Fin fredag

Idag fyller mitt lilla barnbarn, Hailey 1 år. Det ska vi fira med buller och bång på eftermiddagen. Presenterna ligger klara och bara väntar på att det ska bli dags.

Jag hamnar framför datorn, som vanligt, med morgonkaffet. Det är en espressomaskin, som fångar mitt intresse nu och jag är med i budgivningen på Facebook. 120:- är ju ingenting, så jag slår till. Vi bestämmer att jag ska hämta den i Skogsängens centrum, efter att jag har ätit.

Som jag har berättat tidigare, så håller jag på och försöker äta ur frysen. Idag hittar jag en förpackning med blodpudding, som verkar vara ett bra val, om det ska gå snabbt. Jag slänger in den i mikron och ställer in på auto defrost.

Rätt som det är, så hör jag en dov poff från mikron. Hm.., det är förpackningen med blodpudding, som har typ exploderat eller nåt. Nice, fullt med blodpuddingskladd i hela mikron! Jag kan dock rädda några slamsor och äta med lingonsylt, innan jag tar bilen till Skogsängen.

Jag väntar och väntar, men ingen kommer. Rutorna i bilen börjar imma igen. Då får jag ett SMS från tjejen med espressomaskinen. Hon hittar inte bruksanvisningen och den måste jag ju ha, så jag tackar nej och åker hemåt igen. Typiskt!

Carina från Skogstorp ringde igår och vi kom överens om då, att hon skulle komma över på en snabb fika, direkt efter jobbet idag. Tanken var då, att jag skulle vara helt klar för att åka på kalas, när Carina kommer. Nu inser jag att den ekvationen inte riktigt går ihop, efter mitt infall med espressomaskinen.

När jag precis har målat mig klart till hälften, så plingar Carina på dörren. Hon har med sig en jättefin ljuslykta i svart smide, som jag kan ha på trappen....

Medan vi dricker te och pratar, så sminkar jag mig klar. Man har väl simultanförmåga!

När Carina åker hemåt, så har jag ungefär en halvtimme på mig att fixa till håret och byta om. Det är ju inte bara födelsedagskalas jag ska på. Jag ska med Karin och Thomas på Eskilstuna Ölkultur, direkt efter Haileys kalas.

Mamma och Lillis kommer och hämtar upp mig, så att vi samåker till Ullis och Marre. Puh, det blev riktigt stressigt på slutet, innan jag hade koll på kläder och vad jag skulle ha med mig. Men nu så!

I bilen berättar jag för mamma och Lillis om dagens utflykt till Skogsängen. De berättar då, att de förmodligen har en espressomaskin, som jag kan få. Vad bra, då kan jag strunta i den på Facebook.

Hailey kvittrar förtjust, där hon sitter på golvet med alla fina paket...

Marre hjälper henne att öppna paketen. I ett av paketen är det ett litet piano, som spelar olika melodier. Hailey trycker på alla knappar och skrattar.

Rätt som det är, blir hon jätteledsen. Vet inte om det är pianot hon blir rädd för, eller att vi är för många som tittar på henne på samma gång. Hon är i alla fall helt hysterisk en stund. Stackars liten!

Proppmätt av tårta och varm i hjärtat av all glädje runt Hailey, så liftar jag med mamma och Lillis till Eskilstuna Ölkultur, där Karin och Thomas väntar. Ska bli spännande att se hur det är där.

De serverar Thaimat för 70:- och har all möjlig god öl till humana priser. Karin och Thomas berättar att på sommaren kan man sitta ute precis intill ån. Hm.., här ska jag nog bli medlem.

Plötsligt kommer det fram en kvinna och säger att hon följer min blogg och att hon gärna ville få tillfälle att prata lite med mig. Hon har många gånger tänkt kommentera mina inlägg, men aldrig riktigt kommit till skott.

Hon berättar att hennes man också nyligen har avlidit, men av sjukdom. Innan hon går, klappar hon mig på handen och säger, "Lena, det kommer att bli bra!". Tänk så fantastiska människor det finns! Jag reser mig och kramar om henne.

När Eskilstuna Ölkultur stänger vid tio, så går vi mot Fristadstorget för att kolla hur bussarna går. Jag undrar om Karin och Thomas vill gå vidare, eller om de vill följa med mig hem på en Irish Coffe. Det slutar med att vi sitter på 2:an till Stenby, där det vankas kaffedrink.

Vid halv ett-tiden lägger jag mig i sängen med en varm känsla i magen och då är det inte bara alkoholen jag känner av. Det värmer så gott att vara i goda vänners sällskap. Jag somnar utan problem, fast jag inte har tagit någon som helst medicin.

1:a advent

Idag sov jag så där länge igen. Måste ta extremt på krafterna att vara låg. Det börjar kännas så där extra tungt nu, när det närmar sig julen, glädjens högtid. Jag får lust att skrika ut min ångest ibland, men inget förändras ju av det.

Idag är det första advent. Jo, det är sant, även om det regnar, blåser och är närmare tio plusgrader. Jag ser att grannarna har pyntat i fönstren och i trädgården. Det skulle jag också ha gjort, om jag inte skulle flytta snart. Å andra sidan, så känns det inget kul att pynta i år. Inte utan Johnny! Simba skiter väl i om jag har fått fram ljusstakarna eller inte!

Jag hasar omkring i myskläder och trasiga skinntofflor. De nya tofflorna tänker jag inte använda förrän på Lagmansgatan. Blir lite symboliskt att få slänga de gamla, när jag flyttar. En sorts nystart, inte bara med tofflorna då.

Idag har jag tänkt att börja rensa lite i garaget och packa lite saker. Jag börjar med att gå ut i garaget och slänga ner alla kläder, som blev över från loppisen, i en stor plastsäck. Det gör så otroligt ont att behöva slänga Johnnys kläder. Allra värst är hans morgonrock, men nu åker den också. Jag kramar den länge, innan den åker ner i säcken.

Tanken är att Pingstkyrkan ska få komma och hämta allt, som jag inte vill ha med mig i flytten. Då kommer ju kläder och prylar till glädje för andra människor. Nåja, man kan väl få hoppas att det är så i alla fall. Det känns i alla fall bättre att göra så, än att slänga allt.

Jag kommer på mig själv med att plocka tillbaka en del prylar in i huset. Hm, jag som hade rensat bort det jag inte ville ha. Nu börjar jag bli sentimental och ångrar mig. Det är inga massor, så jag låter mig hållas. "Kan vara bra att ha!"

I morgon kommer sopbilen, så jag passar på att rensa bort det som ska slängas. Det händer inte ofta, men nu är faktiskt soptunnan full. Jag känner mig riktigt nöjd med min rensningsinsats och går in för att äta lunch.

Johnny finns hela tiden i mina tankar. Jag sörjer och sörjer och ska väl så göra ett bra tag till, om jag ska tro alla som säger att det brukar ta ett år, innan man kan fungera normalt igen. Jodå, visst har jag bättre dagar ibland, men nu har det varit riktigt tungt ett tag.

Jag ältar fortfarande den där dagen, då det hände, om och om igen. Jag plågar mig själv med att ifrågasätta om det hade kunnat varit annorlunda, om jag bara hade insett hur dåligt han mådde. Men hur skulle jag ha kunnat veta?! Gång på gång, så säger jag till mig själv, "Det var ändå inte ditt val!".

Det blir svårt att svälja maten, men jag tvingar mig att äta upp. Jag behöver äta nu, för att orka kämpa vidare. Det är mycket som måste sättas fart med nu. Jag har en strimma hopp om att det kommer att kännas lite lättare, sen när jag har flyttat.

Efter maten, börjar jag att plocka ner böckerna från bokhyllan i plastbackar. Fy så tungt det blir! Tur att jag kommer att få hjälp med att bära. Jag fortsätter med att tömma lite lådor och en byrå. Det går ju som en dans!

Mamma och jag köpte ju jättefina kläder till Hailey, när vi var i Playa del Inglés. Nu sätter jag fart med att slå in ett av seten i ett fint födelsedagspaket. Hailey fyller ett år den 16/12 och då ska vi fira henne med buller och bång. Synd bara att inte "moffa Johnny" kunde vara med. De älskade varandra.

Nu är det riktigt mörkt ute och stormen riktigt ruskar om huset. Varför ledsnar man alltid på det man gör, när det blir mörkt? I alla fall funkar jag så nu. Det är precis som att luften går ur en och kroppen börjar förbereda sig på att sova. Men klockan är ju bara lite efter fyra, så nu får jag allt ta och skärpa till mig!

Jag sätter på en kopp kaffe, för att bli lite piggare. Sen kräkas lite på bloggen, så kanske det känns lite bättre sen.