Fredagsshopping och invigning av Vilsta

Det är fredag morgon och jag vaknar med värk i höger hand. Hm, undrar varför? När jag kliver ur sängen, så känner jag att det inte bara är i handen det värker. Då förstår jag att det beror på långpromenaden med Effie igår. Höger hand värker, för att hon drog så dant i kopplet.

När jag dricker mitt morgonkaffe vid datorn, så hittar jag en tjej på Facebook, som säljer begagnade barnkläder i Haileys storlek. Hon bor i Roxnäs, så jag bestämmer mig för att åka dit och titta på kläderna.

Efter lite snurrande på smågatorna i Roxnäs, så hittar jag äntligen rätt. Jag får komma in och gräva runt i en hel låda med fina tjejkläder. En full plastkasse för 220:- blir resultatet. Jag ringer Ullis direkt ute i bilen sen och frågar om jag kan komma förbi. De ska precis åka till Ikea, så det får bli en annan dag.

På väg hem, så passerar jag Stens choklad, där de säljer lösviktsgodis till bra pris. Men då så, istället för att åka förbi, så svänger jag in där och kommer ut igen sen med en redig godispåse. Bra Lena! Fin lunch, eller inte!

När jag har parkerat bilen hemma igen, så är det snart dags att ge mig av till Fröslunda vårdcentral. Jag har en tid hos min beteendevetare idag. Solen gassar, så jag bestämmer mig för att promenera dit. Då kanske jag kan mjuka upp mina värkande lårmuskler.

Besöket hos Anna blir kort. Jag mår ju så mycket bättre nu och känner att jag har kravlat mig upp från den där senaste svackan. Istället för att boka in en ny tid, så bestämmer vi att jag ska höra av mig, om jag känner att jag behöver komma dit. Anna får en rejäl kram, innan jag går. Kan ju faktiskt vara sista gången vi ses.

Hemma igen, så går jag åter loss på godispåsen. Nu mår jag riktigt illa. Jag ringer mamma och hör om de är hemma i Borsökna och det är de. Jag tar bilen dit, för jag känner mig lite rastlös.

Effie möter mig med en socka i munnen och är helt till sig. Stackarn, nu tror hon väl att vi ska ut på långpromenad igen. Inte idag, vännen! Tror dessutom inte, att matte tycker det är så kul, att behöva duscha dig varje dag.

Mamma och Lillis ska sova över första natten i Vilsta ikväll och de försöker att packa med sig det de behöver. Jag känner mig mest i vägen, så jag packar in lite i min bil och kör vägen förbi Vilsta, innan jag åker hem igen. Vi bestämmer, att vi ska ses lite senare i kväll i Vilsta.

Mamma var väldigt tydlig med att jag inte skulle ta bilen till Vilsta, så nu tar jag fram cykeln ur förrådet,  pumpar däcken och kollar lysena. Förutom att det har varit en härlig vårlik dag, så förstärks vårkänslorna ytterligare av en långsam cykeltur på grusiga cykelbanor.

Just som vi har skålat i "Gula Änkan", så ringer min mobil. Det är Louise, som undrar om jag vill komma ut med henne till stallet i morgon. Utan att fundera alltför mycket, så säger jag att det vill jag väldigt gärna. Louise föreslår att jag ska rida i paddocken och det låter spännande.

Härligt att kunna cykla hem, utan att frysa häcken av sig. Nu blir det sängen, så att jag kommer upp i tid, för att åka till stallet.

Jäder runt på cykel

Vi bestämde redan igår att vi skulle ta en rejäl cykeltur idag, eftersom det sedan ska bli sämre väder. Vid frukostbordet pratar vi om att kanske ta en runda som går via Älunda ut till Örsta, vidare mot Hällberga, Kjula och Jäder, för att sedan komma fram vid Sundbyholms travbana och hem igen. Så får det bli!

Johnny kollar cyklarna och sätter på cykelväskorna på sin cykel medan jag gör matsäck. Jag steker två kycklingfiléer i curry och tandoorikrydda och lite kokt potatis tillsammans med röd lök och grön paprika. En härlig röra, som jag sedan trycker ner i pitabröd. Jag tar med en burk med hot tacosås att hälla på sen också.

Tjugo över elva bär det iväg. Härlig dag, även om det blåser lite väl mycket för att cykla. Vi får tänka på att det blir bra träning, så känns det lättare. Låren riktigt svider i motvinden, för givetvis har vi motvind. Bara att trampa på och se glad ut!

När vi kommer in mot Hållsta, så svänger vi av mot Älunda. Trevligare att cykla lite mindre och slingriga vägar än att cykla på de större vägarna. Första vätskepausen blir vid vägskälet vid Örsta Handel, innan vi svänger in på Malmköpingsvägen in mot Eskilstunahållet.....

Nu blir det tät trafik ett tag på Malmköpingsvägen. På båda sidor har vi vajande sädesfält och det slår mig hur härligt det är att cykla när man känner alla dofter. Just nu känner jag en söt doft av kamomill. Vi passerar en och annan ladugård också och då kan jag lova att det inte luktar kamomill i alla fall.

Vi svänger av mot Hällberga och passerar snart Stenkvistaskolan. Nu ligger motvinden på och det är kämpigt. Gäller att tänka positiva tankar och att titta på allt vackert vi passerar, för att inte tappa sugen.

När vi kommer fram till Hällberga och svänger vidare mot Kjula, så kan jag lova att det stinker. Det är en grisfarm och det är bara till att hålla andan medan vi passerar. Det går helt enkelt inte att andas. Det gör nästan ont i luftvägarna av stanken.

Nästa stopp blir när vi har kommit fram till Kjula-rakan. Tänk att vatten kan smaka så gott....

Efter lite stretch av stela lårmuskler, så trampar vi vidare mot Kjula. Vinden har svängt, så att vi har motvind även nu. Härligt! Försöker att tänka på att om vinden håller samma riktning, så har vi i alla fall medvind när vi vänder hemåt.

Magen börjar knorra och påminna oss om att det snart är dags för lunch. Vi bestämmer oss för att trampa på ett tag till, så att vi kommer fram till Jäders kyrka. Där slår vi oss ner i gräset och kastar oss över våra lunchpaket, som smakar ljuvligt....

När vi sitter och mumsar som bäst, så tycker Johnny att han ser sin fd jobbarkompis, Pia i en bil som passerar. Johnny förklarar att Pia ska bo någonstans i krokarna, så det är ju inte helt omöjligt att det var Pia.

Det blir inget långt stopp. Vi svänger av mot Sundbyholm, in på en liten mindre asfaltsväg. Rätt som det är så tjoar Johnny till och säger "Tjenare Pia!". Där står hon med en ponny vid vägkanten. Vi stannar till och hälsar på både Pia och häst. Jag bara älskar hästar och blir givetvis tvungen att gnugga lite mule. Tror jag hälsade mer på hästen än på Pia. Sorry, Pia....

Det dröjer inte länge innan vi är framme vid Sundbyholmsvägen och kan svänga tillbaka in mot Eskilstuna igen. Känns att lunchen gjorde susen och att vi äntligen får lite medvind. Den här långa raksträckan över gärdena in mot stan brukar annars vara en mardröm om man har motvind, så vi får vara tacksamma.

Vi svänger in på Sundbystigen i Skiftinge. Vi hade först planer på att stanna till hos Ullis och Marre, som bor i Skiftinge, men de hade andra planer, så vi trampar vidare in mot stan. Nu börjar det kännas att vi har cyklat några mil. Min rumpa är inte kul nu, kan jag säga!

Jag har tagit med lite pengar så att vi kan köpa glass, så vi stannar till vid Liedl där Sundbystigen tar slut. Dessvärre har de inga lösa pinnglassar, så vi får ta oss vidare till Hemköp, som ligger alldeles bredvid. Där handlar vi varsin Dajmstrut och en Cola med socker, så att vi ska få tillräckligt med energi för att orka hem. Mmmm....

Kommer på, när vi trampar vidare, att jag har glömt att ta kort när vi pausade. Skulle tro att det är en ren välgärning att det inte blev fler kort på hemvägen, för nu är vi helt slut och bara kämpar för att orka hela vägen hem. Som tur är har vi fortsatt medvind, så det går hyfsat lätt ändå.

Sista stoppet innan vi kommer hem blir vid Skogstorpsskolan. Där slinker det ner några deciliter av den sockerstinna Colan. Blä, jag tycker egentligen inte om läsk med vanligt socker. Känns direkt som en beläggning på tänderna, men vad gör man när man så väl behöver sockret för att orka?!

Sista backarna innan vi kommer fram till Bälgvikens vägskäl känns som om de aldrig ska ta slut, men på något sätt så lyckas vi ändå ta oss uppför utan att behöva stanna. Hemmet och vila hägrar nu. Snart, snart!

När vi rullar in på uppfarten hemma, så har jag till och med svårt att kliva av cykeln utan att få kramp i låren. Cykeldatorn visar på ganska precis sju mil, så vi har rätt att känna oss trötta. Annars när vi ska ut och cykla lite längre, så brukar vi förbereda oss med att äta speciellt kolhydratrik mat, men igår åt vi utan att tänka på morgondagen och drack dessutom vin till maten.

Vi har ju planer på att någon gång cykla genom Sverige. Antar att vi får förbereda oss lite bättre då. Varje dagsetapp kommer ju då att vara ungefär som dagens tur, om det inte ska ta hela sommaren. Hmm... Ja, ja det får vi väl ta som det kommer. Nu ska vi i alla fall bara slappa resten av dagen!

Borsökna by bike

Gårdagens blåst segrade över våra planer på en cykeltur igår, så idag har vi bestämt oss för att ta en tur direkt efter frukost. Johnny är förste banläggare och har plottat ut en lagom cykelväg på ca. 3,5 mil. Det blir in genom Skogstorp, in mot stan, in vid Skogaholm, genom Lagersberg vidare ut mot Borsökna och sen hem igen.

Precis när vi är klara att ge oss av, så ringer mamma och vill prata en stund. När jag berättar att vi ska cykla förbi i Borsökna, så vill hon att vi ska titta in på en kopp kaffe, så det bestämmer vi att vi gör. De bor ju precis vid Borsöknasjön, så det kanske kan bli ett dopp också.

Det blåser rätt så kraftigt idag också, så det blir ett bra träningspass. Trots det så känns kroppen pigg, så det är riktigt härligt att trampa på i motvinden. Vi kommer ju, som en extra bonus, att få en hel del sol på oss under färden också. Gäller att förena nytta med nöje!

När vi kommer fram till Borsökna, så visar mätaren på ganska så exakt 2 mil. Då stämmer det som Johnny räknade ut, att det blir ca. 3, 5 mil totalt. Effie, mammas hund, kommer och möter oss när vi kliver av cyklarna på uppfarten.

Vi går ner till sjön tillsammans med en överlycklig hund, som visar oss vägen. Dessvärre har bryggbåten blivit stulen, så det finns inget bra ställe att bada ifrån, så det får vara. Det är ungdomar från badet som nyligen har varit bussiga och tagit tre olika bryggbåtar i området. De ligger i vassen på andra sidan av sjön, men dessvärre har de vandaliserat en hel del. Trist!

Effie och Johnny på det som återstår av bryggan....

Jag och Effie njuter av solen....

På altanen sitter vi och njuter av både kaffe och utsikt. Mammas och Lillis hus ligger högt, så de har en riktigt fin utsikt från altanen, även om man inte ser det så bra på just den här bilden. Dessvärre så är det oftast väldigt blåsigt på den här sidan av tomten, eftersom vinden oftast är västlig och får riktig fart över sjön.

Vi tackar för oss och far vidare hemåt. Den här gången tar vi in på grusvägen mot Sommarhemmet. Kul med lite andra vägar och nya vyer. Vinden ligger på och vi får verkligen ta i för att komma hem igen. Låren riktigt svider i de sista backarna innan vi är hemma i Bälgviken igen. Pust!

Det låter inte riktigt klokt, men vi äter bruna bönor och köttbullar till lunch och det smakar helt ljuvligt! Jag blir alltid så där tokhungrig när vi har varit ute och cyklat lite längre än normalt. Sen är det ju väldigt smidigt att bara värma maten och sätta sig vid bordet och äta.

Nu är det kväll och vattning som gäller. Verkar inte som att det blir något åskväder i dag heller. Undrar när det kommer då? Skulle inte förvåna mig ett dugg om det dyker upp lagom till alla studenterna ska springa ut på lördag. Nej, nu ska jag inte vara grinig! Det blir nog bra.

Harpsund runt på cykel

Vi vaknar av att solen tittar in genom persiennerna. Vinden har mojnat och det är en härlig morgon. Idag blir det ingen morgonpromenad för mig för vi ska ta en lite längre cykeltur, har vi bestämt. Man behöver ju inte överdriva motionerandet!

Rejäl frukost först och efter det lite koll av bloggar och hemsidor. Sen är det dags att förbereda matsäck som vi ska ha med oss på cykelturen. Jag gräddar pitabröd i brödrosten och fyller dem med uppvärmd chili, som blev över från i förrgår. Kaffetermos och vattenflaskor, sen är vi klara för avfärd.

Ja, jag har magväska och cykelhjälm!! Inga kommentarer, tack! Jag bjuder på det!

Vi trampar på mot Svalboviken på en slingrande grusväg som löper längs med Näshultasjön. Väldigt vacker sträcka och det går flera cykelleder just på den här vägen.

När vi kommer till Sandviks Hage blir jag tvungen att stanna för att fota. Det är så himla fint nu när grönskan är som frodigast. Vi brukar ta oss hit med vår lilla utombordare ibland för att sola och grilla på ångbåtsbryggan.

Sörmlandsleden går genom den här fina hagen också. En av de finaste etapperna på Sörmlandsleden tycker jag är just mellan Svalboviken fram till Kvarntorp. Många skolklasser går just den etappen.

När vi kommer en bit till närmare Svalbokviken blir jag tvungen att stanna till för lite foto igen. Den här gången är det ett gammalt torp som jag bara inte kan motstå. Grinden står lite lagom öppen och välkomnande....

Inget fel på utsikten heller....

Landskapet är väldigt kuperat här och det är en rätt så krävande etapp att cykla. Vid Svalboviken svänger vi av mot vänster och kommer ut på asfalterad landsväg. Ändå mer uppför, backe efter backe.

Vi passerar genom ett litet samhälle, Fjellskäfte, som ligger helt gudomligt inbäddat i grönskan vid kanten av en fin liten sjö. Ännu ett litet smultronställe vi passerar vid en vacker sjö, Granheden. Grönskande ängar i väldigt kuperat landskap med betande hästar. Nu mår jag bra!

Vi tar av från landsvägen in på en liten mindre asfaltsväg, som går mot Harpsund och Mellösa. Där blir jag tvungen att stanna igen för att fota den fina vyn som Granhedsslätten utgör. Det går givetvis inte att fånga allt det fina på kort, men jag gör ändå ett försök.

När vi har kommit halvvägs, dvs ca tre mil, så hittar vi ett fint ställe att rasta på precis vid Harpsundssjöns strand. Allt smakar underbart när man är hungrig. Vi äter udner tystnad och konstaterar att här kan man bara höra naturens egna ljud, inget tecken på någon civilisation. Härligt!

När Johnny går upp till cyklarna för att hämta termosen med kaffe, så kommer två lågt flygande tranor svävande förbi bara några meter från där jag sitter. Helt magiskt! Lite längre bort kan vi höra en enträgen gök med sitt ko-ko. Det här är livskvalitét!

Vi passerar det vackra Harpsund och fortsätter på den slingrande vägen mot Mellösa. Det ligger otroligt många gamla, fina gårdar och torp efter vägen. Den ena snickarglädjen avlöser den andra. Kul när folk bevarar och rustar upp de gamla husen.

När vi rullar nerför backen in mot Mellösa samhälle så blir jag tvungen att stanna igen. En hel hage med bedårande, vita, små kalvar. De går där tillsammans med både "mamma ko" och "pappa tjur". Medan jag försöker få en bra bild, så verkar det som att tjuren blir irriterad över att jag kommer för nära. Han börjar frusta och mopsa sig så vi blir fulla i skratt.

Får en söt bild i alla fall....

Nu är det bara landsväg hem från Mellösa och vi trampar på. Svider bra i låren nu. Tur att vi får lite medvind hem, även om det inte blåser speciellt mycket. Den sörmländska naturen har verkligen visat sig från sin bästa sida idag och jag känner mig så tacksam över att få uppleva den på så nära håll.

Blåsig söndag

Vi vaknar redan straxt efter kl. 7 idag, trots att vi var vakna ganska länge igår och såg på en film, "Battle Los Angeles". Den var ganska bra fram till sista halvtimmen, då den blev så där himla hjälteintensiv. Jag orkar bara inte riktigt med sånt där "ugh, ugh".

När jag kommer tillbaka från morgonprommisen så äter vi som vanligt grötfrukost. Vi pratar om vad vi ska göra idag och kommer fram till att vi ska göra i ordning hålet i slänten som är kvar sen i höstas, då vi tog bort två buskar. Snön kom så tidigt att vi aldrig riktigt hann med att fixa till det hela.

Jag har ett gäng med småplantor av stockrosor som behöver komma i jorden ganska pronto, så det är för deras skull vi kör igång med det här projektet idag. Som jag skrev i ett tidigare inlägg, så är det frön från 2009 som jag nu har dragit upp till småplantor. Riktigt kul! Är både svarta och dubbla, gula stockrosor. Sen är det ju inte lika kul att de inte blommar förrän till nästa säsong, men det känns ju ändå kul att veta hur fint det kommer att bli nästa sommar.

I slänten är det ett redigt hål efter buskarna vi tog bort sent i höstas. Eftersom det är tung lerjord vi har att tampas med så gäller det att luckra upp leran och sedan fylla på med organiskt material. Johnny kommer på den ljusa idén att gå upp i skogsbrynet, där vi under alla år har dumpat avfall från trädgården, och hämta tillbaka jord därifrån.

Under all bråte finns bra mylla, som Johnny hämtar ner i flera lass med skottkärran. Jag ser till att mylla ner det i hålet i slänten, så att det blandas med den näringsrika lerjorden. Vi fyller även ut med lite torra löv vi har sparat. Blir mums för maskarna, som får göra grovjobbet med den besvärliga lerjorden.

Vi vattnar på allt för att sedan fylla på med prima planteringsjord som översta lager. Sen är det bara att plantera de små liven och hoppas på att de kommer att trivas i myllan vi har förberett. Vi lägger även dit några stenar mitt i allt, så att vi har något att kliva på sen när man behöver komma åt och rensa. Mer vatten på allt och sen är det klart.

Lite lunch på det sen. Ryggen, som har fått slita hårt även idag, behöver vila en stund. Idag blir det omelett på överbliven korv, ett paket bacon och kokt potatis, grönsallad till det. Gott! Kommer även att räcka till ett mål till.

Efter maten går jag ut i trädgården bara för att titta till allt. Det går så fort nu, så det gäller att hinna med att titta på allt. Jag blir helt fascinerad av vår mörkröda berberisbuske, som just har börjat blomma. Humlor och bin är som tokiga i blommorna, som för övrigt luktar bajs. De är i alla fall fina att titta på.

Så fort lunchen har sjunkit, så ger vi oss iväg på dagens motionsrunda. Trots snålblåst så blir det en cykelrunda, som står på dagens schema. Man kan ju inte låta sig styras av vädret hur länge som helst och det verkar ju inte som att blåsten tänker ge med sig än på ett tag. Bara att bita ihop och grensla cykeln. Det lär ju bli ett bra träningspass i alla fall. Om det råder ingen som helst tvekan!

Vi drar iväg på cyklarna in  mot Hållsta, vidare genom allén vid Husbybyn mot Husby-Rekarne kyrka och sen hemåt igen. Jag kan ju säga att vi har motvind så att det räcker till och blir över. Känner hur adrenalinet pumpar och lårmusklerna som värker, men framåt ska jag!

Pust! Riktigt slut när vi kommer hem, men då är det dags att börja förbereda kvällsmaten, som idag blir sushi, ett av Johnnys nya paradnummer. Tar en stund med alla moment med riset. Sen ska ju laxen skäras till i fina skivor. Jag var inte så pigg på sushi, när Johnny föreslog det tidigare idag, men det är helt klart värt besväret. Så gott!

Jag har ett oläst SMS på min mobil när jag kollar.  Det är Henke som grattar på Mors Dag. Gullegubben har tagit fel på dag. Sött! Jag ringer upp och säger att det var ju gulligt, men att det är ju inte Mors Dag förrän nästa söndag. Tar ett tag att övertyga min envisa son, men vi kommer så småningom fram till att vi ska satsa på en grillkväll nästa söndag istället.

Nu ska vi snart sätta oss och titta på ett dubbelavsnitt av Super Natural, upplösningen på säsong 6. Lagom avslut på den här veckan.

Onsdag, årets hittills varmaste dag

Idag ska det bli årets hittills varmaste dag, har man utlovat från SMHI. Varmt är det direkt på morgonen, men vadan detta dis som döljer solen? Hade tänkt mig en slapp dag i solstolen, men nu ser det ju ut som att jag får tänka om.

Få se nu, inne har jag tre pelargonskott som behöver planteras om i ny näringsrik jord för att kunna växa till sig. Sagt och gjort, jag tar tag i saken och ser till att ge dem ny jord och sen en plats under altantaket så att inte ev nattfrost eller stekande sol kommer åt dem. Sen en kopp nässelte te på altanen. Gäller att inte förta sig!

Johnny bjuder på makaroner och köttbullar till lunch, så det är bara att gå och sätta sig vid matbordet. Smakar lite extra gott när man inte har behövt laga maten själv. Minus är att nu blir det nog jag som får ta hand om kastrullen som behöver diskas och att duka av.

Efter stöket med maten byter jag om till bikini och lägger mig en stund i solstolen. Trots soldiset så känner jag att det tar riktigt bra och det är definitivt varmt att ligga där, nästan för varmt. Jag behöver inte fundera länge på om jag ska gå in eller vad jag ska göra, för Johnny kommer ut och föreslår att vi ska ta en lite längre cykeltur idag som motionspass. Vi går in och börjar titta på kartan för att hitta en lämplig runda.

Det blir en tur rakt ut i den Sörmländska klorofyllen. Små, slingriga grusvägar förbi röda, små stugor och stora, fina gårdar. Tur att vi var så pass kloka att vi smorde in oss med solskydd innan vi gav oss iväg, för nu tar solen, kan jag meddela!

När vi kommer fram till ett ställe vid Slytan, där grusvägen tar slut, blir vi lite oense om vart vi ska ta vägen. Det ska ju enligt kartan finnas en traktorstig som ska leda oss fram genom skogen, över till nästa grusväg. Vi bestämmer oss för att leda cyklarna runt en hästhage och ut  på en äng. Där ser vi den andra vägen och det blir inte så långt att gå, men gropigt och knöligt. Ett par tranor lyfter några hundra meter från oss och flyr från den konstiga syn vi säkert utgör.

Nu är vi på rätt väg igen. Så typiskt oss att hamna mitt bland stock och sten när vi är ute och upptäckscyklar. Men det är ju det som är lite av tjusningen och vi kan ju skratta åt det efteråt, så det är ju kul i alla fall.

Nu är det "bara" att ta oss vidare mot Rinkesta och Ärla kyrka. Sen är vi snart i hemmatrakter igen. När vi åker förbi Rinkesta slott så blir jag bar tvungen att stanna för att fota den lilla bäcken som rinner genom godset. Blir inte samma sak på bild, men det är bedövande vackert i verkligheten.

Vi blir tvungna att åka en kortare sträcka på Malmköpingsvägen för att kunna komma in på vägen mot Tummelsta och Navsund. Läskigt med den täta och snabba trafiken, men det går bra. Snart har vi tagit in på grusvägen som ska leda oss hemåt och jag blir snart tvungen att stanna igen. En äng med kossor och kalvar och med sjön i bakgrunden. Också svårt att fånga på bild, men jag försöker i alla fall.

När vi kommer hem igen visar cykeldatorn på att vi har kämpat på i 3,7 mil. Känns faktiskt inte att det var så långt, trots vår lilla avstickare bland stock och sten. Märks att vi har varit duktiga och tränat något varannan dag under en längre period nu, så att man orkar lite längre turer. Skönt det är att känna sig frisk, stark och i balans med livet!

Långfredag i Bälgviken

Idag blev det lite omvänt i och med att Johnny annars har klivit upp före mig och smugit iväg till jobbet. Idag är det jag som får äran att kliva ur sängen först när både Johnny och Simba ligger kvar och rävsover. Det gör jag så gärna för att få gå min morgonrunda i det härliga morgonvädret. Inte ett moln och vindstilla.

När jag kommer tillbaka från min runda har Johnny förberett frukost, så det är bara att slå sig ner vid bordet. Smakar dubbelt så gott när man inte behöver göra den själv. Vi pratar om vad vi ska göra under dagen. Vi ska ju hinna städa av inför morgondagens påsklunch, mat som ska förberedas och vi har en hel del i trädgården som behöver fixas. Sen är det ju strålande väder, så helst av allt skulle vi ju bara vilja sitta och slappa i solen.

Johnny hjälpte mig förra helgen att hämta ner påskpyntet från vinden. Jag ville påskpynta redan då för att det inte skulle bli för kort period innan det var dags att ta ner igen, men inte har jag fått ändan ur vagnen heller. Därför tar jag med mig sekatören och går iväg för att hämta lite påskris att sätta i urnorna framför farstubron. Sen på med fjädrar i alla tänkbara färger. Fint! Nu är det bara pyntet inne som ska på plats, men det får vänta tills efter städningen.

Efter en lunch bestående av köttfärslimpa, brunsås och potatis tillbringar både Johnny och jag en stund i trädgården med att rensa och göra fint. Slänten är rensad och fin redan sen igår när jag hade mitt rensar-ryck. Nu kan påskliljor och vitsipporna börja blomma när det vill.

Ni kanske har lagt märke till att jag har lagt ut två inlägg som har haft lite mer av kommersiell natur på min blogg idag. Det beror på att jag just håller på att lära mig hur man gör annonser och inlägg från t ex Aftonbladet för att kunna förena nytta med nöje. Johnny har bloggat länge och kan knepen man behöver veta för att få nya besökare. Samtidigt vill man ju inte sälja ut sin själ eller nåt, men jag tror att det går att få en hyfsad balans ändå. Säg till mig om jag blir för jobbig! :)

När vi sitter som bäst i solen på altanen och dricker vårt eftermiddagskaffe så kommer jag på att jag har bestämt med Lena, en klasskompis från 9:an, att träffas i Hållsta kl. 15. Klockan är nu tjugo i, så det var bara ren tur att jag kom ihåg det. Lena har en barnstol som hon vill ge bort så att Hailey får en egen stol till påskmiddagen i morgon. Tack Lena!

När jag är hemma igen så föreslår Johnny att vi sk ata en motionsrunda på cykel, så då blir det så. Det blir en väldigt kuperad runda på ca 1,7 mil. Vi tar oss uppför backen och svänger in mot Mörtsjötorp, vidare på grusvägen via Räfla mot Hagby Säteri. Vi kommer fram på asfaltsvägen som går mot Åläng, men vi svänger av mot Hållsta och vidare hem mot Bälgviken igen. Huvva vad det känns i lårmusklerna! Bra med tanke på allt godis vi år i går kväll. Blää!

Hemma slår vi oss ner i solen på altanen igen med en skummande fatöl från vår Draft Master. Vi måste ju kolla av att allt är OK inför morgondagen, ju! Inte helt fel! Mamma ringer och säger att de kommer i morgon, trots allt. Effie mår bättre och om vi sitter ute så kan de komma. Så får det bli.

Hög tid att städa av innan det är dags att börja med maten. Det ska griljeras skinka, rullas köttbullar, kokas ägg och göras Jansson. Jag steker köttbullarna i riktigt smör och jäklar vad det stänker, men uj vad gott det blir! Vi smakar av skinkan på hårdmacka med dijonsenap som kvällsmat. Mums!

Just när jag står där mad köttfärssmet upp till armbågarna och Johnny dammsuger för fullt, så kommer ett stor gäng med påskgummor och ringer på. Det blir Johnny som får gå och öppna. Shit, vi som nästan länsade godisförrådet igår när det aldrig kom några påskkärringar! Nåja, det får väl räcka det som finns kvar i påsen. Vi får köpa nytt godis till i morgon. Det är ju faktiskt öppet i affärerna i morgon också.

Nu är det bara själva påskpyntet inne som återstår att få på plats. Det tar inte så lång tid. Det mesta är kvarlevor från barnens dagistid och jag skrattar gott åt deras skapelser varje år de ska ställas fram. Den ena är mer vind än den andra, men det är så kul att ha kvar. Tror även att ungarna tycker att det är kul även om de inte säger det rakt ut.

Ska bli skönt med en dusch snart så att man slipper matoset och flottfläckarna. Får ta resten av förberedelserna i morgon. Nu känner jag mig ganska slut så det får räcka för idag. Det har varit en lååång, men hääärlig fredag.