Upptäcksfärd och tårar

Även om jag satte i mig allt fikabröd, som blev över från firandet av Ullis igår kväll, så känner jag ingen som helst ångest idag. Det var gott, helt enkelt! Sen inser jag ju att det kommer att få konsekvenser idag. Jag kan ju inte tillåta mig själv att fetta till mig och sen må dåligt över det. Jag har tillräckligt att må dåligt över ändå!

Det är mulet och några grader kallt, så jag bylsar på mig varma kläder, innan jag ger mig iväg. Nu ska jag ut på upptäcksfärd. Jag har alltid undrat hur det ser ut i det lantliga området mellan Västerleden och Åsbyvägen. Det ser alltid så fint och fridfullt ut med alla betande kossor där på somrarna.

Det blir stigen genom Kronskogen, genom de fina hagmarkerna, fram till Stenby Gård. I närheten av Stenby Gård, finns en gångtunnel under Västerleden. Så då, nu är jag på helt outforskad mark. Ska bli riktigt spännande!

Jag njuter av de vackra beteshagarna och försöker att ta in allt jag ser. Snart kommer jag fram till en liten by, som heter Kolsta. Helt underbara gamla timmerhus med snickarglädje. Där viker jag av, så att jag går mot Mesta. Jag kan ju inte ge mig till att gå ändå fram till Åsbyvägen, för då hinner det nog blir mörkt innan jag kommer hem igen.

Rätt som det är, så kommer jag in på en etapp av Sörmlandsleden. Tankarna går direkt till mina och Johnnys härliga vandringar på Sörmlandsleden. Plötsligt känns allt så där meningslöst och tomt. Varför går jag här själv?! Du skulle ha varit här med mig!

Jag kommer fram till en vacker plats, som är markerad som kulturminne...

Det är ett gravfält från yngre järnåldern, läser jag på skylten. Jag klättrar upp för alla stenarna, så att jag står högst upp på gravfältet. Jag vänder mig inåt och framkallar minnen av Johnny. Nu släpper jag loss klumpen i hjärtat och låter tårarna komma.

Tom i själen, vandrar jag vidare längs Sörmlandsleden. Nu bär det iväg in i en tät och gammal granskog. Helt otippat att det skulle finnas en sån härlig skog här. Det finns fler kulturminnen längs leden, men jag orkar inte titta på mer nu.

Leden tar mig ur skogen, vidare in i ett nytt gravfält. Det är så vackert med alla mossiga stenar och björkarna....

Jag befinner mig högst upp på gravfältet och kan få en bra uppfattning om vart jag är. Bra, då kommer jag fram där jag hade tänkt från början, vid Mesta Mellangård. Jag kan inte alla dessa namn bara så där, utan jag har kollat på kartan i efterhand.

Jag går över Gillbergaleden och tar en gångstig över höjden i gamla Mesta. Sen blir det bussvägen genom Lagersberg och snart är jag hemma igen.

Mamma ringer och ska bara höra att jag har kommit hem ordentligt. Jag berättade ju innan, att jag skulle gå på upptäcksfärd.

Jag berättar för mamma om att jag har varit ledsen och hon säger att jag inte ska söka upp dessa platser, som bara gör mig ledsen. Själv tror jag att det kan vara bra att släppa fram sin förtvivlan med jämna mellanrum. Dessutom sökte jag ju inte upp Sörmlandsleden. Den hittade mig!

Nej, idag är det ingen bra dag! Jag känner mig trasig inombords och undrar hur jag någonsin ska kunna bli lycklig igen. En del av mig är död. Jag känner mig för evigt dömd att vara ensam. Sen vet jag ju med förståndet att det inte är så, men vissa dagar känns allt bara så jävla meningslöst.

Nu ska jag nog ta tag i det där med att städa undan julen. Jag kommer nog inte undan längre, även om varje cell i min kropp skriker, "-JAG VILL INTE!" Dags att ta den där berömda tjuren vid hornen!

Premiärtur med båten

Inte ett moln på himlen och redan över 20 grader på morgonen. Kan ju bara betyda en sak - idag ska vi ta premiärturen med vår lilla utombordare. Vi har lagt i båten redan för flera veckor sedan, men motorn står kvar i garaget och väntar på att få komma ut.

För säkerhets skull åker Johnny in till macken i Hållsta och fyller på bensindunken. Skulle ju inte vara så lyckat om vi åker hela vägen bort till Sandvik och sen får ro hem. Medan Johnny är iväg så fixar jag picnic-korgen.

Ullis ringer och undrar vad vi ska göra idag och jag berättar att vi ska ut med båten. Jag hör bara en stor suck, så jag förstår direkt att de hade tänk att låna båten, men det får de göra en annan dag för idag är det vår premiärdag.

Det hinner bli lite blåsigt innan vi kommer iväg och det blir en guppig färd mot Sandvik. Egentligen hade vi tänkt att åka lite längre bort mot Svalboviken för att hitta en av favorithällarna att sola och bara från, men vi nöjer oss med ångbåtsbryggan i Sandvik.

Sandviks Hage är en populär rastplats på Sörmlandsleden och vid grillplatsen finns det redan flera familjer som sitter och rastar. Det är dessutom två par som tältar där. Vi gör fast båten i bryggan och slår upp våra "Brasse-stolar" längst ut på ångbåtsbryggan. Perfekt!

I kylväskan har vi med oss lunch, som består av rökt lax och potatissallad från igår och en grönsallad. Till det varsin kall öl. Smakar gudomligt! Runtomkring oss kvittrar svalorna glatt och leker i blåsten. Inne mot land guppar ett gäng Kanadagäss med sina små dunbollar till ungar.

Tur att vi har tagit med oss solskydd för nu svider det i skinnet. Blåsten gör att man inte känner att det tar. Gäller att ta det lite försiktigt så att man inte bränner sig. Kanske dags för ett dopp? Törs man? Johnny går fram till stället där bryggan har kollapsat av vinterns istäcke och känner med tårna i det kalla vattnet.

Kallt var det....

Men det är väl bara att kasta sig i....

Den kollapsade bryggan blir perfekt som ramp att ta sig upp på sen....

Så här glad är man när man har premiärbadat....

Själv kommer jag inte i förrän lite senare. Det var kallt, men ändå riktigt skönt. Det var nog många år sen som jag badade så här pass tidigt i juni. Kommer förhoppningsvis att bli många dopp i sommar.

Framåt tre-tiden så börjar det kännas som att vi har fått nog av den starka solen, så vi packar ihop våra stolar och åker hemåt. Ska bli underbart att kunna utnyttja alla fina dagar under sommaren nu när vi är lediga. Förut när man jobbade så var det ju inte många fina dagar som man kunde utnyttja båten, men nu så....

Harpsund runt på cykel

Vi vaknar av att solen tittar in genom persiennerna. Vinden har mojnat och det är en härlig morgon. Idag blir det ingen morgonpromenad för mig för vi ska ta en lite längre cykeltur, har vi bestämt. Man behöver ju inte överdriva motionerandet!

Rejäl frukost först och efter det lite koll av bloggar och hemsidor. Sen är det dags att förbereda matsäck som vi ska ha med oss på cykelturen. Jag gräddar pitabröd i brödrosten och fyller dem med uppvärmd chili, som blev över från i förrgår. Kaffetermos och vattenflaskor, sen är vi klara för avfärd.

Ja, jag har magväska och cykelhjälm!! Inga kommentarer, tack! Jag bjuder på det!

Vi trampar på mot Svalboviken på en slingrande grusväg som löper längs med Näshultasjön. Väldigt vacker sträcka och det går flera cykelleder just på den här vägen.

När vi kommer till Sandviks Hage blir jag tvungen att stanna för att fota. Det är så himla fint nu när grönskan är som frodigast. Vi brukar ta oss hit med vår lilla utombordare ibland för att sola och grilla på ångbåtsbryggan.

Sörmlandsleden går genom den här fina hagen också. En av de finaste etapperna på Sörmlandsleden tycker jag är just mellan Svalboviken fram till Kvarntorp. Många skolklasser går just den etappen.

När vi kommer en bit till närmare Svalbokviken blir jag tvungen att stanna till för lite foto igen. Den här gången är det ett gammalt torp som jag bara inte kan motstå. Grinden står lite lagom öppen och välkomnande....

Inget fel på utsikten heller....

Landskapet är väldigt kuperat här och det är en rätt så krävande etapp att cykla. Vid Svalboviken svänger vi av mot vänster och kommer ut på asfalterad landsväg. Ändå mer uppför, backe efter backe.

Vi passerar genom ett litet samhälle, Fjellskäfte, som ligger helt gudomligt inbäddat i grönskan vid kanten av en fin liten sjö. Ännu ett litet smultronställe vi passerar vid en vacker sjö, Granheden. Grönskande ängar i väldigt kuperat landskap med betande hästar. Nu mår jag bra!

Vi tar av från landsvägen in på en liten mindre asfaltsväg, som går mot Harpsund och Mellösa. Där blir jag tvungen att stanna igen för att fota den fina vyn som Granhedsslätten utgör. Det går givetvis inte att fånga allt det fina på kort, men jag gör ändå ett försök.

När vi har kommit halvvägs, dvs ca tre mil, så hittar vi ett fint ställe att rasta på precis vid Harpsundssjöns strand. Allt smakar underbart när man är hungrig. Vi äter udner tystnad och konstaterar att här kan man bara höra naturens egna ljud, inget tecken på någon civilisation. Härligt!

När Johnny går upp till cyklarna för att hämta termosen med kaffe, så kommer två lågt flygande tranor svävande förbi bara några meter från där jag sitter. Helt magiskt! Lite längre bort kan vi höra en enträgen gök med sitt ko-ko. Det här är livskvalitét!

Vi passerar det vackra Harpsund och fortsätter på den slingrande vägen mot Mellösa. Det ligger otroligt många gamla, fina gårdar och torp efter vägen. Den ena snickarglädjen avlöser den andra. Kul när folk bevarar och rustar upp de gamla husen.

När vi rullar nerför backen in mot Mellösa samhälle så blir jag tvungen att stanna igen. En hel hage med bedårande, vita, små kalvar. De går där tillsammans med både "mamma ko" och "pappa tjur". Medan jag försöker få en bra bild, så verkar det som att tjuren blir irriterad över att jag kommer för nära. Han börjar frusta och mopsa sig så vi blir fulla i skratt.

Får en söt bild i alla fall....

Nu är det bara landsväg hem från Mellösa och vi trampar på. Svider bra i låren nu. Tur att vi får lite medvind hem, även om det inte blåser speciellt mycket. Den sörmländska naturen har verkligen visat sig från sin bästa sida idag och jag känner mig så tacksam över att få uppleva den på så nära håll.

12:e april - Johnnys dag

Vaknar vid halv nio-tiden idag efter en jobbig natt med dålig sömn och rumlande mage. Känns som magkatarr, man är hungrig men ändå inte. Sen tror jag att kroppen är lite medtagen efter årets första motionspass på cykel, som vi gjorde igår innan kvällsmaten. Det blev en tur runt Husby-Rekarne kyrka, drygt 2 mil. Även om tempot inte var precis racerfart, så känns backarna i kroppen efteråt.

Är i valet och kvalet om jag ska gå min morgonrunda. Jag är ju superhungrig ju! Men jo, det får bli en promenad i alla fall. Belöningen kommer direkt när jag kommer ut och känner den milda, men ändå klara morgonluften. Kan dessutom göra gott för min mörbultade kropp att få lite uppmjukning så här direkt på morgonen.

När jag kommer fram till badet så konstaterar jag att nu är det tillräckligt torrt i backen för att kunna ta vägen genom skogen, en bit av Sörmlandsleden. På kalhygget bredvid ser jag tre hackspettar som jagar varandra i en vild tafatt-lek och de för ett fasligt liv. Inte ofta man ser tre hackspettar på en och samma gång. Längre upp i skogen ligger en stormfälld gram tvärs över stigen. Måste ha hänt i helgen då det var så himla blåsigt.

Väl hemma igen blir det grötfrukost och det smakar extra bra nu när jag är så hungrig. Undrar vad jag ska börja med sen då, bullar eller broccolisoppa? Tror att det får bli soppan för då kanske bullarna håller sig ljumna tills fikat i kväll. Jag tittar ut genom fönstret och ser att penséerna faktiskt sitter kvar i urnan efter natten. Tydligen var det effektivt med blodmjöl mot rådjuren.

Nej, om man skulle ta och sätta fart nu då. Johnny skulle ju dessutom komma hem lite tidigare idag, så jag har ju inte hela dagen på mig att bli klar med allt. Ska bli kul att se om han blir glad över sin present. Jo, avin hade kommit igår. Den låg i ett kuvert mitt bland all reklam så att jag inte såg den först.