Seg loppisdag

Oj, vilken kväll det blev igår! Gick tillsammans med Anitha till Ölkultur och hamnade på Bishop's Arms, efter det sen. Måste säga, att jag hade jättekul! Sen att jag träffade en jättemysig nyskild kille, gjorde ju inte saken sämre.

Nu bannar jag mig själv för, att jag inte slutade med alkohol efter klockan tolv, som jag hade planerat. Idag, som vi ska ha loppis och allt! Men, men det är bara att bita i det sura äpplet och rycka upp sig.

Det står redan folk och väntar på att få komma in, när vi kommer ut till huset i Borsökna. Kul! Det blir rusning under första halvtimmen. Sen kommer det lite strövis med folk. Sista två timmarna, har vi inte mycket mer att göra än att dricka kaffe och äta kakor.

Jaha, då är det bara att packa ihop det som är kvar och ta reda på det mest värdefulla, innan vi ringer till Pingstkyrkan och ber dem komma och hämta allt. Nu orkar vi inte en loppis till. Det som är något av värde, kan vi ju sälja på Blocket eller Facebook.

Mamma och Lillis har varit barnvakt till Hailey, även denna söndag. De bjuder oss på kaffe och semla, när vi kommer dit. Det har gått jättebra med Hailey, så alla är nöjda och glada. Mamma berättar att Hailey har ätit lite dåligt, så hon klämmer i sig nästan en hel semla.

Nu är jag helt slut! Dels är det gårdagskvällen, som spökar och dels är det loppisen, som har sugit musten ur mig. Det blir till att göra kväll tidigt idag, för i morgon ska jag till stallet och Dolcan på eftermiddagen och då gäller det att ha krafterna i behåll.

Den vackra kylan

Nej då, det blev inte av att städa igår heller. Därför sätter jag fart med det, direkt på förmiddagen idag. Det är ett strålande vackert vinterväder ute, så det skulle ju vara skönt, om jag hann ut en stund också.

Självklart hamnar jag vid datorn en stund också. Jag har fått dille på att lägga ut annonser på Facebook, på de saker jag ska sälja. Det är ju jättekul att köpslå. Sen hittar jag ju en del, som jag vill köpa också. Man kan ju göra riktiga fynd!

Igår blev jag av med det stora, tunga gymmet vi hade i garaget i Bälgviken. Nu har jag fått svar på en del andra annonser och ska ut till Bälgviken, idag igen, för att hämta hem lite fler prylar. Det är alltid lättare att sälja sakerna, om de finns i centrala Eskilstuna.

Bilen står kvar i Borsökna, efter middagen hos mamma igår, så jag tar en promenad ut dit. Underbart väder ute! Snön gnistrar och det är så där lagom kallt. Som tur är, så har jag kameran med mig. Så himla vackert i den bleka motsolen....

Till och med tistlarna är vackra, när de är frysta....

De frostnupna slånbären, sitter kvar längst upp i buskarna, till snöskatornas stora glädje....

Mina kinder är blossande röda av kylan, när jag kliver in i stugvärmen hemma hos mamma och Lillis. Där brinner det en härlig brasa i kaminen. Skönt att komma in en stund, innan det bär iväg till Bälgviken.

Lillis har nyss kommit hem, så han erbjuder mig att ta hans bil, som är varm. Min bil ser ut som en iglo, så jag behöver inte övertalas precis.

När jag åker vägen över gärdena mellan Hållsta och Bälgviken, så ligger dimslöjorna i vackra skikt över marken. Det är vattnet från Tandlaån, som det ryker om. Jag får skärpa mig, så att jag inte kör i diket, när jag tittar på allt det vackra.

När jag ändå är ute i huset, så passar jag även på att ta med lite andra prylar, som ska hem. Den 20/2 ska huset vara tömt, så att städfirman får några dagar på sig. Sen tar de nya ägarna över den 24/2. Vi skrev kontrakt igår.

Det är ett par, som är jämngamla med mina barn och de väntar sitt första barn. Känns kul att det blir en ny generation, som tar över. Känns lite symboliskt, som att livet ändå går vidare. Hoppas de kommer att trivas i vårt älskade hus.

Det är både skönt och sorgligt att lämna huset i Bälgviken. Det kan ju aldrig bli igen, vad det en gång har varit. Jag måste inse det och gå vidare, men det är ju lättare sagt än gjort. Jag sänder Johnny mina tankar en stund, men han är ju inte där. Vad jag saknar dig!

Innan jag blir alltför ledsen, så plockar jag med mig det jag ska ha och skyndar tillbaka hem till mamma och Lillis. Där vankas det kaffe och macka, när jag kliver in igen. De skämmer bort mig! Det kanske jag i och för sig kan behöva. Ja, att få känna sig lite liten och att få komma hem till mamma och "pappa".

Jag har en tid att passa klockan sex, så jag tackar snart för mig och åker hem igen. Jag har köpt ett par gåstavar för en femtiolapp på Facebook och ska nu åka och hämta dem. Det var ett fynd!

Nu sitter jag här och dricker te och bevakar mina annonser på Facebook. Det är nästan beroendeframkallande! Å andra sidan, så är det ju inte bättre att bara häcka framför TV:n heller. Kan man dessutom bli av med lite saker, så är det ju toppen.

I morgon ska jag luncha tillsammans med Martina, en gammal kompis från gymnasietiden. Ser fram emot det!

Trettondagsafton

Känner mig ännu lite bättre till mods idag, trots att jag får alla bilder tillbaka med jämna mellanrum. Det är den där jäkla obduktionsrapporten, som spökar i mitt huvud. Jag har ju alltid haft lätt för att skapa mig bilder, men ibland önskar jag motsatsen.

Det är några få minusgrader ute och den bleka januarisolen försöker att tränga igenom dismolnen. Tror banne mig att jag ska ta en promenad idag. Jag ringer Ann-Jeanette, för att höra om vi kan göra sällskap. Hon och Andres är precis på väg ut, så det funkar inte idag, men gärna en annan gång.

Jag ringer mamma, men ingen svarar. I brist på annat att göra, så ringer jag till Yves Rochers kundtjänst och kollar varför jag inte har fått mitt paket, som jag beställde i slutet på november. Mina misstankar blir bekräftade, jag hade fel mobilnummer för avisering. Suck! Nytt paket kommer, tack för det!

Henke fick ju min blue-ray-dvd, så jag har gått och tagit sats i flera dagar, för att koppla in den gamla. Jag bara hatar alla dessa sladdar, men nu tar jag tjuren vid hornen. Hur svårt kan det vara?!

Av bara farten, så tar jag även bort digitalboxen, som inte gör någon nytta här. Ytterligare några sladdar att koppla om. Snacka om att jag blir stolt, när allt fungerar! Nu kan vi prata om vuxenpoäng igen!

Önskar att jag fattade lite mer av det här med digitalbox och TV via stadsnät. Jag är ju van vid klockren bild, sen när jag bodde i Bälgviken. Nu måste jag säga, att det är usel kvalité på TV-utsändningen via stadsnätet.

Jag kan ju tydligen inte använda min gamla digitalbox, så jag får väl ringa till leverantören och darra lite på läppen för att få hjälp då. Sånt här ska ju bara fungera! Verkligen hatar, när jag inte förstår och behärskar ett område. Vadå "fru kontroll-freak"!

Efter en stund, så får jag tag på Lillis. Han och mamma är på stan och ska vidare till Tuna Park, för att fynda TV. Jag berättar att jag har tänkt att promenera till dem, för att hämta hem cykeln. Det blir bra det!

Precis när jag står i hallen och är på väg ut, så ringer min mäklare. Spekulanterna har gått upp ett snäpp i budgivningen, men står fortfarande långt ifrån det jag vill ha för huset. Jag ber henne att hälsa dem att jag står fast vid mitt sista motbud.

I stället för att ta den vanliga vägen till Borsökna, så går jag en grusväg runt "Rullatordalen". Givetvis, så slutar den vägen vid två hus och jag får vända tillbaka. Jag hittar en gångstig, som viker av från grusvägen, i riktning mot Borsökna, (tror jag).

Jodå, jag har lokalsinnet med mig och är snart inne på en annan grusväg, som leder fram till Borsökna. Det blir till och med så bra, att jag kommer fram precis vid infarten till mammas och Lillis gata. "Stigfinnare-Axelsson"!

Under promenaden till Borsökna, så har jag hunnit fundera en hel del på det där med husförsäljningen. Det skulle ju vara himla skönt att få huset sålt, så att jag slipper ha det kvar över vintern. Hm, jag kanske borde ge ett motbud igen, för då har vi gått halva vägen var i budgivningen.

Jag diskuterar med mamma och Lillis, om det nya budet på huset. Samtidigt, som jag vill ha "is i magen", så skulle det vara värt så mycket att slippa tänka på huset mer. De ska nog få svettas lite över helgen i alla fall! Sen får jag se om jag ringer upp mäklaren efter helgen.

Efter kaffe och mackor, så tar jag min cykel hemåt igen. Gäller att ta det lite lugnt, för det är förrädiskt halt. Det går bra, trots allt, och jag är hemma igen efter ca 20 minuter.

Hemma hos mamma och Lillis, så fick jag klart för mig att det faktiskt är Trettongdagsafton idag. Med den insikten, så inser jag också att imorgon är det Trettondagen och därför tvärstängt på Bolaget. Jag som hade tänkte att handla vin till helgen!

Framför datorn, kan jag snart konstatera att Bolaget är öppet till kl. 20 idag. Men då så! Jag gör mig klar och går ut till bilen, för att ta mig till Tuna Park.

Dessvärre, så är rutorna på bilen helt nerisade. Jag gör ett lojt försök att skrapa rutorna, men inser snart att jag inte orkar. Bilen är ju som en en jäkla iglo! Jag har vin hemma och kan vänta till lördag med att åka till Bolaget.

Alltså, så har jag en bra anledning till att öppna en av de finare flaskorna i vinstället. Det blir en Campo Viejo Reserva och den smakar ljuvligt. Rioja är alltid Rioja! Tack Agge, för det var den du hade med dig, när du kom på besök.

Nu ser jag fram emot kvällens dos av Voice Sweden. Jag satt faktiskt och småmyste i soffan, helt själv igår. Det är ju en fördel, när man inser att man faktiskt trivs i sitt eget sällskap i alla fall! Skål då, Lena!

Nyårsafton i Borsökna

Jag bestämde för några dagar sen, att jag skulle fira nyår med mamma och Lillis. Sen blev vi alla inbjudna till deras grannar, Berka och Birgitta, tillsammans med ett annat par av mammas och Lillis vänner.

Batterierna i cykellyset är nya och jag har pumpat däcken. Inbylsad i pälsfordrad flygarmössa, termovantar och täckjacka, så styr jag mot Borsökna. Det är ju faktiskt närmare sex grader kallt ute, så det gäller ju att klä sig därefter.

Efter ca. 20 minuter långsam cykling, så kommer jag fram och kliver in i stugvärmen. Lillis har eldat i braskaminen och värmen slår emot mig, när jag kommer in. Effie blir glad och släpar omkring på det hon kommer åt i hallen.

En gin och tonic, check! Mamma går omkring i morgonrock och vi börjar med att fixa hennes hår. Mycket moussé och spray, sen går det som på räls. Sen är det makeup, som står på schemat. Det är alltid kul att sminka någon annan.

När mamma har kravlat sig in i nyinköpta strumpbyxor och fodralklänning, så blir hon en riktigt pingla. Svårt att tro att hon fyller 70 år i sommar. Undrar varför hon har byxor för det mesta, när hon har så snygga ben?! Mamma mår bra och fjädrar sig i Lillis och mina komplimanger.

Klockan är sju och det är dags att gå över till Berka och Birgitta. Buketten med tulpaner får stå kvar i vasen, inneskorna ligger nedpackade och vi har fått ytterligare en gin och tonic, innan vi går.

Lars-Gunnar och Anita har redan kommit och det blir lite trångt i hallen, när alla ska hälsa och kramas. Anita har tagit med sig sin lilla älskling till hund, Maja, så det dröjer inte lång stund innan Lillis går hem och hämtar Effie. De är båda rädda för fyrverkerismällarna, så det är klart att de ska få vara med.

Efter en perfekt Martini som välkomstdrink, så får vi varsin halv gratinerad hummer, som förrätt. Mums! Gott vitt vin till det. Vi tar en liten paus medan Birgitta vaktar oxfilén i ugnen, som en hök. Den får inte bli överstsekt!

Vi blir serverade en färdig tallrik med oxfilé, potatisgratäng, gräddsås och grön sparris. Kan inte bli bättre! Köttet smälter som smör i munnen! Gott rödvin till det. Dregel! Vinet och värmen runt bordet flödar. Jag stortrivs!

Vi låter allt sjunka en stund, innan Birgitta kommer med efterrätten, vaniljglass med varm hjortronsås. Till det får vi päroncognac och något som heter Baja Päron. Vi skrattar gått åt namnet, men det smakar ljuvligt, som Baileys, fast med päronsmak.

Sen blir det kaffe och kakor, som om det inte hade varit tillräckligt som det var ändå. Alla är mätta, men trots det, så slinker det ner en och annan kaka. Lite mer Baja Päron också.

Vid tolvslaget är det givetvis skumpa som gäller. Vi går ut på den lilla gatan i Borsökna och tittar på alla fyrverkerier. Hundarna är skräckslagna, vilket har resulterat i en stor blöt fläck på en av mattorna i hallen. Inte lika kul, men....

Tanken har ju hela tiden varit att jag ska cykla hem, eller ta någon av nattbussarna. Jag hade väl aldrig kunnat drömma om att klocka skulle bli efter tre, så jag liftar hem med Lars-Gunnar och Anita, eftersom Anita är nykter och kör.

Kommer knappt ihåg hur jag kom i säng, men det har varit en toppenkväll, så det är väl smällar man får ta. Jag vaknar i omgångar under morgontimmarna och undrar vad jag har gjort för ont. Framåt elva kliver jag upp, men hamnar i sängen igen efter en smärtsam, men välbehövlig frukost.

Idag har jag inte gjort många knop. Jag har gått omkring i morgonrocken hela dagen och har aldrig dragit upp rullgardinerna. Skönt att bara slappa! Nu ser jag fram emot ett avsnitt av Midsomer Murder.

Borsökna ToR

Det var lite svårt att sova i natt, när stormen dundrade för fullt utanför fönstren. Det kunde jag ta igen nu på morgonen. Jag klev inte ur sängen före halv tio. Då vaknade jag till, av att några av grannarna var ute och spikade upp sina nerblåsta spaljéer.

Idag har jag absolut ingenting inbokat och det känns skönt, även om det är kul att vara bortbjuden också. Jag går omkring och skrotar i morgonrock och tofflor till långt in på förmiddagen.

Ute skiner solen och stormen har mojnat. Det ser riktigt skönt ut. Därför bestämmer jag mig raskt, för att ta stavarna och gå en promenad till mamma och Lillis i Borsökna. Det kan ju behövas nu, efter all god mat, dryck och godis.

Det blåser fortfarande en hel del och även om det är över fem grader varmt, så blir jag kall om rumpan. Skulle ha tagit de där extra tightsen under, som jag tänkte från början. Jag får helt enkelt öka farten, för att få upp värmen.

Med en liten omväg, så tar det mig ca 35 minuter till mamma och Lillis. Jag har hållit ett högt tempo, så jag gissar att det är ca 4 km dit. Blir en lagom promenad tillbaka sen.

Hemma hos mamma och Lillis vankas det glögg och pepparkakor. Sen åker julmaten fram och lite vin till det. Jag som bara skulle titta förbi på en kopp kaffe, eller något i den stilen.

Mamma och Lillis undrar om jag har något för mig på nyårsaftonen. Först hade jag tänkt att boka en biljett till Eskilstuna Ölkultur, men jag ångrade mig i sista sekund. "-Ja, men då kan vi väl fira tillsammans då?" "-Ja, absolut! Det blir jättebra!"

Just som vi sitter där och planerar vad vi ska äta på nyårsafton, så ringer Birgitta, en av grannarna. Hon bjuder in till nyårsafton och jo då, jag är också välkommen. Trevligt!

Klockan är bara fyra, fast det känns mer som att den vore runt sex eller sju, eftersom det är så mörkt ute. Tur att jag tog med mig en reflexväst. Jag får låna ett par tights av mamma, att ha under träningsbyxorna, så att jag slipper frysa häcken av mig.

Nu blir det en rakare väg hem och jag håller ett högt tempo. Det tar 35 minuter, trots att jag har gått lite annan väg. Men då så, då vet jag att det inte är så himla långt ändå.

Det blir raka spåret in i duschen, så att jag kan krypa in i morgonrocken sen. Känns helt OK att veta, att jag har hela kvällen för mig själv och att jag är klar för sängen, om nu John Blund skulle komma tidigt ikväll.

Lena Forsman och jag har pratat tidigare om att ha en vinprovarkväll här, någon gång under veckan. Jag skickar ett meddelande till Lena och frågar om onsdag bli bra. Lena ringer upp och vi pratar en bra stund om det och mycket annat.

Trots all julmat tidigare idag, så knorrar magen och det blir en bit paj med sallad till. Nu ska jag nog parkera mig i TV-soffan och se vad som finns att titta på.

Juldagen

Jaha, så var det juldagen då. Det gick ju bra, det där med att fira jul också. Självklart saknade jag Johnny, men lilla Hailey hade enmansshow, så ingen hade en chans att deppa ihop. Underbar julafton med mycket skratt och värme. Precis som det ska vara!

Det är inte så mycket julstämning kvar, när det är närmare tio grader varmt ute. Solen skiner, trots allt, så man får väl göra det bästa av saken och gå ut på en stärkande promenad. Kronskogen nästa.

I motionsspåren är det geggigt och jag blir blöt ända in på fötterna, men vad gör det. Idag tar jag lite andra spår, för att utforska skogen lite mer. Jag har lite svårt att få ihop hur alla bostadsområden hänger ihop, nu när man kommer från ett annat håll.

Rätt som det är, så är jag framme vid djurparkens inhägnade ägor och får se ett och annat djur på håll, helt gratis. Efter ytterligare några minuters gång, så ser jag skyltarna till Tuna Park. Tänk så mycket närmare det är till allt, när man inte åker bilvägen.

Solen skiner blekt genom grenverket i skogen och den gröna mossan på stenarna och de gamla trädstammarna lyser så där magiskt. Jag går sakta fram och försöker ta in allt det fina i skogen. Tänk vad jag ska njuta här i vår, om jag redan nu tycker att det är så vackert!

På hemväg, så passerar jag den stora eken, ni vet den som jag likande vid livets träd i ett tidigare inlägg. Jag ser mig omkring, för att försäkra mig om att ingen är i närheten. Sen går jag fram till den mäktiga eken och lutar ryggen mot den uråldriga stammen. Jag blundar och bara njuter en stund.

När jag kommer hem, så är mina skor och byxben helt blöta och leriga. Det blir till att krypa ur allt det geggia, direkt innanför dörren. Ett konststycke, om jag samtidigt ska undvika att synas ut genom alla fönstren. Från hallen, kliver jag direkt in i duschen.

Jag lyxar till det lite med att prova den cocosdoftande hudvårdsserien, jag fick igår av tjejerna. Mm, det är body wash, body scrub och body butter, allt ljuvligt doftande av cocos. Nu skulle jag ha haft en Malibu också, så skulle det vara fulländat.

Lyxen slutar inte där. Jag är hembjuden till Karin och Thomas i kväll och de kommer vid fyratiden och hämtar mig. Vi börjar med att ta en liten promenad runt i den nyare delen av Borsökna, innan vi kommer in i deras fina hem för att ta en glögg.

Karin har hittat ett nytt recept på en spännande gratäng, som ska serveras till julskinkan. Supergott! Till det ett gott rödvin. Kan man ha det bättre?!

Efter maten, så sätter vi oss i soffan och äter efterrätt och dricker kaffe. Pust, vad mätt jag är! Konstigt nog, så slinker det ner lite glass med persikohalvor ändå.

Klockan bara rusar iväg och jag inser att det är dags för mig att ringa efter en taxi. Ute har stormen Dagmar dragit igång med full styrka. Thomas får ge sig ut på altanen och ta rätt på lite grejor, som har blåst omkring.

När vi sitter och väntar på att taxin ska komma, så säger Karin, "-Men jag glömde ju att ta fram ostbrickan!". Jag måste säga att jag är ganska glad för det. Magen har fullt upp med att processa allt det goda den har fått under kvällen, så nu får det vara bra ett tag.

Tänk vad lyckligt lottad jag är, som har så mycket fina och omtänksamma vänner omkring mig! Jag ägnar min underbara lilla familj några tankar också, innan jag släcker sänglampan. Simba ligger tätt intill och spinner högt. Jag ligger där och ler för mig själv i mörkret.

Borsökna by bike

Gårdagens blåst segrade över våra planer på en cykeltur igår, så idag har vi bestämt oss för att ta en tur direkt efter frukost. Johnny är förste banläggare och har plottat ut en lagom cykelväg på ca. 3,5 mil. Det blir in genom Skogstorp, in mot stan, in vid Skogaholm, genom Lagersberg vidare ut mot Borsökna och sen hem igen.

Precis när vi är klara att ge oss av, så ringer mamma och vill prata en stund. När jag berättar att vi ska cykla förbi i Borsökna, så vill hon att vi ska titta in på en kopp kaffe, så det bestämmer vi att vi gör. De bor ju precis vid Borsöknasjön, så det kanske kan bli ett dopp också.

Det blåser rätt så kraftigt idag också, så det blir ett bra träningspass. Trots det så känns kroppen pigg, så det är riktigt härligt att trampa på i motvinden. Vi kommer ju, som en extra bonus, att få en hel del sol på oss under färden också. Gäller att förena nytta med nöje!

När vi kommer fram till Borsökna, så visar mätaren på ganska så exakt 2 mil. Då stämmer det som Johnny räknade ut, att det blir ca. 3, 5 mil totalt. Effie, mammas hund, kommer och möter oss när vi kliver av cyklarna på uppfarten.

Vi går ner till sjön tillsammans med en överlycklig hund, som visar oss vägen. Dessvärre har bryggbåten blivit stulen, så det finns inget bra ställe att bada ifrån, så det får vara. Det är ungdomar från badet som nyligen har varit bussiga och tagit tre olika bryggbåtar i området. De ligger i vassen på andra sidan av sjön, men dessvärre har de vandaliserat en hel del. Trist!

Effie och Johnny på det som återstår av bryggan....

Jag och Effie njuter av solen....

På altanen sitter vi och njuter av både kaffe och utsikt. Mammas och Lillis hus ligger högt, så de har en riktigt fin utsikt från altanen, även om man inte ser det så bra på just den här bilden. Dessvärre så är det oftast väldigt blåsigt på den här sidan av tomten, eftersom vinden oftast är västlig och får riktig fart över sjön.

Vi tackar för oss och far vidare hemåt. Den här gången tar vi in på grusvägen mot Sommarhemmet. Kul med lite andra vägar och nya vyer. Vinden ligger på och vi får verkligen ta i för att komma hem igen. Låren riktigt svider i de sista backarna innan vi är hemma i Bälgviken igen. Pust!

Det låter inte riktigt klokt, men vi äter bruna bönor och köttbullar till lunch och det smakar helt ljuvligt! Jag blir alltid så där tokhungrig när vi har varit ute och cyklat lite längre än normalt. Sen är det ju väldigt smidigt att bara värma maten och sätta sig vid bordet och äta.

Nu är det kväll och vattning som gäller. Verkar inte som att det blir något åskväder i dag heller. Undrar när det kommer då? Skulle inte förvåna mig ett dugg om det dyker upp lagom till alla studenterna ska springa ut på lördag. Nej, nu ska jag inte vara grinig! Det blir nog bra.

Onsdag 1:a juni

Det blåser lika förbaskat idag också, men jag drar ändå på mig träningskläderna och går min morgonrunda. Jag vet ju hur skönt det är när man väl har tagit sig runt. Frukosten smakar underbart när man kommer tillbaka.

Stämningen hemma är lite dämpad idag. Vi har en stor post Nokia-aktier och igår vinstvarnade Nokia så att aktien tokfaller. Johnny går och funderar fram och tillbaka på om han ska sälja eller inte. Säljer han så blir det ju en rejäl förlust, men den förlusten går ju att använda att kvitta mot andra vinster, så på så sätt så är det ju bra.

Hittills har vi ju haft bra flyt med våra investeringar på aktiemarknaden, så det är ju bara så att man måste kunna ta en och annan förlust också. Det hör ju liksom till spelets regler. Kan man dessutom investera på nytt i någon annan aktie som sedan stiger, så har man ju snart hämtat tillbaka förlusten man gjorde. Men visst är det nervkittlande det där med aktier.

För att inte frottera mig alltför mycket med Johnny, som sitter och muttrar framför datorn, så börjar jag laga en jättesats med korvstroganoff. Av en ring falukorv blir det 10 portioner. Helt otroligt! Skönt att stå här i köket och röra i grytorna alldeles själv. Det dåliga humöret liksom smittar av sig och då är det ju bra att hålla sig på sin egen kant tills det har gått över.

Ullis ringer och jag sätter mig en stund för att prata. Hon hör direkt att allt inte är som det ska, men jag säger att "Nej, det är inget!", men efter en stund så berättar jag att vi har en sån där tråk-dag här hemma och hon förstår varför jag låter så dämpad. De vill låna vår båt i morgon för att åka ut en sväng och fiska, så vi bestämmer att vi ska höras av i morgon innan de kommer.

Efter lunchen gå Johnny ut och börjar gräva för att lägga ner kantsten vid den blivande pergolan. Jag låter honom vara ifred för att han ska få avreagera sig lite med grävandet. Lite senare kommer jag ut och hjälper till med de sista detaljerna. Han är fortfarande sur, jag med.

I stället för att vanka av och an hemma och trippa fram på tå, så tar jag cykeln bort till byns anslagstavla och sätter upp nya draglappar om min blogg och om kosttips.se. Någon hade ju varit så himla "snäll" och slitit ner båda lapparna från tavlan. Morr!

I stället för att åka raka vägen hem, tar jag vägen förbi platsen där jag vet att Henke jobbar med vedklyvning. Måste ju se till att få mig en kram i alla fall. Jag missade ju hans besök igår när jag var i Stockholm. Henke blir glad och jag får mig en svettig björnkram. Nu börjar det goda humöret komma tillbaka.

Hemma är det fortfarande lite muttrande, men nu har Johnny bestämt sig för att sälja Nokia ändå. Han är märkbart lättad över att ha tagit det beslutet. Vi pratar lite om hur vår aktieportfölj har utvecklats under våren och det är ju redan nu mycket över förväntan, så det finns ingen som helst anledning att misströsta över den här förlusten.

Vi ska till mamma och Lillis ikväll för att fira Mors Dag i efterskott. Mamma var ju sjuk i söndags, så vi får ta det lite i efterskott. Eftersom vi har cykling på motionsschemat idag, så bestämmer vi att vi tar cyklarna till Borsökna, en tur på ca 1,5 mil i vardera riktningen. Problemet är bara att vi inte får med oss den stora blomman jag har köpt till mamma, men den får vi väl lämna över en annan dag då.

Jag passar på att ligga en stund i solstolen innan det är dags att äta kvällsmat och åka iväg till Borsökna. Det riktigt svider i skinnet när jag går in för att laga mat. Hade tänkt att Henke skulle hinna äta med oss också, men han håller fortfarande på och klyver ved när maten är klar, så det får bli en annan dag då.

Cykelturen mot Borsökna bjuder på oönskade överraskningar. När vi rullar över guppen i vägbanan vid Hyndevadsbron vid fd Skogstorpssågen, så hoppar min kedja av. Jippie! Inget bra ställe att bli ståendes, mitt på bron, där det i princip finns noll vägren och trafiken är tät. Vi leder cyklarna över bron till en liten vägficka, där Johnny vänder upp och ner på min cykel och bänder tillbaka kedjan på plats under en hel del muttrande och grymtande.

Väl framme blir vi hjärtligt mottagna redan på uppfarten av mamma och Lillis och deras hund, Effie. De hade just börjat undra varför det dröjde så länge. När Johnny har fått bort oljan från händerna, så sätter vi oss på altanen och njuter med lite bubbel och chokladpraliner. Synd bara att det måste blåsa så förbaskat!

Blåsten segrar snart och vi går in och tittar på alla korten från Kinaresan, som mamma och Lillis gjorde i början av maj. Vi äter rabarberpaj med vaniljsås till kaffet. Sen tar mamma fram rosévin och bjuder på. Gott! Inser att cyklingen hem kommer att bli lite av en utmaning, men vad gör väl det efter ett glas till.

Klockan hinner bli runt elva innan vi inser att vi bara måste ta oss hemåt. Tiden går fort när man har det trevligt och speciellt när man har fått lite päroncognac också. Ute vid cyklarna kan vi konstatera att batterierna till mitt framlyse är helt slut och det finns inga nya att byta till. Men, men, inget att göra åt saken. Johnny får cykla först och jag får hålla mig tätt bakom, så får vi hoppas att vi inte möter någon polis.

Allt går bra och vi tar oss hem, fnissandes genom ett sovande Bälgviken. Precis allt är roligt just nu, så våra skratt ekar mellan husen i byn. När vi kommer in, så kollar jag ju givetvis av Facebook och bloggen. Ser då att ett par grannar vi just har cyklat förbi, när vi hade ett av våra skrattanfall, förmodligen satt ute då på sin altan. Jag kommenterar hennes inlägg och frågar om de hörde oss och de hade de nog gjort. Hi, hi...

Seg söndag

Söndagar ÄR bara sega. Spelar ingen roll att man inte jobbar. Enda skillnaden skulle då vara att man inte har söndagsångest längre, som jag hade tidigare när jag jobbade. Men jag blir helt klart rastis på söndagar, så är det bara.

I dag blir det inte mycket gjort. Man går mest och väntar på att det ska bli kväll så att jag får åka och hämta mamma och Lillis. De kommer tillbaka från sin Kinaresa idag. Ska bli kul att höra hur de har haft det. Planet ska landa vid femsnåret.

Johnny och jag ger oss iväg på ett förlösande konditionspass på cykel på eftermiddagen. Idag gick Kojängsrundan på rekordfart. Kan bero på mitt rastlösa humör idag. Skönt var det i alla fall att få rusa av sig ordentligt. Vi kommer inte mer än innanför dörren så öppnar sig himlens portar. Det fullkomligt öser ner och så kommer en åskknall. Vilken tur att vi hann hem!

När vi kommer in så blinkar alla telefoner att vi har missade samtal. Mamma och Lillis har ringt alla telefoner de har kunnat, även till Ullis och Henke. Nu har de nog varit stressade över att vi inte var hemma. Planet har landat nästan en timme tidigare än beräknat och de måste vara på väg hem i bussen från Arlanda. Jag ringer upp Lillis och vi kommer överens om att han ska ringa när de är i Strängnäs, får då blir det lagom att jag börjar åka inåt stan.

Jag hinner precis duscha och klä mig när Lillis ringer för att meddela att de just har passerat Strängnäs, så jag sätter mig i bilen med blött hår och styr kosan mot stan. Typiskt att det ska regna nu när Johnny precis har tvättat av deras bil så att den skulle vara ren och fin när jag hämtar dem. Vita bilar är fina, men inte speciellt praktiska.

Vid stadsteatern är det fullständigt kaos med bilar. Ca 150 resenärer ska hämtas upp, så det är ju inte speciellt underligt att det blir rörigt med alla som kommer för att hämta upp. Mamma, Lillis och deras grannar, Berka och Birgitta, kastar in alla väskor och påsar i bilen och snart är vi på väg mot Borsökna. Alla pratar i mun på varandra om hur trevligt de har haft. De verkar helnöjda. Kul!

Vi kommer överens om att mamma och Lillis ska komma ut till oss i morgon förmiddag för idag är de helt slut av den långa resan. Då ska de hämta Effie hos Bertil och Lola, som också bor i Bälgviken, så det passar bra. De har köpt presenter till oss i Kina som de är ivriga att få överlämna. Jag lovar att bjuda på kaffe och rabarberpaj när de kommer.

Väl hemma igen slår vi oss ner framför TV:n för att titta på första avsnittet i tredje säsongen av True Blood. Känns kul att börja titta på den serien igen. Måste vara typ ett år sen vi såg andra säsongen, men det märks inte utan vi kommer snabbt in i handlingen. Sen efter det är det bara natti, natti som gäller. Vi har ju inte TV3 och kan kolla på hockeymatchen och tur är väl det, så här med facit i hand.