Stämningen hemma är lite dämpad idag. Vi har en stor post Nokia-aktier och igår vinstvarnade Nokia så att aktien tokfaller. Johnny går och funderar fram och tillbaka på om han ska sälja eller inte. Säljer han så blir det ju en rejäl förlust, men den förlusten går ju att använda att kvitta mot andra vinster, så på så sätt så är det ju bra.
Hittills har vi ju haft bra flyt med våra investeringar på aktiemarknaden, så det är ju bara så att man måste kunna ta en och annan förlust också. Det hör ju liksom till spelets regler. Kan man dessutom investera på nytt i någon annan aktie som sedan stiger, så har man ju snart hämtat tillbaka förlusten man gjorde. Men visst är det nervkittlande det där med aktier.
För att inte frottera mig alltför mycket med Johnny, som sitter och muttrar framför datorn, så börjar jag laga en jättesats med korvstroganoff. Av en ring falukorv blir det 10 portioner. Helt otroligt! Skönt att stå här i köket och röra i grytorna alldeles själv. Det dåliga humöret liksom smittar av sig och då är det ju bra att hålla sig på sin egen kant tills det har gått över.
Ullis ringer och jag sätter mig en stund för att prata. Hon hör direkt att allt inte är som det ska, men jag säger att "Nej, det är inget!", men efter en stund så berättar jag att vi har en sån där tråk-dag här hemma och hon förstår varför jag låter så dämpad. De vill låna vår båt i morgon för att åka ut en sväng och fiska, så vi bestämmer att vi ska höras av i morgon innan de kommer.
Efter lunchen gå Johnny ut och börjar gräva för att lägga ner kantsten vid den blivande pergolan. Jag låter honom vara ifred för att han ska få avreagera sig lite med grävandet. Lite senare kommer jag ut och hjälper till med de sista detaljerna. Han är fortfarande sur, jag med.
I stället för att vanka av och an hemma och trippa fram på tå, så tar jag cykeln bort till byns anslagstavla och sätter upp nya draglappar om min blogg och om kosttips.se. Någon hade ju varit så himla "snäll" och slitit ner båda lapparna från tavlan. Morr!
I stället för att åka raka vägen hem, tar jag vägen förbi platsen där jag vet att Henke jobbar med vedklyvning. Måste ju se till att få mig en kram i alla fall. Jag missade ju hans besök igår när jag var i Stockholm. Henke blir glad och jag får mig en svettig björnkram. Nu börjar det goda humöret komma tillbaka.
Hemma är det fortfarande lite muttrande, men nu har Johnny bestämt sig för att sälja Nokia ändå. Han är märkbart lättad över att ha tagit det beslutet. Vi pratar lite om hur vår aktieportfölj har utvecklats under våren och det är ju redan nu mycket över förväntan, så det finns ingen som helst anledning att misströsta över den här förlusten.
Vi ska till mamma och Lillis ikväll för att fira Mors Dag i efterskott. Mamma var ju sjuk i söndags, så vi får ta det lite i efterskott. Eftersom vi har cykling på motionsschemat idag, så bestämmer vi att vi tar cyklarna till Borsökna, en tur på ca 1,5 mil i vardera riktningen. Problemet är bara att vi inte får med oss den stora blomman jag har köpt till mamma, men den får vi väl lämna över en annan dag då.
Jag passar på att ligga en stund i solstolen innan det är dags att äta kvällsmat och åka iväg till Borsökna. Det riktigt svider i skinnet när jag går in för att laga mat. Hade tänkt att Henke skulle hinna äta med oss också, men han håller fortfarande på och klyver ved när maten är klar, så det får bli en annan dag då.
Cykelturen mot Borsökna bjuder på oönskade överraskningar. När vi rullar över guppen i vägbanan vid Hyndevadsbron vid fd Skogstorpssågen, så hoppar min kedja av. Jippie! Inget bra ställe att bli ståendes, mitt på bron, där det i princip finns noll vägren och trafiken är tät. Vi leder cyklarna över bron till en liten vägficka, där Johnny vänder upp och ner på min cykel och bänder tillbaka kedjan på plats under en hel del muttrande och grymtande.
Väl framme blir vi hjärtligt mottagna redan på uppfarten av mamma och Lillis och deras hund, Effie. De hade just börjat undra varför det dröjde så länge. När Johnny har fått bort oljan från händerna, så sätter vi oss på altanen och njuter med lite bubbel och chokladpraliner. Synd bara att det måste blåsa så förbaskat!
Blåsten segrar snart och vi går in och tittar på alla korten från Kinaresan, som mamma och Lillis gjorde i början av maj. Vi äter rabarberpaj med vaniljsås till kaffet. Sen tar mamma fram rosévin och bjuder på. Gott! Inser att cyklingen hem kommer att bli lite av en utmaning, men vad gör väl det efter ett glas till.
Klockan hinner bli runt elva innan vi inser att vi bara måste ta oss hemåt. Tiden går fort när man har det trevligt och speciellt när man har fått lite päroncognac också. Ute vid cyklarna kan vi konstatera att batterierna till mitt framlyse är helt slut och det finns inga nya att byta till. Men, men, inget att göra åt saken. Johnny får cykla först och jag får hålla mig tätt bakom, så får vi hoppas att vi inte möter någon polis.
Allt går bra och vi tar oss hem, fnissandes genom ett sovande Bälgviken. Precis allt är roligt just nu, så våra skratt ekar mellan husen i byn. När vi kommer in, så kollar jag ju givetvis av Facebook och bloggen. Ser då att ett par grannar vi just har cyklat förbi, när vi hade ett av våra skrattanfall, förmodligen satt ute då på sin altan. Jag kommenterar hennes inlägg och frågar om de hörde oss och de hade de nog gjort. Hi, hi...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar