Kul kväll på Ölkultur

Oj vilken kväll det blev igår! Har egentligen inte tid, men här kommer några rader i alla fall.

Piffad och klar, sätter jag mig i Lillis bil. Det föll sig så bra, att han var i närheten och kan därmed ge mig skjuts ner till Ölkultur. Ibland ska man ha tur! Tack, Lillis!

Barbro, Jarmo och deras grannar är redan på plats. Kul att träffa ytterligare nya människor! Förutom stammisarna, så är det många gamla arbetskamrater till mig på plats i kväll. Så härligt familjär stämning! Känns som att alla känner alla.

Vi äter, dricker öl och har trevligt. Rätt som det är, så ser jag att Jarmo börjar skruva på sig och ta sig i nacken. Hm, han ser ut att ha samma nackproblem som jag. Stackare! Jag blinkar åt Barbro och frågar om det är OK, att jag knådar hennes sambo i nacken en stund.

Först blir Jarmo lite överrumplad och stel, när jag ställer mig bakom honom och börjar knåda hans ömma axlar och nacke. Sen känner jag att han mjuknar och bara njuter. Några i gänget vid bordet bakom börjar jubla och skriker, "- När är det min tur då?!".

Det slutar med att jag knådar ett helt gäng av både damer och herrar. Vi skrattar hjärtligt åt den något udda situationen på Ölkultur. Någon i gänget, som ska med på Belgienresan med Ölkultur, tycker att jag borde dela rum med honom i stället för med Anita. Joråsåattöh.....

När Ölkultur stänger vid tio, så går vi vidare till Bishop´s arms. Kvällen är ju bara barnet och vi har så kul. Masserandet av nackar fortsätter även där och vi skrattar gott åt folk, som undrar vad vi håller på med. Jag får dessutom matnyttiga råd av en äkta massör, som lägger sig i mitt knådande. Ha, ha...

Klockan tolv stänger även Bishops och det är dags att gå till bussen. Nej, regnet bara öser ner, när jag kommer ut! Typiskt! Jag provar att ringa Henke. Jodå, han kommer snart, fast han precis hade gått och lagt sig. Tack min snälla son, för att du ser till att din galna mamma kommer hem säkert!

Nu är det långfredag och jag måste se till att rycka upp mig en aning. Ikväll ska jag bjuda Karin och Thomas och mamma och Lillis på en enkel vinprovning och en smarrig middag. Vi ska vara hemma hos mamma och Lillis, då de inte kan ta med hunden hem till mig.

Fin julafton

Det blev en glad och fin julafton, trots mina djupdykningar dagarna innan jul. Jag började dagen med att ta en rask stavgångspromenad i Kronskogen. Sen en välbehövlig dusch, innan jag satte mig ner och rimmade till alla julklapparna.

Jag hann till och med gå ut och tända ljusen i lyktorna på altanen, innan Henke och Johanna kom och hämtade mig.

Här kommer ett litet axplock av bilder från vår mysiga jul, den första julen med barnbarn. Jag tror ni lägger märke till det på bilderna....

Ullis gillar inte att vara med på bild...

Julbordet på bardisken, innan vi har börjar frossa loss....

Hailey kryper omkring i sin fina röda klänning, söt som en liten bakelse....

Mamma blir lite överraskad, när jag kommer farande med kameran....

Hm, undrar om allt är på plats nu....

Hailey är på ett strålande humör....

Morbror Henke retas med godiset....

Tomtefar själv....

Jag kan ju säga att den här fina godiskorgen, från personalen på Proforge, inte ser ut så här längre....

Mm, äntligen dags att hugga in...

En liten tjej börjar vara trött. Varför ska man sova middag, när det är julafton....

Moster Johanna....

Äntligen kommer tomten och inte är han speciellt läskig heller....

Han har ju så fint skägg och intressanta glasögon....

Japp, så här går det när man lämnar kameran utan uppsikt....

Mm, Ullis kan också....

Helt plötsligt dyker det upp två tomtar till. Det blir lite för mycket för Hailey, som blir helt otröstlig en stund....

Fast det är rätt så OK, när klapparna är öppnade och man får börja leka....

En nöjd Marre....

Vad bra, nu kan man ju skjutsa omkring på grejerna....

Hailey vill också vara tomte....

Dagen till ära, så får Hailey äta morotskaka - med händerna....

Vill inte höra! Ett litet trick som Mummi har lärt Hailey....

Gammelmorfar vill vara med och leka också....

Min söta, söta....

Tack min älskade familj för en supermysig julafton!

Husmanskost och besök av Hailey

Sent igår eftermiddag, kom jag på att jag inte hade hämtat in posten. När jag försökte låsa upp brevlådan, så visade det sig att låset hade fryst. En omgång med låsolja, sen försökte jag igen, den här gången med resultatet avbruten nyckel kvar i låset. Jippie!

Därför tar jag tag i saken idag, direkt efter frukost. Utrustad med en pincett och en skruvmejsel, ger jag mig på låset på brevlådan. Det är helt omöjligt att få ut resterna av nyckeln, så jag får inrikta mig på att försöka vrida runt låset med mejseln. Det lyckas!

Det tråkiga är, att jag hade tänkt att ta den här brevlådan ut till Bälgviken, för att kunna ta hit min stora brevlåda. Efter skambudet igår, så har jag inga planer på att lämna kvar något av värde i huset, dvs om de nu inte skärper till sig ordentligt i budgivningen.

Lillis ringer och säger, att han tänker komma över och hjälpa mig att limma upp en hylla på kaklet i duschen. Jag frågar om han vill äta lunch med mig, för jag har planer på att göra ugnsfalu med potatismos. "-Jag kommer direkt!", säger han. Lillis älskar hemlagad husmanskost....

Mamma ringer och vi pratar en stund. Lillis har just ringt hem och skvallrat om, att han ska få äta hos mig. Jag frågar mamma om hon vill komma över också, men hon är inte lika förtjust i husmanskost, så hon avstår. När jag berättar för henne om incidenten med brevlådan, så säger hon att jag kan ta deras en gammal brevlåda. Toppen!

Lillis äter med god aptit. Det är mycket roligare att laga mat, när man lagar till fler än sig själv. Jag har varit lite dålig på att laga mat den sista tiden, men nu var det riktigt kul. När det dessutom blir så uppskattat, så är det extra kul.

Ullis ringer och säger att de är tillräckligt friska idag, för att kunna lämna Hailey några timmar hos mig. De ska åka till Erikslund med Henke och Johanna och shoppa klart de sista julklapparna, så de är tacksamma för att kunna få hjälp med lilla damen. Självklart! Det ska bli riktigt kul.

Lillis har varit iväg och handlat krokarna till hyllan i duschen och plingar på ytterdörren. Jag öppnar med en glad Hailey i famnen. Hon sträcker genast fram armarna och vill till Lillis och jag ser att han blir jätteglad. De gullar och leker en stund, innan Lillis börjar med hyllan.

Hailey är lite hostig idag också, men hon har ingen feber, även om hon ser lite matt ut en stund....

När Hailey och jag blir själva, så sätter jag mig på golvet för att leka. Hon kvittrar glatt och kryper runt mellan rummen och inspekterar allt. Det finns mycket saker hemma hos mormor, som man inte får röra. Jag följer henne som en skugga, för att försöka lära henne vad man inte får röra. Går förvånansvärt bra....

Hailey har med sig en pekbok med ljud, som hon fick av mig i fredags, när hon fyllde ett. Den är riktigt populär, i alla fall en stund....

Efter lite mat och ny blöja, så får Hailey ny energi. Vi leker tittut bland köksstolarna och hon skrattar högt. Snacka om att barnskratt ger energi! Hon blir helt vild av vår lek och tjuter högt av lycka. Simba har gömt sig långt under sängen.

Två glada mammor kommer vid sjutiden för att hämta hem en glad tjej. Ett tag var jag orolig för att hon skulle bli trött och vilja sova, men det var bara för att hon hade nappen, som hon såg trött ut. Lite mer tittut och bort med nappen, så var hon snart igång igen.

Ullis och Marre är glada över att det har gått så bra med Hailey. De har dessutom klarat av sista julklapparna, så de är dubbelt nöjda. Jag förklarar att det bara har varit roligt att se efter Hailey och hoppas att det snart blir dags igen.

När jag har vinkat av dem, så inser jag att magen skriker efter mat. Har totalt glömt bort att jag kanske borde ha något i magen själv, när jag har sett efter Hailey. Jag värmer på lite av ugnsfalun, som blev över från lunchen.

Jaha, det var den här dagen då. Känns som att det bara är morgon och kväll just nu. Blir väl bättre sen, när det blir lite ljusare.

Heldag och kväll i Stockholm

Klockradion sparkar igång klockan sju och jag fattar inte riktigt vad det är frågan om. När min hjärna börjar vakna till, så kommer jag ihåg att det är ju idag jag ska åka till Stockholm. Då går det lite lättare att kliva upp, trots mörkret utanför fönstret.

Jag tar bussen in till tågstationen, för ikväll vill jag inte ha någon bil att tänka på. Lillis har lovat att komma och hämta mig, när vi kommer hem med sista tåget. Tack Lillis!

Trots att jag ska ut och roa mig, så har jag en tung dag idag. Känner mig helt håglös, där jag sitter på tåget till Stockholm. Vad ska jag ut och göra? Känns helt meningslöst. Tankarna plågar mig hela resan. Tur att jag inte kan hoppa av eller vända.

Eftersom kiropraktorn ringde återbud igår, så tar jag bussen direkt till gamla jobbet på Swedbank IT. Maria och Eva-Lena kommer och släpper in mig och vi går sen till matsalen, för att äta lunch tillsammans.

Jag väljer dagens soppa, vilken inte är någon höjdare precis. Kan ju även ha något att göra med att jag klämde i mig en hel chokladkaka på tågresan upp. Den smakade i alla fall helt ljuvligt!

Humöret stiger direkt, när jag träffar alla goa människor, som jag tidigare har jobbat med. Jag frossar i alla varma kramar och snälla ord. Energiboost á la Kinkong! Sen en stund i massagestolen också, så känner jag mig redo att göra Stockholm osäkert!

Klockan är närmare fem, när vi tar en öl på Belgobaren. Inte helt fel! Sen går vi vidare till Monks Café, där de serverar all världens öl, ren ölkultur. Där äter vi mat och blir kvar nästan hela kvällen. Så här trevligt har vi....

Efter maten, drar vi oss närmare centralen igen. Jag, Eva-Lena och Maria är sjukt sugna på smågodis och vi styr därför stegen mot en godisaffär. Så där ja, då har vi laddat upp med var sin godispåse. Jag har ju ingen karaktär, så jag äter oavbrutet, tills jag mår illa.

Vårt tåg hem går inte förrän elva, så vi har drygt en timme kvar. Vad kan passa bättre då än en Irish coffe?! Bra kombo med en överdrivet gräddig Irish Coffe och smågodis! Sen rundar vi av med en cider också på centralen, för att sätta sprätt på den där sista halvtimmen.

Resan hem innehåller många gäspningar och stånkanden, men också många skratt över kvällens övning. Nu har jag fått ett bra energitillskott, även om det inte känns så just nu. Jag är supertrött och lätt illamående. Tur att Lillis kommer och hämtar mig!

Lördag med fart

Det ringer på ytterdörren och jag står i duschen. Attans! Jag ropar högt att jag står i duschen, så att det ska höras ut. Undrar vem det kan vara.

Så ringer mobilen. Den har jag i alla fall inom räckhåll. Det är Lillis, som står utanför och undrar om jag är hemma i alla fall. Jag ber honom att använda den nyckel jag har gett dem, så att han kan komma in, fast jag fortfarande står i duschen.

Lillis har åkt ut för att han behöver titta till husbilen, som står på min uppfart. Vilken tur att det finns en portion kvar av äppelpaj och marsansås att bjuda på till kaffet då.

Jag har bestämt med Ullis att komma och hämta henne, så fort jag är klar. Vi ska ha en shoppingdag på Tuna Park. Jag behöver hjälp med att hitta något snyggt i klädväg till kvällens tjejfest. Ullis är bra som smakråd och hon tycker dessutom att det är kul att få stajla morsan lite.

Redan i första affären, så hittar jag både jeans och top. Sitter som en smäck! Trots det, så måste vi ju bara gå runt i alla affärerna, för att försäkra oss om att det inte finns något ännu snyggare i någon annan affär. Det gör det inte, så klart!

Det tar på krafterna att shoppa, så vi äter lunch på wook-stället på Tuna Park. Väl tilltagna portioner, som går ner med hull och hår, både för mig och för Ullis. Härligt! Känns inte som att jag behöver äta mer idag nu, men jag vet redan att det blir hämtpizza på tjejfesten.

Efter lunchen, så går vi runt i alla affärer, som har barnkläder. Nu är det Haileys tur att få något snyggt. Det är ju så kul att köpa barnkläder! Vi hittar två långärmade klänningar i lite rockig stil, med matchande strumpbyxor till. Klockrent!

Nu är det bara skor kvar till mig, innan jag är klar för kvällens övning. Jag har köpt ett par svarta stuprörsjeans och då kan jag ju inte ha några av mina gamla skor till. Jag har siktet inställt på ett par tuffa, svarta kängor.

När vi lämnar Tuna Park, så har jag lagt undan ett par kängor. Ullis var inte riktigt nöjd med mitt skoval, så hon föreslår att vi ska kolla vad de har på Sko-kanonen också, innan vi ger upp. Det blir stressigt, för vi har bara en kvart på oss innan de stänger.

Vi kramas och tackar varandra för en mysig Ullis- och mammadag. Alltid lika trevligt! När jag åker från Skiftinge, så inser jag att det kommer att bli superstressigt för mig att hinna förbi Tuna Park, för att lösa ut kängorna jag har lagt undan där.

Klockan börjar närma sig halv fem och jag ska vara uppfrächad, ombytt och partyklar redan vid halv sex. Undrar hur den ekvationen kommer att gå ihop?!

Jodå, fem i halv sex är jag piffad och klar för avfärd. De nya kläderna och skorna blev så bra, som jag hade tänkt. Hoppas bara inte att jag får huvudvärk nu, när jag har stressat som en bäver hela dagen. Jag tar några djupa andetag, innan jag kliver in i Totte och Nillas bil.

Hemma hos Carina blir vi tolv glada partytjejer. Vi hämtar pizza och ser till att magen får sitt, innan dansandet drar igång. Det är så kul att få släppa loss lite och dansa tillsammans med härliga tjejkompisar. Stackars grannar bara! Tur att vi ska vidare ut efter elva.

Ullis och Marre är också på partyhumör. De har fått barnvakt över natten, så de ringer mig och undrar om vi kan göra sällskap ut sen. Självklart! Jag frågar Carina om det är OK att de kommer över på vår förfest och det är helt OK. Kul!

För en gångs skull, så blir det lika kul när vi kommer ut sen. Det är inte så mycket folk på på krogen, så vi lyckas hålla ihop hela kvällen. Vi håller oss i baren, där de spelar 80-talshits. Det går vi igång på och börjar dansa även där, fast det egentligen inte finns något dansgolv. Spela roll då?!

Vi skuttar omkring och ylar till den bekanta musiken och har skitkul! Vi blir även fotade av någon fotograf, så vi kanske kommer med i någon gratistidning. Hemska tanke!

Vi hämtar våra ytterkläder i garderoben, en stund innan krogen stänger. Skönt att slippa trängseln och de där sista, desperata raggningsförsöken. Vi är INTE intresserade! Fatta det!

Ullis har kollat med Henke om han kan skjutsa hem oss alla och det kan han. Är ju alltid bra att kunna tjäna en liten extra slant. Ullis och Marre får åka hem först till Skiftinge och vi andra får vänta tills Henke är tillbaka.

Det tar sin lilla tid innan Henke är tillbaka. Några av tjejerna är hungriga, så vi går till torget för att köpa något hos korvmojen. Fötterna värker i de nya kängorna, men det är det värt!

Fy vad rörigt det är på torget, så här straxt efter att alla krogar har stängt. Flera polisbilar är där och dessutom en ambulans. Tur att man inte är ute så ofta. Ska bli skönt att komma hem nu, även om det blir till ensamheten.

Klockan är halv fyra, när jag släcker lampan och säger godnatt till Simba. Kors vad sent det blev! Jag har inte tagit någon sömn- eller insomningstablett, eftersom det blev så sent. Tycker att jag borde kunna somna ändå, efter den här dagen och kvällen, men icke, sa Nicke.

Fullspäckad dag

Jag har sovit dåligt, ända sedan femtiden i morse. Det snurrar så mycket i huvudet nu. Det är mäklare och ev flytt, som spökar just nu. Det är ju i alla fall tio gånger bättre än att drömma om framrusande godståg!

Nu vaknar jag i alla fall, efter en stunds sömn och inser att jag måste gå upp. Idag ska jag åka hem till Lena Forsman och fika och prata en stund. Hon har det jobbigt, efter att hennes man fick hjärtinfarkt, när de var i Turkiet för att fira Lena 50-årsdag. By the way, han heter också Johnny....

Just som jag ska sätta mig vid frukostbordet, så ringer mäklaren. Vi kom överens om igår, att han skulle ringa mig på morgonen idag, för att boka in en ny visning. Jag behöver komma dit igen, för att se om det fortfarande känns rätt. På torsdag morgon ska jag dit.

Nu måste jag lägga på ett kol, för att hinna till Lena till elva! Hinner bara tänka tanken, när Henke messar och frågar om jag kan ringa upp honom. Självklart, lilla gubben! Han berättar om att han har varit vittne vid en olycka igår kväll och behöver prata av sig en stund.

Nu är det jäkligt bråttom! Telefonen ringer igen, precis när jag ska ta på mig skorna för att åka till Lena. Den här gången är det Doris, Johnnys mamma. Självklart tar jag av mig skorna och pratar en stund. Jag messar Lena att jag blir sen.

Doris berättar att David ligger på lasarettet igen. Den här gången är det hans astma som spökar. Han är så dålig i lungorna, så att han blir säkert kvar hela veckan. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap upp och hälsa på honom på torsdag.

Lena dukar fram kaffe och bröd, när jag kliver på och lämnar fram en härligt lila minicyklamen. Hon verkar skakad av det som har hänt, men är ändå sansad. Hon känner lite som jag, att huvudet är fullt av bomull. Vi pratar om allt som har hänt och klockan bara rusar fram, så snart är det dags att åka hemåt igen.

På väg hem, tar jag vägen förbi hos Lillis. Han har glömt kvar sina glasögon i husbilen, som står parkerad hemma hos mig. Han blir därför glad, när jag lämnar fram dem och jag får en kram. Jag passar även på att krama om Henke, som tillfälligt jobbar hos Lillis.

Det är en strålande höstdag och jag får fälla ner solskyddet i bilen, för att inte bli bländad. Luften är hög och klar. Egentligen skulle man ha gett sig ut i naturen en sån här dag, men idag hinner jag faktiskt inte. Visst är det sjukt?! Och jag som inte ens jobbar!

Ändå så hamnar jag på något sätt vid bostadsrätten jag är intresserad av. Jag parkerar bilen och går sakta genom området, för att liksom känna in hur det känns. Precis bakom längan med förråden, som hör till området, ligger en liten fin lekpark. Jag kan riktigt se hur jag är där med Hailey och gungar henne sakta.

Jag känner mig som en smygtittare i området, men det bjuder jag på! Folk kan stå där och glutta bakom sina gardiner, om de vill! Jag måste ju få gå där och titta om jag vill! Nej, det är nog ingen som undrar. Det är bara jag som känner så. Dags att gå tillbaka till bilen, kanske?

När jag kommer hem, så serverar jag mig en snabb lunch bestående av yoghurt och makrillmacka. Måste gå snabbt, för snart är Ullis och Marre här. De ska lämna Simbas torrfoder, som vi har skickat efter tillsammans från England. Mycket billigare!

Jag hinner inte börja äta, innan mamma ringer för att höra hur det är. Vi pratar en stund om allt som har hänt sen sist vi pratade. Mamma undrar vad jag ska göra på fredag. Jag berättar att det är enda dagen den här veckan, som jag inte har något inbokat.

"-Bra, då kommer du hem till mig och tar en promenad runt Borsöknasjön och badar bubbelbad och dricker champagne!", säger mamma, nästan lite trotsigt. Måste ju erkänna att det är ganska enkelt att veta vad jag ska svara på den frågan. Yes!!

Ullis och Marre kommer precis, när jag har hunnit dukat undan lunchen. Hailey är nyvaken och ser så där himla gosig ut. Jag nästan sliter henne ur Marres famn. Mormors tjej!

Ullis ställer ner 5-kilossäcken med kattmat på hallgolvet. Nu vet jag en, som kommer att blir glad! När jag har hällt upp en skål med torrfoder, så öppnar jag altandörren och ruskar på skålen, så att det rasslar. Simba formligen flyger in, trots att han möter Hailey på golvet, när han rundar hörnet in till köket. Helt överlycklig, alltså!

Vi fikar och pratar en stund, medan Hailey far omkring och försöker att ta på allt som finns i räckhöjd. Nu går det undan, kan jag lova! Det dröjer nog inte länge, innan hon kan resa sig och därmed får lite mer räckvidd.

Ullis undrar vad jag ska göra på fredag och jag berättar att jag just har bestämt att vara hos mamma då. Ullis ser besviken ut. Hon hade tänkt att vi skulle gå på stan eller nåt. Jag föreslår att vi kan göra det på lördag istället. Jag ska ju på tjejfest på kvällen och har inget fint att klä mig i. Deal!

När Ullis och Marre åker hemåt igen, så lämnar jag med lite äpplen och paprikor. Det är alltid välkommet och jag hinner ju inte göra av med allt själv, heller.

Nähej, om jag skulle ta och försöka få i mig lite kvällsmat nu då. Sen har jag lovat Henke att ringa en stund. Förstår inte var tiden tar vägen! Den här dagen är ju snart slut!

Fönstertvätt

Det stinker hemma, som i en spritbutik. Nej, jag har inte varit och tullat i barskåpet! Jag har tvättat fönster och använt T-röd i vattnet, för att slippa fula ränder. Fick tipset av Lillis, som i sin tur har fått det från en yreksman. Klockrent!

Jag gick länge och kände efter om jag hade lust och jag hittade på allt annat istället för att börja med fönstren. Det känns alltid så jobbigt, bara det där med att börja. Sen går det ju bara av farten och det är ju dessutom kul att se hur fint det blir.

Hann med ett långt telefonsamtal med min "lilla gubbe", Henke också, innan jag tvingade mig att köra igång med fönstren. Han kämpar varje dag för att få ett jobb. Just nu går han hos en jobbcoach, inom ramen för arbetsförmedlingens verksamhet. Hoppas att det kan leda till ett jobb till slut.

Nu har jag hunnit med nästan alla fönstren. Det är bara utsidan på fönstren, på framsidan av huset, som är kvar. Helt över förväntan, för jag hade som mål att bara göra klart invändigt. Sen när det ändå slutade att regna, så fortsatte jag utvändigt på baksidan av huset.

En sak som underlättar, är att jag fortfarande har Marres treppstege kvar här, sen de var här och hjälpte mig med målningen. Då blir det lite lättare, än att vingla omkring på min lilla trappstol.

Hur som helst, så känner jag mig supernöjd med dagens insats! Nu ska jag bara ta en dusch och tvätta håret. Sen kan jag med gott samvete bänka mig framför TV:n i sovrummet.

Ikväll är det "Bonde söker fru" och det måste jag ju bara se. Det är både pinsamnt och mysigt på en gång. Det enda som stör mig, är att jag inte har min egen kärlek här bredvid att fnissa tillsammans med. I och för sig, så hade han inte velat titta i alla fall. Han tyckte det var alldeles för pinsamt.

Jag saknar dig så, Johnny!

Stajling och gräsklippning

Mamma sa ju redan igår, att hon ville ha med mig som smakråd, när hon ska köpa lite nya växter. På tisdag kommer mäklarens fotograf och ska ta korten, som ska läggas ut på Hemnet. Huset behöver därför stajlas inför den dagen.

Precis innan jag ska åka till mamma, så ringer Ullis. Nu har de hört av sig från Strömsholm igen och berättat att Freaky har lyckats slita ur katetern på sig själv. Inte bra! Nu måste de kolla om han kan kissa av sig själv, annars måste han sövas igen för att få en ny kateter.

Stackars Freaky och stackars Ullis. Hon har väl fått nog med stryk nu, tycker jag. Kan det aldrig få bli lugnt runt henne?! Tänk att alla olyckor har en förmåga att komma i stim!

Mamma och jag kliver in på Växtriket med en stor vagn, som ska fyllas med både ute- och inneblommor. Precis innanför dörren, så träffar jag på en gammal arbetskamrat, Karin, som jobbar där. Vi pratar en stund, sen går vi vidare.

Vad kul det är att få vara med som smakråd. Det är ju alltid enkelt att sätta sprätt på någon annans pengar! Mamma verkar i alla fall nöjd över att jag är med, även om det kostar en slant att lösa ut oss därifrån. Väl investerade pengar, tycker vi båda.

Lillis har redan kommit hem och håller på i trädgården och påtar, när vi svänger in på uppfarten. Han tar emot blommorna vi har köpt och börjar direkt att planera i krukorna. Gäller ju att smida medans järnet är varmt. He, he.... Lillis är ju smed! Jag vet, den var dålig!

Jag har tagit med tre bitar av min gröna sockerkaka. Lovade mamma att spara en bit. Smakar gott till kaffet. Effie sitter och gnäller bredvid mamma och vill smaka. Det får hon givetvis.

Stajlingen har redan börjat i mitt huvud, så jag har inte ens ro att sitta still tills jag har fikat klart. Skitkul att få vara med och tycka till och styra och ställa lite. Jag har en ganska bestämd uppfattning om hur allt ska vara och säger till mamma och Lillis, att jag säger precis vad jag tycker, så vill de inte det, så måste de säga ifrån!

De verkar i alla fall tycka att det är bra med någon, som är med och hjälper dem att få till det. Mamma säger att hon gärna vill att jag är med på tisdag, när fotografen kommer, så att jag kan hjälpa till med att piffa lite inför varje kort. Det vill jag gärna, så det bestämmer vi.

Det är svårt att slita sig från stajlandet, men jag känner att jag har mycket att göra själv därhemma också. Jag tackar för mig och tar bilen hemåt igen.

Känner mig ganska nöjd med dagen hittills, även om tankarna går direkt till Johnny, när jag sitter där själv i bilen. Så många gånger vi har cyklat den här vägen tillsammans, mellan Borsökna och Bälgviken!

Hemma igen, så värmer jag på en portion av ugnsfalu och potatismos. Stockar sig i halsen, men det går ändå ner. Gäller att få i sig lite mat, så att jag orkar klippa gräset sen.

Två timmar senare, så sitter jag på altanen och försöker att få bort allt gräsklipp på benen, fötterna och på gympadojjorna. Myggen har börjat anfalla och det känns så där att sitta där svettig i shorts och linne. Jag skyndar mig in i stugvärmen, undan myggen.

Inne ligger Simba i fårskinnsfällen och sover tungt. Så skönt det ser ut! Ullis ringer och berättar att Freaky blir kvar på Strömsholm i natt också. Han har inte lyckats att kissa så bra på egen hand ännu, så de vill vara säkra på att han inte behöver få en ny kateter, innan han får åka hem.

Innan jag sätter mig vid datorn för att skriva, så stryker jag orden "klippa gräset", på en lista jag har gjort. Tänkte att det kunde kännas skönt att ha en lista på alla måsten, så att man kommer ihåg allt som behöver göras. Dessutom så känns det så himla bra, när man äntligen kan stryka något på listan.

Kort och gott, så känner jag mig väldigt nöjd med min dag. Har inte gråtit något idag heller. Vet inte om det är bra eller dåligt. Det har i alla fall gjort lite mindre ont idag och det är väl i alla fall ett stort steg i rätt riktning.