Klockan är fem i ett, när jag går in på Fröslunda vårdcentral. Jag ska träffa min beteendevetare. Ska bli skönt, eftersom det är mer än en månad sen sista besöket. I receptionen vinkar jag glatt till en gammal klasskompis från högstadietiden, Karin Jansson.
Det känns väldigt bra att få häva ur sig, helt osminkat, det jag har på hjärtat. Jag blir ledsen av det jag berättar om och måste be om en näsduk, för att torka tårarna. Hur som helst, så verkar Anna, som hon heter, väldigt nöjd med hur jag har klarat mig och min situation så här långt.
Vi bestämmer att jag inte ska boka in någon ny tid, men att jag har möjlighet att höra av mig, när jag känner att jag behöver. Anna får en stor, varm kram när vi skiljs åt. Hon har verkligen varit ett sort stöd i mitt sorgarbete.
Innan jag åker till stan, så stannar jag till vid apoteket i Fröslunda och löser ut mitt recept på insomnings- och sömntabletter Känns tryggt att ha dem hemma, även om jag inte kommer att ta dem varje kväll.
I montern invid kassan, så ligger det olika typer av reflexer. Utan att tänka speciellt mycket, så fastnar jag för ett reflexband med gul bakgrund och röda hjärtan. Det här ska mamma få! Hon sa, sist vi pratade, att hon inte hade någon reflex och vad kan då passa bättre än den här?!
Jag parkerar bilen vid Willy´s. Det är gott om tid, innan jag ska vara hos massören, så jag passar på att handla det jag behöver. Sen går jag vägen in till city. Vad gör man inte för en gratisparkering?!
Precis när jag ska gå in på sushibaren, intill Rekarnebanken, så stöter jag ihop med min mäklare. Han kommer fram och berättar att de spekulanter, som var hetast, nu har lämnat återbud. De ville inte sätta sig i en situation där de behöver två bilar. Suck!
Besviken går jag in och äter lunch på sushibaren. Smakar gott, men det hade smakat ännu bättre, om jag inte hade hunnit prata med mäklaren innan. Ja, ja, det är väl bara att vi lägger ner det här med husförsäljningen fram till våren då, om det nu inte hinner ske några underverk innan jag åker till solen med mamma.
Jag hinner precis torka sojan från munnen, innan det är dags att gå till min massör, Sigge. Han är bara bäst! Lugn och trygg, med händer stora som dasslock. En halvtimme av ren njutning. Jag bokar en ny tid redan till fredag. Blir bra efter besöket hos kiropraktorn på onsdag.
På väg från Sigge, så springer jag ihop med Lena Bird. Vi skrattar åt att vi inte har setts på fler år och nu, helt plötsligt, så ses vi så fort jag åker in till stan. Kan ödet ha något med det att göra?! Lena säger att hon har tänkt höra av sig i slutet av veckan för en fika. Sen kramas vi och går vidare.
Nu är det hög tid att ta sig hemåt. Lennart Eliasson kommer på fika klockan fem och jag måste ju hinna hem en stund innan dess. När jag går till brevlådan, så träffar jag Janne, en av mina trevliga grannar. Vi blir stående en stund och pratar om allt och ingenting.
Oj, vad tiden rusar iväg! Nu har jag nätt och jämt tid att packa in maten i kylskåpet, innan dörrklockan ringer. Simba blir helstissig och försvinner som ett torrt skinn under sängen. Jag öppnar dörren och där står Lennart med en blombukett.
Han är lika lång, som jag minns honom och då pratar vi över två meter. Han får böja sig ner, för att kunna krama om mig. Även om det är många år sedan vi pratade så här, så känns det som att tiden har stått stilla. Det går så enkelt och bra att prata om precis allt. Härliga Lennart!
När Lennart har åkt hemåt, så ringer jag upp Ullis. Hon ringde medan vi satt och fikade och var helt sprickfärdig över att få berätta om resultatet efter dagen visning av deras bostadsrätt. Det är tydligen flera riktigt seriösa spekulanter. Kul!
Jag ringer även till Henke och talar om att det är första helgen i december, som jag skulle vilja att stora flyttlasset går till Stenby. Henke har ordnat med både stor lastbil och chaufför och behöver bara veta när jag vill flytta. Skönt att ha ett datum bestämt nu.
Nu ska jag bara se till att komma i säng, innan jag somnar. Har tagit båda sortens sömntabletter och tangentbordet börjar kännas lite trubbigt. Natti, natti!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar