På lunch hos Karin med Hailey

Halv nio går jag in till Hailey, för att kolla om hon vill komma upp och äta frukost. Jag har hört henne en stund, men hon har bara jollrat lite för sig själv. Hon ligger fortfarande i sovställning, men skiner upp när jag kommer in i rummet.

Så här go ser man ut, efter tretton timmars god sömn....

Dags för en redig grötfrukost då. Hm, jag har inget lämpligt bröd för en ettåring hemma, så det blir ett korvbröd med smör och ost. Jag har lite bryderier om att den lagrade prästosten ska vara för stark, men Hailey gillar den skarpt. Havregrynsgröt med lite lingonsylt och mjölk till också då.

Vid elvatiden kommer vi iväg på promenaden till Karin i Borsökna. Solen är varm, men det blåser isiga vindar, så jag får vända hem redan på parkeringen och byta jacka. Brrr!

När vi kliver in hos Karin, så är Hailey först lite blyg. Det släpper snart och vi sätter oss vid det i förväg dukade bordet. Här vankas det en härlig makaronipudding. Sen blir det en pinnglass för Hailey och kaffe med mörk choklad till Karin och mig. Vilket kalas....

Efter maten, så klär vi på oss och tar en promenad till lekparken. Hailey går själv hela vägen och vill absolut inte bli buren eller sitta i vagnen. Både jag och Karin blir riktigt imponerade av, att hon orkar gå hela vägen. Här har hon lyckats slita av ena vanten med munnen....

Det första Hailey går fram till i lekparken, är gunghästen på fjäder....

Kompisgungan är inte lika kul, så snart kommer tårarna....

Misstänker att Hailey är ganska trött, så nu bäddar jag ner henne i vagnen. Sen går Karin och jag en liten runda i Borsökna, så att hon får somna in. Det tar inte många minuter.

Precis när jag har tackat för oss och börjat promenera hemåt igen, så ringer Ullis och säger att de precis åker från Västerås. Det kommer att ta ungefär lika lång tid för dem att komma hem, som det tar för mig och Hailey, så det blir perfekt.

Hailey sover nästan hela vägen hem från Borsökna, så det är en nyvaken liten tjej, som mammorna möter. Vi går in och gör lite kaffe. Ullis och Marre berättar att de har haft det jättebra och de fullkomligen lyser av lycka. Härligt!

Nu har jag precis tagit en varm skön dusch och krupit in i morgonrocken. Ikväll ska jag bara lata mig. Det tar på krafterna att vara mormor, men det ger mycket bra energi tillbaka också. Känner mig supernöjd, även med den här dagen med Hailey.

Promenad med Karin

Jag vaknar, helt ledbruten i hela kroppen, efter gårdagens övningar med borrmaskinen. Tur att jag inte fortsatte att borra klart i vardagsrummet också!

Idag ska jag åka till Karin i Borsökna och ta en stavgångspromenad. Karin ska få visa mig en av sina promenadvägar. Till min glädje, ser jag att solen håller på och bränner sig igenom molndiset och det ser ut att bli en härlig dag.

Karin står beredd, när jag kommer klockan elva. Jag lämnar bara in min väska i hallen, sen tar vi våra stavar och ger oss iväg. Vi går genom villaområdet i Borsökna, längs med sjön. Vi pratar hela tiden och solen ger oss en rejäl dos av ljusterapi.

Det är flera varmgrader ute idag och både Karin och jag blir varma och rödblommiga. Sen frestar det ju på flåset, att gå och prata hela tiden. Bra både för kroppen och knoppen!

När vi närmar oss nerfarten till Borsöknabadet, så slår det mig hur vackert det är med utsikten över sjön, när solen ger liv åt hela byn. Isen ligger på sjön och det ger ytterligare lugn åt bilden. Tur att jag har kameran med mig....

Efter ganska precis en timme, kommer vi tillbaka till Karin och Thomas hus. Nu vankas det tomat- och korvsoppa med fillimpa till. Smakar gott, efter dagens promenad! Tack, Karin!

Vi avrundar med kaffe i soffan. Karin öppnar en burk med havreflarn, men både jag och Karin avstår det söta. Det har varit lite mycket av den varan nu, under julen och alla högtidsdagarna.

Vi har lätt att prata om det mesta och tar båda tillfället i akt, att bolla olika funderingar med varandra. Det känns alltid skönt, att få en annan persons syn på saker ibland. Speciellt, om man vet, att det är ett ärligt svar man får tillbaka. Dessutom, känns det väldigt naturligt, att kunna öppna sig, om man får samma öppenhet tillbaka. Guld värt!

Vid tretiden, styr jag bilen hemåt igen. Jag känner mig lätt till sinnet, av den förtroliga pratstunden. Skönt, då kanske man inte behöver ligga och grubbla ikväll, eftersom jag redan har tömt mig på jobbiga tankar. Dessutom, så vet jag att Karin känner likadant. Vi hjälper varandra, helt enkelt!

Hemma igen, så ringer Ullis. Vi pratar en lång stund och sen känns det ännu bättre. Tror även att Ullis fick lite energi, av vår pratstund, hoppas jag. Min lilla skrutta!

Som jag lovade tidigare, så ringer jag mamma och berättar att jag är hemma igen. Hon och Lillis ska komma över en stund på eftermiddagen och ta en fika. De vill gärna se hur gardinerna i sovrummet blev. Sen är det nog resterna av morotskakan, som hägrar lite också. Henke och jag glömde ju faktiskt bort, att fika igår!

Gardinerna får godkänt och vi slår oss ned vid köksbordet, för att fika. Vi pratar lite om deras kommande flytt. Ska bli kul att få vara med och hjälpa till. Speciellt, eftersom jag var med dem på första visningen, då de tingade lägenheten.

Nu har jag hela kvällen framför mig och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet i alla fall att jag inte ska borra några hål för gardinhållare i alla fall. Det får vänta tills efter helgen, tror jag.