Tisdag med stresskänning

Vilken härlig morgon! Trots att Simba har försökt att få liv i mig mycket tidigare, så har jag lyckats sova till halv nio. Av någon anledning, så känns det som att jag behöver sova ifatt. Förstår inte vart tiden tar vägen på kvällar och nätter!

Idag ska jag träffa min Ölkultur-kompis Anitha. Hon ska bjuda mig på lunch hemma hos henne i Ribbingelund. Eftersom jag sov så länge, så blir det nästan stressigt att hinna iväg till tio, som vi kom överens om. Hur sjutton kan man bli stressad som "pensionär"?! Jo, JAG vet!

Grönskan och fågelsången är nästan smärtsamt vacker i Ribbingelund, när jag parkerar bilen utanför Anithas hus. Anithas lilla hund möter mig och vi går direkt ut på altanen och sätter oss. Nu har vi mycket att ta igen, för det är längesedan vi sågs och hade möjlighet att prata ostört.

Tiden bara flyger iväg. Vi äter en hemlagad, god matpaj med kyckling, bacon och kantareller. Jag hinner precis dricka upp kaffet, när jag inser att det är riktigt bråttom nu, om jag ska hinna i tid till frissan. Suck! Varför blir det alltid så här?!

En minut i avtalad tid, kliver jag in hos Marie på Salong Style i Skogsängen. Pust! Jag hade tagit med mig ombyteskläder till Anitha, men det fanns inte en chans att hinna byta om. Det får helt enkelt duga med shorts, linne och leriga gympadojor.

Två timmar senare, kommer jag ut från Marie. Helt genomsvettig, men utan den tråkiga grå utväxten och med fräscha hårtoppar. Nu är jag glad att jag inte hann byta om till andra kläder, med tanke på den svettframkallande frisörstolen hos Marie.

Flera personer har sökt mig på mobilen, under mitt frisörbesök. Bosse får högsta prio och jag ställer mig i skuggan bredvid bilen och pratar en stund. Fjärilar i magen, fårkatiga leenden och mycket lekande med hårslingor. Är jag fjorton eller?!

Mamma behöver smakråd med en hallmatta, så nästa stopp blir Vilsta Herrgård. Där blir jag, som vanligt, hämtad vid bilen av en ylande Effie. Mattan är fin och vi hinner även prata en stund. Lillis är lite förvånad över hur jag har kunnat förvandlas till en husbilstjej över en natt. Hm, inga kommentarer!

Henke har ringt och "beställt" tacos till kvällen, så jag sätter fart mot Willy's, för att handla det jag behöver. Nu är det så varmt ute, så att det är riktigt skönt att gå omkring bland kyldiskarna inne i affären. Bara för att jag har suttit lite i kassan på Ica, så kollar jag in Willy's kassatjejer lite extra. Yrkesskadad redan?!

Jag har en timme på mig att fixa lite hemma, innan Henke, Theres och Ängla dyker upp. Nu kommer den där känslan av stress upp igen. Skärpning Lena! Allt behöver ju inte vara så himla välordnat och putsat! Det duger ändå! Det där behöver jag definitivt träna lite mer på!

När jag är ensam igen och har hängt upp två maskiner tvätt på torkställningen, så ringer jag till Bosse. Vi pratar en lång stund och berättar för varandra hur mycket vi längtar. Vi pratar även om allt kul vi ska göra i sommar. Synd bara, att helgerna inte räcker till allt vi vill göra.

Ullis ringer medan vi pratar och jag ber att få ringa upp henne senare. Henke hinner också ringa medan vi pratar. Är det stress jag känner igen? Jag lägger mig i soffan medan jag pratar färdigt med Bosse. Såja, nu känns det lite bättre.

Klockan hinner bli runt tolv, innan jag har kommit till ro. Även om jag har varit i farten hela dagen, så kan jag inte släppa tanken på att jag inte har hunnit med att motionera något på länge. Hm, varför fokuserar jag alltid på det jag INTE har hunnit, istället för att vara glad för det jag faktiskt HAR hunnit med?! Mer träning där!

En sak jag har hunnit med ikväll, är att boka våra biljetter till P-Floyd i Dalhalla. Det är jag väldigt glad över!

Kul kväll på Ölkultur

Oj vilken kväll det blev igår! Har egentligen inte tid, men här kommer några rader i alla fall.

Piffad och klar, sätter jag mig i Lillis bil. Det föll sig så bra, att han var i närheten och kan därmed ge mig skjuts ner till Ölkultur. Ibland ska man ha tur! Tack, Lillis!

Barbro, Jarmo och deras grannar är redan på plats. Kul att träffa ytterligare nya människor! Förutom stammisarna, så är det många gamla arbetskamrater till mig på plats i kväll. Så härligt familjär stämning! Känns som att alla känner alla.

Vi äter, dricker öl och har trevligt. Rätt som det är, så ser jag att Jarmo börjar skruva på sig och ta sig i nacken. Hm, han ser ut att ha samma nackproblem som jag. Stackare! Jag blinkar åt Barbro och frågar om det är OK, att jag knådar hennes sambo i nacken en stund.

Först blir Jarmo lite överrumplad och stel, när jag ställer mig bakom honom och börjar knåda hans ömma axlar och nacke. Sen känner jag att han mjuknar och bara njuter. Några i gänget vid bordet bakom börjar jubla och skriker, "- När är det min tur då?!".

Det slutar med att jag knådar ett helt gäng av både damer och herrar. Vi skrattar hjärtligt åt den något udda situationen på Ölkultur. Någon i gänget, som ska med på Belgienresan med Ölkultur, tycker att jag borde dela rum med honom i stället för med Anita. Joråsåattöh.....

När Ölkultur stänger vid tio, så går vi vidare till Bishop´s arms. Kvällen är ju bara barnet och vi har så kul. Masserandet av nackar fortsätter även där och vi skrattar gott åt folk, som undrar vad vi håller på med. Jag får dessutom matnyttiga råd av en äkta massör, som lägger sig i mitt knådande. Ha, ha...

Klockan tolv stänger även Bishops och det är dags att gå till bussen. Nej, regnet bara öser ner, när jag kommer ut! Typiskt! Jag provar att ringa Henke. Jodå, han kommer snart, fast han precis hade gått och lagt sig. Tack min snälla son, för att du ser till att din galna mamma kommer hem säkert!

Nu är det långfredag och jag måste se till att rycka upp mig en aning. Ikväll ska jag bjuda Karin och Thomas och mamma och Lillis på en enkel vinprovning och en smarrig middag. Vi ska vara hemma hos mamma och Lillis, då de inte kan ta med hunden hem till mig.

Fettisdag och mys med Henke

Idag har jag lovat, att hjälpa till och bära lite möbler med Lillis på förmiddagen. Jag ser till att göra mig klar i tid, men Lillis ringer och säger att han har blivit försenad. Då passar jag på att ringa till Johnnys mamma, Doris.

Hemskt, men jag tror att det har gått två månader, sen jag hörde av mig sist. Jag har helt enkelt inte orkat. Doris låter alltid så himla bräcklig och jag blir bara ledsen av att höra hur de lider. Min beteendevetare sa åt mig, att vänta med att ringa, tills jag har en bra dag och det har dröjt...

Doris och jag kommer i alla fall överens om, att jag ska hämta henne i morgon vid tolv. Då ska vi fika tillsammans här och jag får visa henne mitt nya hem. Tror att det är skönt för henne, att komma ut lite och få något annat att tänka på. David är dålig, så han orkar inte följa med.

Mamma kommer och hämtar mig sen och vi åker till lägenheten i Vilsta, där Lillis väntar med full släpkärra. De har tagit reda på en gammal kökssoffa och lackat om den. Tror till och med att jag har sovit i denna soffa, när jag var liten. Den har stått undanskuffad länge i ett förråd på Lillis företag. Nu är den omlackad i antikvitt och den blir jättefin i deras nya kök.

Mamma och jag åker till Åhléns, för att handla fyra fyrkantiga sittdynor, som ska ligga på sofflocket. Tyvärr, så blev det inte lika fint i verkligheten, som idén vi hade. Ja, ja, men de går ju att lämna tillbaka. Blir nog bättre med en hel dyna till hela locket.

Vi kör ett lass med möbler till, innan det är dags för en välförtjänt kaffepaus med var sin semla. Jag har hittills varit ståndaktig och avstått alla erbjudanden om semla, men idag är det ju fettisdag, så nu njuter jag av varje tugga.

När jag kommer hem igen, så inser jag att det ligger två upptinade kycklingfiléer i kylskåpet, som måste tillagas. Trots att jag nyss har ätit semla, så börjar det knorra i magen. Jag ringer Henke och undrar om han vill äta med mig och det vill han.

Jag börjar lite smått med maten, även om jag vet att Henke inte kommer förrän om en timme. Då ringer min vän Karin. Hon hostar och kraxar i telefon och jag är tacksam för att hon inte trotsade sin sjukdom och kom hit i lördags, på den planerade middagen. Hon har åkt på en otäck influensa.

Henke äter med god aptit och det värmer mitt modershjärta. Han säger att kycklingsåsen är en av hans favoriträtter, som han minns hemifrån. Min gullegubbe!

Ullis ringer och berättar att Hailey har ramlat och slagit upp läppen rejält. Dessutom har hon över 38 i feber. Stackars liten! Då får vi se, om de kan komma i morgon, när vi ska fika med Doris.

Efter maten sätter Henke och jag oss i soffan och jäser en stund. Mysigt att få rå om sonen en stund, alldeles för mig själv. Det är inte ofta, så det gäller att ta vara på de få tillfällen, som ges.

Henkes kompis, Micke ringer på Henkes mobil. Jag frågar om han är sugen på semla och säger att han kan köpa med sig semlor till sig själv och Henke, så bjuder jag. Själv avstår jag semla. Det räcker med en idag.

Det blir en trevlig fikastund och jag känner mig lyckligt lottad, som får sitta där och slänga käft i köket med Henke och hans kompis. Kul att de vill sitta här och fika med mig!

Nu funderar jag på, om jag ska titta på "House" sen och så får det bli sena nyheterna. Får nog bli så.

Oväntat kul lördag

Vet inte om det är ett sundhetstecken, men jag hann aldrig blogga igår. Ska ändå försöka att sammanfatta, vad jag hade för mig....

Jag vaknar ganska tidigt, för att vara jag. Klockan är bara straxt före åtta. Bra, då hinner jag gå till affären och köpa lite kaffebröd. Maria kommer förbi, för att hämta mina deklarationsunderlag. Eventuellt ska Peter, Marias sambo, hjälpa mig att deklarera.

Det har börjat töa ute och man riktigt känner hur våren närmar sig med stormsteg. Dessvärre, så är det ruskigt halt, så det gäller att vara försiktig. Fåglarna har bytt melodi och förstärker hoppet om våren.

Det blir en smaskig drömrulle till kaffet. Mysigt att få sitta på tu man hand med Maria. Det var länge sedan. Jag äter två skivor av drömrullen och mår riktigt illa sen. Varför gör jag alltid så?!

Dammråttorna virvlar i alla hörn, så jag tvingar mig själv att dra runt med dammsugaren ett varv, när Maria har åkt. Aldrig kul, men ack så skönt, när det är gjort.

Precis när jag har klivit ur duschen, så ringer min mobil ute i köket. Normalt, så brukar jag ha alla telefonerna inne i badrummet, när jag duschar, men idag glömde jag det. Jag får helt enkelt linda in mig i badlakanet och springa ut i köket. Nej, jag kan ju inte låta bli att svara. Jag är alldeles för nyfiken!

Det är en man, som ringer på en av mina Blocket-annonser. Han frågar om mattorna finns kvar. Typiskt! Jag ska precis sätta mig i bilen och åka till en kvinna, som har köpt den stora "kina-mattan" via Facebook.

När jag avslutar samtalet, så ser jag att jag har ett missat samtal. Jag hörde väl helt enkelt inte att det ringde, när jag stod i duschen. Jag ringer upp numret och det är husköparna, som svarar. De vill att vi ska åka ut till Bälgviken i morgon, för att titta på saker de vill köpa av mig, som t ex gräsklipparen. Självklart!

Kvinnan, som ska ha mattan, är från Syrien. Hon har ont i en arm, så jag följer med henne upp till lägenheten med mattan. Hon ber mig att följa med in, för att hon vill visa an annan, liknande matta, hon har köpt. Hennes barn, som är i sena tonåren, kommer och hälsar och tittar på mattan.

Jag slås av den uppriktiga värme, de utstrålar, när vi står där och pratar om mattan och dess historia. Hon lyser av glädje över sitt köp. Det slutar med att jag spontant kramar om kvinnan, innan jag går därifrån och säger att mattan kommer till ett bra hem.

Tänk, så konstigt det kan bli! Tidigare skulle jag aldrig ha kunnat krama om en vilt främmande kvinna. Kanske har något med mina traumatiska upplevelser att göra. På något sätt, så har jag i alla fall fått en helt annan inställning till livet. Jag ger efter för mina impulser och försöker att ta vara på varje sekund. Det gör mig glad!

I går kväll, bestämde jag mig för, att jag ska gå till Eskilstuna Ölkultur ikväll. Mina middagsgäster är sjuka och därmed är kvällens planerade middag inställd. Då finns det ju ingen anledning till, att jag ska sitta här hemma och uggla själv. Lite av en utmaning, att ta mig dit, alldeles själv.

Regnet öser ner, när jag går till bussen. Tur att jag har en frisyr, som mår bra av fuktigt väder! Jag drar ändå kapuschongen över huvudet, för det är ju lite onödigt, att komma som en dränkt katt till Ölkultur. Om det var halt tidigare, så är det, om möjligt, ännu halare nu.

Jag är inte ett dugg orolig, när jag kliver in på Ölkultur. Jag vet ju, att jag kommer att känna igen många ansikten därinne. Dessutom vet jag, att min blivande rumskompis på kommande Belgienresa, jobbar i baren ikväll.

Som väntat, så träffar jag direkt flera gamla vänner, bl a Frida från Bälgviken. Jag slår mig ner vid deras bord. Hon är ute med ett gäng kompisar från skoltiden. Vi finner varandra direkt och har hur kul som helst.

När puben stänger, så går vi vidare till en bluesklubb, "Josef's bar". Det är första gången jag är där, men jag lovar, att det definitivt inte är sista. Äntligen ett ställe, där man slipper känna sig, som om "hemmet har brunnit". Det är dessutom ett riktigt bra band, som spelar.

När kvällen börjar gå mot sitt slut, så ringer Henke och undrar om jag behöver skjuts hem. Gulle dig! Jag hade mycket väl kunnat ta bussen hem, men det är ju lite kul att få skjuts hem av Henke och hans kompisar istället.

Nu sitter jag här idag och försöker rycka upp mig, inför dagens besök i Bälgviken. Kan ju säga, att jag inte har den minsta lust, att åka dit. Bara att bita ihop! Nu är det ju mindre än en vecka kvar, innan jag får lämna Bälgviken bakom mig.

Alla Hjärtans Dag

Ja ha, då var det Alla Hjärtans Dag, idag då. Känns så konstigt, att man inte har någon hjärtevän, att mysa med. Johnny och jag brukade alltid vara noga med, att komma med någon liten blomma till varandra, eller göra någon extra god mat. Jag får väl tända ljuset ikväll, istället då.

Idag ska Henke komma och hjälpa mig, att lasta ur garaget i Bälgviken. Därför är jag på väg till affären, för att handla lite extra god frukost till min lilla gubbe. Jag får väl skämma bort honom istället då!

Förutom att handla frukost, så fyller jag nästan en hel påse med stora, röda geléhjärtan. Det är något jag alltid har köpt hem på Alla Hjärtans Dag, så då blir det så, även idag.

Henke äter frukosten med god aptit och jag sitter bredvid och njuter av att se hans aptit. Jag åt frukost redan för ett par timmar sedan. Så fort Henke har ätit klart, så ska vi åka och låna Lillis bil med släpkärra, för att få med oss alla saker från Bälgviken.

En sån här dag, är det viktigt att jag har något meningsfullt att göra och att jag har någon med mig ut till Bälgviken. Jag misstänker att det känns svårt för Henke också, så då är det ju bra, att vi gör det här tillsammans.

På plats i garaget, så känner jag bara en panikartad känsla, när jag inser hur mycket saker det är kvar att hämta. Min plan blir, att försöka inrikta oss på det som ska till kommande loppis i Borsökna och det som ska hem till mig. Resten får vi helt enkelt ta en annan dag.

Även om vi kör på för fullt, så hinner vi bara med två lass. Henke ska med Johanna på bio och behöver vara hemma till klockan sex. Självklart! Vi kan fortsätta en annan dag. Nu har vi ju i alla fall fått iväg det jobbigaste. Tack Henke!

Samma panikkänsla kommer tillbaka, när jag kliver in hemma i lägenheten. Där står kartonger och påsar huller om buller. Vart fasen ska jag göra av allt?! Mycket av det här kommer nog att åka ut till förrådet. En del kommer nog att gå till loppisen också.

Jag pratar en stund med Ullis. Hon och Hailey har feber idag. Egentligen skulle jag ha hälsat på dem idag, men nu skjuter vi det till en annan dag. Marre lovar att hjälpa mig i morgon, när jag säger att jag tänkte ta en sväng till ut till Bälgviken med släpkärran. Toppen!

Nu sitter jag här och mår illa. Jag har moffat geléhjärtan för brinnande livet. Tanken var ju att jag skulle bjuda mina barn med respektive på hjärtana, men Henke gillade dem inte så mycket och Ullis är ju sjuk. Går ju inte att sluta äta ju! Bläää!

Besiktning och bubbel

Egentligen, så skulle jag ha behövt gå en riktigt lång promenad på förmiddagen idag, för jag moffade tårta igår, som om min sista dag var kommen. Skit samma, det var gott i alla fall!

Nej, idag blir det ingen promenad, för jag ska åka ut till Bälgviken, tillsammans med Henke. Spekulanterna har begärt en besiktning av huset och vi ska vara med. Visst är det lite spännande, men jag känner inte att jag har något att oroa mig för, egentligen.

Jag ringer till Henke en halvtimme tidigare och frågar om jag kan komma lite tidigare, för att hälsa på deras katt, Morgan. Absolut! Skönt, för jag går bara hemma och är rastlös.

Henke och Johanna står beredda med katten Morgan i hallen, när jag plingar på dörren. Det blir lite av pusskalas och Morgan verkar fundera över vad som är frågan, egentligen.

Det känns jätteskönt, att ha Henke med mig ut på besiktningen. Inte bara för att han kan bygg, utan även som psykologiskt stöd. Jag har ju haft lite svårt för att åka ut till huset själv nu, på sista tiden.

Besiktningsmannen är från Anticimex och verkar riktigt trevlig. Straxt därpå, så kommer killen i spekulantparet, tillsammans med pappa, svärfar och en rörmokare. Här ska vi inte missa något! Måste ändå säga att det aldrig kändes så.

Efter en stund, så dyker även mamman upp. Vi finner varandra direkt, mamman och jag, och pratar om gemensamma bekanta, så att jag håller på att missa hela besiktningen. Tur att Henke är med!

De har gått igenom hela huset, från grunden till vinden och hittar inget fel. Även om jag visste det redan från början, så känns det skönt att få ett kvitto på att jag säljer ett bra hus. Synd bara att jag inte kunde få ut det pris jag ville!

Även om de nu har lagt ett, som jag uttrycker det, skambud, så får jag ändå erkänna att jag gillar dem. De är unga och väntar sitt första barn. Så kul för Bälgviken, att det kommer en ny generation in i vårt hus! Helt plötsligt, så hör jag mig själv säga, att det där lämnar jag med, det där också.

Från att ha varit hatiskt inställd till de prutande spekulanterna, så känner jag att jag vill dem så väl. Känns så kul att det kommer en ung, ny familj till vårt hus. Kunde inte ha blivit bättre! Jag vill dem så väl , så jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på. Tänk hur man kan förändras!

Dessutom, så ska det bli så himla skönt att få lämna över nyckeln till huset och känna att jag stänger dörren till den delen i mitt liv. Det blir så symboliskt! Nu kanske jag kan få lite lugn i sinnet, när jag slipper att ha huset att oroa mig för.

På väg hem, så åker jag vägen förbi Tuna Park och kan inte låta bli att köpa en flaska bubbel. Jag ringer mamma och frågar om hon vill göra mig sällskap att fira. Jag vet ju redan nu, att det blir affär. Vi kommer att skriva kontrakt den här veckan.

Lillis skjutsar hit mamma, som inte var sen att nappa på mitt erbjudande. Vi skålar i finaste kristallglasen. Skönt att kunna dela glädjen med mamma! Förutom att vara min mamma, så är hon en av mina bästa vänner!

Förutom glädjen, så finns det många mörka tankar kring dagens händelse också. Tur att jag har mamma att dela dessa tankar med! Även om vi har det mysigt och så, så blir det även en del djupdykningar i känslornas hav.

När klockan börjar närma sig halv elva, så ringer Lillis och undrar om inte mamma vill bli hämtad snart. Jag berättar att vi har blivit lite djupa, men att det nog kan vara läge att komma snart.

Jag kramar om mamma, innan hon kliver ut i mörkret och jag blir själv igen. Skönt att jag har bloggen kvar att ge mina sista tankar till, innan det är dags för sängen!

Gardinjakt

Det känns lite lättare att kliva upp idag. Stor del har jag Inga-Lisa och Karin W att tacka för. De var här igår eftermiddag och fikade med mig. De hade med sig fina blommor, en nalle och en chokladkaka. Jag tror att vi satt i runt fyra timmar och bara fikade och pratade. Tack ni fina tjejer!

I stället för att bli sittandes vid datorn alltför länge, så gör jag mig i ordning. Idag ska jag åka runt och titta efter nya gardiner. Nästan inga av mina gardiner från Bälgviken, passar här.

Igår kväll satt jag och bläddrade i Ellos nya katalog och hittade då en gardinserie, som jag bara tokföll för direkt....

Jag har tänkt mig att ha samma tyg till gardiner i både kök och vardagsrum, fast i olika modeller. Det blir kappor i vardagsrummet, två kuddfodral till soffan, längder till altandörren och hissgardin i köket.

Även om jag inser att jag redan har bestämt mig, så funkar ju jag så, att jag måste i alla fall kolla runt, så att jag inte hittar något ännu snyggare, innan jag kan slå till. Ja, jag är jobbig!

Ullis har tipsat om en rea på en tygaffär, så jag ringer mamma och hör om hon ska med. Hon står och lagar mat, så det funkar inte. Då kollar jag med Lena Forsman, men hon kan inte bli klar med så kort varsel. Men då åker jag väl själv då!

Dessvärre, så är det ingen rea längre på tygaffären, som Ullis tipsade om. Tur att jag inte lurade med någon mer då. Jag går en stund och strosar och kollar lite i de andra affärerna runtomkring, innan jag tar bilen ner till stan. Det finns en affär till där, som jag ska till, innan jag ger upp och beställer från Ellos.

Det finns inga gardiner som passar mig i smaken där heller. Jag har väl helt enkelt bestämt mig för att jag ska ha de från Ellos. Tror att de kan bli ett riktigt lyft i min ljusa och fräscha, men annars så färglösa lägenhet. För säkerhets skull, så åker jag vägen om Jysk också.

Sist när jag var där, så hittade jag ju ett par gardinlängder, men då blev jag för snål och ville avvakta. När jag tittar på dem nu, så tycker jag att de ser skittråkiga ut. Synd, för nu är de nedsatta till långt under halva priset. Nä, nu åker jag hem och beställer på Ellos!

Ullis kollar på nätet, så att hon kan säga vad hon tycker om gardinerna. Känns skönt att fråga henne, för hon skulle verkligen säga om hon inte gillade dem. Nu ska jag beställa innan jag ångrar mig, för de var är ju inte precis gratis.

När jag ändå är i stöten, så passar jag på att beställa längder i linnefärgad spets till sovrummet. Där har jag så pass starka färger ändå, så det blir nog bra med en lugn färg på gardinerna. Nya gardinstänger, krokar och omtag, hoppsan vad det drog iväg, men vad sjutton!

Mamma ringer och jag kvittrar och berättar om gardinerna. Hon frågar om jag vill komma över och äta, men jag känner mig för trött för att ta mig ut igen.

Jag hamnar framför datorn igen, men en kopp med rykande hett te. Jag går in på Johnnys Facebooksida, för att titta lite. Då ser jag att Henke har skrivit där, både till jul och nyår. Han pratar direkt till Johnny och skriver så fint.

Ett tag, får jag lust att börja titta på bildspelet med Johnny, det vi hade till minnesstunden. Nej, jag ska inte titta på det, för jag blir bara ledsen. I stället uppdaterar jag budgetfilen och ser till att jag har koll på ekonomin. Tror faktiskt att Johnny skulle ha gillat den prioriteringen

Onsdag med Henke

Min mobil väcker mig, när Ullis messar vid halv nio, "Vaken?". "Nästan", svarar jag och ber henne att ringa om fem minuter. Gosh, vad jag har sovit! Nästan läskigt hur borta man blir av sömntabletter. Ändå tar jag ingen stor dos. Bra i alla fall, att det finns bot, när man har svårt att sova.

Ullis vill berätta att Hailey har blivit jättedålig av vaccinationen hon fick igår. De har kanske sovit 1½ timme som mest inatt. Hon har haft över 40 grader i natt. Nu har hon över 38, fast hon har fått Alvedon. Stackars liten! Hoppas att hon hinner bli bättre tills på fredag, då hon fyller ett och vi vill fira henne.

Min vän, Karin svänger förbi och lämnar några smycken jag har köpt plus en mobilladdare. Vi hinner prata en kortis, innan Karin måste åka vidare och bestämmer att vi kanske ska gå på Eskilstuna Ölkultur på fredag, efter Haileys födelsedagsfirande. Kul!

Henke och jag har bestämt att vi ska åka ut till Bälgviken idag. Han ska hjälpa mig att få fart på centraldammsugaren. Stackars Henke, att behöva krypa ner i isoleringen på vinden igen. Tur att jag har en sån snäll och hjälpsam son!

När vi åker ut, så är det givetvis tågstopp i Hållsta. Jag ryser bara vid åsynen av järnvägen. Saken blir inte bättre av att det är ett godståg, som passerar. Tur att jag har Henke med mig, så att jag har någon att bolla min ångest med.

Det känns helt OK, bara vi har kommit in i huset. Det är ganska kallt, för jag har ju dragit ner på värmen, sen jag flyttade därifrån. Jag plockar med mig lite saker utifrån en lista, som jag har gjort i förväg. Jag har ju ett minne som en guldfisk just nu, så det gäller att ta till alla medel, för att vara effektiv.

På väg hem, tar vi vägen förbi Hållsta pizzeria och frossar i varsin välförtjänt pizza. Mmm! Skönt att få sitta där i lugn och ro och äta med min fina son. Vi pratar inte så mycket, men det behövs inte. Jag bara myser ändå.

Henke hjälper mig in med sakerna, jag har tagit med mig hem från huset. Det är bl a lite prylar från loppisen, som jag har tänkt att lägga ut till försäljning på en Facebookgrupp. Henke har bråttom hem med alla DVD-filmerna, som han har tagit med sig.

Typiskt nog, så är batteriet i kameran slut, när jag just ska fota alla prylarna. I väntan på laddning, så stryker jag julgardinerna och julduken. Jag fick ju även med mig gardinstänger hem från huset, så nu kommer de på plats, julgardinerna....

Det är riktigt kul att lägga upp annonser på Facebook. I början fattade jag inte hur man skulle göra, men det går snabbt att lära sig. Det värsta är ju att jag hittar saker, som jag vill köpa också. Köpstopp alltså! Har inte plats med mer nu!

Min nacke och rygg plågar mig fortfarande, så jag ringer till min massör och naprapat och lyckas få en tid i morgon bitti kl. 08:30. Det blir till att ställa klockan, alltså! Jag är bara så tacksam över att få en tid innan julhelgen.

Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli dags för "Bonde söker fru", fast ikväll vet jag inte om det är så bra. Det är bröllopet mellan Pär-Ola och Louise. Har en känsla av att det blir så där överdrivet sockersött. Jag får väl vara beredd med "skäms-kudden".

Måndag och jag njuter

Jaha, då var det måndag då. Känns i och för sig ingen större skillnad för mig, som inte har ett jobb att gå till. Faktum är att jag fortfarande njuter av att att kunna dra täcket över huvudet, när jag hör grannarna som är på väg till jobbet.

På mitt schema står det städning idag. Jag har ju faktiskt bott här över en vecka nu, så det är ju inte så konstigt att dammtussarna börjar flyga runt golven. Skönt att inte ha så stort och bara en toalett att städa!

Henke kommer över, för att hjälpa mig att få fart på bioljudet. Jag har inte lyckats med det själv, så jag har fått ha TV-ljudet och det låter så burkigt, när man är van med bioljud.

Vi äter tillsammans, när Henke är klar. Mysigt att få rå om honom lite en stund. Hoppas att det kan bli oftare nu, när vi bor så pass nära varandra.

Mamma ringer och vill ha sällskap runt Borsöknasjön, men jag förklarar att Henke är här, så vi får ta det en annan dag.

När Henke har åkt, så börjar jag att försöka tömma de sista kartongerna. Det är så svårt att få plats med allt. Tänk er själva att komma från hus med garage och klämma in sig på 75 kvm och litet förråd. Skam den som ger sig!

När jag håller på och flyttar på julsakerna, så hittar jag ljusslingan, som vi hade i vår idegran i Bälgviken. Den ska jag försöka sätta upp i det lilla, nyplanterade päronträdet här. Inte så många grenar att fästa i, så det blir några varv. Så här fint blir det i alla fall....

Bara för att jag kan, så går jag vägen till affären, för att handla mjölk och lite till. Känns helt underbart att ha gångavstånd till affären! Risken är väl att det blir dyrt, så jag får väl se upp med vad som hamnar i korgen.

Nu har jag just bestämt, att jag ska göra mig av med TV och TV-möbel i sovrummet. Det känns ju lite överkurs att ha en extra TV i sovrummet, när jag lika bra kan sitta i soffan och titta. Dessutom är sovrummet trångt, som det är ändå.

Det tar mig halva kvällen att fixa med foto och annonser i en säljgrupp på Facebook. Vet inte om det är skit bakom tangenterna eller om det är fejjan som strular. Det måste nog vara fejjan, för plötsligt så går det bra, fast jag gör likadant. Hmm...

Nu börjar jag inse att jag har börjat blogga för sent. Sömntabletten börjar göra sitt och det är dags för mig att göra kväll. Får skriva lite mer en annan dag. Natti, natti!

Måndag och flyttkartonger

Mina ångestladdade drömmar avbryts av en skarp signal. Är det telefonen som ringer? Ja, det är det och klockan är redan halv tio. När jag äntligen kommer underfund med hur jag ska göra för att svara, så är det ingen där. Shit!

Jag sover så tungt, när jag har tagit sömntabletter, så att det skulle kunna springa en elefanthjord genom sovrummet utan att jag vaknade. När jag har kravlat mig ur sängen, så ser jag att det är Lillis, som har ringt. Just ja, han skulle ju komma ut med nya flyttkartonger idag.

Efter mina morgonbestyr, så blir jag väldigt rastlös. Jag vet att jag har hur mycket som helst att göra, men jag kan inte börja ännu. Mamma ringer och säger att hon och Lillis kommer ut på eftermiddagen med flyttkartongerna. Skönt, då får jag något att ta tag i.

I väntan på att mamma och Lillis ska komma, så tar jag in några plastbackar från garaget och börjar packa. Inser nu att det kommer att gå åt hur många kartonger och backar som helst. Men det är väl så att jag får börja köra grejer, så fort jag har fått nyckeln. På så vis kan jag tömma kartonger och backar, så att jag får mer att packa i, inför stora flyttdagen.

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Hon är så himla gullig! Känns som att vi kan prata om allt. Jag lägger mig tillrätta i soffan, så att jag kan ligga ner och vila en stund medan vi pratar. Ska bli kul att bjuda över dem sen, i min nya lägenhet.

Jag ringer Henke och hör hur dags vi kan börja flytta på lördag. Vi kommer överens om att halv elva är en bra tid att börja. Henke säger att han kan fixa två kompisar till, som kan hjälpa till om jag vill och det vill jag. Gullegubben!

Jag pratar med Ullis en stund i telefon. Hon är, liksom jag, deppig. Vi kräks en stund i örat på varandra, sen blir allt lite lättare. Ge och ta. Sköt att vi kan prata om allt, även när det är tungt.

Trots pratstunden med Ullis, så känner jag mig inte riktigt OK. Jag slår en signal till Karin, men kommer precis på att hon inte är hemma. Ja ja, men då får jag väl försöka att packa lite istället då. Allt för att skingra mina jobbiga tankar.

Sista dagarna har det varit väldigt tungt. Jag tänker hela tiden på den där dagen, som inte borde få finnas. Jag ältar och ältar, men det var ju det hon sa, min beteendevetare, att jag skulle tillåta mig själv att älta. OK, då är det väl så då. Bara att låta det värka ut.

Mamma och Lillis har med sig en saffranslängd, som är supergod. Det blir tre skivor till kaffet och det blir min lunch. Förstår inte vart mina sunda matvanor har tagit vägen?! Skit samma, bara jag orkar vidare och mår bra!

Lillis hjälper mig att få ner sakerna från vinden, som jag ska ha med mig till Lagmansgatan. Det är bl a julsakerna. Ska bli mysigt att få ställa upp adventsljusstakarna i min nya lägenhet. Ser faktiskt fram emot att pynta och göra fint där.

När mamma och Lillis åker, så sätter jag fart med att packa i de nya flyttkartongerna. Känns riktigt skönt att få ta tag i allt. Jag känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Jag avslutar med att ringa Henke, för att höra om han kan komma ut på fredag och hjälpa mig att montera ner TV och dator. Nema problemas!

Min fina vän Karin ringer och vi pratar en lång stund. Men vad är det med oss tjejer?! Både jag, Ullis och Karin mår skit. Skönt i alla fall att vi kan hjälpa varandra att se ljuset, som ändå finns där någonstans.

Ullis har messat mig, medan jag pratade med Karin, om att de ska titta på en lägenhet i övre Nyfors i morgon. Vill jag följa med eller?! Jag bjuder in mig själv, helt enkelt. Spännande att se vad de tycker. Ullis har ju faktiskt gått i Björktorpsskolan en period, när vi bodde i samma kvarter, så hon känner för området.

När alla telefonsamtal är avslutade, så packar jag en stund till. Sen inser jag att jag har gjort mer än tillräckligt för dagen och kan unna mig en stund framför datorn. Simba är inte sen att hoppa upp i knät. Han vill ju vara med när jag bloggar.

Aktiv fredag

Idag ringer klockradion sju igen. Den här gången kommer jag upp lite lättare. Idag har jag en hel del att fixa med i stan.

Första ärendet blir hos naprapaten, Peter Skog. Min kiropraktor i Stockholm ringde ju återbud, så sent som dagen innan, så nu var jag bara tvungen att få komma till någon annan med kort varsel. Nacken plågar mig, så jag står snart inte ut!

Peter är proffsig i sitt bemötande och hans behandling av min ömma nacke och rygg är proffsig, även den. Ska banne mig sluta gå hos kiropraktorn i Stockholm, nu när jag vet att hjälpen finns på närmare håll. Då har jag både massör och naprapat under samma tak.

Lite lätt vimmelkantig, efter Peters behandling, sätter jag mig i bilen och åker till Elon. I nya bostadsrätten saknas det diskmaskin och jag måste bestämma mig för vad jag vill ha. Efter lite funderande och tjugo frågor, så blir det en Bosch.

Nu har jag två timmar kvar, innan nästa tid att passa. Därför ställer jag bilen på Willy's parkering och går in till centrum. Fy så kallt det är idag! Ett par vantar hade definitivt inte suttit i vägen!

För att få tiden att gå, så kryssar jag mellan alla affärerna och galleriorna  på gågatan. Känns helt OK att bara strosa omkring, helt utan mål. Skulle kunna bli en dyr historia, men jag lägger band på mig.

Min nya lägenhet är ansluten till stadsnätet. Jag behöver en ny Internetleverantör, så jag går in till Telia för att höra vad de har att erbjuda. Dessvärre, så har de inte dragit fram sitt nät till min nya adress, så det finns inte så mycket att erbjuda. Får kolla, sen i kväll, vilka leverantörer jag har att välja mellan.

Klockan är halv ett och nu är det dags för besöket hos min massör. Skönt att ha fått bort alla låsningar, så att han nu kan mjuka upp de irriterade musklerna också. Ont, men skönt! Sigge är bara helt grym på massage!

Efter massagen, så går jag till banken och hämtar bouppteckningen, som nu är registrerad och klar. Sen går jag förbi hos min mäklare, men där är det tomt, så det får helt enkelt vänta till en annan dag.

Nu är jag hungrig, så det blir en kebabsandwish på Kebabhuset. Jag sätter mig, så att jag har utsikt mot gågatan. Så rofyllt att bara sitta där och äta och titta på alla som går förbi. Sen att de, som går förbi, tittar på mig när jag äter, det bjuder jag på!

Ja ha, då är jag klar på stan då. Jag ringer Ullis och hör om det är OK att jag kommer över på en kopp kaffe och det är det. Återigen en kall promenad mot parkeringen på Willy's. Smällar man får ta, när man är för snål för att betala i parkeringshuset!

Jag ser Ullis redan genom fönstret. Någonting har hänt med hennes hår. När hon öppnar, så ser jag. Hon har klippt av sig till en kort och väldigt fin frisyr. Jag kramar om henne och säger att hon är jättefin. Ullis ser lite tveksam ut, men inser sedan att jag menar allvar och hon blir glad.

Hailey är på sitt bästa humör och vill givetvis komma direkt till mormor. Hon är så himla gullig, mitt kära barnbarn! Vilken lycka det är att få kunna snusa henne i nacken och att få hämta energi från hennes varma och äkta leenden.

Jag blir inte så långvarig hemma hos Ullis och Marre. Måste ju hinna med att åka förbi hos mamma och Lillis också. Det är redan mörkt ute, fast klockan bara är runt tre. Skönt att dra på stolsvärmen i bilen!

Mamma och Lillis väntar på besök av en ny spekulant på huset. Vi sitter och pratar en stund om allt och inget. Sen ringer han och säger att han hellre vill komma en dag när det är ljust. Mamma och Lillis blir lite irriterade, eftersom de har piffat lite extra, bara för att han skulle komma.

Känns tungt att åka hem i mörkret sen. Som vanligt, när det känns så, så kör jag alldeles för sakta och bilarna ligger klistrade bakom och vill köra om. Varsågod!

Hemma igen, så ser jag först till att Simba får det han behöver. Sen ringer jag Henke. Han har ju faktiskt lyckats att sälja både mina utemöbler, kanoten och en resväska. Tack Henke!

När jag sen slår på datorn, så inser jag att något har hänt med Internetuppkopplingen. Shit, jag som är så himla teknisk! Jag startar om datorn och försöker att ansluta igen, utan resultat. Men då! Då återstår det bara att ringa till supporten hos Bredbandsbolaget då. Det här är absolut inte min grej! Johnny har alltid varit den, som har fixat med Internet och sånt.

Efter ca tio minuter i telefonkö, så kommer jag fram till en kille, som undrar vad jag har för problem. Det första han frågar är om eladaptern till modemet. Den är kall och då inser han att det är det som är problemet. Kommer en ny med posten, om så där en vecka, tack och hej!

Men jag vill ju ha tillgång till Internet nu! Men hur svårt kan det vara?! Visst borde det väl kunna finnas en likadan adapter här hemma någonstans? Jag har precis för mig att jag har sett en sån.

Efter en stunds letande, så hittar jag vad jag söker. Fläkten till braskaminen har en likadan adapter. Jag läser noggrant på adaptern, så att det ska vara samma input och output, innan jag törs prova om den passar till det strömlösa modemet.

Bingo! Fan var jag är duktig, alltså! Å andra sidan, så kanske insatsen inte var så himla heroisk, men för mig var den det i alla fall. Nu slipper jag ju att vänta på att Bredbandsbolaget ska skicka en ny adapter med posten. Seger, igen!

Nu ser jag fram emot en stund framför TV:n med bl a Idol. Sen skulle jag tro att det blir ganska tidigt i säng, eftersom jag har varit uppe vid sju två dagar denna veckan. Måste bli ett slut på dessa tidiga morgnar!

Ny micro och massage

I natt har jag sovit riktigt gott, med bara ett fåtal avbrott med Simba. Den där joggingrundan igår gjorde susen. Sen trodde jag inte att jag skulle kunna somna, efter att ha tittat på en monsterfilm, men det gick ju alldeles utmärkt.

Halv tio kliver jag ur sängen och njuter av att kunna ta det lugnt. Frukost först, sen blir det en stund framför datorn. Sitter i morgonrocken till halv tolv, innan jag gör mig i ordning.

Igår beställde jag taxfree via nätet, till både mig och mamma. Vi ska passa på att köpa lite fina Amarone- och Tommasiviner. Värda varenda krona! Nu ringer jag till mamma för att berätta att allt är klart. Känns att solsemestern börjar närma sig nu.

Ullis tipsade mig igår om att ICA Maxi säljer microvågsugnar billigt nu. Det är dessutom en sort, som Ullis har haft och tycker är bra. Därför ska jag åka in dit idag och handla. Jag kommer att behöva en micro till nya lägenheten, så det passar alldeles utmärkt att spara 200 kronor på att köpa den på ICA Maxi idag.

Precis när jag har satt mig i bilen och börjat åka, så lägger jag märke till att det låter mer om däcken än tidigare. Tänkte även på det i söndags, när jag åkte in och lämnade Hailey. Jag stannar till vid en parkeringsficka och går ut och tittar på däcken.

Jo då, mycket riktigt så är det dubbdäcken som är på. Hm, det måste ha varit Henke, som bytte däcken i söndags. Jag var ju ute och gick med Hailey, när Henke och Micke kom. Han tänkte säkert överraska mig och det lyckades han ju med. Tack min snälla gubbe!

När jag ändå är i Skiftinge, så passar jag på att hälsa på hos Ullis och Marre. Jag får en kopp kaffe och får gulla lite med Hailey. Mysigt att kunna hälsa på en stund, så här utan några större krusiduller. Blir förhoppningsvis mer av det sen, när jag flyttar in till Stenby.

Tiden går fort och det är dags för mig att åka vidare. Jag har en tid hos massören idag. Ska bli skönt att få återstående muskelknutar knådade. Det blev mycket bättre efter förra gången. Får jag sen gå till kiropraktorn i nästa vecka, så är jag nog helt återställd.

När jag sitter i bilen på väg hem, så slår det mig att jag glömde handla mjölk förut. Jag svänger in vid ICA Supermarket. Magen knorrar och jag kan bara inte motstå de nygrillade kycklingarna vid grillavdelningen. Men då så, då vet jag vad det blir till lunch idag då.

Simba känner lukten av den grillade kycklingen direkt. Han blir alldeles till sig och jag ger honom en egen liten skål med små bitar av det vita kycklingköttet. Han spinner så mycket, att han har svårt att äta. Tossiga katt!

Jag smäller i mig en halv kyckling alldeles själv. Går ju an när man bara äter kyckling, utan något annat till. Ibland måste man bara få ge sig hän åt lite frosseri. Grillad kyckling är en av mina favoriter.

Så fort jag har plockat undan efter maten, så byter jag om till träningskläder och ger mig ut på en stavgångspromenad runt Lillsjön. Går ju bara inte att sitta inne i det vackra höstvädret. Sen har det blivit betydligt kallare, men har man bara klätt sig ordentligt, så är det skönt i den friska luften.

Nu ska jag bara ta en dusch och svida om till morgonrock, innan jag gör en brasa i kaminen. Det blir troligen frost inatt och då kan det ju vara skönt med lite extra värme. Får se om det kanske blir en film ikväll igen, dvs om jag nu kan bestämma mig för vilken.

Lördag med fart

Det ringer på ytterdörren och jag står i duschen. Attans! Jag ropar högt att jag står i duschen, så att det ska höras ut. Undrar vem det kan vara.

Så ringer mobilen. Den har jag i alla fall inom räckhåll. Det är Lillis, som står utanför och undrar om jag är hemma i alla fall. Jag ber honom att använda den nyckel jag har gett dem, så att han kan komma in, fast jag fortfarande står i duschen.

Lillis har åkt ut för att han behöver titta till husbilen, som står på min uppfart. Vilken tur att det finns en portion kvar av äppelpaj och marsansås att bjuda på till kaffet då.

Jag har bestämt med Ullis att komma och hämta henne, så fort jag är klar. Vi ska ha en shoppingdag på Tuna Park. Jag behöver hjälp med att hitta något snyggt i klädväg till kvällens tjejfest. Ullis är bra som smakråd och hon tycker dessutom att det är kul att få stajla morsan lite.

Redan i första affären, så hittar jag både jeans och top. Sitter som en smäck! Trots det, så måste vi ju bara gå runt i alla affärerna, för att försäkra oss om att det inte finns något ännu snyggare i någon annan affär. Det gör det inte, så klart!

Det tar på krafterna att shoppa, så vi äter lunch på wook-stället på Tuna Park. Väl tilltagna portioner, som går ner med hull och hår, både för mig och för Ullis. Härligt! Känns inte som att jag behöver äta mer idag nu, men jag vet redan att det blir hämtpizza på tjejfesten.

Efter lunchen, så går vi runt i alla affärer, som har barnkläder. Nu är det Haileys tur att få något snyggt. Det är ju så kul att köpa barnkläder! Vi hittar två långärmade klänningar i lite rockig stil, med matchande strumpbyxor till. Klockrent!

Nu är det bara skor kvar till mig, innan jag är klar för kvällens övning. Jag har köpt ett par svarta stuprörsjeans och då kan jag ju inte ha några av mina gamla skor till. Jag har siktet inställt på ett par tuffa, svarta kängor.

När vi lämnar Tuna Park, så har jag lagt undan ett par kängor. Ullis var inte riktigt nöjd med mitt skoval, så hon föreslår att vi ska kolla vad de har på Sko-kanonen också, innan vi ger upp. Det blir stressigt, för vi har bara en kvart på oss innan de stänger.

Vi kramas och tackar varandra för en mysig Ullis- och mammadag. Alltid lika trevligt! När jag åker från Skiftinge, så inser jag att det kommer att bli superstressigt för mig att hinna förbi Tuna Park, för att lösa ut kängorna jag har lagt undan där.

Klockan börjar närma sig halv fem och jag ska vara uppfrächad, ombytt och partyklar redan vid halv sex. Undrar hur den ekvationen kommer att gå ihop?!

Jodå, fem i halv sex är jag piffad och klar för avfärd. De nya kläderna och skorna blev så bra, som jag hade tänkt. Hoppas bara inte att jag får huvudvärk nu, när jag har stressat som en bäver hela dagen. Jag tar några djupa andetag, innan jag kliver in i Totte och Nillas bil.

Hemma hos Carina blir vi tolv glada partytjejer. Vi hämtar pizza och ser till att magen får sitt, innan dansandet drar igång. Det är så kul att få släppa loss lite och dansa tillsammans med härliga tjejkompisar. Stackars grannar bara! Tur att vi ska vidare ut efter elva.

Ullis och Marre är också på partyhumör. De har fått barnvakt över natten, så de ringer mig och undrar om vi kan göra sällskap ut sen. Självklart! Jag frågar Carina om det är OK att de kommer över på vår förfest och det är helt OK. Kul!

För en gångs skull, så blir det lika kul när vi kommer ut sen. Det är inte så mycket folk på på krogen, så vi lyckas hålla ihop hela kvällen. Vi håller oss i baren, där de spelar 80-talshits. Det går vi igång på och börjar dansa även där, fast det egentligen inte finns något dansgolv. Spela roll då?!

Vi skuttar omkring och ylar till den bekanta musiken och har skitkul! Vi blir även fotade av någon fotograf, så vi kanske kommer med i någon gratistidning. Hemska tanke!

Vi hämtar våra ytterkläder i garderoben, en stund innan krogen stänger. Skönt att slippa trängseln och de där sista, desperata raggningsförsöken. Vi är INTE intresserade! Fatta det!

Ullis har kollat med Henke om han kan skjutsa hem oss alla och det kan han. Är ju alltid bra att kunna tjäna en liten extra slant. Ullis och Marre får åka hem först till Skiftinge och vi andra får vänta tills Henke är tillbaka.

Det tar sin lilla tid innan Henke är tillbaka. Några av tjejerna är hungriga, så vi går till torget för att köpa något hos korvmojen. Fötterna värker i de nya kängorna, men det är det värt!

Fy vad rörigt det är på torget, så här straxt efter att alla krogar har stängt. Flera polisbilar är där och dessutom en ambulans. Tur att man inte är ute så ofta. Ska bli skönt att komma hem nu, även om det blir till ensamheten.

Klockan är halv fyra, när jag släcker lampan och säger godnatt till Simba. Kors vad sent det blev! Jag har inte tagit någon sömn- eller insomningstablett, eftersom det blev så sent. Tycker att jag borde kunna somna ändå, efter den här dagen och kvällen, men icke, sa Nicke.

Nu är jag med bostadsrätt!

Jag är så uppe i varv nu, inför dagens kommande visning av bostadsrätten. Idag kommer jag förmodligen att veta om lägenheten blir min eller inte. Känns som ett stort steg att ta det beslutet, men jag håller ju redan på att möblerar i huvudet, så det är ju bara att ge efter.

Nu sitter jag i bilen på parkeringen i Stenby och väntar på att Henke ska komma. Självklart är jag en kvart tidig! Det dröjer inte länge innan även Henke dyker upp. Nu gäller det!

Den här gången har jag med mig måttband och noteringsblock. Jag har tänkt att mäta lite, för att se vilka möbler som går att ta med. Henke ska hjälpa mig att kolla lite också. Mäklaren har lovat att hjälpa mig att undersöka det som behövs.

Det går bara inte att hitta en enda liten skavank! Paret, som bor där idag, berättar att de aldrig har gått med skor inne och  att de till och med har undvikit att göra en del hål i väggar och tak. Samtidigt noterar jag att mäklaren just har klivit upp på den vita badrumsmattan med sina ytterskor.

Det tar mindre än en halvtimme, innan jag säger att jag går med på deras pris och att jag vill ha lägenheten. Damen i huset utbrister, "-Men gud, så snäll du är!" Hm, snäll och snäll, tänker jag. Skit samma, jag vill ju ha den här bostaden bara! Den är MIN!

Vi börjar prata om hur snart jag kan få tillträde och då berättar de att de redan har nytt boende på gång. Låter som att jag skulle kunna få flytta in redan under december någon gång. Tänk vad skönt! Då slipper jag sitta ensam här ute i Bälgviken hela vintern. Vi bestämmer att vi ska träffas i morgon, för att skriva kontrakt. Låter toppen!

Efter visningen är det dags att åka till vårdcentralen för att träffa beteendevetaren. Blir en kort session idag. Vi är klara redan efter en halvtimme, eftersom det inte finns så mycket att bearbeta idag. Nästa tid dröjer en hel månad. Det går bra, känner jag.

Jag ringer till Ullis, direkt när jag kommer ut från Vårdcentralen och skriker, "-Jag har blivit med bostadsrätt!!" Ullis blir jätteglad och säger att jag kan komma dit och fika, så jag sätter mig i bilen och kör mot Skiftinge.

Efter kramkalas i hallen med de tre tjejerna, så dricker vi kaffe och äter Ullis goda äppelkaka. Jag smäller i mig två stora bitar och ber sedan om att få receptet. Supergod!

Ullis och jag gör sedan sällskap till Ica Maxi. Hailey får följa med i sin vagn. Jag måste ju handla ett pizza-kit, så att jag kan bjuda Henke på hemgjord pizza ikväll. Sen slinker det ner en chokladkaka i vagnen också. Måste ju fira med någonting och jag vet ju att Henke är svag för just choklad.

Väl hemma i Bälgviken igen, så ringer jag mamma och berättar den glada nyheten. Hon blir också glad och säger att då kan vi ju fira på riktigt med champagne, i morgon när jag kommer dit.

Nu har jag precis slängt i mig en tallrik med yoghurt och väntar på att Nilla ska komma hit. Jag har lovat att färga och plocka hennes ögonbryn, så att hon blir fin lagom till tjejfesten på lördag. Måste nog ta tag i mina egna ögonbryn tills dess också.

Hoppas att jag hinner klämma in en promenad runt Lillsjön också, innan Henke kommer. Kanske skulle försöka att lura med Nilla också.

Fullspäckad dag

Jag har sovit dåligt, ända sedan femtiden i morse. Det snurrar så mycket i huvudet nu. Det är mäklare och ev flytt, som spökar just nu. Det är ju i alla fall tio gånger bättre än att drömma om framrusande godståg!

Nu vaknar jag i alla fall, efter en stunds sömn och inser att jag måste gå upp. Idag ska jag åka hem till Lena Forsman och fika och prata en stund. Hon har det jobbigt, efter att hennes man fick hjärtinfarkt, när de var i Turkiet för att fira Lena 50-årsdag. By the way, han heter också Johnny....

Just som jag ska sätta mig vid frukostbordet, så ringer mäklaren. Vi kom överens om igår, att han skulle ringa mig på morgonen idag, för att boka in en ny visning. Jag behöver komma dit igen, för att se om det fortfarande känns rätt. På torsdag morgon ska jag dit.

Nu måste jag lägga på ett kol, för att hinna till Lena till elva! Hinner bara tänka tanken, när Henke messar och frågar om jag kan ringa upp honom. Självklart, lilla gubben! Han berättar om att han har varit vittne vid en olycka igår kväll och behöver prata av sig en stund.

Nu är det jäkligt bråttom! Telefonen ringer igen, precis när jag ska ta på mig skorna för att åka till Lena. Den här gången är det Doris, Johnnys mamma. Självklart tar jag av mig skorna och pratar en stund. Jag messar Lena att jag blir sen.

Doris berättar att David ligger på lasarettet igen. Den här gången är det hans astma som spökar. Han är så dålig i lungorna, så att han blir säkert kvar hela veckan. Vi bestämmer att vi ska göra sällskap upp och hälsa på honom på torsdag.

Lena dukar fram kaffe och bröd, när jag kliver på och lämnar fram en härligt lila minicyklamen. Hon verkar skakad av det som har hänt, men är ändå sansad. Hon känner lite som jag, att huvudet är fullt av bomull. Vi pratar om allt som har hänt och klockan bara rusar fram, så snart är det dags att åka hemåt igen.

På väg hem, tar jag vägen förbi hos Lillis. Han har glömt kvar sina glasögon i husbilen, som står parkerad hemma hos mig. Han blir därför glad, när jag lämnar fram dem och jag får en kram. Jag passar även på att krama om Henke, som tillfälligt jobbar hos Lillis.

Det är en strålande höstdag och jag får fälla ner solskyddet i bilen, för att inte bli bländad. Luften är hög och klar. Egentligen skulle man ha gett sig ut i naturen en sån här dag, men idag hinner jag faktiskt inte. Visst är det sjukt?! Och jag som inte ens jobbar!

Ändå så hamnar jag på något sätt vid bostadsrätten jag är intresserad av. Jag parkerar bilen och går sakta genom området, för att liksom känna in hur det känns. Precis bakom längan med förråden, som hör till området, ligger en liten fin lekpark. Jag kan riktigt se hur jag är där med Hailey och gungar henne sakta.

Jag känner mig som en smygtittare i området, men det bjuder jag på! Folk kan stå där och glutta bakom sina gardiner, om de vill! Jag måste ju få gå där och titta om jag vill! Nej, det är nog ingen som undrar. Det är bara jag som känner så. Dags att gå tillbaka till bilen, kanske?

När jag kommer hem, så serverar jag mig en snabb lunch bestående av yoghurt och makrillmacka. Måste gå snabbt, för snart är Ullis och Marre här. De ska lämna Simbas torrfoder, som vi har skickat efter tillsammans från England. Mycket billigare!

Jag hinner inte börja äta, innan mamma ringer för att höra hur det är. Vi pratar en stund om allt som har hänt sen sist vi pratade. Mamma undrar vad jag ska göra på fredag. Jag berättar att det är enda dagen den här veckan, som jag inte har något inbokat.

"-Bra, då kommer du hem till mig och tar en promenad runt Borsöknasjön och badar bubbelbad och dricker champagne!", säger mamma, nästan lite trotsigt. Måste ju erkänna att det är ganska enkelt att veta vad jag ska svara på den frågan. Yes!!

Ullis och Marre kommer precis, när jag har hunnit dukat undan lunchen. Hailey är nyvaken och ser så där himla gosig ut. Jag nästan sliter henne ur Marres famn. Mormors tjej!

Ullis ställer ner 5-kilossäcken med kattmat på hallgolvet. Nu vet jag en, som kommer att blir glad! När jag har hällt upp en skål med torrfoder, så öppnar jag altandörren och ruskar på skålen, så att det rasslar. Simba formligen flyger in, trots att han möter Hailey på golvet, när han rundar hörnet in till köket. Helt överlycklig, alltså!

Vi fikar och pratar en stund, medan Hailey far omkring och försöker att ta på allt som finns i räckhöjd. Nu går det undan, kan jag lova! Det dröjer nog inte länge, innan hon kan resa sig och därmed får lite mer räckvidd.

Ullis undrar vad jag ska göra på fredag och jag berättar att jag just har bestämt att vara hos mamma då. Ullis ser besviken ut. Hon hade tänkt att vi skulle gå på stan eller nåt. Jag föreslår att vi kan göra det på lördag istället. Jag ska ju på tjejfest på kvällen och har inget fint att klä mig i. Deal!

När Ullis och Marre åker hemåt igen, så lämnar jag med lite äpplen och paprikor. Det är alltid välkommet och jag hinner ju inte göra av med allt själv, heller.

Nähej, om jag skulle ta och försöka få i mig lite kvällsmat nu då. Sen har jag lovat Henke att ringa en stund. Förstår inte var tiden tar vägen! Den här dagen är ju snart slut!

Fin och flitig dag

Jag är inte gladare idag heller, när jag vaknar och jag sover i vanlig ordning till halv tio. Trodde att det skulle kunna bli lite lättare nu, men så är det inte alls.

Det är hög tid att sätta fart med frukosten, för klockan elva kommer mamma hit. Hon ska ta passfoto idag, så jag har lovat att sminka henne innan hon går till frissan och blir fin i håret.

När jag är klar och bara väntar på att mamma ska komma, så går jag in på en Facebooksida, som heter "God gärning". Där brukar folk lägga in videosnuttar med något fint kärleksbudskap. Tänkte att jag skulle boosta lite positiv energi, för att orka rycka upp mig idag.

Lite fåniga videoklipp och istället börjar jag kolla på andra förslag på Youtubeklipp. Jag väljer en video, som handlar om två katter. Jag läser inte så noga vad den handlar om, utan tänker bara att den är nog gullig och det är ju just vad jag skulle behöva. Skratta lite.

Det är en katt, som står och tassar uppe på en annan katt, som ser ut att sova. Gulligt, tänker jag. Sen ser jag ju att den "sovande" katten ligger vid en bil. Den är ju för sjutton överkörd och den andra katten försöker att ge hjärtmassage.

I stället för att få positiv energi, så börjar jag att gråta och känner sorgen komma som ett slag i ansiktet. Jag var inte alls beredd på den här vändningen. Usch, så sorgligt! Nu lägger sig den andra katten bredvid den döda och ser sorgsen ut. Näej, vad är det här?!

Jag är tvungen att visa mamma vad jag just har tittat på och hon blir lika berörd som jag. Det är med nöd och näppe vi kan påbörja sminkningen, för alla tårar som vill fram.

Mamma blir i alla fall fin och ska nu åka in till frissan, för att klippa sig och bli fin i håret också. Det är ett strålande höstväder ute, så jag bestämmer mig för att åka med i bilen, in till Årby gård och sen gå därifrån. I stället för stavarna, tar jag med mig svampkorgen.

Skogen är bara helt ljuvlig. Jag njuter varje sekund av att se den gröna mossan, stillheten och all lockande svamp. Jag får riktigt skärpa mig, för att inte plocka med mig alla trattkantareller jag springer på. Nu ska jag prioritera de gula och de dyker ju faktiskt upp lite här och där. Vilken lycka!

För en stund, så glömmer jag att jag har sorg och känner mig lättare i sinnet. Det tar mig runt två och en halv timme att kryssa runt i skogen mellan Årby gård och Bälgviken. Nu är jag superhungrig, så nu blir det raka spåret hem.

Det går snabbt att få fram lunchen, eftersom jag har pitabröd med kall tonfiskröra kvar sedan igår. Det blir ju alltid en portion över nu, eftersom jag alltid gör mat, som jag alltid har gjort. Det är ju i och för sig bra, så man slipper laga mat jämt och ständigt.

Korten från Fuji har kommit med posten. Marre har hjälpt mig att ladda upp alla kort på Johnny, för framkallning på papperskort. Jag har ju lovat Johnnys föräldrar att de ska få papperskort, eftersom de inte har någon dator. Nu ska jag bara se till att även skriva ut alla fina inlägg om Johnny, från Facebook, innan jag hör av mig till dem.

Efter maten, så går jag ut i solskenet igen. Den här gången är det för att klippa gräsmattan. Gäller ju att passa på när det är fint väder och härligt att vara ute. Idag lär jag ha fått tillräckligt med motion i alla fall.

Två timmar senare, är jag klar. Nu känner jag mig riktigt nöjd med vad jag har gjort idag! Då kan man få sätta sig en stund vid datorn då.

Nähä, inte något livstecken idag heller från mäklaren, som jag har anmält intresse för visning till. Nu är det en och en halv vecka sedan jag hörde av mig med en intresseanmälan via Hemnet. Sen har jag även ringt till mäklarfirman och stött på en gång. Nu är jag sur!

Jag sväljer ner stoltheten och ringer igen. Jag vill ju i alla fall se på den här bostadsrätten. Mäklaren är på väg ut på en visning, men jag blir lovad en återkoppling under morgondagen av hans kollega.

Henke ringer och vi pratar en lång stund. Min lilla gubbe! Jag frågar om han kan hjälpa mig att ta upp båten och det kan han. Vi bestämmer att vi ska göra det på söndag och att jag gör någon god mat tills dess. Äntligen ska jag få rå om honom lite!

Till kvällsmat blir det svampomelett. Smakar riktigt bra! Ändå har jag massor med svamp kvar. Så här fin blev dagens skörd....

Nu ska jag äntligen sätta mig vid datorn för att knyta ihop säcken med det jag har lovat Doris och David. Jag har även några kort från begravningen, som jag har lovat att skriva ut. Då är det bara att sätta sig och läsa manualen till skrivaren då. Jag som älskar manualer!

Några svordomar och lite meckande senare, så har jag faktiskt lyckats att skriva ut korten på riktigt fotopapper. Efteråt skäms jag, för jag visste ju inte ens vart fasen pappersfacket fanns, än mindre var bläckpatronerna fanns. Men nu vet jag och jag är så stolt!

Sen klipper jag och klistrar in alla fina kommentarer, som folk har skrivit på Johnnys Facebook. Det tar en stund, för det är många som ha skrivit så mycket fint Sen gäller det ju att redigera, så att det blir begripligt för Doris och David också.

Nu sitter jag här, stolt som en tupp! Allt är utskrivet och klart. Nu är ju klockan för mycket, så jag får väl ringa och prata med dem i morgon och höra om de vill komma ut hit och fika eller om de hellre vill att jag hälsar på dem i stan.

Nu är Simba skitsur på mig. Jag har inte ägnat mig åt honom på nästan hela dagen. Nu har han gett upp och ligger med en sur knix på nacken, i stolen bredvid, Husses stol. Matte vill ju inte prata. Men nu börjar jag känna av kvällsmedicinerna, så nu måste jag försöka att hinna med en dusch innan jag slocknar.

Fönstertvätt

Det stinker hemma, som i en spritbutik. Nej, jag har inte varit och tullat i barskåpet! Jag har tvättat fönster och använt T-röd i vattnet, för att slippa fula ränder. Fick tipset av Lillis, som i sin tur har fått det från en yreksman. Klockrent!

Jag gick länge och kände efter om jag hade lust och jag hittade på allt annat istället för att börja med fönstren. Det känns alltid så jobbigt, bara det där med att börja. Sen går det ju bara av farten och det är ju dessutom kul att se hur fint det blir.

Hann med ett långt telefonsamtal med min "lilla gubbe", Henke också, innan jag tvingade mig att köra igång med fönstren. Han kämpar varje dag för att få ett jobb. Just nu går han hos en jobbcoach, inom ramen för arbetsförmedlingens verksamhet. Hoppas att det kan leda till ett jobb till slut.

Nu har jag hunnit med nästan alla fönstren. Det är bara utsidan på fönstren, på framsidan av huset, som är kvar. Helt över förväntan, för jag hade som mål att bara göra klart invändigt. Sen när det ändå slutade att regna, så fortsatte jag utvändigt på baksidan av huset.

En sak som underlättar, är att jag fortfarande har Marres treppstege kvar här, sen de var här och hjälpte mig med målningen. Då blir det lite lättare, än att vingla omkring på min lilla trappstol.

Hur som helst, så känner jag mig supernöjd med dagens insats! Nu ska jag bara ta en dusch och tvätta håret. Sen kan jag med gott samvete bänka mig framför TV:n i sovrummet.

Ikväll är det "Bonde söker fru" och det måste jag ju bara se. Det är både pinsamnt och mysigt på en gång. Det enda som stör mig, är att jag inte har min egen kärlek här bredvid att fnissa tillsammans med. I och för sig, så hade han inte velat titta i alla fall. Han tyckte det var alldeles för pinsamt.

Jag saknar dig så, Johnny!

Stackars Freaky!

Idag känner jag mig så där snurrig i skallen när jag vaknar, nästan som att vara bakis. Kan ju bero på att jag har varit vaken i omgångar på morgonen med Simba, eller att jag somnade mycket senare än vanligt i går kväll.

Ullis har ju berättat tidigare om att hennes katt, Freaky har betett sig konstigt ibland, den sista tiden. Han har morrat, jamat konstigt och slickat sig ovanligt mycket i baken. Jag tipsade Ullis om att det kanske beror på att han har fått mask och att de därför borde prova med en avmaskningskur.

I går kväll fick han första dosen av avmaskningsmedel. Lite senare på kvällen, så började han att kissa på sig i små skvättar, lite här och där. Han morrade, skrek konstigt och skrämmande. Ullis ringde och var orolig. Jag sa, att det låter ju som att ni måste ringa jouren på Strömsholms Djursjukhus, så det gjorde hon direkt.

Henke ställde upp och skjutsade Ulllis och Freaky till Strömsholm, för de blev uppmanade att komma dit direkt. Marre stannade hemma med Hailey. Ullis ringde mig från djursjukhuset vid halv ett-tiden i natt och berättade att det var totalt stopp i urinröret och att Freaky skulle bli sövd och få stanna kvar över natten. Tur att han är försäkrad!

Nu har vi precis pratat här på morgonen och det verkar ju som att allt har gått bra. Freaky hade fullt med grus i urinen och har nu fått kateter. Han måste stanna på djursjukhuset tills de kan ta bort katetern. Kan bli idag, eller senast i morgon. Stackars lilla kissen! Tur ändå att det finns så pass bra ställen, som Strömsholms Djursjukhus för våra små fyrfota vänner!

Hittar ingen färsk bild på Freaky. Här är han kattunge och på besök hemma hos oss i Bälgviken. Det var 2006. Tänk er sex gånger mer katt, så blir det nog en rättvis bild av hur stor han är idag. Han väger hela sex kilo idag, men han är så fin våran Freaky....

Sammanfattning onsdag

Känner att jag inte orkar skriva så mycket idag, så jag ska försöka att sammanfatta dagen lite kort i alla fall.

Har varit på en mycket trevlig och god lunch, hemma hos Karin Harich, tillsammans med Eva-Lena och Maria. Tack Karin!

Efter det en kort sväng in till apoteket och mataffären. Sen tillbaka hem igen, där huset var fullt med barn, flickvänner och barnbarn. De hjälper mig att måla och det går riktigt bra.

Har pratat med Johnnys syster, Siw en bra stund i telefon. Hon och hennes man kommer ut till mig på fredag.

Nu har jag just kommit hem igen efter att ha fått ryckt ut med en bensindunk till Henke. De var ute och fiskade i hans båt och fick soppatorsk mitt ute på sjön. Nu håller de på och paddlar för fullt för att ta sig till bryggan, där jag har lämnat bensindunken. Tur att han har en snäll mamma, som kan komma till undsättning!

Sen hoppas jag på att få hjälp av Henke med att sätta ihop låtarna på en skiva till begravningen. Officianten kommer ju i morgon och då måste det vara klart.

Nu är jag helt slut i knoppen och sparar på krutet till i morgon. Kommer nog att kräva lite kraft. Natti, natti!

Upp och ner

Känner mig stark idag, när jag vaknar vid åttatiden. Hade lite svårt att somna igår, men när jag väl hade somnat, så fick jag sova ganska bra sen.

På morgonrundan möter jag en granne och stannar till för att prata. Känner att det funkar bra utan att jag blir ledsen. Känner mig tom, men sansad. Jag klarar till och med en kram utan att börja tjuta, innan jag går vidare med mina stavar.

På vägen passerar jag stället, där Henke hjälper till att klyva ved. Jag stannar till och ger honom en kram och frågar hur dags han kommer hem för att äta lunch."Tolv, ja det blir bra!".

När jag kommer hem, så ser jag att Karin har lämnat ett meddelande på svararen. Tack, Karin! Känns skönt att vet att du finns där, men att du även förstår om jag inte orkar just nu.

Tio i tolv kommer Henke hem och jag har börjat laga spagetti och köttfärssås. När jag står där och rör i grytorna, så ringer läkaren från Fröslunda vårdcentral upp. Jag hade egentligen ingen telefontid förrän på onsdag morgon, men det verkar som att han har gjort ett undantag. "Plötsligt händer det!"

Jag stänger av plattorna på spisen och vi pratar en stund om min situation. Jag kommer ju att behöva förnyat recept på flera av mina mediciner. Känns bra att kunna diskutera lite så här fram och tillbaka. Han får mig att inse att jag faktiskt behöver de här medicinerna nu, när jag går igenom den här svåra perioden. Jag behöver inte känna mig som värsta knarkaren!

Även om det är lite för tidigt för mig, så gör jag Henke sällskap med en portion spagetti och köttfärssås. Smakar bra! Jag måste ju försöka att äta bra, så att jag inte mår sämre bara för att jag är hungrig.

Efter maten, så sätter sig Henke vid Johnnys dator och går igenom de kort vi har på datorn. Han har ju planer på att göra ett nytt bildspel, som vi kan visa under begravningen. Vi har ju så otroligt mycket fina kort på Johnny!

Efter att Henke har gått tillbaka till vedklyvningen, så känner jag plötsligt en lust att fortsätta måla på huset. Jag byter om till mina målarkläder och börjar flytta undan saker från fasaden. Helt plötsligt, så rinner all energi ur mig. Jag känner mig kraftlös i armar och ben och klumpen i bröst och mage börjar växa till sig.

Det är bara att ge upp och inse att jag SKA inte måla. Jag har ju blivit erbjuden hjälp och dessutom tackat ja, så nu får jag väl ändå ta och skärpa mig. Jag behöver inte alltid vara så duktig!

När jag har bytt om till andra kläder igen, sätter jag mig och lyssnar igenom cd-skivnorna med Johnnys musik. Det tar emot att planera hans begravning, men det är bara att bita i det sura äpplet. DET HAR FAKTISKT HÄNT!!

Jag pratar med mamma en stund och berättar hur jobbigt det är. Samtidigt känner jag mig lite nöjd över att jag faktiskt har kommit en bit på väg. Nilla ringer och jag berättar samma sak för henne. Sen är det Ullis tur också. Tur att det finns folk att terra!

Nu känner jag mig ganska nöjd med musiken. Sen har jag ingen aning om det är för få låtar eller om det är för mycket. Det får vi se på torsdag, när officianten kommer. Nu har vi i alla fall något att utgå ifrån.

Stärkt av min framgång med musikvalet, sätter jag mig vid Johnnys dator och börjar titta igenom de bilder som ligger på datorn. Det är alltså hundratals kort från 2006 och framåt vi pratar om.

Det slår mig direkt att vi har haft ett så bra liv tillsammans. Vi har gjort så mycket kul tillsammans och vi har verkligen varit duktiga att ta kort på våra guldstunder också. Johnny ser så lycklig ut på bilderna. Det är då det blir lite jobbigt att ta in verkligheten.

Vart gick det snett, egentligen?? Har ingen aning! Vi hade ju så fint tillsammans och gjorde verkligen allt tillsammans. Men någonstans måste det ju ha gått riktigt snett....utan att jag kunde veta.... Nu kommer de där jobbiga tankarna igen. Men det var ju Johnnys eget beslut, inte mitt! Så ja, tillbaka på spåret igen.

Jag skapar två nya mappar på datorn, en till Doris och David och en till bildspelet. Jag har lovat Doris och David att de ska få alla tänkbara bilder på Johnny och jag har lovat Henke att plocka ut de bilder, som jag vill ha med i bildspelet.

Det tar verkligen på krafterna att titta på alla bilder. Min älskade lilla gubbe, varför finns du inte mer?! Jag vill ju bara ha dig tillbaka! Varför lämnade du mig så här?! Det gör SÅÅ ont!

Jag bryter samman och börjar gråta hysteriskt. Snörvlande ringer jag Ullis och tjuter en stund i hennes öra. Hon har det kämpigt själv och har en kinkig Hailey, som är förkyld och har feber. Ändå lyssnar hon till mina gråtattacker och får mig att må lite bättre. Tack, Ullis!

Snart är förtvivlan stor igen och jag slår numret till Karin, som redan tidigare idag har erbjudit sitt stöd. Vi pratar länge och det känns mycket bättre. Karin undrar om jag kommer på onsdag, då hon har bjudit mig, Maria och Eva-Lena på lunch och det vill jag inte missa för allt smör i Småland. Tack, Karin!

Hinner precis tänka tanken, att jag inte har skrivit något på bloggen idag och att det kanske kan lätta lite på trycket. Då ringer Lena Forsman. Givetvis börjar jag storgråta igen, när hon frågar hur det är med mig. Efter ca 1½ timmes värdefullt samtal., så avslutar vi. Tack, Lena!

Jag tar en skön dusch och svidar om till morgonrocken. Sen inser jag att det nog skulle vara rätt så skönt att få skriva av mig på bloggen. Sagt och gjort! Nu blir det i alla fall sängen. Kanske även hinner med att se sena TV-nyheterna. Tack för idag och godnatt!