Promenad med Karin

Jag vaknar, helt ledbruten i hela kroppen, efter gårdagens övningar med borrmaskinen. Tur att jag inte fortsatte att borra klart i vardagsrummet också!

Idag ska jag åka till Karin i Borsökna och ta en stavgångspromenad. Karin ska få visa mig en av sina promenadvägar. Till min glädje, ser jag att solen håller på och bränner sig igenom molndiset och det ser ut att bli en härlig dag.

Karin står beredd, när jag kommer klockan elva. Jag lämnar bara in min väska i hallen, sen tar vi våra stavar och ger oss iväg. Vi går genom villaområdet i Borsökna, längs med sjön. Vi pratar hela tiden och solen ger oss en rejäl dos av ljusterapi.

Det är flera varmgrader ute idag och både Karin och jag blir varma och rödblommiga. Sen frestar det ju på flåset, att gå och prata hela tiden. Bra både för kroppen och knoppen!

När vi närmar oss nerfarten till Borsöknabadet, så slår det mig hur vackert det är med utsikten över sjön, när solen ger liv åt hela byn. Isen ligger på sjön och det ger ytterligare lugn åt bilden. Tur att jag har kameran med mig....

Efter ganska precis en timme, kommer vi tillbaka till Karin och Thomas hus. Nu vankas det tomat- och korvsoppa med fillimpa till. Smakar gott, efter dagens promenad! Tack, Karin!

Vi avrundar med kaffe i soffan. Karin öppnar en burk med havreflarn, men både jag och Karin avstår det söta. Det har varit lite mycket av den varan nu, under julen och alla högtidsdagarna.

Vi har lätt att prata om det mesta och tar båda tillfället i akt, att bolla olika funderingar med varandra. Det känns alltid skönt, att få en annan persons syn på saker ibland. Speciellt, om man vet, att det är ett ärligt svar man får tillbaka. Dessutom, känns det väldigt naturligt, att kunna öppna sig, om man får samma öppenhet tillbaka. Guld värt!

Vid tretiden, styr jag bilen hemåt igen. Jag känner mig lätt till sinnet, av den förtroliga pratstunden. Skönt, då kanske man inte behöver ligga och grubbla ikväll, eftersom jag redan har tömt mig på jobbiga tankar. Dessutom, så vet jag att Karin känner likadant. Vi hjälper varandra, helt enkelt!

Hemma igen, så ringer Ullis. Vi pratar en lång stund och sen känns det ännu bättre. Tror även att Ullis fick lite energi, av vår pratstund, hoppas jag. Min lilla skrutta!

Som jag lovade tidigare, så ringer jag mamma och berättar att jag är hemma igen. Hon och Lillis ska komma över en stund på eftermiddagen och ta en fika. De vill gärna se hur gardinerna i sovrummet blev. Sen är det nog resterna av morotskakan, som hägrar lite också. Henke och jag glömde ju faktiskt bort, att fika igår!

Gardinerna får godkänt och vi slår oss ned vid köksbordet, för att fika. Vi pratar lite om deras kommande flytt. Ska bli kul att få vara med och hjälpa till. Speciellt, eftersom jag var med dem på första visningen, då de tingade lägenheten.

Nu har jag hela kvällen framför mig och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet i alla fall att jag inte ska borra några hål för gardinhållare i alla fall. Det får vänta tills efter helgen, tror jag.

Späckad dag

Jag ligger och drar mig, till en bit efter nio idag. Känns skönt att kunna sova ut, efter gårdagens tidiga morgon. Jag kan riktigt höra hur mina forna pendlarkompisar fnyser högt, när de läser det här, men nu är det nog ändå dags att kliva upp, om jag ska hinna göra någon vettig mat till Henke, som kommer hem på lunch idag.

När Henke kommer, har jag gjort en "Hot westernpanna" på älgfärs. Det är färs, tomater och bönor, som är basen, sen är det bacon och lite andra smaksättare, som skiljer den här rätten från vanlig chili con carne. Den blir god i alla fall och vi äter nygräddade minibaguetter till.

Henke har lovat att hjälpa mig borra i väggen, så att jag får upp en av biohögtalarna, ovanför TV:n. Jag gillar ju att göra saker själv, men det kändes lite darrigt att börja borra iden nya fina väggen. Sen har jag aldrig använt borrmaskinen själv.

Nu sitter den där, högtalaren. Härligt! Då kan jag kanske ta tag i det där med de sista tavlorna, som ska upp i vardagsrummet. Vi får se vad jag hinner med. Först av allt, ska jag i alla fall hämta mina nya gardiner, som har kommit med posten idag.

Henke får med sig en plastburk hem, med lite av maten. Jag byter om och sätter mig i bilen, för att handla och hämta det stora paketet på Ica Stenby. Vad spännande det ska bli!

Jag hinner knappt innanför dörren, innan jag börjar slita upp paketet. Jodå, gardinerna ser så fina ut, där de ligger i sina förpackningar. Nu ska jag bara se till att sätta upp gardinstängerna först.

Man ska ju aldrig tro, att någonting kan gå friktionsfritt! När jag försöker sätta i hållaren till gardinstången, i de befintliga fästena, så visar det sig att hållaren inte passar i fästet på väggen. Morr! Då får jag alltså borra hål i väggen och plugga, för att få dit hållarna.

Nu vet jag ju i alla fall hur borrmaskinen funkar, så hur svårt kan det vara?! Jag hittar en borr, som ser ut att vara av samma dimension som pluggen. Brrrr...., tvärstopp! Men vad i?! Första centimetrarna var gips, så det gick lätt, men nu tar det helt plötsligt stopp.

Mitt i den svettiga kampen mot väggen, så ringer mamma, för att höra hur det har gått med gardinerna. Känns i nacke och axlar att jag behöver en liten paus. Jag ber att få prata med Lillis sen, för att höra med honom, om han kan förstå vad som är fel.

Efter en stunds konsultation, så tar jag tjuren vid hornen och kör vidare. Den här gången är jag inte lika rädd för att ta i. Nu kommer jag igenom lagret med trä också. Det är ingen porös spånskiva i väggen. Nej, här har man slagit på stort och har hårt, massivt trä innanför gipsskivorna.

Åtta hål ska borras, för att jag ska bli klar med sovrummet. Svetten rinner och jag är helt rödblommig. Dammet från gips och träspån ryker kring mig, där jag står på trappstegen och kämpar. Kan själv!!

Så där då! Nu har jag strukit gardinlängderna och fått upp dem på stången. Nu återstår bara att få upp krokarna, så att jag kan sätta upp omtagen också. De behöver jag däremot inte plugga, för att få upp. Nu ska det det bli spännande att se hur allt ser ut....

Hallen är full av verktyg och kartonger och jag känner mig riktigt nöjd med att ha klarat av det här själv. Jodå, jag fick ju lov att fråga om hjälp, men jag slutförde det själv i alla fall....

Om man skulle ta en titt på gardinstängerna till vardagsrummet då. Neej!! Det är samma problem med de hållarna och jag blir tvungen att borra och plugga på samma sätt, för dem också. Där tappade jag sugen för idag, kan jag säga!

Shit! Nu kommer jag ju på att jag hade tänkt att baka fillimpa ikväll. Alternativet är att jag kliver upp tidigare i morgon bitti, men det känns inget lockande. Bara att sätta igång då! Det går ju ganska snabbt, om man bara sätter fart.

Jag har ju sagt till Karin, att jag ska ta med mig en fillimpa till henne imorgon. Vi ska gå ut och promenera tillsammans. Sen bjuder Karin på korvsoppa till lunch. Då tyckte jag att jag kunde bidra med en färsk fillimpa till soppan.

Nacken värker, när jag sätter in de två bakformarna i ugnen. Så då har jag 1½ timme på mig att blogga. Men, shit igen! I kylskåpet står 2 liter lingon, som jag tog ut från frysen igår. Tar jag inte rätt på dem idag, så får jag slänga dem och det vill jag ju inte. Gah!!

Det visar sig, att det är superenkelt att koka lingonsylt och det tar inte mer än högst en halvtimme att få ner i burkarna. Nu har jag bara disken att ta rätt på, dvs den som inte går in i diskmaskinen. En hel del, vid närmare koll.

När jag nästan är klar, så ringer Ullis och vill prata en stund. Skönt att få sätta sig en stund och vila svanken. Jag berättar om mitt jobb med gardinerna och säger att Ullis måste komma och inspektera sen. Det vill hon gärna.

Medan jag pratar med Ullis, så ställer jag in formen med vetekudden i mikron. Måste sätta mig en stund med varm kudde runt axlarna, för att lindra värken. Passar bra, när jag ska sitta och blogga. Nu känner jag hur huvudvärken kommer, efter allt slit idag, men det var det värt.

Måndag och mellandag

Idag är det lite av en mellandag när det gäller målningen av huset. Nu har vi tvättat så långt som vi hade tänkt innan vi börjar måla. Sen är det en vindskiva som Johnny ska byta ut delar av innan vi kan börja måla.

Jag har kuskat runt Lillsjön nu på morgonen och just nu står två fillimpor i ugnen. Om någon vill ha receptet på detta goda matbröd, så finns det i det här inlägget.

Sen har jag tänkt att redan nu börja förbereda lunchen med två av mina favorittjejer, fd pendlar- och jobbarkompisar, Maria och Eva-Lena, som kommer hit ut i morgon.

Trots att vi har det lite körigt med huset just nu, så lovade jag i ett svagt ögonblick att ta hand om Hailey en dag och även över natten. Det känns så jobbigt att bara se på när varken Ullis eller Marre mår bra. Då kan ett dygns barnvakt kanske hjälpa till att de kommer ifatt med sig själva.

Det är jättekul att ta hand om Hailey, men just nu skulle vi verkligen behöva all tid vi bara kan få till att få klart målningen. Nåja, vi får se det som en vilodag, även om jag vet att vi kommer att vara helt utpumpade när vi lämnar tillbaka den lilla prinsessan. Vi är ju inte vana, helt enkelt! Även om hon sover på natten, så kommer ju inte vi att göra det.

Johnny ska snart ut och klippa gräsmattan, som har återhämtat sig ordentligt nu efter allt regn vi har fått de senaste dygnen. Det måste ju vara snyggt när tjejerna kommer ut på lunch i morgon. Sen att det ser ut som hell i rabatterna, det får de ta med en nypa salt!

Tror i och för sig inte att de kommer att bry sig så mycket om hur det ser ut överallt, för jag har en liten joker i bakfickan. Ullis och Marre kommer ut med Hailey lagom till kaffet, så att Maria och Eva-Lena får träffa det lilla underverket. Fast nu är det ju ingen hemlis längre, eftersom jag vet att både Maria och Eva-Lena läser det här. Ja, ja....