Dag, idag då. Känns så konstigt, att man inte har någon hjärtevän, att mysa med. Johnny och jag brukade alltid vara noga med, att komma med någon liten blomma till varandra, eller göra någon extra god mat. Jag får väl tända ljuset ikväll, istället då.

Idag ska Henke komma och hjälpa mig, att lasta ur garaget i Bälgviken. Därför är jag på väg till affären, för att handla lite extra god frukost till min lilla gubbe. Jag får väl skämma bort honom istället då!

Förutom att handla frukost, så fyller jag nästan en hel påse med stora, röda geléhjärtan. Det är något jag alltid har köpt hem på Alla Hjärtans Dag, så då blir det så, även idag.

Henke äter frukosten med god aptit och jag sitter bredvid och njuter av att se hans aptit. Jag åt frukost redan för ett par timmar sedan. Så fort Henke har ätit klart, så ska vi åka och låna Lillis bil med släpkärra, för att få med oss alla saker från Bälgviken.

En sån här dag, är det viktigt att jag har något meningsfullt att göra och att jag har någon med mig ut till Bälgviken. Jag misstänker att det känns svårt för Henke också, så då är det ju bra, att vi gör det här tillsammans.

På plats i garaget, så känner jag bara en panikartad känsla, när jag inser hur mycket saker det är kvar att hämta. Min plan blir, att försöka inrikta oss på det som ska till kommande loppis i Borsökna och det som ska hem till mig. Resten får vi helt enkelt ta en annan dag.

Även om vi kör på för fullt, så hinner vi bara med två lass. Henke ska med Johanna på bio och behöver vara hemma till klockan sex. Självklart! Vi kan fortsätta en annan dag. Nu har vi ju i alla fall fått iväg det jobbigaste. Tack Henke!

Samma panikkänsla kommer tillbaka, när jag kliver in hemma i lägenheten. Där står kartonger och påsar huller om buller. Vart fasen ska jag göra av allt?! Mycket av det här kommer nog att åka ut till förrådet. En del kommer nog att gå till loppisen också.

Jag pratar en stund med Ullis. Hon och Hailey har feber idag. Egentligen skulle jag ha hälsat på dem idag, men nu skjuter vi det till en annan dag. Marre lovar att hjälpa mig i morgon, när jag säger att jag tänkte ta en sväng till ut till Bälgviken med släpkärran. Toppen!

Nu sitter jag här och mår illa. Jag har moffat geléhjärtan för brinnande livet. Tanken var ju att jag skulle bjuda mina barn med respektive på hjärtana, men Henke gillade dem inte så mycket och Ullis är ju sjuk. Går ju inte att sluta äta ju! Bläää!

Belgienkompis och gardiner

Det känns lika tungt idag, när jag vaknar. Jag har sovit dålig och Simba har varit orolig och krånglat hela natten. Bara han inte håller på och blir sjuk! Skulle inte orka att han rycktes ifrån mig också nu. Jag tog aldrig någon sömnmedicin igår, så jag gör inte om det misstaget ikväll igen.

Jag kommer ändå igång rätt snart och ser även till att sminka mig och fixa till håret. Gäller ju att man ser skaplig ut, när man ska ner på stan. Dessutom, så står jag ut lite bättre med att titta mig själv i spegeln, när jag har fixat till mig.

Idag ska jag träffa Anitha, som jag ska dela rum med på Eskilstuna Ölkulturs Belgienresa. Spännande! Det gäller ju att man kan känna att det känns bra, när man ska sova i samma rum i fyra nätter. Hjälp, tänk om det är dubbelsäng med bara ett täcke!

Innan jag ger mig iväg, så ringer jag min mäklare. Jag har sovit/funderat på saken under natten och har nu bestämt mig för att godta spekulanternas sista bud, dvs om de till träder i slutet av februari och om jag får flyttstädningen av mäklaren.

Jodå, det ska väl gå att ordna. Mäklaren lovar att resonera med paret, som är intresserade av huset. Hon ska träffa dem i morgon, men hon är ganska säker på att de går med på mina krav om tillträde och flyttstädningen står hon för. Kalas!

Anitha och jag har stämt träff på Sveaplan och jag ser henne direkt. Hon ser mycket yngre ut, än jag trodde från början. Hon kan vara i min ålder, kanske. Vi går in till restaurangen och köper varsin macka och kaffe.

Vi berättar för varandra om vilka vi är och blir väldigt förtroliga direkt. Skönt med öppna människor! Vi har en hel del gemensamt och vi kommer fram till att jag till och med har ridit på hennes islandshäst. Nu ser jag verkligen fram emot Belgienresan!

Mamma ringer, när jag har kommit hem igen. Hon vill att jag ska göra henne sällskap till Vilsta, för att titta på allt nytt, som har hänt i lägenheten. Hela köket är klart och den nya fondtapeten är på plats. Det blir supersnyggt!

Mamma följer med mig in en stund, efter att hon har skjutsat hem mig. Jag måste ju visa hur det blev, när jag flyttade runt på lite taklampor. Nu har jag en bra lampa i vardagsrummet och i hallen. Däremot, så saknar jag fortfarande kökslapma. Det är så svårt att hitta någon jag gillar.

När mamma har åkt, så rinnger Ullis. Hon är uppåt värre och vi pratar en lång stund. Vi ska åka till Stockholm och shoppa på lördag. Vi ska ha en riktig mysdag, bara vi! Det var för övrigt Ullis födelsepresent från mig.

Efter en tidig kvällsmat, så får jag en plötslig lust att borra hålen för de återstående gardinkapporna. Gäller att smida medan järnet är varmt, så jag släpper allt annat och börja borra. Telefonen ringer, men jag svarar inte. Är helt inne i det jag gör och vill fortsätta med det. Sorry!

Självklart går inte allt utan hinder på vägen. Det är svårt att borra, så att det blir rakt och fint, men nu sitter fästena där i alla fall. Sen visar det sig att det behöver sys en kanal i kapporna. Hade jag inte alls räknat med. Känner att jag börjar bli både trött och grinig.

Men nu så....

Nu saknas det lite tavlor, en kökslampa och lite fräscha blommor. Sen är jag faktiskt klar! Ja, klar blir man väl aldrig, men....

Promenad med Karin

Jag vaknar, helt ledbruten i hela kroppen, efter gårdagens övningar med borrmaskinen. Tur att jag inte fortsatte att borra klart i vardagsrummet också!

Idag ska jag åka till Karin i Borsökna och ta en stavgångspromenad. Karin ska få visa mig en av sina promenadvägar. Till min glädje, ser jag att solen håller på och bränner sig igenom molndiset och det ser ut att bli en härlig dag.

Karin står beredd, när jag kommer klockan elva. Jag lämnar bara in min väska i hallen, sen tar vi våra stavar och ger oss iväg. Vi går genom villaområdet i Borsökna, längs med sjön. Vi pratar hela tiden och solen ger oss en rejäl dos av ljusterapi.

Det är flera varmgrader ute idag och både Karin och jag blir varma och rödblommiga. Sen frestar det ju på flåset, att gå och prata hela tiden. Bra både för kroppen och knoppen!

När vi närmar oss nerfarten till Borsöknabadet, så slår det mig hur vackert det är med utsikten över sjön, när solen ger liv åt hela byn. Isen ligger på sjön och det ger ytterligare lugn åt bilden. Tur att jag har kameran med mig....

Efter ganska precis en timme, kommer vi tillbaka till Karin och Thomas hus. Nu vankas det tomat- och korvsoppa med fillimpa till. Smakar gott, efter dagens promenad! Tack, Karin!

Vi avrundar med kaffe i soffan. Karin öppnar en burk med havreflarn, men både jag och Karin avstår det söta. Det har varit lite mycket av den varan nu, under julen och alla högtidsdagarna.

Vi har lätt att prata om det mesta och tar båda tillfället i akt, att bolla olika funderingar med varandra. Det känns alltid skönt, att få en annan persons syn på saker ibland. Speciellt, om man vet, att det är ett ärligt svar man får tillbaka. Dessutom, känns det väldigt naturligt, att kunna öppna sig, om man får samma öppenhet tillbaka. Guld värt!

Vid tretiden, styr jag bilen hemåt igen. Jag känner mig lätt till sinnet, av den förtroliga pratstunden. Skönt, då kanske man inte behöver ligga och grubbla ikväll, eftersom jag redan har tömt mig på jobbiga tankar. Dessutom, så vet jag att Karin känner likadant. Vi hjälper varandra, helt enkelt!

Hemma igen, så ringer Ullis. Vi pratar en lång stund och sen känns det ännu bättre. Tror även att Ullis fick lite energi, av vår pratstund, hoppas jag. Min lilla skrutta!

Som jag lovade tidigare, så ringer jag mamma och berättar att jag är hemma igen. Hon och Lillis ska komma över en stund på eftermiddagen och ta en fika. De vill gärna se hur gardinerna i sovrummet blev. Sen är det nog resterna av morotskakan, som hägrar lite också. Henke och jag glömde ju faktiskt bort, att fika igår!

Gardinerna får godkänt och vi slår oss ned vid köksbordet, för att fika. Vi pratar lite om deras kommande flytt. Ska bli kul att få vara med och hjälpa till. Speciellt, eftersom jag var med dem på första visningen, då de tingade lägenheten.

Nu har jag hela kvällen framför mig och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet i alla fall att jag inte ska borra några hål för gardinhållare i alla fall. Det får vänta tills efter helgen, tror jag.

Dagen efter vinprovningen

Jag rävsover fram till tio. Helt klart, så sover man inte bra med alkohol i kroppen och igår blev det lite mycket av den varan. Vi hade jättetrevligt och det är helt klart värt att vara lite seg idag. Hela kroppen skriker av träningsvärken från gårdagens joggingtur.

Det är inget vidare väder ute, så jag slår genast bort tanken på att komma ut. Regnet piskar mot fönsterrutorna och jag är glad över att jag inte har tvättat fönstren. Sen är det något jag bara måste ta tag i snart. Det är skillnad att bo i stan, när det gäller damm i luften.

När jag har gjort mig i ordning och dragit upp alla rullgardinerna, så är klockan redan en bit över tolv. Vad gör det?! Bara skönt att ta det lite lugnt. Jag ringer mamma och hör om hon vill komma över. Vi bestämmer att hon ska ringa när hon är på G.

Efter en lunch, bestående av en bit paj från gårdagens kalas, så bestämmer jag mig för att ta en tupplur på soffan under pläden. Skönt att riktigt få mula in sig i fuskpälspläden. Skulle tro att jag kommer att slockna inom fem minuter.

Tror gör man i kyrkan, för mamma ringer och jag får bråttom att krångla mig ur pläden, för att hinna fram till telefonen och svara. "-Jodå, det är bara att komma över. Jag vill ju så gärna se din nya klänning och sen kan jag färga dina ögonbryn."

Jag kryper tillbaka under pläden, för att vakna till lite innan mamma kommer. Nästan så att jag somnar, men jag tar mig upp och försöker att piggna till. Kan ju inte erkänna att jag är seg pga gårdagen.

Mamma skrattar högt, när hon kliver in i hallen. Hon gick fel och har varit på 7:an och ringt på dörren. Ja ja, det är ju mörkt ute, så det kan väl hända den bästa, eller hur?

Mamma plockar fram sin nyinköpta klänning från Sisters och ber mig att prova. "-Vadå, ska jag?!" Mamma vill inte klämma in sig i den figursydda blåsan, för att hennes mage, som hon säger, "står i fyra hörn". Vad gör då min, efter gårdagens frosserier?!

Jag ålar mig, trots allt, in i hennes klänning och konstaterar att den sitter som ett ormskinn på mig och då inte i positiv bemärkelse. Mamma hjälper mig att komma ur den tajta tingesten och jag mår lite lätt illa.

När jag ändå är avklädd, så tar vi fram min nya klänning och den fina lila, som jag får låna av Lena Forsman. Mamma blir glatt överraskad av båda klänningarna och vi funderar hur det skulle se ut med mammas svandunsbolero till min gröna. Blir nog superfint!

Efter mannekänguppvisningen, så sätter vi oss i soffan och går loss på skumtomtarna, som är kvar från gårdagens kalas. Blää! Varför går det inte att behärska sig?! Tur att mamma är likadan, för då tar de slut fortare.

Jag hjälper mamma att färga ögonbrynen, så att hon blir lite fin till nyår. Det går ju så fort, men gör ändå så stor skillnad.

Mamma tackar för sig och åker vidare. Gäller att hinna med att köpa bubbeldrickat till nyår, innan det blir alltför kaosartat på Bolaget.

När lugnet åter har lagt sig hemma, så passar jag på att ringa till Ullis. Givetvis, så håller de på att lägga Hailey, så jag ringer med lite dålig tajming. Ullis ber att få ringa upp.

Vi sitter och gäspar varandra i örat under hela samtalet. Ändå är det skönt att höra, att de mår bra. Det är så mycket värt, det där med att man kan höras av lite varje dag. Man behöver inte prata i timmar, bara konstatera att alla mår bra.

Nu tror jag att jag ger upp för idag. Tycker ändå att jag har varit tapper, med tanke på att jag var vaken till runt halv tre i natt. Vi får se om John Blund kommer till mig nu.

Fin julafton

Det blev en glad och fin julafton, trots mina djupdykningar dagarna innan jul. Jag började dagen med att ta en rask stavgångspromenad i Kronskogen. Sen en välbehövlig dusch, innan jag satte mig ner och rimmade till alla julklapparna.

Jag hann till och med gå ut och tända ljusen i lyktorna på altanen, innan Henke och Johanna kom och hämtade mig.

Här kommer ett litet axplock av bilder från vår mysiga jul, den första julen med barnbarn. Jag tror ni lägger märke till det på bilderna....

Ullis gillar inte att vara med på bild...

Julbordet på bardisken, innan vi har börjar frossa loss....

Hailey kryper omkring i sin fina röda klänning, söt som en liten bakelse....

Mamma blir lite överraskad, när jag kommer farande med kameran....

Hm, undrar om allt är på plats nu....

Hailey är på ett strålande humör....

Morbror Henke retas med godiset....

Tomtefar själv....

Jag kan ju säga att den här fina godiskorgen, från personalen på Proforge, inte ser ut så här längre....

Mm, äntligen dags att hugga in...

En liten tjej börjar vara trött. Varför ska man sova middag, när det är julafton....

Moster Johanna....

Äntligen kommer tomten och inte är han speciellt läskig heller....

Han har ju så fint skägg och intressanta glasögon....

Japp, så här går det när man lämnar kameran utan uppsikt....

Mm, Ullis kan också....

Helt plötsligt dyker det upp två tomtar till. Det blir lite för mycket för Hailey, som blir helt otröstlig en stund....

Fast det är rätt så OK, när klapparna är öppnade och man får börja leka....

En nöjd Marre....

Vad bra, nu kan man ju skjutsa omkring på grejerna....

Hailey vill också vara tomte....

Dagen till ära, så får Hailey äta morotskaka - med händerna....

Vill inte höra! Ett litet trick som Mummi har lärt Hailey....

Gammelmorfar vill vara med och leka också....

Min söta, söta....

Tack min älskade familj för en supermysig julafton!

Måndag på IKEA

Idag har jag inte ro att ligga kvar i sängen längre än till straxt före åtta. Jag slänger på mig lite kläder, för att gå ut och jacka i sladden till motorvärmaren. Mamma och jag ska åka till IKEA idag och då vill jag har en varm och skön bil.

Det har kommit rejält med snö i natt och jag inser att det kan vara läge att skotta rent trappen och rampen upp till min dörr. Jag tar sen och sprider lite grus på trädäcket, så att det blir lite mindre halt. Gäller ju att göra gott intryck i min nya bostadsrättsförening!

Jag startar bilen, men gör misstaget att inte stänga dörren först. Vindrutetorkarna är på och jag får hela skörden av snö, från vindrutan, in i bilen. Grannen på parkeringen bredvid skrattar gott, när jag svär över misstaget. Vi hälsar på varandra och pratar lite, innan jag åker iväg för att hämta mamma.

Trots väglaget, så går bilresan till IKEA bra. Vi parkerar och går in på Erikslunds affärscentra. Så mycket fina affärer! Tidigare, hade jag bara gått rakt in till IKEA, men nu blir det lite sightseeing, eftersom både mamma och jag behövde in på apoteket.

Ingen av oss har speciellt bråttom hem, så vi tar det lugnt på IKEA. Vi liksom insuper allt i vår väg. Om inte annat, så kan man ju få lite bra inspiration.

Ni som känner mig väl, vet ju redan att jag har en lista med det jag ska ha, med mått och allt. Det är framför allt lite tillbehör till köksskåpen, som jag är ute efter. Jag får hjälp av en tjej, som ger mig en lista på det jag behöver, där det framgår var jag ska hämta sakerna.

När vi har klarat av övre plan, så knorrar magen och vi går in på restaurangen. Vi är båda superhungriga, så det blir både förrätt, varmrätt och efterrätt med kaffe. Känns sådär, när vi har moffat klart.

Min nya mäklare, Jaana ringer, när vi sitter i matsalen. Det unga paret har gett ett bud, ett rejält skambud. Jag förklarar för Jaana, att  jag inte tänker ge något motbud. De får helt enkelt gå hem och skärpa till sig! Jaana förklarar, att hon också tycker att det är lågt och att hon ska ringa till den andra spekulanten.

Morr! Jag blev skitstörd av det här skambudet. Nu ska jag fanimej inte lämna kvar något i huset, även om de kommer upp i ett mer lämpligt bud! Ska nog sjutton krypa ner några tusenlappar, om bara den andra spekulanten får huset. Nån måtta får det väl ändå lov att vara!

Efter lunchen, tar vi hissen ner till nedre plan och går loss på allt det som finns där. Mamma hittar givetvis lite värmeljus och annat krafs. Själv hittar jag en pall till köket och lite annat smått och gott. Sist, men inte minst, så väntar alla hyllorna vid självhämtningen.

Jag blir riktigt imponerad av hur det funkar, det här med IKEA och hela idéen. Det är enkelt och billigt, men även funktionellt och snyggt. Sen tycker jag att det är skit det samma, att det är många som har samma saker. Huvudsaken är att jag hittar det som jag vill ha och är nöjd med det.

Både mamma och jag sitter och gäspar stort, i bilen på väg hem. Tar på krafterna att shoppa! Jag kör fel i rondellen vid IKEA, så det blir vägen över Dingtuna istället. Mamma och jag bodde i Västerås under en period, så det blir lite av en nostalgitripp. Dessutom, så tror jag att det blev en genväg.

Hemma i Eskilstuna igen, så åker vi först till Stenby och lastar av mina hyllor och bänkskivor. Sen tar jag med mig min korg från Jysk, för att åka och byta. Både mamma och jag ser fram emot att se vad de har att erbjuda i gardinväg på Jysk, för på IKEA hittade jag inget av värde.

Äntligen, så har det kommit hem en korg, som passar i den hylla jag köpte tidigare. Dessutom, så hittar jag flera gardiner, som jag skulle kunna tänka mig. De är ganska dyra, så jag taggar ner och väntar tills jag har sett vad som finns i stan.

Jag följer med in till mamma på en kopp kaffe. Effie blir helt galen av den nya kompisen, en gosse-råtta från IKEA. Hon ruskar den vilt. Lillis grymtar lite, när han hör att det för övrigt bara är ljus som har blivit inhandlade. Det blir ju fler resor till IKEA, när de har flyttat sen.

Nu är jag sugen på att komma hem och fixa med nya korgen till badrumshyllan och att montera kökspallen. Innan jag lämnar mamma och Lillis, så hjälper jag Lillis att komma igång med Facebook. Är lite småpyssel, innan allt är klart, men nu så!

Jag börjar direkt att öppna paketen med det jag har köpt. Det första jag kan konstatera, är att bänkskivan är av både fel färg och av fel tjocklek. Shit! Däremot, så lyckas jag skruva ihop pallen och blir nöjd med den. Korgen från Jysk, blir slutet på en utrymmesbrist i badrummet.

Jag pratar en stund med Ullis i telefon. Både Hailey och Marre är lite förkylda och de vet inte om de kan åka och handla i morgon, som det var tänkt. Jag ska vara barnvakt medan de handlar. Vi får helt enkelt se om de mår tillräckligt bra i morgon.

Måndag och flyttkartonger

Mina ångestladdade drömmar avbryts av en skarp signal. Är det telefonen som ringer? Ja, det är det och klockan är redan halv tio. När jag äntligen kommer underfund med hur jag ska göra för att svara, så är det ingen där. Shit!

Jag sover så tungt, när jag har tagit sömntabletter, så att det skulle kunna springa en elefanthjord genom sovrummet utan att jag vaknade. När jag har kravlat mig ur sängen, så ser jag att det är Lillis, som har ringt. Just ja, han skulle ju komma ut med nya flyttkartonger idag.

Efter mina morgonbestyr, så blir jag väldigt rastlös. Jag vet att jag har hur mycket som helst att göra, men jag kan inte börja ännu. Mamma ringer och säger att hon och Lillis kommer ut på eftermiddagen med flyttkartongerna. Skönt, då får jag något att ta tag i.

I väntan på att mamma och Lillis ska komma, så tar jag in några plastbackar från garaget och börjar packa. Inser nu att det kommer att gå åt hur många kartonger och backar som helst. Men det är väl så att jag får börja köra grejer, så fort jag har fått nyckeln. På så vis kan jag tömma kartonger och backar, så att jag får mer att packa i, inför stora flyttdagen.

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Hon är så himla gullig! Känns som att vi kan prata om allt. Jag lägger mig tillrätta i soffan, så att jag kan ligga ner och vila en stund medan vi pratar. Ska bli kul att bjuda över dem sen, i min nya lägenhet.

Jag ringer Henke och hör hur dags vi kan börja flytta på lördag. Vi kommer överens om att halv elva är en bra tid att börja. Henke säger att han kan fixa två kompisar till, som kan hjälpa till om jag vill och det vill jag. Gullegubben!

Jag pratar med Ullis en stund i telefon. Hon är, liksom jag, deppig. Vi kräks en stund i örat på varandra, sen blir allt lite lättare. Ge och ta. Sköt att vi kan prata om allt, även när det är tungt.

Trots pratstunden med Ullis, så känner jag mig inte riktigt OK. Jag slår en signal till Karin, men kommer precis på att hon inte är hemma. Ja ja, men då får jag väl försöka att packa lite istället då. Allt för att skingra mina jobbiga tankar.

Sista dagarna har det varit väldigt tungt. Jag tänker hela tiden på den där dagen, som inte borde få finnas. Jag ältar och ältar, men det var ju det hon sa, min beteendevetare, att jag skulle tillåta mig själv att älta. OK, då är det väl så då. Bara att låta det värka ut.

Mamma och Lillis har med sig en saffranslängd, som är supergod. Det blir tre skivor till kaffet och det blir min lunch. Förstår inte vart mina sunda matvanor har tagit vägen?! Skit samma, bara jag orkar vidare och mår bra!

Lillis hjälper mig att få ner sakerna från vinden, som jag ska ha med mig till Lagmansgatan. Det är bl a julsakerna. Ska bli mysigt att få ställa upp adventsljusstakarna i min nya lägenhet. Ser faktiskt fram emot att pynta och göra fint där.

När mamma och Lillis åker, så sätter jag fart med att packa i de nya flyttkartongerna. Känns riktigt skönt att få ta tag i allt. Jag känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Jag avslutar med att ringa Henke, för att höra om han kan komma ut på fredag och hjälpa mig att montera ner TV och dator. Nema problemas!

Min fina vän Karin ringer och vi pratar en lång stund. Men vad är det med oss tjejer?! Både jag, Ullis och Karin mår skit. Skönt i alla fall att vi kan hjälpa varandra att se ljuset, som ändå finns där någonstans.

Ullis har messat mig, medan jag pratade med Karin, om att de ska titta på en lägenhet i övre Nyfors i morgon. Vill jag följa med eller?! Jag bjuder in mig själv, helt enkelt. Spännande att se vad de tycker. Ullis har ju faktiskt gått i Björktorpsskolan en period, när vi bodde i samma kvarter, så hon känner för området.

När alla telefonsamtal är avslutade, så packar jag en stund till. Sen inser jag att jag har gjort mer än tillräckligt för dagen och kan unna mig en stund framför datorn. Simba är inte sen att hoppa upp i knät. Han vill ju vara med när jag bloggar.

Semester på G!

Inser att jag inte har ägnat en tanke ännu åt vad jag ska ha med mig på resan till solen med mamma. Kanske är dags att börja fundera över det nu då?! Det har ju varit så mycket annat, som har krävt min närvaro den sista tiden.

Första problemet jag stöter på, är att strykbrädan står ute i garaget belamrad med loppissaker. Jaha, då är alltså första steget att gå ut i garaget och försöka flytta om prylarna, så att jag kommer åt strykbrädan, men det får jag ta tag i sen, när jag kommer hem från stan.

Dagen är, som vanligt fullbokad och börjar med att åka till Vilsta herrgård med mamma och Lillis, för att titta på vilka färger de ska välja på väggarna. Kul, för nu börjar man kunna se hur det kommer att se ut, när innerväggarna börja komma på plats.

Efter Vilsta, så åker jag till macken och tankar upp bilen, så att mamma och jag slipper få en obehaglig överraskning på morgonen, på väg mot Arlanda. Måste komma ihåg att fylla på spolarvätska också!

Nästa stopp blir vid apoteket i Fröslunda, för att köpa förebyggande medicin mot turistdiarré. Jag brukar ha otur, när det gäller magen, så jag gör ju vad jag kan, för att undvika det.

När jag ändå är i Fröslunda, så passar jag på att gå in på kondiset där. Tyvärr så har de inte min favolängd med pistage, så jag blir besviken och så blir det ingenting i stället. Listigt Lena!

När jag ändå har en lucka i planeringen, så passar jag på att åka till Willy's och handla det lilla jag behöver fylla på med. Då inser jag att kondiset Amarant har en filial där, så jag slinker in och handlar en kondiskrans.

Jag har planerat att hämta Doris och David, så att de får fika en sista gång i huset, innan jag börjar packa ner allt i flyttlådorna. Känns viktigt att de också får ett bra avslut med huset. Misstänker i alla fall att de kan ha behov av att komma ut en sista gång, innan jag flyttar.

Klockan tolv har jag tid hos min frissa, Marie, så då bär det av till Skogsängen. Alltid lika mysigt att få bli lite ompysslad. Under tiden slingorna ljusnar, så får jag dricka kaffe och läsa skvallertidningar. Hög mysfaktor!

På parkeringen utanför frissan sen, så ringer jag till Ullis. Vi har kommit överens om att jag ska komma förbi och lämna burken med Haileys mat, som blev kvarglömd i mitt kylskåp igår. Passar ju bra, när jag ändå ska till Årby och hämta Doris och David.

Ullis är febrig och förkyld, så hon möter mig vid dörren och tar emot. Även om jag inte hade tänkt det från början, så kan jag inte motstå att krama om henne. Hon ser så himla ynklig och blek ut, där hon står och väntar i kylan. Hoppas att bacillerna inte hoppar över bara!

När jag är klar hos Ullis, så ringer jag till Doris och David, för att säga att jag är på gång. Doris svarar och säger att David tyvärr är febrig och dålig i sin astma. Hon undrar om vi kan ta det här med fikat någon annan gång.

Visst kan vi göra det, men då blir det ju mitt i flytten. Jag åker ju bort en vecka nu och sen när jag är tillbaka, så är det ju bara att börja packa inför flytten. Doris förstår och säger att de gärna kommer och hälsar på i min nya lägenhet istället. Känns bra!

Jaha, här sitter jag med en rykande varm kondiskrans, men utan fikagäster. Hm, ska jag ringa mamma eller till Karin. Det blir till mamma och jag åker dit, för att hugga in på kondiskransen. Effie möter upp i hallen och är väldigt intresserad av vad jag har i påsen.

När jag åker hemåt igen, så är himlen sprakande röd. Otroligt vacker solnedgång! Det är nästan så att jag blir en trafikfara, när jag ständigt måste titta på himlen.

Jag klarar mig hem utan incidenter och en sömndrucken Simba möter upp i hallen. Jaha, man kanske skulle ta tag i det där med kläderna och packningen nu då. I morgon kommer jag att ha fullt upp med städning och mycket annat, så det känns viktigt att komma igång.

Sen inser jag att det kanske vore vettigt om jag tog semester från bloggen också. I morgon kommer jag att få lov att krypa i säng riktigt tidigt, så det där med att hinna med att blogga då, det är bara att glömma.

Med andra ord, så säger jag tack och hej för minst en vecka framåt i tiden. Förhoppningsvis, så har jag fina minnen och kort att dela med mig av sen, när jag kommer hem igen. Nu måste jag se till att fokusera på det som är viktigast just nu och det är min och mammas kommande semestervecka!

På återseende! :)

Aktiv fredag

Idag ringer klockradion sju igen. Den här gången kommer jag upp lite lättare. Idag har jag en hel del att fixa med i stan.

Första ärendet blir hos naprapaten, Peter Skog. Min kiropraktor i Stockholm ringde ju återbud, så sent som dagen innan, så nu var jag bara tvungen att få komma till någon annan med kort varsel. Nacken plågar mig, så jag står snart inte ut!

Peter är proffsig i sitt bemötande och hans behandling av min ömma nacke och rygg är proffsig, även den. Ska banne mig sluta gå hos kiropraktorn i Stockholm, nu när jag vet att hjälpen finns på närmare håll. Då har jag både massör och naprapat under samma tak.

Lite lätt vimmelkantig, efter Peters behandling, sätter jag mig i bilen och åker till Elon. I nya bostadsrätten saknas det diskmaskin och jag måste bestämma mig för vad jag vill ha. Efter lite funderande och tjugo frågor, så blir det en Bosch.

Nu har jag två timmar kvar, innan nästa tid att passa. Därför ställer jag bilen på Willy's parkering och går in till centrum. Fy så kallt det är idag! Ett par vantar hade definitivt inte suttit i vägen!

För att få tiden att gå, så kryssar jag mellan alla affärerna och galleriorna  på gågatan. Känns helt OK att bara strosa omkring, helt utan mål. Skulle kunna bli en dyr historia, men jag lägger band på mig.

Min nya lägenhet är ansluten till stadsnätet. Jag behöver en ny Internetleverantör, så jag går in till Telia för att höra vad de har att erbjuda. Dessvärre, så har de inte dragit fram sitt nät till min nya adress, så det finns inte så mycket att erbjuda. Får kolla, sen i kväll, vilka leverantörer jag har att välja mellan.

Klockan är halv ett och nu är det dags för besöket hos min massör. Skönt att ha fått bort alla låsningar, så att han nu kan mjuka upp de irriterade musklerna också. Ont, men skönt! Sigge är bara helt grym på massage!

Efter massagen, så går jag till banken och hämtar bouppteckningen, som nu är registrerad och klar. Sen går jag förbi hos min mäklare, men där är det tomt, så det får helt enkelt vänta till en annan dag.

Nu är jag hungrig, så det blir en kebabsandwish på Kebabhuset. Jag sätter mig, så att jag har utsikt mot gågatan. Så rofyllt att bara sitta där och äta och titta på alla som går förbi. Sen att de, som går förbi, tittar på mig när jag äter, det bjuder jag på!

Ja ha, då är jag klar på stan då. Jag ringer Ullis och hör om det är OK att jag kommer över på en kopp kaffe och det är det. Återigen en kall promenad mot parkeringen på Willy's. Smällar man får ta, när man är för snål för att betala i parkeringshuset!

Jag ser Ullis redan genom fönstret. Någonting har hänt med hennes hår. När hon öppnar, så ser jag. Hon har klippt av sig till en kort och väldigt fin frisyr. Jag kramar om henne och säger att hon är jättefin. Ullis ser lite tveksam ut, men inser sedan att jag menar allvar och hon blir glad.

Hailey är på sitt bästa humör och vill givetvis komma direkt till mormor. Hon är så himla gullig, mitt kära barnbarn! Vilken lycka det är att få kunna snusa henne i nacken och att få hämta energi från hennes varma och äkta leenden.

Jag blir inte så långvarig hemma hos Ullis och Marre. Måste ju hinna med att åka förbi hos mamma och Lillis också. Det är redan mörkt ute, fast klockan bara är runt tre. Skönt att dra på stolsvärmen i bilen!

Mamma och Lillis väntar på besök av en ny spekulant på huset. Vi sitter och pratar en stund om allt och inget. Sen ringer han och säger att han hellre vill komma en dag när det är ljust. Mamma och Lillis blir lite irriterade, eftersom de har piffat lite extra, bara för att han skulle komma.

Känns tungt att åka hem i mörkret sen. Som vanligt, när det känns så, så kör jag alldeles för sakta och bilarna ligger klistrade bakom och vill köra om. Varsågod!

Hemma igen, så ser jag först till att Simba får det han behöver. Sen ringer jag Henke. Han har ju faktiskt lyckats att sälja både mina utemöbler, kanoten och en resväska. Tack Henke!

När jag sen slår på datorn, så inser jag att något har hänt med Internetuppkopplingen. Shit, jag som är så himla teknisk! Jag startar om datorn och försöker att ansluta igen, utan resultat. Men då! Då återstår det bara att ringa till supporten hos Bredbandsbolaget då. Det här är absolut inte min grej! Johnny har alltid varit den, som har fixat med Internet och sånt.

Efter ca tio minuter i telefonkö, så kommer jag fram till en kille, som undrar vad jag har för problem. Det första han frågar är om eladaptern till modemet. Den är kall och då inser han att det är det som är problemet. Kommer en ny med posten, om så där en vecka, tack och hej!

Men jag vill ju ha tillgång till Internet nu! Men hur svårt kan det vara?! Visst borde det väl kunna finnas en likadan adapter här hemma någonstans? Jag har precis för mig att jag har sett en sån.

Efter en stunds letande, så hittar jag vad jag söker. Fläkten till braskaminen har en likadan adapter. Jag läser noggrant på adaptern, så att det ska vara samma input och output, innan jag törs prova om den passar till det strömlösa modemet.

Bingo! Fan var jag är duktig, alltså! Å andra sidan, så kanske insatsen inte var så himla heroisk, men för mig var den det i alla fall. Nu slipper jag ju att vänta på att Bredbandsbolaget ska skicka en ny adapter med posten. Seger, igen!

Nu ser jag fram emot en stund framför TV:n med bl a Idol. Sen skulle jag tro att det blir ganska tidigt i säng, eftersom jag har varit uppe vid sju två dagar denna veckan. Måste bli ett slut på dessa tidiga morgnar!

En dag i hemmets vrå

Jaha, idag är det ytterligare en dag med skrubbande inför visningen på lördag då. Fick mycket gjort igår, men det återstår en hel del. Den här gången ger jag mig på duschhörnan, handfat och toaletter. Det är till att roa sig kungligt!

Har samlat lite nya vuxenpoäng nu, (inte för att jag vet om jag behöver fler, men...). Iförd gula gummihandskar, har jag just rensat vattenlåset i duschen. Ingen vidare rolig historia, kan jag meddela. Trots kväljningarna, så har jag nu i alla fall slutfört den uppgiften. Grattis Lena!

Skönt att ha det tråkiga klart! Nu kan jag ägna mig åt andra saker i stället, som t ex att få fart på den andra mobilen, som jag fick från Lillis. Min nuvarande mobil kan man inte ens skicka MMS på och den har heller ingen kamera.

Återigen tar jag mig tid att läsa en instruktion, från början till slut, och det lyckas även denna gången. Skam den som ger sig! Nu har jag både färgskärm, MMS och kamera. Nice! Tack, Lillis!

Sen tittar jag igenom den order jag lade till Airshoppen tidigare. Nu ser jag att jag har fått betala för mycket för ett av vinerna. Det handlar om 60:- mer per flaska och det kan jag ju inte blunda för, så jag ringer kundtjänsten för att fråga.

Handläggaren säger att det beror på att jag felaktigt har fått sommarkatalogen hemskickad och att priserna på en del viner har höjts till vintern. Tycker i alla fall att det verkar urbota fel att Airshoppen ska ta mer för vinet, an vad Systembolaget gör. Då finns det ju ingen vits med att släpa med det på flygplanet.

Handläggaren håller med i mitt resonemang, men säger att den som är ansvarig för priserna är på möte nu och att hon kan ringa tillbaka till mig sen. Tror ni att hon gjorde det? Nej då! Men var så säker på att jag kommer att ringa tillbaka till dem sen!

Nu får jag höra hur min nya SMS-signal låter i nya telefonen. Det är Ullis som messar och talar om hur mycket hon älskar mig och att hon är så glad att ha mig som mamma. Jag kan meddela att tårarna inte är långt borta nu. Min fina lilla gumma! Vi har kommit varandra så nära nu.

Framåt femtiden, så kommer mamma och Lillis. De har med sig smarriga Napoleonbakelser. Hm, försöker de att göda mig, eller?! Det smakar i alla fall himmelskt, även om jag mår lite illa efteråt. Det är all grädde, som åker lite kana i magen.

Min fina vän, Karin, ringer. Vi pratar en lång stund, både med allvar och skratt. Skönt att man kan växla så i samtalet. Härligt också med vänner, där vänskapen handlar om att ge och att ta. Jag blir alltid glad av att prata med Karin. Vi mår kort och gott bra av varandra.

Vi pratar om när jag har flyttat in till stan. Det kommer att bli så mycket enklare att umgås då. Thomas, Karins, man har ju lovat att ta med mig till Eskilstuna ölkultur. Skäms nästan över att jag aldrig har varit där. Men nu ska det snart bli av i alla fall!

Nu börjar det dra ihop sig till en kväll i TV-soffan. Ska bara koka te, innan jag sätter mig för att gotta mig åt allt elände och alla pinsamheter i kvällens avsnitt av Robinson.

Mor- och dotterdag

Jag har tillbringat förmiddagen med att fixa mig lite extra i håret och att göra en makeup. Känner mig riktigt fin, för en gångs skull. Nu sitter jag i bilen och är på väg att hämta Ullis, som har varit hos frissan och klippt en ny frisyr.

Vi har bestämt att vi ska äta lunch tillsammans på thaistället Innovation i Nyfors. Passar nog Ullis bra, eftersom de har buffé. Då kan hon äta av det hon vill och lägga för sig själv, det hon vill ha.

Ullis är redan klar hos frissan och står utanför, när jag kommer med bilen. Vilken pingla! Hon fullkomligt lyser! Man kan se på en mils avstånd, att hon är helnöjd med sin nya frisyr. Tack, Lisbeth, alltså Ullis frissa, på Salong Style.

På väg mot Nyfors, babblar Ullis oavbrutet och det går inte att ta miste på hennes upprymdhet. Det smittar av sig och det sprider sig en behaglig värme i hela magen.

Som vanligt, är det mycket folk på Innovation, men vi hittar ett bra bord för två. Där kommer Ullis inte undan kameran längre. Visst är hon fin, min lilla dotter?!

Vi börjar med Thaisoppan, som är riktigt stark och god. En sån där soppa, som man blir snuvig av. Jag nöjer mig med att äta en tallrik med varmrätt. Vet att jag kommer att må dåligt om jag äter mer, så det är ju onödigt.

Ullis hämtar en andra laddning av varmrätterna och jag vet inte riktigt vart hon gör av maten, i sin lilla kropp. Ner går den i alla fall, utan tvekan och jag är så glad för det!

Vi avslutar med kaffe, innan vi tar bilen till Växtriket. Jag ska köpa ljung till blomlådorna vid köksfönstret och till amplarna på farstubron. Blommorna som sitter där nu, har varken fått vatten eller gödning på säkert en månad, så de ser rätt så medtagna ut. Ska bli skönt att få byta ut dem nu.

När vi svänger ut från parkeringen vid Växtriket, så får jag ett infall och gör en avstickare till Närjeholmen, som ligger liksom bakom Växtriket, mot ån. Jag har alltid undrat hur det ser ut där, men jag har alltid varit för stressad för att ge efter för infallet. Nu kan jag ge efter.

Det ligger ju hur många hus som helst där! Ser precis ut som att man är på landet, fast det ligger mitt i stan. Häftigt! Det känns också häftigt att jag bara gav efter för min impuls.

Det har blivit mycket av den varan nu, alltså impulsgrejer. Kanske har något att göra med känslan av att man måste leva i nuet och ta vara på varje sekund av livet. I morgon kan det vara för sent! Synd bara att det måste hända något så tragiskt för att man ska vakna till.

Vi åker vidare, hem till Ullis och Marre i Skiftinge. När vi kliver in genom dörren, så hör vi ett "Eeh!" och ser Haileys lilla huvud sticka fram i dörröppningen till hennes rum. Det är Marre, som håller fram Hailey och leker tittut med oss.

Hailey har fått nya kläder, så Ullis byter om på henne, så att jag ska få se på den fina klänningen och de fina skorna, som hör till. På den här bilden ser man dessutom ännu bättre hur fin Ullis blev i håret....

När Ullis sätter på Hailey de rosa skorna, så blir det skrika av. Hailey får total panik av att inte kunna röra som vanligt på fötterna. Ta bort, ta bort!

Ullis rycker in och tar av henne skorna. Det är roligare att leka med dem....

När klockan är fyra, så tackar jag för kaffet, kramar Ullis och Hailey och går ut till bilen. Marre ska lifta med mig till gymmet och träna en stund. Hon har ju varit hemma med Hailey hela tiden, medan jag och Ullis har roat oss, så nu är det Marres tur att ha lite egen tid.

När jag kommer hem, så byter jag direkt om till träningskläder och tar en härlig promenad runt Lillsjön. Det blåser rejält idag också, men vinden är fortfarande ljummen, så jag behöver ingen jacka. Det står nog inte på innan man behöver både jacka och vantar, så jag passar på att njuta och ta in de vackra höstfärgerna.

Telefonsvararen blinkar ilsket när jag kommer hem. Mamma har ringt tre gånger och Carina i Skogstorp har också ringt. Båda är nyfikna på om jag har hört något från mäklaren, men jag är lika nyfiken jag. Han har inte ringt idag heller. Morr!

Nu ska jag bara ta en dusch, svida om till morgonrock och göra te, innan jag bäddar in mig bland kuddar och duntäcke i sängen, för att se "Bonde söker fru". Idag VET jag att det inte bara är "Idol", så det så!

En dag i 180

Vilket skitväder det är idag! Det blåser och regnar. Riktigt höstrusk! Inte ens Simba vill gå ut, men har inget val, efter tredje gången han väcker mig. Sen sover jag till halv nio. Rekordtidigt uppe idag!

Jag bestämmer mig direkt för att idag ska jag banne mig städa. Det ska ju bli fint väder senare i veckan och till helgen och då vill jag ju inte ha det tråkiga kvar. Först ska jag bara....

Min nygamla, eller rättare sagt återfunna vän, Karin Harich ringer. Vi pratar en lång stund och det känns bra. Tror att vi både ger och tar, för samtalet handlar både om mig och om Karin, precis som det ska vara mellan riktiga vänner.

Precis när vi har lagt på, så ringer det på min mobil. Det är mäklaren, som inte hade hört av sig. "- Ja, jag vet inte vad som har klickat. Vi har väl helt enkelt ringt om varandra....". Yeah right! Hur som helst, så bokar vi en tid till i morgon kl. 16. "- Perfekt, tack för det!"

Jag ringer genast till Ullis, för hon har ju sagt att hon och Marre gärna vill följa med och titta. Vi pratar också en lång stund om hur vi mår och hur det går. Känns så bra med Ullis nu. Vi har kommit varandra så nära.

Hon är på rätt spår med sin sjukdom nu och har träffat en superbra beteendevetare, som hon känner förtroende för. Hoppas att det fortsätter så och att inget får störa den utvecklingen framåt.

Nu, när jag mår skapligt idag, så passar jag på att ringa till Johnnys mamma, Doris. Det är ingen mening att jag ringer, när jag själv är låg. Då drar vi bara ner varandra.

Det går lite trögt i början av samtalet med Doris. Vi är båda så ledsna, så det blir svårt att prata. Sen känner jag själv hur jag bara babblar och babblar. Jag får till och med Doris att skratta till några gånger. Känns härligt, för det var länge sedan jag hörde henne skratta.

Jag berättar, att korten nu är framkallade och att jag gärna kommer över, för att lämna dem. Vi bestämmer att jag ska komma på fredag förmiddag. Ullis, Marre och lilla Hailey följer med också. Då kommer det att bli svårt att vara ledsen, för jag menar att Hailey brukar kunna hålla låda.

När jag har pratat klart med alla i telefon, så är klockan redan lunchdags. Ja, men då slipper jag ju att städa ett tag till då, men sen är det banne mig dags!

När jag sitter och äter, så tänker jag på de fina orden, som Henke skrev om Johnny på Facebook. "Nu är du en ängel, vilket du redan var här hos oss!" Ja, det känns nästan som att Johnny var en ängel på besök i mitt liv. Vi fick hela nitton, underbara år tillsammans.

Jag tänker också på en av de fina dikter jag har fått. Anna och Peter Witt skrev, "När sorgen nästan bryter dig och allt känns hopplöst trist. Försök att minnas det du fått och inte det du mist." Den dikten har hjälpt mig in på rätt spår många gånger.

Det är så lätt, att man helgonförklarar någon som har dött, att man bara minns det som var bra. Lika lätt är det, att ta allt för givet i livet, inte minst den man har närmast. Nej, jag försöker inte helgonförklara Johnny, på något vis. Jag vill bara säga att han var den jag älskade och ville bli gammal med, inte hans änka.

Efter maten, så börjar jag att damma. Sen slår det mig att jag nog ska ringa mamma också. Dels, så är jag nyfiken på hur det har gått hos tandläkaren och hos naprapaten. Sen måste jag ju berätta att jag ska på visning i morgon. Mamma sa ju förut, att hon gärna ville följa med på den.

När städningen är klar, så känner jag mig riktigt nöjd. Dessutom har solen brutit igenom det grå molntäcket. Klockan är bara fem, så jag hinner faktiskt med en stavgångsprommis runt Lillsjön. Inte för motionen, för den är redan avklarad. Nej, för att få lite dagsljus och frisk luft.

Klockan hinner bli framåt halv åtta, innan jag får ordning på kvällsmaten. Det blir ju ingen ordning på mattiderna, när man är själv! Nåja, jag äter ju i alla fall.

Det blir rent utav stressigt, för att jag ska hinna äta klart och plocka undan till klockan åtta. Jag har spetsat mig på "Bonde söker fru", men när jag sätter på TV:n, så är det "Idol". What?! Besviken, men det går ju faktiskt att titta på "Idol" också.

Förstår inte vart dagarna tar vägen! Idag känns det inte som att jag har slagit ner rumpan en sekund. Det har gått i 180 hela dagen. Sen har jag i och för sig mått väldigt bra idag, nästan på gränsen till hysterisk. Det brukar dessvärre betyda, att jag är på väg ner i avgrunden igen. Hoppas att jag har fel!

Tur att jag ska till kuratorn i morgon, men vilken jäkla tid jag har fått! Kvart över nio på morgonen. Hur gick det till?! Var jag drogad, när jag sa OK till den tiden?! Nåja, nu har jag i alla fall ställt klockan på ringning, så då ska det väl gå bra, dvs om jag nu har gjort rätt med klockan. Inte riktigt min grej....

Heldag med fönster

I natt har jag fått sova ganska ostört. Simba väckte mig första gången klockan fem och det är inte vanligt. Klockan sju åkte han ut, så att jag fick sova ostört. Han är besvärlig på morgonen, när han har fått för sig att det är dags att stiga upp.

Ändå sover jag till halv tiotiden idag och undrar varför jag ska gå upp, när jag vaknar. Det har blivit mer påtagligt nu om morgnarna, att jag är ensam och att jag inte känner någon glädje över att vakna. Det är då det är så viktigt, att jag har något bestämt att ta mig för under dagen. Något som kan locka mig ur sängen och ur meningslösheten.

Idag har jag lovat mamma att komma ut och tvätta fönstren i hela huset. Det känns roligt, för jag vet hur tacksamma de är. Alltså så finns det en mening, även idag, för mig att pallra mig upp och göra frukost.

I går kväll, när jag satt framför datorn, så kom jag på att jag skulle försöka börja använda kalenderfunktionen i Outlook, precis som jag gjorde på jobbet, fast utan irriterande påminnelser då. Nu ska jag bara fylla på med saker, som kan skapa mening åt min vardag.

Det är alltid bra att få överblick, istället för att ha lösa lappar på kylskåpet. Dessutom har jag börjat få så många tider att passa och roliga saker att göra, så jag har nästan svårt att hålla koll på när jag skulle göra vad. Nu ligger de där, prydligt i min Outlook-kalender.

Jag kommer till mamma vid elvatiden. Ja ha, då är det bara att kavla upp ärmarna och ta tag i det där med fönstren då! Känns faktiskt roligare att tvätta någon annans fönster, än sina egna. Det underlättar ju, om jag säger så.

Shit, vad många fönster de har på sitt hus! De har även en inglasad veranda, men där nöjer vi oss med att svabba av fönstret, som utgör själva dörren. Effie har gjort lite söta nosavtryck, som behöver bort innan visningen.

Mamma känner sig lite onyttig av att bara stå vid sidan och se på. Det behöver hon inte göra länge, för spröjsarna behöver tvättas av. Dessutom kan ju fönsterbrädorna behöva sig en avtorkning också.

Vi hinner med en kort paus för kaffe och macka, innan jag kör på med nästa våning. Svetten lackar, men jag mår bra av det här. Blir nästan manisk. Det är väl ett sätt att förtränga sorgen, som pockar på uppmärksamhet hela tiden.

Ryggen säger ifrån, när jag tvättar utsidan på de höga panoramafönstren ut mot sjön. Vilken tur att jag är klar nu då, för det riktigt hugger till i ryggslutet. Helt utpumpad, sjunker jag ner i soffan, för att vila min stackars rygg. Då kommer tårarna.

När man minst anar, så kommer ångesten och sorgen och river tag i en. Då är det bara att släppa taget. Det går över, men det måste få komma ut. Jag berättar för mamma, att det är svårast på morgonen och på kvällen, då allt stannar av och man är ensam i tystnaden med alla tankarna.

Ullis ringer och undrar var jag är. När hon hör att jag är i Borsökna och sen ska till apoteket, så vill hon följa med mig. Jag säger åt Ullis att komma till Borsökna, för att hämta älgfärsen de skulle ha fått i lördags. Så blir det.

Mamma och Lillis kramar om mig och tackar för hjälpen. De frågar hela tiden vad jag vill ha, men jag säger att jag inte vill ha något. Till slut kommer jag på vad jag vill ha, eller rättare sagt vad jag vill. Jag vill att mamma ska se till, att komma iväg med sin onda rygg och se till att bli bra tills vi åker.

Ullis och jag gör sällskap in på apoteket. Sen går vi in på Coop Forum, så att jag får fylla på det som saknas hemma. Inte ofta vi går i mataffären, så här tillsammans. Riktigt mysigt! Sen att jag känner mig helt urblåst i skallen just nu, det är en annan sak.

Nu är det dags för mig att åka hem och nu känns det ganska OK. Jag har ju varit borta nästan hela dagen, så nu är nog Simba irriterad. Ja, nu ska det faktiskt bli skönt att komma hem och ta det lite lugnt och skriva. Men först måste jag se till att äta lite kvällsmat, för nu har magen börjat knorra och då gäller det att passa på.

Efter maten, med Simba i knät, så kollar jag vad som står i kalendern. Jo, på förmiddagen i morgon kommer mamma. Jag ska sminka henne, så att hon blir fin till passfotograferingen. På eftermiddagen har jag planerat att städa. Men då så, då är jag ju fullbokad i morgon också då!

Trist morgon

Klockan är kvart över elva på förmiddagen och här sitter jag i morgonrock framför datorn och har inte ens borstat tänderna än. Idag är det en sån där dag, när jag undrar varför jag ska kliva upp och klä på mig. Regnet öser ner ute och allt känns grått och trist.

Ullis messade vid halv tio och undrade om jag var vaken. Det var knappt att jag var det, måste jag erkänna, men jag messade ett "Mmm" och det tog inte lång stund innan hon ringde. Min lilla Ullis!

Vi pratade flera gånger i går kväll också. Först var det Ullis, som var ledsen och behövde duddas lite. Sen var det min tur att vara ledsen och bli duddad. Skönt att vi kan stötta varandra!

Jag har just pratat en stund med Nilla. Hon ska till doktorn med sin dotter, Sanna, som har problem med ett rinnande öra. Trist!

Vi pratar även om roliga saker, som att det är tjejfest på gång den 15/10. Nilla vill att jag ska följa med och tycker att jag behöver ha lite kul, som omväxling. Ska väl ta mig i kragen och gå dit, tror jag. Skulle jag bli "Fröken Dystergök" under kvällen, så är det väl bara att jag åker hem då.

Tror det är bra att jag har lite kul saker att se fram emot nu, även om det inte känns nu, som att jag skulle kunna ha kul. Alla runt mig är så snälla och vill mig så väl. Jag försöker att sprida lite på de roliga sakerna, så att jag inte ska bli stressad. Blir stressad väldigt lätt just nu.

Det ömmar i höfterna idag, eller i "gångjärnen", om jag så säger. Vet inte om det är av den raska stavgångspromenaden, eller om det är för att jag bar lite kartonger hemma hos mamma i går. Märks i alla fall, att det där med träningen har kommit av sig lite nu. Man ska ju inte behöva få träningsvärk, så fort man rör lite på sig i alla fall!

Nähej, om jag skulle försöka att ta mig i kragen och borsta tänderna och klä på mig nu då. Få se vad dagen har att bjuda på idag då? Fönstren behöver ju fortfarande tvättas och insidan kan man ju ta, även om det regnar ute. Vi får väl se om andan faller på.

Läkarbesök med Ullis

Telefonen ringer ilsket vid halv åtta. Fortfarande snurrig av sömnmedel, svarar jag med rosslig röst. Det är Ullis, som lovade igår att väcka mig. Visst ja, jag lovade ju henne att följa med på hennes läkarbesök nu på morgonen. Dags att kliva upp och göra sig i ordning då, med andra ord.

Vi pratade sent igår kväll och då frågade Ullis, med lite ynklig röst, om jag hade lust att följa med henne till läkaren. Hon har en förmåga att jämt glömma bort vad hon ska ta upp på sina läkarbesök och så behöver hon lite moraliskt stöd. Jajemensan, mamma följer med!

Även den här natten har varit lite stökig. När jag vaknade vid tvåtiden, så kunde jag bara inte somna om igen. Då fick jag lov att ta en insomningstablett. Då gick det bra att somna om igen, men nu när jag ska kliva upp lite tidigare än jag brukar normalt, så känner jag fortfarande av den.

Läkarbesöket går bra och jag behöver bara lägga mig i lite grand. Nu har Ullis fått det hon behöver och jag ser direkt att hon är väldigt lättad. Skönt att kunna vara till nytta ibland, som mamma. Innan jag skjutsar hem Ullis, så gör vi sällskap in på Willy's och handlar lite.

Jag följer med Ullis in sen, så att jag får gosa lite en stund med Hailey och Freaky. Marre får en kram, hon med. Vi dricker kaffe och äter var sin pinnglass, som jag handlade på Willy´s. Hailey får smaka lite glass och blir helt oxtokig, när hon inte får mer. Små barn lär sig snabbt vad som är gott!

Känns lite som att luften har gått ur igen och jag tackar för kaffet och åker hemåt. Nu har jag en sån där klump i brösten och i magen igen. Var väl för mycket att tro på att jag skulle fortsätta framåt, utan att falla tillbaka i avgrunden några gånger på vägen.

När jag ändå är i närheten, så får jag för mig att åka in vid den där bostadsrätten, jag har beställt visning på. Man kan ju titta lite i smyg utanför och i själva området i alla fall. Ändå känner jag mig som en värsta stalker, när jag går förbi och tittar där i smyg. Får nog ändå försöka att ge mig till tåls, tills jag har fått en tid för visning.

Hemma sjunker jag snabbt ner i mörkret igen. Jag börjar rota bland våra bankpapper och känner att paniken kommer smygande. Jag bara hatar det där med försäkringar och sånt. Jag måste ju ha allt i ordning tills jag ska till bankjuristen för att starta upp arbetet med bouppteckningen. Blä!

Mamma ringer och vi pratar en stund. Hon ska snart åka till mataffären och handla lite fräscha grönsaker och kryddväxter, som vi ska ha till morgondagens piff inför fotograferingen. Ska bli kul!

Solen har börjat att titta fram. Kan inte bestämma mig för om jag ska börja tvätta fönster eller om jag ska gå ut i svampskogen. Måste eller lust? Vi får se vad det blir.

Stajling och gräsklippning

Mamma sa ju redan igår, att hon ville ha med mig som smakråd, när hon ska köpa lite nya växter. På tisdag kommer mäklarens fotograf och ska ta korten, som ska läggas ut på Hemnet. Huset behöver därför stajlas inför den dagen.

Precis innan jag ska åka till mamma, så ringer Ullis. Nu har de hört av sig från Strömsholm igen och berättat att Freaky har lyckats slita ur katetern på sig själv. Inte bra! Nu måste de kolla om han kan kissa av sig själv, annars måste han sövas igen för att få en ny kateter.

Stackars Freaky och stackars Ullis. Hon har väl fått nog med stryk nu, tycker jag. Kan det aldrig få bli lugnt runt henne?! Tänk att alla olyckor har en förmåga att komma i stim!

Mamma och jag kliver in på Växtriket med en stor vagn, som ska fyllas med både ute- och inneblommor. Precis innanför dörren, så träffar jag på en gammal arbetskamrat, Karin, som jobbar där. Vi pratar en stund, sen går vi vidare.

Vad kul det är att få vara med som smakråd. Det är ju alltid enkelt att sätta sprätt på någon annans pengar! Mamma verkar i alla fall nöjd över att jag är med, även om det kostar en slant att lösa ut oss därifrån. Väl investerade pengar, tycker vi båda.

Lillis har redan kommit hem och håller på i trädgården och påtar, när vi svänger in på uppfarten. Han tar emot blommorna vi har köpt och börjar direkt att planera i krukorna. Gäller ju att smida medans järnet är varmt. He, he.... Lillis är ju smed! Jag vet, den var dålig!

Jag har tagit med tre bitar av min gröna sockerkaka. Lovade mamma att spara en bit. Smakar gott till kaffet. Effie sitter och gnäller bredvid mamma och vill smaka. Det får hon givetvis.

Stajlingen har redan börjat i mitt huvud, så jag har inte ens ro att sitta still tills jag har fikat klart. Skitkul att få vara med och tycka till och styra och ställa lite. Jag har en ganska bestämd uppfattning om hur allt ska vara och säger till mamma och Lillis, att jag säger precis vad jag tycker, så vill de inte det, så måste de säga ifrån!

De verkar i alla fall tycka att det är bra med någon, som är med och hjälper dem att få till det. Mamma säger att hon gärna vill att jag är med på tisdag, när fotografen kommer, så att jag kan hjälpa till med att piffa lite inför varje kort. Det vill jag gärna, så det bestämmer vi.

Det är svårt att slita sig från stajlandet, men jag känner att jag har mycket att göra själv därhemma också. Jag tackar för mig och tar bilen hemåt igen.

Känner mig ganska nöjd med dagen hittills, även om tankarna går direkt till Johnny, när jag sitter där själv i bilen. Så många gånger vi har cyklat den här vägen tillsammans, mellan Borsökna och Bälgviken!

Hemma igen, så värmer jag på en portion av ugnsfalu och potatismos. Stockar sig i halsen, men det går ändå ner. Gäller att få i sig lite mat, så att jag orkar klippa gräset sen.

Två timmar senare, så sitter jag på altanen och försöker att få bort allt gräsklipp på benen, fötterna och på gympadojjorna. Myggen har börjat anfalla och det känns så där att sitta där svettig i shorts och linne. Jag skyndar mig in i stugvärmen, undan myggen.

Inne ligger Simba i fårskinnsfällen och sover tungt. Så skönt det ser ut! Ullis ringer och berättar att Freaky blir kvar på Strömsholm i natt också. Han har inte lyckats att kissa så bra på egen hand ännu, så de vill vara säkra på att han inte behöver få en ny kateter, innan han får åka hem.

Innan jag sätter mig vid datorn för att skriva, så stryker jag orden "klippa gräset", på en lista jag har gjort. Tänkte att det kunde kännas skönt att ha en lista på alla måsten, så att man kommer ihåg allt som behöver göras. Dessutom så känns det så himla bra, när man äntligen kan stryka något på listan.

Kort och gott, så känner jag mig väldigt nöjd med min dag. Har inte gråtit något idag heller. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det har i alla fall gjort lite mindre ont idag och det är väl i alla fall ett stort steg i rätt riktning.

Stackars Freaky!

Idag känner jag mig så där snurrig i skallen när jag vaknar, nästan som att vara bakis. Kan ju bero på att jag har varit vaken i omgångar på morgonen med Simba, eller att jag somnade mycket senare än vanligt i går kväll.

Ullis har ju berättat tidigare om att hennes katt, Freaky har betett sig konstigt ibland, den sista tiden. Han har morrat, jamat konstigt och slickat sig ovanligt mycket i baken. Jag tipsade Ullis om att det kanske beror på att han har fått mask och att de därför borde prova med en avmaskningskur.

I går kväll fick han första dosen av avmaskningsmedel. Lite senare på kvällen, så började han att kissa på sig i små skvättar, lite här och där. Han morrade, skrek konstigt och skrämmande. Ullis ringde och var orolig. Jag sa, att det låter ju som att ni måste ringa jouren på Strömsholms Djursjukhus, så det gjorde hon direkt.

Henke ställde upp och skjutsade Ulllis och Freaky till Strömsholm, för de blev uppmanade att komma dit direkt. Marre stannade hemma med Hailey. Ullis ringde mig från djursjukhuset vid halv ett-tiden i natt och berättade att det var totalt stopp i urinröret och att Freaky skulle bli sövd och få stanna kvar över natten. Tur att han är försäkrad!

Nu har vi precis pratat här på morgonen och det verkar ju som att allt har gått bra. Freaky hade fullt med grus i urinen och har nu fått kateter. Han måste stanna på djursjukhuset tills de kan ta bort katetern. Kan bli idag, eller senast i morgon. Stackars lilla kissen! Tur ändå att det finns så pass bra ställen, som Strömsholms Djursjukhus för våra små fyrfota vänner!

Hittar ingen färsk bild på Freaky. Här är han kattunge och på besök hemma hos oss i Bälgviken. Det var 2006. Tänk er sex gånger mer katt, så blir det nog en rättvis bild av hur stor han är idag. Han väger hela sex kilo idag, men han är så fin våran Freaky....