Fin julafton

Det blev en glad och fin julafton, trots mina djupdykningar dagarna innan jul. Jag började dagen med att ta en rask stavgångspromenad i Kronskogen. Sen en välbehövlig dusch, innan jag satte mig ner och rimmade till alla julklapparna.

Jag hann till och med gå ut och tända ljusen i lyktorna på altanen, innan Henke och Johanna kom och hämtade mig.

Här kommer ett litet axplock av bilder från vår mysiga jul, den första julen med barnbarn. Jag tror ni lägger märke till det på bilderna....

Ullis gillar inte att vara med på bild...

Julbordet på bardisken, innan vi har börjar frossa loss....

Hailey kryper omkring i sin fina röda klänning, söt som en liten bakelse....

Mamma blir lite överraskad, när jag kommer farande med kameran....

Hm, undrar om allt är på plats nu....

Hailey är på ett strålande humör....

Morbror Henke retas med godiset....

Tomtefar själv....

Jag kan ju säga att den här fina godiskorgen, från personalen på Proforge, inte ser ut så här längre....

Mm, äntligen dags att hugga in...

En liten tjej börjar vara trött. Varför ska man sova middag, när det är julafton....

Moster Johanna....

Äntligen kommer tomten och inte är han speciellt läskig heller....

Han har ju så fint skägg och intressanta glasögon....

Japp, så här går det när man lämnar kameran utan uppsikt....

Mm, Ullis kan också....

Helt plötsligt dyker det upp två tomtar till. Det blir lite för mycket för Hailey, som blir helt otröstlig en stund....

Fast det är rätt så OK, när klapparna är öppnade och man får börja leka....

En nöjd Marre....

Vad bra, nu kan man ju skjutsa omkring på grejerna....

Hailey vill också vara tomte....

Dagen till ära, så får Hailey äta morotskaka - med händerna....

Vill inte höra! Ett litet trick som Mummi har lärt Hailey....

Gammelmorfar vill vara med och leka också....

Min söta, söta....

Tack min älskade familj för en supermysig julafton!

Barnbarn - trots gay-dotter

Tänkte bara skriva några rader som vänder sig till alla ängsliga föräldrar till gay-barn. Läser på Aftonbladet att en stor rädsla hos oss föräldrar bl a kan vara att inte få barnbarn.

Min dotter hade det jättetungt innan hon kom ut med sin läggning till oss föräldrar. Det gick tom så långt att hon tappade lusten att leva och därmed försökte ta sitt liv vid ett tillfälle för några år sedan. Det var då alla fördämningar brast och hon vågade komma ut.

Hon såg så ynklig ut där hon låg i sjukhussängen och kämpade för sitt liv, min lilla dotter. Det är nog ett av de jobbigaste beskeden en förälder kan få - att ens barn har försökt ta sitt liv. Man frågar sig själv vad man har gjort för fel och vrider och vänder på alla tänkbara situationer.

Det var då jag såg henne för första gången, Marre, min dotters partner. En typisk "pojk-flicka" i kortklippt hår och helt omålad. Då förstod jag direkt hur det var ställt med min Ullis. Den berömda polletten trillade ner. Allt bara snurrade i huvudet och jag ville ställa så många frågor, men just nu var ju Ullis tillfrisknande det absolut viktigaste. Mina frågor fick helt enkelt vänta till senare.

Efter den dagen kunde jag och Ullis prata om det mesta. Hon hade varit så himla rädd för att berätta om sin läggning för mig. Hon trodde definitivt att jag skulle få tokspel eller något i den stilen. Jag förklarade för Ullis att jag inte bryr mig om vad hon gör i sängkammaren, så länge hon är lycklig och inte skadar någon annan människa. En liten skräll för Ullis att hennes mamma hade en så pass öppen inställning.

Nu har det gått några år sedan den här jobbiga, men trots all lyckliga dagen. Marre och Ullis är förlovade och bor i en bostadsrätt tillsammans. De har en underbar liten dotter på 5,5 månader, Hailey.

Marre fick hjälp genom sjukvården att genomgå en provrörsbefruktning och hade tur att det lyckades vid första försöket. Sjukvården erbjuder hjälp till alla barnlösa par, oavsett sexuell läggning, så ni kan slappna av alla oroliga gay-föräldrar.

Så här fina är de, mina tjejer! :)