Juldagen

Jaha, så var det juldagen då. Det gick ju bra, det där med att fira jul också. Självklart saknade jag Johnny, men lilla Hailey hade enmansshow, så ingen hade en chans att deppa ihop. Underbar julafton med mycket skratt och värme. Precis som det ska vara!

Det är inte så mycket julstämning kvar, när det är närmare tio grader varmt ute. Solen skiner, trots allt, så man får väl göra det bästa av saken och gå ut på en stärkande promenad. Kronskogen nästa.

I motionsspåren är det geggigt och jag blir blöt ända in på fötterna, men vad gör det. Idag tar jag lite andra spår, för att utforska skogen lite mer. Jag har lite svårt att få ihop hur alla bostadsområden hänger ihop, nu när man kommer från ett annat håll.

Rätt som det är, så är jag framme vid djurparkens inhägnade ägor och får se ett och annat djur på håll, helt gratis. Efter ytterligare några minuters gång, så ser jag skyltarna till Tuna Park. Tänk så mycket närmare det är till allt, när man inte åker bilvägen.

Solen skiner blekt genom grenverket i skogen och den gröna mossan på stenarna och de gamla trädstammarna lyser så där magiskt. Jag går sakta fram och försöker ta in allt det fina i skogen. Tänk vad jag ska njuta här i vår, om jag redan nu tycker att det är så vackert!

På hemväg, så passerar jag den stora eken, ni vet den som jag likande vid livets träd i ett tidigare inlägg. Jag ser mig omkring, för att försäkra mig om att ingen är i närheten. Sen går jag fram till den mäktiga eken och lutar ryggen mot den uråldriga stammen. Jag blundar och bara njuter en stund.

När jag kommer hem, så är mina skor och byxben helt blöta och leriga. Det blir till att krypa ur allt det geggia, direkt innanför dörren. Ett konststycke, om jag samtidigt ska undvika att synas ut genom alla fönstren. Från hallen, kliver jag direkt in i duschen.

Jag lyxar till det lite med att prova den cocosdoftande hudvårdsserien, jag fick igår av tjejerna. Mm, det är body wash, body scrub och body butter, allt ljuvligt doftande av cocos. Nu skulle jag ha haft en Malibu också, så skulle det vara fulländat.

Lyxen slutar inte där. Jag är hembjuden till Karin och Thomas i kväll och de kommer vid fyratiden och hämtar mig. Vi börjar med att ta en liten promenad runt i den nyare delen av Borsökna, innan vi kommer in i deras fina hem för att ta en glögg.

Karin har hittat ett nytt recept på en spännande gratäng, som ska serveras till julskinkan. Supergott! Till det ett gott rödvin. Kan man ha det bättre?!

Efter maten, så sätter vi oss i soffan och äter efterrätt och dricker kaffe. Pust, vad mätt jag är! Konstigt nog, så slinker det ner lite glass med persikohalvor ändå.

Klockan bara rusar iväg och jag inser att det är dags för mig att ringa efter en taxi. Ute har stormen Dagmar dragit igång med full styrka. Thomas får ge sig ut på altanen och ta rätt på lite grejor, som har blåst omkring.

När vi sitter och väntar på att taxin ska komma, så säger Karin, "-Men jag glömde ju att ta fram ostbrickan!". Jag måste säga att jag är ganska glad för det. Magen har fullt upp med att processa allt det goda den har fått under kvällen, så nu får det vara bra ett tag.

Tänk vad lyckligt lottad jag är, som har så mycket fina och omtänksamma vänner omkring mig! Jag ägnar min underbara lilla familj några tankar också, innan jag släcker sänglampan. Simba ligger tätt intill och spinner högt. Jag ligger där och ler för mig själv i mörkret.

Fin fredag

Idag fyller mitt lilla barnbarn, Hailey 1 år. Det ska vi fira med buller och bång på eftermiddagen. Presenterna ligger klara och bara väntar på att det ska bli dags.

Jag hamnar framför datorn, som vanligt, med morgonkaffet. Det är en espressomaskin, som fångar mitt intresse nu och jag är med i budgivningen på Facebook. 120:- är ju ingenting, så jag slår till. Vi bestämmer att jag ska hämta den i Skogsängens centrum, efter att jag har ätit.

Som jag har berättat tidigare, så håller jag på och försöker äta ur frysen. Idag hittar jag en förpackning med blodpudding, som verkar vara ett bra val, om det ska gå snabbt. Jag slänger in den i mikron och ställer in på auto defrost.

Rätt som det är, så hör jag en dov poff från mikron. Hm.., det är förpackningen med blodpudding, som har typ exploderat eller nåt. Nice, fullt med blodpuddingskladd i hela mikron! Jag kan dock rädda några slamsor och äta med lingonsylt, innan jag tar bilen till Skogsängen.

Jag väntar och väntar, men ingen kommer. Rutorna i bilen börjar imma igen. Då får jag ett SMS från tjejen med espressomaskinen. Hon hittar inte bruksanvisningen och den måste jag ju ha, så jag tackar nej och åker hemåt igen. Typiskt!

Carina från Skogstorp ringde igår och vi kom överens om då, att hon skulle komma över på en snabb fika, direkt efter jobbet idag. Tanken var då, att jag skulle vara helt klar för att åka på kalas, när Carina kommer. Nu inser jag att den ekvationen inte riktigt går ihop, efter mitt infall med espressomaskinen.

När jag precis har målat mig klart till hälften, så plingar Carina på dörren. Hon har med sig en jättefin ljuslykta i svart smide, som jag kan ha på trappen....

Medan vi dricker te och pratar, så sminkar jag mig klar. Man har väl simultanförmåga!

När Carina åker hemåt, så har jag ungefär en halvtimme på mig att fixa till håret och byta om. Det är ju inte bara födelsedagskalas jag ska på. Jag ska med Karin och Thomas på Eskilstuna Ölkultur, direkt efter Haileys kalas.

Mamma och Lillis kommer och hämtar upp mig, så att vi samåker till Ullis och Marre. Puh, det blev riktigt stressigt på slutet, innan jag hade koll på kläder och vad jag skulle ha med mig. Men nu så!

I bilen berättar jag för mamma och Lillis om dagens utflykt till Skogsängen. De berättar då, att de förmodligen har en espressomaskin, som jag kan få. Vad bra, då kan jag strunta i den på Facebook.

Hailey kvittrar förtjust, där hon sitter på golvet med alla fina paket...

Marre hjälper henne att öppna paketen. I ett av paketen är det ett litet piano, som spelar olika melodier. Hailey trycker på alla knappar och skrattar.

Rätt som det är, blir hon jätteledsen. Vet inte om det är pianot hon blir rädd för, eller att vi är för många som tittar på henne på samma gång. Hon är i alla fall helt hysterisk en stund. Stackars liten!

Proppmätt av tårta och varm i hjärtat av all glädje runt Hailey, så liftar jag med mamma och Lillis till Eskilstuna Ölkultur, där Karin och Thomas väntar. Ska bli spännande att se hur det är där.

De serverar Thaimat för 70:- och har all möjlig god öl till humana priser. Karin och Thomas berättar att på sommaren kan man sitta ute precis intill ån. Hm.., här ska jag nog bli medlem.

Plötsligt kommer det fram en kvinna och säger att hon följer min blogg och att hon gärna ville få tillfälle att prata lite med mig. Hon har många gånger tänkt kommentera mina inlägg, men aldrig riktigt kommit till skott.

Hon berättar att hennes man också nyligen har avlidit, men av sjukdom. Innan hon går, klappar hon mig på handen och säger, "Lena, det kommer att bli bra!". Tänk så fantastiska människor det finns! Jag reser mig och kramar om henne.

När Eskilstuna Ölkultur stänger vid tio, så går vi mot Fristadstorget för att kolla hur bussarna går. Jag undrar om Karin och Thomas vill gå vidare, eller om de vill följa med mig hem på en Irish Coffe. Det slutar med att vi sitter på 2:an till Stenby, där det vankas kaffedrink.

Vid halv ett-tiden lägger jag mig i sängen med en varm känsla i magen och då är det inte bara alkoholen jag känner av. Det värmer så gott att vara i goda vänners sällskap. Jag somnar utan problem, fast jag inte har tagit någon som helst medicin.