Min dotter hade det jättetungt innan hon kom ut med sin läggning till oss föräldrar. Det gick tom så långt att hon tappade lusten att leva och därmed försökte ta sitt liv vid ett tillfälle för några år sedan. Det var då alla fördämningar brast och hon vågade komma ut.
Hon såg så ynklig ut där hon låg i sjukhussängen och kämpade för sitt liv, min lilla dotter. Det är nog ett av de jobbigaste beskeden en förälder kan få - att ens barn har försökt ta sitt liv. Man frågar sig själv vad man har gjort för fel och vrider och vänder på alla tänkbara situationer.
Det var då jag såg henne för första gången, Marre, min dotters partner. En typisk "pojk-flicka" i kortklippt hår och helt omålad. Då förstod jag direkt hur det var ställt med min Ullis. Den berömda polletten trillade ner. Allt bara snurrade i huvudet och jag ville ställa så många frågor, men just nu var ju Ullis tillfrisknande det absolut viktigaste. Mina frågor fick helt enkelt vänta till senare.
Efter den dagen kunde jag och Ullis prata om det mesta. Hon hade varit så himla rädd för att berätta om sin läggning för mig. Hon trodde definitivt att jag skulle få tokspel eller något i den stilen. Jag förklarade för Ullis att jag inte bryr mig om vad hon gör i sängkammaren, så länge hon är lycklig och inte skadar någon annan människa. En liten skräll för Ullis att hennes mamma hade en så pass öppen inställning.
Nu har det gått några år sedan den här jobbiga, men trots all lyckliga dagen. Marre och Ullis är förlovade och bor i en bostadsrätt tillsammans. De har en underbar liten dotter på 5,5 månader, Hailey.
Marre fick hjälp genom sjukvården att genomgå en provrörsbefruktning och hade tur att det lyckades vid första försöket. Sjukvården erbjuder hjälp till alla barnlösa par, oavsett sexuell läggning, så ni kan slappna av alla oroliga gay-föräldrar.
Så här fina är de, mina tjejer! :)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar