Onsdag med Henke

Min mobil väcker mig, när Ullis messar vid halv nio, "Vaken?". "Nästan", svarar jag och ber henne att ringa om fem minuter. Gosh, vad jag har sovit! Nästan läskigt hur borta man blir av sömntabletter. Ändå tar jag ingen stor dos. Bra i alla fall, att det finns bot, när man har svårt att sova.

Ullis vill berätta att Hailey har blivit jättedålig av vaccinationen hon fick igår. De har kanske sovit 1½ timme som mest inatt. Hon har haft över 40 grader i natt. Nu har hon över 38, fast hon har fått Alvedon. Stackars liten! Hoppas att hon hinner bli bättre tills på fredag, då hon fyller ett och vi vill fira henne.

Min vän, Karin svänger förbi och lämnar några smycken jag har köpt plus en mobilladdare. Vi hinner prata en kortis, innan Karin måste åka vidare och bestämmer att vi kanske ska gå på Eskilstuna Ölkultur på fredag, efter Haileys födelsedagsfirande. Kul!

Henke och jag har bestämt att vi ska åka ut till Bälgviken idag. Han ska hjälpa mig att få fart på centraldammsugaren. Stackars Henke, att behöva krypa ner i isoleringen på vinden igen. Tur att jag har en sån snäll och hjälpsam son!

När vi åker ut, så är det givetvis tågstopp i Hållsta. Jag ryser bara vid åsynen av järnvägen. Saken blir inte bättre av att det är ett godståg, som passerar. Tur att jag har Henke med mig, så att jag har någon att bolla min ångest med.

Det känns helt OK, bara vi har kommit in i huset. Det är ganska kallt, för jag har ju dragit ner på värmen, sen jag flyttade därifrån. Jag plockar med mig lite saker utifrån en lista, som jag har gjort i förväg. Jag har ju ett minne som en guldfisk just nu, så det gäller att ta till alla medel, för att vara effektiv.

På väg hem, tar vi vägen förbi Hållsta pizzeria och frossar i varsin välförtjänt pizza. Mmm! Skönt att få sitta där i lugn och ro och äta med min fina son. Vi pratar inte så mycket, men det behövs inte. Jag bara myser ändå.

Henke hjälper mig in med sakerna, jag har tagit med mig hem från huset. Det är bl a lite prylar från loppisen, som jag har tänkt att lägga ut till försäljning på en Facebookgrupp. Henke har bråttom hem med alla DVD-filmerna, som han har tagit med sig.

Typiskt nog, så är batteriet i kameran slut, när jag just ska fota alla prylarna. I väntan på laddning, så stryker jag julgardinerna och julduken. Jag fick ju även med mig gardinstänger hem från huset, så nu kommer de på plats, julgardinerna....

Det är riktigt kul att lägga upp annonser på Facebook. I början fattade jag inte hur man skulle göra, men det går snabbt att lära sig. Det värsta är ju att jag hittar saker, som jag vill köpa också. Köpstopp alltså! Har inte plats med mer nu!

Min nacke och rygg plågar mig fortfarande, så jag ringer till min massör och naprapat och lyckas få en tid i morgon bitti kl. 08:30. Det blir till att ställa klockan, alltså! Jag är bara så tacksam över att få en tid innan julhelgen.

Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli dags för "Bonde söker fru", fast ikväll vet jag inte om det är så bra. Det är bröllopet mellan Pär-Ola och Louise. Har en känsla av att det blir så där överdrivet sockersött. Jag får väl vara beredd med "skäms-kudden".

Måndag och flyttkartonger

Mina ångestladdade drömmar avbryts av en skarp signal. Är det telefonen som ringer? Ja, det är det och klockan är redan halv tio. När jag äntligen kommer underfund med hur jag ska göra för att svara, så är det ingen där. Shit!

Jag sover så tungt, när jag har tagit sömntabletter, så att det skulle kunna springa en elefanthjord genom sovrummet utan att jag vaknade. När jag har kravlat mig ur sängen, så ser jag att det är Lillis, som har ringt. Just ja, han skulle ju komma ut med nya flyttkartonger idag.

Efter mina morgonbestyr, så blir jag väldigt rastlös. Jag vet att jag har hur mycket som helst att göra, men jag kan inte börja ännu. Mamma ringer och säger att hon och Lillis kommer ut på eftermiddagen med flyttkartongerna. Skönt, då får jag något att ta tag i.

I väntan på att mamma och Lillis ska komma, så tar jag in några plastbackar från garaget och börjar packa. Inser nu att det kommer att gå åt hur många kartonger och backar som helst. Men det är väl så att jag får börja köra grejer, så fort jag har fått nyckeln. På så vis kan jag tömma kartonger och backar, så att jag får mer att packa i, inför stora flyttdagen.

Carina i Skogstorp ringer och vi pratar en stund. Hon är så himla gullig! Känns som att vi kan prata om allt. Jag lägger mig tillrätta i soffan, så att jag kan ligga ner och vila en stund medan vi pratar. Ska bli kul att bjuda över dem sen, i min nya lägenhet.

Jag ringer Henke och hör hur dags vi kan börja flytta på lördag. Vi kommer överens om att halv elva är en bra tid att börja. Henke säger att han kan fixa två kompisar till, som kan hjälpa till om jag vill och det vill jag. Gullegubben!

Jag pratar med Ullis en stund i telefon. Hon är, liksom jag, deppig. Vi kräks en stund i örat på varandra, sen blir allt lite lättare. Ge och ta. Sköt att vi kan prata om allt, även när det är tungt.

Trots pratstunden med Ullis, så känner jag mig inte riktigt OK. Jag slår en signal till Karin, men kommer precis på att hon inte är hemma. Ja ja, men då får jag väl försöka att packa lite istället då. Allt för att skingra mina jobbiga tankar.

Sista dagarna har det varit väldigt tungt. Jag tänker hela tiden på den där dagen, som inte borde få finnas. Jag ältar och ältar, men det var ju det hon sa, min beteendevetare, att jag skulle tillåta mig själv att älta. OK, då är det väl så då. Bara att låta det värka ut.

Mamma och Lillis har med sig en saffranslängd, som är supergod. Det blir tre skivor till kaffet och det blir min lunch. Förstår inte vart mina sunda matvanor har tagit vägen?! Skit samma, bara jag orkar vidare och mår bra!

Lillis hjälper mig att få ner sakerna från vinden, som jag ska ha med mig till Lagmansgatan. Det är bl a julsakerna. Ska bli mysigt att få ställa upp adventsljusstakarna i min nya lägenhet. Ser faktiskt fram emot att pynta och göra fint där.

När mamma och Lillis åker, så sätter jag fart med att packa i de nya flyttkartongerna. Känns riktigt skönt att få ta tag i allt. Jag känner mig riktigt nöjd med dagens insats. Jag avslutar med att ringa Henke, för att höra om han kan komma ut på fredag och hjälpa mig att montera ner TV och dator. Nema problemas!

Min fina vän Karin ringer och vi pratar en lång stund. Men vad är det med oss tjejer?! Både jag, Ullis och Karin mår skit. Skönt i alla fall att vi kan hjälpa varandra att se ljuset, som ändå finns där någonstans.

Ullis har messat mig, medan jag pratade med Karin, om att de ska titta på en lägenhet i övre Nyfors i morgon. Vill jag följa med eller?! Jag bjuder in mig själv, helt enkelt. Spännande att se vad de tycker. Ullis har ju faktiskt gått i Björktorpsskolan en period, när vi bodde i samma kvarter, så hon känner för området.

När alla telefonsamtal är avslutade, så packar jag en stund till. Sen inser jag att jag har gjort mer än tillräckligt för dagen och kan unna mig en stund framför datorn. Simba är inte sen att hoppa upp i knät. Han vill ju vara med när jag bloggar.

Fullbokad måndag

Med munnen full av frukostmacka, svarar jag i telefonen. Det är Lennart Eliasson, en fd kollega från Fb Data-tiden. Han undrar om han kan komma över och fika på eftermiddagen. Kul! Vi bestämmer att han ska komma vid femtiden.

Klockan är fem i ett, när jag går in på Fröslunda vårdcentral. Jag ska träffa min beteendevetare. Ska bli skönt, eftersom det är mer än en månad sen sista besöket. I receptionen vinkar jag glatt till en gammal klasskompis från högstadietiden, Karin Jansson.

Det känns väldigt bra att få häva ur sig, helt osminkat, det jag har på hjärtat. Jag blir ledsen av det jag berättar om och måste be om en näsduk, för att torka tårarna. Hur som helst, så verkar Anna, som hon heter, väldigt nöjd med hur jag har klarat mig och min situation så här långt.

Vi bestämmer att jag inte ska boka in någon ny tid, men att jag har möjlighet att höra av mig, när jag känner att jag behöver. Anna får en stor, varm kram när vi skiljs åt. Hon har verkligen varit ett sort stöd i mitt sorgarbete.

Innan jag åker till stan, så stannar jag till vid apoteket i Fröslunda och löser ut mitt recept på insomnings- och sömntabletter  Känns tryggt att ha dem hemma, även om jag inte kommer att ta dem varje kväll. 

I montern invid kassan, så ligger det olika typer av reflexer. Utan att tänka speciellt mycket, så fastnar jag för ett reflexband med gul bakgrund och röda hjärtan. Det här ska mamma få! Hon sa, sist vi pratade, att hon inte hade någon reflex och vad kan då passa bättre än den här?!

Jag parkerar bilen vid Willy´s. Det är gott om tid, innan jag ska vara hos massören, så jag passar på att handla det jag behöver. Sen går jag vägen in till city. Vad gör man inte för en gratisparkering?!

Precis när jag ska gå in på sushibaren, intill Rekarnebanken, så stöter jag ihop med min mäklare. Han kommer fram och berättar att de spekulanter, som var hetast, nu har lämnat återbud. De ville inte sätta sig i en situation där de behöver två bilar. Suck!

Besviken går jag in och äter lunch på sushibaren. Smakar gott, men det hade smakat ännu bättre, om jag inte hade hunnit prata med mäklaren innan. Ja, ja, det är väl bara att vi lägger ner det här med husförsäljningen fram till våren då, om det nu inte hinner ske några underverk innan jag åker till solen med mamma.

Jag hinner precis torka sojan från munnen, innan det är dags att gå till min massör, Sigge. Han är bara bäst! Lugn och trygg, med händer stora som dasslock. En halvtimme av ren njutning. Jag bokar en ny tid redan till fredag. Blir bra efter besöket hos kiropraktorn på onsdag.

På väg från Sigge, så springer jag ihop med Lena Bird. Vi skrattar åt att vi inte har setts på fler år och nu, helt plötsligt, så ses vi så fort jag åker in till stan. Kan ödet ha något med det att göra?! Lena säger att hon har tänkt höra av sig i slutet av veckan för en fika. Sen kramas vi och går vidare.

Nu är det hög tid att ta sig hemåt. Lennart Eliasson kommer på fika klockan fem och jag måste ju hinna hem en stund innan dess. När jag går till brevlådan, så träffar jag Janne, en av mina trevliga grannar. Vi blir stående en stund och pratar om allt och ingenting.

Oj, vad tiden rusar iväg! Nu har jag nätt och jämt tid att packa in maten i kylskåpet, innan dörrklockan ringer. Simba blir helstissig och försvinner som ett torrt skinn under sängen. Jag öppnar dörren och där står Lennart med en blombukett.

Han är lika lång, som jag minns honom och då pratar vi över två meter. Han får böja sig ner, för att kunna krama om mig. Även om det är många år sedan vi pratade så här, så känns det som att tiden har stått stilla. Det går så enkelt och bra att prata om precis allt. Härliga Lennart!

När Lennart har åkt hemåt, så ringer jag upp Ullis. Hon ringde medan vi satt och fikade och var helt sprickfärdig över att få berätta om resultatet efter dagen visning av deras bostadsrätt. Det är tydligen flera riktigt seriösa spekulanter. Kul!

Jag ringer även till Henke och talar om att det är första helgen i december, som jag skulle vilja att stora flyttlasset går till Stenby. Henke har ordnat med både stor lastbil och chaufför och behöver bara veta när jag vill flytta. Skönt att ha ett datum bestämt nu.

Nu ska jag bara se till att komma i säng, innan jag somnar. Har tagit båda sortens sömntabletter och tangentbordet börjar kännas lite trubbigt. Natti, natti!