Livskamrater

Tänk, nu är det över en månad sedan jag skrev något! Jag kan inte säga att jag direkt har saknat skrivandet. Det blev ju lite av ett måste på slutet och det var ju inte vad jag hade tänkt mig. Meningen var ju att bloggen skulle vara min terapi och andningshål.

Nu har jag hittat en ny terapi, eller rättare sagt energi och lärt mig att andas utan hjälp. Jag mår så himla bra! Sanningen är att jag har hittat en ny livskamrat. Det var något jag inte trodde var möjligt, men nu är det alltså sant.

Jag hör redan olyckskorparna kraxa om, att det är väl ändå för tidigt att kunna säga så. Då vill jag ändå hävda, att är man över femtio, så vet man vad man vill och har redan trillat i de flesta gropar, som går att trilla i. Nej, vi är som skapta för varandra!

Vi har varit två veckor på resande fot med husbilen. Det blev Danmark och en sväng till norra Tyskland. Efter det, ett par veckors intensivt arbetande på Ica. Det var en stor omställning för mig, måste jag säga. Kul, men jobbigt!

Nu i helgen var vi i Dalhalla och tittade på P-Floyd. Helt magiskt!

Nu håller vi på att förbereda ett stort knytkalas till helgen. Ska bli jättekul att blanda våra nya och gamla vänner, på en och samma fest.

Jag skulle kunna skriva hela dagen, om jag skulle försöka återge allt kul vi har gjort och upplevt under sommaren. Nu blir det bara dessa korta rader, för att visa att jag fortfarande lever och mår bra.

JAA, jag mår som en prinsessa och blir behandlad som om jag vore en också. Mitt hjärta sjunger igen och jag kan förmå mig att släppa taget och njuta av det.

Även om jag flyter omkring på rosa moln, så ligger sorgen och ilskan där under ytan och pockar på uppmärksamhet. Jag får bilder av det hemska, som kommer fram i de mest oväntade situationer.

Det är nog något jag får lära mig att leva med. Det har ju trots allt inte ens gått ett år än. Bävar lite inför årsdagen, som kommer snart. Men varför skulle den vara värre än det jag redan har upplevt?! Det räcker och blir över flera gånger om.

Nej, nu ska jag ta tag i dagen och se till att få något gjort, innan Bosse kommer hem från jobbet. Tror att jag ska ringa Ullis och höra om hon vill göra mig sällskap och handla.

Tisdag med stresskänning

Vilken härlig morgon! Trots att Simba har försökt att få liv i mig mycket tidigare, så har jag lyckats sova till halv nio. Av någon anledning, så känns det som att jag behöver sova ifatt. Förstår inte vart tiden tar vägen på kvällar och nätter!

Idag ska jag träffa min Ölkultur-kompis Anitha. Hon ska bjuda mig på lunch hemma hos henne i Ribbingelund. Eftersom jag sov så länge, så blir det nästan stressigt att hinna iväg till tio, som vi kom överens om. Hur sjutton kan man bli stressad som "pensionär"?! Jo, JAG vet!

Grönskan och fågelsången är nästan smärtsamt vacker i Ribbingelund, när jag parkerar bilen utanför Anithas hus. Anithas lilla hund möter mig och vi går direkt ut på altanen och sätter oss. Nu har vi mycket att ta igen, för det är längesedan vi sågs och hade möjlighet att prata ostört.

Tiden bara flyger iväg. Vi äter en hemlagad, god matpaj med kyckling, bacon och kantareller. Jag hinner precis dricka upp kaffet, när jag inser att det är riktigt bråttom nu, om jag ska hinna i tid till frissan. Suck! Varför blir det alltid så här?!

En minut i avtalad tid, kliver jag in hos Marie på Salong Style i Skogsängen. Pust! Jag hade tagit med mig ombyteskläder till Anitha, men det fanns inte en chans att hinna byta om. Det får helt enkelt duga med shorts, linne och leriga gympadojor.

Två timmar senare, kommer jag ut från Marie. Helt genomsvettig, men utan den tråkiga grå utväxten och med fräscha hårtoppar. Nu är jag glad att jag inte hann byta om till andra kläder, med tanke på den svettframkallande frisörstolen hos Marie.

Flera personer har sökt mig på mobilen, under mitt frisörbesök. Bosse får högsta prio och jag ställer mig i skuggan bredvid bilen och pratar en stund. Fjärilar i magen, fårkatiga leenden och mycket lekande med hårslingor. Är jag fjorton eller?!

Mamma behöver smakråd med en hallmatta, så nästa stopp blir Vilsta Herrgård. Där blir jag, som vanligt, hämtad vid bilen av en ylande Effie. Mattan är fin och vi hinner även prata en stund. Lillis är lite förvånad över hur jag har kunnat förvandlas till en husbilstjej över en natt. Hm, inga kommentarer!

Henke har ringt och "beställt" tacos till kvällen, så jag sätter fart mot Willy's, för att handla det jag behöver. Nu är det så varmt ute, så att det är riktigt skönt att gå omkring bland kyldiskarna inne i affären. Bara för att jag har suttit lite i kassan på Ica, så kollar jag in Willy's kassatjejer lite extra. Yrkesskadad redan?!

Jag har en timme på mig att fixa lite hemma, innan Henke, Theres och Ängla dyker upp. Nu kommer den där känslan av stress upp igen. Skärpning Lena! Allt behöver ju inte vara så himla välordnat och putsat! Det duger ändå! Det där behöver jag definitivt träna lite mer på!

När jag är ensam igen och har hängt upp två maskiner tvätt på torkställningen, så ringer jag till Bosse. Vi pratar en lång stund och berättar för varandra hur mycket vi längtar. Vi pratar även om allt kul vi ska göra i sommar. Synd bara, att helgerna inte räcker till allt vi vill göra.

Ullis ringer medan vi pratar och jag ber att få ringa upp henne senare. Henke hinner också ringa medan vi pratar. Är det stress jag känner igen? Jag lägger mig i soffan medan jag pratar färdigt med Bosse. Såja, nu känns det lite bättre.

Klockan hinner bli runt tolv, innan jag har kommit till ro. Även om jag har varit i farten hela dagen, så kan jag inte släppa tanken på att jag inte har hunnit med att motionera något på länge. Hm, varför fokuserar jag alltid på det jag INTE har hunnit, istället för att vara glad för det jag faktiskt HAR hunnit med?! Mer träning där!

En sak jag har hunnit med ikväll, är att boka våra biljetter till P-Floyd i Dalhalla. Det är jag väldigt glad över!