Bakis onsdag

Känner mig nästan bakis, när jag vaknar idag. Ändå har jag inte druckit någon alkohol. Nej, det är nog symptom på att jag håller på och fasar ut min antidepressiva medicin. Skakig och yrslig, inget kul!

Däremot, så tror jag och hoppas att det kommer att kännas bättre att vara "äkta". Tror att jag kommer att klara det nu. Det är tur att medicinen finns, när man så väl behöver den, men nu känner jag att jag vill kunna känna allt rakt av.

För att liksom "mota Olle i grind", så svidar jag om till löpartajtsen och ger mig ut på en härlig joggingrunda på ca. 7 km. Enda störningsmomentet är, att jag har lagt in ett gäng annonser på Blocket och att det därför ringer ett par gånger under rundan.

Utmattad, svettig och nollställd, så ställer jag mig i duschen och kopplar av. Underbart! Sen lite mascara, innan jag sätter mig i bilen och styr kosan mot Sigge, stans bästa massageterapeut. Jag har haft ont i nacke och bröstrygg ett tag nu, så det ska bli skönt att få bli lite knådad.

Jag är lite väl tidig, så jag tar en sväng in på Åhléns, för att få tiden att gå. Yes! Jag hittar en sån där bra bordsspegel, som jag har letat efter. Check!

Sigge konstaterar att jag har några låsningar och ropar in Peter Skoog, som avbryter sin lunchrast och offrar sig en minut på mina låsningar i bröstrygg och nacke. Knak och brak, sen ska det vara bra! Tack, Sigge och Peter!

Efter massagen, så åker jag direkt ut till mammas och Lillis hus i Borsökna. Jag har spekulanter på lite av sakerna där. Lite kul att sälja prylar, faktiskt!

Jag svänger förbi hos mamma och Lillis på en fika, efter Borsökna. Det blir ett par smarriga mackor med påskskinka och stark senap till kaffet. Sen ringer Ullis och vill att vi ska åka till Tuna Park. Absolut!

I vanlig ordning, när Ullis är med, så hittar jag kläder jag vill köpa. Inget att fundera på! Det blir ett par baggy-brallor i samma modell som jeansen, jag köpte häromdagen. Så skön modell! Hailey får ett äpple att tugga på, medan vi går varvet runt i Tuna Park.

Vi gör även ett besök på Sveaplan, innan det är dags att åka hemåt. Hailey börjar titta i kors och behöver hem till sängen. Det märks att dagis tar en hel del energi.

Innan jag åker hem, så tar jag vägen förbi ICA Stenby och köper en halv grillad kyckling. Nu kommer Simba att bli överlycklig. Jag har varit borta större delen av dagen, så det blir lite plåster på såren.

Seg loppisdag

Oj, vilken kväll det blev igår! Gick tillsammans med Anitha till Ölkultur och hamnade på Bishop's Arms, efter det sen. Måste säga, att jag hade jättekul! Sen att jag träffade en jättemysig nyskild kille, gjorde ju inte saken sämre.

Nu bannar jag mig själv för, att jag inte slutade med alkohol efter klockan tolv, som jag hade planerat. Idag, som vi ska ha loppis och allt! Men, men det är bara att bita i det sura äpplet och rycka upp sig.

Det står redan folk och väntar på att få komma in, när vi kommer ut till huset i Borsökna. Kul! Det blir rusning under första halvtimmen. Sen kommer det lite strövis med folk. Sista två timmarna, har vi inte mycket mer att göra än att dricka kaffe och äta kakor.

Jaha, då är det bara att packa ihop det som är kvar och ta reda på det mest värdefulla, innan vi ringer till Pingstkyrkan och ber dem komma och hämta allt. Nu orkar vi inte en loppis till. Det som är något av värde, kan vi ju sälja på Blocket eller Facebook.

Mamma och Lillis har varit barnvakt till Hailey, även denna söndag. De bjuder oss på kaffe och semla, när vi kommer dit. Det har gått jättebra med Hailey, så alla är nöjda och glada. Mamma berättar att Hailey har ätit lite dåligt, så hon klämmer i sig nästan en hel semla.

Nu är jag helt slut! Dels är det gårdagskvällen, som spökar och dels är det loppisen, som har sugit musten ur mig. Det blir till att göra kväll tidigt idag, för i morgon ska jag till stallet och Dolcan på eftermiddagen och då gäller det att ha krafterna i behåll.

En sväng till IKEA

När jag stiger ur sängen, straxt före åtta, så tittar jag ut och inser att det kommer att bli en helt fantastisk vårdag. Ja, det är ju inte riktigt vår än, i alla fall inte enligt almanackan då, men vem bryr sig. Bara det är soligt och skönt.

Mitt skadade revben gör sig extra påmint idag. Känns som att allt har svullnat. Självklart, så blir jag tvungen att nysa två gånger och det är inte skönt, kan jag meddela. Långt ifrån!

Trots det vackra vädret, så ska jag åka till IKEA idag med mamma och Lillis. Det är nog ett bra beslut, för då kommer det inte att vara så himla mycket folk. Det är inte riktigt min grej, att trängas bland en massa folk.

Vi kommer fram lite innan tolv och vi börjar med övervåningen, där de stora möblerna finns. Mamma och Lillis letar vitrinskåp och jag ska bara ha lite småsaker. Vi traskar ändå hela varvet runt och tittar på allt. Man blir nästan förvirrad av alla intryck och idéer på en gång.

Självklart, så äter vi lunch, innan vi plöjer varvet på nedervåningen. Det finns mycket gott att välja mellan på menyn, men jag står ändå fast vid mitt beslut om att äta köttbullar. Det är ju en klassiker på IKEA!

Det blir inget vitrinskåp på IKEA. Däremot, så slinker det ju ner en hel del annat i mammas och Lillis vagn. Själv lyckas jag faktiskt att hålla mig till de två saker jag hade tänkt att köpa. Inte ens några servetter eller ljus. Wow, nytt rekord!

När vi ändå är ute och åker, så tar vi vägen förbi Tumbo Möbler och går in där en sväng. Där hittar vi flera fina vitrinskåp, men vi bestämmer oss för att även titta på Sveaplan, innan de gör sitt val.

Som väntat, så hittar de inget finare eller med prisvärt skåp. Brukar ju bli så, att det första intrycket består. Sen är ju i alla fall jag funtad så, att jag i alla fall måste titta runt i alla andra affärer, så att jag inte hittar något bättre o/e billigare. Jobbigt eller kul? Döm själv!

Vi hinner även med en sväng till Jysk på hemvägen. De har ju ganska fina och prisvärda badrumsprylar, så mamma och Lillis kommer hem med en stor påse därifrån också.

Nu är vi alla helt slut, så nu åker vi raka spåret hem. De lämnar av mig på Lagmansgatan och far vidare till Vilsta. Solen gassar och vindarna är nästan ljumma. Härligt!

Jag hinner bara gosa en stund med Simba och ge honom mat, innan jag ringer till Ullis. De var ju och hämtade en ny katt igår och jag är så nyfiken på honom, så jag frågar om jag kan ta cykeln och komma över om en stund. Absolut!

Ullis och Marre har valt att ta sin nya katt från ett katthem. Han heter Ty och är runt året gammal. De ville ha en halvvuxen katt, så att de kunde se vilket psyke den har. Ty verkar fullkomligt trygg, även om deras gamla katt, Freaky, har gått omkring hela dagen och låtit som en gris.

När jag sätter mig i soffan, så hoppar han direkt upp i mitt knä och börjar gosa. Vilken härlig kattkille! Freaky sitter på en stol ute i köket och surar. Tar nog lite tid, innan han accepterar Ty fullt ut.

Jag ser till att cykla hem, innan det blir mörkt. För att prova en ny väg, i hopp att den ska var bättre och kortare, så svänger jag in på en stig i Kronskogen. Listigt Lena! Det är så geggigt och blött, så jag får lov att leda cykeln förbi det värsta. Givetvis hinner det nästan bli mörkt i skogen. Känns så där, måste jag erkänna.

Nu är jag i alla fall hemma i tryggheten igen. Verkar som att det gamla ordspråket håller, "Genvägar blir oftast senvägar".

Loppissöndag

Aj, aj! Kan knappt ta mig ur sängen idag och har till och med haft svårt att vända mig under natten. Av någon outgrundlig anledning, så snubblade jag över hundskålarna, hemma hos mamma och Lillis igår, när jag skulle titta efter taxin.

Jag ramlade handlöst, rakt ner i golvet och har förmodligen lyckats att spräcka ett revben. Har superont, när jag andas in, skrattar eller rör mig i största allmänhet. Tur att det finns bra smärtlindring!

Vi hade i alla fall trevligt tillsammans, när vi åt lite gott, drack vin och tittade på Mello-finalen. Alltid kul att vara fler, när man tittar på såna program. Det bästa jag vet, är att få klaga lite, så där med glimten i ögat. Det är ju tur att man är så himla perfekt själv!

Hemma igen, så hamnade jag vid datorn. Oops, råkade visst chatta med han, den där trevliga killen igen. Som Ullis sa till mig idag, "-Mamma, du borde ha alkolås på datorn!" Ja, jag är definitivt böjd att hålla med, men det vore ju inte lika kul dårå!

Nej men, då så! Kanske det vore dags att göra sig iordning och ta sig ut till Borsökna, för att fixa det sista inför dagens loppis. Kaffebryggare, termosar, kakor och muggar, check!

Fem i tolv, fullkomligen störtar det in folk. Det verkar vara en hel del loppisrävar, men också en del av grannarna i området. Kul att det blir sån respons! Nästan så att det blir stressigt ett tag, att hinna svara på alla frågor och ta betalt till höger och vänster.

Anstormningen blir kortvarig och snart sitter vi och rullar tummarna. Det kommer några strögäster, mest för att säga hej till mig. Sen är det lugna gatan fram till stängningsdags. Hm, vi har ju miljoner prylar kvar. Ser ut som att vi får ha en loppis till, nästa söndag.

Mamma och Lillis har varit barnvakt till Hailey, under loppisen. De bjuder nu dessutom på moussaka i sitt nya hem. Ska bli spännande att se hur det har gått för dem. Lite lagom utmaning, att både vara barnvakt och att laga mat.

Det blir jag och Henke, som kommer på middag. Ullis och Marre ska till ett katthem och hämta en ny kompis till sin Freaky, så de kommer inte. Vi får rå om Hailey en stund till, tills de har hämtat sin nya familjemedlem, Ty.

Hailey har varit jättesnäll och det har gått hur bra som helst för mamma och Lillis. De fullkomligen lyser av lycka. Kul att se hur betuttade de är i sitt lilla barnbarnsbarn. Blir nog fler gånger de kommer att vilja vara barnvakt.

Moussakan smakar ljuvligt, efter en dag med bara kakor och kaffe. Snudd på att vi gör slut på en dubbel sats på oss fyra personer. Marre hinner komma, innan maten är slut och hon får med sig en redig matlåda. Hailey och Effie har också varit med och smakat. Gott betyg från alla!

Nu ska jag bara ta det lugnt i kväll. Måste bara komma ihåg att meddela Louise, om att jag inte kan åka till stallet på tisdag. Det går ju inte med mitt ömma revben, hur gärna jag än skulle vilja.

Härlig söndag

Natten har varit orolig, med intensiva drömmar. Ibland vet jag inte om jag har drömt, eller om det verkligen har hänt. En känd biverkning av min medicin. Nu vet jag i alla fall, att det inte är sant. Jag har drömt om min morfar och han har varit död i över två år.

Jag var för trött för att stiga upp före åtta, då jag vaknade första gången. Nu vaknar jag med ett ryck och inser att klockan börjar närma sig nio. Jag har ju massor att fixa med, innan Anna Hall kommer med sin dotter Alice. Bara att ta sig i kragen och sätta fart.

Nu gäller det att prioritera bland det jag behöver göra. Jag inser, att jag inte kommer att hinna med allt, eftersom jag var så slö igår. Maten är viktigast, så jag börjar med att göra degen till pajskalet. Om jag nu inte skulle hinna dammsuga klart, så vore det ju inte hela världen.

Just när jag står där med händerna riktigt inkletade med pajdeg, så ringer det på min mobil. Jag lyckas svara genom att greppa telefonen med fingertopparna. Det är Anna, som berättar att även Alice har insjuknat nu och att hon därför måste stanna hemma.

Vi pratar en lång stund och sen säger vi att vi får boka in en annan dag snart, då alla kan följa med. Lite tråkigt nu, när jag var inställd på att få besök av bästa Anna, men vi tar igen det en annan dag, då det passar bättre.

Jag ringer Ullis och berättar om att Anna och Alice inte kommer idag. I samma andetag, säger jag att jag gärna tar Hailey i alla fall. Ullis och Marre har redan planerat in dagen, så det passar dem utmärkt. Win - win!

När jag har dammsugit av och fått ordning på pajen, så ringer jag till Ullis och säger att de kan komma med lilla gumman. Jag ringer även mamma och säger att de är välkomna över och äta paj vid halv två. Henke är inte lika intresserad, men säger att han kanske kommer.

Hailey har på sig sin nya klänning och sin nya skinnjacka Visst är hon tuff?!

Måste ju även knäppa upp jackan och visa den fina klänningen....

Mamma och Lillis har med sig en helt underbar tulpanbukett....

Vi äter paj och har det mysigt runt köksbordet. Även fast Hailey har fått mat precis innan, så vill hon gärna vara med och smaka pajen. Hon äter banne mig allt och dessutom med god aptit. Så underbart med barn som äter bra!

Mamma och Lillis blir inte långvariga, för de har Effie, som väntar i bilen. Då tar jag ut Hailey i vagnen och gör en riktigt långpromenad i det vackra vårvintervädret. Det dröjer inte lång stund, innan Hailey somnar sött med sin snuttis över ansiktet.

Vi är ute runt två timmar. Hailey vill inte gå in, när vi kommer hem, så vi är en stund på uteplatsen och på gården. Hon tycker det är jättekul att gå på grusgången och passar även på att charma grannarna, som går förbi.

När vi kommer in, så äter hon upp resten av sin mat med god aptit. Sen är det lekdags! Hon är på sitt bästa humör och vi leker lite tittut och nu-kommer-jag-och-tar-dig. Hon skrattar så där härligt. Vilken energikick!

Just som vi håller på och byter bajsblöja, så hör jag att att det knackar på altandörren. Det är mammorna, som har börjar sakna sin lilla tjej. Hailey har fått min mobil att hålla på med, så hon ligger still på golvet i badrummet, när jag springer och öppnar altandörren.

Vilken härlig dag det har varit! Jag känner verkligen, att jag har fått ny energi. Det är bra, för i morgon ska jag ut till stallet på eftermiddagen och då behöver jag all kraft, för att kunna pyssla om fina Dolcan. Ser fram emot det!

Känslostorm

Jag har just tänt ljuset för Johnny och satt mig vid datorn, för att skriva. Huvudet bultar och jag är helt svullen i ögonen av all gråt. Ändå känner jag, att jag måste skriva av mig, i alla fall den här dagens känslor.

Jag har varit ute, på eftermiddagen i Bälgviken, tillsammans med Lillis och tömt huset och garaget på de sista sakerna. Då kom all sorg, som ett stor snyting, rakt i ansiktet och utan förvarning.

Det var nog det att jag tänkte, att det här kanske var sista gången jag var i Bälgviken. Sen vet jag ju, att jag kommer att åka hit fler gånger, innan tillträdet, nästa fredag.

Alla fina minnen kom till mig och fullständigt överrumplade mig, där i det kalla garaget. Jag gick in i huset och gick genom de tomma rummen, som ekade kusligt. Nej, här vill jag inte vara mer! Ändå vill jag inte riktigt släppa taget.

När Lillis och jag åkte tillbaka, så kändes det lika jobbigt, som den dagen, när jag satt i bilen, på väg mot begravningen. Tårarna bara sprutade och jag kunde inte hejda känslostormen, som kom. Tur att jag inte åkte hit själv, som jag först hade tänkt!

Hemma hos mamma, kunde jag torka tårarna och få en stärkande kopp kaffe och macka. Skönt att få sitta en stund med mamma och Lillis och bara vara.

Bloggen haltar två dagar, men jag orkar inte skriva ifatt, inte just nu i alla fall.....

Måndag med många besök

Som vanligt, den sista tiden, så känns det motigt att vakna och komma upp ur sängen. Ute skiner solen och det är gnistrande vackert, men jag känner mig som ett, ursäkta uttycket, "utskitet äppelmos". Tur att jag ska till läkaren i morgon!

Trots min ångest, så kliver jag upp och gör mig i ordning. Idag ska Lena Forsman komma över och käka lunch och promenera med mig i Kronskogen. Jag får riktigt skärpa till mig, för att inte ringa återbud. Nej, jag vill verkligen att det ska bli av, men jag känner att orken inte riktigt finns där.

Mamma ringer och hör hur det är idag och jag berättar, att det väl har funnits bättre dagar. Jag berättar också om, att Lena kommer på besök och att jag ska se efter Hailey sen, en stund på eftermiddagen också. Genast känns det lite bättre.

Så fort jag har gjort mig i ordning, så tar jag fram den färska kycklingen ur kylskåpet. Varför valde jag att göra ugnsstekt kyckling idag, när jag är så ur slag?! Å andra sidan, så är det ju inte så himla komplicerat, att krydda på kycklingen och ställa in den i ugnen i en timme.

Så fort jag har börjat med maten, så återvänder orken och lusten. Det är precis som att man bara behöver komma igång och komma över den där första ångesten, inför det som ska göras. Sen rullar det på och jag tycker att det ska bli kul.

När Lena ringer på dörren, så är maten klar och vi har bara att sätta oss vid bordet och äta. Lena har med sig en fin bukett med tulpaner, som får inta hedersplatsen på köksbordet. Lena har även köpt med sig två smarriga vaniljbullar, men de får vänta tills efter promenaden.

Det är runt sex grader kallt ute, så vi bylsar på oss rejält med kläder, för att inte behöva frysa på promenaden. Jag har lovat att visa Lena "mina" gamla ekar, så vi tar vägen genom skogen till Stenby Hage. Det knarrar härligt under våra fötter och kylan biter i kinderna.

Det blir en promenad på runt 2 - 2,5 km, innan vi kommer tillbaka. Nu ska det bli gott med varmt kaffe och vaniljbullar! Lena är sugen på att träffa Hailey, så jag ringer Ullis och säger, att de kan komma över med henne redan nu.

Marre kommer altanvägen och lämnar in en söt liten tjej i rosa overall och nya skor. Ullis och Marre håller på och försöker få ordning i nya lägenheten, så de är glada över, att få vara lite barnlediga en stund. Nu ska vi mysa, Hailey och jag!

Mamma och Lillis kommer också vägen förbi, när de hör att Hailey är här hemma. Hon skrattar och busar med oss hela tiden, vår lilla solstråle. Först när klockan har passerat sex, så börjar hon bli trötter och jag får ringa efter mammorna.

När alla har gått och det åter blir tyst och lugnt, så kommer Simba fram från sin gömma och låter väldigt anklagande. Han har suttit och tryckt under sängen, mest hela dagen. Han är inte så där förtjust i besök. Speciellt inte de, som gärna vill träffa honom. Sorry, Lena!

Nu värmer vi på lite kyckling, jag och Simba. Sen får jag väl ägna resten av kvällen åt honom. Mattes lilla fegis!

Den vackra kylan

Nej då, det blev inte av att städa igår heller. Därför sätter jag fart med det, direkt på förmiddagen idag. Det är ett strålande vackert vinterväder ute, så det skulle ju vara skönt, om jag hann ut en stund också.

Självklart hamnar jag vid datorn en stund också. Jag har fått dille på att lägga ut annonser på Facebook, på de saker jag ska sälja. Det är ju jättekul att köpslå. Sen hittar jag ju en del, som jag vill köpa också. Man kan ju göra riktiga fynd!

Igår blev jag av med det stora, tunga gymmet vi hade i garaget i Bälgviken. Nu har jag fått svar på en del andra annonser och ska ut till Bälgviken, idag igen, för att hämta hem lite fler prylar. Det är alltid lättare att sälja sakerna, om de finns i centrala Eskilstuna.

Bilen står kvar i Borsökna, efter middagen hos mamma igår, så jag tar en promenad ut dit. Underbart väder ute! Snön gnistrar och det är så där lagom kallt. Som tur är, så har jag kameran med mig. Så himla vackert i den bleka motsolen....

Till och med tistlarna är vackra, när de är frysta....

De frostnupna slånbären, sitter kvar längst upp i buskarna, till snöskatornas stora glädje....

Mina kinder är blossande röda av kylan, när jag kliver in i stugvärmen hemma hos mamma och Lillis. Där brinner det en härlig brasa i kaminen. Skönt att komma in en stund, innan det bär iväg till Bälgviken.

Lillis har nyss kommit hem, så han erbjuder mig att ta hans bil, som är varm. Min bil ser ut som en iglo, så jag behöver inte övertalas precis.

När jag åker vägen över gärdena mellan Hållsta och Bälgviken, så ligger dimslöjorna i vackra skikt över marken. Det är vattnet från Tandlaån, som det ryker om. Jag får skärpa mig, så att jag inte kör i diket, när jag tittar på allt det vackra.

När jag ändå är ute i huset, så passar jag även på att ta med lite andra prylar, som ska hem. Den 20/2 ska huset vara tömt, så att städfirman får några dagar på sig. Sen tar de nya ägarna över den 24/2. Vi skrev kontrakt igår.

Det är ett par, som är jämngamla med mina barn och de väntar sitt första barn. Känns kul att det blir en ny generation, som tar över. Känns lite symboliskt, som att livet ändå går vidare. Hoppas de kommer att trivas i vårt älskade hus.

Det är både skönt och sorgligt att lämna huset i Bälgviken. Det kan ju aldrig bli igen, vad det en gång har varit. Jag måste inse det och gå vidare, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag sänder Johnny mina tankar en stund, men han är ju inte där. Vad jag saknar dig!

Innan jag blir alltför ledsen, så plockar jag med mig det jag ska ha och skyndar tillbaka hem till mamma och Lillis. Där vankas det kaffe och macka, när jag kliver in igen. De skämmer bort mig! Det kanske jag i och för sig kan behöva. Ja, att få känna sig lite liten och att få komma hem till mamma och "pappa".

Jag har en tid att passa klockan sex, så jag tackar snart för mig och åker hem igen. Jag har köpt ett par gåstavar för en femtiolapp på Facebook och ska nu åka och hämta dem. Det var ett fynd!

Nu sitter jag här och dricker te och bevakar mina annonser på Facebook. Det är nästan beroendeframkallande! Å andra sidan, så är det ju inte bättre att bara häcka framför TV:n heller. Kan man dessutom bli av med lite saker, så är det ju toppen.

I morgon ska jag luncha tillsammans med Martina, en gammal kompis från gymnasietiden. Ser fram emot det!

Vilka dagar!

Vilka bra dagar det har varit nu! Jag har inte ens hunnit att blogga och då är det fullt upp, kan jag säga. Jag har helt enkelt försökt att vända på den negativa trenden och ha lite kul.

I torsdags kväll, var jag hemma hos Lena Forsman och åt tacopaj och drack fint rödvin. Vi hade köpt halvflaskor av tre olika fina viner. Lite kul, när man kan jämföra olika vinsorter. Riktigt gott, både paj och vin!

Efter maten, så drack vi kaffe och åt kladdkaka med grädde. Vi pratade och skrattade och tiden bara sprang iväg. Henke och Johanna kom och hämtade mig sen. Kanske dags för en ny botgöring, efter den här kvällen!

Igår, fredag, hade jag tänkt att städa, men jag hade helt enkelt inte lust. I stället, tog jag bilen och åkte ut till huset i Bälgviken. Jag behövde fota lite saker, som ska läggas ut på nätet, för att säljas. Skönt, att äntligen komma sig för med det!

Det kändes faktiskt helt OK, att vara själv i huset då. Å andra sidan, så var jag inte ensam hela tiden. En granne knackade på garagedörren och kom in en stund och pratade. Det slutade med, att Katrin fick med sig en träningsbänk hem.

Vet inte, om det var av torsdagskvällen, hemma hos Lena, jag fick ny energi, men jag kände mig i alla fall helt klart på bättre humör. Jag kom mig till och med för, att packa med mig lite saker från husest. Bl a så tog jag med mig lite trädgårdsredskap hem.

När jag kom hem på eftermiddagen, så ringde mamma och frågade om jag ville äta hos dem på kvällen. "-Ja tack!" Jag lovade att höra av mig, så fort jag hade visat köksmöblerna, för ett intresserat par.

Jag ledsnade på att vänta, när klockan började närma sig fem, så jag tog kontakt med de som skulle komma. "-Nej, vi har ångrat oss, så du behöver inte sitta och vänta på oss." "Nej, men så bra att jag inte fick veta det lite tidigare då!" Morr! (De bad faktiskt om ursäkt)

Det där med botgöring för torsdagskvällen, blev ju aldrig av. Jag satt ju stor del av eftermiddagen och bara väntade på de som skulle titta på köksmöblerna. (Jag kan ju få skylla på dem i alla fall) Därför bestämde jag mig för, att promenera med stavarna till mamma och Lillis.

En halvtimme senare, ringde jag på dörren och Effie skällde som tokig. Mamma stod i köket och fixade. Det var lasange och sallad på gång. Återigen en frosserikväll! Vi tre delade på hela formen med lasange, även om Effie fick vara med på ett hörn.

När jag hade tackat för mig och stod vid busshållplatsen och väntade, så hörde jag att det var karaoke i ett av grannhusen. Jag känner igen dem, som bor där. De har tidigare sagt åt mig, att komma och hälsa på. Därför gav jag snart efter för frestelsen, att gå dit och ringa på.

Där stod jag med mina stavar och i träningskläder och mössa. "-Nej, men vad kul! Kom in!" Där blev jag kvar till tretiden i natt. Pust! Kul, men varför kan man aldrig göra något med måtta?!

Som ni förstår, så har det varit en ganska lugn och seg dag idag. Ska nog se till att jag hamnar under fleecefiltarna i TV-soffan till kvällen.

Söndagsmiddag i Borsökna

Idag har jag inget att må dåligt över, i alla fall inget nytt. Ändå känner jag en oro i magen, när jag vaknar. Tänk att jag aldrig ska få känna mig riktigt glad, även om jag just nu har många saker att vara glad för. Det känns aldrig riktigt äkta.

Ska nog beställa tid hos min läkare på måndag, för att se om det finns något att göra, förutom att jag ska gå till min beteendevetare igen. Det kan ju vara så, att jag behöver öka på dosen av antidepressiva medicinen. Vi får väl se vad läkaren säger.

Jag bäddar rent i sängen och tvättar en maskin med lakan. Det är flera timmar kvar tills jag ska vara hos mamma och Lillis. De bjuder på middag idag och mamma och jag ska gå på promenad med Effie, medan Lillis lagar maten.

Rastlösheten plågar mig och jag spikar upp några tavlor, för att få tiden att gå. Då ringer mamma och frågar när jag har tänkt att gå. Jag svarar att jag kan gå direkt och mamma säger att hon och Effie ska möta mig. Toppen!

Innan jag går, så tittar jag en sväng på Facebook. Jag hittar en annons om en fin matsalsgrupp, som är till salu. Skulle ju vara perfekt för mig! Jag är lite trött på mina möbler och skulle gärna byta till något fräschare. Innan jag ger mig av mot Borsökna, så lägger jag ett bud....

Mamma och Effie möter upp i Mesta och vi tar vägen över skogen hem till dem. Jag tar över Effie och mamma får ta hand om mina stavar. Det är riktigt skönt ute.

Lillis står vid spisen, när vi kommer in. Det är lax med sherrysås på gång. Eftersom jag har en affär på gång på Facebook, så lånar jag datorn och loggar in. Jiiiha, jag har blivit med ny matsalsmöbel! Kul! Då vill det till att jag gör mig av med mina gamla möbler också då.

Efter den goda maten, så hjälper jag Lillis att komma igång lite med Facebook. Han har fått en vänförfrågan från ett par från Sydafrika. Mamma och Lillis gjorde en resa till Sydafrika för många år sedan och det är dessa människor, som nu har hittat dem på Facebook.

Mamma och Lillis tycker att det är jättehäftigt, att de har fått kontakt med dessa människor via Facebook. Kul, för mamma har varit väldigt skeptisk till Facebook, men nu är hon helt med på noterna. Jag hjälper dem att svara på meddelandet från Sydafrika.

Efter mycket god mat och trevlig samvaro, så ger jag mig iväg hemåt igen. Det tar runt en halvtimme att gå i rask takt genom Mesta och hem. Stavarna sitter inte i vägen i det hala väglaget. Det snöar lite lätt.

Nu ska jag ladda batterierna inför morgondagen, då jag först ska till frissan och fräscha till mig. Sen har Lillis lovat att låna ut bil och släpkärra, så att jag kan åka och hämta min nya matsalsgrupp. Henke har lovat att hjälpa mig att bära.

Promenad med Karin

Jag vaknar, helt ledbruten i hela kroppen, efter gårdagens övningar med borrmaskinen. Tur att jag inte fortsatte att borra klart i vardagsrummet också!

Idag ska jag åka till Karin i Borsökna och ta en stavgångspromenad. Karin ska få visa mig en av sina promenadvägar. Till min glädje, ser jag att solen håller på och bränner sig igenom molndiset och det ser ut att bli en härlig dag.

Karin står beredd, när jag kommer klockan elva. Jag lämnar bara in min väska i hallen, sen tar vi våra stavar och ger oss iväg. Vi går genom villaområdet i Borsökna, längs med sjön. Vi pratar hela tiden och solen ger oss en rejäl dos av ljusterapi.

Det är flera varmgrader ute idag och både Karin och jag blir varma och rödblommiga. Sen frestar det ju på flåset, att gå och prata hela tiden. Bra både för kroppen och knoppen!

När vi närmar oss nerfarten till Borsöknabadet, så slår det mig hur vackert det är med utsikten över sjön, när solen ger liv åt hela byn. Isen ligger på sjön och det ger ytterligare lugn åt bilden. Tur att jag har kameran med mig....

Efter ganska precis en timme, kommer vi tillbaka till Karin och Thomas hus. Nu vankas det tomat- och korvsoppa med fillimpa till. Smakar gott, efter dagens promenad! Tack, Karin!

Vi avrundar med kaffe i soffan. Karin öppnar en burk med havreflarn, men både jag och Karin avstår det söta. Det har varit lite mycket av den varan nu, under julen och alla högtidsdagarna.

Vi har lätt att prata om det mesta och tar båda tillfället i akt, att bolla olika funderingar med varandra. Det känns alltid skönt, att få en annan persons syn på saker ibland. Speciellt, om man vet, att det är ett ärligt svar man får tillbaka. Dessutom, känns det väldigt naturligt, att kunna öppna sig, om man får samma öppenhet tillbaka. Guld värt!

Vid tretiden, styr jag bilen hemåt igen. Jag känner mig lätt till sinnet, av den förtroliga pratstunden. Skönt, då kanske man inte behöver ligga och grubbla ikväll, eftersom jag redan har tömt mig på jobbiga tankar. Dessutom, så vet jag att Karin känner likadant. Vi hjälper varandra, helt enkelt!

Hemma igen, så ringer Ullis. Vi pratar en lång stund och sen känns det ännu bättre. Tror även att Ullis fick lite energi, av vår pratstund, hoppas jag. Min lilla skrutta!

Som jag lovade tidigare, så ringer jag mamma och berättar att jag är hemma igen. Hon och Lillis ska komma över en stund på eftermiddagen och ta en fika. De vill gärna se hur gardinerna i sovrummet blev. Sen är det nog resterna av morotskakan, som hägrar lite också. Henke och jag glömde ju faktiskt bort, att fika igår!

Gardinerna får godkänt och vi slår oss ned vid köksbordet, för att fika. Vi pratar lite om deras kommande flytt. Ska bli kul att få vara med och hjälpa till. Speciellt, eftersom jag var med dem på första visningen, då de tingade lägenheten.

Nu har jag hela kvällen framför mig och vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet i alla fall att jag inte ska borra några hål för gardinhållare i alla fall. Det får vänta tills efter helgen, tror jag.

Nyårsafton i Borsökna

Jag bestämde för några dagar sen, att jag skulle fira nyår med mamma och Lillis. Sen blev vi alla inbjudna till deras grannar, Berka och Birgitta, tillsammans med ett annat par av mammas och Lillis vänner.

Batterierna i cykellyset är nya och jag har pumpat däcken. Inbylsad i pälsfordrad flygarmössa, termovantar och täckjacka, så styr jag mot Borsökna. Det är ju faktiskt närmare sex grader kallt ute, så det gäller ju att klä sig därefter.

Efter ca. 20 minuter långsam cykling, så kommer jag fram och kliver in i stugvärmen. Lillis har eldat i braskaminen och värmen slår emot mig, när jag kommer in. Effie blir glad och släpar omkring på det hon kommer åt i hallen.

En gin och tonic, check! Mamma går omkring i morgonrock och vi börjar med att fixa hennes hår. Mycket moussé och spray, sen går det som på räls. Sen är det makeup, som står på schemat. Det är alltid kul att sminka någon annan.

När mamma har kravlat sig in i nyinköpta strumpbyxor och fodralklänning, så blir hon en riktigt pingla. Svårt att tro att hon fyller 70 år i sommar. Undrar varför hon har byxor för det mesta, när hon har så snygga ben?! Mamma mår bra och fjädrar sig i Lillis och mina komplimanger.

Klockan är sju och det är dags att gå över till Berka och Birgitta. Buketten med tulpaner får stå kvar i vasen, inneskorna ligger nedpackade och vi har fått ytterligare en gin och tonic, innan vi går.

Lars-Gunnar och Anita har redan kommit och det blir lite trångt i hallen, när alla ska hälsa och kramas. Anita har tagit med sig sin lilla älskling till hund, Maja, så det dröjer inte lång stund innan Lillis går hem och hämtar Effie. De är båda rädda för fyrverkerismällarna, så det är klart att de ska få vara med.

Efter en perfekt Martini som välkomstdrink, så får vi varsin halv gratinerad hummer, som förrätt. Mums! Gott vitt vin till det. Vi tar en liten paus medan Birgitta vaktar oxfilén i ugnen, som en hök. Den får inte bli överstsekt!

Vi blir serverade en färdig tallrik med oxfilé, potatisgratäng, gräddsås och grön sparris. Kan inte bli bättre! Köttet smälter som smör i munnen! Gott rödvin till det. Dregel! Vinet och värmen runt bordet flödar. Jag stortrivs!

Vi låter allt sjunka en stund, innan Birgitta kommer med efterrätten, vaniljglass med varm hjortronsås. Till det får vi päroncognac och något som heter Baja Päron. Vi skrattar gått åt namnet, men det smakar ljuvligt, som Baileys, fast med päronsmak.

Sen blir det kaffe och kakor, som om det inte hade varit tillräckligt som det var ändå. Alla är mätta, men trots det, så slinker det ner en och annan kaka. Lite mer Baja Päron också.

Vid tolvslaget är det givetvis skumpa som gäller. Vi går ut på den lilla gatan i Borsökna och tittar på alla fyrverkerier. Hundarna är skräckslagna, vilket har resulterat i en stor blöt fläck på en av mattorna i hallen. Inte lika kul, men....

Tanken har ju hela tiden varit att jag ska cykla hem, eller ta någon av nattbussarna. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om att klocka skulle bli efter tre, så jag liftar hem med Lars-Gunnar och Anita, eftersom Anita är nykter och kör.

Kommer knappt ihåg hur jag kom i säng, men det har varit en toppenkväll, så det är väl smällar man får ta. Jag vaknar i omgångar under morgontimmarna och undrar vad jag har gjort för ont. Framåt elva kliver jag upp, men hamnar i sängen igen efter en smärtsam, men välbehövlig frukost.

Idag har jag inte gjort många knop. Jag har gått omkring i morgonrocken hela dagen och har aldrig dragit upp rullgardinerna. Skönt att bara slappa! Nu ser jag fram emot ett avsnitt av Midsomer Murder.

Borsökna ToR

Det var lite svårt att sova i natt, när stormen dundrade för fullt utanför fönstren. Det kunde jag ta igen nu på morgonen. Jag klev inte ur sängen före halv tio. Då vaknade jag till, av att några av grannarna var ute och spikade upp sina nerblåsta spaljéer.

Idag har jag absolut ingenting inbokat och det känns skönt, även om det är kul att vara bortbjuden också. Jag går omkring och skrotar i morgonrock och tofflor till långt in på förmiddagen.

Ute skiner solen och stormen har mojnat. Det ser riktigt skönt ut. Därför bestämmer jag mig raskt, för att ta stavarna och gå en promenad till mamma och Lillis i Borsökna. Det kan ju behövas nu, efter all god mat, dryck och godis.

Det blåser fortfarande en hel del och även om det är över fem grader varmt, så blir jag kall om rumpan. Skulle ha tagit de där extra tightsen under, som jag tänkte från början. Jag får helt enkelt öka farten, för att få upp värmen.

Med en liten omväg, så tar det mig ca 35 minuter till mamma och Lillis. Jag har hållit ett högt tempo, så jag gissar att det är ca 4 km dit. Blir en lagom promenad tillbaka sen.

Hemma hos mamma och Lillis vankas det glögg och pepparkakor. Sen åker julmaten fram och lite vin till det. Jag som bara skulle titta förbi på en kopp kaffe, eller något i den stilen.

Mamma och Lillis undrar om jag har något för mig på nyårsaftonen. Först hade jag tänkt att boka en biljett till Eskilstuna Ölkultur, men jag ångrade mig i sista sekund. "-Ja, men då kan vi väl fira tillsammans då?" "-Ja, absolut! Det blir jättebra!"

Just som vi sitter där och planerar vad vi ska äta på nyårsafton, så ringer Birgitta, en av grannarna. Hon bjuder in till nyårsafton och jo då, jag är också välkommen. Trevligt!

Klockan är bara fyra, fast det känns mer som att den vore runt sex eller sju, eftersom det är så mörkt ute. Tur att jag tog med mig en reflexväst. Jag får låna ett par tights av mamma, att ha under träningsbyxorna, så att jag slipper frysa häcken av mig.

Nu blir det en rakare väg hem och jag håller ett högt tempo. Det tar 35 minuter, trots att jag har gått lite annan väg. Men då så, då vet jag att det inte är så himla långt ändå.

Det blir raka spåret in i duschen, så att jag kan krypa in i morgonrocken sen. Känns helt OK att veta, att jag har hela kvällen för mig själv och att jag är klar för sängen, om nu John Blund skulle komma tidigt ikväll.

Lena Forsman och jag har pratat tidigare om att ha en vinprovarkväll här, någon gång under veckan. Jag skickar ett meddelande till Lena och frågar om onsdag bli bra. Lena ringer upp och vi pratar en bra stund om det och mycket annat.

Trots all julmat tidigare idag, så knorrar magen och det blir en bit paj med sallad till. Nu ska jag nog parkera mig i TV-soffan och se vad som finns att titta på.

Söndag före jul

Vad skönt det är att vakna och känna sig utvilad och fräsch, utan att ha behövt ta någon nattmedicin. Enda nackdelen utan medicinerna, är väl då att Simba lyckas med att väcka mig runt sju med sina små tassanden och jamanden. Det gör ingenting, bara mysigt!

Ute vräker blötsnön ner och det känns bra att ta det lite lugnt med frukost och att göra sig iordning. Framför datorn upptäcker jag ett enormt gensvar på Facebook för min lilla nyck, att boka resan till Belgien med Eskilstuna Ölkultur. Kul!

Förutom resan, så har jag haft kontakt med en gammal gymnasiekompis, Agneta Nielsen fd Frank. Hon kommer hem till Eskilstuna till jul och vi bestämde igår, att hon kommer över till mig på paj och rödvin, dagen före julafton. Kul!

Agge, som jag kallar henne, arbetar och bor just nu i Oslo. Därför har jag även bjudit in mig själv till en helg hos Agge i vår. Kan väl aldrig vara fel att göra Oslo med en tjejkompis?!

Enda planen för idag, är att åka ut till Bälgviken, för att visa min motionscykel för en intresserad bybo. Vi bestämmer att jag ska vara ute i Bälgviken vid tolv, för att visa motionscykeln.

Det är ett fruktansvärt väglag och jag tar det väldigt lugnt på vägen ut mot Bälgviken. Idag känns det inte lika jobbigt att åka dit, som det gjorde tidigare i veckan.

När jag kommer fram till huset, så inser jag att uppfarten behöver skottas ren från snö. Jag parkerar bilen på gatan och hämtar fram stora snösläden från garaget. Den blöta snön vägen ton och jag får en svettig stund, innan Örjan dyker upp, för att titta på motionscykeln.

Örjan slår till och jag hjälper honom att bära ut cykeln i delar till bilen. Innan jag åker hemåt igen, så tar jag ett varv inne i huset, för att se om det är något jag har glömt. Det enda jag kan komma på, är att jag ska dra ner värmen ytterligare. Känns ju onödigt att ha runt 15 grader i huset, när jag inte är där.

Jag tar med mig några fler saker från loppisen i garaget och far hemåt. Nja, det blir inte riktigt hem då, för jag har ringt mamma och frågat om hon bjuder på en fika och det skulle hon göra.

Effie blir helt tokig, i vanlig ordning, när jag kliver in i hallen. Vi dricker kaffe och pratar en stund. Sen vill Lillis att jag hjälper honom igång med Facebook. Så gärna! Nöjet är helt på min sida! Innan jag åker, så bestämmer mamma och jag, att vi ska åka till IKEA i morgon förmiddag.

Hemma igen, så tar jag kontakt med de människor på Facebook, som jag har gjort affärer med. Det blir en liten sväng ut med bilen, för att hämta upp de grejer jag har köpt. Kan inte hjälpa det, men jag tycker det är skitkul att handla så här på Facebook.

Innan jag åker hem, så stannar jag till vid Liedl igen. Måste ge stället en chans till. Idag behöver jag bl a kattsand och lite annat. Ja, och jag blir positivt överraskad. Jag passar även på att handla lite till pajen, jag ska göra till mig och Agge på fredag.

Jag ringer Ullis, när jag har kommit hem igen. Både Marre och Hailey håller på att bli sjuka igen. Stackare! I bakgrunden hör jag en riktigt gnällig Hailey, som inte är nöjd med någonting, dvs om hon inte får gegga runt i kattmaten och det får hon ju inte.

När jag kommer hem igen, så gör jag i ordning en mikroportion av pyttipanna och steker ägg till. Mums! Jag har ju faktiskt inte ätit något rejält på hela dagen. Inte undra på att det smakar så bra då!

Efter maten, så tar jag mig tid att kolla in ordentligt på Eskilstuna Ölkulturs hemsida. Måste ju läsa på lite nu, när jag har anmält mig till deras Belgienresa i vår. Det gick snabbt igår, när jag bokade den resan. Lika bra det, för hade jag tänkt till, så hade jag blivit så där rationell och förnuftig. Lika bra att smida medan järnet är varmt!

Nu ska jag nog ta och kolla in det sista på köp/sälj på Facebook. Sen blir det nyheterna och sängen nästa. Gäller ju att vara laddad inför en dag på ett fullproppat IKEA i morgon.

Fin fredag

Idag fyller mitt lilla barnbarn, Hailey 1 år. Det ska vi fira med buller och bång på eftermiddagen. Presenterna ligger klara och bara väntar på att det ska bli dags.

Jag hamnar framför datorn, som vanligt, med morgonkaffet. Det är en espressomaskin, som fångar mitt intresse nu och jag är med i budgivningen på Facebook. 120:- är ju ingenting, så jag slår till. Vi bestämmer att jag ska hämta den i Skogsängens centrum, efter att jag har ätit.

Som jag har berättat tidigare, så håller jag på och försöker äta ur frysen. Idag hittar jag en förpackning med blodpudding, som verkar vara ett bra val, om det ska gå snabbt. Jag slänger in den i mikron och ställer in på auto defrost.

Rätt som det är, så hör jag en dov poff från mikron. Hm.., det är förpackningen med blodpudding, som har typ exploderat eller nåt. Nice, fullt med blodpuddingskladd i hela mikron! Jag kan dock rädda några slamsor och äta med lingonsylt, innan jag tar bilen till Skogsängen.

Jag väntar och väntar, men ingen kommer. Rutorna i bilen börjar imma igen. Då får jag ett SMS från tjejen med espressomaskinen. Hon hittar inte bruksanvisningen och den måste jag ju ha, så jag tackar nej och åker hemåt igen. Typiskt!

Carina från Skogstorp ringde igår och vi kom överens om då, att hon skulle komma över på en snabb fika, direkt efter jobbet idag. Tanken var då, att jag skulle vara helt klar för att åka på kalas, när Carina kommer. Nu inser jag att den ekvationen inte riktigt går ihop, efter mitt infall med espressomaskinen.

När jag precis har målat mig klart till hälften, så plingar Carina på dörren. Hon har med sig en jättefin ljuslykta i svart smide, som jag kan ha på trappen....

Medan vi dricker te och pratar, så sminkar jag mig klar. Man har väl simultanförmåga!

När Carina åker hemåt, så har jag ungefär en halvtimme på mig att fixa till håret och byta om. Det är ju inte bara födelsedagskalas jag ska på. Jag ska med Karin och Thomas på Eskilstuna Ölkultur, direkt efter Haileys kalas.

Mamma och Lillis kommer och hämtar upp mig, så att vi samåker till Ullis och Marre. Puh, det blev riktigt stressigt på slutet, innan jag hade koll på kläder och vad jag skulle ha med mig. Men nu så!

I bilen berättar jag för mamma och Lillis om dagens utflykt till Skogsängen. De berättar då, att de förmodligen har en espressomaskin, som jag kan få. Vad bra, då kan jag strunta i den på Facebook.

Hailey kvittrar förtjust, där hon sitter på golvet med alla fina paket...

Marre hjälper henne att öppna paketen. I ett av paketen är det ett litet piano, som spelar olika melodier. Hailey trycker på alla knappar och skrattar.

Rätt som det är, blir hon jätteledsen. Vet inte om det är pianot hon blir rädd för, eller att vi är för många som tittar på henne på samma gång. Hon är i alla fall helt hysterisk en stund. Stackars liten!

Proppmätt av tårta och varm i hjärtat av all glädje runt Hailey, så liftar jag med mamma och Lillis till Eskilstuna Ölkultur, där Karin och Thomas väntar. Ska bli spännande att se hur det är där.

De serverar Thaimat för 70:- och har all möjlig god öl till humana priser. Karin och Thomas berättar att på sommaren kan man sitta ute precis intill ån. Hm.., här ska jag nog bli medlem.

Plötsligt kommer det fram en kvinna och säger att hon följer min blogg och att hon gärna ville få tillfälle att prata lite med mig. Hon har många gånger tänkt kommentera mina inlägg, men aldrig riktigt kommit till skott.

Hon berättar att hennes man också nyligen har avlidit, men av sjukdom. Innan hon går, klappar hon mig på handen och säger, "Lena, det kommer att bli bra!". Tänk så fantastiska människor det finns! Jag reser mig och kramar om henne.

När Eskilstuna Ölkultur stänger vid tio, så går vi mot Fristadstorget för att kolla hur bussarna går. Jag undrar om Karin och Thomas vill gå vidare, eller om de vill följa med mig hem på en Irish Coffe. Det slutar med att vi sitter på 2:an till Stenby, där det vankas kaffedrink.

Vid halv ett-tiden lägger jag mig i sängen med en varm känsla i magen och då är det inte bara alkoholen jag känner av. Det värmer så gott att vara i goda vänners sällskap. Jag somnar utan problem, fast jag inte har tagit någon som helst medicin.

Måndag och flyttkartonger

Mina ångestladdade drömmar avbryts av en skarp signal. Är det telefonen som ringer? Ja, det är det och klockan är redan halv tio. När jag äntligen kommer underfund med hur jag ska göra för att svara, så är det ingen där. Shit!

Jag sover så tungt, när jag har tagit sömntabletter, så att det skulle kunna springa en elefanthjord genom sovrummet utan att jag vaknade. När jag har kravlat mig ur sängen, så ser jag att det är Lillis, som har ringt. Just ja, han skulle ju komma ut med nya flyttkartonger idag.

Efter mina morgonbestyr, så blir jag väldigt rastlös. Jag vet att jag har hur mycket som helst att göra, men jag kan inte börja ännu. Mamma ringer och säger att hon och Lillis kommer ut på eftermiddagen med flyttkartongerna. Skönt, då får jag något att ta tag i.

I väntan på att mamma och Lillis ska komma, så tar jag in några plastbackar från garaget och börjar packa. Inser nu att det kommer att gå åt hur många kartonger och backar som helst. Men det är väl så att jag får börja köra grejer, så fort jag har fått nyckeln. På så vis kan jag tömma kartonger och backar, så att jag får mer att packa i, inför stora flyttdagen.

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Hon är så himla gullig! Känns som att vi kan prata om allt. Jag lägger mig tillrätta i soffan, så att jag kan ligga ner och vila en stund medan vi pratar. Ska bli kul att bjuda över dem sen, i min nya lägenhet.

Jag ringer Henke och hör hur dags vi kan börja flytta på lördag. Vi kommer överens om att halv elva är en bra tid att börja. Henke säger att han kan fixa två kompisar till, som kan hjälpa till om jag vill och det vill jag. Gullegubben!

Jag pratar med Ullis en stund i telefon. Hon är, liksom jag, deppig. Vi kräks en stund i örat på varandra, sen blir allt lite lättare. Ge och ta. Sköt att vi kan prata om allt, även när det är tungt.

Trots pratstunden med Ullis, så känner jag mig inte riktigt OK. Jag slår en signal till Karin, men kommer precis på att hon inte är hemma. Ja ja, men då får jag väl försöka att packa lite istället då. Allt för att skingra mina jobbiga tankar.

Sista dagarna har det varit väldigt tungt. Jag tänker hela tiden på den där dagen, som inte borde få finnas. Jag ältar och ältar, men det var ju det hon sa, min beteendevetare, att jag skulle tillåta mig själv att älta. OK, då är det väl så då. Bara att låta det värka ut.

Mamma och Lillis har med sig en saffranslängd, som är supergod. Det blir tre skivor till kaffet och det blir min lunch. Förstår inte vart mina sunda matvanor har tagit vägen?! Skit samma, bara jag orkar vidare och mår bra!

Lillis hjälper mig att få ner sakerna från vinden, som jag ska ha med mig till Lagmansgatan. Det är bl a julsakerna. Ska bli mysigt att få ställa upp adventsljusstakarna i min nya lägenhet. Ser faktiskt fram emot att pynta och göra fint där.

När mamma och Lillis åker, så sätter jag fart med att packa i de nya flyttkartongerna. Känns riktigt skönt att få ta tag i allt. Jag känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Jag avslutar med att ringa Henke, för att höra om han kan komma ut på fredag och hjälpa mig att montera ner TV och dator. Nema problemas!

Min fina vän Karin ringer och vi pratar en lång stund. Men vad är det med oss tjejer?! Både jag, Ullis och Karin mår skit. Skönt i alla fall att vi kan hjälpa varandra att se ljuset, som ändå finns där någonstans.

Ullis har messat mig, medan jag pratade med Karin, om att de ska titta på en lägenhet i övre Nyfors i morgon. Vill jag följa med eller?! Jag bjuder in mig själv, helt enkelt. Spännande att se vad de tycker. Ullis har ju faktiskt gått i Björktorpsskolan en period, när vi bodde i samma kvarter, så hon känner för området.

När alla telefonsamtal är avslutade, så packar jag en stund till. Sen inser jag att jag har gjort mer än tillräckligt för dagen och kan unna mig en stund framför datorn. Simba är inte sen att hoppa upp i knät. Han vill ju vara med när jag bloggar.

Loppissöndag

Idag vaknar jag redan vid halv åtta. Har ju lite att fixa med innan garageloppisen. När jag tittar mig i spegeln, så får jag nästan en chock. Ögonlocken ser ut som att jag har fått fläskläpp, fast på ögonen då. Gårdagens gråtmaraton har satt sina spår. Ja ja, på med lite smink, så kanske jag kan se någorlunda normal ut.

Egentligen hade jag tänkt att hinna städa idag, innan loppisen, men jag inser nu att det bara är att glömma. Istället fokuserar jag på allt som har med själva loppisen att göra. Skönt att jag har lärt mig att kunna prioritera bort städning. Förr var det nästan otänkbart.

Det jag också prioriterar, är att göra en köttfärspaj. Jag har nämligen lovat att bjuda mamma och Lillis på paj, när de kommer. Jag måste ju ändå äta själv, så varför då inte göra en god paj och bjuda mamma och Lillis. De brukar alltid vara så snälla mot mig.

Undrar om det kommer så mycket folk idag? Det krockar ju med Fars Dag. Sen har Frida, en kompis här i byn, också loppis idag, men vi kanske kan agera draghjälp åt varandra. Åker man på en loppis, så kan man ju även passa på att besöka en till, speciellt om de är i samma by.

När jag håller på och ställer i ordning fikabordet vid garagedörrarna, så kommer det en bil, som lägger reklam i brevlådorna. Av gammal vana så hejar jag, som vi brukar göra så här på landet. Då ser jag att det är Rosie, en gammal chef och vän från IBM-tiden. Hon blir lika förvånad som jag och kliver ur bilen.

Jag får en varm kram av Rosie och vi pratar en stund. Hon följer min blogg och vet alltså om allt det tråkiga. Rosie har en bok, som hon vill ge till mig, som handlar om sorgarbete. Jag blir lite rörd över hennes engagemang och tackar för hennes vänlighet.

Det kommer folk till loppisen redan klockan tolv och det är några som tydligen bara har sökt på Facebook och hittat min loppis. Spännande! Dessutom får jag veta att de har kommit ut även för att besöka Fridas loppis. Vi hjälper alltså varandra, som vi misstänkte att vi skulle göra. Kul!

Ullis och Marre kommer ut med Hailey och de har Marres mamma, Eija, med sig också. Det är så pass mycket folk hela tiden, så jag hinner nästan inte prata med dem. Vi fryser alla, i det gråkalla vädret, så jag ber dem att gå in i stugvärmen och ta hand om Hailey.

Jag försöker att gå in en stund i värmen, men det kommer nya besökare hela tiden. Kul, men kallt! Affärerna går dessutom riktigt bra och jag får sälja en hel del av de skymmande och lite dyrare prylarna. Härligt! Då kanske det inte behöver gå så mycket till Pingstkyrkan.

Mamma och Lillis kommer ut vid tvåtiden och avlöser Ullis, Marre, Hailey och Eija. När tiden för loppisen är över, så äter vi paj, jag, mamma och Lillis. Smakar ljuvligt efter en dag i kylan. För att få upp värmen, så tar vi även en liten glögg innan maten. Gör underverk i en frusen kropp och själ!

När alla har åkt och jag är själv igen, så går jag över till Frida, hon som också har loppis idag. Jag säger till Frida att jag inte ska handla, utan att jag bara vill säga hej och se hur det har gått. Lik förbaskat, så faller jag för ett par prydnadsfåglar. Bra Lena!

Hemma igen, så börjar jag att rensa ur braskaminen från alla aska. Det blev ju en del eldat igår, så det finns mycket aska att ta reda på. När jag står där med händerna fulla av aska, så ringer det på dörren. Det är Janne, grannen rakt över på gatan. Han ska göra sig oskyldig för stegen han har köpt.

Janne tipsar mig om att spara den andra stegen och berättar att det måste ingå en stege i husköpet sen. Hade jag ingen aning om, så jag tackar för tipset. Hade ju kunnat bli riktigt pinsamt, om jag hade fått lov att köpa en ny stege, bara för att få sälja huset.

Nu brinner det en härlig brasa i kaminen. Ullis ringer och vi pratar en lång stund. Jag blir nästan svedd, där jag sitter på golvet framför braskaminen.

Nähej, nu börjar magen göra sig påmind. Dags för en till bit paj alltså. Smakar lika gott denna gång. Nu blir det en stund vid datorn, sen blir det nog en tidig kväll. Känns som att jag har haft en rolig, men krävande dag. Natti, natti!

Aktiv fredag

Idag ringer klockradion sju igen. Den här gången kommer jag upp lite lättare. Idag har jag en hel del att fixa med i stan.

Första ärendet blir hos naprapaten, Peter Skog. Min kiropraktor i Stockholm ringde ju återbud, så sent som dagen innan, så nu var jag bara tvungen att få komma till någon annan med kort varsel. Nacken plågar mig, så jag står snart inte ut!

Peter är proffsig i sitt bemötande och hans behandling av min ömma nacke och rygg är proffsig, även den. Ska banne mig sluta gå hos kiropraktorn i Stockholm, nu när jag vet att hjälpen finns på närmare håll. Då har jag både massör och naprapat under samma tak.

Lite lätt vimmelkantig, efter Peters behandling, sätter jag mig i bilen och åker till Elon. I nya bostadsrätten saknas det diskmaskin och jag måste bestämma mig för vad jag vill ha. Efter lite funderande och tjugo frågor, så blir det en Bosch.

Nu har jag två timmar kvar, innan nästa tid att passa. Därför ställer jag bilen på Willy's parkering och går in till centrum. Fy så kallt det är idag! Ett par vantar hade definitivt inte suttit i vägen!

För att få tiden att gå, så kryssar jag mellan alla affärerna och galleriorna  på gågatan. Känns helt OK att bara strosa omkring, helt utan mål. Skulle kunna bli en dyr historia, men jag lägger band på mig.

Min nya lägenhet är ansluten till stadsnätet. Jag behöver en ny Internetleverantör, så jag går in till Telia för att höra vad de har att erbjuda. Dessvärre, så har de inte dragit fram sitt nät till min nya adress, så det finns inte så mycket att erbjuda. Får kolla, sen i kväll, vilka leverantörer jag har att välja mellan.

Klockan är halv ett och nu är det dags för besöket hos min massör. Skönt att ha fått bort alla låsningar, så att han nu kan mjuka upp de irriterade musklerna också. Ont, men skönt! Sigge är bara helt grym på massage!

Efter massagen, så går jag till banken och hämtar bouppteckningen, som nu är registrerad och klar. Sen går jag förbi hos min mäklare, men där är det tomt, så det får helt enkelt vänta till en annan dag.

Nu är jag hungrig, så det blir en kebabsandwish på Kebabhuset. Jag sätter mig, så att jag har utsikt mot gågatan. Så rofyllt att bara sitta där och äta och titta på alla som går förbi. Sen att de, som går förbi, tittar på mig när jag äter, det bjuder jag på!

Ja ha, då är jag klar på stan då. Jag ringer Ullis och hör om det är OK att jag kommer över på en kopp kaffe och det är det. Återigen en kall promenad mot parkeringen på Willy's. Smällar man får ta, när man är för snål för att betala i parkeringshuset!

Jag ser Ullis redan genom fönstret. Någonting har hänt med hennes hår. När hon öppnar, så ser jag. Hon har klippt av sig till en kort och väldigt fin frisyr. Jag kramar om henne och säger att hon är jättefin. Ullis ser lite tveksam ut, men inser sedan att jag menar allvar och hon blir glad.

Hailey är på sitt bästa humör och vill givetvis komma direkt till mormor. Hon är så himla gullig, mitt kära barnbarn! Vilken lycka det är att få kunna snusa henne i nacken och att få hämta energi från hennes varma och äkta leenden.

Jag blir inte så långvarig hemma hos Ullis och Marre. Måste ju hinna med att åka förbi hos mamma och Lillis också. Det är redan mörkt ute, fast klockan bara är runt tre. Skönt att dra på stolsvärmen i bilen!

Mamma och Lillis väntar på besök av en ny spekulant på huset. Vi sitter och pratar en stund om allt och inget. Sen ringer han och säger att han hellre vill komma en dag när det är ljust. Mamma och Lillis blir lite irriterade, eftersom de har piffat lite extra, bara för att han skulle komma.

Känns tungt att åka hem i mörkret sen. Som vanligt, när det känns så, så kör jag alldeles för sakta och bilarna ligger klistrade bakom och vill köra om. Varsågod!

Hemma igen, så ser jag först till att Simba får det han behöver. Sen ringer jag Henke. Han har ju faktiskt lyckats att sälja både mina utemöbler, kanoten och en resväska. Tack Henke!

När jag sen slår på datorn, så inser jag att något har hänt med Internetuppkopplingen. Shit, jag som är så himla teknisk! Jag startar om datorn och försöker att ansluta igen, utan resultat. Men då! Då återstår det bara att ringa till supporten hos Bredbandsbolaget då. Det här är absolut inte min grej! Johnny har alltid varit den, som har fixat med Internet och sånt.

Efter ca tio minuter i telefonkö, så kommer jag fram till en kille, som undrar vad jag har för problem. Det första han frågar är om eladaptern till modemet. Den är kall och då inser han att det är det som är problemet. Kommer en ny med posten, om så där en vecka, tack och hej!

Men jag vill ju ha tillgång till Internet nu! Men hur svårt kan det vara?! Visst borde det väl kunna finnas en likadan adapter här hemma någonstans? Jag har precis för mig att jag har sett en sån.

Efter en stunds letande, så hittar jag vad jag söker. Fläkten till braskaminen har en likadan adapter. Jag läser noggrant på adaptern, så att det ska vara samma input och output, innan jag törs prova om den passar till det strömlösa modemet.

Bingo! Fan var jag är duktig, alltså! Å andra sidan, så kanske insatsen inte var så himla heroisk, men för mig var den det i alla fall. Nu slipper jag ju att vänta på att Bredbandsbolaget ska skicka en ny adapter med posten. Seger, igen!

Nu ser jag fram emot en stund framför TV:n med bl a Idol. Sen skulle jag tro att det blir ganska tidigt i säng, eftersom jag har varit uppe vid sju två dagar denna veckan. Måste bli ett slut på dessa tidiga morgnar!

En dag i hemmets vrå

Jaha, idag är det ytterligare en dag med skrubbande inför visningen på lördag då. Fick mycket gjort igår, men det återstår en hel del. Den här gången ger jag mig på duschhörnan, handfat och toaletter. Det är till att roa sig kungligt!

Har samlat lite nya vuxenpoäng nu, (inte för att jag vet om jag behöver fler, men...). Iförd gula gummihandskar, har jag just rensat vattenlåset i duschen. Ingen vidare rolig historia, kan jag meddela. Trots kväljningarna, så har jag nu i alla fall slutfört den uppgiften. Grattis Lena!

Skönt att ha det tråkiga klart! Nu kan jag ägna mig åt andra saker i stället, som t ex att få fart på den andra mobilen, som jag fick från Lillis. Min nuvarande mobil kan man inte ens skicka MMS på och den har heller ingen kamera.

Återigen tar jag mig tid att läsa en instruktion, från början till slut, och det lyckas även denna gången. Skam den som ger sig! Nu har jag både färgskärm, MMS och kamera. Nice! Tack, Lillis!

Sen tittar jag igenom den order jag lade till Airshoppen tidigare. Nu ser jag att jag har fått betala för mycket för ett av vinerna. Det handlar om 60:- mer per flaska och det kan jag ju inte blunda för, så jag ringer kundtjänsten för att fråga.

Handläggaren säger att det beror på att jag felaktigt har fått sommarkatalogen hemskickad och att priserna på en del viner har höjts till vintern. Tycker i alla fall att det verkar urbota fel att Airshoppen ska ta mer för vinet, an vad Systembolaget gör. Då finns det ju ingen vits med att släpa med det på flygplanet.

Handläggaren håller med i mitt resonemang, men säger att den som är ansvarig för priserna är på möte nu och att hon kan ringa tillbaka till mig sen. Tror ni att hon gjorde det? Nej då! Men var så säker på att jag kommer att ringa tillbaka till dem sen!

Nu får jag höra hur min nya SMS-signal låter i nya telefonen. Det är Ullis som messar och talar om hur mycket hon älskar mig och att hon är så glad att ha mig som mamma. Jag kan meddela att tårarna inte är långt borta nu. Min fina lilla gumma! Vi har kommit varandra så nära nu.

Framåt femtiden, så kommer mamma och Lillis. De har med sig smarriga Napoleonbakelser. Hm, försöker de att göda mig, eller?! Det smakar i alla fall himmelskt, även om jag mår lite illa efteråt. Det är all grädde, som åker lite kana i magen.

Min fina vän, Karin, ringer. Vi pratar en lång stund, både med allvar och skratt. Skönt att man kan växla så i samtalet. Härligt också med vänner, där vänskapen handlar om att ge och att ta. Jag blir alltid glad av att prata med Karin. Vi mår kort och gott bra av varandra.

Vi pratar om när jag har flyttat in till stan. Det kommer att bli så mycket enklare att umgås då. Thomas, Karins, man har ju lovat att ta med mig till Eskilstuna ölkultur. Skäms nästan över att jag aldrig har varit där. Men nu ska det snart bli av i alla fall!

Nu börjar det dra ihop sig till en kväll i TV-soffan. Ska bara koka te, innan jag sätter mig för att gotta mig åt allt elände och alla pinsamheter i kvällens avsnitt av Robinson.

Söndag med Hailey

Idag kommer mamma och Lillis ut till mig, medan det är visning av deras hus igen. De ska komma runt tolv, så jag har inte någon direkt stress. Hm, kanske skulle ta och göra den där goda köttfärspajen nu då, när jag har tid.

Carina från Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Jag har precis brottats färdigt med pajdegen och kan ta en liten paus, innan jag gör fyllningen. Carina undrar om jag vill komma hem till henne och Per och äta mat någon fredag- eller lördagkväll framöver. Absolut!

När mamma och Lillis kommer, håller jag för fullt på med att steka fyllningen till pajen. Det luktar tydligen mat ända ut på uppfarten, för jag ser att mamma och Lillis sniffar i luften, när de kommer på gången.

De har stannat till vid kondiset Alexandra i Fröslunda och köpt en smarrig vetelängd med pistage- och chokladfyllning till kaffet. Supergott!

Ullis och Marre kommer ut, för att lämna Hailey hos mig. Jag har lovat att vara barnvakt över dagen, så att de kan fixa med lägenheten, inför morgondagens fotografering. Ska bli riktigt mysigt att få rå om Hailey, alldeles ensam idag. Det var länge sedan nu.

Ullis och Marre gör oss sällskap med en kopp kaffe, innan de åker hemåt igen. Hailey är hungrig, så Ullis ger henne mat också, innan de far.

När mamma och Lillis har åkt hem till sig, så klär jag på Hailey och tar henne med i vagnen, ut på en promenad. Vi stannar till hos Nilla och Totte för att hälsa. De gånger jag har varit förbi tidigare med Hailey, så har hon sovit. Nu sitter hon upp och är på sitt bästa humör, även om ögonen börjar gå i kors.

Jag tar promenaden till Svartvik. En stillsam skogsväg utmed sjön. Hailey har slocknat och ligger och guppar i vagnen av det ojämna underlaget. Helt otroligt att hon kan sova, när det guppar så! Solen skiner och det är nästan vindstilla. Riktigt härlig dag! Det enda jag saknar nu är Johnny.

Jag går och tänker på hur Johnny var som morfar. Han sken alltid upp, när Hailey kom. Just det där, att han fick bli kallad för "morfar Johnny", det gjorde honom så stolt. Just därför känns det lite extra tungt att tänka på det just nu. Så ofattbart att han valde bort det här livet!

När vi kommer tillbaka hem, så har vi varit ut i över 1½ timme. Hailey har fått frisk luft och har sovit i en timme. Hemma väntar Henke och hans kompis Micke. De har fixat en liten lastbil, så att Henke kan hämta stereo och högtalarna från garaget, som jag lovade honom.

Varken mamma och Lillis eller Ullis och Marre ville ha någon köttfärspaj. Nu frågar jag Henke och Micke och de är inte sena att tacka ja. Skönt att få lite sällskap vid matbordet. Hailey får lite äppelkräm, medan vi äter paj. Hon har bra aptit, så det är en fröjd att mata henne.

När Henke och Micke har åkt, så gör jag Hailey sällskap på golvet och leker en stund. Hon är så himla härlig! Det ger enormt mycket energi, bara att titta och lyssna på hennes livsglädje. Hon kvittrar förtjust över det mesta just nu.

Jag försöker att ta några bra kort på henne. Jag kan ju meddela att det inte är helt lätt, med tanke på att hon hela tiden vill åt kameran. Av ca 15 kort, så blev det bara två bra. Här är Hailey med sin favorit, kattleksaken med en pingla. Sorry Simba!

Sen var fårskinnet också en gosig favorit....

Det är så himla mysigt att få krypa omkring på golvet tillsammans med sitt barnbarn. Bra ge sig hän åt leken. Jag blir så lugn i sinnet av att bara vara tillsammans med Hailey. Vad härligt det ska bli att flytta närmare stan, så att vi får lite närmare till varandra.

Ullis har sagt att det blir lagom om jag kommer hem med Hailey vid sjutiden. Det är en hel del saker att packa in i bilen, så jag ger mig på att försöka fälla ihop vagn och resesäng. Inte helt enkelt, men efter några svordomar så lyckas jag.

Jag följer med in en stund hos Ullis och Marre. De är fortfarande inte klara med allt de har tänk att fixa. De har så himla fint hemma, så det ska inte vara några större problem inför fotograferingen i morgon. Sen vet jag hur Ullis tänker, precis som jag gjorde, inför min fotografering.

Känns tungt att åka hemåt igen, ensam. Det är mörkt och jag sätter på stereon på hög volym, för att inte somna. Av någon anledning, så är jag helt slut. Kan det vara Hailey det beror på? Även om vi har haft det jättemysigt, så tar det på krafterna, när man inte är van.

Jag behöver inte deppa ihop hemma, för Simba möter upp i hallen och behöver uppmärksamhet. Till kvällsmat blir det resterna av kycklingfilé, squash och champinjoner från igår. Lika gott idag, som igår. Sen slinker även resterna av vetelängden ner. Mums!

Ikväll har jag ingen lust att titta på TV, så jag hamnar framför datorn. Blogga en stund, så får det bli.