Lätt stressad

Klockan har redan hunnit bli elva, när jag kommer till mamma, för att ta med mig Effie ut i milspåret. Det blåser kallt och jag är glad över att jag har valt att ha långbyxor och jacka.

Det är underbart vackert i skogen. Fåglarna kvittrar och det är en skir grönska, som har slagit ut. Jag har Effie kopplad, för det är så många utflugna fågelungar i skogen. Förmodligen har rådjuren fått ungar också och jag vill ju inte att de ska fara illa.

Jag var rent utav lite stressad, innan jag kom iväg till mamma. Jag vet inte riktigt varför. Det är bara en känsla. Nu känner jag att den känslan sakta börjar försvinna. Det är alltid så läkande att lufsa omkring i skogen och bara ta in det vackra.

Hur fasen kan jag vara stressad, när jag inte ens jobbar?! Jo visst jobbar jag på Ica, men det är ju bara någon dag i veckan just nu. Det handlar nog mer om att det har hänt så mycket i mitt liv på så kort tid. Allt är så härligt, men det finns också en oro över att det är för bra för att vara sant.

Bosse och jag har pratat väldigt mycket om just den känslan. Det är ju inte bara jag, som känner av den där lilla oron. Vi har i alla fall kommit överens om, att nu kör vi så det ryker. Vi satsar båda, allt vad tygen håller. Finns inget och ingen att hålla igen för. Här och nu!

Effie och jag är tillbaka hemma hos mamma vid ettiden. Då kommer Lillis hem och vi fikar tillsammans. Vi pratar lite om den kommande inflyttningsfesten och spånar lite kring mat och aktiviteter. Jag och Bosse har lovat att hjälpa till, så mycket det bara går.

Efter besöket hos mamma och Lillis, så har jag ett späckat schema. Jag ska till K-Rauta och bl a köpa tyggarderober att ha i förrådet. Mina kläder får snart inte plats i garderoberna och jag tycker att jag redan har rensat ut det jag inte ska ha. I-landsproblem!

Det blir en sväng in till city också, för att besöka optikern. Ett av fästena på mina glasögon har gått sönder och jag behöver få det lagat. Gjort på en litet kick. Sen bär det iväg till Coop Forum, för att köpa ett kalkfilter till kaffebryggaren, men det verkar ha utgått. Jahaja, så var det med den saken då.

Sen handlar jag mat på Ica Stenby. Jag har laddat upp mitt Ica-kort, så att jag kan handla med personalrabatt. Vore ju dumt, att inte utnyttja den. Sen gäller det ju givetvis att vara prismedveten, för de är inte direkt billigast i stan.

Hemma igen, så har jag fått en säck med planteringsjord av Lillis. Tackar för det! Sen orkar jag banne mig inte, att ta tag i det där med att plantera blommor idag. Får helt enkelt bli en annan dag. Jag sätter istället fart att få in maten i kyl och frys. Proppfullt!

Jag gör mig två hamburgare till kvällsmat. Smakar egentligen inget vidare, men man måste ju äta i alla fall och enkelt var det att laga till. Men då så, då har jag tvätt att hänga. Så in med en ny maskin tvätt. Men vad jag roar mig!

Jag pratar en stund med Ullis, när jag har tagit en paus i soffhörnan. Vi har inte hunnit träffats på ett tag nu. Det har varit fullt upp för oss alla och även sjukdom har ställt hinder i vägen för oss. Nu har vi planer på att träffas till helgen i alla fall.

Nu ska jag snart ringa till Bosse. Jag brukar göra det vid åttatiden, då han har hunnit hem till sitt rum och duschat och gjort sig klar för kvällen. Igår tror jag att vi slog alla rekord, när det gäller att prata i telefon. Vi pratade i närmare fyra timmar!

Det här är i alla fall sista natten, innan vi ses igen, så då känns det genast lite bättre. Då kanske vi kan hejda oss lite med telefonpratandet. I morgon kommer vi att ses redan på eftermiddagen. Då får vi äta lite gott och ta igen det vi har saknat under veckan.

Tisdag med stresskänning

Vilken härlig morgon! Trots att Simba har försökt att få liv i mig mycket tidigare, så har jag lyckats sova till halv nio. Av någon anledning, så känns det som att jag behöver sova ifatt. Förstår inte vart tiden tar vägen på kvällar och nätter!

Idag ska jag träffa min Ölkultur-kompis Anitha. Hon ska bjuda mig på lunch hemma hos henne i Ribbingelund. Eftersom jag sov så länge, så blir det nästan stressigt att hinna iväg till tio, som vi kom överens om. Hur sjutton kan man bli stressad som "pensionär"?! Jo, JAG vet!

Grönskan och fågelsången är nästan smärtsamt vacker i Ribbingelund, när jag parkerar bilen utanför Anithas hus. Anithas lilla hund möter mig och vi går direkt ut på altanen och sätter oss. Nu har vi mycket att ta igen, för det är längesedan vi sågs och hade möjlighet att prata ostört.

Tiden bara flyger iväg. Vi äter en hemlagad, god matpaj med kyckling, bacon och kantareller. Jag hinner precis dricka upp kaffet, när jag inser att det är riktigt bråttom nu, om jag ska hinna i tid till frissan. Suck! Varför blir det alltid så här?!

En minut i avtalad tid, kliver jag in hos Marie på Salong Style i Skogsängen. Pust! Jag hade tagit med mig ombyteskläder till Anitha, men det fanns inte en chans att hinna byta om. Det får helt enkelt duga med shorts, linne och leriga gympadojor.

Två timmar senare, kommer jag ut från Marie. Helt genomsvettig, men utan den tråkiga grå utväxten och med fräscha hårtoppar. Nu är jag glad att jag inte hann byta om till andra kläder, med tanke på den svettframkallande frisörstolen hos Marie.

Flera personer har sökt mig på mobilen, under mitt frisörbesök. Bosse får högsta prio och jag ställer mig i skuggan bredvid bilen och pratar en stund. Fjärilar i magen, fårkatiga leenden och mycket lekande med hårslingor. Är jag fjorton eller?!

Mamma behöver smakråd med en hallmatta, så nästa stopp blir Vilsta Herrgård. Där blir jag, som vanligt, hämtad vid bilen av en ylande Effie. Mattan är fin och vi hinner även prata en stund. Lillis är lite förvånad över hur jag har kunnat förvandlas till en husbilstjej över en natt. Hm, inga kommentarer!

Henke har ringt och "beställt" tacos till kvällen, så jag sätter fart mot Willy's, för att handla det jag behöver. Nu är det så varmt ute, så att det är riktigt skönt att gå omkring bland kyldiskarna inne i affären. Bara för att jag har suttit lite i kassan på Ica, så kollar jag in Willy's kassatjejer lite extra. Yrkesskadad redan?!

Jag har en timme på mig att fixa lite hemma, innan Henke, Theres och Ängla dyker upp. Nu kommer den där känslan av stress upp igen. Skärpning Lena! Allt behöver ju inte vara så himla välordnat och putsat! Det duger ändå! Det där behöver jag definitivt träna lite mer på!

När jag är ensam igen och har hängt upp två maskiner tvätt på torkställningen, så ringer jag till Bosse. Vi pratar en lång stund och berättar för varandra hur mycket vi längtar. Vi pratar även om allt kul vi ska göra i sommar. Synd bara, att helgerna inte räcker till allt vi vill göra.

Ullis ringer medan vi pratar och jag ber att få ringa upp henne senare. Henke hinner också ringa medan vi pratar. Är det stress jag känner igen? Jag lägger mig i soffan medan jag pratar färdigt med Bosse. Såja, nu känns det lite bättre.

Klockan hinner bli runt tolv, innan jag har kommit till ro. Även om jag har varit i farten hela dagen, så kan jag inte släppa tanken på att jag inte har hunnit med att motionera något på länge. Hm, varför fokuserar jag alltid på det jag INTE har hunnit, istället för att vara glad för det jag faktiskt HAR hunnit med?! Mer träning där!

En sak jag har hunnit med ikväll, är att boka våra biljetter till P-Floyd i Dalhalla. Det är jag väldigt glad över!

Ny dag med ny energi

Underbart! Idag mår jag bra igen, för det gjorde jag verkligen inte igår. Jag var SÅÅ stressad, så jag kunde inte tänka klart. Nu har jag sovit gott en natt och känner att energin är på väg tillbaka.

Men vadå, ska jag inte klara av att jobba två dagar innan jag bryter ihop. Jodå, det handlar inte om jobbet, inte bara jobbet i alla fall. Det har ju hänt så otroligt mycket i mitt liv de sista veckorna, så det är inte alls konstigt att min kropp slår bakut.

För det första, så har jag delat min lägenhet med Bosse i en vecka nu, något jag inte är van vid. Jodå, det har gått väldigt bra och han är så omtänksam och fin, men jag är en person med stort kontrollbehov och med många sjuka idéer om hur allt ska vara.

En annan grej med att bo tillsammans med den man är kär i, är att man inte kan låta bli varandra. Men Herre Gud, det går ju inte att bara gå förbi varandra utan att röra. Då är det lätt gjort att man fastnar och att det går någon timme eller två. Hoppsan, vart tog den dagen vägen då?!

Sen har jag ju nu äntligen fått anställning på Ica Stenby, något jag har gått och väntat på sedan i början av året. Jättekul, men nu har jag ju börjat planera semester och veckoslutstrippar med Bossse och det är mycket som kommer att krocka.

Jag har försummat min blogg under veckan med Bosse. Ja, visst är det helt naturligt, men jag måste erkänna att jag inte mår så bra av det. Bloggen har ju trots allt varit min räddning under min svåra tid med sorgen. Jag hoppas innerligt, att jag ska kunna hitta balansen för att kunna fortsätta med bloggen, även om jag nu har fått ett riktigt liv.

Under den här veckan, har vi hunnit med att träffa de flesta i våra familjer. Härligt, men också väldigt energislukande. Även om alla är supertrevliga och snälla, så sitter man ju där och undrar vad de ska tycka om en. Jag vet, lite knasigt, men sån är jag.

Simba har varit olycklig över att plötsligt inte vara jordens medelpunkt. Han har gått omkring och ylat, ja han har faktiskt YLAT. Sen har Bosse varit jättefin mot Simba och både gosat och larvat med honom. Han har fått en ny husse och grejen är faktiskt den, att Simba gillar Bosse starkt.

Jag tror helt enkelt, att det är väldigt bra att Bosse nu jobbar i Uppsala och att jag får lite egen tid i dagarna tre. Jag behöver landa och låta själen komma ifatt. Det är något man gärna glömmer, när man bara vill vara tätt tillsammans och njuta av kärleken.

Nu ska jag sätta fart med att göra mig klar för dagen. Det är en hel del saker som jag har tänkt hinna med, innan det är dags att gå till Ica Stenby. Ikväll ska jag jobba kvällspasset fram till elva, så jag början inte förrän fem. Då gäller det att ta vara på dagen, men att samtidigt låta själen få sitt.

Tankar innan begravningen

Är stressad som en gnu, redan när jag vaknar. Hade svårt att somna om, efter att jag vaknade vid fyratiden. Undvek i alla fall fler tabletter, för man blir så skakig och konstig dagen efter då.

Hoppas att Henke har fått ordning på musik och bildspel nu. Han och Johanna var över i går kväll och höll på till sent med att försöka få till allt. Stackars Henke såg helt jagad ut, så stressad var han.

Frukosten liksom fastnar i svalget, men ner det ska den. Jag kan ju inte komma till begravningen och svimma eller något, bara för att jag har slarvat med maten. Ska även försöka att få ner en tallrik med yoghurt lite innan vi måste åka.

Nu har vi bestämt att mamma och Lillis ska komma ut hit och hämta mig. De ska ju i alla fall lämna Effie här i Bälgviken, så då blir det mest praktiskt. Ullis och Marre ska åka med Henke och Johanna. Sen kommer Johnnys syskon att se till att Doris och David blir omhändertagna också.

Känner ibland dåligt samvete för att jag inte har varit mer hos Johnnys föräldrar, men jag orkar bara inte. Jag har ju fullt upp själv med min sorg och smärta och det blir ju inte bättre av att prata med Doris, som är så himla bräcklig. Nej, jag måste helt enkelt släppa den tanken och låta Johnnys syskon sköta den delen just nu.

Kläderna jag ska ha på mig hänger redan klara och väntar. Det blir nog i sista sekunden jag tar på mig dem, för det är så himla dammigt och hårigt här hemma. Svart är ju väldigt opraktiskt när man har katt. Jag kan ju inte gärna ta med mig en klisterborste till begravningen i alla fall!

Tror att jag hoppar över promenaden idag. Inte för att jag inte skulle hinna, men det regnar och jag känner mig bara stressad och har ingen lust helt enkelt. Det bästa är nog om jag försöker att sätta fart med att tvätta och fixa håret. Typisk att det regnar idag, när jag har tänkt att platta håret!

Inte för att jag bryr mig om hur jag ser ut idag, men jag vill ju se värdig ut, eller hur jag ska säga. Mascaran är ju bara att glömma, för tårarna är ju självklara. Tror inte att det skulle se speciellt värdigt ut med mascararänder i hela fejjan.

Jag får helt enkelt nöja med att dölja alla elaka blämmor, som har börjat poppa upp lite här och där. Har säkert något med sorgen att göra, för jag brukar aldrig ha problem med hyn annars. Sen är ju jag specialist på att klämma allt som går och det gör ju inte saken bättre.

Det känns lite skrämmande att det förmodligen kommer många människor till begravningen, som jag inte känner. Det är barndomskompisar, klasskamrater och arbetskamrater. Undrar varför jag känner så?

När jag tänker efter, så har jag nog alltid varit lite spänd när jag ska träffa nya människor. Det blir nog bra, bara vi kommer så långt. Sen kanske många av Johnnys vänner har varit inne på min blogg och läst och då vet ju de redan lite om vem jag är i alla fall.

Tankarna går just nu hem till Ullis och Marre. Eija, Marres mamma skulle ta hand om Hailey idag och hela natten. Ullis och Marre ska ju komma hem hit sen och sova här med mig i natt. Skönt! Hoppas bara att de inte är sjukare än de var i går. Ullis kände av bihålorna och hade lite feber. Kunde väl räcka som det är just nu!

Hoppas också att det går bra för Henke nu. Skulle ju vara typiskt om det skulle strula till sig med musik och bildspel. Han har ju lagt ner så mycket jobb och gjort fint, så jag hoppas verkligen att han får visa det sen.

Nu måste jag nog ge mig för idag och försöka att fokusera på vad jag har att göra nu, innan det är dags att åka till Det Stora Avskedet.