Häng med på hoj!

Lördag förmiddag och jag är i full gång med att förbereda matsäcken som jag ska ha med mig på cykelturen med tjejerna i Bälgviken. Det blir pastasallad med lax, vattenmelon och mousserande vin till det. Tur att man har rejäla cykelväskor att packa i!

Redan en vecka innan vi åkte till Turkiet, så satte jag upp ett anslag i byn och på Bälgvikens hemsida om den här cykelturen. Jag fick idén när en granntjej här i byn var sugen på att hänga med mig och Johnny på en av våra cykelrundor. Skulle vara kul med någonting för bara oss tjejer/tanter i byn. En lagom lång cykeltur så att alla orkar hänga med.

Carina Larsson, en fd granne, ska följa med och vi har bestämt att vi ska ses här hemma. Hon och cykeln får skjuts från Skogstorp av Per, hennes man. Undrar om vi blir några fler idag. Det verkar som att många är inbokade på annat och sen är det ju orienteringstävling i skogarna runt Bälgviken just den här helgen. Typiskt! Alltid svårt att hitta ett tillfälle som passar alla.

Kvart i tolv står jag och Carina startklara och glada på uppfarten....

Vi behöver inte vänta länge vid mötesplatsen vid reningsverket innan Hanna och hennes kusin Linda dyker upp med sina cyklar och ryggsäckar. Hanna säger att Elin ska följa med också, (med reservation för ev namn- och släktskpasförvrängningar!), så när klockan har passerat tolv så ringer Hanna till Elin för att kolla om hon är på G och det är hon....

Vi blev ju trots allt några fler än bara Carina och jag. Fördelen med att inte vara så många är ju att man hinner prata med alla och lära känna varandra lite bättre än om vi hade varit ett större gäng. Det blir då lätt att de som redan känner varandra klumpar ihop sig i smågrupper.

Vi tar oss sakta men säkert fram på den slingriga, kuperade och dammiga grusvägen mot Sandviks Hage. Det är berusande vackert och luften doftar intensivt honung av älggräset som blommar för fullt på varje äng vi passerar.

Vi stannar till för en vätskepaus straxt efter Sågen och konstaterar att vi har haft en otrolig tur med vädret. Det är soligt och varmt, men det fläktar ändå så där lagom skönt. Vi stannar inte länge, eftersom man gärna blir svettig och därmed attackerad av blodtörstiga bromsar när man står still. Vidare mot Sandvik!

Efter så där tre kvart har vi nått vårt mål och parkerar våra cyklar vid vägkanten. Det klirrar misstänkt om cykelväskor och ryggsäckar. Tror att det börjar dra ihop sig till vinlunch i det gröna....

När vi kommer ner till rastplatsen, så ser vi att det ligger tämligen nygjorda koblajor lite här och där i gräset. Konstigt, vi har ju gått över två stättor, (fick lära mig det ordet under utflykten, se bild), för att komma in till rastplatsen, där det ska vara fritt från kreatur. Rastplatsen är omgiven av vidsträckta betesmarker för ungtjurar och kvigor.

Hm, nåja, vi ser ju inga kossor nu i alla fall, så då är det väl bara att slå sig ner i det gröna, dvs där det är fritt från koblajor då. Sandviks Hage brukar kallas för just koblajan och det kan man verkligen förstå idag. Vi hittar i alla fall en bra plats där vi kan bre ut våra filtar och duka fram lunchen....

Vi äter, skålar och skrattar. Alla delar med sig av små anekdoter ur sina liv och stämningen är på topp. Tänk vad skönt det är med människor som kan bjuda på sig själva och inte bara sitta och hålla igen! Kan man skratta åt sig själv och sina misstag så kommer alla att skratta med en, inte åt en. En bra tumregel att tänka på!

När vi sitter där och fnittrar som bäst, så ser vi i ögonvrån att vi har fått besök....

Vi blir först lite förskräckta, men när vi ser att ungdjuren är fruktansvärt skygga så känns det betydligt lugnare. Jag vågar mig till och med fram för att fota en av skönheterna på lite närmare håll....

Nu har vi ätit och druckit medhavd mat och vin. Alla är nöjda och belåtna. Solen har tittat fram och vi svidar om till lite lättare klädsel. Någon undrar om vi ska ta ett bad och det ska vi väl göra, snart i alla fall....

Ett härligt bad blev det och nu sitter vi och torkar till i solen. Enligt Carina så var det 22 grader i vattnet. Det kunde hon avgöra bara så där :)....

Som bekant så rusar ju tiden iväg när man har kul, inget undantag idag, så nu är det dags att packa ihop och åka hemåt igen. Vi måste ju hinna hem till grillen och mer vin. Hi, hi!

Halvvägs hem stannar vi till för att fylla på vätskeförråden. Välbehövligt efter alla sugande uppförsbackar....

Vi cyklar två och två i bredd långa sträckor och pratar och fnittrar. Bilisterna vi möter svär säkert ramsor över oss när vi väjer åt olika håll. Det bjuder vi på! Idag är det här vår väg, så det så!

Så är vi då tillbaka till uppsamlingsplatsen igen. Alla verkar nöjda med dagen och vi säger alla att det här måste vi definitivt göra om. Dessutom var det ju flera som gärna ville vara med men som inte kunde av olika skäl. Jag lovar att snart sätta upp ett anslag med nytt datum någon gång i början av augusti.

Tack för idag, tjejer! Ni förgyllde min dag....

Premiärtur med båten

Inte ett moln på himlen och redan över 20 grader på morgonen. Kan ju bara betyda en sak - idag ska vi ta premiärturen med vår lilla utombordare. Vi har lagt i båten redan för flera veckor sedan, men motorn står kvar i garaget och väntar på att få komma ut.

För säkerhets skull åker Johnny in till macken i Hållsta och fyller på bensindunken. Skulle ju inte vara så lyckat om vi åker hela vägen bort till Sandvik och sen får ro hem. Medan Johnny är iväg så fixar jag picnic-korgen.

Ullis ringer och undrar vad vi ska göra idag och jag berättar att vi ska ut med båten. Jag hör bara en stor suck, så jag förstår direkt att de hade tänk att låna båten, men det får de göra en annan dag för idag är det vår premiärdag.

Det hinner bli lite blåsigt innan vi kommer iväg och det blir en guppig färd mot Sandvik. Egentligen hade vi tänkt att åka lite längre bort mot Svalboviken för att hitta en av favorithällarna att sola och bara från, men vi nöjer oss med ångbåtsbryggan i Sandvik.

Sandviks Hage är en populär rastplats på Sörmlandsleden och vid grillplatsen finns det redan flera familjer som sitter och rastar. Det är dessutom två par som tältar där. Vi gör fast båten i bryggan och slår upp våra "Brasse-stolar" längst ut på ångbåtsbryggan. Perfekt!

I kylväskan har vi med oss lunch, som består av rökt lax och potatissallad från igår och en grönsallad. Till det varsin kall öl. Smakar gudomligt! Runtomkring oss kvittrar svalorna glatt och leker i blåsten. Inne mot land guppar ett gäng Kanadagäss med sina små dunbollar till ungar.

Tur att vi har tagit med oss solskydd för nu svider det i skinnet. Blåsten gör att man inte känner att det tar. Gäller att ta det lite försiktigt så att man inte bränner sig. Kanske dags för ett dopp? Törs man? Johnny går fram till stället där bryggan har kollapsat av vinterns istäcke och känner med tårna i det kalla vattnet.

Kallt var det....

Men det är väl bara att kasta sig i....

Den kollapsade bryggan blir perfekt som ramp att ta sig upp på sen....

Så här glad är man när man har premiärbadat....

Själv kommer jag inte i förrän lite senare. Det var kallt, men ändå riktigt skönt. Det var nog många år sen som jag badade så här pass tidigt i juni. Kommer förhoppningsvis att bli många dopp i sommar.

Framåt tre-tiden så börjar det kännas som att vi har fått nog av den starka solen, så vi packar ihop våra stolar och åker hemåt. Ska bli underbart att kunna utnyttja alla fina dagar under sommaren nu när vi är lediga. Förut när man jobbade så var det ju inte många fina dagar som man kunde utnyttja båten, men nu så....

Harpsund runt på cykel

Vi vaknar av att solen tittar in genom persiennerna. Vinden har mojnat och det är en härlig morgon. Idag blir det ingen morgonpromenad för mig för vi ska ta en lite längre cykeltur, har vi bestämt. Man behöver ju inte överdriva motionerandet!

Rejäl frukost först och efter det lite koll av bloggar och hemsidor. Sen är det dags att förbereda matsäck som vi ska ha med oss på cykelturen. Jag gräddar pitabröd i brödrosten och fyller dem med uppvärmd chili, som blev över från i förrgår. Kaffetermos och vattenflaskor, sen är vi klara för avfärd.

Ja, jag har magväska och cykelhjälm!! Inga kommentarer, tack! Jag bjuder på det!

Vi trampar på mot Svalboviken på en slingrande grusväg som löper längs med Näshultasjön. Väldigt vacker sträcka och det går flera cykelleder just på den här vägen.

När vi kommer till Sandviks Hage blir jag tvungen att stanna för att fota. Det är så himla fint nu när grönskan är som frodigast. Vi brukar ta oss hit med vår lilla utombordare ibland för att sola och grilla på ångbåtsbryggan.

Sörmlandsleden går genom den här fina hagen också. En av de finaste etapperna på Sörmlandsleden tycker jag är just mellan Svalboviken fram till Kvarntorp. Många skolklasser går just den etappen.

När vi kommer en bit till närmare Svalbokviken blir jag tvungen att stanna till för lite foto igen. Den här gången är det ett gammalt torp som jag bara inte kan motstå. Grinden står lite lagom öppen och välkomnande....

Inget fel på utsikten heller....

Landskapet är väldigt kuperat här och det är en rätt så krävande etapp att cykla. Vid Svalboviken svänger vi av mot vänster och kommer ut på asfalterad landsväg. Ändå mer uppför, backe efter backe.

Vi passerar genom ett litet samhälle, Fjellskäfte, som ligger helt gudomligt inbäddat i grönskan vid kanten av en fin liten sjö. Ännu ett litet smultronställe vi passerar vid en vacker sjö, Granheden. Grönskande ängar i väldigt kuperat landskap med betande hästar. Nu mår jag bra!

Vi tar av från landsvägen in på en liten mindre asfaltsväg, som går mot Harpsund och Mellösa. Där blir jag tvungen att stanna igen för att fota den fina vyn som Granhedsslätten utgör. Det går givetvis inte att fånga allt det fina på kort, men jag gör ändå ett försök.

När vi har kommit halvvägs, dvs ca tre mil, så hittar vi ett fint ställe att rasta på precis vid Harpsundssjöns strand. Allt smakar underbart när man är hungrig. Vi äter udner tystnad och konstaterar att här kan man bara höra naturens egna ljud, inget tecken på någon civilisation. Härligt!

När Johnny går upp till cyklarna för att hämta termosen med kaffe, så kommer två lågt flygande tranor svävande förbi bara några meter från där jag sitter. Helt magiskt! Lite längre bort kan vi höra en enträgen gök med sitt ko-ko. Det här är livskvalitét!

Vi passerar det vackra Harpsund och fortsätter på den slingrande vägen mot Mellösa. Det ligger otroligt många gamla, fina gårdar och torp efter vägen. Den ena snickarglädjen avlöser den andra. Kul när folk bevarar och rustar upp de gamla husen.

När vi rullar nerför backen in mot Mellösa samhälle så blir jag tvungen att stanna igen. En hel hage med bedårande, vita, små kalvar. De går där tillsammans med både "mamma ko" och "pappa tjur". Medan jag försöker få en bra bild, så verkar det som att tjuren blir irriterad över att jag kommer för nära. Han börjar frusta och mopsa sig så vi blir fulla i skratt.

Får en söt bild i alla fall....

Nu är det bara landsväg hem från Mellösa och vi trampar på. Svider bra i låren nu. Tur att vi får lite medvind hem, även om det inte blåser speciellt mycket. Den sörmländska naturen har verkligen visat sig från sin bästa sida idag och jag känner mig så tacksam över att få uppleva den på så nära håll.